Titta

UR Samtiden - Autismliknande tillstånd

UR Samtiden - Autismliknande tillstånd

Om UR Samtiden - Autismliknande tillstånd

Hur ska man förstå autistiskt tänkande och beteende? En föreläsningsdag om autism och Aspergers syndrom och hur man lära sig att respektera personer med autism. Arrangör: CHILD Högskolan Jönköping. Inspelat den 24 september 2012. Originaltitel: Föreläsningsdag om autismliknande tillstånd.

Till första programmet

UR Samtiden - Autismliknande tillstånd: Studenter med Aspergers syndromDela
  1. Mitt forskningsområde är
    "Studenter med Aspergers syndrom".

  2. "Möjligheter och begränsningar
    i högre utbildning". De studenter-

  3. -som i dag studerar på högskola
    och universitet och har Asperger.

  4. När jag...

  5. ...gjorde en utvärdering
    av projektet ISA-

  6. -var det föräldrar och Attention
    som startade det.

  7. Föräldrarna kände att när deras barn
    var på väg in i vuxenlivet-

  8. -efter förskola, grundskola
    och gymnasium-

  9. -så tog vuxenlivet slut.

  10. De här barnen hade ingenstans
    att ta vägen.

  11. Då startade de projektet,
    som jag utvärderade.

  12. När jag pratade med deltagarna-

  13. -fanns det en massa killar och tjejer
    som skulle passa på högskolan.

  14. Väldigt duktiga personer.

  15. De flesta hade Aspergers syndrom.

  16. Hade de ett intresse som platsade
    i den akademiska världen-

  17. -så hade de klarat av
    att börja på universitetet.

  18. Vad är det som gör
    att de inte kommer vidare?

  19. Vad är det som händer?

  20. Jag intresserade mig för
    begränsningar och möjligheter.

  21. Vilka möjligheter finns
    att börja på högskolan-

  22. -och vilka begränsningar?

  23. Och hur ser studievardagen ut?
    Jag kommer till det-

  24. -lite längre fram.

  25. Att börja på högskola och universitet
    är svårt för de flesta.

  26. Man ska lära sig nya grejer. Det är
    massor man inte gjorde i gymnasiet.

  27. Det är ett annat tänk,
    och man har svårt att tänka om-

  28. -om man har Aspergers syndrom.

  29. För den här gruppen blev det
    extra svårt. En massa svårigheter-

  30. -i och med att man började.

  31. Har man en funktionsnedsättning-

  32. -har man rätt att få stöd
    på högskola och universitet.

  33. Det finns en samordnare som ska
    hjälpa den här gruppen studenter-

  34. -om de har en diagnos.

  35. De vanligaste stöden
    är anteckningshjälp.

  36. Det är oftast en annan student.

  37. Talböcker.
    Man kan få lokala inställningar.

  38. Om läraren lämnar ut
    ett mindre papper-

  39. -så kan nån läsa in det.

  40. För dem med hörselnedsättning
    finns tekniska hjälpmedel.

  41. Man kan få en fadder eller en mentor.
    Det kan vara en student eller lärare.

  42. Personlig assistans,
    för dem med rörelsehinder.

  43. Särskilt pedagogiskt stöd. Det finns
    högskolor med specialpedagoger.

  44. Anställda, eller så hyr man in.
    De hjälper gruppen att organisera-

  45. -sina studier.
    Men det är mest för dem med dyslexi.

  46. Resursrum med anpassad utrustning.
    Här har vi det i biblioteket.

  47. Det ska vara ett mindre rum
    med 1-3 datorer.

  48. De har flera program,
    bland annat rättstavning.

  49. Det finns skanner
    och sånt man behöver.

  50. Man kan få alternativa examensformer.

  51. Muntlig tentamen
    i stället för skriftlig.

  52. Om en tentamen tar två timmar,
    har man möjlighet att få tre.

  53. Man kan också få sitta i resursrummet
    och göra sin tentamen.

  54. Det finns också teckenspråkstolkar
    och skrivtolkar.

  55. Det här med studievardagen...
    I min forskning kom jag fram till-

  56. -att man inte kan särskilja studier
    från vardagen.

  57. För de flesta studenter
    flyter de in i varann.

  58. Men för gruppen ännu viktigare. I
    studievardagen ingår hushållsarbete-

  59. -ekonomi, fritid, umgänge och allt
    som är relaterat till studierna.

  60. Studievardagen är en viktig
    poängtering i min forskning.

  61. Jag började göra en fallstudie.

  62. I den ingick en student, en anhörig
    och en samordnare.

  63. Studenten valde anhörig-

  64. -och sen var det samordnaren
    på studentens högskola.

  65. Jag gjorde undersökningen
    i ett och ett halvt års tid.

  66. Jag träffade studenterna
    vid tre tillfällen.

  67. Sen hade vi kontakt per sms
    och e-post där emellan.

  68. Sen hade jag samtal och intervjuer
    med de anhöriga.

  69. Sist tog jag samordnarna.

  70. Studenternas samtal
    tog mellan en och fem timmar.

  71. Varje samtal, alltså.

  72. Där ser ni skillnaden.
    Det finns de som är jättetystlåtna-

  73. -och så finns det de
    som pratar hur mycket som helst-

  74. -och inte har nån stoppknapp.

  75. Det jag kom fram till
    efter genomgång av materialet-

  76. -är att de här tre studenterna
    upplever ett stort utanförskap.

  77. Hela deras studievardag
    är en enda kamp.

  78. När jag har pratat med studenter
    som har Aspergers syndrom-

  79. -som inte har varit med
    i undersökningen, håller de med.

  80. Det finns kopplingar
    till "verkligheten".

  81. Slutsatsen jag kom fram till
    är "Frihet att välja".

  82. I dag ska vi ha frihet
    att välja allt.

  83. Vi ska välja vad vi vill ha för stöd.
    Vi ska veta vilka behov vi har.

  84. Vi ska veta var vi ska söka stöden.

  85. För gruppen
    med kognitiva svårigheter-

  86. -blir det ett "Moment 22".

  87. Om jag har förstått det Hilda
    pratade om, är det svårt-

  88. -om man har Asperger
    att förstå sina svårigheter.

  89. Att kunna räkna ut
    vilket stöd man behöver.

  90. Och hitta
    vem man ska söka stödet hos.

  91. Några berättelser
    från de här personerna.

  92. Ensamhet. Man säger att personer
    med autism och Aspergers syndrom-

  93. -vill vara ensamma. Ja, det vill de.
    Det säger de också.

  94. Men inte jämt.

  95. Man blir ensam jämt.

  96. Man kommer inte in i grupperna,
    man hittar inte den där kompisen-

  97. -som man brukar göra
    under första eller andra veckan.

  98. Det är därför vi har inspark.

  99. Den här gruppen klarar inte det,
    för det händer för mycket.

  100. Ensamheten är väldigt stor.

  101. Ska man berätta om sin diagnos?

  102. Det finns en dubbelhet i det.

  103. Den här gruppen
    har "osynliga" funktionshinder.

  104. Vi ser inte på dem
    att de har svårigheter.

  105. Det dyker upp då och då.

  106. Man inser att nåt är konstigt,
    men man kan inte räkna ut vad.

  107. De funderar på
    om de ska berätta eller inte..

  108. "Vad händer om jag berättar?"

  109. "Vem kommer
    att förstå vad jag pratar om?"

  110. De vet att det innebär svårigheter
    att berätta om sin Asperger.

  111. Det blir konsekvenser av det.

  112. De sa att vardagen tog mycket tid.

  113. Jag har Bert. Jag har namngett dem.

  114. De heter inte så,
    utan det är mina namn.

  115. Bert berättade om räkningarna.

  116. Varje gång han fick en räkning,
    tog han upp den ur kuvertet-

  117. -och satte den i en klämma, för
    att betala den i slutet av månaden.

  118. När slutet av månaden kom,
    satt det inga räkningar i klämman.

  119. De låg över hela hans lägenhet.

  120. Det tog så lång tid för honom
    att betala alla räkningar.

  121. Han betalade inte alla,
    utan fick betalningsanmärkningar.

  122. Han hittade inte räkningarna,
    och inte påminnelserna.

  123. Sen har vi Adam.
    Vi pratade om det här med att tvätta.

  124. Vi pratade om vardagen
    och hur det gick med tvättningen.

  125. "Det går jättebra."

  126. Jag kunde se att tröjan inte var så
    ren, och det luktade inte så gott.

  127. Jag förstod att det inte funkade.
    "Hur ska jag få honom att förstå"-

  128. -"vad jag frågar efter?"

  129. Jag berättade en historia.
    Det kallas för "prompting".

  130. Det är ett sätt
    att få dem att förstå vad man menar.

  131. Jag berättade om en annan kille.
    De här "tvättpluttarna"-

  132. -som man har när man bokar tid.

  133. Den här killen gick ner för
    att boka en tvättid på tisdagen.

  134. När han kom ner
    fanns ingen ledig tid på tisdagen.

  135. Han gick därifrån.
    Sen bestämde han sig för måndagen.

  136. Men det fanns ingen ledig tid.

  137. Det slutade med att han kunde tvätta
    max en gång i månaden.

  138. "Aha", säger Adam. "Jag går runt i
    lägenheten och luktar på mina högar"-

  139. -"och känner vilken tröja
    som luktar minst."

  140. Då kunde jag räkna ut
    att vardagen inte är så lätt.

  141. Ett exempel till från Adam.
    Det här med maten.

  142. Har man inte känslan av saker,
    är det lätt att man inte känner-

  143. -att man är hungrig,
    vilket är vanligt i gruppen.

  144. Och äter man inte, får man ju
    inte energi att orka med vardagen.

  145. Det hade Adam kommit på.

  146. Föräldrarna kom på
    att de hade katten hemma.

  147. Han var högljudd när han var hungrig,
    så han flyttade hem till Adam.

  148. När katten började skrika,
    då skulle de båda äta.

  149. Det är en bra lösning,
    men det blir väldigt komplicerat.

  150. Studierna tar också mycket tid. Bert
    var entusiastisk inför nya kurser.

  151. När man börjar, får man kanske
    fem-sju böcker man ska läsa.

  152. Vi brukar ju kolla föreläsningar
    och vad man ska läsa.

  153. Men Bert tog första boken
    och läste den från pärm till pärm.

  154. Han hann bara läsa en och en halv bok
    till varje kurs.

  155. Det är svårt. Han hann aldrig
    läsa igenom kurslitteraturen.

  156. Det är också svårt-

  157. -att veta hur lång tid det tar
    att förbereda sig till en tentamen.

  158. Hur organiserar jag det?

  159. Vad är det för förväntningar man har
    när man ska skriva den här tentamen?

  160. Vad ska man ha med sig?

  161. Vi kommer tillbaka till ensamheten.

  162. Är man inte en del av kurskamraterna,
    får man inte den informationen.

  163. Den informationen delar man
    med varann och hjälper varann.

  164. Man förstår inte och får inte hjälp
    med informationen-

  165. -och hittar inga strategier för hur
    man ska göra. Det gör det svårt.

  166. De beskrev jättemycket om mobbning
    i skolan.

  167. De hade blivit jättemobbade.
    Jag kommer till det senare.

  168. Vi pratade också om framtiden.

  169. Vi neurotypiska, som Hilda pratade
    om, har oftast mål framför oss.

  170. När vi pluggar
    har vi fantasi nog att tänka:

  171. "Om jag pluggar nu,
    kan jag jobba med det eller det."

  172. Man har den bilden med sig.

  173. De här killarna
    hade inte tänkt på framtiden.

  174. När de började plugga, visste de inte
    vad de skulle göra med kunskaperna.

  175. Vi kommer till anhöriga
    och samordnare...

  176. De här två artiklarna...
    Några ligger där ute.

  177. Jag kom fram till att anhöriga
    är en oerhört viktig resurs.

  178. Hilda pratade ju också om det.

  179. När de här barnen blir vuxna
    behöver de fortfarande en anhörig-

  180. -som finns runtomkring.
    Anhöriga kände sig utanför.

  181. Det finns ingen information för dem
    om studier på universitetet.

  182. Det finns mycket lite information om
    att man har möjlighet till stöd.

  183. Men det har börjat bli bättre.

  184. Anhöriga kände sig utanför,
    för de kunde inte hjälpa till.

  185. "Även om min vuxne son bjöd med mig
    som förälder"-

  186. -"kunde jag
    inte riktigt hjälpa till."

  187. "Jag förstår inte hur det fungerar."

  188. De funderade på hur det kom sig
    att deras son och...

  189. ...bror... En mamma, en pappa
    och en syster var med i samtalen.

  190. De funderade på hur det kom sig
    att de hade börjat studera igen.

  191. Hur kom det sig
    efter de hemska upplevelser-

  192. -som de här barnen hade haft?

  193. En mamma berättade om sin son Cesar.

  194. Vid ett tillfälle kom han hem
    med ett jättejack i pannan.

  195. Nån hade slagit honom
    med en ishockeyklubba.

  196. Men ingen hade berättat det
    för henne.

  197. Cesar förstod inte själv
    att han borde åka till läkaren.

  198. Han hade bara dragit sig undan
    från skolan-

  199. -så ingen lärare hade upptäckt det.

  200. En historia hon berättade
    tog mig väldigt hårt.

  201. Hon skulle hämta Cesar på det fritids
    han gick på.

  202. Hon kunde se honom på långt håll.

  203. Hon kunde se fyra-fem killar-

  204. -som drog in honom
    i en liten lekstuga som fanns där.

  205. När hon kom fram och öppnade dörren-

  206. -så stod killarna
    och kissade på hennes son.

  207. Berts syster pratade jag med.
    Hon är bara ett äldre än honom.

  208. Hon hade vaktat honom
    under skoltiden.

  209. Varje rast försökte hon
    vara ute så snabbt som möjligt-

  210. -för att se vad de gjorde med Bert.

  211. Hon kunde se honom sitta
    långt uppe i ett träd-

  212. -och han ville inte komma ner, för de
    andra barnen slog och retade honom.

  213. Jag pratade med samordnarna sist, när
    jag hade fått all annan information.

  214. Jag försökte titta på den information
    som finns på hemsidor-

  215. -och skriven information.

  216. Samordnarna berättade-

  217. -att de jobbar med det här
    av eget intresse.

  218. De har ett intresse när det
    gäller folk med funktionshinder.

  219. Hur man jobbade hade mycket att
    göra med vilket intresse man hade.

  220. Man inriktade sig mer
    på en funktionsnedsättning.

  221. De pratade naturligtvis mycket om
    vilka stöd de hade.

  222. De kom fram till... När det gäller
    stöd till personer med Asperger-

  223. -måste man individanpassa det
    på ett annat sätt.

  224. Allt stöd ska individanpassas,
    men för dem behöver det göras-

  225. -på ytterligare ett sätt.

  226. Man behöver fråga mycket mer
    om personens svårigheter.

  227. Man behöver använda
    det här med "prompting"-

  228. -för att få reda på
    vad personen behöver för stöd.

  229. Det är bra att ta med sig en anhörig
    som håller i trådarna-

  230. -lyssnar på informationen
    och kan omvandla den-

  231. -till personen med Asperger,
    så att de förstår vad den innebär.

  232. Adam hade fått en mentor.

  233. "Vad bra. Hur funkar det?"

  234. "Jag visste inte
    vad jag skulle göra med mentorn."

  235. "Vi räknade en massa tal.
    Men det blev bara extra jobb."

  236. Han fick sätta mentorn i arbete,
    i stället för tvärtom.

  237. Samordnarna hade inte koll på det.

  238. De frågade inte hur det fungerade.
    "Tvättplutten", ni vet.

  239. "Går det bra?" "Ja", säger de. Man
    glömmer att fråga hur bra det går.

  240. Jag kom också fram till det här
    med studievardagen.

  241. Man måste sätta in stöd både
    för studierna och för vardagen.

  242. Om jag finge önska nånting-

  243. -så är det att man skulle koppla
    samman de här stödinsatserna-

  244. -mycket mer än vad vi gör i dag.

  245. Jag har gjort ytterligare en studie.

  246. Det man funderar över-

  247. -är de här stöden man har på
    högskolan, listan jag räknade upp.

  248. Det handlar mycket om
    traditionella funktionsnedsättningar.

  249. Rörelsehinder
    och hörselnedsättningar.

  250. Jag har gjort en enkätstudie,
    där studenter med Aspergers syndrom-

  251. -personer med rörelsehinder och
    hörselnedsättning har deltagit.

  252. Den får vi prata om en annan gång.

  253. Varför är den här forskningen viktig?

  254. Jag ser ett behov
    när jag har utvärderat projekt-

  255. -och när jag är ute och pratar
    och undervisar inom området.

  256. De som efterfrågar kunskap
    är universitet, försäkringskassan-

  257. -arbetsförmedlingen och skolor.

  258. Man efterfrågar kunskapen, för man
    ser att vi håller på att förlora-

  259. -en grupp människor. Förlorar dem
    så att de inte kan försörja sig.

  260. Systemet gör att de inte har nånstans
    att gå vidare efter gymnasiet.

  261. Det innebär att stödinsatserna-

  262. -blir på ett sätt som inte fungerar
    för den här gruppen.

  263. Vi vill ju att personer
    med olika funktionshinder-

  264. -ska kunna må bra i sin vardag.

  265. Det är väldigt viktigt.

  266. Jag har en bild, som jag avslutar med
    när jag pratar med mina studenter.

  267. Ett citat som är viktigt att ha med
    sig när det gäller den här gruppen.

  268. Tack för mig.

  269. Textning: Karolina Gustafsson
    www.broadcasttext.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Studenter med Aspergers syndrom

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Ann Simmeborn Fleischer, forskare i handikappvetenskap vid Högskolan i Jönköping, berättar om sin forskning om universitetsstudenter med Aspergers syndrom. Hon har tittat på hur de upplever skolan och på det stödsystem som de har rätt till. Arrangör: CHILD Högskolan Jönköping. Inspelat den 24 september 2012. Originaltitel: Studenter med Aspergers syndrom - möjligheter och begränsningar i högre utbildning.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Specialpedagogik > Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Autismspektrumstörningar, Elever med särskilda behov, Neuropsykiatriska diagnoser, Personer med Aspergers syndrom, Personer med psykisk funktionsnedsättning, Psykiatri, Studenter med funktionsnedsättning, Stödundervisning, Undervisning
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Autismliknande tillstånd

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Autismliknande tillstånd

Autism och vardagen

Hilde de Clercq, lingvist och författare, berättar om det hon kallar för autistiskt tänkande, och vilka konsekvenser det får i vardagslivet. Som mamma till ett barn med autism ger hon konkreta, illustrerande exempel.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Autismliknande tillstånd

Autism - vem har problemet?

Theo Peeters föreläser om de två olika kulturerna i samhället: den autistiska och den neurotypiska, d.v.s. människor med normalfungerande nervsystem. Vem ska beskyllas när de två kulturerna krockar? Peeters menar att autism inte är en sjukdom - det handlar om att hantera information på ett annat sätt.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Autismliknande tillstånd

Studenter med Aspergers syndrom

Ann Simmeborn Fleischer, forskare i handikappvetenskap vid Högskolan i Jönköping, berättar om sin forskning om universitetsstudenter med Aspergers syndrom. Hon har tittat på hur de upplever skolan och på det stödsystem som de har rätt till.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lärandets nya landskap

Omvänt klassrum, utvecklat lärande

Gymnasieläraren Katarina Lycken Rüter visar och berättar om fördelarna och erfarenheterna av ett omvänt klassrum, flipped classroom. Hon visar också konkreta exempel på hur hon arbetar med feedback med hjälp av IT-verktyg. Inspelat 5 februari 2014. Arrangör: Stiftelsen DIU (Datorn i utbildningen).

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - integration

Jag ville bli advokat!

Romernas skolsituation är kantad av problem. Många romska elever avslutar inte grundskolan och går därför inte vidare till gymnasieskolans nationella program. Skulle en romsk folkhögskola kunna bidra till en förbättrad statistik? Soraya Post och Thereza Eriksson är verksamma vid Agnesbergs folkhögskola.

Fråga oss