Titta

UR Samtiden - Varning för ras

UR Samtiden - Varning för ras

Om UR Samtiden - Varning för ras

I Sverige, ett land som gärna ser sig som antirasistiskt, är begreppet ras ett närmast förbjudet begrepp. Men självbilden och verkligheten stämmer inte överens. Under två dagar samtalar forskare och debattörer om hur ras och vithet hjälper till att forma klyftor i samhället. Arrangör: Mångkulturellt centrum. Inspelat i november 2012.

Till första programmet

UR Samtiden - Varning för ras: Är gult fult?Dela
  1. Jag försöker vara öppen och ärlig-

  2. -och jag bekänner
    att jag får mindervärdeskomplex-

  3. -i akademiska sammanhang-

  4. -eftersom jag inte är forskare
    utan bara författare.

  5. Jag har lyssnat på kloka
    och briljanta inlägg i två dagar-

  6. -och funderade på
    hur jag skulle överleva detta.

  7. Men så visste jag att Tobias skulle
    nämna boken som jag debuterade med.

  8. Jag tänkte faktiskt göra nåt
    som jag inte gjort på många år.

  9. Jag ska läsa ur boken, och börjar
    med det innan ni blivit för trötta.

  10. Och sen...pratar jag lite efter det.

  11. Det är så att jag skrev boken
    mellan 1993 och -95.

  12. Det är snart tjugo år sen
    jag började skriva den.

  13. Jag vill påminna om att den är
    skriven av en yngre person-

  14. -än den jag är nu.

  15. Jag brukar tänka på boken
    som min hit.

  16. Jag är fullständigt omusikalisk
    men har i alla fall skrivit en hit.

  17. Boken har ändå inneburit att jag
    fortfarande får förfrågningar-

  18. -som rör problematiken
    som den här konferensen tar upp-

  19. -och det som Tobias nämnde,
    om internationella adoptioner.

  20. För er skull har jag komponerat
    en variant, en sorts...

  21. Ja, ska vi övergå till filmtermer?
    En teaser.

  22. Jag kommer att läsa
    valda stycken ur boken.

  23. Den heter
    "Blod är tjockare än vatten."

  24. Den 31 januari 1970 hittades jag
    av polisen i Busan, Sydkorea.

  25. Nån information om min biologiska
    familj finns inte.

  26. Jag placerades i ett barnhem,
    jag vet inte var. Kanske i Busan.

  27. Troligtvis i Soeul.

  28. Den 10 februari kom jag
    till en fosterfamilj i Soeul-

  29. -och där tillbringade jag
    mina första fem månader.

  30. Drömmen om ett annat liv, lika
    omöjligt för mig som för nån annan.

  31. Att försvinna
    och leva ett annat liv-

  32. -utplåna det förflutna
    och börja om från början-

  33. -i en ny kropp, en annan historia.
    Tanken, drömmen är diffus.

  34. Jag vet inte ens vad det är jag
    drömmer om, men tanken lockar.

  35. Jag kunde levt ett helt annat liv.
    Utvecklats till en annan människa.

  36. Kanske.

  37. Plötsligt är jag här i Sverige,
    i detta land bland långa, blonda.

  38. På andra sidan jordklotet.

  39. 22 juni 1970 landade jag i Sverige,
    fem månader gammal.

  40. Med mig hade jag en vit sidenväska
    med färggranna brodyrer.

  41. En sån fick alla adoptivbarn från
    Sydkorea med sig till sitt nya land-

  42. -som ett minne av det land
    där de var födda.

  43. 1974 blev jag svensk medborgare.

  44. Jag har intyget i samma byrålåda
    som sidenväskan.

  45. Det ser mycket stiligt ut. Stämpel
    och underskrift av två personer-

  46. -på Statens Invandrarverk.
    Expeditionsavgiften var 115 kronor.

  47. Jag har bevis, jag är svensk.

  48. Eller, både svensk och korean.

  49. Eller, jag är varken det ena
    eller det andra.

  50. Jag är mellan halvorna.

  51. Det finns en paradoxal längtan efter
    mamman som födde och lämnade mig.

  52. Jag kan inte älska den biologiska
    mamman, jag vet inte ens vem hon är.

  53. Därför kan jag inte heller
    hata henne.

  54. Det finns förbjudna frågor
    till henne.

  55. Oändligt många, ofrånkomliga.

  56. Obesvarade.
    Jag ältar dem om och om igen.

  57. Det måste ändå få vara tillåtet
    att tänka dem.

  58. Jag vill veta att det finns en mamma
    nånstans i Sydkorea som är min.

  59. Den vetskapen är en omöjlighet.
    Ett enda faktum kvarstår.

  60. Hon lämnade mig. Jag är ju här.

  61. Oavsett om hon lever eller inte-

  62. -vill jag att jag alltid ska ha
    funnits i hennes tankar. Alltid.

  63. Minnet av mig,
    undran över vad som hände.

  64. Jag får inte upphöra
    att existera inom henne.

  65. En resa till London,
    innan Sverige blev ett EU-land-

  66. -när EU fortfarande hette EG.

  67. På väg mot passkontrollen hör jag
    en svensk resenär med irriterad röst:

  68. Det är bara vi och kineserna
    som inte är med i EG.

  69. Först sen han passerat mig förstår
    jag att det var mig han syftade på.

  70. Jag var den enda med asiatiskt
    utseende. Jag ville utbrista:

  71. "Jag är också svensk medborgare."
    Fast sånt gör man inte.

  72. En annan resa till Köpenhamn,
    inte länge sen.

  73. Innan jag och min älskade reser
    frågar jag om jag ska ta mitt pass-

  74. -för att vara på den säkra sidan.
    Han ler, skrattar nästan åt min oro.

  75. När vi kliver av färjan blir alla
    personer med icke-nordiskt utseende-

  76. -hänvisade till passkontrollen.
    Även jag.

  77. Jag säger till tulltjänstemannen
    att jag inte ska behöva det.

  78. Han vänder sig till min älskade
    och frågar honom om vi är i sällskap.

  79. Först när tulltjänstemannen fått det
    bekräftat får jag passera gränsen.

  80. Som om det svenska sällskapet
    avgjorde saken.

  81. På tåget på väg hem-

  82. -av de sex personer
    som befinner sig i min kupé-

  83. -är jag den enda som blir utfrågad om
    vad jag gjort i Köpenhamn i 3 dagar.

  84. Jag tror inte att jag är paranoid.

  85. Det finns många omskrivningar
    för rasism. Främlingsfientlighet-

  86. -rädsla och förakt för det främmande
    och okända. Fördomar.

  87. Jag läser en notis i tidningen,
    en etnolog från Göteborg citeras.

  88. Problemet är att de som gör
    rasistiska ställningstaganden-

  89. -är så många fler än de som känner
    igen sig när de kallas rasister.

  90. Jag utsätts för trakasserier
    från alla typer av människor.

  91. Så har det varit
    ända sen jag var barn.

  92. Men då var det oftast barn som retade
    mig. Kallade mig tjing-tjong-

  93. -ganska oskyldiga påhopp.

  94. Ju äldre jag blivit, desto vanligare
    har det blivit att vuxna-

  95. -trakasserar mig offentligt.

  96. Det händer ibland, på somrarna ofta-

  97. -att jag blir tilltalad på engelska.

  98. Biträdena blir förlägna
    när jag svarar påsvenska.

  99. För att skydda mig mot påhopp låtsas
    jag ibland vara en förvirrad turist.

  100. Jag tycker om att vara utomlands.
    Jag har aldrig varit i Asien.

  101. Men i Europa kan jag inte låtsas
    vara annat än turist.

  102. Det gör tillvaron mycket enkel.

  103. Ingen reagerar över en turist,
    ingen ställer frågor.

  104. Man blir lämnad i fred.

  105. Jag undviker i möjligaste mån
    tunnelbanan. Det är ett ställe-

  106. -där jag så gott som alltid
    blir tilltalad av okända människor.

  107. Jag är på min vakt,
    beredd på att nåt kan hända.

  108. Alltid lika oförberedd
    när det händer.

  109. En kväll för många år sen.
    Jag väntar på bussen.

  110. Det är bara jag som står där.

  111. Det är vinter.
    Gatan är ganska folktom.

  112. En man ställer sig en bit ifrån mig.

  113. Jag blir genast orolig eftersom
    mannen bara väntar på att säga nåt.

  114. Sen tilltalar han mig. Jag minns inte
    vad han sa inledningsvis-

  115. -men jag kände mig lugnare,
    svarade enstavigt, halvt bortvänd.

  116. Han var inte otrevlig, pratade på.
    Jag minns att han plötsligt sa:

  117. Ni är så vackra, ni asiatiska
    kvinnor. Det är bara ett problem-

  118. -ni är så jävla trånga.

  119. Han fortsätter att prata om det
    länge, tills bussen kommer.

  120. Jag vill inte kliva på, men vågar
    inte gå hem ensam i mörkret-

  121. -inte av rädsla för mörkret
    utan för människorna.

  122. Mannen kliver på före mig så att jag
    kan sätta mig långt ifrån honom.

  123. Jag minns hans rutiga vinterjacka,
    men inte hans ansikte.

  124. Jag har ingen humor beträffande
    adoptivbarn eller asiater.

  125. Jag tycker inte om fördomsfulla
    framställningar av asiater.

  126. Jag tycker inte om reklamfilmer
    med japaner.

  127. Publiken skrattar, men jag har ingen
    humor, blir illa berörd.

  128. Östasien är avlägset för svenskarna,
    även för mig.

  129. Men jag kan inte skratta åt det,
    inte distansiera mig från det.

  130. Det är trots allt en del av mig.

  131. Jag blir partisk i olika politiska
    frågor som berör Sydkorea.

  132. Till och med i idrottssammanhang.
    Fast jag inte är sportintresserad-

  133. -blir jag förtjust
    över Sydkoreanska framgångar.

  134. Jag ville att Sydkorea skulle vinna
    över Tyskland i fotbolls-VM 1994.

  135. Det var en av de få matcher
    jag såg på tv.

  136. Med irritation noterade jag att den
    svenska kommentatorn upprepade-

  137. -att sydkoreanernas seger
    måste bero på värmen.

  138. De var mer vana vid temperaturerna,
    men inte bättre fotbollsspelare.

  139. De tyska pelarna var
    uppenbart knäckta av hettan.

  140. Jag tyckte inte synd om dem.

  141. Sommaren 1993, Kalmar.
    Torgmöte, Sverigedemokrater.

  142. Min första tanke: Att gömma mig.

  143. Min andra tanke:
    De ska inte få skrämma mig.

  144. Min familj väntar på en restaurang.
    När jag berättar om torgmötet-

  145. -blir mamma rädd
    medan syster blir arg.

  146. Tillsammans står vi sen, syster och
    jag, mitt bland Sverigedemokraterna-

  147. -och talar högt om vilka idioter de
    är. I synnerhet deras partiledare.

  148. Men mamma är rädd och vill att vi går
    därifrån, att de inte ska se oss.

  149. Syster och jag tillrättavisar henne.
    Vi tänker inte gömma oss.

  150. Vi finns, vi lever,
    vi har rätt att vara här.

  151. Tillsammans med tuffa syster
    blir jag stark-

  152. -men inom mig är jag lika rädd
    som mamma.

  153. Mina föräldrar ville att vi skulle
    vara stolta över att vara adopterade.

  154. Det var fint att vara adopterad,
    det var bra.

  155. Det var inget konstigt
    eller märkligt.

  156. De ville inte att vi skulle känna oss
    annorlunda eller utanför-

  157. -men det syntes ju så tydligt.

  158. Det märktes hela tiden
    att man inte var svensk.

  159. Att man var utlänning.

  160. Ensam, utan föräldrarna eller
    kompisarna, var man utlänning.

  161. Ingen kunde veta
    att man var adopterad.

  162. Jag ville vara som alla andra,
    blond och svensk.

  163. Det normala utseendet.

  164. Min treårige systerson såg
    en kinesisk kvinna där han bor-

  165. -pekade och sa glatt:
    "Titta, mamma! En mamma till."

  166. En till synes obetydlig händelse
    hos vännerna i Grekland.

  167. Jag försöker beskriva en man
    som jag samtalat med för en kvinna.

  168. Han såg ganska normal ut,
    blond, ganska lång.

  169. "Normal för dig, ja!"
    I mina ögon, men inte i Grekland.

  170. Min uppfattning om det normala
    utseendet är ett svenskt ansikte.

  171. Bland klasskamraterna blev jag ibland
    retad, kallad kines, japan...

  172. Aldrig korean. De gångerna
    svarade jag näbbigt: "Jag är korean."

  173. Aldrig: "Jag är faktiskt svensk."

  174. De flesta gångerna började jag dock
    gråta. I mellanstadiet grät jag ofta.

  175. "Jag var överkänslig", som min tuffa
    syster sa sen hon kommit springande-

  176. -och skällt ut plågoanden.
    Hemma slogs vi-

  177. -men i skolan försvarade hon mig.

  178. Jag klarade mig undan
    den värsta mobbingen.

  179. "Du är inte invandrare",
    sa klasskamraterna.

  180. I nästa stund kunde de gasta om
    att svartskallarna borde kastas ut-

  181. -att de bara kommer hit för att tjäna
    pengar, blattarna. Svartingarna.

  182. När en pojke från Ungern började i
    min klass blev han svartskallen-

  183. -fast min hårfärg var densamma.
    Han blev mobbad, inte jag.

  184. Att acceptera det asiatiska
    utseendet. Ibland reagerar jag-

  185. -när jag får syn på min spegelbild
    i ett skyltfönster. "Vem är det?"

  186. "Är det verkligen jag?
    Ser jag så asiatisk ut?"

  187. Ibland reagerar jag när jag ser andra
    människor med asiatiskt utseende.

  188. Man syns, bland svenskarna,
    bland alla andra som inte är asiater.

  189. Det går inte att dölja sin härkomst.

  190. Det exotiska utseendet.

  191. Jag möter uppskattande
    reaktioner på mitt utseende.

  192. Den vanligaste att det är spännande.

  193. Nån gång att jag är en färgklick
    i den råttfärgade alldagligheten.

  194. Men det västerländska
    skönhetsidealet är en vit kvinna.

  195. I Östasien kan man operera ansiktet
    så att man får större ögonlock-

  196. -smalare näsa,
    ett mer västerländskt ansikte.

  197. Det är så man ska se ut.

  198. En mycket nära vän berättar om
    sitt intresse för svenskt kulturarv-

  199. -hur fascinerad hon är,
    hur spännande det är. Hon säger:

  200. "Det kan ju inte du vara
    lika intresserad av."

  201. Ofta frågar vänner och okända
    om jag vill resa till Sydkorea-

  202. -i syfte att söka min familj.

  203. Jag vill resa dit
    för att där söka mina rötter-

  204. -men inte i en familj.
    Det skulle inte ge några resultat.

  205. I första hand vill jag söka ett land.
    Det som ännu är en plats på kartan-

  206. -ett land bland många länder.
    Ett namn.

  207. Det är inte mitt land.
    Det kommer inte att bli mitt land.

  208. Det jag söker är
    den plats där jag är född.

  209. För att bekräfta att jag finns
    - att jag är född.

  210. Detta land är en tystnad,
    en klyscha, ett ingenting.

  211. Jag längtar efter att få gå på
    den jorden i staden där jag är född.

  212. Längtar till de människor
    som ser ut som jag.

  213. Sydkoreanerna, som talar
    det språk jag borde tala-

  214. -som går på de gator
    där jag borde gå-

  215. -som andas den luft jag borde
    inandas. Som ser ut som jag.

  216. Ja, jag måste resa tillbaka.
    Vart reser jag? Till vilket land?

  217. Hemland? Finns det för mig?
    Har jag två hemländer-

  218. -eller inget alls?

  219. Jag står med en fot i Sverige, en i
    Sydkorea, vet inte var jag hör hemma.

  220. Eller... Det är Sverige
    som är mitt hem, mitt land.

  221. Min ursprungliga plan var att lära
    mig mycket om Sydkorea innan jag for.

  222. Att kunna säga
    några saker på koreanska.

  223. Men jag har inte tillåtit mig tiden.

  224. Det kommer att hindra mig,
    men jag reser ändå.

  225. Allt är så abstrakt.

  226. Jag har köpt en resehandbok,
    men bara bläddrat i den.

  227. Jag har lånat böcker på biblioteket,
    men inte läst dem.

  228. Ju mer avresan närmar sig, desto
    svårare är att genomföra mina planer.

  229. De vänner som vet att jag ska resa
    kommer med synpunkter, frågor.

  230. Bara jag vet hur jag ska göra,
    och jag vet ingenting.

  231. Vad som helst kan hända.

  232. När jag kommer till Sydkorea
    kommer jag bara att se koreansk ut.

  233. Jag kommer inte att vara det.
    Min svenskhet kommer att framträda-

  234. -genom hela mitt sätt att vara,
    och om jag tilltalar nån.

  235. Eller om nån tilltalar mig.

  236. Det här har jag valt för att ni inte
    ska tycka att det blir för dystert.

  237. Jag kommer att flytta ifrån min
    lägenhet dagarna innan jag reser.

  238. Jag har sålt den. Min resa blir
    på ett oväntat sätt avslutningen-

  239. -och början på nåt nytt. Det är
    skrämmande att lämna det gamla livet-

  240. -på ett så tydligt sätt.

  241. Kvinnan sitter bakom skrivbordet.
    Jag och min älskade-

  242. -har skrivit på kontraktet för vår
    nya lägenhet. Hon är i 50-årsåldern.

  243. Normalt byggd, ganska kort, vänlig.

  244. När jag frågar, finns det cykel-
    och barnvagnsrum, skrattar hon till.

  245. "Cyklar du mycket?" Innan jag hunnit
    avsluta mitt ja fortsätter hon:

  246. "Jag har varit i Kina."

  247. Hon ser mycket glad ut. "Jag har
    aldrig sett så många cykla förut."

  248. Jag och min älskade sitter tysta.
    Kvinnan skriver sitt namn.

  249. Hon är fortfarande glad. Det finns
    inte ett spår av fientliget i rösten.

  250. "Jag kom att tänka på det. Hur kommer
    man fram bland så många människor?"

  251. "Det måste vara svårt.
    Jag skulle då inte vilja försöka."

  252. Hon skrattar till, skakar på huvudet.
    Hon väntar på att jag ska förklara:

  253. "Det är inte alls svårt,
    bara man vänjer sig."

  254. Jag vill tala om att jag aldrig
    varit där. "Här är det inte svårt"-

  255. -får jag till sist ur mig.
    Här finns det cykelbanor.

  256. Jag reser nu. För första gången på 25
    år kommer jag att vara i Sydkorea.

  257. Nej, jag har aldrig varit där.

  258. Nu kommer jag dit
    för första gången.

  259. Planet måste göra en omväg
    förbi nordkoreanskt luftrum.

  260. Vi svänger ner över Japan.
    Jag ser Fujiyamas topp sticka upp.

  261. Vi flyger in över Sydkorea. Glimtvis
    ser jag vattendrag och gröna berg.

  262. När vi kommer in under molnen
    passerar vi över Seoul.

  263. Nedanför syns Han-floden,
    förorternas rutsystem-

  264. -och längre västerut ser jag havet.
    Jag landar i Seoul, Sydkorea.

  265. Det är torsdagen 22 juni 1995.

  266. Jag tänkte hoppa över
    hela beskrivningen av resan.

  267. Men jag tänkte avsluta
    med en sammanfattning.

  268. Egentligen har inget förändrats
    av resan. Inte till det yttre.

  269. Jag kommer alltid att få frågor
    om mitt ursprung-

  270. -och risken för att utsättas
    för trakasserier försvinner inte.

  271. Det viktigaste är att jag varit där.
    Jag har sett landet, människorna-

  272. -känt lukterna.
    Jag längtar inte tillbaka.

  273. Däremot längtade jag ofta hem.
    I Sydkorea framstod allt så tydligt.

  274. Jag anade det, möjligen
    sökte jag bekräftelse på det.

  275. Jag har inget hem. Inget som utgör
    både ett yttre och inre hemland.

  276. I Sverige kan jag aldrig
    integreras till fullo.

  277. Jag har utseendet emot mig.

  278. I Sydkorea är det tvärtom.
    Människor tror att jag är korean-

  279. -men inom mig är jag nån annanstans,
    är jag svensk.

  280. Jag kan aldrig känna mig
    som enbart svensk i Sverige.

  281. Jag kunde aldrig känna mig
    som enbart korean i Sydkorea.

  282. Allt blev understryket,
    kursiverat. Skrivet i fetstil.

  283. Jag har alltid avskytt uttrycket
    "blod är tjockare än vatten".

  284. Att blodet skulle vara den enda
    gemensamma nämnaren som definierar-

  285. -och legitimerar familjebanden.

  286. Håller den samman i lojalitet,
    gemenskap och kärlek.

  287. Fiender måste försonas om de inser
    att samma blod rinner i deras ådror.

  288. Endast blodet har styrkan-

  289. -att göra syskon,
    familjer, släkter oskiljaktiga.

  290. Som om det vore en omöjlighet-

  291. -om inte det gemensamma blodet,
    generna, dragen fanns där.

  292. Måhända är blod tjockare än vatten.

  293. Men kärlek är tjockare än blod.

  294. Tack. När jag började skriva boken-

  295. -så hade jag inte varit i Sydkorea
    och hade inga planer på att resa dit.

  296. Men det blev så. Jag ska inte
    gå in på alla detaljer kring varför.

  297. Men...

  298. Jag har gjort fuskanteckningar.

  299. Lite spontana reflektioner
    och funderingar.

  300. Som jag nämnde har jag lite
    akademikerkomplex-

  301. -även om jag kan skryta med
    att jag har en akademisk examen-

  302. -så är jag inte forskare.
    Nu finns det "konstnärlig forskning".

  303. Jag tänkte göra en improviserad
    "konstnärlig forskning" där jag-

  304. -kommenterar min egen bok,
    "Blod är tjockare än vatten".

  305. Som jag nämnde är den skriven
    för nästan tjugo år sen.

  306. Det har hänt väldigt många saker
    sen dess, naturligtvis.

  307. Både för mig och i samhället.

  308. Jag har beskrivit mycket från
    min uppväxt. Jag är född 1970.

  309. Jag var barn på 70-talet i ett
    Sverige som var ganska annorlunda-

  310. -naturligtvis,
    än det Sverige vi lever i, i dag.

  311. Under de här dagarna så har vi hört-

  312. -intressanta, givande och
    tankeväckande föreläsningar.

  313. Jag har suttit och nickat,
    och känt igen mig många gånger-

  314. -som säkert många av er andra gjort.

  315. Man känner att forskarna
    har formulerat-

  316. -och satt fingret
    på viktig problematik.

  317. Styckena som jag valde att läsa
    har jag valt för att-

  318. -på nåt sätt...erbjuda mig själv
    som levande exempel-

  319. -på det som har kommit upp.
    Jag noterade till exempel, att-

  320. -självklart så finns det många
    exempel på den rasism vi lever med.

  321. Jag valde att läsa flera exempel
    på olika situationer-

  322. -som vi fått höra andra exempel på.

  323. Ylva berättade flera stycken
    under förmiddagen.

  324. I går pratade Raka om exotismen.

  325. Hur man omfamnar indisk yoga och...

  326. Jag har berört sexism
    och exotism också-

  327. -i det jag valde att läsa upp.

  328. Jag tänker att jag är också-

  329. -väldigt tydligt präglad
    av det samhälle jag lever i.

  330. Av svensk mentalitet,
    svenskt tänkande.

  331. Jag är också en sån som tycker
    att Sverige är världens bästa land.

  332. Jag noterar att jag själv-

  333. -är präglad av ett vitt samhälle-

  334. -ett vitt utseende.
    Det är för mig ett normalutseende.

  335. Händelsen som jag beskrev
    som jag ville inkludera i boken-

  336. -var nåt jag inte hade tänkt på
    förrän min grekiska väninna tyckte-

  337. -att jag var komisk som pratade
    om ett normalutseende som svenskt.

  338. Det var mitt normsystem.

  339. Jag tänker ofta att rasism
    är nåt internationellt.

  340. Vi lever i en rasistisk värld.
    Det kan vi bara slå fast.

  341. Vi behöver inte diskutera
    så mycket om det.

  342. Det står klart.
    Rasism finns i hela världen.

  343. Det är ett internationellt fenomen.

  344. Men vad är specifikt för Sverige?
    Ja, vi förnekar att det finns-

  345. -rasism. Och det ställer ju till det.

  346. Men det finns också nåt... Ylva
    pratade om "exceptionalismen".

  347. Ja, den kan vi alla känna igen oss i.
    Där är vi.

  348. Men det jag funderade mycket på i
    går, och även i dag när jag läst...

  349. Ni har varit dåliga på att göra
    reklam för er förträffliga bok-

  350. -för utställningen. "Om ras
    och vithet i det samtida Sverige."

  351. Nu gör jag så där bara för det.

  352. Ingen av er har nämnt den.
    Ni har glömt bort det.

  353. Man ska inte göra reklam för
    sig själv, men jag kan göra det.

  354. Och i antologin - kanske för att
    jag är språk- och ordfixerad-

  355. -men det råder nån sorts
    begreppsförvirring.

  356. Vilka ord ska vi använda,
    hur ska vi beskriva oss själva?

  357. Hur ska vi beskriva andra?
    Hur ska vi benämna oss?

  358. Och Jin pekade på nåt som alla
    vi som lyssnade kunde känna igen oss-

  359. -hur man har bytt ut rasism
    mot främlingsfientliget.

  360. Så har vi ju gjort här också.

  361. Vilket jag också nämnde
    i det jag läste upp ur boken.

  362. Hon pratar också om
    tyskfientligt, tyskvänligt.

  363. Precis den vokabulären har vi också.

  364. Svenskfientligt och svenskvänligt.

  365. Hon menade på att
    främlingsfientlighet-

  366. -på nåt vis förtar lite av rasismen.

  367. Det hon tog upp är ju som att...

  368. Det är naturligt att vara rädd
    för det främmande, och därför-

  369. -är det inget vi behöver tycka är
    märkligt eller behöver kritisera.

  370. Jag menar inte att kritisera henne.
    Sånt aktar jag mig för.

  371. Men jag funderar på om det är så?

  372. Tänk om det skulle vara så
    att det är en mänsklig egenskap-

  373. -att vi är skeptiska inför det nya
    och främmande? Så kan det ju vara.

  374. Men vi behöver inte acceptera det
    utan att förändra nåt.

  375. Jag har inte nåt givet svar,
    jag bara funderar på det.

  376. Det i sig behöver inte betyda-

  377. -att vi inte skulle
    kunna tala om rasism.

  378. Nåt som man däremot kan slå fast
    som en mänsklig egenskap-

  379. -är vårt behov av kategorisering.

  380. Vi vill systematisera
    och katalogisera.

  381. Det är nåt som vi människor gör.
    Så gör inte djuren-

  382. -men vi människor
    har ett stort behov av det.

  383. Och därför blir det komplicerat.
    Vad ska vi använda för ord?

  384. Hur ska vi kategorisera oss själva?

  385. Katrin nämnde att från 2003
    har man upphört med statistiken-

  386. -över befolkningen.
    Till exempel adopterade.

  387. Vi har funnits med i
    ett stort statistiskt underlag.

  388. Men det ägnar man sig inte längre åt,
    och det har också kritiserats.

  389. Indelningen, att vi inte har
    nån etnicitetsindelning.

  390. Det är ju komplicerat.

  391. Det är nästan tjugo år sen
    jag skrev boken. Vad har hänt?

  392. Nåt som jag har märkt för egen del
    är att jag gått från att tala om ras-

  393. -till att prata om etnicitet.
    Jag har lärt mig-

  394. -att inte använda ordet ras
    utan byta ut det mot etnicitet.

  395. Samtidigt tycker jag att
    etnicitetsbegreppet är knepigt.

  396. Det påminner mycket om ras ändå-

  397. -i alla fall så som det används.

  398. En essentialistisk aspekt
    som förknippar ett etniskt utseende-

  399. -med vissa egenskaper.
    Det är ju rasism, eller?

  400. Om man vill att det ska handla om
    kulturella betingelser-

  401. -och traditioner.
    Sociala aspekter...

  402. Men då kommer ändå idén in-

  403. -att vissa kulturer
    har det bättre än andra.

  404. Kulturrasism, som man också
    kan läsa om i den förträffliga boken.

  405. En essä som Oscar Pripp
    och Magnus...

  406. Förlåt! Öhlander.
    De har gjort en bra genomgång-

  407. -av olika typer av rasism.

  408. Jag tycker att det är lite knepigt,
    det med etnicitet.

  409. Det var också nåt
    som Jin nämnde som...

  410. Och hon citerade en forskare
    som jag inte känner till.

  411. Men jag skrev ner det.

  412. Hon pratar om...

  413. ...att det finns en
    förväntan på att vissa utseenden-

  414. -förknippas med vissa egenskaper.

  415. Det känner jag väldigt väl igen
    som adopterad-

  416. -som har vuxit upp i en svensk familj
    och är präglad av svenskhet-

  417. -om jag får använda det begreppet.

  418. Men det förväntas
    att jag ska bära på-

  419. -dolda eller tydliga koreanska
    eller asiatiska egenskaper.

  420. Vad det nu är?
    Det finns luddiga begrepp-

  421. -som oftast bara bygger på
    fördomar och föreställningar.

  422. Som adopterad finns också
    förväntningar på blodstänkandet.

  423. Söka sina rötter, hitta
    sin biologiska underbara familj.

  424. Förlåt, jag menar inte att raljera.

  425. Det finns en förväntan på att man ska
    vilja göra en resa, som jag gjorde.

  426. Jag kan villigt erkänna,
    i och med att jag gjort resan-

  427. -och gjort flera resor till Korea-

  428. -så är det nåt som skyddar mig lite-

  429. -om jag får frågan:
    "Har du varit i Korea?"

  430. Och jag kan säga: "Ja, det har jag."
    Då slipper jag en massa följdfrågor.

  431. En massa andra föreställningar.
    Innan jag hade gjort resan, kom:

  432. "Men skulle du inte vilja det?"
    "Varför inte?"

  433. Det fanns nästan ett krav.
    Och nu slipper jag allt det där.

  434. Jag kan bara säga:
    "Ja, det har jag."

  435. Och då är jag en bra människa.

  436. Så jag är inte helt bekväm
    med etnicitetsbegreppet.

  437. Där kan säkert forskare rätta mig-

  438. -och berätta hur bra det är.

  439. Men jag har inte riktigt...

  440. Jag har använt det ett tag,
    och nu har jag börjat bli tveksam.

  441. Som sagt är jag nog
    lite fixerad vid ord.

  442. Jag tror på att ord är makt.

  443. Jag tror att jag tidigt lärde mig
    det. Det är bra att ha en förmåga-

  444. -att uttrycka sig med ord. Det
    var inte därför jag blev författare.

  445. Men jag tyckte tidigt om att läsa
    och skriva, och märkte tidigt-

  446. -att det var en fördel
    att kunna formulera sig verbalt.

  447. Jag tror att...

  448. Alla frågor som jag växte upp med
    om mitt ursprung-

  449. -vem jag var, var jag kom ifrån,
    varför jag såg ut som jag gjorde-

  450. -att jag hela tiden
    fick förklara min historia...

  451. Det har kommit att prägla mig.

  452. Det ord som jag själv
    har varit fixerad vid-

  453. -det är ordet "svensk".
    Att få vara svensk eller inte.

  454. Jag har alltid fått vara
    "nästan svensk".

  455. Jag läste upp olika stycken i boken
    som handlar om ambivalensen-

  456. -och behovet som jag har haft
    av att kunna säga:

  457. "Jag är svensk."
    Utan "men" eller förbehåll.

  458. Det har tagit tid.
    Jag var inte där när jag skrev boken.

  459. Men i dag kan jag stå här
    och säga: "Jag är svensk."

  460. Jag vet att det finns människor
    som blir provocerade av det.

  461. Nästan tjugo år sen.
    Jag får frågor...

  462. "Ja, nu är Sverige
    ett sånt mångfaldssamhälle."

  463. "Vi är mycket mer toleranta och
    det finns ingen rasism i Sverige."

  464. "Har det inte blivit bättre?"
    Vi vill gärna tro att det blir det.

  465. Men, ja...
    Jag vill gärna vara ärlig.

  466. Har det verkligen blivit bättre?

  467. 1993 när jag stod
    med min storasyster-

  468. -på gågatan i Kalmar...

  469. ...det var inte Jimmie Åkesson,
    han var knappt född då.

  470. Han var inte den partiledare
    som de hade vid den tiden.

  471. I dag sitter de i Sveriges riksdag,
    Sveriges tredje största parti.

  472. Jag noterade i inslaget,
    den beryktade filmen...

  473. ...som har gjort
    att Erik Almqvist har avgått.

  474. Soran Ismail, som det hela börjar
    med - bråket med honom-

  475. -han säger: "Jag är svensk."
    Erik Almqvist säger:

  476. "Du är inte svensk."

  477. Jag har flera gånger-

  478. -citerat deras ideologiska program.

  479. Jag måste läsa upp det.
    Det är skrivet 2007-

  480. -det ligger på deras hemsida.

  481. Då står det så här om deras
    invandringspolitiska program.

  482. Svensk är den som har en helt
    övervägande svensk identitet.

  483. Ja, det skulle ju kunna vara jag.

  484. Och som av sig själv-

  485. -och andra svenskar
    uppfattas som svensk.

  486. Och det låter så inkluderande,
    första delen av meningen.

  487. Sen kommer det som gör att Almqvist
    med all sin ideologiska övertygelse-

  488. -verkligen menar vad han säger till
    Soran Ismail. "Du är inte svensk."

  489. "För jag tycker inte att du
    är svensk." Så enkelt är det.

  490. Tjugo år sen...

  491. Jag hakar upp mig vid att det är
    så lång tid sen jag skrev boken.

  492. Att jag lite dystert känner mig
    pessimistisk i såna här sammanhang.

  493. Det har inte blivit så mycket bättre
    när det gäller människor attityder.

  494. I vintras skrev jag
    en radioessä för "OBS".

  495. Lite i svallvågorna-

  496. -efter "Play"-debatten.

  497. Jag tänkte läsa delar av den
    för att på nåt sätt...

  498. ...sammanfatta vad jag tänkt
    under de tjugo åren.

  499. Det finns en klassisk replik i Milos
    Formans filmatisering av "Hair"-

  500. -som lyder: "Vita skickar svarta
    för att kriga mot gula"-

  501. -"för att försvara landet
    de stal från de röda."

  502. Jag gillade repliken.
    Den var fyndig och kändes träffande.

  503. Jag gillade filmen också.
    Jag såg den flera gånger.

  504. Det enda jag hade svårt för varenda
    gång var en scen när en ung kvinna-

  505. -med asiatiskt utseende
    framförde en av sångerna.

  506. Jag hade svårt att se asiater
    på film, hur de än var skildrade.

  507. Det var att se dem
    jag inte tyckte om.

  508. Filmen hade premiär 1979.
    Jag var nio år.

  509. Därför vet jag att jag redan som
    nioåring hade svårt att konfronteras-

  510. -med mitt eget etniska utseende.
    Jag är gul.

  511. I alla fall i det avseende
    man fördomsfullt kallar människor-

  512. -från den del av världen
    där jag är född.

  513. Själv har jag aldrig tyckt
    att min hy ser särskilt gul ut.

  514. Egentligen gillar jag inte
    färgindelningen. Kategoriseringen.

  515. Ändå använder vi den så gott
    som dagligen när vi ser på varann-

  516. -tillskriver varann egenskaper
    och beteenden. Jag gör det också.

  517. Majoriteten av er som lyssnar.

  518. Jag tillhör också majoriteten
    i fråga om hudfärg.

  519. Ni är vita.
    Så kallade etniska svenskar.

  520. Jag undrar så hur det känns,
    hur det är.

  521. Jag menar det, jag skämtar inte.
    Jag är inte ironisk.

  522. Jag vet inte hur det känns-

  523. -att tillhöra den etniska majoriteten
    i mitt hemland.

  524. Det är en erfarenhet som jag ibland
    vill ha, för att veta hur den känns.

  525. Men det kan jag aldrig få.

  526. För er som är etniska svenskar,
    är känslan en självklarhet.

  527. Den är ett med er. Ni kanske inte
    ens behöver reflektera över det-

  528. -för att ni tillhör en vit majoritet.
    Den präglar er.

  529. Den vitheten, den självklarheten.

  530. Det finns många som delar
    samma avsaknad av erfarenhet-

  531. -men som inte delar min känsla.
    År 2010 fanns det i alla fall-

  532. -en miljon trehundraåttiofyra tusen
    niohundratjugonio personer i Sverige-

  533. -vars båda föräldrar
    har utländsk bakgrund.

  534. Nåt om deras individuella livs-
    historia förtäljer inte statistiken.

  535. Det var också nåt som Raka påpekade.
    Statistik måste alltid åtföljas-

  536. -av ett narrativ.

  537. Att inte tillhöra majoriteten, att
    bli sedd som nåt utifrån kommande-

  538. -att aldrig upptas
    i den etniska majoriteten-

  539. -det har präglat mig.

  540. Hur ska jag beskriva hur det känns,
    i kroppen? I sinnet?

  541. Att inte vara vit bland vita.

  542. Hudfärg engagerar,
    spelar roll och väcker känslor.

  543. Det finns säkert en del
    som tycker att jag gnäller.

  544. Jag har det bra.

  545. Det finns människor som vill
    ha bort mig utan annan anledning-

  546. -än denna så kallade gula hudfärg-

  547. -för att jag som bär den
    en gång föddes i ett annat land.

  548. Jag hade skrivit en del om rasismens
    historia. Det drar jag inte här.

  549. Det kan ni alla bättre än jag.

  550. Jag tänkte läsa avslutningen.

  551. Jag drömmer inte om att vara vit,
    inte om ett annat utseende.

  552. Jag är gul i ett vitt samhälle.
    Jag vill ibland vara mindre synlig-

  553. -men det är sällan nåt stort problem,
    varken för mig eller majoriteten.

  554. Färgen försvinner inte.
    Den kan blekna i andras ögon-

  555. -som för John i
    Ruben Östlunds film "Play"-

  556. -som i mottagandet av filmen
    nästan uteslutande beskrevs-

  557. -som en av tre vita medelklasspojkar.

  558. Fastän han ser asiatisk ut
    och därmed är icke-vit.

  559. Graden av icke-vithet handlar inte
    enbart om etniskt ursprung-

  560. -utan också om klasstillhörighet,
    maktordning.

  561. Härinne är vi nog eniga om
    att det är den vita majoriteten-

  562. -som har skapat maktordningen.
    Vithet är normen-

  563. -mänsklighetens sanna färg.

  564. Jag vill inte bli kallad för guling,
    eftersom det är nedsättande.

  565. Men ordets makt ligger hos er
    som tillhör den vita majoriteten.

  566. Det är ni som avgör om ni ska
    använda ordets makt eller inte.

  567. Ni kan säga:
    "'Jag har inget problem med guling'."

  568. Eller n-ordet.

  569. "Jag lägger ingen värdering i det."

  570. Att svära er fria från rasism
    men fortsätta använda dem och säga:

  571. "Det är bara du som upplever det
    som rasistiskt."

  572. Nej, ansvaret för ordets laddning
    är inte enbart mitt.

  573. Det är också ditt.
    I första hand ditt.

  574. Visst, om jag vill kan jag använda
    nedsättande ord om vita.

  575. Ful, fet, blek, kobent. Men jag
    kan inte använda samma sorts rasism.

  576. De orden finns inte. De orden-

  577. -och deras rasistiska laddning
    har inte formulerats. Inte här.

  578. I ett sammanhang där vita utgör en
    minoritet uppstår en maktobalans-

  579. -där ordet viting
    kan ha en sån laddning.

  580. Men i Sverige är den obalansen
    endast temporär och lokal.

  581. Den uppstår i ett särskilt nu,
    på en särskild plats-

  582. -låt säga ett svenskt Chinatown,
    om det skulle finnas.

  583. Som vit kan du lämna platsen och
    finnas i din etniska majoritet igen.

  584. Så är det aldrig för mig.

  585. Fastän vi vet att all forskning
    visar att människan utgör en ras-

  586. -all rasindelning är felaktig
    och ovetenskaplig-

  587. -så lutar vi i väst oss ändå
    mot den.

  588. Västerländsk rasindelning
    är en vit maktordning.

  589. Jag brukar använda Spindelmannen.
    Här också.

  590. Ni känner till Spindelmannens motto:

  591. "Med stor makt
    följer ett stort ansvar."

  592. Man kan använda sin vita makt
    för att förtrycka och förminska.

  593. Man kan också använda den för att
    påverka, förändra och förbättra.

  594. Eftermiddagen avslutas med en
    diskussion som har rubriken:

  595. "Varför behöver vi tala om ras?"

  596. Jag tänker att hela antologin,
    den förträffliga-

  597. -som ni har tagit upp på
    föreläsningarna som vi lyssnat på-

  598. -är väl svaret på varför
    vi behöver tala om ras.

  599. Jag tänkte också...
    Hela formuleringen på rubriken:

  600. "Varför behöver vi tala om ras?"

  601. Jag var och lyssnade på
    apropå Lena Andersson-

  602. -det var ett samtal mellan Lena
    Andersson och Qaisar Mahmood-

  603. -som har gett ut en bok
    som heter "Jakten på svenskheten".

  604. Efter samtalet
    så var det en frågestund.

  605. En kvinnlig reporter
    från Sveriges Television-

  606. -mycket känd och...
    Jag säger inte vem hon var-

  607. -men hon berömde samtalet och boken.

  608. Men hon säger också, hon hade levt
    som utlandssvensk i många år-

  609. -som reporter på nyheterna:

  610. "Varför måste vi prata om svenskhet
    egentligen?"

  611. Och då svarade Qaisar att: "Vi
    måste faktiskt prata om svenskhet."

  612. Och jag tänkte på det
    som Eduardo pratade om i går.

  613. Att man säger att det finns ingen
    rasism, då har man på nåt sätt-

  614. -sopat bort mattan
    under fötterna på dem som faktiskt-

  615. -utsätts för rasism.

  616. Det beskrivs också väldig väl
    i antologin.

  617. Det utvidgade rasismbegreppet,
    som Oscar Pripp och Magnus...

  618. Vad hette han nu igen?
    Förlåt, Magnus, om du är här.

  619. Det var en viktig och bra genomgång
    av ett utvidgat rasismbegrepp-

  620. -som jag tror att vi som utsätts
    för rasism kan känna igen.

  621. Och nu gick Kitimbwa ut precis,
    men jag tänkte också-

  622. -på hans invigningstal
    av utställningen.

  623. Och fäste mig också vid,
    att eftersom vi inte har nån rasism-

  624. -återigen den här ord-osäkerheten-

  625. -hur ska vi beskriva varann
    om vi inte talar om...?

  626. Det är samtidigt komplicerat.
    Om vi inte kategoriserar-

  627. -var hamnar vi då?

  628. Då vågar vi inte prata om rasism.

  629. Kategoriserar vi enligt hudfärg-

  630. -då är det så belastat med rasism.

  631. Det är inte helt lätt.
    Men samtidigt är det nödvändigt.

  632. Men jag tänkte avsluta,
    inte genom att citera Spindelmannen-

  633. -jag tänkte avsluta
    genom att citera min mamma.

  634. Hon säger nämligen ofta:

  635. "Man måste våga tro på
    människors förmåga att förändras."

  636. Det är därför vi måste prata om
    ras och rasism i Sverige i dag.

  637. För rasismen finns här
    och kommer inte att försvinna.

  638. Men vi kan förändra. Tack!

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Är gult fult?

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Författaren Astrid Trotzig var fem månader gammal när hon adopterades till Sverige. Här läser hon ur sin debutroman "Blod är tjockare än vatten" och resonerar om hur rasismen i Sverige ser ut idag. Hennes slutsats är kort: "Det har inte blivit så mycket bättre". Arrangör: Mångkulturellt centrum. Inspelat i november 2012.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Rasism och främlingsfientlighet
Ämnesord:
Minoriteter, Rasism, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Sverige
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Varning för ras

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Varning för ras

Från Martin Luther King till Obama

Eduardo Bonilla-Silva, professor i sociologi, berättar varför Obamas vinst i det amerikanska presidentvalet inte betydde någonting för de svartas situation i USA. Obama är en borgerlig politiker - ingen radikal visionär, menar Bonilla-Silva.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Varning för ras

Publikens frågor till Eduardo Bonilla-Silva

Eduardo Bonilla-Silva, professor i sociologi, svarar på publikens frågor efter sitt föredrag om Obama som upprätthållare av status quo i det amerikanska samhället.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Varning för ras

Fixerad på vithet

Raka Shome, forskare i medie- och kommunikationsvetenskap, visar hur den vita feminina identiteten representeras och skapas med hjälp av mindfulness och östasiatiska traditioner.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Varning för ras

Kärlek utan gränser

I sin forskning har Jin Haritaworn studerat hur rasismen ser ut i en gränslös värld, där kön, hudfärg, sexualitet och etnicitet blandas i allt högre grad.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Varning för ras

Debatt

Hur antirasistiskt är Sverige? Samtidigt som Sverige uppfattar sig som det är skillnaden i levnadsstandard mellan människor med olika hudfärger större än i andra länder. Med Eduardo Bonilla-Silvia, Raka Shome, Jin Haritaworn och Catrin Lundström.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Varning för ras

Är gult fult?

Astrid Trotzig läser ur sin debutroman "Blod är tjockare än vatten" och resonerar om hur rasismen i Sverige ser ut idag. Hennes slutsats är kort: "Det har inte blivit så mycket bättre".

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Varning för ras

Sverige - självbild utan grund

Forskaren Ylva Habel ger en bild av hur den svenska exceptionalismen står i bjärt kontrast till den rasism som präglar det svenska samhället. Rasismen avtar heller inte, utan ökar, hävdar Habel.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Varning för ras

Debatt: Varför behöver vi tala om ras?

"Ras" har länge varit ett bannlyst begrepp i Sverige, men debattörerna menar att rasbegreppet behövs för att synliggöra den rasism som finns i det svenska samhället. Med Kitimbwa Sabuni, Sissela Nordling Blanco, Victoria Kawesa och Nathan Hammelberg.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Samiska veckan 2017

Gudinnor och kvinnor

Anne Wuolab berättar utifrån ett samiskt perspektiv om de olika kvinnliga förgrundsgestalterna i samisk historia fram till idag. Inspelat den 8 mars 2017 på Västerbottens museum. Arrangör: Vaartoe - Centrum för samisk forskning.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - rasism

Det diskriminerande samhället

Under de senaste decennierna har flera studier belagt att det sker etnisk diskriminering på arbets- och bostadsmarknaden i Sverige. Vi tittar närmare på olika förklaringsmodeller som används inom akademin för att förstå hur diskriminering uppstår.

Fråga oss