Titta

Mediatiden

Mediatiden

Om Mediatiden

Vad innebär åsiktsfrihet? Ska man behöva riskera livet för att berätta en historia? Och vem är du egentligen på nätet? I fem program för och om unga och deras förhållande till media tar vi upp frågor om bland annat pressetik, censur, medborgarjournalistik och propaganda. Dessutom diskuteras stereotypa roller på nätet och hur unga allt oftare är missnöjda med traditionella medier.

Till första programmet

Mediatiden : UtøyaMaterialDela
  1. Medan natten föll sökte
    polisen ännu efter fler offer...

  2. ...efter blodbadet
    på den norska ön Utøya...

  3. ...har gripits efter skottlossning på
    ett läger hos socialdemokraterna...

  4. Polisen jobbar fortfarande med att...

  5. Nu är vi här vid Utöya.

  6. Det var här som nästan 70 människor
    dödades av Anders Behring Breivik.

  7. I några dagar var det här
    jordens mediala mittpunkt.

  8. Det var mediahelikoptrar, båtar
    och fotografer som simmade över-

  9. -för att försöka ta bilder.

  10. I dag är det bara vi här.

  11. Och färjekarlen
    som förlorade sin fru.

  12. Då sa Monica, "Mor Utøya":

  13. "Många vill säkert åka till Oslo,
    men Oslo är kanske inte tryggt."

  14. "Den tryggaste platsen är Utøya."

  15. För att göra det ännu tryggare
    spärrade man båttrafiken.

  16. Ingen får komma hit, ingen får åka.

  17. Direkt när jag kom ut i skogen
    hörde jag skott.

  18. Jag såg en massa rädda människor.

  19. Då förstod jag att det var
    skottlossning på ön.

  20. Förödelsen är tydlig bara några
    ögonblick efter att bomben sprängdes.

  21. Det är en massa folk i byggnaden där!

  22. Det vi ska göra är
    en bra tidning till i morgon.

  23. Det är en speciell dag
    att göra en tidning på.

  24. Vi ska se till att det blir en fin
    tidning som speglar det som hänt.

  25. Det här är utanför VG.

  26. Jag var på en kollegas kontor
    på sjunde våningen här i huset-

  27. -och diskuterade morgondagen.
    Då kom det plötsligt en jättesmäll.

  28. Det föll ner tavlor från väggen,
    glas krossades...

  29. Jag förstod genast att det var en
    bomb. Terrorn hade kommit till Norge.

  30. Här sitter han, utan fot.
    Den försvann i explosionen.

  31. Det är "VG-mannen". Ända sen huset
    byggdes har han suttit och läst VG.

  32. Han blev av med foten i explosionen.

  33. Och se här, kom hit.

  34. Ser du vilket datum det är?
    22 juli, och glaset är sprucket.

  35. Den första nyheten från VG Nett
    gick ut klockan 15.34.

  36. Bomben small 15.26.

  37. Journalisten gick bara
    nerför trapporna och ut-

  38. -kopplade upp sig på nätet
    på ett café på hörnet där nere-

  39. -och publicerade direkt:
    "Stor explosion i Oslo centrum."

  40. Så kom de första telefonsamtalen
    om Utøya.

  41. Ja... Det är Hanne Skartveit.

  42. -Skottlossning på...
    -Skottlossning? Är någon skadad?

  43. Det märkliga är att det vi trodde var
    vår livstids största drama, bomben-

  44. -plötsligt överskuggades av Utøya.

  45. Polisen är på väg,
    det är skottlossning på Utøya.

  46. Att de sköt ungdomar och barn!
    Jag tänkte: "Det är obegripligt."

  47. Vi kom inte in i huset, var utkastade
    ur Schibsted, centrum var stängt-

  48. -så vi måste hitta ett ställe fort.

  49. Vi började jobba från Hotel Bristol.
    Vi ockuperade två korridorer.

  50. Vi satt på sängar
    och låg i korridorerna.

  51. Det är det allvarligaste som hänt
    i Norge sen andra världskriget.

  52. Vi visste att det var vår
    viktigaste stund som journalister.

  53. Vi lade ut texter på nätet och gjorde
    den bästa tidningen vi nånsin gjort.

  54. Det låter som nåt man som journalist
    drömmer om att få vara i.

  55. Nej, aldrig.

  56. Men när situationen väl är där
    går man in i rollen som journalist-

  57. -och gör sitt jobb.

  58. När jag kom in i skolstugan
    rusade en massa människor in.

  59. De sa åt alla att vara helt tysta
    och lägga sig på golvet.

  60. Jag sprang in på mitt sovrum
    och tog madrassen från sängen.

  61. Jag ställde upp den mot fönstret.

  62. Sen låg vi bara där och väntade.

  63. Sen var det nån som sköt mot oss.

  64. Det hade varit skottlossning
    i bakgrunden, men då var det så nära-

  65. -att vi var säkra på
    att det var slut.

  66. Det var en helt sjuk känsla.

  67. Då insåg jag hur idiotiska vi hade
    varit som hade gömt oss inne.

  68. Då blev det ju inte upp till mig
    att överleva.

  69. Det mest uppenbara är ju
    att springa, att simma från ön.

  70. Man kan ju inte vara på en ö
    där nån skjuter.

  71. Man måste ta sig därifrån.
    Men jag hade låst mig inne.

  72. Här är bilder på
    hur vi barrikaderade oss.

  73. Här inne låg sovrummet.

  74. Här är sängen jag gömde mig under.
    Allt är uppstädat här.

  75. Det ser mycket bättre ut än då,
    det var en massa grejer på golvet.

  76. Nån tog sin telefon
    och försökte få internet att funka.

  77. Det hade inte gjort det förut,
    men nu funkade det.

  78. "Herregud, BBC har skrivit om Utøya!"

  79. Då insåg vi plötsligt
    att det var allvar.

  80. Vi hade hört helikoptrar rätt länge,
    och trodde att det var polisen.

  81. Vi tänkte inte på att det kunde vara
    media, men det var det ju tyvärr.

  82. Samtidigt var det några som hade
    kontakt med medier. Twittrade och...

  83. Ja, det var några som twittrade.

  84. Det var bra,
    för det viktigaste att få fram-

  85. -som sociala medier bidrog till...
    Många skrev det på Facebook.

  86. Det var ju att man inte
    fick ringa till Utøya.

  87. Efterhand plockade media upp det,
    det stod i tidningar och sades på tv.

  88. Det hade inte hänt
    om inte folk hade twittrat.

  89. Det kom ju på Twitter
    innan polisen fick veta nåt.

  90. Vi befinner oss i vattnet
    utanför Utöya.

  91. Runt omkring ön ligger döda
    i vattnet och på klippor.

  92. Det är fruktansvärda syner.

  93. Vi ser att räddningsmanskapet
    fortsätter söka i fjorden.

  94. Samtidigt hör vi
    att dödstalen stiger.

  95. Det har varit rena avrättningar.
    De har sökt skydd, och de har dödats.

  96. Man ser honom skjuta människor
    på extremt nära håll på ön Utøya.

  97. Runt honom ligger offren utströdda.

  98. Nu är vi nere vid stranden
    där väldigt många ungdomar-

  99. -försökte ta sig över
    till fastlandet.

  100. De simmade ut
    och blev upplockade av båtar.

  101. Här borta är också platsen
    där den berömda bilden är tagen.

  102. Där man ser Breivik när han står
    och skjuter ihjäl ungdomar i vattnet.

  103. Bilden är tagen av en journalist
    som flög över platsen i helikopter.

  104. Han visste inte om att det var Anders
    Behring Breivik han fotograferade.

  105. Bilden har spridits i tusentals
    medier över hela världen.

  106. På bilden är kropparna pixellerade-

  107. -så att man inte ska se vilka de var.

  108. Men det var precis här borta
    som den bilden togs.

  109. Vi var alla både väldigt gripna
    av det som hade hänt-

  110. -och visste att det aldrig hade varit
    viktigare att berätta vad som hände.

  111. Folk hade ett sug efter information.
    Det var kaos.

  112. I allt det förfärliga var det väldigt
    meningsfullt att jobba den dagen.

  113. "Kampen mot terror är en kamp
    om värden. Den kampen vinner vi."

  114. "Våra ideal är starkare än fruktan."

  115. Här är en journalist
    som hade dottern på Utøya.

  116. "De skjuter folk. Om nåt händer mig,
    vet att jag älskar er," skrev hon.

  117. Men hon klarade sig.

  118. Den här bilden är också gripande.
    Hon klarade sig bra.

  119. Varför var det viktigt att sätta
    den här rubriken på förstasidan?

  120. Han är tagen,
    det är över, på nåt sätt?

  121. Ja. Han är tagen. Det var
    den viktigaste nyheten att få ut.

  122. Bilden är hans egen pressbild.

  123. Hur resonerade ni
    kring publiceringen av de bilderna?

  124. Det fanns inga andra bilder,
    och det var viktigt att visa honom.

  125. Vi var tvungna
    att använda de bilderna.

  126. Men när det kom andra bilder
    använde vi dem.

  127. Varför är det problematiskt
    att använda de här bilderna?

  128. Det är ju hans
    retuscherade bilder av sig själv.

  129. Det här är ju den minst regisserade.

  130. Det var en mediemedveten terrorist.

  131. Han visste att medierna skulle behöva
    pressbilder på honom efter det här.

  132. Medierna har bilder
    på kända personer i sina lager.

  133. Men är det en okänd person
    har man ingen bild.

  134. Han såg till och med till
    att göra skönhetsoperationer-

  135. -och be en proffsfotograf fota
    tjusiga bilder så han såg snygg ut.

  136. Det är en svår position för medierna.

  137. Även om man blir utnyttjad,
    på ett sätt-

  138. -så måste man erbjuda läsarna all
    information som finns tillgänglig.

  139. Det medierna har ett ansvar att göra
    är att inte okritiskt publicera-

  140. -utan erbjuda en analys, nåt djupare.

  141. Den här bilden, till exempel.

  142. Den här bilden
    har ni blivit anmälda till...

  143. Pressens faglige utvalg.

  144. De menade att det var
    kränkande och fel-

  145. -men jag är faktiskt stolt
    över reportaget.

  146. Att dokumentera rekonstruktionen,
    när Breivik var tillbaka...

  147. Han är stolt, han visar villigt upp
    vad han har gjort.

  148. Att dokumentera det är viktigt.

  149. Det är nåt av det bästa vi har gjort.

  150. I Norge måste man förhålla sig till
    vilken skada bilden kan göra-

  151. -för dem som var med om det och deras
    familjer. Det är en obehaglig bild.

  152. Man måste tänka: Tillför den nåt
    nytt? Får folk en större förståelse?

  153. Är det nåt som läsare
    är nyfikna på just nu?

  154. Och det är nåt att ta hänsyn till.

  155. Det har blivit en debatt om vilken
    hänsyn man måste visa de inblandade.

  156. Många tyckte att bilden på Breivik
    när han poserar på ön var viktig-

  157. -för att förstå vad som hade hänt.

  158. Men för dem som hade vänner
    som hade dödats-

  159. -eller var nära att bli mördade
    själva, väckte bilden starka känslor.

  160. Jorids vän Fredrik Slettbakk
    är talesperson för en grupp ungdomar-

  161. -som anmält Verdens Gang
    för publiceringen.

  162. Jag surfade på mobilen
    en lördagskväll-

  163. -och såg honom på ön.

  164. Han stod där och låtsades skjuta.

  165. Och...

  166. Den känslan man fick... Man bara rös.

  167. När det kom i tidningen på söndagen-

  168. -hade de en hel serie,
    fem-sex sidor med bilder.

  169. "Exklusivt: se fler bilder på nätet",
    och så vidare.

  170. Det var synd att VG beskrev det
    som en sensation, inte som en nyhet.

  171. På VG är de otroligt stolta
    över de här bilderna.

  172. De tycker...

  173. Hanne Skartveit sa att hon tyckte att
    det var det viktigaste de hade gjort-

  174. -i hela bevakningen av Utöya.

  175. De hade inte behövt trycka alla
    bilderna. De hade kunnat spara det...

  176. ...och framställt det
    på ett annat sätt.

  177. För det är viktig dokumentation-

  178. -men frågan är hur det norska folket
    ska få det presenterat för sig.

  179. Det har varit frustrerande
    att se medias jakt.

  180. De letar efter allt större hjältar,
    nån som gjort mer, upplevt nåt värre.

  181. Folk som har räddat nån...

  182. Och alla som bara tänkte på sig
    själva och inte räddade nån-

  183. -vilket ju är helt rimligt -
    får kanske kämpa ännu mer med det.

  184. Det stämmer,
    och det är även viktigt att veta-

  185. -att ja, det fanns hjältar, folk som
    räddade andra, vilket är fantastiskt.

  186. Men de allra flesta räddade inga liv,
    de sprang förbi folk som låg där.

  187. Så klart! Det enda ansvar man hade
    var att rädda sitt eget liv.

  188. De allra flesta gjorde det.
    Tyvärr gjorde inte alla det.

  189. Men att de som överlevde ska behöva
    brottas med dåligt samvete-

  190. -är helt brutalt fel för mig. Bara en
    enda person ska ha dåligt samvete.

  191. Väldigt många har överlevt Utöya
    eller förlorat nån på Utöya.

  192. Vad har ni för ansvar gentemot dem?

  193. Det ansvaret känner vi verkligen.

  194. Men vår uppgift är också att berätta
    och att ställa frågor till makten.

  195. Pressens roll har diskuterats
    här i Norge.

  196. Vi har fått kritik för våra bilder
    av Breivik på förstasidan-

  197. -visserligen små bilder, men ändå.

  198. Enligt vissa skriver vi för mycket,
    enligt andra för lite.

  199. Det måste vara lockande
    att fortsätta skriva om Utöya.

  200. Det kan väl aldrig ta slut?

  201. Nej, men vi väger ju alltid in
    vad som är relevant och viktigt.

  202. Särskilt med en så känslig sak
    som den här måste vi balansera.

  203. Det har funnits Facebook-sidor
    där folk velat bojkotta VG.

  204. Så jag tror inte att vi säljer mer
    genom att göra mer på det.

  205. Men ibland måste vi skriva nåt
    fastän en del blir arga.

  206. Det här är skolstugan på Utöya
    där 50 ungdomar sökte skydd.

  207. En av dem var Jorid Nordmelan.

  208. Jag tog madrassen, täckte för
    fönstret och ställde en stol framför.

  209. Vissa medier hade
    kunnat vara försiktigare-

  210. -när det gäller personfixeringen
    hos de överlevande.

  211. De har ju blivit kändisar,
    flera av de unga människorna.

  212. Vissa av dem intervjuades
    gång på gång.

  213. Man hängde ut dem med deras familjer-

  214. -och lät dem berätta långa
    berättelser om hur de kom till Utöya-

  215. -hur de gömde sig, hur de lyckades
    överleva och hur de har mått efteråt.

  216. Man har kanske gått lite för nära
    vissa av de unga människorna.

  217. Det är en ny upplevelse för dem
    att vara med i medierna-

  218. -så det kan vara svårt
    att veta när man säger stopp.

  219. Att vara på Utöya är som att besöka
    en fasansfull kyrkogård.

  220. Det är omöjligt att inte tänka på
    alla dem vars liv tog slut här.

  221. Undrar hur reportrarna som var här
    den dagen klarade av att jobba.

  222. Som den svenska journalisten som
    skakad liverapporterar från en båt.

  223. Det var Mattias Carlsson
    från Aftonbladet.

  224. Jag vill höra hur det gick till-

  225. -när han blev den första journalisten
    att rapportera om massakern på Utöya.

  226. Jag höll på med nåt annat knäck
    här hemma i Sverige.

  227. Sen kom det här med bomben i Oslo.

  228. Då rafsade jag ihop grejorna,
    stoppade ner dem i väskan-

  229. -och sprang till Arlanda Express.

  230. Sen när vi landade och slog på
    telefonen kom det in nyhetsflasher-

  231. -och sms från chefen: "Ring, ring!"

  232. Då hade telegrammen börjat komma in
    att det var skottlossning på ön.

  233. Då visste man inte
    hur allvarligt det var.

  234. Men jag kände att det hände aktivt,
    liksom.

  235. Det är alltid bättre att vara
    på en händelse som utvecklas.

  236. Då finns det nåt att göra. Jag
    och fotografen, Niklas Hammarström-

  237. -sprang till hyrbilsfirman
    och plockade ut en bil.

  238. Det var trafikstockning
    från Oslo till Utöya.

  239. Sen hittade vi en väg
    som gick runt Oslo, norr om staden.

  240. Det var vårt lyckokast.
    Alla andra hade åkt andra vägen.

  241. Vi var ensamma där som reportrar.
    Ingen annan kom dit den dagen.

  242. Jag tror inte riktigt
    att man förstod då hur...

  243. Ja, vad man såg, över huvud taget.

  244. Men ett tu tre så... På kanske
    tio minuter närmade vi oss ön.

  245. Det regnade, var kallt.
    Molnen ligger i trädtopparna.

  246. Det låg skräp i vattnet-

  247. -fullt med kläder och grejor
    i vattenbrynet och på klipporna.

  248. Man såg inte på långt håll
    vad det var.

  249. Men det var ju inte kläder
    utan människor.

  250. Döda som flyter i vattnet
    och ligger på klipporna.

  251. Då förstod man att det här var...

  252. Då hade man pratat om
    fem, sex, kanske sju döda.

  253. Men vi kunde direkt räkna till tjugo.

  254. Det har varit rena avrättningar.

  255. Människor ligger i grupper.
    De har sökt skydd, och de har dödats.

  256. Jag märker tydligt
    att jag stakar mig, upprepar ord.

  257. Det är klart att jag är
    tagen av situationen.

  258. I tv-bilderna så har de-

  259. -hemma i Sverige klippt bort
    alla döda människor.

  260. Hur tänkte ni kring vad som gick
    att publicera och använda?

  261. Personligen tänkte jag,
    och jag har ju varit fotograf:

  262. "Bilderna ska tas."

  263. Vad som publiceras beslutar våra
    chefer. Det är inte mitt ansvar.

  264. Vi diskuterade innan vi kom dit:
    "Går vi i land på ön eller inte?"

  265. Då...
    Där var det inte alls lika enkelt.

  266. Från båten stör man inte nåt.

  267. Varje meter av ön är
    en del av brottsplatsen.

  268. Då försökte jag resonera, att...
    Man ställer sig tre frågor.

  269. Tycker jag själv att det är okej
    att gå i land på ön? Kanske.

  270. Vad tycker chefen? Och i slutändan,
    vad kommer läsarna att tycka?

  271. Om jag trampade in i en brottsplats,
    kommer de att tycka att det är okej?

  272. Förmodligen inte. Så då lät vi bli.

  273. Det var ungefär 500 ungdomar
    som överlevde Utöya.

  274. Sextionio dog.

  275. Många av de som överlevde gömde sig
    bland klipporna och i skrevorna.

  276. Många simmade in mot land
    och blev upplockade av båtar.

  277. Andra gömde sig på ön.
    Alla har sina historier.

  278. Norge stannade i två dagar.
    Det var fantastiskt att vara med om.

  279. Ett land bara stannar, inget händer.

  280. Ingen hade en normal dag
    efter 22 juni.

  281. Det var val två veckor senare. Du
    tog det personligt att så få röstade.

  282. Väldigt.
    Jag blev irrationell efter det.

  283. Jag tyckte att det var respektlöst
    mot alla som dog.

  284. Det var som att spotta på gravarna
    över alla som dödades 22 juli.

  285. Hur har du själv förändrats?

  286. Det känns
    som om jag har blivit vuxen.

  287. Jag har liksom inte rätt
    att vara ungdom längre-

  288. -för jag har redan levt ett liv.

  289. På ett sätt känner jag mig som 50,
    för jag har så många erfarenheter.

  290. Jag har redan upplevt
    det värsta livet har att ge.

  291. När man går på stan
    och vet att alla glor på en-

  292. -men direkt när man tittar tillbaka
    så tittar de bort...

  293. Ingen säger nåt, för de vet inte
    vad de ska säga. Det är obehagligt.

  294. Jag försöker komma undan
    den där offerrollen.

  295. Jag vill inte vara något offer.

  296. Nu vill jag tillbaka till vardagen.

  297. Jag vill att folk inte ska veta
    att jag var på Utøya-

  298. -så att jag kan leva normalt.

  299. Översättning: Jens Ullenius
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Utøya

Avsnitt 2 av 5

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Ska man publicera bilder på tonåringar som precis överlevt en massaker? Jorid, en av de norska ungdomar som var med på Utøya sommaren 2011, berättar om massakern och varför en kompis anmälde tidningen Verdens Gang till pressombudsmannen. Hanne Skartveit, politisk redaktör på Verdens Gang, talar om hur de resonerade kring pressetik och de bilder och intervjuer som publicerades. Aftonbladets reporter Mattias Carlsson var först på plats vid Utøya och rapporterade från en liten båt medan gärningsmannen var igång. Hur klarade han av att behålla sin professionella roll?

Ämnen:
Information och media > Massmedia, Samhällskunskap
Ämnesord:
Etik, Filosofi, Journalistik, Massmedia, Pressetik, Publicistik, Terrorattentaten i Norge 2011, Terrorism i massmedia, Tidningar, Tidskrifter
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9

Alla program i Mediatiden

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaMediatiden

Farlig rapportering - är det värt det?

Avsnitt 1 av 5

Är det värt att utsätta sig för livsfara för att ta reda på sanningen? 19-åriga Betlehem Isaak drömmer om att bli journalist som sin pappa. Han heter Dawit Isaak och har suttit i fängelse i Eritrea sedan 2001 när han startade en tidning tillsammans med sina kollegor. Betlehem berättar hur hennes pappa greps vid frukostbordet den där morgonen, och hur hon tänker kring risker och journalistisk. Vi träffar också journalisten Martin Schibbye, som tillsammans med Johan Persson satt fängslad i Etiopien i över ett år.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaMediatiden

Utøya

Avsnitt 2 av 5

Ska man publicera bilder på tonåringar som precis överlevt en massaker? Jorid, en av de norska ungdomar som var med på Utøya sommaren 2011, berättar om massakern och varför en kompis anmälde tidningen Verdens Gang till pressombudsmannen. Hanne Skartveit, politisk redaktör på Verdens Gang, talar om hur de resonerade kring pressetik och de bilder och intervjuer som publicerades. Aftonbladets reporter Mattias Carlsson var först på plats vid Utøya och rapporterade från en liten båt medan gärningsmannen var igång. Hur klarade han av att behålla sin professionella roll?

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaMediatiden

Arabiska våren

Avsnitt 3 av 5

Hur viktigt är det att få säga vad man tycker och tänker? Mohamed och Salsabil Barani följde revolutionen i Libyen från Sverige. I Ryssland möter vi den 20-åriga demokratiaktivisten Vera Kichanova som har blivit känd som någon som vågar kritisera den ryska statsmakten.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaMediatiden

Vem är du på nätet?

Avsnitt 4 av 5

Vem är du på nätet? Och vem vill du vara? Vi följer med Catarina Hsu till datorspelsträffen Dreamhack. Patrick Bach, producent för Battlefield 3, förklarar varför alla spel ser ut på ungefär samma sätt. Gina Derawi berättar om alla roller och identiteter som hon har testat i sina videobloggar.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaMediatiden

Vem kan man lita på?

Avsnitt 5 av 5

Hur ser förtroendet för traditionell media ut bland unga idag? Läser man dagstidningar, tittar på nyheter på tv eller lyssnar på radio? Är kanske journalistens traditionella roll som sorterare av nyheter och material på väg att dö ut? Vi träffar en kille som kom i kontakt med Anonymous på Flashback. Han tycker att Wikileaks och liknande företeelser är viktiga då de tillåter information att komma fram som annars inte tas upp i media. Dessutom reser Svante Tidholm till Island för att ta reda på varför ön är på väg att bli ett yttrandefrihetens paradis.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning

Mer grundskola 7-9 & information och media

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Tänk till snackar stress

Sociala medier

I sociala medier matas vi med perfekta middagar, snygga outfits och ständiga nyhetsuppdateringar från hela världen. Hur får det oss att må egentligen? Vi träffar Rokibath som mått väldigt dåligt på grund av sociala medier. Antropologen Haris Agic berättar om hur man jämförde sig med varandra under 1800-talet och drar paralleller till dagens selfies.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Tänk till snackar stress

Sociala medier

I sociala medier matas vi med perfekta middagar, snygga outfits och ständiga nyhetsuppdateringar från hela världen. Hur får det oss att må egentligen? Vi träffar Rokibath som mått väldigt dåligt på grund av sociala medier. Antropologen Haris Agic berättar om hur man jämförde sig med varandra under 1800-talet och drar paralleller till dagens selfies. Vi ringer också bloggaren och modellen Lisa Tellbe och ställer frågor om hennes perfekta flöde.

Fråga oss