Titta

Förorten brinner - om segregation

Förorten brinner - om segregationDela
  1. Kör.

  2. Om man är redan en gång straffad

  3. Så är det lätt att man blir haffad

  4. Vi föddes utan silversked i munnen
    Låt oss tänka på vårt liv i djungeln

  5. Para genereras
    på den skit man ger till kunden

  6. Född bland proletärer
    Det är en generation som bär er

  7. Men de glömde oss i betongfort
    Dags att göra brott

  8. Med bidragen cuttade
    blev 40 % av barndomsvännerna pundare

  9. 30 % blev rakt av knullade
    20 % gick det bra för. De flyttade

  10. 80 % av mina vänner har suttit
    100 % av mammas hjärta har brustit

  11. Att jaga parra med mask är fucked up
    Under ytan hela livet. Försöker andas

  12. Om man är redan en gång straffad

  13. Så är det lätt att man blir haffad

  14. Om man är redan en gång straffad

  15. Så är det lätt att man blir haffad

  16. Tjena!

  17. Jag heter Jocke.

  18. Eller jag heter Hoshi.

  19. Eller jag heter Peter.

  20. Eller jag heter Nima.

  21. Eller jag är ingen. Vi säger det.

  22. Jag är bara en shurda
    från programmen.

  23. Jag menar miljonprogrammen.

  24. De är så långt borta att du inte har
    en jävla aning att du borde bry dig.

  25. Men du är inte ensam. Du står
    på ena sidan och jag på den andra.

  26. Vi vänder ryggen åt varandra.

  27. Ska det vara så?

  28. Turkar, araber, albaner, marockaner-

  29. -svennar, somalier, ryssar, irakier-

  30. -kenyaner, iranier, chilenare
    och kurder - hela jävla världen.

  31. Men vi har ett gemensamt: Vi är
    andra klassens medborgare, ett B-lag.

  32. Jag svär, vi är för livet
    stämplade av betongen.

  33. Man lär sig att leva med det.

  34. Nej. Det gör man inte.
    Varför ska man det?

  35. Ska man lägga ner sina ambitioner och
    hoppas att ungarna inte ses som pack?

  36. Bortglömda ungar
    blir förortens kungar.

  37. Right.

  38. Varje namn är som en snöflinga.

  39. Vita stjärnor dalar.

  40. Alla är unika
    och gnistrar, faller ner och smälter.

  41. Dropparna sjunker ner i jorden.

  42. Ni fattar: Ett liv medan vi faller.

  43. Vet ni vad som händer
    medan ni dricker latte?

  44. De säger att tiderna ska bli bättre,
    men alla ser att det blir sämre.

  45. Det ska bli bättre,
    men jag ser bara bränder.

  46. Programmen brinner,
    och alla färdas mot himlen.

  47. Kom igen nu!

  48. Visa dem, brorsan!

  49. Lyssna.

  50. De säger att Sverige är ett bra land
    De mördade Palme och hade begravning

  51. De säger att alla här får en chans,
    men vet du för mycket blir du farlig

  52. De säger att alla är välkomna hit,
    men de behandlar invandrare som skit

  53. De säger att Rågsved är helt okej
    Flest dömda langare 06 - är det okej?

  54. De vill lägga ner ungdomsgården, men
    satsa i projekt där de får utdelning

  55. Annars blir det inga kronor
    Svenska politiker är nutidens horor

  56. De vill införa högre straff, men
    struntar i problem vi alltid haft

  57. De vill sätta in fler aina i staden,
    men gängen tar bara till tyngre vapen

  58. Tiderna ska bli bättre...

  59. Vad fan är det som händer i landet?
    Nåt är jävligt sjukt.

  60. Folk jobbar ihjäl sig,
    men de som vill men inte får-

  61. -zappar framför tv:n
    tills de glömt vem de är.

  62. "Vi stänger Södersjukhuset
    så får vi lägre skatt."

  63. Marknaden styr med djävulen
    vid ratten. Se om ditt eget hus.

  64. Som den där Röda korset-snubben...

  65. Han rånade välgörenhetsorganisationen
    för att han ville flasha.

  66. Han fick fem år. Jävla idiot!

  67. Marknaden har väl ett stort hjärta.

  68. De rika blir fler
    och de fattiga blir fler.

  69. -Ungdomsarbetslösheten är 30 %.
    -Allt fler går på socialbidrag.

  70. -Segregationen blir värre.
    -Skottlossningarna blir fler.

  71. Människor faller handlöst.

  72. Andra bygger murar.

  73. I det här landet finns det reservat.

  74. Miljonprogrammen
    är fulla av vanliga människor:

  75. Änglar och demoner från hela världen.

  76. Sätt in femhundra spänn
    när katastrofen krossar Haiti.

  77. Lyssna.

  78. Det är inte ditt fel att ungarna ser
    morsan grina över obetalda räkningar.

  79. Det är inte ditt fel att farsan
    går utan jobb och är deprimerad-

  80. -eller att skammen över att se ut
    som en luffare gör att man snor skor-

  81. -eller att gängen erbjuder en framtid
    när alla andra dörrar är stängda.

  82. Femhundra spänn till Haiti
    är inte fel. Det är bra-

  83. -men förorten brinner.

  84. Jag säger:

  85. Om du aldrig har levt i utanförskap
    och misär i samhällets skugga-

  86. -så vet du inte.

  87. En del klarar det utan problem.

  88. Andra kämpar i uppförsbacke-

  89. -och en del ger upp.
    De pallar inte kämpa!

  90. Har du blivit knullad av samhället
    vill du bara knulla det tillbaka.

  91. Ingen går till syokonsulenten
    och vill bli kriminell-

  92. -och går sen ut och sätter i gång.

  93. Ingen vill hamna där. Jag lovar.

  94. Alla barn har samma drömmar. Vissa
    börjar på minus och andra på plus.

  95. Det är enkel matematik.

  96. Varje människa är en bägare-

  97. -och varje kränkning är en droppe.

  98. Hur många droppar har du i din?
    Hur många droppar har jag i min?

  99. Vi gör så här. Jag berättar
    om en bägare som rann över.

  100. Det är en sann historia.

  101. Vi skulle gå ut och festa.
    Jag, Nicklas, Hoshi, Hassan och Timo-

  102. -drog ner på stan i nya skjortor,
    nya skor och parfym.

  103. Vi var fem smarta killar
    med ambitioner-

  104. -men vakten sa: "Nej. Det är fullt."

  105. Vi såg ju att det bara var skitsnack.

  106. Det hände varenda jävla gång!

  107. Vi bor också i den här staden!
    Men där står vakten och flinar-

  108. -och min polare, som aldrig har gjort
    nåt knas, plockar upp en stolpe-

  109. -och drar den i skallen på vakten.

  110. Han bara gör det.
    Sen väntar han på snuten.

  111. Jag kollar på honom, och han säger:

  112. "Jag skiter i det!
    Varenda jävla gång!"

  113. Han fick två år för grov misshandel.
    Han var inte straffad innan-

  114. -men det där flinet var droppen
    som fick hans bägare att rinna över.

  115. Att leva på "kanske"
    är jävligt jobbigt.

  116. Att leva på "förmodligen inte"
    gör en galen.

  117. Man går sönder.

  118. En droppe.

  119. En droppe.

  120. En droppe.

  121. Jag säger bara: Tänk!

  122. Det var kaos! Bilar brann, så polisen
    kom inte fram. Folk springer runt.

  123. Det kom en buss,
    och alla rutor krossades.

  124. Chauffören backade i panik.

  125. Hundratals rutor krossades,
    och det luktade brända bildäck.

  126. Röken från skolan står som en pelare.

  127. Förorten brinner 2010!
    Den brinner vid samma tid varje år.

  128. Det behövs inte mer än en gnista.

  129. Det är samma frustration
    och hopplöshet som förra året.

  130. Jag har inget jobb och ingen framtid.

  131. Mitt liv betyder inte nåt för mig
    själv, så varför ska nån bry sig?

  132. Varför vill folk inte förstå?

  133. Är det så svårt?

  134. Hur länge kan ett samhälle
    försvara sina skygglappar?

  135. Att ligga steget före
    kostar inget extra. Det fattar alla.

  136. Varför vägrar man lära sig
    av tidigare erfarenheter?

  137. Varför då?

  138. Det finns ingenstans att ta vägen
    om du är över tolv.

  139. Det finns inget att göra,
    inget att göra-

  140. -med de undrar varför det brinner.

  141. Pass.

  142. "Det ska bli bra nu.
    Det blir aldrig mer nåt krig."

  143. Så tänkte han, när han lämnade allt
    och tog med familjen hit.

  144. Det var svårt att få jobb efter
    den förra krisen, och nu kom en till.

  145. På 3 månader har han gjort
    36 ansökningar och fått 1 svar.

  146. Intervjun är i morgon,
    och han hoppas.

  147. 35 små droppar.

  148. Dropp, dropp, dropp.

  149. "Städa? Okej. Det går bra."

  150. "Ibland är det långt att åka, och det
    är kallt. Nån bil har jag inte."

  151. "Jag har ont i axeln och knäet."

  152. "Tortyr? Ja. Men jag kan inte
    prata om det, för jag måste jobba."

  153. "Rastlösheten är värst när det
    inte finns jobb. Hur ska det gå?"

  154. "Soc tycker jag inte om.
    Det gör ont."

  155. "Jag går dit bara om det inte går."

  156. "Jag vill vara en förebild åt barnen,
    men jag käkar värktabletter."

  157. "Vikariat är inte tryggt. Pengarna
    räcker halva månaden varje månad."

  158. "En del har två jobb,
    på 12-14 timmar"-

  159. -"men jag orkar inte."

  160. "Jag har sex barn, och de
    ska inte behöva oroa sig för pengar."

  161. "Men det svenska samhället..."

  162. "Pojkarna blir stora, och jag vill
    att de ska känna sig hemma här"-

  163. -"men det kostar för mycket."

  164. "Jag tänker att solen i alla fall
    skiner lika mycket på mina barn."

  165. "Jag gav dem fred men fattigdom."

  166. "Den äldste
    börjar lösa problem på egen hand."

  167. "Han har nya kläder, men att dela ut
    tidningar ger inte mycket."

  168. "Jag förstår att han vill ha skor och
    jeans, med det är smutsiga pengar."

  169. "Vad ska jag göra? Han lyssnar inte."

  170. "Jag försöker varje dag, men jag vet
    att det inte kommer att räcka."

  171. "Så jag ber för dem.
    Mina barn är mina juveler."

  172. "I moskén känner jag mig lugn.
    Där finns kärlek även för mig."

  173. "Jag ber."

  174. Det var Ahmeds farsa
    som jag berättade om.

  175. Det var en skön snubbe. Jag tyckte
    mer om honom än Ahmed gjorde.

  176. Han var förbannad,
    men jag sa att han jobbade ihjäl sig.

  177. Vi har ändå inga pengar.

  178. Det är lätt att man bara känner sig
    som ett problem.

  179. Det är problem hemma, i skolan,
    och vart man än vänder sig.

  180. Försöker man lösa ett
    får man två nya, o.s.v.

  181. Det är inte så lätt
    att tänka smart då-

  182. -men det är lätt att tänka: "Allt är
    ju åt helvete. Jag gör vad jag vill!"

  183. Från början var det Ahmed och jag.
    Sen kom Hassan.

  184. Det var vi tre mot världen. Vi var
    rastlösa och hittade på mycket skit.

  185. Vi skrämde pensionärer.

  186. Det är sant. Vi gjorde det.

  187. När pensionärerna åkte hiss-

  188. -satt vi på taket och gjorde ljud.

  189. De blev skiträdda
    och trodde att det var andar.

  190. Jag minns första gången vi skulle upp
    på taket. Hassan visade oss.

  191. Där uppe satt linor, och vi hade
    just sett i "Mission Impossible"-

  192. -att det sitter
    ett galler längst upp.

  193. Men Hassan sa "Det är lugnt.
    Kryp ihop när du kommer upp."

  194. Och det fanns knappar
    som vi kunde styra hissen med.

  195. Det blev ett jävla liv
    när de kom på oss, men vi sa förlåt-

  196. -och sen var det lugnt.

  197. Vi gjorde inbrott också.

  198. Vi gjorde inbrott på lagret i centrum
    och snodde grejer.

  199. Vi snodde bra, värdefulla grejer:

  200. Glödlampor. Det är sant!

  201. Sen gick vi upp på berget
    och kastade ner dem. Det sa "poff".

  202. Inte vet jag vad vi ville uppnå
    med det. Vi hade för lite att göra.

  203. En dag kom en snubbe
    från kebabstället förbi.

  204. "Var har ni fått glödlamporna ifrån?"
    "Vi har hittat dem."

  205. Då sa han...

  206. "Okej.
    Om ni hittar fler, så kom till mig."

  207. "Då får ni gratis mat i en månad."

  208. Vi var där på fem minuter
    med en kartong-

  209. -och han höll vad han lovade:
    Vi fick gratis käk i en hel månad.

  210. Sen tog vi en rutt till byggena-

  211. -och snodde verktyg ur containrarna
    som vi sen sålde till polackerna.

  212. Det var bra pengar,
    och det är skönt med egna pengar.

  213. Alla höll på och tänkte ut
    smarta sätt att fixa pengar.

  214. Det blev tråkigt att bara överleva.
    Vi ville leva lite också.

  215. Men Ahmed gick längre och längre.

  216. Han ville
    hänga med de tyngre grabbarna.

  217. Han sprang andras ärenden,
    kastade sten och brände bilar.

  218. Jag märkte hur Hassan backade,
    och jag stod nånstans mittemellan.

  219. Hassan sa:

  220. "Brorsan, märker du inte att han har
    förändrats? Han har börjat punda."

  221. "Han har tappat hoppet på sig själv."

  222. Sen hände den där grejen.

  223. All right! Så här var det...

  224. Vi var typ sexton-sjutton år.

  225. Ahmeds farsa hade jobbat svart
    i tre månader, men fick inte betalt.

  226. Vad skulle han göra?

  227. Han var så snäll och trodde på
    att han skulle få betalt längre fram.

  228. Till slut skickade de nån gangster
    som skrämde Ahmeds morsa.

  229. Då fick vi nog
    och drog till deras kontor.

  230. Ahmed drog till en snubbe
    rakt i ansiktet-

  231. -men han fick ner Ahmed på bordet och
    drog en askkopp i huvudet på honom.

  232. Askan for runt i ett moln,
    och jag flippade.

  233. Jag slängde in killen i ett järnskåp,
    slog och kastade ner honom på golvet.

  234. Han låg och kved,
    så jag tog hans nycklar-

  235. -låste upp skåpet och rev ut allt.
    Sen drog vi fort som fan.

  236. Efter misshandeln sa de andra åt mig
    att dra hem. Jag var ganska trasig.

  237. Sen drog de hem till Ahmeds morsa
    och hämtade alla hennes räkningar.

  238. Sen drog de till posten
    och betalade varenda räkning.

  239. 32 000 spänn. Sen var de skuldfria.

  240. Det var så här nära
    att de skulle bli vräkta.

  241. Det blev några lax över
    till Ahmeds morsa-

  242. -och en fet bunt med rikskuponger.

  243. Ja! Det var värsta Robin Hood.

  244. Mamma och jag hade precis kommit hem
    från sjukhuset.

  245. Vi var där nästan varje dag.

  246. Det var märkligt tyst.

  247. Ljuset som kom in var vitt som krita.

  248. Syrran var borta.

  249. Hon hade tenta.

  250. Farsan var borta.

  251. Han var inne i en sån där period.

  252. Han kunde vara borta flera dagar-

  253. -och söp dygnet runt
    med de där idioterna.

  254. Han pallade inte med
    att morsan var sjuk.

  255. Jag hade kunnat slå ihjäl honom.

  256. Jag hörde hennes andetag, och det lät
    som om hon höll på att somna.

  257. Jag satte på tv:n för att
    ha nåt att göra och inte bryta ihop.

  258. Plötsligt rycks ytterdörren upp-

  259. -och de kommer in
    som en översvämning:

  260. Snutjävlarna.

  261. De får ner mig på golvet,
    och går in till morsan i sovrummet.

  262. Hunden som dreglade henne i ansiktet
    skrämde henne mer än pistolen.

  263. "Hon har för fan cancer!
    Låt henne vara!"

  264. Jag fick panik.

  265. De tryckte ner mig hårdare
    och jag fick svårt att andas.

  266. Men jag gav upp.

  267. Jag pallade inte...

  268. ...inte den dagen.

  269. De fick göra vad fan de ville.

  270. Jag hade suttit häktad
    i ett par veckor.

  271. Hon blev bara sämre.

  272. En dag
    kom en av plitarna in med ett brev.

  273. Hon hade fått sin dödsdom.

  274. Hon tog farväl.

  275. Där satt jag.

  276. Jag läste hennes sista ord.

  277. Det var som om hon hade skrivit det
    i sitt eget blod.

  278. Mamma...

  279. Det gick en vecka. Sen var hon död.

  280. Min mamma...

  281. ...som jag hade älskat mest av allt.

  282. Vilken skit jag än gjorde
    fanns hon alltid där...

  283. ...som en sista utväg.

  284. Jag har alltid på mig...

  285. ...brevet.

  286. Mamma, jag fattar att det är allvar.

  287. Nu när jag inte längre har dig
    så fattar jag.

  288. Det är bara upp till mig.

  289. Efter det här gled vi isär.

  290. Det var inget vi valde.
    Det bara blev så.

  291. Hassans farsa tog honom så hårt
    i örat att det nästan ramlade av.

  292. Sen såg jag honom aldrig mer.

  293. Ahmed försvann också,
    fast på ett annat sätt: in i dimman.

  294. Jag...

  295. Jag åkte in för
    grov misshandel och rån-

  296. -men jag har fattat i efterhand
    att jag hade tur.

  297. Jag hamnade på
    en sån där öppen anstalt.

  298. Man har ju sett på tv hur den nya
    killen smyger in och pejlar läget:

  299. "Är det okej att sätta sig här?"

  300. Två snubbar i min ålder nickade
    åt mig, så jag kunde pusta ut.

  301. Han kom och satte sig mitt emot mig,
    så här.

  302. Ricky.

  303. Han sa inte ett ord,
    utan bara stirrade-

  304. -så jag tänkte: "Det är kört.
    Han kommer att döda mig."

  305. Han tuggade i sig en macka,
    och sen tog han en paus.

  306. Sen tittade han upp på mig igen.

  307. "Vem är du?"

  308. Jag visste inte vad jag skulle säga,
    och jag minns inte vad jag sa.

  309. Han var stor som ett hus och hade
    ett ärr som gick från ögat till örat.

  310. Han bara skakade på huvudet
    och sa inget mer den dagen.

  311. Så höll det på.

  312. Jag fick inte vara i fred
    en enda jävla frukost!

  313. Jag möte samma ögon som stirrade
    och samma fråga:

  314. "Vem är du?", sa han
    och skakade på huvudet.

  315. Men en dag hade jag fått nog-

  316. -så jag sa:
    "Inte fan vet jag! Skit i det!"

  317. Då kollade han upp på mig och log
    för första gången på en månad.

  318. "Det tar sig. Det tar sig."

  319. Han bjöd in mig till sin cell.

  320. Jag visste inte vad jag skulle tro,
    men jag satte mig ner-

  321. -och såg mig omkring.
    Där låg en massa böcker-

  322. -om keramik och drejning,
    så jag tänkte: "Vad är det här?"

  323. "Snubben är bankrånare, men han har
    travar av böcker om konsthantverk."

  324. "Du vet inte vem du är. Det är bra."

  325. "Då ska du använda tiden
    till att ta reda på det."

  326. "Jag ska ser till att du gör det.
    Fattar du?"

  327. "Jag var bankrånare innan jag fattade
    att jag var keramiker."

  328. "Att dreja är bäst. Det gör
    att jag mår bra och blir lugn."

  329. "Det som får mig att må bra
    talar om för mig vem jag är."

  330. "Det gör inte det som ger ångest.
    Om själen är tom på grund av smärta"-

  331. -"är det lätt att låta fel personer
    tala om för en vem man är."

  332. "Då kan det bara gå åt helvete."

  333. "Tro mig. Jag vet."

  334. Jaha...

  335. Jag...

  336. ...stötte ihop med Ahmed några veckor
    efter att jag hade muckat.

  337. Jag kände knappt igen honom,
    för han var så skitig.

  338. Vi hade inte setts sen rättegången.

  339. "Tjena brorsan. Vad händer?"

  340. Ahmed kollade ner,
    för han var stressad.

  341. Han tittade mig rakt in i ögonen-

  342. -men jag såg
    att det inte var nån hemma.

  343. "Jag blev knivad i ansiktet. Jag har
    nog inte samma tur nästa gång."

  344. "Jag kan inte bo hemma
    utan bor på vandrarhem."

  345. "Väggarna äter mig."

  346. "Hur dum får man vara?"

  347. "Jag blåste en snubbe
    som jobbar för samma snubbe som jag."

  348. "Hur skulle jag veta det?
    Det har hänt så mycket skit."

  349. "Det är brorsan hit, och brorsan dit.
    Alla är horor."

  350. "Antingen dödar de mig, eller så
    dödar jag dem. Ett liv är ingenting."

  351. "Att dö tar bara en sekund."

  352. "Mitt liv är tjockt med knas.
    Jag har ångest dygnet runt."

  353. "Jag måste dra."

  354. Hjärnan kokar. Fötterna rör sig.

  355. Stäng av! Inga känslor nu.
    Framåt, bara framåt!

  356. Hjärnan kokar. Iskall i kroppen.

  357. Var är jag?
    Jag måste finnas där inne.

  358. Att blunda och vilja dö eller slå.

  359. Slå tillbaka hårdare och överleva.
    Slå ihjäl rädslan med hatet.

  360. Det kunde ha varit jag.

  361. Ljuset i tunneln?
    Jag ser inget jävla ljus.

  362. Men fråga mig. Jag vet allt
    om alla nyanser av svart.

  363. Går på socialen som grabbarna i dalen
    Sen dagis har vi varit problembarnen

  364. Är barnen problemet så är det knas
    i systemet. Det är bara fucking barn

  365. Barnen ser vad de äldre gör. När
    samhället sviker är det klart de kör

  366. Ni kan säga att vi förstör denna stan
    men säg inte att ni såg oss som barn

  367. "Precis som när man var liten"
    Det enda jag hör i hjärtat som bankar

  368. "Precis som när man var liten"

  369. "Precis som när man var liten"
    Det enda jag hör i hjärtat som bankar

  370. "Precis som när man var liten"

  371. Vi är tappra krigare,
    men vi tappade allt

  372. Det blev höst.

  373. Jag hade tur och fick
    en lärlingsplats på en el-firma.

  374. Min gamle lärare, Torsten,
    dök upp på morsans begravning.

  375. Jag fattade först inte varför, men
    han kom fram och beklagade sorgen-

  376. -och gav mig en lapp.

  377. "Ring den här snubben. Han har
    en el-firma och behöver en lärling."

  378. "Du var en av de bästa i klassen.
    Gör nånting av det. Lycka till."

  379. Sen tog han i hand och gick.

  380. Ja. Då var man knegare, då.

  381. En riktig Svensson.

  382. Det hade jag inte tänkt mig,
    men det kändes bra.

  383. Den första månaden var jobbig,
    för jag ville ha pengar snabbt.

  384. Men jag höll ut,
    och det var skönt när lönen kom.

  385. Jag jobbade med två snubbar.

  386. En äldre som hette Bengt. Han var
    skön när man lärt känna honom.

  387. Det var en sån där
    som man har respekt för.

  388. Sen är det Dimitri,
    som är tio år äldre än mig.

  389. Han snackar hål i huvudet på oss
    men är rolig.

  390. Vi funkar bra ihop. Det känns så.

  391. Jag tror att de gillar mig.

  392. Jag hade fått ett vykort-

  393. -med Daniel och Viktoria på.

  394. Ahmed har alltid haft skev humor.

  395. "Tjena. Jag har några månader kvar
    på Österåkeranstalten. Vill du ses?"

  396. Han hade bakat sockerkaka,
    och vi drack kaffe och snackade skit.

  397. Han hade förändrats mer än jag.
    Han var bitig som fan.

  398. Men det är klart:
    Fyra år på kåken gör sitt.

  399. Jag kände igen honom, men ändå inte.

  400. Han injicerar för att orka existera
    Ett problem som förblev ohanterat

  401. Mamman som drack och pappan som stack
    som när Reinfeldt satte oss på plats

  402. Kommer de bygga murar runt förorten,
    för alla här är väl tjuvar

  403. Och vakta den med utplacerade snutar
    Det är väl åt det hållet det lutar

  404. Jag tatuerade "Kartellen" på kroppen
    Den är i hjärtat till det säger stopp

  405. Kids måste förstå att det här är skit
    men många av dem lär komma hit

  406. Om vi är ute och cyklar, varför byggs
    då fängelser fortare än kyrkan?

  407. Våra politiker skrattar och skålar
    men ungarna i förorten går på nålar

  408. Slavar åt Satan, fast utan galler
    Här finns tusentals "Medan vi faller"

  409. Jag har rånat och Gud vet vad
    Bortglömd sen barn, man är van

  410. 2010. Förorten brinner

  411. Det är misär och ingen skiner

  412. Det är knas överallt. Det är kallt

  413. Det finns inga pengar,
    och himlen bara regnar

  414. Shit, mannen

  415. När jag gick därifrån så tänkte jag:

  416. "Så konstigt att han log. Det såg
    ensamt ut, men han pallade le."

  417. "Fan..."

  418. "Fan, jag fixar en bil
    och hämtar honom när han muckar."

  419. "Om jag får tag i Hassan
    kan vi hämta honom tillsammans."

  420. Att börja om sitt liv från noll med
    en svart sopsäck med sina grejer...

  421. Hur gör man?

  422. Jag hittade Hassan på Facebook.

  423. "Tjena, brorsan. Vad händer?"

  424. Han svarade snabbt och jag mindes
    hur det var vi tre mot världen.

  425. Jag tog tåget till Linköping
    en vecka senare.

  426. Hassan hämtade upp mig
    i sin nya Saab.

  427. Han garvade. "I Stockholm stoppar
    snuten mig flera gånger i månaden."

  428. "Här börjar de känna igen mig, och de
    vet att jag jobbar åt kommunen."

  429. Han jobbade med ungdomar i projekt
    och föreläste om hederskultur.

  430. "Sverige kan aldrig bli Iran, eller
    nåt annat land. Det är vad det är."

  431. Det är vad det är.

  432. Vi parkerade och klev ur.

  433. Det var en skön grön färg på huset,
    och de hade hörntomt.

  434. Hans tjej Sanna hade fixat käk,
    och vi satt i solen på terrassen-

  435. -och kollade på sonen som kröp runt
    i sin lila tröja med lejon på.

  436. Han garvade
    och visade alla sina tre tänder.

  437. Vi snackade lite om misshandeln-

  438. -men det gick trögt,
    för vi ville inte.

  439. Hassan gick och hämtade var sin bärs,
    och vände sig mot solen.

  440. "Jag vill bo här, och bygga ett liv
    för mig och min familj."

  441. Han såg så vuxen ut i ögonen-

  442. -som en man.

  443. Jag bestämde mig för att sova över...

  444. Eller Hassan bestämde det,
    så det var bara att lyda.

  445. Vi käkade en lång, skön frukost.

  446. Jag försökte mata lillen med gröt.
    Det gick sådär, men det var roligt.

  447. Jag var på jävligt bra humör.

  448. Hassan ville följa med
    och hämta Ahmed.

  449. När jag kom hem-

  450. -så låg det ett brev
    på min dörrmatta.

  451. Jag hade ett paket
    att hämta på Posten.

  452. Det var skumt,
    för jag hade inte beställt nåt.

  453. Det var ett skumt paket
    som var inlindat i tusen meter tejp.

  454. Det var från Ricky.

  455. Han hade drejat en mugg
    med mitt namn på-

  456. -och skickat ett foto på sig själv
    när han drejade med lera på armarna-

  457. -en bandana, världens största prilla
    och ett jättesmil.

  458. På baksidan av fotot
    hade han skrivit:

  459. "Tjena, bror. Livet leker.
    Jag ler hela dagarna."

  460. "Använd muggen varje dag
    och tänk på mig. Jag tänker på dig."

  461. "Har flyttat till morsan i Dalarna,
    köpt hund och springer i skogen."

  462. "Resten av tiden drejar jag."

  463. "Det är redan två ställen
    som säljer mina muggar."

  464. "Här finns det mycket raggare, och de
    tycker också om att dricka kaffe."

  465. "Nu fattas bara en fru.
    Hör av dig nån dag. Ta det lugnt."

  466. "Ricky."

  467. Den 12 november.

  468. Hassan stannade bilen,
    och jag hoppade in.

  469. Det var dags för muck.

  470. Vi sa inte mycket på vägen dit.
    Det kändes högtidligt på nåt sätt.

  471. Jag berättade
    att syrran väntade en unge-

  472. -och jobbade som narkosläkare.

  473. Hon bestämde sig tidigt
    för att satsa på plugget.

  474. Ibland pluggade hon uppe på vinden
    när det var kaos med farsan.

  475. Hon hade hittat ett skrivbord
    i en container som vi kånkade dit.

  476. Ibland satt vi där båda två
    hela nätterna.

  477. Syrran satt och pluggade
    och hade bäddat åt mig under bordet.

  478. Det var kallt-

  479. -men det var bättre än att lyssna
    på farsan som spöade morsan igen.

  480. Hassan skulle bli pappaledig
    efter nyår. Det kändes helt absurt.

  481. De första snöflingorna-

  482. -dalade ner, först tveksamt-

  483. -men sen blev de fler och fler.

  484. Sikten blev sämre,
    så han fick lätta på gasen.

  485. Vi såg honom på avstånd:

  486. En mörk silhuett mot betongen, som
    stod hopkurad i skydd mot ovädret.

  487. "Sorry att vi blev sena."

  488. "Det är lugnt.
    Jag har inte bråttom nånstans."

  489. "Det är skönt att slippa ta bussen."

  490. "Ja. Vart vill herrn åka, då?",
    frågade Hassan skämtsamt.

  491. Men Ahmed svarade
    med allvar i rösten: "Hem."

  492. "Jag vill hem. Var det nu är..."

  493. "Det är dit jag vill."

  494. Vi satt tysta ett tag och lyssnade-

  495. -på vindrutetorkarna som gnisslade.

  496. Vi satt där tillsammans igen-

  497. -i en svart bil
    på väg genom det vita landskapet.

  498. Jag lade armen om Ahmeds axlar.

  499. "Det kommer att lösa sig, brorsan.
    Vi fixar det."

  500. Jag kände
    hur han slappnade av i kroppen.

  501. Han vände bort huvudet
    och tittade ut.

  502. Jag såg att han grät.

  503. Olika kulturer.
    Varför måste vi snacka om det-

  504. -som om det är hårda klot
    som krockar? Jag ser det så här:

  505. Salt vatten här och sött vatten där.

  506. Blandar man det,
    så får man bräckt vatten-

  507. -en blandning.

  508. Visste ni förresten-

  509. -att bräckt vatten smakar som tårar?

  510. Textning: Sofie B. Grankvist
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Förorten brinner - om segregation

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Varför hatar man samhället? Varför tycker man sig bara se kriminalitet och upplopp som enda vägen in i framtiden? Skådespelaren Ulf Stenberg och dansaren Emil Rosén från Teater Fryshuset gestaltar unga levnadsöden i denna starka och intensiva föreställning. Vi får följa tre karaktärer med väldigt liten framtidstro som tampas med fattigdom och segregation. Det är en berättelse om vanmakt och utanförskap, om hopplöshet och misstro mot polis, myndigheter och samhälle. Pjäsen är skapad dels för att ge unga människor en ökad insikt om konsekvenserna av att göra fel val, dels för att öka förståelsen för vad ungdomars utanförskap faktiskt leder till. Pjäsen är baserad på verkliga öden och intervjuer med killar och tjejer om deras liv. Regi: Ulf Stenberg.

Ämnen:
Samhällskunskap
Ämnesord:
Fiktiva berättelser, Förorter, Sociala problem, Ungdomar
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola

Mer gymnasieskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaRöstmäklarna

Ingen dålig deal!

Del 2 av 3. Fiktiv realityserie om det nystartade företaget Röstmäklarna. I valrörelsens slutskede lanseras ett nytt erbjudande till osäkra väljare som kan tänka sig att sälja sina röster. Men vem är det som köper upp rösterna i slutändan och vad ska de användas till?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaPop och politik special

Dana Dragomir

Panflöjtisten Dana Dragomir blev känd i Sverige genom sin framgång med ”Mio, min Mio” 1991. Hon berättar vad låten betytt för hennes karriär och om uppväxten i Rumänien, flykten undan diktatorn Ceausescu och hur det känns att tvingas lämna sina föräldrar.

Fråga oss