TV

Liv med autism

Liv med autism

Om Liv med autism

Möt barn och ungdomar med diagnos inom autismspektrumet. Deras familjer berättar om utredningar, träningsprogram, skolformer, boendealternativ och om möten med läkare, psykologer, pedagoger och assistenter. Sorg, kamp och frustration speglas i programmen, men också hopp och förtröstan. Vi möter en rad pedagoger, assistenter och behandlare som säger sig ha gjort sitt livs yrkesval den dagen de började arbeta med barn och unga med autism. Föreläsare och forskare kompletterar de personliga berättelserna med teoretiska fakta. Medverkar gör bland andra Christopher Gillberg, professor, Gunilla Gerland, författare och utbildare, Bo Hejlskov Elvén, psykolog och föreläsare och Christina Renlund, psykolog och psykoterapeut.

Till första programmet

Liv med autism: Se till mig som syskon är
  1. Hon säger: "Mamma, vilka älskar
    du mest i hela världen?"

  2. Jag sa alltid: "Lisa och Mimmi."

  3. Hon sa: "Du behöver inte säga Mimmi,
    för det vet vi."

  4. Då säger jag: "Dig, Lisa." Då vet vi
    underförstått att Mimmi finns där.

  5. Ja, då tittar vi i en bok.

  6. -Lisa har fått bli vuxen tidigt.
    -Bacon kommer från gris, Mimmi.

  7. Det som händer i familjen
    är så starkt-

  8. -så ibland
    blir det vanliga livet overkligt.

  9. Jag hade inte tid att orka tänka
    på Lisa, utan hon hängde bara med.

  10. Det har jag lite dåligt samvete för,
    men vi kunde ju inte göra nåt annat.

  11. Hon fick höra för mycket.

  12. Mimmi utvecklades på så vis
    att hon blev hyperaktiv.

  13. När hon kom hem
    var det helt outhärdligt.

  14. Hon kom in och rev allt.
    Vi plockade upp allting.

  15. Sjöstuvade. Vi levde som på en båt.

  16. Man flyttade hyllorna
    mer och mer upp.

  17. Lisa som älskar att rita
    fick sätta upp pennorna.

  18. Hon förstör ju hemskt mycket,
    även om det inte är med vilja.

  19. Det blir ett sönderslaget liv.
    Man är så slut.

  20. Klockan är fem på morgonen och Mimmi
    har fortfarande inte lagt sig ner.

  21. Det fick Lisa se. Hon levde i
    den här dysfunktionella familjen.

  22. Hon var med om saker
    som inte är normalt.

  23. Ibland har hon känts som föräldern
    och jag som barnet.

  24. Är det bra att jag
    gråter inför min dotter?

  25. Jag nästan kräver tröst av henne.

  26. Lisa fick alltid vara med.
    Många sjukhusbesök.

  27. Vi hade med pennor till att rita
    och hon var med på massor av möten.

  28. Det är tufft att vara barn och få
    så mycket info. Mer än man behöver-

  29. -och kanske inte serverat
    på det sättet som hon skulle behöva.

  30. Så. Bra.

  31. Speciellt i början,
    första halvåret, året-

  32. -var det så jobbigt att lämna
    och säga: "Hej då, nu åker vi."

  33. Det gör så ont att det inte går att
    beskriva, och att sitta i bilen då...

  34. ...och försöka prata om nånting.
    "Vad trevligt väder."

  35. Det är andlös tystnad
    och ingen orkar säga nånting-

  36. -och i det läget
    har Lisa fått känna att...

  37. Hon känner precis likadant.

  38. Det tar ju så hårt på henne
    att lämna syrran.

  39. Efter att vi har träffat Mimmi
    är vi helt slut mentalt.

  40. Det är ett ständigt vakande
    över resurserna.

  41. Man ska ju ändå gå till skolan,
    och allt som Lisa möter i skolan.

  42. Hon ska orka
    och tycka att det är schyst.

  43. Det är vardagssaker som
    vad ska jag ha på mig-

  44. -vad ska vi göra
    i dag i skolan, matsäcken...

  45. Hon behöver bearbeta mycket
    och det tar sig olika uttryck.

  46. Det har varit
    olika faser sen Mimmi flyttade.

  47. Först fick hon bearbeta sorgen
    över att en syster flyttar.

  48. Sen var det förnekelse,
    att hon inte ville...

  49. ...kännas vid att hon hade
    en syster nån annanstans.

  50. Det blev lite svåra frågor kring det.
    Hon visste inte vad hon skulle svara.

  51. Vad ska det heta?
    Funktionsnedsättning-

  52. -känns inte naturligt när man är nio.

  53. Vi har sagt att Mimmi har
    svårigheter. Det är så Lisa säger.

  54. Vad har du? Är det teckningar?

  55. Här är min familj.

  56. Två ringar.

  57. -Min lillasyster. Här är ju...
    -En bok!

  58. "Mimmi är en vanlig flicka
    fast hon har svårigheter."

  59. "Därför bor hon på ett boende,
    och hon är hemma ibland."

  60. "Det är inte synd om Mimmi,
    men det är synd om oss"-

  61. -"för vi saknar henne. Mimmi behöver
    mycket hjälp och det tar mycket tid."

  62. "Det känns lite skönt
    att Mimmi bor på boendet."

  63. "Ibland på söndagarna
    hälsar vi på Mimmi på boendet."

  64. "Hon har eget rum. Det är jättefint."

  65. "Vi brukar
    gosa med henne på boendet."

  66. -Slut.
    -Vad fin, Lisa.

  67. Helt fantastisk.

  68. Jag gjorde den hos den där Cecilia.

  69. -Det var en... Vad heter det?
    -Psykolog.

  70. En psykolog som hjälpte mig att inte
    tänka att det är nån fara med Mimmi.

  71. -Du ritade väl den hos henne?
    -Ja.

  72. -Du var där flera gånger.
    -Ja.

  73. -Kändes det bra?
    -Ja.

  74. Du får visa den för vem du vill.

  75. Vi var ju med om en sak för bara
    några veckor sen. Helt otroligt.

  76. Vi firade jul och hon fick en gitarr.
    Hon sjunger och hittar på sånger.

  77. Barn och vuxna
    uppfattar saker väldigt olika.

  78. Vi vet inte vad barnet
    är upptaget av för berättelse-

  79. -eller har för frågor.
    Därför måste vi ta reda på mer.

  80. Vi ska hjälpa barn att berätta
    för oss, så att vi kan stödja dem.

  81. En annorlunda syskonsituation
    behöver inte vara problematisk-

  82. -men den betyder
    att barn behöver få berätta om den.

  83. Den betyder att barn behöver
    få ställa frågor och behöver svar.

  84. När en familj får veta att barnet
    har en funktionsnedsättning-

  85. -är det klart att hela familjen
    hamnar i kris och sorg en period.

  86. Risken med det är att
    var och en sluter sig för sig själv-

  87. -och då måste man ha hjälp med
    andra som öppnar upp eller ger stöd.

  88. Alla får stå på rad.

  89. Jag tycker att syskon
    uttrycker en sån otrolig...

  90. ...ödmjukhet och tolerans, oftast,
    inför hur deras familjesituation är.

  91. De är tydliga:
    "Prata med oss tidigt."

  92. "Om jag får veta
    går det lättare att acceptera."

  93. Många föräldrar funderar på:
    "Jag har inte pratat med syskonet."

  94. "Jag har inte
    gett syskonet uppmärksamhet."

  95. Ha inte dåligt samvete för det.

  96. Det ligger ju egentligen
    hos professionen.

  97. Det är vi professionella
    som inte har givit den hjälpen.

  98. Se till barnet
    som inte har funktionsnedsättning.

  99. Tänk på att det finns ett syskon
    som behöver egen tid och plats.

  100. Vi som professionella behöver ge
    föräldrar ordentlig vägledning.

  101. Om vi tänker på syskon till barn
    med autism och beteendestörning-

  102. -vet vi att vi måste ge tidigt stöd-

  103. -för de är i riskzonen för psykisk
    ohälsa. Det vet vi från forskning.

  104. Kombinationen av funktionsnedsättning
    och beteendestörning-

  105. -gör att vi måste
    rikta särskilt stöd till de syskonen.

  106. Vi kan ge barnen
    många verktyg att uttrycka sig.

  107. Jag har jobbat mycket med
    att ta fram många samtalsverktyg.

  108. Barn kan göra en berättelsebok.

  109. Det är ett väldigt
    strukturerat sätt att berätta.

  110. Eller att göra
    olika scener med djurfamiljer.

  111. Det enklaste är om barn kan få
    diagnosord. "Det här är autism."

  112. Annars får man beskriva funktioner.
    "Min bror kan inte prata."

  113. "Min syster tänker bra,
    men lite annorlunda än vad jag gör."

  114. "Min syster kan inte leka."

  115. "Vem är det här? Man skulle kunna
    tänka sig en pojke i 8-9-årsåldern"-

  116. -"som går på Valsätraskolan och bor
    i Kåbo med föräldrar och syskon."

  117. Ibland skäms man...över Kalle.

  118. Jag undviker ofta att...

  119. ...ta hem kompisar...

  120. ...eftersom det känns svårt.

  121. Vem är det här?

  122. Det här är Kalle, min bror,
    och han har autism.

  123. Kalle har en högre grad av autism-

  124. -vilket ger honom svårigheter
    att kommunicera och prata.

  125. Han lever lite i sin egen värld.

  126. Visst kan han skapa enkla meningar,
    som "jag vill ha glass"-

  127. -men han kan inte resonera
    som vi kan göra.

  128. Vad händer med familjen när ett barn
    får en autismstämpel i pannan?

  129. Vår familj
    gick från en vanlig familj-

  130. -till en familj
    där ingen förstod vad som hände.

  131. Pappa nojar och googlar
    om autism dagarna i ända.

  132. Det enda han hittar är bloggtips om
    dyra mediciner som ska bota autismen.

  133. Mamma intalar sig att allt
    kommer att bli så bra som det var-

  134. -men innerst inne är hon förkrossad.

  135. Och storebror som ställs utanför när
    föräldrarna lägger mer tid på Kalle.

  136. Vi skulle prata om
    relationer till nånting.

  137. Då tänkte jag att det var
    ett bra ämne. Det skulle beröra.

  138. Jag kände att jag kunde göra det.

  139. Ska vi gå och grilla, Kalle? Kom.

  140. Ibland skäms man över Kalle.

  141. Om jag ska ta hem kompisar brukar jag
    aldrig göra det när Kalle är hemma.

  142. Om kompisarna ska komma ser jag till
    att Kalle är borta när det händer.

  143. Ibland får man verklighetschocker
    när man är hos en vanlig familj.

  144. En gång när jag åt hos en kompis
    satt jag och stirrade.

  145. "Va? Är det så här tyst?
    Ni sitter lugnt och pratar om dagen"-

  146. -"och ni sitter kvar efter maten."

  147. I min familj och i min värld
    finns det inga lugna middagar.

  148. Som tur är har vi det bättre i dag.

  149. Kalle går på en ny friskola med
    de bästa lärare man kan tänka sig.

  150. Snyggt! Bra lyssnat. Vad är det?

  151. Hans förmåga att kommunicera
    ökar vecka efter vecka.

  152. Han bor på korttidsboende
    var tredje vecka-

  153. -så att vi andra i familjen
    får tid för oss själva.

  154. Kalle har fått personliga assistenter
    som hjälper till hemma efter skolan.

  155. Men som bröder har vi ändå
    en kontakt, trots autismen.

  156. Han kan sakna mig
    när jag är borta och ropa: "Ille!"

  157. Han dänger till mig och vill busa och
    vi springer runt och han skrattar.

  158. När man ser honom i ögonen kan man
    inbilla sig att det finns nåt där.

  159. En dold Kalle som är inlåst
    och gömd. Nyckeln är försvunnen.

  160. Stort tack, Wille.
    Mycket fint föredrag.

  161. Mycket starkt och berörande.

  162. Jag har inte reflekterat
    så mycket över hur det har varit.

  163. Jag har aldrig funderat
    eller satt ord på det.

  164. Jag har bara...

  165. ...struntat i att tänka så mycket
    på det, liksom bara varit.

  166. -Det är minusgrader, va?
    -Noll.

  167. Jag har ett minne av den dagen
    då de sa, pang på rödbetan:

  168. "Kalle kommer att få det svårt.
    Han har autism."

  169. Jag vet inte om minnet stämmer-

  170. -men vi satt på ett hotellrum
    i Oskarshamn när de berättade det.

  171. Jag kommer inte ihåg
    hur jag reagerade.

  172. Innan märker man ju av
    att det är nåt som är annorlunda.

  173. Att man inte får den tiden med
    föräldrarna som man fick tidigare.

  174. Jag har funderat på
    det här med Oskarshamn.

  175. Att du mindes det så klart.

  176. Ja, det är nåt som jag minns.

  177. Jag var inte med, för jag tog Kalle
    för att det skulle bli lugn och ro.

  178. Då tror jag att du och mamma
    hade ett litet snack.

  179. Då kändes det väldigt
    hopplöst och kört, allting.

  180. Det gick bara inte att ha semester.
    Det var väldigt ansträngt.

  181. Det var första gången som mamma satte
    ett ord på det, att det var autism.

  182. Jag hade tänkt: "Det är nåt konstigt
    med Kalle." Nu var det mer konkret.

  183. Vi pratade om diagnosen. Andra
    runtomkring sa aldrig ordet autism.

  184. Det sa de aldrig på hab. De gick runt
    det, som att inte säga Voldemort.

  185. Man lät bli att säga det ordet.

  186. Vi tyckte att vi sa ordet hemma-

  187. -men vi borde ha satt oss ner
    tidigare och förklarat-

  188. -att Kalle har det här
    och så kommer det att vara.

  189. Det får vi lära oss att leva med.

  190. Jag prioriterade Kalle stenhårt.

  191. Det fick jag kritik för
    redan då av min fru-

  192. -men jag var så fokuserad på
    att fixa Kalle, så att säga.

  193. Jag släcker den här brasan först
    och tar det andra sen.

  194. Men det gick ju inte
    att släcka brasan.

  195. Kommer du ihåg nån gång när du tyckte
    att nu fick Kalle gå före igen?

  196. Ja, det hände ofta.

  197. Pappa tog alltid Kalle i första hand.

  198. Samtidigt kan man förstå det
    med tanke på hur han är.

  199. Det har varit väldigt...

  200. ...pappatomt
    under de åren då det var som värst.

  201. Men det har löst sig.

  202. Vi kanske ska ta den här.

  203. Jag begrep inte hur jobbigt du hade
    det förrän det blev stökigt i skolan.

  204. Från att ha varit en skötsam pojke
    blev han en bråkig pojke.

  205. En sur pojke.

  206. -Kort stubin.
    -Det blev mycket utbrott och skäll.

  207. Lärarna började ringa hem. Då förstod
    vi naturligtvis vad det berodde på.

  208. Vi sökte hjälp på habiliteringen.
    Vi gick i nån sorts familjeterapi.

  209. Enskilt och Maritta och jag enskilt
    och tillsammans och Wille enskilt.

  210. Vi skulle få Willes bild av
    hur det var att leva i vår familj.

  211. Jag förstod snabbt att det måste
    vara okej att bli förbannad-

  212. -och att säga
    att brorsan är en jävla idiot-

  213. -utan att jag
    ska bli arg på Wille för det.

  214. Man måste tillåta det att komma ut.

  215. Att vi var så förståndiga
    att vi tog hjälp-

  216. -tycker jag var
    ett stort och viktigt steg.

  217. Det finns ett problem i
    hjälporganisationen runt familjerna-

  218. -för det är inte en självklarhet
    var stödet ska ges.

  219. Det måste vi
    få upp en stor diskussion om.

  220. Vi måste hjälpa barn tidigt. Vi måste
    ge dem ett förebyggande stöd.

  221. Vi vet i dag
    mycket om risk- och skyddsfaktorer-

  222. -när det
    gäller psykisk hälsa och ohälsa.

  223. Riskfaktorer handlar om
    hur den egna familjen mår.

  224. Det kan också handla om att familjen
    möter väldigt många professionella-

  225. -och hur ska ett barn
    förhålla sig till det?

  226. Det är möten
    med assistenter och behandlare.

  227. Det är möten med sjukvård,
    habilitering, kommun, korttidshem.

  228. Riskfaktorer kan också vara
    om man inte får prata.

  229. Skyddsfaktorer kan vara individuella
    och på en samhällelig nivå.

  230. Om du tittar på
    de individuella skyddsfaktorerna-

  231. -så handlar det om att få göra sin
    berättelse. Det är hälsofrämjande.

  232. Det handlar om att ha egen kunskap.
    Kunskap är ett starkt skydd.

  233. Ett annat starkt skydd
    är delaktighet.

  234. Att jag vet var min syster är
    när hon inte är hemma.

  235. Att jag får besöka korttidshemmet och
    kanske ta med saker till mitt syskon.

  236. Skyddsfaktorer är också,
    naturligtvis, en fungerande skola.

  237. Fritid, kamrater,
    omgivning, mor- och farföräldrar-

  238. -ett stöttande nätverk
    runt barnet och barnets familj.

  239. Syskonrelationen kommer för syskon
    till barn med funktionsnedsättning-

  240. -alltid att innehålla
    existentiella frågor.

  241. De pratar om det goda
    de har fått med sig i omsorg-

  242. -att uppmärksamma andras behov-

  243. -att få en stark identitet
    och hållning i värderingar-

  244. -och de pratar om det svåra med
    att få mindre tid och uppmärksamhet.

  245. Men det genomgående är: "Jag har lärt
    mig nåt jag inte vill vara utan."

  246. Många har varit med om saker andra
    barn aldrig kommer i närheten av.

  247. De flesta här inne har ju syskon.

  248. Vi tittar kanske på film med våra
    syskon och pratar om olika saker.

  249. Vi delar en massa upplevelser. Mycket
    av det kan inte du göra med din bror.

  250. När tycker du att det känns riktigt
    bra med Kalle? När är det som bäst?

  251. Det skulle vara när han är...

  252. När han är glad, helt enkelt.
    Det finns stunder när han är glad-

  253. -och tjoar och är riktigt
    kärleksfull mot alla i familjen.

  254. Busig och kramig med mamma och pappa
    och busig med mig.

  255. Så det finns goda stunder.

  256. Textning: Sonja Balac
    www.broadcasttext.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Se till mig som syskon är

Avsnitt 6

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

I familjer med autism riktas mest uppmärksamhet mot det diagnosticerade barnet och syskonen hamnar lätt i skuggan. Men de behöver själva tidigt stöd, egen tid och plats i familjen för att inte utveckla psykisk ohälsa. Vi möter 9-åriga Lisa och 18-årige Wilhelm, vars syskon Mimmi och Kalle det berättas om i andra program i serien. Lisa har fått bli vuxen alldeles för tidigt, säger hennes pappa. De har sökt hjälp och vi hör Lisa läsa ur den berättelsebok hon fått hjälp att skriva och illustrera, och sången hon har skrivit om Mimmi. Wilhelm valde att berätta för sina klasskamrater om Kalle först på gymnasiet. Deras pappa Fredrik kom till insikt om hur Wilhelm haft det under det som han kallar "de pappatomma åren" när familjen sökte hjälp på habiliteringen. Dessutom medverkar psykologen och psykoterapeuten Christina Renlund som har ägnat många år åt att hjälpa syskon att sätta ord på sina tankar om livet i en familj med autism.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Specialpedagogik > Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Anhörigstöd, Autism, Autismspektrumstörningar, Barn med autism, Neuropsykiatriska diagnoser, Psykiatri, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Social omsorg, Syskon
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i Liv med autism

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TVLiv med autism

En blick från Mimmi

Avsnitt 1

När 4-åriga Mimmi får diagnosen autism med utvecklingsstörning börjar familjens långa resa genom träningsprogram, skolformer och boendealternativ. Det är en berättelse om sorg och frustration, men också om hopp och förtröstan.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TVLiv med autism

Hur ska vi lära oss förstå Kalle?

Avsnitt 2

Efter elva år med Kalles autism är den en del av familjen Hjelms vardag. På friskolan Kajan finns all den specialpedagogiska kompetens som Kalle behöver. Men vägen dit har kantats många utredningar, behandlingar och sökande efter rätt skolformer.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TVLiv med autism

Albins väg tillbaka

Avsnitt 3

Hunden Essie och en flexibel rektor spelar en stor roll i försöket att få skolvägrande Albin att återvända. Successivt ökas antalet skoltimmar, liksom antalet personer i hans närhet. Och Essie, som ger extra trygghet, finns där så länge Albin behöver henne.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TVLiv med autism

Vi har alla autistiska drag

Avsnitt 4

Lunaskolan erbjuder elever med Aspergers syndrom individuella lösningar som inte får någon att känna sig avvikande. När barnen märker att de för första gången har hamnat i rätt skolform, visar det sig också i resultaten. Här är inte normaliseringen det viktiga

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TVLiv med autism

Två själar - samma patos

Avsnitt 5

Det är av största vikt att barn med någon grad av autism tidigt erbjuds anpassade skolformer och individuellt stöd. Specialpedagogerna Ann-Charlotte Lindström och Margareta Lundkvist brinner för arbetet med de allra yngsta barnen. Målet är att ge dem bättre förutsättningar för utveckling av språk och social förmåga.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TVLiv med autism

Se till mig som syskon är

Avsnitt 6

I familjer med autism riktas mest uppmärksamhet mot det diagnosticerade barnet och syskonen hamnar lätt i skuggan. Men de behöver själva tidigt stöd, egen tid och plats i familjen för att inte utveckla psykisk ohälsa.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TVLiv med autism

Tvillingarna Lundholm

Avsnitt 7

Nils och Axel föds friska, men Nils får i späd ålder epilepsi och autism. Tillkommande fysiska sjukdomar gör att han får allt svårare att utvecklas och lära sig saker. Axel däremot går frisk genom livet, men står hela tiden sin bror nära.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TVLiv med autism

Så nära ett jobb man kan komma

Avsnitt 8

Vad har livet efter skolan att erbjuda den som har autism? De som inte kan fungera fullt ut på en traditionell arbetsplats har rätt att söka så kallad daglig verksamhet. Detta är ett alternativ som kan motsvara både intressen och framtidsdrömmar

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Extramaterial
Arbetsmaterial finns
Beskrivning
Visa fler

Mer lärarfortbildning & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TVUR Samtiden - Gränslöst lärande

Pedagogisk design

Elsebeth Korsgaard Sorensen, professor i IT och lärande vid Aarhus universitet, föreläser om en modell för att designa framtidens pedagogik. Hon menar att konceptet lärande kan se annorlunda ut i framtiden och att vi behöver tänka annorlunda om forskning och lärande.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
RadioLärarrummet

Daniel Barker - The flipped classroom

För att öka förkunskapen inför lektionerna får eleverna se sin lärares föreläsningar på nätet. På så sätt får gymnasieläraren Daniel Barker mer tid i klassrummet att lägga på fördjupning och frågeställningar.