Titta

Åsså har jag dyslexi

Åsså har jag dyslexi

Om Åsså har jag dyslexi

Att knappt kunna läsa och skriva när alla andra i klassen verkar klara det galant är tungt. Funderingar som "Är jag dum?" och "Vad är det för fel på mig?" tar hårt på självkänslan. Vi träffar åtta barn som alla har dyslexi. De berättar hur de kände innan de visste att det fanns något som hette dyslexi och om tiden efter att de fick diagnosen. Vi får också höra vilka de strategier de har för att tackla svårigheterna. Många av dem har utvecklat helt andra styrkor på grund av sin dyslexi.

Till första programmet

Åsså har jag dyslexi: Tro inte att du är dum!Dela
  1. Jag heter Hanna. Jag går i sexan.

  2. Mina hobbyer är att rita
    och köra karate.

  3. Vet ni vem jag såg?

  4. Jag hade ingen aning om vad dyslexi
    var. Det var helt okänt för mig.

  5. Jag trodde bara att jag var
    dum i huvudet.

  6. Jag hade nästan inget
    självförtroende.

  7. Ibland fick vi papper med många
    frågor med gångertal och sånt.

  8. Man hade en minut på sig
    och det var allt.

  9. Alla satt och tittade på papperet
    och började skriva.

  10. Och jag bara tittade och fattade
    ingenting. Jag visste ingenting.

  11. Som om jag aldrig hade sett det
    förut. Och då började jag gråta.

  12. Hej. Jag heter Kalle
    och tänkte berätta om dyslexi.

  13. När en dyslektiker ser ett ord-

  14. -och ska ta det in genom ögonen
    och ut genom munnen-

  15. -hakar det upp sig på vägen
    och tar extra varv i skallen.

  16. Samma sak när man hör ett ord
    och ska skriva det.

  17. Det är svårt att höra eller se
    hur ljudet ska se ut med bokstäver.

  18. Jobbigt, eller hur?

  19. Annars är dyslektiker
    lika smarta som andra.

  20. Vi ska berätta
    om hur det är att ha dyslexi.

  21. Ibland ville jag dölja det,
    men ni kom ju på det.

  22. Vi åkte till optiker ibland
    och kollade synen.

  23. Eller så åkte vi till nån - vad heter
    det? Jag fick uppgifter av nån.

  24. Var inte det logopeden?
    Du hade ju påbörjat utredningen.

  25. -Logopeden.
    -Ja.

  26. En logoped arbetar med att undersöka
    och hjälpa folk-

  27. -som har svårt för att tala, skriva
    eller läsa.

  28. Och hur kändes det
    att göra den utredningen?

  29. Som att det skulle bli bättre.

  30. Men i början trodde man inte på det.

  31. Vad händer efter? Vadå...?

  32. -Inget kanske riktigt förändras.
    -Nej, men det gjorde det.

  33. -Ja.
    -Det blev mycket bättre.

  34. Jag trodde att det var en farlig
    sjukdom. "Hur lång tid har jag kvar?"

  35. Nej...

  36. Men när ni förklarade kände jag
    en väldig lättnad.

  37. -Det är därför...
    -Så klart.

  38. -Usch, vad hemskt.
    -Jag blev jätterädd.

  39. När jag förstod vad dyslexi var
    kände jag mig väldigt lättad.

  40. Jag förstod att det var därför
    jag hade så svårt.

  41. Jag var inte dum,
    utan det var därför.

  42. Då fick man stor lust
    att gå till skolan på direkten-

  43. -och förklara för alla:
    "Haha. Jag är inte dum."

  44. "Det är ni som har fel."

  45. Jag blir lätt stressad.

  46. När det gäller att komma i tid
    till skolan och sånt.

  47. Om jag inte gör det
    stängs hela jorden för mig.

  48. Det är dyslexin som gör det.

  49. Jag kan inte tänka klart. Tankarna
    flyger runt. Jag kan inte fokusera.

  50. Jag går säkert upp en timme
    innan jag börjar skolan.

  51. Jag vann, jag vann, jag vann!

  52. -När fick du reda på att du hade det?
    -För 1,5 år sen.

  53. Innan jag visste det, så kände
    jag mig väldigt dum i huvudet.

  54. Det var så många som var tysta. Jag
    kunde inte stava till "tack", t.ex.

  55. I min förra skola visste de inte
    vad dyslexi var.

  56. Jag fick bara extra läxor.
    Det var ju till väldigt stor hjälp.

  57. När jag fick reda på det grät jag.
    Jag trodde jag var dum i huvudet.

  58. När man vet det känner man
    en lättnad. Det var därför, liksom.

  59. Då har man en anledning. Nu verkar
    alla veta mer om dyslexi.

  60. Så många har det i vår klass.

  61. -Du trodde ju att du var sjuk.
    -Jag var jätterädd.

  62. Jag liksom backade undan.

  63. Nu vet man mer.

  64. Först var jag rädd för det.
    Att det skulle påverka hela mitt liv.

  65. -Men det gör det inte.
    -När börjar vi?

  66. -Om tio minuter?
    -Dåligt självförtroende.

  67. -Hör ni, vi börjar snart!
    -Kom då, Hanna.

  68. Vi ska ju gå ut på lördag.

  69. Ibland när vi hade uppsatser
    skulle man gå fram till katedern-

  70. -och läsa upp det man hade skrivit.

  71. Det är bland det värsta
    en dyslektiker kan tänka sig.

  72. Man ska läsa högt en lång rad
    med texter-

  73. -inför klassen, som är 24 stycken.

  74. Då blir man väldigt stel.
    Man försöker göra det bästa.

  75. Man är rädd att det ska bli fel.
    Det är det som hindrar en.

  76. Tecknandet skulle kunna vara en tröst
    för mig.

  77. Jag har ju dyslexi.

  78. När jag får fel på nåt prov
    eller nån har gjort mig ledsen-

  79. -och jag känner mig besviken,
    kommer jag ändå ihåg-

  80. -att rita min grej och vet
    att jag får beröm för det.

  81. På det sättet så hjälper det mig.

  82. Karl är min karatekompis. Vi åker
    alltid till karaten tillsammans.

  83. Nu håller jag på att spricka.
    Jag skulle vilja springa.

  84. -Vart ligger det?
    -300 spänn?

  85. Först var jag överlycklig.
    Jag, bara, åh!

  86. Karaten betyder väldigt mycket
    för mig. Det kan lugna en.

  87. Jag brukar se mig själv på en äng
    och göra en kata.

  88. Det är som en serie man går i.

  89. Man får teknikerna i huvudet.

  90. Det känns så skönt och lugnt
    att tänka på dem.

  91. De tipsen jag har till andra
    dyslektiker är väl att...

  92. Även om man har svårt för saker,
    ska man ändå inte ge upp på direkten.

  93. Man ska försöka se om man kan.

  94. Och om man inte kan, ska man aldrig
    vara rädd att be om hjälp.

  95. Textning: Olga Ericsson
    www.broadcasttext.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Tro inte att du är dum!

Avsnitt 1 av 8

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

"Först trodde jag att dyslexi var en jättefarlig sjukdom." Hanna hade ingen aning om att det fanns något som hette dyslexi. Hon trodde bara att hon var dum i huvudet för att hon hade svårt att hänga med i skolan. Hennes föräldrar trodde att hon hade fel på ögonen och tog henne till optikern. Men det var inget fel på Hannas syn. Hanna berättar om lättnaden hon kände när hon förstod att hon varken led av en dödlig sjukdom eller var dum i huvudet.

Ämnen:
Svenska
Ämnesord:
Dyslektiker, Dyslexi, Elever med särskilda behov, Läs- och skrivsvårigheter, Undervisning
Utbildningsnivå:
Grundskola F-3

Alla program i Åsså har jag dyslexi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÅsså har jag dyslexi

Tro inte att du är dum!

Avsnitt 1 av 8

Hanna trodde hon var dum i huvudet för att hon hade svårt att hänga med i skolan. Hennes föräldrar trodde hon hade fel på ögonen. Hanna berättar om lättnaden när hon förstod att hon inte var dum och att dyslexi inte var en livsfarlig sjukdom.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola F-3
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÅsså har jag dyslexi

Skäms inte!

Avsnitt 2 av 8

Att ha dyslexi är inget att skämmas över - det är bara att berätta att man har det. Adam drömmer om att bli filmregissör och han älskar att göra film. Det kan vara bra för dyslektikers självkänsla att brinna för något utanför skolarbetet

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola F-3
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÅsså har jag dyslexi

Vi hjälper varandra

Avsnitt 3 av 8

Björn och hans bästa kompis Gustaf går i samma klass. De har båda dyslexi och tycker det är skönt att ha varandra så att någon förstår en när det känns svårt i skolan.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola F-3
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÅsså har jag dyslexi

Våga berätta!

Avsnitt 4 av 8

När Malin får sin diagnos förstår mamma varför skolarbetet har lidit. Nu ska Malin berätta om dyslexin för sina fotbollskompisar.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola F-3
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÅsså har jag dyslexi

Att få en diagnos

Avsnitt 5 av 8

Vi följer med Emilia till logopeden som ska utreda om Emilia har dyslexi. Hennes fyra äldre syskon har alla fått diagnosen och de ger henne tips och råd om hur hon ska hantera sin dyslexi, om hon nu har det.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola F-3
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÅsså har jag dyslexi

Ge aldrig upp!

Avsnitt 6 av 8

Efter att ha fått sin diagnos har Devika slutat jämföra sig med sina klasskompisar. Hennes självförtroende har blivit bättre och hon har till och med börjat skriva på en bok.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola F-3
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÅsså har jag dyslexi

Du har rätt att få hjälp!

Avsnitt 7 av 8

Stephani har ganska nyligen berättat för sina klasskamrater att hon har dyslexi. Vi får vara med när hon har prov i historia, där hon får hjälp att skriva ner sina svar.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola F-3
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÅsså har jag dyslexi

Tillsammans är vi starka

Avsnitt 8 av 8

"Jag låg efter i alla ämnen och kände att skolan bara var tråkig." Ludvig är inte ensam i klassen om att ha en diagnos - han har ju Gustav och Axel. De tre kallar sig för Diagnosligan och hänger alltid ihop.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola F-3
Beskrivning
Visa fler

Mer grundskola f-3 & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaLivet i Bokstavslandet - syntolkat

F som i fiskar

Del 7 av 16. Ami, Bruno, Coco och Dani får inte bara bokstäverna F och I från teaterdirektören, utan även en guldfiskskål. Är den ett tips på ett tema för kvällens show, eller bara något för Coco att bada i? En fikasugen fiskare kommer till Ordförrådet och vill ha ett ord som är godare än det hon har fiskat upp.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaHär vill inte hundar bo

Del 1

Året är 1974 och sexåriga Maria bor i ett miljonprogramhus i en förort till Stockholm. Maria vill väldigt gärna ha en hund. När Maria får veta att hennes föräldrar ska skiljas blir hon ledsen. Hennes mamma vill dessutom flytta långt bort, ända till Göteborg. Johan Hallberg läser Anna Ehrings roman.

Fråga oss