Titta

En del av mig

En del av mig

Om En del av mig

Möte med fem unga människor på väg ut i vuxenlivet som öppet berättar om sina liv. Hur är det att vara ung och hörselskadad idag? De berättar om tankar kring identitet, att bli kär och sambo första gången. Men också om diskriminering, kampen för att få ett arbete. Hur man som döv kan uppleva och älska musik. Vilka möjligheter finns att påverka sitt liv?

Till första programmet

En del av mig : HoppDela
  1. Jag har pratat med en psykolog,
    terapeut-

  2. -socionom, kurator...

  3. Men jag har aldrig öppnat mig
    för dem.

  4. Jag berättade inte
    hur jag hade det hemma.

  5. När jag var liten trodde jag att
    alla familjer hade det så.

  6. Det var självklart,
    ingenting man pratade om.

  7. Hej. Välkommen.

  8. Jag tror inte tillräckligt på mig
    själv. Jag har ingen självkänsla.

  9. Det beror nog på uppväxten.
    Jag känner mig som en bluff.

  10. -Du berättar om en svår uppväxt.
    -Ja.

  11. Ibland kommer jag inte ihåg
    de fina stunderna.

  12. Jag minns ofta de jobbiga stunderna.

  13. När man är liten behöver man att
    föräldrarna förklarar och hjälper-

  14. -det lilla barnet att förstå världen,
    vad som händer.

  15. Och ibland svåra händelser
    och situationer.

  16. Jag hade inte en bra kommunikation
    med mina föräldrar när jag var liten.

  17. De använde inte teckenspråk.

  18. Jag fick ställa frågor i skolan
    eller till min extrafamilj.

  19. Där var jag full av liv.

  20. Hemma höll jag mig för mig själv.

  21. -Är det bara du som är hörselskadad?
    -Ja.

  22. Det är vanligt när en hörselskadad
    växer upp i en hörande familj...

  23. -Kommunikationen blir fattig.
    -Precis.

  24. Det här orsakar ofta trauman.

  25. I sådana situationer blir det ofta
    låsningar i nerverna i hjärnan.

  26. Så när man jobbar med EMDR-

  27. -jobbar vi med de här
    omedvetna minnena.

  28. Jag jobbar 23.30-06.00,
    och sedan åker jag hem.

  29. Jag äter lite frukost och sedan
    lägger jag mig, alltid före kl. 07.

  30. Jag vaknar mellan kl. 13 och 15,
    beroende på hur trött jag är.

  31. Sedan går jag upp,
    och då tar jag det lugnt.

  32. Jag kan inte gå upp direkt.

  33. Jag har för ont i benen,
    så jag tar det lugnt.

  34. Sedan försöker jag åka och träna
    på rehab-träning.

  35. Sedan brukar vardagen gå
    väldigt snabbt.

  36. Jag åker hem, äter, väntar lite och
    åker till jobbet. Så är vardagslivet.

  37. Jag är rädd för att bli sjukskriven.

  38. Då skulle folk tänka att jag inte
    klarar mig. Det vill jag inte.

  39. Så jag biter ihop och uthärdar,
    som jag alltid har gjort.

  40. Tiger, vill du ha?

  41. Min mamma har alltid pushat och
    tjatat på mig att jag kan själv.

  42. Hon har aldrig tyckt synd om mig.

  43. Inte ens om jag inte har kunnat
    stå upp.

  44. En gång när jag skulle gå på toa,
    fick jag krypa dit.

  45. Mamma sa: "Du vet hur du ska
    bli bättre."

  46. "Jag tänker inte tycka synd om dig."
    Jag blev så sur.

  47. Pappa var mer omtänksam
    och pysslade om mig, men inte mamma.

  48. Jag blev så arg, men i bakhuvudet
    visste jag att hon hade rätt.

  49. Det är viktigt för mig att vara
    duktig, och att mamma ska se det.

  50. Pappa med, för vi jobbar inom samma
    företag. Jag vill att de ska se-

  51. -att jag är duktig och att det
    blev något bra av deras barn.

  52. Jag fick jobbet på hotellet, men det
    var bara extra, 25 procent.

  53. Jag var nöjd i början,
    men sedan sökte jag andra jobb också.

  54. Jag provjobbade på tre restauranger.

  55. Många var nöjda med mig,
    men när de såg mina hörapparater-

  56. -frågade de om jag var hörselskadad.
    Då ändrade sig alla tre.

  57. Jag ringde till en restaurang och de
    sa att de inte kunde betala ut lön-

  58. -för någon som bara kunde jobba
    30 procent.

  59. De vågade väl inte säga något annat.

  60. De visste inte vad det innebär
    att vara hörselskadad.

  61. Sedan var det en restaurang
    på Odenplan som jag ville jobba på.

  62. Det var några som provjobbade där.

  63. Men jag fick jobbet och blev så glad.

  64. -Två sådana? Vill ni ha lättöl?
    -Ja.

  65. Jag trodde att det var lätt att ha
    två jobb. Många har ju fler än så.

  66. Men det blir svårt att vara social.
    Man blir trött och vill bara sova.

  67. Jag sover, äter och jobbar.

  68. Jag försöker skapa något i Göteborg
    som jag saknar väldigt mycket.

  69. Jag har alltid spelat bridge.

  70. Göteborg har en dövbridgeklubb
    men den har för få medlemmar.

  71. Mitt mål är att lära döva ungdomar
    att spela bridge.

  72. Personligen får jag mycket tillbaka
    i form av teckenspråket-

  73. -och jag får vara med i dövvärlden
    lite mer igen.

  74. Jag saknar det.

  75. -Det här är mina kompisar.
    -Jag heter Sebastian.

  76. Robin.

  77. -Tjena.
    -Vi träffades för två år sedan.

  78. -På en fest. Bridge-SM.
    -Vad kul.

  79. -Spelar du mycket?
    -Ja, jämt.

  80. Uppvärmning.

  81. Hörande som kan teckenspråk,
    eller koda-

  82. -tänker ofta när de umgås
    med döva-

  83. -att de måste teckna tydligt,
    och så blir det segt.

  84. De känner sig obekväma.

  85. Jag är helt tvärt om.

  86. Jag försöker vara som vanligt.
    Mjuk i kroppen och naturlig.

  87. Det är vi som pratar. Jag kör på.

  88. Teckenspråk är en viktig del för mig.
    Det är svårt att förklara.

  89. Att få vara med i dövvärlden
    och umgås betyder mycket för mig.

  90. Jag mår bra av att vara med.
    Det är viktigt för mig personligen.

  91. Det här är en så kallad stresskarta-

  92. -om stressiga situationer i livet.

  93. Tio på skalan är när du verkligen
    har känt mycket stress.

  94. Här är från det du föds till i dag.

  95. Är du 25 år?

  96. Minns du någon situation
    lite mer tydligt?

  97. Kan du berätta om någon situation
    bakåt i tiden?

  98. Om du till exempel var fem eller
    tio år. Något du minns tydligare.

  99. Ja, jag var åtta eller nio år.

  100. Då var jag verkligen jätterädd.

  101. Man kunde se i ansiktena och känna på
    vibrationerna i familjen-

  102. -att något var fel.
    Jag var rädd.

  103. Jag sprang in i en walk in closet,
    en garderob, och låste dörren.

  104. Där satt jag i timmar. Det var mörkt
    och det bankade på dörren.

  105. Jag flyttade mig längre in.
    Jag var jätterädd.

  106. Jag var där och lekte mycket.
    Jag levde i min egen bubbla.

  107. Om vi säger att tio är verkligen
    mycket stress och rädsla-

  108. -och noll är ingenting-

  109. -hur rädd och stressad var du då
    i den här situationen?

  110. -Där uppe, självklart.
    -Tio.

  111. När man är liten kan man bli
    jätterädd-

  112. -och det låser sig i det inre.

  113. Det här betyder verkligen ett trauma.

  114. -Det är en av många händelser.
    -Ja, det var vardagsmat.

  115. Jag fick stryk fyra, fem gånger
    i veckan.

  116. Vi pratade förut om svag självkänsla.

  117. Att självkänslan har påverkat dig.

  118. I svåra situationer-

  119. -kan man börja tänka
    att man inte klarar det här.

  120. -Att man är sämst. Känner du så?
    -Ja.

  121. Du lägger skulden på dig själv.
    Det här ska vi jobba med sedan.

  122. Hur vill du ha det? Välkommen.

  123. Hej, allihop.
    Jag heter Robin Björkstrand.

  124. Jag kommer egentligen från Leksand.

  125. I Leksand har jag många döva vänner.

  126. Här har jag inga vänner,
    inget umgänge.

  127. Jag saknar teckenspråket.

  128. Jag är ordförande
    i Sveriges Dövas Bridgeförbund.

  129. Jag är den första hörande
    som är ordförande i förbundet.

  130. Jag har en liten dröm,
    eller ett projekt-

  131. -att starta
    Göteborgs dövas bridgeklubb igen.

  132. Fem personer var intresserade
    att lära sig bridge. Kul.

  133. Jag känner mig accepterad här,
    av de döva i Göteborg.

  134. Det känns som vanligt.
    Många tror inte att jag är hörande.

  135. Det blir naturligt, på något sätt.

  136. Jag kan vara mig själv
    och bara teckna på.

  137. Jag är glad, trots att jag
    blev utslagen ur pokerturneringen.

  138. Jag är sjukskriven nu. Det är
    omöjligt för mig att jobba mer.

  139. Jag har för ont,
    för mycket inflammationer.

  140. I ryggen, benen, hälarna.

  141. Nu får det räcka, jag orkar inte mer.

  142. Jag träffade läkaren
    och han sjukskrev mig direkt.

  143. Vissa dagar vill jag skita i allt.
    Det är inte roligt.

  144. Jag kan känna att det är orättvist.

  145. Varför ska jag drabbas av en massa
    smärta? Det är bara hinder på hinder.

  146. Sist jag grät och var ledsen
    var förra veckan.

  147. Då pratade jag allvar med pappa om
    hur min framtid skulle se ut.

  148. Pappa sa på ett ganska hårt sätt
    till mig att jag nu blir arbetslös.

  149. Att jag inte kan få tillbaka jobbet,
    eller få ett annat.

  150. Han sa att jag måste börja träna.

  151. Jag vill börja jobba igen för jag
    trivs jättebra.

  152. Det är bra plats, arbetskamrater
    och lön. Det motiverar mig.

  153. Men om jag känner att det
    är omöjligt-

  154. -kan jag ju bli arbetslös.

  155. Berätta den värsta delen
    av händelsen-

  156. -när du blev jagad.
    Vad var värst för dig?

  157. Det kändes alltid som om jag
    tassade på tå.

  158. Om jag gjorde något fel,
    var det mitt fel.

  159. Någon skulle bli arg på mig, tokig.
    Jag blev rädd.

  160. Det kändes som en tidsinställd bomb.

  161. Då visste jag att jag borde gå in
    i mitt rum.

  162. Tänk på den här händelsen.

  163. Vad får du för känsla i kroppen?
    Vad känner du?

  164. -Jag undrar mest varför.
    -Varför, vad?

  165. Vad har jag gjort? Vad har vi gjort
    för att förtjäna det?

  166. -Vad känner du i kroppen?
    -Jag har varit ledsen.

  167. Men inte nu. Nu är jag mer tom.

  168. -Tom och ledsen?
    -Precis.

  169. Nu börjar vi med ögonrörelser.

  170. Jag vill att du
    tänker på ordet "jagad".

  171. Du kopplar alla känslor i kroppen-

  172. -plus den här negativa tanken
    om dig själv.

  173. "Jag gör fel."

  174. Okej?

  175. Ta ett djupt andetag.

  176. -Vad dyker upp?
    -Garderoben.

  177. Jag ser ljus genom dörrspringan,
    kläderna hänger där inne.

  178. Dörren står lite öppen.

  179. Vad dyker upp nu?

  180. Ord som "Du är klumpig",
    "Du är tjock", "Du kan inte"-

  181. -"Du är dum", "Ingen vill ha dig".

  182. "Du är jobbig", "Du är envis".

  183. De orden har verkligen
    etsat sig fast.

  184. Precis där fortsätter vi.

  185. Jo, det känns okej.
    Det känns lite lättare.

  186. Från början var jag lite skeptisk.

  187. Att följa rörelsen med ögonen
    och få bilder var svårt.

  188. Det kanske beror på att jag är nykär.

  189. Annars känns det bra.

  190. Förra gången jag träffade er
    började jag må dåligt.

  191. På kvällen åkte jag till akuten.

  192. Sedan svimmade jag.

  193. Då fick jag åka in på en avdelning
    och ligga där.

  194. De tog tester och upptäckte
    att jag hade magsår.

  195. När de sa att jag hade magsår
    kände jag-

  196. -att jag hade stressat för mycket.

  197. Det var mer en omedveten stress,
    tror jag.

  198. Jag visste aldrig när jag fick ledigt
    och kunde vila ut.

  199. När jag kunde hälsa på min familj.
    Jag träffade aldrig mina kompisar.

  200. Jag hade dåligt samvete.
    Det blev för mycket.

  201. Efter det har jag skärpt mig.

  202. Jag har funderat om det är värt att
    vara stressad. Jag tar det mer lugnt.

  203. Egentligen hade jag velat
    börja plugga förra året.

  204. Men jag klarar nog inte av det nu.

  205. Om jag inte kommer in börjar jag läsa
    i vår. Då har jag tid på mig.

  206. Hej. Berätta om mötet.

  207. Vi diskuterade hur jag skulle
    komma igång efter sjukskrivningen.

  208. Nu vill jag köra igång.
    Företaget vill hjälpa mig.

  209. Vi diskuterade lite och bestämde oss
    för sjukgymnastik.

  210. Känns det positivt?
    Du var ju lite nervös inför mötet.

  211. Nu kan du slappna av lite.

  212. Härligt.

  213. Jag känner mig lugn och nöjd.

  214. Det börjar tändas en liten låga i mig
    som brinner.

  215. Jag vill tillbaka,
    och jag känner mig välkommen.

  216. Det har hänt mycket i mitt liv.
    I dag slutar jag på jobbet.

  217. I morgon börjar jag skolan.

  218. Hjärtligt välkomna till ert nya hem
    i två år framöver.

  219. Framåt jul börjar ni nog förstå att
    det här kräver mycket.

  220. Det är ni själva som sätter ribban.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Hopp

Avsnitt 5 av 5

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Dålig självkänsla kan hindra en i livet. Antonia vill bli tv-producent, men hennes låga självkänsla hindrar henne. Hon träffar en psykolog och talar om sin uppväxt. Baura söker jobb i Stockholm. Hon kämpar mot arbetsgivarnas fördomar och jobbar hårt för att visa att hon kan. Nu har hon två jobb. Johanna har artros samt flera inflammationer i kroppen. Efter en tids sjukskrivning får Johanna äntligen komma tillbaka till sitt jobb. Hon känner sig välkommen. Det är viktigt för Robin att få vara med i den döva världen, han är ordförande i Sveriges dövas bridgeförbund.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning, Teckenspråk
Ämnesord:
Dövhet, Hörselskador, Personer med funktionsnedsättning, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Ungdomar med hörselskada
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9

Alla program i En del av mig

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Oro

Avsnitt 1 av 5

Vi möter flera personer med olika erfarenhet av att leva med hörselskada. Baura blev ofta retad när hon inte hörde vad kompisarna sa. Men detta har gjort henne stark, "Jag tar liksom inte skit från folk nu", säger hon. Antonia har en grav hörselskada och enligt andra var hennes drömmar omöjliga. Det finns en oro inom henne, men också en hjälpande ängel. Hon vill bli tv-producent. Melihat pluggar till lärare och är döv. Hon flyttade till Sverige som tolvåring och fick lära sig två språk samtidigt, svenska och teckenspråk. Det var en tuff tid. Robins modersmål är teckenspråk trots att han hör. Hans pappa är döv och hans mamma är hörselskadad. Teckenspråket är en viktig del av honom.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Frustration

Avsnitt 2 av 5

Antonia är gravt hörselskadad och växte upp i en familj som inte ville lära sig teckenspråk. Johanna är musikintresserad och lever i två världar, den döva och den hörande. När Melihat bodde i Turkiet var hon populär och hade många vänner. I Sverige blev det tvärtom. Robin är hörande och växte upp med en döv pappa och en hörselskadad mamma. Redan som femåring fick han vara tolk åt föräldrarna.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Tvivel

Avsnitt 3 av 5

Hur påverkar bemötande självkänslan? På besök hos den gamla fosterfamiljen känner Antonia att hon är omtyckt för den hon är. Bauras föräldrar har alltid stöttat henne. Men hon vill vara lycklig i sig själv och klara att stå på egna ben. Melihat hade en tuff tid när hon kom till Sverige och har fått kämpa mycket. Hon satsar på att bli uttagen till landslaget och får positiv feedback från sina tränare i basket.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Stress

Avsnitt 4 av 5

Baura har nyss flyttat hemifrån. Hon bor nu i Stockholm och jobbar som servitris. Hon får ibland en känsla av att hennes liv hade varit lättare om hon hörde bra. Ibland känner hon sig lite klumpig och trög, och tror att folk uppfattar henne som lite dum istället för att hon inte hör. Du får också följa med Antonia som drömmer om att bli tv-producent och har blivit kallad till intervju på Stockholms dramatiska högskola. Melihat är i Turkiet för att spela EM i basket för döva tillsammans med Sveriges landslag. Hon är nervös, glad och förväntansfull. I andra sammanhang har hon alltid känt sig lite blyg och tillbakadragen på grund av sin hörselnedsättning och språkförbistringar.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Hopp

Avsnitt 5 av 5

Antonia vill bli tv-producent, men hennes låga självkänsla hindrar henne. Hon träffar en psykolog. Baura kämpar mot arbetsgivarnas fördomar och jobbar hårt för att visa att hon kan. Nu har hon två jobb. Efter en tids sjukskrivning får Johanna äntligen komma tillbaka till sitt jobb. Det är viktigt för Robin att vara med i den döva världen, han är ordförande i Sveriges dövas bridgeförbund.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning

Mer grundskola 7-9 & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaEnsamkommande flyktingbarn dokumentär

Efter en lång och farlig flykt kom Ali, Reza, Mortaza, Aster, Hanna, Amin och Hadi till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Kommer de få stanna och hur finner de sig till rätta i sitt nya hemland? Amin har kastats ut från Sverige och lever nu i ett tältläger på Malta.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaBarnsexhandel i världen

Afghanistans dansande pojkar

Av de ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige 2016 var nästan en tredjedel från Afghanistan. Det kan finnas många skäl till att afghanska pojkar flyr. En orsak kan vara fenomenet bacha bazi och sexuella övergrepp i hemlandet, där pojkarna kan kidnappas eller säljas av sina föräldrar. Pojkarna kläs i kvinnokläder och tvingas dansa på fester. Efteråt händer det att männen bjuder på pojkarna som måste följa med den högstbjudande hem, där de ofta blir utsatta för våldtäkt. Många känner skam över det och vill själva inte berätta vad de varit med om. Programmet är en del av Musikhjälpen 2017.

Fråga oss