Titta

Mole End

Mole EndMaterialDela
  1. Mullvaden och Råttan är vänner.

  2. De träffades en vårdag
    när Mullvaden gick ner till floden.

  3. Han gick hemifrån för att han tyckte
    att det var så tråkigt att vårstäda.

  4. Råttan, eller Råttis som han kallas,
    och Mullvaden umgicks hela dagen.

  5. Till slut frågade Råttan om Mullvaden
    ville bo hos honom över sommaren.

  6. Och det gjorde han - hela sommaren.

  7. När vi träffar dem är det vinter.

  8. De är på väg tillbaka hem till Råttan
    efter att ha varit ute hela dagen.

  9. Det börjar bli sent
    och det är frost i luften.

  10. Mullvaden och Råttan hittade en stig
    som gjorde promenaden intressant.

  11. Båda två hörde det där som alla djur
    har inom sig - en röst som sa:

  12. "Ja, det stämmer.
    Den här stigen leder hem."

  13. "Nu kommer vi till en by", sa Mullvaden
    när stigen blev till en väg.

  14. Djuren var inte så förtjusta i byar.

  15. "Strunt i det", sa Råttan. "Så här års
    sitter alla inne så här dags."

  16. "De sitter runt brasan: män, kvinnor,
    barn, hundar, katter - alla."

  17. "Vi kan gå förbi utan problem
    och titta in genom fönstren om du vill."

  18. Det var nästan mörkt när de nådde byn.
    De tassade över ett tunt lager snö.

  19. De såg människor i husen. De satt
    runt bordet och pratade och skrattade.

  20. Fönstren var som små scener.

  21. När de gick från scen till scen-

  22. -såg de en katt,
    ett sömnigt barn i en säng-

  23. -och en man som knackade sin pipa
    mot en trästock.

  24. De väcktes av en kall vind-

  25. -och kände att de frös om tårna och
    var trötta i benen. Det var långt hem.

  26. De gick där i tystnad och funderade.

  27. Råttan gick lite längre fram
    och tittade ner i vägen framför sig.

  28. Han la inte märke till Mullvaden.

  29. Plötsligt kände Mullvaden något,
    som om han hade fått en stöt.

  30. Det var något mystiskt
    som kallade på honom, långt bortifrån-

  31. -där han stod i mörkret.

  32. Det kändes bekant,
    men han mindes inte vad det var.

  33. Han stannade och sniffade i luften.
    Vad var det där? Han kände det igen...

  34. ...och nu mindes han.

  35. Hans hem! Det var det de menade-

  36. -de där osynliga små händerna
    som alla drog honom åt samma håll!

  37. Det måste vara nära, hans gamla hem-

  38. -som han lämnade den där vårdagen
    för länge sen.

  39. Och nu försökte hans hem
    få honom att komma tillbaka.

  40. Han måste dit.
    "Råttan! Råttis, min vän!" ropade han.

  41. "Kom nu, Mullvaden!" svarade Råttan.

  42. "Snälla Råttis, stanna!" sa Mullvaden.
    "Du förstår inte - det är mitt hem!"

  43. "Jag kände lukten av det,
    och det ligger här i närheten."

  44. "Jag måste dit - jag måste!
    Kom tillbaka, snälla Råttis!"

  45. Råttan var långt bort och hörde inte.
    "Vi kan inte stanna nu!" ropade han.

  46. "Det är sent, och det börjar snöa!"
    Råttan fortsatte utan att vänta på svar.

  47. Stackars Mullvaden stod ensam kvar.

  48. Nånstans djupt inom honom
    började en stor snyftning leta sig upp.

  49. Men han övervägde inte
    för ett ögonblick att överge sin vän.

  50. Han hörde viskningarna från hans gamla
    hem växa sig allt starkare.

  51. Hans hjärta var brustet, men han vände
    sig om och följde efter Råttan.

  52. Han kände fortfarande doften
    av sitt gamla hem i sin lilla nos.

  53. Han gick ifatt Råttan,
    som inte visste någonting om det här.

  54. Råttan pratade om
    vad de skulle göra när de kom hem-

  55. -och hur varmt och skönt
    det skulle bli med en brasa.

  56. Han märkte inte att hans vän var tyst.

  57. Till slut, när de hade kommit
    en lång bit, stannade Råttan och sa:

  58. "Mullvaden, min gamle vän,
    du verkar trött."

  59. "Vi sätter oss här och vilar en stund."

  60. Mullvaden satte sig och försökte
    hindra snyftningen som var på väg.

  61. Den tvingade sig upp i luften,
    och sen kom ännu en snyftning-

  62. -och ännu en, och alltfler, ända tills
    den stackars Mullvaden började gråta.

  63. Han hade mist något.
    Något som han inte ens hade hittat.

  64. "Vad står på, min vän?"
    frågade Råttan.

  65. Mullvaden kunde knappt prata
    för alla snyftningar.

  66. "Det är bara ett enkelt ställe,
    inte som ditt mysiga hus"-

  67. -"inte vackert eller storslaget,
    men det var mitt lilla hem."

  68. "Jag tyckte om det, och jag
    lämnade det och glömde bort det."

  69. "Och så kände jag lukten av det"-

  70. -"och jag ropade på dig, men du
    ville inte lyssna, Råttan... Kära nån!"

  71. "När du inte ville vända om
    och jag måste lämna det bakom mig"-

  72. -"trodde jag mitt hjärta skulle brista!"

  73. "Vi kunde väl ha gått dit och tittat,
    åtminstone. Bara tittat."

  74. "Det var så nära, men du ville inte
    vända om, Råttis! Kära nån, kära nån!"

  75. Råttan såg på Mullvaden
    under tystnad. Sen sa han:

  76. "Nu förstår jag."

  77. "Vilken dummer jag har varit.
    Vilken dummer!"

  78. Han väntade tills Mullvaden
    nästan hade slutat snyfta.

  79. Sen sa han: "Nu går vi, gamle vän."

  80. Och Råttan började gå igen,
    åt det håll de hade kommit ifrån.

  81. "Vart är du på väg, Råttis?"
    ropade Mullvaden.

  82. "Vi ska leta reda på ditt hem",
    svarade Råttan.

  83. "Följ med här. Det kommer att ta tid,
    och vi behöver din nos."

  84. "Kom tillbaka!" ropade Mullvaden.
    "Det är sent och mörkt, och det snöar!"

  85. "Jag menade inte
    att berätta hur jag kände!"

  86. "Det spelar ingen roll", sa Råttan.
    "Jag ska hitta ditt hem. Ta min arm!"

  87. Och så gick de.

  88. När Råttan trodde att de var nära
    sa han:

  89. "Då så! Använd nosen din,
    och gör ditt allra bästa."

  90. Då kände Råttan plötsligt något
    i Mullvadens arm, som han höll.

  91. En liten stöt.

  92. Här kom signalerna!

  93. Mullvaden stod stilla.
    Han sniffade i luften.

  94. Så sprang han en bit - ett misstag -
    stannade, sniffade i luften igen-

  95. -och tog ett steg till.

  96. Råttan höll sig nära honom.

  97. Mullvaden gick genom en häck
    och över en åker.

  98. Plötsligt dök han, och Råttan följde
    efter. Han hade hittat en tunnel!

  99. Det dröjde innan Råttan
    kunde ställa sig upp.

  100. Så tände Mullvaden en tändsticka,
    och i dess sken såg Råttan-

  101. -att de stod i en öppen hålighet
    med ett prydligt sandgolv.

  102. Sen såg han en liten dörr
    där det stod "Mole End".

  103. Det var Mullvadens hem.

  104. Översättning: Rebecca Simpson
    www.broadcasttext.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Mole End

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Mullvaden och hans vän Råttan är på väg hem efter en lång dag ute, när Mullvaden plötsligt vädrar något i luften. Animerad film på lätt engelska byggd på ett kapitel ur Kenneth Grahames bok "Det susar i säven." Bilder: Tindra Jonsdotter. Berättare: Jo Rideout.

Ämnen:
Engelska > Film och dramatiseringar
Ämnesord:
Fiktiva berättelser, Hemlängtan
Utbildningsnivå:
Grundskola 4-6

Ladda ner

Mer grundskola 4-6 & engelska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaModern Ghost Stories Junior

The Crane

Det är någonting som agerar hotfullt utanför Craigs fönster i stormen. Men hans fönster ligger på sjätte våningen...

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaModern Ghost Stories Junior

Wraithlook

Ska Martin ta chansen att återse sin döda flickvän? Det finns en möjlighet via nätet.

Fråga oss