Titta

UR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

UR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Om UR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Seminarier och föreläsningar från bokmässan i Göteborg, Bok och bibliotek 2013. Inspelat den 26-29 september 2013.

Till första programmet

UR Samtiden - Bok och bibliotek 2013: Fram med fiktionenDela
  1. Vart tog romanen vägen?
    Den finns visserligen-

  2. -men den ser annorlunda ut
    än den gjorde för tio-trettio år sen.

  3. Bakgrunden till seminariet
    är en kolumn-

  4. -som jag skrev i tidskriften Ny tid
    för ett år sen.

  5. Jag skrev:

  6. "Lars Norén började,
    och Knausgård tog vid."

  7. "Felicia Feldt skrev om sin mamma,
    Felicias mamma svarade i bokform"-

  8. -"och Aris Fioretos, Göran Rosenberg
    och Johannes Anyuru skrev om fäder."

  9. "Jonas Gardell skriver om aids, och
    Carolina Ramqvist om att växa upp."

  10. "Det är viktiga romaner
    eller böcker"-

  11. -"men vad har hänt med fiktionen?
    Varför måste alla berättelser i dag"-

  12. -"vara verklighetsbaserade
    för att väcka intresse?"

  13. "Också i tv och film
    slås såpan ut av dokusåpan."

  14. "Autofiktionen, den litterära genre
    som blandar fakta och fiktion"-

  15. -"har ett hårt grepp om vår kultur."

  16. Vi var tidiga med det i Svenskfinland
    med Henrik och Märta Tikkanen-

  17. -Christer Kihlman
    och Marete Mazzarella.

  18. Sverige har tidigare exempel:
    August Strindberg, Harry Martinsson.

  19. I fjol utkom Ulla-Lena Lundberg
    med den prisade romanen "Is"-

  20. -som har självbiografiskt material.

  21. Hon valde
    att skriva boken i fiktiv form.

  22. Hon har sagt i flera intervjuer-

  23. -att det finns en sanning som man
    bara kommer åt med hjälp av fiktion.

  24. Det är ändå nåt i vår tid
    som gör att författare väljer-

  25. -att inte förklä sina erfarenheter
    i romanens eller fiktionens form-

  26. -utan väljer att skildra
    sin nakna version av verkligheten-

  27. -visserligen med en brasklapp
    om att "det är min sanning".

  28. Vad beror det på?

  29. Är det vår till det yttersta drivna
    individualism eller självhävdelse?

  30. Har vi ett behov av
    nyckelhålskikande?

  31. Det ska vi prata om, tror jag.

  32. Till hjälp har jag
    författare och skribenter:

  33. Philip Teir, kulturchef på
    Hufvudstadsbladet och romandebutant.

  34. Jens Liljestrand, författare och
    biträdande kulturchef på Expressen.

  35. Anna Fredriksson, författare-

  36. -och Kjell Westö, också aktuell
    med nya böcker. Det är ni alla.

  37. Jag börjar med att fråga:

  38. Vad har ni för relation
    till autofiktion-

  39. -i ert litterära arbete?
    Fakta kontra fiktion.

  40. Menar du hur mycket vi använder oss
    av oss själva i våra texter?

  41. Själv är jag
    en stor vän av autofiktion-

  42. -för mycket av grejen med den är-

  43. -att man kommer snabbare åt
    det som bränner-

  44. -och det vill man som läsare ofta ha.

  45. Man vill ha litteratur som känns-

  46. -och det är en snabbare väg dit,
    delvis.

  47. Men...

  48. Den autofiktiva vågen
    handlar också-

  49. -på nåt sätt om romanens situation.

  50. Efter postmodernismen
    måste det finnas nåt.

  51. Man försöker hitta det-

  52. -och autofiktionen
    är kanske en väg att gå-

  53. -men jag har mitt eget förhållande
    till autofiktion i mitt skrivande.

  54. För mig är autofiktion ett knep-

  55. -för att komma vidare i en historia.

  56. När jag inte riktigt vet-

  57. -hur jag ska få en person
    att börja agera på ett vettigt sätt-

  58. -går jag till mig själv.

  59. Det kan ibland hjälpa.

  60. Jag hade ett konkret sånt fall
    i min roman.

  61. Jag kände att nåt inte funkade
    med en av personerna-

  62. -så jag skrev in mig själv
    och då började det lossna.

  63. Min bok är ingen autofiktion.

  64. Jag försöker nästan göra tvärtom.

  65. Jag hittar på personer
    som ligger långt ifrån mig själv-

  66. -men det finns nåt av mig i varje
    person. Det går inte att undvika.

  67. Det är mer spännande att utforska-

  68. -karaktärer
    som jag inte har nåt gemensamt med-

  69. -när det gäller
    hur de lever, tänker och känner.

  70. Men jag tar in mig själv-

  71. -för det gör man på nåt sätt.

  72. Det har nog att göra med att jag har
    jobbat som manusförfattare så länge.

  73. Då ska skådespelare
    gestalta rollerna-

  74. -så det skulle bli konstigt
    om jag berättade om mig själv.

  75. Det är inte mitt uppdrag,
    utan jag gör nåt-

  76. -som regissören och skådespelarna
    ska kunna arbeta med.

  77. Om man jobbar länge
    som manusförfattare-

  78. -blir man tränad
    att hoppa in i olika personer-

  79. -och leva sig in i
    hur de tänker och känner-

  80. -men inte att det ska vara jag
    i första hand.

  81. Att jobba med autofiktion
    och utgå från mig själv-

  82. -känns begränsande och hämmande.

  83. Det är inte alls samma lust för mig
    att skriva på det sättet.

  84. -Du använder ju historiskt material.
    -Numera, ja.

  85. Jag har tydlig erfarenhet av det.
    Min litterära uppväxt var dubbel-

  86. -för jag beundrade Henrik Tikkanen
    och hans skoningslösa autofiktion-

  87. -de så kallade "adressböckerna".

  88. Jag blev också författare för att jag
    läste de klassiska ryssarna-

  89. -John Irving och Paul Auster,
    alltså definitivt fiktiva författare.

  90. I mina allra första noveller
    och i min första roman-

  91. -erkänner jag nu, långt efteråt,
    att jag öste ur min egen barndom.

  92. De är inte autofiktiva, men stoffet
    är delvis den egna uppväxten.

  93. Mina närstående tog väl emot det.

  94. Jag miste inte vänner eller
    släktingar, men de var illa berörda.

  95. Det är en sak i det här sammanhanget
    som det talas lite om.

  96. Det handlar också om författarens
    förmåga att bära det obehag-

  97. -som följer av att man skoningslöst
    lämnar ut också andra.

  98. Efter de tidiga erfarenheterna
    beslöt jag att jag inte ville.

  99. Även om mina vänner förhöll sig väl
    såg jag hur de skruvade på sig-

  100. -och de vågade inte prata fritt, för
    de tänkte att jag skulle skriva det.

  101. Jag började målmedvetet,
    som Anna beskriver...

  102. Det fina med litteratur är rätten
    och möjligheten att leva sig in-

  103. -i helt andra öden
    än det som råkar ha blivit ens eget.

  104. Det är en mångfasetterad fråga,
    för ytterligare en sak är-

  105. -att en författare alltid öser in av
    sig själv och sina livserfarenheter-

  106. -i alla fiktiva personer.

  107. Jag skulle vilja säga flera saker.

  108. Jag intervjuade en gång
    Curtis Sittenfeld-

  109. -som hade skrivit en roman
    som var en förtäckt biografi-

  110. -över Laura Bush, George Bushs fru.

  111. Hette den "Presidentens fru"?
    Jag tror det.

  112. -Curtis Sittenfeld.
    -"The President's Wife".

  113. Den kom ut
    i samband med presidentvalet 2008-

  114. -och jag intervjuade henne
    och blev lite provocerad:

  115. Varför skriver du
    "en roman" om Laura Bush?

  116. Det var uppenbart att den handlade om
    Laura Bush och hennes make-

  117. -en dum kille från Texas.

  118. "Jag ville utforska hur det var
    att vara presidentens fru."

  119. "Varför hittade du då inte på
    en presidentfru?"

  120. "Du kan väl hitta på? Författare
    bör kunna hitta på karaktärer."

  121. Då blev hon lack och sa:
    "Du bor i Stockholm, va?"

  122. "Har du nånsin skrivit om Stockholm?"
    "Ja, i mina noveller."

  123. "Varför hittade du inte på en stad?"

  124. Där fick man svar på tal.

  125. Hon visar att vi alla använder oss av
    verkligheten på nåt sätt.

  126. Man kan inte berätta om nånting
    utan att använda verkliga platser.

  127. Om jag i en novell eller roman
    ska skildra ett gym-

  128. -utgår jag från gym
    där jag har varit-

  129. -åtminstone i researchsyfte.

  130. Jag skildrar
    hur det ser ut och låter där-

  131. -och redan där
    har jag lämnat fiktionen-

  132. -för jag mallar gymmet
    från nåt som jag har sett på riktigt.

  133. Men det är inte autofiktion, för det
    är när du gör som allt fler...

  134. Den här bokhösten är helt vansinnig.

  135. Fredrik Ekelund har skrivit romanen
    "Som om vi aldrig hade gått här"-

  136. -där huvudpersonen
    heter Fredrik Ekelund-

  137. -och är författare
    som berättar om sin barndom.

  138. -Förlåt, du menar inte Sigge Eklund?
    -Nej, Fredrik Ekelund.

  139. I "Som om vi aldrig hade gått här"
    heter huvudpersonen Fredrik Ekelund-

  140. -och växer upp
    där Fredrik Ekelund växt upp-

  141. -och omslaget är
    en bild på Fredrik Ekelund.

  142. Det är ingen dålig bok-

  143. -men romanbegreppet
    börjar kännas meningslöst.

  144. Det är eventuellt problematiskt,
    och det är stor skillnad mellan det-

  145. -och att använda stoff
    som har en förankring i verkligheten.

  146. Det finns olika subgenrer-

  147. -och en är att man på ett ostentativt
    sätt skriver om sig själv-

  148. -men på senare år
    har det funnits en populär subgenre-

  149. -där man väljer en historisk person-

  150. -och skriver en roman
    med den i centrum.

  151. Jag beundrar dem som gör det-

  152. -för jag kan ha historiska personer
    i marginalerna-

  153. -och då har jag en viss etik i det-

  154. -så om jag får reda på
    att en viss person-

  155. -har varit i Latinamerika
    en viss vecka i det verkliga livet-

  156. -placerar jag den inte
    i Helsingfors då.

  157. Bara att ha dem i marginalen
    skapar enorma researchproblem-

  158. -så hur orkar de som skriver romaner
    om Bellman eller Karl XII?

  159. För mig skulle personens riktiga liv
    kännas som en black om foten.

  160. Jag älskar att hitta på, även om jag
    inte kan hitta på hela städer.

  161. Men att skapa ur sitt eget inre
    riktigt fiktiva karaktärer-

  162. -är det mest underbara som finns.

  163. Jag håller med,
    och när man skriver fiktion-

  164. -gestaltar man ju nåt
    som man vill uttrycka eller säga.

  165. Sen kan det tas emot på olika sätt-

  166. -för läsarna gör en aktiv handling
    när de läser och tolkar det skrivna.

  167. Jag skriver lättillgängliga böcker,
    som inte är svåra att tolka-

  168. -men ändå märker jag att folk
    har sin egen läsning-

  169. -och det är för att jag
    skriver fiktion. Det är påhittat-

  170. -och vill nå in
    till en annan sanning.

  171. Det kan man göra med fiktion,
    men det gör man inte om man skriver-

  172. -en roman om Bellman.

  173. Där är det så tydligt
    vem man skriver om-

  174. -men när man fyller sina personer med
    ett påhittat innehåll-

  175. -innebär det att läsaren också
    får en helt annan möjlighet-

  176. -att själv tolka vad som gestaltas.

  177. Man lär sig så mycket själv också,
    i samma process.

  178. Precis.

  179. Jens och Philip var inne på
    vad den dokumentära trenden beror på.

  180. Det är stor skillnad-

  181. -mellan Svenskfinland och Sverige.

  182. I Svenskfinland är ni aktuella
    med mer klassiska romaner-

  183. -men i Sverige har det
    de senaste åren varit extremt...

  184. Augustpriset i skönlitterära klassen
    de senaste åren...

  185. Alla böckerna är bra,
    och författarna är duktiga-

  186. -men vi har Enquists "Ett annat liv",
    Alakoskis "Svinalängorna"-

  187. -Rosenbergs "Ett kort uppehåll
    på vägen från Auschwitz", o.s.v.

  188. Linderborgs "Mig äger ingen"
    vann nästan Augustpriset.

  189. Bannerheds "Korparna"
    har självbiografiska inslag-

  190. -och "Populärmusik från Vittula"
    har tydliga självbiografiska inslag.

  191. Det är svårt...

  192. Bland de senaste
    tio Augustprisvinnande böckerna-

  193. -har hälften varit
    mer eller mindre självbiografiska.

  194. Det blir ett belöningssystem-

  195. -där man uppfattar att det är
    en tydlig väg till läsaren.

  196. Jag tror absolut att folk ser det
    och tänker "Jag måste göra så".

  197. Det finns nog yngre författare
    som tänker att de ska skriva så.

  198. "Jag vill vinna."

  199. Göran Rosenberg är inte författare
    från början, utan journalist-

  200. -och han har aldrig kallat boken
    för en roman-

  201. -men jag vet att den först hamnade
    hos fackboksjuryn-

  202. -som gav den till den skönlitterära
    juryn, och sen vann boken priset.

  203. Där har vi bestämt
    att det är en roman.

  204. Det är synd om dem
    som sorterar i bokhandelns hyllor.

  205. Det är remarkabelt,
    för i Finland har vi Finlandiapriset-

  206. -och det finns några exempel där,
    som Väisänens och Saisios böcker-

  207. -Ni kommer kanske på fler.
    -Ulla-Lena Lundbergs "Is".

  208. Trenden är inte lika stark där, och
    det slog mig hur stark den är här.

  209. Den är starkare här. Det märks också
    i diskussionen om litteratur.

  210. Knausgård blev stor i Finland också-

  211. -men kraften i diskussionen kring
    tematiken har varit större här.

  212. -Vad kan det bero på?
    -Det är svårt att svara på...

  213. ...men vi börjar få...

  214. I Sverige har vi också "deckarundret"
    och "chick lit-undret".

  215. De böcker
    som sysslar med ren fiktion-

  216. -som tydligt bygger på fiktion-

  217. -har alltmer gått
    mot underhållningsgenrer.

  218. Det har varit kriminalhistorier
    och så kallade chick lit-historier-

  219. -och det gör
    att de som försöker syssla med-

  220. -"kvalitetsfiktion"-

  221. -känner sig trängda
    mellan de två sidorna-

  222. -för man vill inte hamna
    i ett underhållningsträsk.

  223. "Jag är seriös."

  224. Då hamnar man i det som känns
    trovärdigt, att skriva om sig själv.

  225. Jag tycker att det är sorgligt-

  226. -för det innebär att vi inte litar på
    att man kan litterärt gestalta-

  227. -nåt som är sant och seriöst.

  228. En människa måste vara sann
    i stället för sannolik.

  229. Man är rädd att uppfattas som oseriös
    när man hittar på.

  230. För mig handlar det om...

  231. Att välja att skriva fiktion
    handlar mycket om komposition.

  232. Jag beundrar och gillar Knausgård,
    och jag har läst alla hans böcker-

  233. -men hans begränsning är att han är
    omnipotent och inte kan vara polyfon.

  234. Vi kan aldrig se det
    ur nån annans perspektiv.

  235. Det kan man göra i stället.

  236. Försök i stället blanda olika röster.

  237. Man vill göra det så bra som möjligt,
    så att man får krockar-

  238. -och det tycker jag på nåt sätt...

  239. Jeffrey Eugenides har sagt
    att en författare måste vara bipolär.

  240. Det gillar jag.

  241. Jag gillar att ena dagen
    sätta mig och skriva-

  242. -och vara en 55-årig kvinna,
    för det får jag inte i vardagen.

  243. Nästa dag kan jag vara en 60-årig man
    och dagen därefter en 30-årig kvinna.

  244. Jag vill inte skriva om mig själv-

  245. -för det är roligare
    att gå in i olika temperament.

  246. Jag kan skriva under på det, för när
    jag har försökt skriva om mig själv-

  247. -har jag snabbt blivit uttråkad-

  248. -men min Philip eller vi
    är nåt viktigt på spåren.

  249. Jag har träffat Knausgård, och han
    verkar vara tystlåten och ödmjuk-

  250. -som jag inte tror skulle komma med
    regler om hur man bör skriva-

  251. -men han blev ett slags katalysator
    för det här på ett tydligt sätt.

  252. När han var som hetast
    var det några artiklar...

  253. Jag kommer inte ihåg skribenterna,
    så jag vågar inte säga några namn-

  254. -men man sa att det inte fanns
    samma kraft i det påhittade-

  255. -som i det
    som har det självupplevdas kraft.

  256. Det vill jag förneka,
    för det kräver en enorm inlevelse-

  257. -och det är roligt, men ibland tungt.
    Jag har haft så tunga passager-

  258. -att jag har fått isolera mig
    för att kunna gå in i människorna.

  259. Det är inte sant att man inte kan
    åstadkomma samma kraft i fiktionen-

  260. -som i "den verkliga fiktionen",
    som grundar sig på det självupplevda.

  261. Om man är beredd att göra jobbet-

  262. -och riskera sitt eget jag,
    för man kan förlora sig-

  263. -så går det att göra.

  264. Ett utmärkt exempel är Sofia Oksanen.

  265. Hennes bok utspelar sig på 60-talet,
    så hon har inte upplevt det själv-

  266. -och det är en oerhörd kraft
    i hennes böcker. Hon är här i dag.

  267. Jag sticker eventuellt ut hakan lite-

  268. -men den svenska prosan-

  269. -har påverkats mycket av
    de skrivarutbildningar som finns.

  270. Jag har varit på en del såna
    och föreläst och pratat med elever-

  271. -och där övar man sig mycket i-

  272. -att utveckla språk, formuleringar-

  273. -känslor och berättande-

  274. -men man lär sig inte
    en av de viktigaste uppgifterna-

  275. -att hitta på saker. När jag pratar
    om mina texter får jag ofta frågan:

  276. "Hur gjorde du när du hittade på?"

  277. Då säger jag: "Det var jättesvårt."

  278. Det är faktiskt underskattat
    hur svårt det är att hitta på-

  279. -en bra berättelse,
    eller en intrig som bär-

  280. -som inte är banal eller långsökt,
    utan precis så att det funkar-

  281. -och befolka intrigen
    med bra figurer.

  282. Det är väldigt svårt,
    och skrivarskolorna är inte lata-

  283. -för de arbetar oerhört hårt-

  284. -men om man utvecklar sitt skrivande-

  285. -kanske det är lättare att öppna upp
    sig själv och berätta om det-

  286. -i stället för att bara fantisera-

  287. -och hitta djupet
    i den egna fantasin.

  288. Men apropå det att stora författare
    skriver autofiktion-

  289. -har vi Kerstin Ekman, P.O. Enquist,
    och säkert många fler-

  290. -som gör hemläxan, om man säger så.

  291. De sätter sig ner,
    och har en oerhörd begåvning-

  292. -för komposition,
    för att teckna karaktärer, o.s.v.-

  293. -men de arbetar hårt.
    Det är ett hårt slit.

  294. Som du säger, det kräver
    ett jäkla jobb och en envishet.

  295. Det är möjligt att vissa känner
    att de inte är beredda att gå in i...

  296. Å ena sidan ska du lära dig det här
    nånstans.

  297. Det handlar mycket om att förstå
    hur en berättelse är uppbyggd-

  298. -och hur den har byggts upp
    ända sen antiken.

  299. -Det gör man väl mer inom film?
    -Det är ljusårs skillnad.

  300. Du kan inte bli manusförfattare
    om du inte behärskar dramaturgi.

  301. Om du inte gör det-

  302. -upptäcker du det vid första mötet
    med regissör, producent och skådisar.

  303. Det är en helt annan värld,
    där man arbetar med alla små element.

  304. Man håller på mycket
    med konstruktionen-

  305. -så struktur är A och O.

  306. Det sköna när man sen
    skriver romaner-

  307. -är att man har det i ryggmärgen-

  308. -och är fri att leka med elementen
    och frångå dem.

  309. Man gör det inte omedvetet, som man
    kanske gör om man bara börjar skriva.

  310. Man vet vad man håller på med
    för man har verktygslådan.

  311. Det är skillnad.

  312. Det slog mig i det som Anna säger-

  313. -att man kanske kan ha fallenhet för
    att skriva i en viss genre.

  314. Efter många år
    av roman- och novellskrivande-

  315. -försökte jag själv mig på
    tv-drama och teater och märkte...

  316. Jag har ingen skrivarutbildning, så
    jag har nog en intuitiv känsla för-

  317. -hur man ska klippa i romaner, var
    man ska byta scen eller perspektiv-

  318. -men när jag prövade med dramatik
    var jag usel.

  319. Det som slår mig nu är-

  320. -att det finns en viss författarbåge.

  321. Det gäller inte alla författare-

  322. -men en författare kan bära på
    självbiografiskt plågsamt stoff-

  323. -ett sår som man måste skriva av sig-

  324. -för att sen gå vidare
    och skriva mer utanför sig själv.

  325. Ibland kan såna författare
    på ålderns höst återvända-

  326. -i en stramare, förädlad form
    till det ursprungliga såret.

  327. P.O. Enquist är
    ett bra exempel på det.

  328. De stora författarna
    som Enquist, Ekman och Tunström...

  329. -...har ju skrivit självbiografiskt.
    -Ja, de har skrivit både och...

  330. ...och säkert klätt
    sina egna erfarenheter i fiktion...

  331. ...och gjort det så bra
    att bara deras närmaste vet...

  332. ...vad som är det självbiografiska.

  333. Vissa är uttalat självbiografiska.

  334. Man kan hävda...

  335. Vi behöver inte försvara
    autofiktionen-

  336. -men är inte varje berättelse
    en fiktion?

  337. Man ger ju sin version av sanningen.

  338. Då kan man säga att senaste numret
    av Dagens Nyheter är fiktion-

  339. -men det är det ju inte.
    Det är en förenkling-

  340. -att alla texter är fiktion.
    Så är det inte.

  341. I Knausgårds sista bok,
    som just har kommit på svenska-

  342. -finns en scen
    när hans farbror säger-

  343. -"När du städade efter din pappa
    var det inte så som du skriver"-

  344. -och då börjar han själv tvivla på
    sina minnen och hur han skrev det.

  345. Det är rimligt att det funkar så,
    att det inte alls gick till så-

  346. -men att det kändes rätt i hans bok.

  347. Scenen var
    som den skulle vara i boken.

  348. Man ska läsa hans böcker
    som romaner också.

  349. Katarina var kanske ute efter
    den klassiska sanningen-

  350. -att minnet är en svekfull vän.
    Även om man vill vara sanningsenlig-

  351. -och sparar alla dokument i sitt liv,
    som räkningar, brev och allt-

  352. -förvrängs det ändå.
    Det är inte så som det en gång var.

  353. Jag minns en tidig erfarenhet,
    för jag hade en tidig ungdomsnovell-

  354. -och min släkt kände igen
    sommarstället där vi hade varit-

  355. -och sen hade jag
    en tvist med min morbror-

  356. -för tvärs över sjön låg ett ödehus,
    och jag skrev att det var grönmålat-

  357. -och för honom var det viktigt
    att det inte var det. Det blir så.

  358. Märta Tikkanen sa till mig:

  359. "Jag blev ofta arg på min pappa, och
    jag slängde ett glas mjölk på honom."

  360. "Eller vänta, det kanske bara var nåt
    jag skrev i en bok."

  361. Hon var osäker på om det hade hänt,
    men hon hade skrivit det nånstans.

  362. Det hör till författarlivet
    att efter ett antal verk-

  363. -där man har använt
    t.ex. sin barndom-

  364. -är man inte längre riktigt säker på
    vad som var sant och inte.

  365. -Det sker en märklig sammanblandning.
    -Ja, gränsen är ju flytande.

  366. Det rasar en liten debatt
    om vem som får skriva vad.

  367. Alla får skriva vad som helst-

  368. -men det diskuteras ändå.

  369. Ska Kjell Westö bara skriva om
    heterosexuella män i sin egen ålder-

  370. -eller får han skriva om romer eller
    kvinnor från ett inifrånperspektiv?

  371. Är det ett problem?

  372. Om man hyllar romanen ska vi ju
    kunna leva oss in i vem som helst.

  373. Debatten förekommer i Sverige,
    men inte i Finland just nu-

  374. -och jag kan förstå att nån
    som känner sig socialt utsatt-

  375. -kan uppleva det som förmätet om nån
    utifrån skildrar ens verklighet-

  376. -innan den utsatta människan
    har hunnit göra det själv.

  377. Samtidigt hotas hela grund-
    förutsättningen för skönlitteratur.

  378. Allt försvinner. "Madame Bovary"
    försvinner och en massa annat.

  379. Skulle jag åläggas
    att bara skriva om-

  380. -52-åriga manliga författare
    som spelar elgitarr-

  381. -skulle jag tråkas ihjäl.

  382. Allt är förlåtet
    om det är en bra skildring.

  383. Då glömmer man tid och rum
    och dras bara med.

  384. -Jag håller med.
    -Man skiter i vem författaren är.

  385. Jag har tänkt på att författare
    måste få skriva vad de vill-

  386. -men förlag har ett visst ansvar
    att ta in andra röster-

  387. -och det finns kulturpolitik.

  388. Man kan se till
    att det finns andra perspektiv-

  389. -på tidningsredaktioner
    och på förlag-

  390. -men författarna
    ska inte tänka när de skriver:

  391. "Jag får inte gå in i det ämnet,
    för det är inte nära mig."

  392. Då blir all litteratur
    nåt slags vittneslitteratur.

  393. Det är en del av problematiken.

  394. Eftersom den autofiktiva
    och dokumentära trenden är så stark-

  395. -blir allt berättande automatiskt
    en form av vittneslitteratur-

  396. -och allt berättande
    blir maktutövning.

  397. Skriver jag om romer
    så hittar jag inte på-

  398. -utan då bestämmer jag hur det är
    att vara rom, vilket inte är rätt.

  399. Jag skulle akta mig noga innan jag
    skrev nåt som hade romska karaktärer-

  400. -för den frågan är så infekterad
    för dem som utsatts för förtrycket-

  401. -och om jag som icke-rom
    skulle skriva om deras situation-

  402. -skulle det bli bedömt
    som en form av maktutövning-

  403. -och det vill jag inte göra.

  404. Det är en viktig poäng du tar upp-

  405. -att den autofiktiva
    och dokumentära trenden-

  406. -gör det svårt att skriva om
    nåt annat än den grupp man tillhör-

  407. -den klass och den miljö
    man kommer från.

  408. Men det är inte otänkbart
    att man skriver om romer-

  409. -och att man gör det där jobbet.
    Man intervjuar folk-

  410. -och ber nån läsa och kommentera det.

  411. Det är inte omöjligt
    att det skulle kunna bli bra.

  412. -Jag har inga såna planer.
    -Nej. Jag skrev om en professor...

  413. ...och bad nån som kunde ämnet
    att kolla manuset.

  414. Det här är en parallell
    som kanske inte riktigt håller-

  415. -men man kan se till
    att nån ser till att det är rätt.

  416. Det tycker jag med, och blir det då
    en inkännande skildring-

  417. -kan även en romsk läsare
    tycka om det.

  418. Ja. Det handlar inte bara om teknik,
    utan du måste ha inlevelsen-

  419. -och klara av att gå ut ur dig själv.

  420. Jag förstår Jens rädsla-

  421. -eller fiktiva rädsla, för du
    har ju inga såna planer, för temat.

  422. Om jag ska välja en huvudperson
    i min nya bok-

  423. -är det en relativt ung kvinna
    som har suttit i fångläger-

  424. En annan, inte lika central
    men ändå ganska viktig karaktär-

  425. -är jude 1938,
    och vi vet vad det implicerar.

  426. Det är viktigt när man påtar sig
    ett uppdrag av det här slaget-

  427. -att vara ödmjuk.

  428. Man måste förstå hur svårt det är-

  429. -och inte tro att man kan göra det
    med en veckas research-

  430. -för man måste bli människorna.

  431. När jag skrev om kvinnan i romanen-

  432. -måste jag isolera mig, för jag blev
    en konstig människa de veckorna.

  433. Det är ett herkulesjobb-

  434. -och det finns nog gränsfall
    där vi författare inte ska göra det-

  435. -men vi måste våga oss på
    såna vågspel.

  436. Sen är det viktigt
    att skapa utrymme för-

  437. -författare som kommer
    från andra delar av samhället-

  438. -än vad de flesta författare gör.

  439. Kristian Lundbergs "Yarden"-

  440. -hade varit svår för mig att skriva-

  441. -för den skildrar
    hans arbete i Malmö hamn-

  442. -på ett sätt som gör
    att man är där i alla detaljer.

  443. Jag tyckte också mycket om den,
    men säg att Lundberg hade sagt:

  444. "Jag satt i en skrivarstuga
    på Österlen och skrev det här."

  445. Nu hittar jag på,
    men om Kristian Lundberg hade sagt-

  446. -"Jag satt på Österlen och skrev
    och fantiserade ihop det här"-

  447. -"men visst är det en bra bok?",
    då hade det blivit så här tyst.

  448. De hade inte tyckt att boken var bra
    längre, för det som gör den bra-

  449. -är att vi vet att det är sant
    och faktiskt hände Lundberg.

  450. Det är en fin bok,
    men det är ett problem-

  451. -att kontexten kring en bok
    avgör hur vi upplever den.

  452. Det är intressant, för hade jag
    hört det så hade boken fått ett lyft-

  453. -för jag hade blivit
    enormt imponerad av författaren.

  454. Det är som
    James Freys "Tusen små bitar"-

  455. -om hans grava missbruk.

  456. Jag läste den som alla andra...

  457. Nej! Jag läste den utan att veta
    att den skulle vara självupplevd-

  458. -men förstod sen att han hade hävdat
    att han hade upplevt det själv.

  459. Sen kom det fram
    att han inte hade upplevt det.

  460. Det innebar en katastrof för honom-

  461. -för då blev många superarga-

  462. -över att han hade ljugit i sin bok-

  463. -men jag blev besviken-

  464. -när jag förstod att folk trodde
    att han hade skildrat sitt eget liv.

  465. Jag var imponerad av författaren,
    för jag trodde han hade hittat på.

  466. Ett annat exempel är J.T. LeRoy
    hade aldrig existerat som författare-

  467. -utan det var en skådespelare.

  468. Den yttersta dåliga konsekvensen
    vore en situation-

  469. -där budbäraren betyder allt
    och budskapet betyder lite.

  470. Vi är ibland snubblande nära det,
    men bör försöks undvika det.

  471. För att rädda fiktionen behöver vi
    alltså ha författare-

  472. -som inte är lata,
    har möjlighet till inlevelse-

  473. -som inte bara strävar efter
    att få Augustpriset-

  474. -som vågar skriva om annat-

  475. -än det som är närmast en själv.

  476. Det kanske blir för svårt,
    men jag ska pröva en historisk båge.

  477. Jag har varit med länge
    och sett att det går i vågrörelser.

  478. När jag var gymnasist på 70-talet-

  479. -läste jag en bok av Gunnar Harding
    som hette "Den trådlösa fantasin".

  480. Där låg han i polemik
    mot den tidens nyrealister-

  481. -som ville skriva i en samhällsanda.

  482. Sen fick han rätt, för på 80-talet
    kom det fantastiska romaner-

  483. -av Tunström, Pleijel, m.fl.
    Berättelsen kom tillbaka-

  484. -så Tuva Korsström skrev på 90-talet
    boken "Berättelsernas återkomst".

  485. Nu, på 2000-talet,
    fick vi en stark autofiktiv trend-

  486. -men pendeln svänger igen. Det finns
    en vågrörelse i litteraturen-

  487. -och all litteratur
    existerar samtidigt-

  488. -fast en viss genre temporärt
    lyfts fram som den enda rätta-

  489. -i ett medialt brus.

  490. Man kan fundera på var i vågrörelsen
    Svenskfinland och Sverige ligger.

  491. Vem är före och vem är efter? Vi har
    lillebrorskomplex och vill vara före.

  492. Det har vi varit tidigare
    med modernismen, så vi får se.

  493. Jag hoppas att ni är före,
    och jag har stor beundran för dig-

  494. -men för de finlandssvenska här,
    både Philip och Kjell-

  495. -och även Sofi Oksanen från Estland-

  496. -så jag har stort hopp om
    att utvecklingen kommer österifrån.

  497. Tack så mycket.
    Vi kan fortsätta länge-

  498. -men samtalet
    får fortsätta på mässgolvet.

  499. Tack.

  500. Textning: Sofie B. Grankvist
    www.broadcasttext.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Fram med fiktionen

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Anna Fredriksson, Jens Liljestrand, Philip Teir och Kjell Westö sjunger fiktionens lov och analyserar den dokumentära trenden i Sverige. Efter vågen av autofiktion är det dags att ta romankonsten och fantasin till heders igen. Det finns nämligen en sanning som man lättare når genom fiktionen. Måste allt idag vara baserat på en personlig berättelse för att väcka intresse? Moderator: Katarina Gäddnäs. Inspelat på Bokmässan i september 2013. Arrangör: Schildts & Söderströms och Bokförlaget Forum.

Ämnen:
Svenska > Litteraturhistoria och författarporträtt
Ämnesord:
Biografiska romaner, Dokumentärromaner, Litteraturvetenskap, Romaner, Svensk litteraturhistoria
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Fram med fiktionen

Måste allt idag baseras på en personlig berättelse för att väcka intresse? Anna Fredriksson, Jens Liljestrand, Philip Teir och Kjell Westö sjunger fiktionens lov och analyserar den dokumentära trenden. Moderator: Katarina Gäddnäs. Inspelat på Bok & bibliotek i september 2013. Arrangör: Schildts & Söderströms och Bokförlaget Forum.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Om godheten och girigheten

Klyftorna i vårt samhälle växer samtidigt som forskningen visar att ett samhälle med stora klasskillnader är dåligt för alla. Filmaren Stefan Jarl samtalar med Kajsa Ekis Ekman, Andreas Cervenka och Caroline Krook. Moderator: Marit Kapla. Inspelat på Bok & bibliotek i september 2013. Arrangör: Svenska kyrkan/Se människan, Göteborg International Film Festival och Leopard.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Sverige och rättsosäkerheten

Många ensamkommande flyktingbarn som kommit till Sverige har försvunnit. Katia Wagner och Jens Mikkelsen har träffat flera hundra av dem, och har skrivit boken De förlorade barnen. De samtalar med Lena Sundström, som skrivit Spår. Moderator: Björn Linnell. Inspelat 26 september 2013. Arrangör: Natur och kultur.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Lyssna på mig

Kan barn må bra under och efter en skilsmässa? Vad säger barnen? Hur kan litteraturen stödja barn i kris? Med Bris studie Lyssna på mig som utgångspunkt samtalar Bris' socionomer Sofia Grönkvist och Marie Angsell, författaren Mats Wänblad och illustratören Per Gustavsson. Moderator: Kattis Ahlström. Inspelat 26 september 2013. Arrangörer: Bris och Lilla Piratförlaget.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Litteraturens status på folkbiblioteken

Skol- och folkbibliotekarier ska främja läsning och läslust i och utanför skolan. Har de tillräcklig tid och kunskap? Vem ansvarar för bibliotekariernas kompetensutveckling? Samtal med Jenny Lindh, Karin Linder, Magnus Persson och Margareta Rodin Lundberg. Moderator: Signe Westin. Inspelat på Bok & bibliotek i september 2013. Arrangör: Kulturrådet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Berättartraditionen lever vidare

Författarna Kerstin Ekman och Therése Söderlind möts i ett samtal om vad som utmärker en stark berättelse. Moderator: Åsa Beckman. Inspelat på Bok & bibliotek i september 2013. Arrangör: Wahlström & Widstrand.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

438 dagar - Johan och Martin berättar

Journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye reste till Afrikas horn för att rapportera om hur jakten på olja drabbade befolkningen i Ogadenregionen. Istället blev de skjutna och fängslade. Här talar de om händelserna, om boken de skrivit och om litteraturen som hjälpte dem att uthärda livet i fängelset. Moderator: Mattias Göransson. Inspelat på Bok & bibliotek i september 2013. Arrangör: Offside press.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Men läs då unge!

Vad gör vi när ungas läsförmåga blir allt sämre? Hur påverkas samhället på sikt av det? Samtal med journalisten Johanna Koljonen, litteraturlektorn Ann Steiner och litteraturprofessorn Magnus Persson. Moderator: Daniel Sandström, kulturchef på Svenska Dagbladet. Inspelat 26 september 2013. Arrangörer: Kulturrådet, UR och Riksbankens Jubileumsfond.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Digital revolution i klassrummet

Skolundervisningen förändras. Fysikläraren Daniel Barker föredrar metoden flipped classroom, alltså filmade föreläsningar och mer tid för diskussioner i klassrummet. Språkläraren Patricia Diaz använder webben. Moderator: Hans Renman. Inspelat 26 september 2013. Arrangörer: Natur & kultur och Studentlitteratur.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Vad händer i oss när vi läser?

Vi lever i en digital tid där människor ständigt reflekterar över sig själva och gärna publicerar sig offentligt. Här följer ett samtal om läsning i vår tid. Medverkar gör författaren Kristoffer Leandoer, litteraturvetaren Yvonne Leffler och litteraturvetaren Cecilia Pettersson. Moderator: Sharon Jåma. Inspelat 26 september 2013. Arrangör: Riksbankens Jubileumsfond.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Läsande och lärande rum

Går det att tala om inre och yttre rum i samband med lärande och läsande, och hur kan de befrukta varandra? Medverkar gör bl.a. Börje Ehrstrand, Pia Carlsson och Björn Ranelid. Moderator: John Chrispinsson. Inspelat 26 september 2013. Arrangörer: Läsrörelsen, Lärarförbundet, Svensk biblioteksförening, Kulturrådet, ABF Stockholm och Natur och Kultur.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Människans gåtfulla drivkrafter

Trots att han led av dyslexi bestämde sig den amerikanske författaren Richard Ford för att studera litteratur. Här talar han om sin senaste roman och om sitt författarskap med litteraturkritikern Ingrid Elam. Inspelat på Bok & bibliotek i september 2013. Arrangör: Brombergs förlag.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

På djupet med Leif GW Persson

Kriminologen Leif GW Persson är en bästsäljande författare och en känd samhällsdebattör. Vad är det som driver honom? Ett samtal om livssyn och personliga övertygelser med ärkebiskop Anders Wejryd. Inspelat på Bok & bibliotek i september 2013. Arrangör: Albert Bonniers förlag.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Dregen - ett rock 'n' roll-drama

Rockstjärnan Dregen, med bakgrund i bland annat Hellacopters och Backyard Babies, berättar om sitt rock´n’ roll-liv med droger och festande för medförfattaren Tore S. Börjesson, men också om att som 11-åring ha sett sin pappa ta livet av sig. Moderator: Kai Löwen-Åberg. Inspelat 28 september 2013. Arrangör: Norstedts.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2013

Isol - om att berätta för barn

Bilderböcker skapade i barnets ögonhöjd. Ständigt nya bildlösningar som tänjer på invanda perspektiv och flyttar bilderboksmediets gränser. Så beskrivs 2013 års Almapristagare, Isol. Här samtalar den argentinska bilderbokskonstnären med juryledamoten Mats Kempe. Inspelat 26 september 2013. Arrangör: Kulturrådet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Skolbibliotek 2014

Läsförståelse i olika genrer

Barbro Westlund är forskare i didaktik med inriktning på läsförståelse. Hon visar hur man genom olika genrer kan utveckla elevers läsförståelse. Konferensen hölls på Hotel Riverton i Göteborg 18-19 mars 2014. Arrangör: Skolporten.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - Kina

Allt fler vill lära sig kinesiska

Om man ska kunna lära sig kinesiska är det bra om man är musikalisk. Det säger 22-åriga språknörden Linnea Niklasson som älskar att bo i Peking. Vi möter också Cecilia Lindqvist, en svensk auktoritet i Kina som revolutionerat synen på de kinesiska tecknen.

Fråga oss