Titta

UR Samtiden - Vad spädbarn behöver

UR Samtiden - Vad spädbarn behöver

Om UR Samtiden - Vad spädbarn behöver

Vad innebär trygghet för små barn, och hur blir de trygga? Varför är trygghet viktigt? Vad betyder föräldrarnas erfarenheter? Detta är frågor som anknytningsteorin försöker besvara. Anneli Frostell, lektor i psykologi vid Linköpings universitet, ger här en introduktion till teorin. Enligt den blir barn trygga om de blir bemötta med lyhördhet och respekt och om de har en möjlighet att förutsäga reaktioner hos den vuxne. Denna person bör utgöra en trygg bas för barnet att utgå från och en säker hamn att återvända till. Hur barnet bemöts i tidig ålder kan enligt teorin skapa livslånga mönster och ha betydelse för barnets personlighet. En föreläsning arrangerad av Linköpings universitet den 6 september 2011.

Till första programmet

UR Samtiden - Vad spädbarn behöver: Så blir barn tryggaDela
  1. Tack så mycket. Jag ska prata om
    trygghet utifrån anknytningsteorin.

  2. Men hur många har hört talas
    om anknytningsteorin?

  3. Det är ganska många. Trevligt.

  4. Hur många jobbar med barn?
    Ganska många, det också.

  5. Hur många av er har barn?
    Hur många har varit barn?

  6. Perfekt. Det ligger faktiskt
    lite allvar bakom den frågan.

  7. När man hör talas om teorin-

  8. -är det vanligt att man tänker på
    hur man har varit mot sina barn.

  9. Om man inte har barn tänker man på
    hur man själv blev bemött som liten.

  10. Jag har förberett en kort,
    översiktlig introduktion-

  11. -där jag bemöter frågorna
    "vad", "hur" och "varför"-

  12. -när det gäller trygghet.

  13. Vad är trygghet för spädbarn?

  14. Hur blir barn trygga? Vilken roll
    spelar föräldrarnas erfarenheter?

  15. Och varför är trygghet viktigt?

  16. På en del bilder är det mycket text,
    så jag guidar er genom bilderna-

  17. -och sen avslutar jag med några
    boktips om nån vill läsa mer.

  18. Barn föds med många förmågor,
    men väldigt begränsad erfarenhet.

  19. Redan i varje litet möte med
    föräldrarna börjar de lära sig-

  20. -och snart börjar de förvänta sig
    vad som ska hända i interaktionen.

  21. När de är hungriga eller har gjort
    illa sig skickar de signaler-

  22. -och föräldrarnas uppgift
    är att uppfatta dem-

  23. -lära sig att tolka dem
    och besvara dem på rätt sätt-

  24. -så snart som möjligt.

  25. Då kan barnet lära sig
    vad som ska hända i relationen.

  26. Om föräldrarna bara svarar ibland,
    kanske 10-20 procent av gångerna-

  27. -lär sig barnen att det inte är nån
    idé. De tystnar och slutar signalera.

  28. De slutar fokusera på sina känslor
    och fokuserar på omvärlden i stället.

  29. Om de får svar i hälften av fallen-

  30. -kommer de att lära sig att det är
    lika bra att ta i med alarmstyrka-

  31. -för till sist är det nån
    som lyssnar.

  32. De barnen blir lätt fokuserade
    på sina föräldrar.

  33. De håller koll på var föräldrarna är-

  34. -för att kunna säkergöra
    att de har tillgång till föräldrarna.

  35. De föräldrar
    som lyckas svara i de flesta fall-

  36. - det finns ingen som kan svara
    direkt på alla signaler -

  37. -i kanske 80-90 procent av fallen-

  38. -lär sig barnen att förvänta sig
    att de ska få svar-

  39. -och det gör att de inte behöver
    signalera så starkt.

  40. Det räcker med att klia sig i ögat
    när man är trött.

  41. De får sina svar, och därför blir det
    en trygghet i det hela.

  42. Det är trygghet för barn. Att man kan
    förvänta sig det svar man behöver.

  43. Det finns två behov hos barnen
    som trygghetscirkeln visar.

  44. Dels har barnen behov av
    att få utforska omvärlden.

  45. Då behöver de föräldrar
    som vakar över dem, gläds med dem-

  46. -hjälper dem
    och har roligt med dem.

  47. Det är det övre behovet
    av att utforska.

  48. Om de blir rädda, slår sig,
    blir trötta eller hungriga...

  49. ...har de behov av en säker hamn
    att komma tillbaka till.

  50. Då behöver de föräldrar
    som skyddar och tröstar-

  51. -njuter av att vara nära-

  52. -och hjälper dem att organisera
    sina känslor och lugna ner sig.

  53. När det är möjligt ska man
    försöka följa barnets behov-

  54. -och när det blir nödvändigt gäller
    det att ta ansvar och bestämma.

  55. Avsluta lekar som går överstyr
    och packa ihop när barnen är trötta.

  56. Även om barnen själva
    tycker att det är jätteroligt-

  57. -så gäller det
    att ta ansvaret och bryta.

  58. Man ska alltid vara större, starkare,
    klokare och snäll.

  59. Vi tar lite gammal historia. Freud sa
    att det var amningen, alltså maten-

  60. -som gjorde att barn
    knöt an till sina föräldrar.

  61. Behavioristerna höll med. Det är ett
    av få tillfällen då de är överens.

  62. Men Harry Harlow visade i exemplet
    med ståltrådsmamman och frottémamman-

  63. -att apungarna spenderade mer tid
    hos frottémamman-

  64. -trots att ståltrådsmamman
    hade maten.

  65. Blev de skrämda så sökte de skydd
    hos frottémamman-

  66. -snarare än där maten fanns.

  67. En annan som tvivlade
    var John Bowlby.

  68. På 30-talet började han intressera
    sig för barn på institutioner.

  69. Han såg att tidiga familjerelationer
    var viktiga för utvecklingen.

  70. Det är svårt att förstå i dag, men
    det var provokativt på 30-talet.

  71. Han blev utkastad från det brittiska
    psykoanalytiska sällskapet-

  72. -för det var tvärtemot vad både
    den psykodynamiska teorin sa-

  73. -och vad behavioristerna sa.

  74. På 50-talet flyttade Mary Ainsworth
    till London-

  75. -och lärde känna John Bowlby.

  76. Det ledde
    till ett livslångt samarbete-

  77. -och är grunden till
    anknytningsteorin, får man säga.

  78. Framför allt två banbrytande studier
    hon gjorde-

  79. -ligger till grund för det vi vet
    om balansen utforskande-trygghet-

  80. -och att beroende på
    hur barnen behandlades hemma-

  81. -visar de olika typer av anknytning
    som jag kommer att prata om.

  82. I slutet av 70-talet skapade hon
    nåt som heter främmandesituationen.

  83. Det är ett sätt att mäta anknytning
    hos barn i ettårsåldern.

  84. På 50-talet jobbade Bowlby
    på sjukhus-

  85. -och studerade vad som hände
    när barn blev inlagda.

  86. Då blev barn inlagda själva
    utan sina föräldrar.

  87. Det tog faktiskt
    ända till slutet av 70-talet-

  88. -innan man skrev in föräldrar och
    barn ihop på sjukhus i Sverige.

  89. Det är inte så väldigt länge sen.

  90. Bowlby såg att riktigt små barn,
    upp till ett par månaders ålder-

  91. -är sociala mot alla.
    De accepterade tröst av sköterskorna-

  92. -och visade inte tecken
    på saknad eller separation.

  93. Men redan
    efter ett par månaders ålder-

  94. -börjar barn visa en tydlig förkärlek
    för vissa-

  95. -framför allt för föräldrarna-

  96. -där de kan förvänta sig
    vad som händer i relationen.

  97. De vill helst ha tröst av de utvalda.

  98. Vid drygt halvåret
    och upp mot tre års ålder-

  99. -går de in i den sköra perioden.
    Det är den viktiga period-

  100. -när tillit och förmåga till nära
    relationer befästs och utvecklas.

  101. Under den tiden såg man att barnen
    aktivt sökte närhet till föräldrarna.

  102. De försökte följa efter
    och klänga sig fast.

  103. De grät och protesterade
    om föräldern försökte gå därifrån.

  104. Först efter ungefär tre års ålder-

  105. -kan relationen bygga på
    ett mer målkorrigerat partnerskap-

  106. -där även barnen kan vänta-

  107. -och man kan börja förhandla om
    att få åka med till affären.

  108. Under den känsliga fasen,
    dryga halvåret till tre års ålder-

  109. -såg man
    att barnet gick igenom olika stadier-

  110. -beroende på separationens längd.

  111. Vid kort separation reagerade barnen
    med rädsla, ilska, upprördhet.

  112. De grät, försökte följa efter
    och stod vid dörren.

  113. De ropade efter sina föräldrar.

  114. Om separationen fortgick
    upp mot nån vecka-

  115. -började de gå in i en sorgfas.

  116. Hela poängen med anknytningen
    är att biologiskt överleva.

  117. Att bibehålla närheten till
    en beskyddare för att överleva.

  118. Om beskyddaren går bort
    eller på annat sätt försvinner-

  119. -gäller det att snabbt sörja klart
    och hitta en ny-

  120. -annars överlever man inte
    som spädbarn.

  121. Man kunde se att sökbeteendet avtog.
    Det blev en inåtvänd, hulkande gråt-

  122. -och det var ett sorgearbete
    för att kunna knyta an till nån ny.

  123. Fortgick separationen, och det räcker
    med nån vecka i de här fallen-

  124. -så går man in
    i den sista fasen, losskoppling.

  125. Där börjar man stänga av
    anknytningssystemet.

  126. Det är klart att läkare och
    sköterskor på 50-talet hade sett det.

  127. Men de såg det
    som en positiv förändring.

  128. Då blev barnen mer lätthanterliga.

  129. De började äta, accepterade
    personalen och lekte med andra barn.

  130. Det använde man som argument för att
    föräldrarna inte skulle besöka dem.

  131. Det var lättare att hantera barnen
    när de var lugna efter nån vecka.

  132. Bowlby såg
    att separationen blev så svår.

  133. Barnen kanske inte
    kände igen föräldrarna.

  134. De vägrade knyta an
    till sina föräldrar igen.

  135. Det finns en film från 1969 med en
    pojke som blir inlagd i tio dagar-

  136. -på en barnavdelning. Han får
    vara där när mamman ligger på BB.

  137. På bara tio dagar ser man tydligt
    hur han går igenom faserna-

  138. -inte känner igen sin mamma
    och vägrar följa med henne hem igen.

  139. Det är lite läskigt.

  140. Men för att kunna studera anknytning
    på mer bred front-

  141. -i normal population
    bland befolkningen-

  142. -utvecklade Mary Ainsworth
    den här främmandesituationen.

  143. Man filmar barns beteende,
    barn i ettårsåldern ungefär-

  144. -genom en envägsspegel
    som i polisfilmer-

  145. -när de ska peka ut förövare.

  146. För att titta på anknytning måste
    man aktivera anknytningssystemet.

  147. Det gör man genom att det kommer in
    en främling i ett främmande rum.

  148. Det är läskigt när man är ett år.

  149. Först kommer mamma och barn in
    i rummet. Det finns lite leksaker.

  150. Efter nån minut kommer främlingen in,
    och då ser man hur barnet reagerar.

  151. Sen blir man ensam med främlingen,
    följt av en återförening med mamman.

  152. Sen får mamman gå ut,
    så att barnet blir helt ensamt.

  153. Och så kommer främlingen in
    och försöker trösta.

  154. Sen kommer mamman in,
    och då kommer främlingen ut.

  155. Om barnen gråter
    gör man korta separationer.

  156. Man ska bara aktivera systemet för
    att kunna se reaktionen hos barnen.

  157. Det har visat sig, och i dag är det
    kanske tiotusentals barn-

  158. -som har varit med i såna här
    främmandesituationexperiment.

  159. Då beter sig barnen
    på ett av tre sätt-

  160. - de här A, B och C-mönstren.

  161. Ungefär 20 procent av barnen
    är undvikande.

  162. De ignorerar sin förälder.

  163. Under separationerna ser man att de
    står vid dörren, ropar försiktigt-

  164. -och låter oroliga och ledsna.

  165. Men så fort föräldern kommer in
    ignorerar de föräldern och leker.

  166. Majoriteten av barnen visar saknad.

  167. De kommer att gråta och stå
    vid dörren och gråta efter mamman.

  168. Poängen för dem är
    att när föräldern kommer in-

  169. -så kan de använda henne
    som en säker hamn.

  170. De kan bli tröstade av sin förälder
    och lugna ner sig-

  171. -och därmed slå på utforskandet igen
    och övergå till det systemet.

  172. Sen är det ungefär 10 procent-

  173. -som uppvisar ett motspänstigt
    eller ambivalent mönster.

  174. De här barnen kan vara antingen arga
    eller klängiga-

  175. -avvisande eller passiva.

  176. De har ett fokus på föräldern-

  177. -och när de blir upplyfta
    fortsätter de att ropa efter mamma.

  178. När de blir nedsatta vill de
    bli upplyfta och så vidare.

  179. De kan inte använda sin förälder
    som en säker hamn för att lugna sig.

  180. Sen finns en fjärde underkategori-

  181. -som man kan få
    som en tilläggsbedömning.

  182. Det är barn som visar väldigt
    oorganiserade beteenden-

  183. -eller rädsla för föräldrarna
    inför återföreningen.

  184. Vad beror det på att barnen visar
    de här beteendena vid ett års ålder?

  185. Många studier gjorda
    vid hemobservationer har visat-

  186. -att primärt i de fall där barnen
    har visat undvikande mönster-

  187. -ser man ett känslomässigt avstånd.

  188. Det är brist på lyhördhet och respekt
    och inga svar på barnets signaler.

  189. Det betyder inte
    att barnen inte blir omhändertagna.

  190. Men man svarar inte
    på barnens behov och signaler.

  191. "Nu passar det med mat"
    eller "nu passar det att leka."

  192. Föräldern sätter agendan för vad som
    ska hända, utan hänsyn till barnet.

  193. Där barnen kunde använda sin förälder
    finns det en känslomässig närhet.

  194. En lyhördhet och respekt
    för barnens behov hela vägen.

  195. Det är förutsägbart, och det gör
    att barnet utvecklar strategier-

  196. -för att hantera separationerna.

  197. Problemet för de ambivalenta barnen
    är att det är oförutsägbart.

  198. Det är ömsom avvisande,
    ömsom kärleksfullt.

  199. Man kan inte veta på förhand
    om man får svar eller inte.

  200. Då måste man signalera ordentligt
    och hålla koll på föräldern-

  201. -så att man kan se till
    att få behoven tillfredsställda.

  202. De här barnen uppfattas ofta
    som klängiga, gnälliga och kinkiga.

  203. De desorganiserade barnen
    har ofta varit utsatta för trauma.

  204. Det blir väldigt svårt, för barnen
    är biologiskt programmerade-

  205. -att söka sig till sin förälder
    för tröst.

  206. Om föräldern är förövaren
    hamnar de i en situation-

  207. -som de inte kan lösa.
    Den blir komplex.

  208. Därför kommer
    de oorganiserade beteendena-

  209. -och därifrån kommer också rädslan.

  210. Det blir obegripliga kast mellan
    trygghet och angrepp för de barnen.

  211. Om man tittar på mönstren,
    fast i cirklarna-

  212. -ser man att de undvikande barnen
    har ett behov av att komma nära-

  213. -och få stöd och tröst, men
    det känns obehagligt i relationen.

  214. Det är vi inte vana vid.
    Närhet är inget vi har hemma hos oss.

  215. Därför skickar de felaktiga signaler
    om sina behov-

  216. -och beter sig som om de
    ville utforska eller vara ifred.

  217. De ignorerar föräldern och visar inte
    att de har varit ledsna.

  218. Föräldrarna tar tacksamt emot det-

  219. -för närhet känns jobbigt
    för dem också.

  220. Föräldrarna accepterar och tror
    på barnen när de vill vara ifred.

  221. Och så bibehålls mönstret-

  222. -och barnen kommer aldrig in
    i den säkra hamnen igen.

  223. Likadant om vi tittar
    på det motspänstiga mönstret-

  224. -så har barnen behov av
    att utforska.

  225. De behöver nån som stödjer
    utforskandet, men det känns obekvämt.

  226. Vi är inte vana vid avstånd och vid
    att få göra saker på egen hand.

  227. Jag skickar felaktiga signaler. Jag
    beter mig som om jag behövde stöd-

  228. -och behöver stanna i närhet.

  229. Återigen
    tar föräldrarna tacksamt emot.

  230. Föräldrarna kan känna sig övergivna
    om barnen vill utforska i stället.

  231. Då känner de sig inte behövda
    som föräldrar längre.

  232. Därför kommer barnen
    aldrig riktigt ut i utforskandet.

  233. De blir kvar inne i den trygga basen.

  234. Det här är mönster
    som skapas väldigt tidigt.

  235. Man kan fråga sig
    om det spelar nån roll?

  236. Kommer de at komma ihåg det här?

  237. Kommer det att ha några konsekvenser
    resten av livet?

  238. Man har sett att förväntningarna på
    vad som ska hända i relationen...

  239. ...blir stabila.

  240. De utvecklas
    till "interna arbetsmodeller"-

  241. -en form av föreställningar
    vi har med oss.

  242. Om man har blivit bemött och fått
    både positiva och negativa känslor-

  243. -bemötta och sedda-

  244. -så kan barnet medvetandegöra
    sina känslor-

  245. -och det lär dem
    att kontrollera sina beteenden.

  246. De får lättare att hantera
    sina känslor och sina beteenden.

  247. Får man den goda hjälpen att reglera
    sina känslor när man är liten-

  248. -så kan man hantera känslor själv-

  249. -och det ger också
    en nyanserad bild av en själv.

  250. En självbild som blir nyanserad
    med både bra och dåliga sidor-

  251. -och en acceptans för positiva
    och negativa känslor.

  252. Sen är det också så att
    förväntningarna styr uppmärksamheten.

  253. De styr vad vi väljer att uppfatta,
    vad vi lagrar och plockar ur minnet.

  254. De kommer att finnas med och påverka
    vad vi förväntar oss av andra.

  255. Är de tillgängliga när vi behöver?

  256. De hjälper oss också att tolka
    när situationer blir tvetydiga.

  257. Det blir en självbild
    i relation till andra.

  258. Vissa av oss förväntar oss att få
    stöd och trygghet när vi behöver det.

  259. Vi kan vara lugna och avslappnade.

  260. Andra vill inte anförtro sig,
    för då kan man bli sviken.

  261. Ytterligare några går ut med en
    nästan desperat längtan efter stöd.

  262. Vi nästan kastar oss över människor
    för att få tryggheten vi saknar.

  263. Vi kanske uppfattas
    som gränslösa eller jobbiga.

  264. Det får långa konsekvenser.

  265. De tidiga mönstren är också en viktig
    komponent i personligheten hos vuxna.

  266. Studier där man har följt barn
    från spädbarnsåldern till 25-30-

  267. -har visat att mönstren är stabila-

  268. -vid 1, 6, tonår
    och tidig vuxen ålder.

  269. Är man trygg från början ökar
    sannolikheten att det fortsätter.

  270. Det beror delvis på-

  271. -att det är svårt att förändra
    sina interna modeller-

  272. -dels för att de styr vad vi minns-

  273. -och för att de skyddar oss mot sånt
    som skulle vara övermäktigt.

  274. Om man ska ändra
    på en avvisande modell-

  275. -måste man gå igenom hela sorgen
    av att man blev sviken som liten.

  276. För att skydda sig mot det väljer man
    att inte se sån information.

  277. Sen beror det på om vi lever kvar
    genom hela uppväxten-

  278. -i samma familjer och relationer.

  279. Om föräldrar skiljer sig
    eller man får nya föräldrafigurer-

  280. -ökar det chansen eller risken
    för att mönstren förändras-

  281. -antingen i positiv
    eller negativ riktning.

  282. Stabiliteten påverkas också
    av livshändelser-

  283. -både positivt och negativt.

  284. Som tur är verkar det trygga mönstret
    smitta mer än det otrygga.

  285. Kommer det in en dagisfröken
    eller föräldrafigur med trygghet-

  286. -så ökar sannolikheten att barnet
    får möjlighet till trygghet.

  287. Förlorar man nån
    som har varit väldigt trygg-

  288. -så ökar det risken för
    att man förlorar sin trygghet.

  289. Det är svårt att ändra på såna
    mönster eftersom de ligger så djupt.

  290. I många fall behöver man
    hjälp och stöd i terapi-

  291. -om man ska lyckas få syn på
    och förändra mönstren.

  292. Men man kan också ha tur och träffa
    en trygg, lyhörd partner-

  293. -och eftersom trygghet smittar ökar
    sannolikheten att man blir trygg.

  294. Sammanfattningsvis kan man säga-

  295. -att trygghet för små barn är att bli
    bemött med lyhördhet och respekt-

  296. -och kunna förutsäga
    vad som ska hända.

  297. Man blir trygg genom att ha föräldrar
    som lyhört kan växla-

  298. -mellan att vara den trygga basen-

  299. -och den säkra hamnen att komma
    tillbaka och få tröst och skydd hos.

  300. Det är viktigt med trygghet,
    för det medvetandegör känslorna-

  301. -och lär barnen
    att kontrollera sina beteenden-

  302. -vilket är grunden
    för en god självbild.

  303. Och det ger upphov
    till livslånga mönster-

  304. -som är med och styr våra relationer
    ända upp i vuxen ålder.

  305. Om vi inte aktivt förändrar
    otrygga mönster-

  306. -ökar risken att vi bemöter våra barn
    som vi själva blev bemötta.

  307. Som tur är kan man säga,
    som vi såg på en bild-

  308. -att i 60-70 procent av fallen är vi
    trygga och har ärvt trygga mönster.

  309. Det är ändå den mest vanligt
    förekommande modellen.

  310. Det var det jag tänkte säga
    om trygghet.

  311. Jag har skickat med boktips
    för den som är intresserad.

  312. Det finns tillgång till åhörarkopior,
    inte till riktigt alla-

  313. -men de finns kvar här framme
    för dem som är intresserade.

  314. Men nu över till Mikael och minnet.

  315. Ni får gärna återkomma med frågor-

  316. -när det blir frågestund.

  317. Text: Malin Hedlund
    www.broadcasttext.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Så blir barn trygga

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Vad innebär trygghet för små barn, och hur blir de trygga? Varför är trygghet viktigt? Vad betyder föräldrarnas erfarenheter? Detta är frågor som anknytningsteorin försöker besvara. Anneli Frostell, lektor i psykologi vid Linköpings universitet, ger här en introduktion till teorin. Enligt den blir barn trygga om de blir bemötta med lyhördhet och respekt och om de har en möjlighet att förutsäga reaktioner hos den vuxne. Denna person bör utgöra en trygg bas för barnet att utgå från och en säker hamn att återvända till. Hur barnet bemöts i tidig ålder kan enligt teorin skapa livslånga mönster och ha betydelse för barnets personlighet. En föreläsning arrangerad av Linköpings universitet den 6 september 2011.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
Anknytning hos barn, Barnpsykologi, Psykologi, Ungdomspsykologi, Utvecklingspsykologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Vad spädbarn behöver

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Vad spädbarn behöver

Så blir barn trygga

Vad innebär trygghet för små barn, och hur blir de trygga? Varför är trygghet viktigt? Vad betyder föräldrarnas erfarenheter? Detta är frågor som anknytningsteorin försöker besvara. Med Anneli Frostell, lektor i psykologi. Arrangör: Linköpings universitet.

Produktionsår:
2011
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Polarprissamtal 2014

Skapande och kommunikation

Johanna Olsson är utvecklare och researchansvarig på Hyper Island, en skola utan lärare och läxor. Hon pratar om schabloner kring kreativitet: varför har vi dem? Hur går vi förbi dem? Från Polar music talks. Inspelat på Rigoletto i Stockholm den 25 augusti 2014. Arrangör: Polar music prize.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaMifforadio

Odödlighet

En mysig morgonshow med Nancy Delic, Sophia Bergman och Balint Marton. Frukost, livsfilosofi, musik och vår egen psykolog Karna.

Fråga oss