Titta

UR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

UR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

Om UR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

Hédi Fried kom med båten m/s Rönnskär till Sverige 1945. Två år tidigare gick hon på teater i Budapest - men situationen blev snabbt värre. Hon överlevde koncentrationslägren Auschwitz-Birkenau och Bergen-Belsen, men det gjorde inte hennes föräldrar. För högstadieelever i Kista utanför Stockholm delar hon med sig av sina upplevelser. Inspelat i februari 2012.

Till första programmet

UR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv: FöreläsningDela
  1. Hej!

  2. Tack ska ni ha. Jag får applåder
    innan jag ens har presenterat mig.

  3. Det vill jag tacka er för-

  4. -men när jag har pratat färdigt
    vill jag inte att ni applåderar-

  5. -för det jag har att berätta
    är inte nåt-

  6. -som man vill applådera.

  7. För mig är det jobbigt att berätta
    om det som jag har varit med om.

  8. Jag har berättat det många gånger,
    skrivit många böcker-

  9. -och gjort filmer-

  10. -men varje gång jag berättar
    så känns det som om jag är där igen.

  11. När jag är färdig är jag helt slut.

  12. Då tar jag en paus,
    och det får ni också göra.

  13. Sen får vi ta frågor, och jag hoppas
    att ni har många frågor-

  14. -för det som har hänt
    är så svårförklarligt.

  15. Det finns inga svar,
    men frågor finns-

  16. -och ju fler frågor man ställer
    desto större möjlighet-

  17. -har man
    att komma lite närmare förståelsen.

  18. Ni undrar nog hur man kan förstå det.
    Det kan man inte.

  19. Jag som har varit där
    har svårt att förstå-

  20. -men man måste berätta-

  21. -och eftersom det är så viktigt-

  22. -för alla att veta vad som har hänt-

  23. -så fortsätter jag att berätta
    så länge jag orkar.

  24. Jag är glad att ni vill lyssna,
    och jag hoppas att ni för det vidare-

  25. -för det är ni som är framtiden-

  26. -och det är ni som ska se till
    att sånt här aldrig händer igen.

  27. Jag tror nästan att jag sätter mig,
    för att...

  28. Jag vill se dem jag pratar med.

  29. Jag sitter inte
    med bordet framför mig-

  30. -utan det är bättre så här.
    Det känns bättre för mig.

  31. Hör ni bra?

  32. Ja... Var ska jag börja?

  33. Jag kan börja med att fråga er:

  34. Tror ni att de som levde då-

  35. -var annorlunda än dem som finns
    i dag, annorlunda än oss?

  36. Vad tror ni?

  37. Nej.

  38. De var inte annorlunda.
    De gick till och med klädda som vi.

  39. Hur kunde de göra
    allt det som de gjorde?

  40. Det är väldigt svårförklarligt.

  41. Jag brukar komma med fem pusselbitar.

  42. Var och en är nödvändig-

  43. -men ingen av dem är tillräcklig för
    att förklara det som har hänt.

  44. Jag ska berätta om pusselbitarna-

  45. -men först vill jag prata om
    människorna som levde då-

  46. -för det var likadana människor
    som lever i dag.

  47. Det visar bara att...

  48. Hur vet vi hur vi skulle ha reagerat
    om vi hade levt då?

  49. Det vet man inte.

  50. Därför är det viktigt att veta
    vad som har hänt.

  51. Så snart du vet nånting
    är det lättare för dig att-

  52. -försvara dig-

  53. -och undvika att göra samma misstag
    som de kanske gjorde.

  54. Om vi delar in människorna
    i fyra grupper-

  55. -så vet vi att det fanns dem som-

  56. -gjorde allt detta - förövarna.

  57. Ni vet vilka det var.

  58. Det var inte alla tyskar,
    för alla var inte nazister-

  59. -men flertalet.

  60. Efter Hitlers makttillträde-

  61. -kan man säga
    att Tyskland var nazistiskt-

  62. -för de få som inte höll med honom
    vågade inte yttra sig.

  63. Det fanns offer.

  64. Ni vet vilka de var. Jag vill att ni
    säger det rakt ut i luften.

  65. Vilka var offren?

  66. Romer.

  67. Handikappade.

  68. Homosexuella.

  69. Judar - i första hand.

  70. Man kan nästan tro att Hitler
    krigade mot judarna.

  71. Det var viktigare för honom
    att förgöra dem än att vinna kriget.

  72. När kriget var i sitt slutskede-

  73. -och de inte hade
    några tågsäten kvar-

  74. -för att skicka folk till Auschwitz-

  75. -så började de
    skicka de ungerska judarna till...

  76. De hade inga tåg
    att skicka folk till fronten med-

  77. -men de skickade ungerska judar
    till Auschwitz.

  78. De mobiliserade tåg till det.

  79. Nu pratar vi om förövare och offer.

  80. Sen fanns det dem som tittade på-

  81. -som inte gillade Hitlers idéer-

  82. -men inte sa nåt.

  83. De kallas för åskådare,
    eller på engelska "bystanders".

  84. Ni kanske har hört uttrycket.

  85. Var de oskyldiga till det som hände?

  86. Nej.

  87. Hade de bara höjt sina röster
    medan tid var-

  88. -så hade det inte kunnat hända.

  89. 54 olika partier fanns 1933-

  90. -i januari-

  91. -när nationalsocialisterna
    nominerade Hitler.

  92. Hitler sa alltid att han ville
    komma till makten på demokratisk väg-

  93. -för att avskaffa demokratin.

  94. I januari 1933
    kom alla som ville ge Hitler makten-

  95. -till valurnorna-

  96. -och så blev Hitler vald.

  97. Då tyckte han
    att han skulle utlysa nyval-

  98. -efter två månader.

  99. I mars, när det var nyval,
    fanns det bara ett parti att välja.

  100. Det var nationalsocialisterna.

  101. Det är en mycket viktig lärdom-

  102. -för är du tyst och väljer du inte-

  103. -så har du valt
    den du minst vill höra... Vill ha.

  104. Och speciellt i dag-

  105. -när den här frågan
    kan komma upp igen-

  106. -i samband med val då folk är
    missnöjda med de olika partierna-

  107. -så kanske dem som ni inte vill ha
    blir valda.

  108. Tänk på det när den dagen kommer.

  109. Vi hade alltså bystanders,
    eller åskådare.

  110. Sen hade vi en fjärde grupp
    som hjälpte.

  111. Det var en mycket liten grupp-

  112. -som på engelska kallas "rescuers" -
    hjälpare.

  113. Ni kanske kan namnet på några såna?

  114. Ni har nog sett några filmer,
    och det finns en svensk.

  115. Raol Wallenberg.

  116. Har ni sett filmen
    "Schindler's List"?

  117. Schindler var nazist från början-

  118. -men en vacker dag
    bestämde han sig.

  119. Han upptäckte att det var fel-

  120. -och räddade de människor
    som arbetade i hans fabrik.

  121. De fyra grupperna finns även i dag.

  122. Om ni tänker er en skolgård...

  123. Jag hoppas att det inte händer här
    att nån mobbar-

  124. -men där finns förövare och offer-

  125. -och de som går förbi och inte bryr
    sig är åskådare, bystanders.

  126. Var aldrig en bystander.
    Var aldrig, aldrig en åskådare-

  127. -för det har orsakat
    så mycket elände i världen-

  128. -och gör det fortfarande.

  129. Jag brukar säga att mobbning är-

  130. -förintelse i miniformat.

  131. Det har faktiskt hänt i Sverige-

  132. -att en pojke som mobbades
    till slut mördades: John Hron.

  133. Ni har nog inte hört talas om honom,
    för det var långt före er tid-

  134. -men lärarna kanske berättar om honom
    för jag hinner inte.

  135. Jag har så mycket annat att berätta.

  136. Så tänk på-

  137. -att det är så mycket
    som vi kan lära oss-

  138. -av att känna till det som har hänt.

  139. Många säger: "Varför ska vi
    prata om förintelsen igen?"

  140. "Det var så längesen."

  141. När vi kom till Sverige sa de:

  142. "Det var ett misstag.
    Prata inte om det."

  143. "Det kommer aldrig att hända igen."

  144. Men det som man inte vet
    att det har hänt-

  145. -händer ingen.

  146. Det gick inte så lång tid-

  147. -och sen kom det återigen
    förföljelser av oskyldiga människor-

  148. -och folkmord-

  149. -i Rwanda och före detta Jugoslavien-

  150. -och även i dag i Somalia, Sudan,
    Darfur och Kongo.

  151. Hur länge?

  152. Det är det som gör att jag går runt
    och berättar, även om det är svårt.

  153. Och jag hoppas att alla som hör mig-

  154. -ska se till att demokratin-

  155. -i Sverige, Europa och hela världen-

  156. -får en framtid.

  157. Demokrati måste man arbeta för.

  158. Vi ska inte tro att vi lever i
    en demokrati som finns här för evigt.

  159. Vi kan förlora den
    om vi inte anstränger oss.

  160. Så det är viktigt
    att berätta om förintelsen.

  161. Jag ska snabbt
    berätta om pusselbitarna-

  162. -för där kan man också
    lära sig en hel del om-

  163. -först och främst
    det dåtida tänkandet och rasismen.

  164. Det fanns olika raser-

  165. -och den högsta rasen var arierna.

  166. De var långa, blonda, blåögda
    och...

  167. Vilka var det i Europa?
    Det var tyskarna och skandinaverna.

  168. De skulle vara ett folkslag
    i rakt nedstigande led-

  169. -från ett gammalt folkslag
    som hette arier-

  170. -och som levde i Asien, i Tibet.

  171. Nu tycker Hitler
    att det passar honom bra-

  172. -för han känner sig utvald.
    Han ser tyskarna som utvalda arier.

  173. Han ville-

  174. -leda det utvalda folket-

  175. -och utlovade en tusenårig fred.

  176. Han skrev redan 1924-

  177. -sin bok "Mein Kampf"-

  178. -där det står att tyskarna
    behöver mer livsutrymme...

  179. ...och att det finns olika folk.

  180. Tyskarna är det högsta,
    och de andra folken får finnas till-

  181. -men de ska vara tjänare
    till det höga, tyska folket

  182. Men sen fanns det ett folk - judar-

  183. -som inte ens var värda
    att kallas för människor.

  184. De kallades för "undermenschen",
    ickemänniskor-

  185. -och jämfördes med kackerlackor-

  186. -med ohyra, och med en cancersvulst-

  187. -på den rena statens kropp.

  188. Han har inte skrivit allt det-

  189. -utan bara att de som får vara
    medborgare i det rena landet-

  190. -är bara
    dem som har ariskt blod i venerna.

  191. Judarnas blod är inte ariskt.

  192. De är semiter.
    Det kallas judar nu.

  193. De får inte vara medborgare
    i Tyskland.

  194. Här kommer vi till nästa pusselbit:

  195. Varför just judarna?

  196. Judar har alltid varit syndabockar-

  197. -under alla sekler
    ända sen Kristi korsfästelse.

  198. De har blivit förföljda
    under korstågen, under...

  199. När pesten härjade så beskylldes de
    för att ha förgiftat brunnarna.

  200. När inkvisitionen härjade
    och sen på 1700- och 1800-talet-

  201. -genomfördes pogromer så snart
    det hände nåt oförklarligt i en by.

  202. Det...

  203. Men på den tiden,
    om judar bytte religion-

  204. -om de konverterade
    till kristendomen-

  205. -så hände ingenting-

  206. -för juden definierades
    av sin religion.

  207. Men nu kommer Hitler och definierar
    det judiska genom blodet.

  208. Då blir judar-

  209. -som har konverterat
    eller som inte vet att de är judar-

  210. -vars farfars föräldrar
    har konverterat-

  211. -också betecknade som judar.

  212. Här kommer vi in på
    den tredje pusselbiten:

  213. Missnöjet.

  214. Missnöjet med sakernas tillstånd
    i ett land förorsakar-

  215. -att man söker syndabockar.

  216. Och det fanns
    ett stort missnöje i Tyskland-

  217. -i slutet på 20-talet
    och i början på 30-talet.

  218. De var missnöjda
    med Versaillesfreden, arbetslösheten-

  219. -den uppstigande kommunismen-

  220. -och den ekonomiska nedgången-

  221. -och allt skylldes på judarna.

  222. "Bara judarna försvinner
    så får vi en tusenårig fred."

  223. Det är lätt
    för en karismatisk ledare-

  224. -att komma med enkla lösningar
    på komplicerade problem.

  225. Här har jag radat upp
    många komplicerade problem-

  226. -men Hitler, som hade talets gåva
    och regerade, sa:

  227. "Välj mig. Jag kan
    hjälpa er ur alla dessa svårigheter."

  228. "Ni får arbete och tusenårig fred."

  229. Och folk tänker inte.
    Det är så lätt att följa nån-

  230. -som ser ut att veta vad han säger.

  231. Han lovar fred och arbete,
    och de tänker inte på-

  232. -hur det ska kunna bli fred när han
    vill ha tillbaka alla de områden-

  233. -som de fick lämna
    vid första världskrigets slut.

  234. Och hur ska de få arbete?

  235. De fick faktiskt arbete,
    för han började rusta.

  236. Och börjar man rusta...

  237. Rustar man för fred?
    Nej, man rustar för krig.

  238. Folk tänkte inte,
    och allt fler anslöt sig till honom.

  239. Då är det återigen så
    att man måste se upp-

  240. -när det finns missnöje i ett land-

  241. -och när folk söker en syndabock.

  242. Då vet man aldrig vad som händer.

  243. Nästa pusselbit är
    den dåtida uppfostran-

  244. -den mycket auktoritära uppfostran.

  245. Jag kommer själv ihåg att-

  246. -när pappa sa att jag skulle göra nåt
    och jag vågade fråga "Varför?"-

  247. -så fick jag svaret
    "För att jag säger så".

  248. När barn lär sig att lyda till punkt
    och pricka och inte får fråga-

  249. -så fortsätter de att lyda i skolan-

  250. -på jobbet och i armén-

  251. -och när de är i krig
    och nån säger "Skjut!"-

  252. -så skjuter de utan att tänka efter.

  253. Men vet man att man har ett val-

  254. -så kanske man tänker efter
    när man får order om att skjuta.

  255. I dag säger många:

  256. "Vi sköt, för annars
    hade vi blivit skjutna."

  257. Det är inte sant.
    Det finns forskning som visar-

  258. -att man inte blev skjuten-

  259. -när man vägrade.
    Man fick bara ett annat jobb.

  260. Sen har vi den sista pusselbiten-

  261. -som är-

  262. -lika viktig som,
    eller viktigare än den förra.

  263. Det är de psykologiska mekanismerna.

  264. Man tänker:
    "Vem är det som skapar historien?"

  265. Människor.
    Vi måste veta hur människor fungerar-

  266. -för att veta varför saker har hänt.

  267. Vi måste veta-

  268. -hur vi fungerar innerst inne.

  269. Vi måste veta att vi har ett ansvar.

  270. Vi måste veta att det är vi
    som bestämmer vad som händer.

  271. Ingen annan får ge oss order.

  272. Vi måste veta att det inte är monster
    som utför onda handlingar.

  273. De tyska potentaterna-

  274. -som gav order om att mörda
    så och så många människor-

  275. -var inte ondare än vi här-

  276. -för ondska och godhet
    finns inom oss alla.

  277. Alla vi förmår
    att göra goda gärningar-

  278. -och onda gärningar.
    Det är en väldigt tunn skiljelinje-

  279. -och när vi står inför ett beslut-

  280. -om att skjuta eller inte-

  281. -så måste vi veta
    att vi har en möjlighet att välja.

  282. Då hoppas vi att vi väljer
    det som vårt hjärta dikterar-

  283. -och inte det-

  284. -som de där uppe
    säger att vi ska göra.

  285. Det finns-

  286. -fördomar som vi alla har.

  287. Vi är inte riktigt medvetna om dem-

  288. -för fördomar ärver vi.

  289. Vi vet inte riktigt varför-

  290. -vi tycker illa om den eller den.

  291. Då är det säkert nånting
    som finns sen barnsben.

  292. Har ni sett "American History X"?

  293. Då kanske ni kommer ihåg
    att han som åker i fängelse...

  294. Varför har han blivit nazist?
    Är det nån som kommer ihåg det?

  295. Kanske inte, men kommer ni ihåg-

  296. -när de sitter vid frukostbordet-

  297. -och pappan häver ur sig
    en massa fördomar om svarta?

  298. Minns ni det?

  299. Det var då han blev nazist-

  300. -men det var han inte medveten om.

  301. Vet man vilka fördomar man har
    så agerar man inte ut dem.

  302. Då vet man att alla inte är likadana.

  303. Jag tycker illa om den
    som har gjort det-

  304. -men om jag möter en annan person-

  305. -som kanske är av samma hudfärg-

  306. -eller från samma nation-

  307. -så vet vi att jag
    måste lära känna honom eller henne-

  308. -för att jag ska veta-

  309. -om det är en bra människa-

  310. -eller en människa
    som är beredd att göra dåligheter.

  311. Som jag sa,
    så har jag skrivit fyra böcker.

  312. I "Skärvor av ett liv"
    berättar jag min historia.

  313. Har nån av er läst den?

  314. Kanske inte.
    Ni kanske läser den efteråt-

  315. -för nu berättar jag bara
    om den röda tråden-

  316. -i det som alla kan berätta.

  317. Hörs det bra? Det låter tystare-

  318. -men jag kanske pratar tystare.

  319. Att...

  320. Alla kan berätta om samma röda tråd-

  321. -och om hur allt utvecklades
    långsamt, steg för steg.

  322. Man visste aldrig
    vad nästa steg skulle bli-

  323. -och det gjorde att de lyckades.

  324. Hade man vetat det,
    så hade man säkert-

  325. -stått emot.

  326. Men människan vill leva,
    så man tänker länge:

  327. "Det händer nu,
    men det går säkert över."

  328. Det är också en psykologisk mekanism.

  329. "Det går över. Det blir bra."

  330. Man tror aldrig att det värsta
    kan hända sig själv. Aldrig.

  331. Det händer den och den,
    men inte mig.

  332. Kan det hända här? Aldrig i livet.

  333. Förintelser händer där,
    och krig händer där-

  334. -men här händer inget sånt.

  335. Allt kan hända överallt.
    Det måste vi komma ihåg.

  336. Jag berättar i "Skärvor av mitt liv"
    om min barndom-

  337. -om det svåra året i lägren-

  338. -och det slutar med befrielsen
    i Bergen-Belsen.

  339. Jag ville berätta om
    vad som hände efter det-

  340. -om att komma till ett nytt land,
    lära sig språket och börja leva igen.

  341. Det beskriver jag i "Livet tillbaka".

  342. Sen utbildade jag mig till psykolog-

  343. -och skrev om
    mitt arbete med andra överlevande.

  344. I den sista boken jag skrev,
    "Livets pendel"-

  345. -berättar jag om saker
    som har hänt mig-

  346. -som jag har gjort och kanske
    skulle göra annorlunda i dag.

  347. Men nu...

  348. Nu ska jag ju berätta om
    "Skärvor av ett liv"-

  349. -och om flickan-

  350. -som levde i norra Rumänien,
    vid foten av Karpaterna-

  351. -ett barn som var
    älskat och bortskämt som alla barn-

  352. -i alla tider och i alla länder-

  353. -vars liv förändrades
    nästan över en natt.

  354. Hon fördes från barndomens paradis
    till helvetet.

  355. Jag var det äldsta barnet
    i en judisk medelklassfamilj.

  356. Tv fanns inte. Jag trodde att
    världen bestod av barnkammaren.

  357. Radio fanns, och det var genom den
    som den yttre världen kom in en dag.

  358. Det var en elak röst
    som röt på ett främmande språk-

  359. -som gjorde att jag blev rädd-

  360. -och sa:
    "Mamma, vad är det? Jag blir rädd."

  361. Rösten följdes av skanderade rop-

  362. -och mamma reste sig och sa:
    "Var inte rädd."

  363. "Det är bara en galning i Tyskland,
    och Tyskland ligger långt bort."

  364. Sen stängde hon av radion.

  365. Jag fortsatte med mina lekar.

  366. Sen fick jag en lillasyster.

  367. Vi slogs
    och var som hund och katt-

  368. -och det berättar jag
    för att ni kanske har småsyskon-

  369. -och tycker att det är pest.

  370. Men hade jag inte haft henne
    så hade jag nog inte överlevt-

  371. -för när vi kom till lägret-

  372. -så var betydde det allt
    att man hade nån med sig-

  373. -och att man kunde trösta varandra.

  374. De som inte hade nån-

  375. -tappade livslusten och matlusten.

  376. De magrade och dog bara.

  377. Dem som kallades för muselmaner -
    om ni har hört ordet-

  378. -var helt avmagrade och dog bara.

  379. Tiden gick-

  380. -och det ryktades
    att det skulle bli krig-

  381. -så jag bad på kvällarna:
    "Gode Gud, låt det inte bli krig"-

  382. -"för då blir pappa inkallad,
    och det är det värsta som kan hända."

  383. Ryktena tystnade-

  384. -och mitt nästa minne är från när jag
    är fjorton och på väg till skolan.

  385. En kompis möter mig och säger:

  386. "Kriget har brutit ut."

  387. "Nej", sa jag. "Det kan inte stämma."

  388. Vi hade nyligen varit på bio och sett
    en journalfilm-

  389. -med en engelsman som steg av
    ett flygplan, viftade med ett papper-

  390. -och sa "Fred i vår tid".

  391. "Tyskland och England"-

  392. -"har undertecknat en pakt."

  393. "De kommer att leva i fred
    under vår livstid."

  394. Men hon bedyrade
    att hon hade hört på radio:

  395. "Klockan fem i morse
    gick de tyska trupperna in i Polen."

  396. Jag var tvungen att tro henne, och
    tog en kniv och ristade in i grinden-

  397. -"Den 1 september 1939"-

  398. -och tänkte "När kriget är slut
    ska jag rista in det datumet"-

  399. -"för tänk vad roligt
    att kunna visa mina barn"-

  400. -"att här har det
    varit krig i Europa."

  401. Naturligtvis trodde jag
    att jag skulle vara hemma då-

  402. -men jag blev ju inte kvar där.

  403. Men det var bara den 1 september-

  404. -och plötsligt ryktades det-

  405. -att ungrarna ville
    ha tillbaka Transsylvanien.

  406. Transsylvanien tillhörde ungrarna
    före första världskriget-

  407. -och nu är de på Hitlers sida
    och vill ha det tillbaka.

  408. Vi ville inte det,
    men ingen frågade oss.

  409. Precis ett år senare kommer ungrarna
    in i vår lilla stad...

  410. ...i Transsylvanien.

  411. Men de är Hitlers bundsförvanter-

  412. -och de börjar omedelbart införa-

  413. -de ekonomiska lagar
    som Hitler har upprättat mot judarna.

  414. Samtidigt inför de
    vissa restriktioner-

  415. -så att judarna
    får svårt med ekonomin.

  416. Judiska barn får inte längre gå
    i ungerska skolor...

  417. ...och en del annat.

  418. Jag får komma till en judisk skola-

  419. -i de inre delarna av Transsylvanien-

  420. -och det känns bra, men jag vill inte
    lämna mina föräldrar.

  421. Jag väntar hela tiden på
    att kriget ska ta slut-

  422. -så att allting
    blir som vanligt igen.

  423. För återigen...

  424. ...gör den psykologiska mekanismen
    att jag tänker "Det händer inte mig".

  425. "Det dröjer inte så länge
    innan kriget tar slut"-

  426. -"och rumänerna kommer tillbaka."

  427. Men tiden går: 40, 41, 42...

  428. Snart förstår vi alla
    att Hitler har förlorat kriget-

  429. -och vi är optimistiska.

  430. Vi tänker inte
    att det kan hända oss nåt-

  431. -fast Hitler vill inte ge upp.

  432. När vi har kommit till 1943-

  433. -på hösten-

  434. -tror vi att det
    bara kommer att dröja några veckor-

  435. -på sin höjd nån månad,
    innan kriget är slut-

  436. -och jag har inte varit i Budapest-

  437. -och när rumänerna kommer tillbaka
    kan man inte resa.

  438. Det här berättar jag
    för att ni ska tänka er...

  439. Vid julen 43 åker jag till Budapest
    för att roa mig.

  440. Nu, när vi har facit i hand,
    vet vi vad som hände kort därefter...

  441. ...men man tror aldrig
    att det värsta kan hända.

  442. Jag åkte till Budapest
    och gick på teater-

  443. -på museer och roade mig-

  444. -och åkte hem igen-

  445. -i januari, efter trettondagen.

  446. Då möter mina föräldrar mig med:

  447. "Tyskarna vill komma in i Ungern."

  448. Det skrämde oss.

  449. Jag har inget minne av
    att solen har gått upp efter det.

  450. Vi bara väntade,
    men vi behövde inte vänta länge.

  451. Den 19 mars steg två SS-män av tåget.

  452. Tyskarna var i Ungern.

  453. Det räckte med de två
    för att allt skulle sättas i gång.

  454. Redan nästa dag kom förordningen:

  455. "Judarna ska ha en gul stjärna."

  456. Inte ens barn över sex år fick gå ut
    utan en gul stjärna på kläderna.

  457. "Judarna får inte
    vistas i stadsparken"-

  458. -gå på restaurang eller gå på bio."

  459. "De ska försvinna ur gatubilden."

  460. Vi tittar på varandra och säger:
    "Vad ska hända med oss?"

  461. "Vi ska sy fast den gula stjärnan"-

  462. -"vi behöver inte gå på bio,
    och vi går ju aldrig på restaurang."

  463. "Bara det inte blir värre."

  464. Det här ska ni också tänka på:

  465. Det blir alltid värre.

  466. Reagera mot orättvisan medan tid är.

  467. Det blev värre.
    Efter bara fyra veckor...

  468. ...får vi höra:

  469. "Judarna ska
    föras i väg till gettot."

  470. "Staden som har 30 000 judar
    ska tömmas gatuvis."

  471. "De får ta med sig så mycket de kan."

  472. "Sen..."

  473. "I morgon bitti..."

  474. "...börjar vi med Järnvägsgatan."

  475. Vi bodde på Järnvägsgatan.

  476. Tänk er nu
    att nån kommer in och säger:

  477. "Från och med i morgon
    får ni inte bo kvar i era hem."

  478. "Ni får ta med er så mycket ni kan."

  479. "Har ni ett litet djur -
    en hund, en katt eller en fågel"-

  480. -"så får ni lämna kvar det."

  481. "Inga smådjur får följa med."

  482. "Ni ska bara stänga dörren och gå."

  483. Om ni tänker på det
    så förstår ni hur det kändes.

  484. Jag gick runt i huset
    och tog avsked av hunden-

  485. -ute på gården.

  486. Jag bad mina morföräldrar på väggen
    att vakta huset.

  487. "Vi kommer snart tillbaka".

  488. Vi tror fortfarande inte
    att det kan bli värre.

  489. Vi ska föras bort,
    men vi kommer tillbaka.

  490. Nästa morgon kommer gendarmerna-

  491. -och för bort oss
    till den norra delen av staden-

  492. -till en liten koja-

  493. -med ett smutsigt rum där det finns
    ett bord, tre stolar...

  494. ...tre sängar och en spis.

  495. Jag säger "Vi måste skaffa en säng.
    Jag kan inte sova med min syster"-

  496. -men mor svarar "Det får vi ta
    i morgon. Nu får vi städa"-

  497. -"för titta så smutsigt det är".

  498. Vi skurar och fejar-

  499. -och på kvällen känner jag inte
    att jag inte sover i min egen säng.

  500. Återigen vänjer vi oss.

  501. Återigen går det
    inte mer än fyra veckor...

  502. Den 15 april-

  503. -precis två månader
    efter tyskarnas inmarsch-

  504. -hör vi trumslagaren vid gathörnet
    slå på sin trumma.

  505. "Lystring, lystring!"

  506. "Judarna ska packa 20 kilo var"-

  507. -"och vara förberedda
    på 'Abtransport'".

  508. Vi skulle föras i väg.

  509. Vart?

  510. Ingen visste det.

  511. Mor började gråta.

  512. "Varför gråter du?" frågade jag.

  513. "De kommer att mörda oss."

  514. "Nej. Varför skulle de mörda oss?"

  515. "Vi har inte gjort nåt."

  516. "Inte mördar de oskyldiga människor."

  517. Mor ville bli tröstad, och dessutom
    måste vi börja packa 20 kilo.

  518. Vad tar man med sig?

  519. Nästa morgon står vi där
    med våra 20 kilo utanför porten.

  520. Det är ett väldigt oväsen.
    Folk springer ut och in-

  521. -gendarmerna ryter
    "Ställ er på led med fem i varje."

  522. Det dröjer
    innan vi förstår att det är allvar-

  523. -men de börjar skjuta-

  524. -så vi ställer oss på led-

  525. -och går längs stadens gator-

  526. -förbi stadsparken.

  527. Kyrkklockan slår sex slag,
    och jag tittar upp.

  528. Det är en underbar, solig morgon.
    Blommorna prunkar i rabatterna.

  529. Jag tänker: "När kommer vi tillbaka,
    och vart ska vi?"

  530. Vi kommer fram till stationen,
    där boskapsvagnar väntar.

  531. "För åtta hästar"
    står det på vagnarna-

  532. -och där blir vi infösta,
    hundra personer i varje.

  533. Nu vill jag be er att blunda.
    Blunda...

  534. Tänk att du sitter där
    på golvet i en boskapsvagn-

  535. -men du känner lite trygghet-

  536. -för du sitter
    intill din mor, far, syster och bror-

  537. -men vart är du på väg?

  538. Så länge vi kan se-

  539. -stationsnamnen på ungerska
    genom den lilla gluggen-

  540. -kan vi hoppas
    att vi är på väg längre in i Ungern.

  541. Tåget sätter av med ett ryck.

  542. Nån hänger en filt
    framför hinken i hörnet-

  543. -för att få avskildhet.

  544. Nån annan tar fram lite mat-

  545. -och tåget åker och stannar-

  546. -åker och stannar-

  547. -och hinken börjar sprida sin stank.

  548. Det blir kväll och morgon-

  549. -och tåget åker och stannar.

  550. Vattnet tar slut-

  551. -och vi får inget vatten.

  552. En kväll, när tåget stannar
    och jag tittar genom gluggen-

  553. -så står det på ett främmande språk.

  554. Det står "Auschwitz",
    får jag veta senare.

  555. I samma veva bländas vi
    av starka strålkastarsken.

  556. Dörrarna öppnas med ett ryck.
    "Ut fort!"

  557. Ett stort oväsen bryter ut.
    Hundar skäller-

  558. -barn gråter och kvinnor skriker.

  559. "Ut fort!"

  560. Vi hör tyska kommandon:
    "Raus! Schnell!"

  561. Går det inte tillräckligt fort
    så viner batongerna.

  562. Jag hinner inte krama om min far, men
    springer efter mor och min syster.

  563. Vi går arm i arm
    bakom kolonnen av kvinnor-

  564. -mot ett taggtrådsstaket-

  565. -där en elegant SS-man
    med piska i handen pekar på min mor-

  566. -och säger "Höger". Till min syster
    och mig säger han "Vänster".

  567. "Det är mina barn", säger mor.

  568. "Vi vill vara tillsammans."

  569. "Du får åka bil, men de kan gå",
    säger han-

  570. -och pekar irriterat på nästa rad.

  571. "Vatten", bönar mor.

  572. "Får jag lite vatten?"

  573. "Du får kaffe när du kommer fram."

  574. Det var gas som mötte henne.

  575. Hon fick aldrig kaffe.

  576. Vi som fick leva
    fördes in på ett annat område.

  577. Vi fick klä av oss-

  578. -och ställa oss nakna inför en man
    som rakade av allt vårt hår:

  579. Håret på huvudet och under armarna,
    och könshåret.

  580. Vi fick ta på oss fångkläder
    och gå in i barackerna-

  581. -där vi skulle bo.

  582. Vi sprang fram till flickorna
    som var där sen tidigare.

  583. "När kommer mamma?
    När kommer våra småsyskon?"

  584. De tittade på oss och sa:
    "Är ni idioter?"

  585. "Tror ni att ni
    är på ett semesterhem?"

  586. "Ser ni inte skorstenen där borta?"

  587. "Där brinner era föräldrar."

  588. "Där går era småsyskon upp i rök."

  589. "Nej. Det är inte sant."

  590. "Tysken sa att mamma kommer med bil.
    Hon kommer nog snart."

  591. Sen satte vi oss
    för att vänta på mamma.

  592. Kan ni förstå?

  593. Vi som var där såg...

  594. ...svart rök bolma
    och lågor slå upp.

  595. Men vi ville hellre
    tro på tyskens lögner.

  596. Så svårt är det att tro
    att nåt sånt har hänt.

  597. Därför är det så viktigt...

  598. ...att ni lyssnar
    och berättar vidare.

  599. Vi måste förhindra
    att det händer igen.

  600. Tack så mycket.

  601. Textning: Sofie B. Grankvist
    www.broadcasttext.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Föreläsning

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hédi Fried kom med båten m/s Rönnskär till Sverige 1945. Två år tidigare gick hon på teater i Budapest - men situationen blev snabbt värre. Hon överlevde koncentrationslägren Auschwitz-Birkenau och Bergen-Belsen, men det gjorde inte hennes föräldrar. För högstadieelever i Kista utanför Stockholm delar hon med sig av sina upplevelser.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget
Ämnesord:
Biografi, Fried, Hédi, 1924-, Förintelsen, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9

Alla program i UR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

Föreläsning

Hédi Fried kom med båten m/s Rönnskär till Sverige 1945. Hon överlevde de nazistiska koncentrationslägren Auschwitz-Birkenau och Bergen-Belsen, men det gjorde inte hennes föräldrar. För högstadieelever i Kista utanför Stockholm delar hon med sig av sina upplevelser.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

Frågestund

Hédi Fried svarar på högstadieelevernas frågor efter sin berättelse.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning

Mer grundskola 7-9 & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRomernas historia 1900-tal

En skola för alla?

Under 1900-talet var en kontinuerlig skolgång inget självklart för alla romer i Sverige. Många romer hade ingen rätt att stanna på en plats i mer än några veckor. Därför försummades många romska barns skolgång. Marina Kaj och Mirelle Gyllenbäck återberättar minnen från sin skoltid. Båda upplevde att de mobbades på grund av sitt romska ursprung.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Emerich Roth - vägen ut

Föreläsning och film

Emerich Roth överlevde nazisternas koncentrationsläger. Han berättar för skolelever om hatets och våldets grundorsaker och om hur man kan hjälpa unga människor som söker sig till hatiska och rasistiska grupperingar. Vi får också tillbakablickar från hans liv under andra världskriget.

Fråga oss