Titta

En del av mig

En del av mig

Om En del av mig

Möte med fem unga människor på väg ut i vuxenlivet som öppet berättar om sina liv. Hur är det att vara ung och hörselskadad idag? De berättar om tankar kring identitet, att bli kär och sambo första gången. Men också om diskriminering, kampen för att få ett arbete. Hur man som döv kan uppleva och älska musik. Vilka möjligheter finns att påverka sitt liv?

Till första programmet

En del av mig: OroDela
  1. Jag... När jag var liten,
    och med mina döva kompisar-

  2. -kände jag mig normal.

  3. Jag var en av dem.
    Men mamma berättar-

  4. -att när vi bodde i Norrköping
    så fanns det inte många döva där.

  5. Men jag hade några kompisar
    i området där jag bodde.

  6. Jag förstod inte alltid vad de sa,
    och jag hörde inte.

  7. Nån retades för hur jag pratade,
    men mamma sa: "Gå ut och lek nu."

  8. Hon såg att barnen retade mig,
    de hade kul när jag inte förstod.

  9. De tyckte jag var konstig.
    Hon stod bakom gardinerna och grät.

  10. Hon såg hur jag blev retad.

  11. Jag kommer ihåg att det var jobbigt,
    och förstod inte varför de gjorde så.

  12. Men det har gjort mig stark.
    Jag tar inte skit från folk.

  13. Jag ska provjobba på ett kafé.

  14. Det är första gången
    jag jobbar på ett kafé.

  15. Det känns jättenervöst,
    de vet inte att jag är hörselskadad.

  16. Jag vill att de ska få
    en egen uppfattning om mig först.

  17. De frågade de om jag kan göra kaffe.
    Jag sa: "Självklart."

  18. Jag får försöka låtsas att jag kan.
    Jag har lätt för att låtsas-

  19. -att jag är van.
    Jag kan se självsäker ut.

  20. Men innerst inne är jag nervös.
    Jag ska kolla hur de andra gör-

  21. -och inte fråga för mycket.

  22. Min uppväxt var tuff.

  23. Hård.

  24. Mycket oro.

  25. Ibland finns det en oro i mig-

  26. -som gör
    att det är svårt att hålla ordning.

  27. Ordning i mitt inre. Då är det
    skönt att hålla ordning hemma.

  28. När jag växte upp-

  29. -var alla i min familj larviga.

  30. Vi hade det alltid rörigt.
    Hela mitt liv var rörigt.

  31. Det är skönt att städa.
    Jag rensar mina tankar.

  32. De dåliga tankarna.

  33. När jag tänker på min uppväxt...

  34. Ibland kan jag känna, typ-

  35. -att den ger mig
    dåligt självförtroende.

  36. Jag tror inte
    tillräckligt mycket på mig själv.

  37. Ibland känner jag mig som en bluff.

  38. Jag pluggar på Stockholms Universitet
    och ska bli lärare, i framtiden.

  39. Jag är ensam döv i min klass,
    alla andra är hörande.

  40. Jag använder en tolk.
    Men det har fungerat jättebra.

  41. Du behöver inte skriva
    om den här boken.

  42. -Inte?
    -Nej, vi avverkar den i dag.

  43. -Men vad ska vi göra på seminariet?
    -Vi jobbar med den nu.

  44. Du behöver inte skriva om den sen.

  45. -Okej.
    -Integrera över ämnesgränserna...

  46. Jag är född i Turkiet, i en by.
    Där växte jag upp.

  47. Alla var hörande, jag var ensam döv.

  48. Hur skulle jag få ett språk?
    Alla andra kunde uppfatta ljuden-

  49. -men jag hörde ingenting.
    Jag kommunicerade med kroppsspråk.

  50. Väldigt mycket kroppsspråk.
    Jag fick inget riktigt språk.

  51. Då sa läraren: "Nej, ni får
    flytta till huvudstaden. Ankara."

  52. "Där finns en dövskola."
    Då flyttade vi dit. Till Ankara.

  53. Där gick jag i dövskolan i tre år.
    Det funkade jättebra.

  54. Jag fick utveckla mitt språk.
    Där fick jag ett språk.

  55. Min familj och mina föräldrar blev
    glada när jag kunde prata med dem.

  56. Ett språk gör så otroligt mycket.

  57. När jag var 12 år
    flyttade vi till Sverige.

  58. Jag tyckte det skulle bli spännande.

  59. Spännande med ett annat land...
    Ja, spännande.

  60. Jag tänkte inte på att det kunde bli
    jobbigt med nytt språk och ny kultur.

  61. I början fanns det många hinder,
    för jag kunde ingen svenska alls.

  62. Hur skulle jag kommunicera?
    Jag kämpade och lärde mig svenska.

  63. Plus teckenspråket.

  64. Att lära sig två språk samtidigt
    är tungt. Det blev tufft i skolan.

  65. Det var svårt att få kompisar,
    det var tufft att få kompisar.

  66. Jag kände mig ensam.

  67. Jag var ofta ledsen, och grät mycket.

  68. Min pappa är döv, mamma är
    hörselskadad. Jag är hörande.

  69. Mitt modersmål är teckenspråk.
    Vi undervisades när jag var liten-

  70. -under ett år, eller nånting.

  71. Jag och min bror
    var bättre än läraren-

  72. -så vi struntade i
    att gå på lektionerna.

  73. Jag har funderat på att
    utbilda mig till teckenspråkstolk.

  74. Jag sökte till en skola-

  75. -men fick avslag på min ansökan.

  76. Jag hade för dåligt teckenspråk.

  77. -Hej, Robin. Hur går det för dig?
    -Det går fint.

  78. Du kan läsa här.
    Får du ut nåt av det?

  79. -Är det alla projekt du haft?
    -Nej, de som rullar nu.

  80. Jag flyttade till Göteborg
    för tre år sen för att plugga.

  81. Jag har tappat mycket av mitt
    teckenspråk, för här har jag inte-

  82. -samma umgänge med döva längre.

  83. Hej... Vad sa du?

  84. -Jag sitter vid en annan dator.
    -Okej.

  85. Det är konstigt
    att inte använda teckenspråk.

  86. Jag tecknar i videosamtal med pappa-

  87. -ungefär en-två gånger i veckan.
    Då får jag prata lite teckenspråk.

  88. Vi får se om Göteborg Bridge
    finns kvar-

  89. -eller om vi får söka på annat håll.

  90. Jag har starka rötter till
    teckenspråk, min pappa och min släkt.

  91. Det är en viktig del för mig.
    Jag får inte låta det försvinna-

  92. -utan jag måste bevara det.

  93. Okej, men vi hörs mer sen.

  94. -Ha det bra, lycka till på mötet.
    -Tack. Puss.

  95. Var så god.

  96. Är den för varm bränner du mjölken.

  97. En latte eller cappuccino
    ska man kunna dricka direkt.

  98. Vi ska ha en termometer.

  99. Jag hämtar den
    så kan du prova dig fram sen.

  100. Vanligt kaffe?

  101. Jag vill jobba lite, ett tag,
    och sen plugga till barnmorska-

  102. -när jag orkar gå i skolan.

  103. Men jag tror,
    efter sommaren. Nån gång där.

  104. Jag vill bli barnmorska för det
    måste vara kul att gå till jobbet.

  105. Den största delen
    av en kvinnas liv-

  106. -är att föda barn. Att vara
    en del av det är en stor sak.

  107. Jag tror att man får
    mycket glädje av jobbet.

  108. Jag tror det går bra, faktiskt.

  109. Det är inte jättesvårt,
    det är bara lite kaffe.

  110. Jag har gjort tre kaffe i dag,
    och de har inte klagat.

  111. Det gick jättebra, jag fick jobbet.
    Jag hörde allt, inga problem.

  112. De pratade väldigt tydligt.
    Jag sa "va" nån gång-

  113. -och nu vet de
    att jag är hörselskadad.

  114. Vad jag tycker om Stockholm?
    Jag vet inte.

  115. Det känns som om
    det finns bättre möjligheter här.

  116. Det är första gången
    jag flyttar ihop med en kille.

  117. Mitt första riktiga förhållande.
    Det känns jättebra.

  118. Det är första gången det känns rätt,
    i nåt jag gör.

  119. Det första, största...

  120. ...steget jag har tagit.

  121. Jag har alltid haft
    en liten kämpe i mig.

  122. En liten fajter som säger:
    "Du kommer att lyckas."

  123. En liten ängel i mig, som säger:
    "Du kan, du kan."

  124. Den har jag kvar inuti.

  125. Mina arbetsuppgifter?
    Jag brukar ta kontakt med folk-

  126. -research, fixa rekvisita...

  127. ...skriva...

  128. Mycket research.
    Det är inte mitt drömjobb, direkt-

  129. -men jag kan jobba mig upp.

  130. När jag var liten
    tyckte jag mycket om att leka teater.

  131. Jag låste ofta in mig i en garderob,
    när det var mycket oroligt hemma.

  132. Då tog jag på mig mammas skor,
    och gick så där.

  133. Jag levde i min egen värld,
    och satte på mig en lång klänning.

  134. Då härmade jag...

  135. ...film, typ skådespelare.
    Jag härmade deras rörelser.

  136. Hej, det var längesen.

  137. Jag drömmer om att hitta på en serie.

  138. En tv-serie som blir jättepopulär.

  139. "Kom hon på tv-serien?"
    "Ja, det är jag."

  140. Då skulle jag bli nöjd.
    Det är min dröm.

  141. Varför tror jag
    att jag skulle kunna göra bra tv?

  142. Jag kan locka fram känslor.
    Det är jag bra på.

  143. Sen tror jag också
    att jag har ett annat bildperspektiv.

  144. För jag har upplevt så mycket
    under min uppväxt.

  145. Jag har så mycket erfarenhet
    att dela med mig av till andra.

  146. Jag är ordförande i
    Sveriges Dövas Bridgeförbund.

  147. Jag är den förste hörande nånsin
    som blir ordförande.

  148. Farfar spelade bridge,
    och hans tre barn spelar.

  149. Farbror, faster och min pappa.

  150. Ja, alla tre är döva.

  151. I Göteborg
    finns inga döva bridgespelare.

  152. Mitt mål är att starta
    en bridgeklubb för döva i Göteborg.

  153. När jag började spela bridge var
    några emot att jag skulle vara med.

  154. Det var tråkigt.

  155. Jag kände att jag redan var med,
    det var döva som lärde mig spela-

  156. -och jag spelade med döva
    varje vecka.

  157. Så var det länge.
    Att plötsligt inte få vara med-

  158. -kändes inte alls bra.

  159. Jag kan förstå hur döva känner.

  160. De försöker hålla ihop,
    bevara sin kultur och sitt språk.

  161. En hörande kan de skjuta undan
    för att bevara sin egen grupp.

  162. Jag har alltid försökt
    att umgås med döva.

  163. Jag försöker hänga med dem,
    och anpassar mig efter dem.

  164. De ska inte anpassa sig efter mig,
    jag vill passa in i deras grupp.

  165. I skolan fick jag ofta höra:
    "Det är omöjligt, för du är döv."

  166. "Du är hörselskadad. Det går inte."
    Jag sa bara: "Okej."

  167. Självklart blev jag ledsen ibland
    när jag fick höra sånt.

  168. Orsaken till
    att jag inte vågade ansöka-

  169. -är nog att jag inte tror
    tillräckligt mycket på mig själv.

  170. Nu försöker jag
    skriva ett personligt brev.

  171. Till DI, men de har ändrat namnet
    till STDH.

  172. Det är lättare på teckenspråk.

  173. Det är svårt att sammanfatta allt.

  174. Allt jag har upplevt
    under min uppväxt.

  175. Ibland känner jag mig tuff.

  176. Jag vågar ta för mig,
    visa att jag finns-

  177. -och tala om
    vad jag tycker är okej och inte.

  178. Men andra perioder
    är jag väldigt sårbar.

  179. Det känns som om
    jag har gått i tusen bitar.

  180. Så här är det:
    Jag måste nog ändra mina tankar.

  181. Mina tankar om mig själv.

  182. Jag vill lyckas
    genomföra nånting fullt ut.

  183. Genomföra från start till slut.

  184. Till exempel DI,
    Dramatiska Högskolan.

  185. Det skulle verkligen vara
    ett bevis på-

  186. -att jag inte är
    så dålig som jag tror.

  187. Jag rakar mig jag ska träffa
    en kille som heter Alexander.

  188. Vi ska träffas på ett kafé i stan.

  189. Jag har inte träffar honom förut.

  190. Han kanske kan hjälpa mig att hitta
    andra i Göteborg som jag kan locka-

  191. -att spela bridge med mig.

  192. Hoppas det är en bra kontakt.
    Sen får vi se vad som händer.

  193. Det finns
    en ungdomsklubb på Facebook-

  194. -där jag försökt få kontakt
    med döva ungdomar.

  195. Men jag har inte fått nåt svar.
    Hoppas det blir lite annorlunda nu.

  196. -Robin? Är det du?
    -Ja. Hej.

  197. Vi går till fiket där borta.

  198. När jag ska spela bridge med döva
    känns det skönt att komma tillbaka-

  199. -till teckenspråk,
    dövkulturen och allting.

  200. Det är viktigt för mig
    att få behålla det.

  201. Jag skickar ett sms,
    så får du mitt nummer.

  202. Vi hörs senare.

  203. När jag flyttat till Sverige...
    Ibland kände jag mig helt slut.

  204. Jag orkade inte mer,
    och ville bara ge upp.

  205. Även om det var jättetufft,
    så kämpade och kämpade jag-

  206. -och jag kämpade hårt.

  207. Mina klasskompisar
    spelade basket efter skolan.

  208. De brukade samlas vid idrottshallen.

  209. Jag gick dit
    för att titta på när de spelade.

  210. Det var spännande. Sen tog jag bollen
    och kastade den mot korgen.

  211. Då kom en tränare fram och sa:

  212. "Vill du börja spela basket?"

  213. "Ja. Jag vill börja spela basket."

  214. Det var så jag började.

  215. Det är roligt att
    vara med i ett lag, vara tillsammans-

  216. -umgås och spela, det är roligt.

  217. Mitt mål i framtiden?
    Att bli klar med utbildningen.

  218. Jag läser till lärare.
    Och ett bra jobb.

  219. Sen att bli uttagen till
    dövas landslag i basket.

  220. -När är uttagningen?
    -I helgen.

  221. Nu i helgen berättar jag
    när ni får veta. Spännande.

  222. -Det brukar var i maj, va?
    -Ja, andra helgen i maj.

  223. -Det är spännande.
    -Ja, spännande.

  224. Textning: Christer Jonasson
    www.broadcasttext.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Oro

Avsnitt 1 av 5

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Vi möter flera personer med olika erfarenhet av att leva med hörselskada. Baura blev ofta retad när hon inte hörde vad kompisarna sa. Men detta har gjort henne stark, "Jag tar liksom inte skit från folk nu", säger hon. Antonia har en grav hörselskada och enligt andra var hennes drömmar omöjliga. Det finns en oro inom henne, men också en hjälpande ängel. Hon vill bli tv-producent. Melihat pluggar till lärare och är döv. Hon flyttade till Sverige som tolvåring och fick lära sig två språk samtidigt, svenska och teckenspråk. Det var en tuff tid. Robins modersmål är teckenspråk trots att han hör. Hans pappa är döv och hans mamma är hörselskadad. Teckenspråket är en viktig del av honom.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning, Teckenspråk
Ämnesord:
Dövhet, Hörselskador, Personer med funktionsnedsättning, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Ungdomar med hörselskada
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9

Alla program i En del av mig

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Oro

Avsnitt 1 av 5

Vi möter flera personer med olika erfarenhet av att leva med hörselskada. Baura blev ofta retad när hon inte hörde vad kompisarna sa. Men detta har gjort henne stark, "Jag tar liksom inte skit från folk nu", säger hon. Antonia har en grav hörselskada och enligt andra var hennes drömmar omöjliga. Det finns en oro inom henne, men också en hjälpande ängel. Hon vill bli tv-producent. Melihat pluggar till lärare och är döv. Hon flyttade till Sverige som tolvåring och fick lära sig två språk samtidigt, svenska och teckenspråk. Det var en tuff tid. Robins modersmål är teckenspråk trots att han hör. Hans pappa är döv och hans mamma är hörselskadad. Teckenspråket är en viktig del av honom.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Frustration

Avsnitt 2 av 5

Antonia är gravt hörselskadad och växte upp i en familj som inte ville lära sig teckenspråk. Johanna är musikintresserad och lever i två världar, den döva och den hörande. När Melihat bodde i Turkiet var hon populär och hade många vänner. I Sverige blev det tvärtom. Robin är hörande och växte upp med en döv pappa och en hörselskadad mamma. Redan som femåring fick han vara tolk åt föräldrarna.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Tvivel

Avsnitt 3 av 5

Hur påverkar bemötande självkänslan? På besök hos den gamla fosterfamiljen känner Antonia att hon är omtyckt för den hon är. Bauras föräldrar har alltid stöttat henne. Men hon vill vara lycklig i sig själv och klara att stå på egna ben. Melihat hade en tuff tid när hon kom till Sverige och har fått kämpa mycket. Hon satsar på att bli uttagen till landslaget och får positiv feedback från sina tränare i basket.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Stress

Avsnitt 4 av 5

Baura har nyss flyttat hemifrån. Hon bor nu i Stockholm och jobbar som servitris. Hon får ibland en känsla av att hennes liv hade varit lättare om hon hörde bra. Ibland känner hon sig lite klumpig och trög, och tror att folk uppfattar henne som lite dum istället för att hon inte hör. Du får också följa med Antonia som drömmer om att bli tv-producent och har blivit kallad till intervju på Stockholms dramatiska högskola. Melihat är i Turkiet för att spela EM i basket för döva tillsammans med Sveriges landslag. Hon är nervös, glad och förväntansfull. I andra sammanhang har hon alltid känt sig lite blyg och tillbakadragen på grund av sin hörselnedsättning och språkförbistringar.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Hopp

Avsnitt 5 av 5

Antonia vill bli tv-producent, men hennes låga självkänsla hindrar henne. Hon träffar en psykolog. Baura kämpar mot arbetsgivarnas fördomar och jobbar hårt för att visa att hon kan. Nu har hon två jobb. Efter en tids sjukskrivning får Johanna äntligen komma tillbaka till sitt jobb. Det är viktigt för Robin att vara med i den döva världen, han är ordförande i Sveriges dövas bridgeförbund.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning

Mer grundskola 7-9 & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaVem bestämmer vad? - på lätt svenska

Riksdagen

Hur fungerar riksdagen? Och vilka är det som sitter där? Vi får se hur det går till att ta ett beslut i riksdagen, från förslag till ny lag.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBarnsexhandel i världen

Trafficking i Europa

FN har gjort en grov beräkning att cirka 1,2 miljoner barn varje år utsätts för människohandel, så kallad trafficking. Handel med människor är idag den tredje största brottsliga verksamheten i världen, näst efter narkotika- och vapenhandel. Både flickor och pojkar utnyttjas sexuellt, som billig arbetskraft och soldater, adopteras bort eller tvingas begå stölder, tigga och smuggla narkotika. Vi träffar Kajsa Wahlberg som är kommissarie inom polisen i Stockholm. Hon berättar om ett tillslag i en lägenhetsbordell nära hennes arbetsplats. Där hade sex unga kvinnor från Östeuropa och Nigeria hållits kvar mot sin vilja.

Fråga oss