Titta

Sverige sviker

Sverige sviker

Om Sverige sviker

Vi möter några av de ungdomar som haft en tuff resa genom skolan och inte nått de uppsatta målen. Skolan har inte lyckats ge det stöd ungdomarna behöver. Ungdomarna berättar om sin situation och hur dagens skola fungerar och hur de dagligen upplever konsekvenserna av nedskärningar, beslut och mobbning. Vi träffar elever som inte varit i skolan på flera månader eller till och med år och elever med neuropsykiatriska diagnoser som kämpat under hela sin skoltid för att få det stöd de behöver. Vi träffar även elever som allt verkat hopplöst för, men där det har vänt, där rätt insats gjort skillnaden.

Till första programmet

Sverige sviker : Jag vill vinnaDela
  1. I'm standing here
    and you are the other side

  2. I hold my breath and I won't cry

  3. Won't cry

  4. We look like shadows
    growing for a while

  5. You're coming closer and I won't cry

  6. Won't cry

  7. Om vi som människor har lika värde-

  8. -måste skolan satsa olika
    på elever med olika förutsättningar.

  9. Det kommer alltid att finnas elever-

  10. -som inte når upp till kraven.
    För dem måste vi hitta lösningar.

  11. Ingen ska behöva känna sig
    misslyckad efter skolan.

  12. Jag tror det var på julafton.

  13. Jag var inte ens hemma på julafton.
    Mamma satt själv hemma.

  14. Jag mötte min syster i korsningen.
    Sen bara brast det.

  15. Jag fixade det inte längre.

  16. Sen den dagen
    har jag inte gått i skolan på allvar.

  17. Alltså, sen jag började här.
    Men däremellan.

  18. Det fanns ingen framtid för mig då.

  19. Det fanns bara dået och nuet.

  20. Jag tänkte mer
    att det finns ingenting att bevisa.

  21. Jag lät dem vinna,
    eller vad man ska säga.

  22. God morgon, Robban.

  23. God morgon, Christoffer.
    Det är frukost.

  24. -Sonny? Är du vaken?
    -Ja.

  25. -Hej, hjärtat.
    -Hej.

  26. Å, vad varmt det var.

  27. Vad har vi nu på morgonen?
    Samhälle, va? Och sen idrott?

  28. Välkomna till Rapport. Barack Obama
    har lämnat Washington-

  29. -och är nu på väg mot Stockholm.
    Han beräknas landa 10.10.

  30. Här joggar han uppför trappan
    och in i presidentplanet.

  31. Vi ska arbeta vidare idag
    med det vi arbetade med sist.

  32. Sonny, du jobbar med en studie.
    - Kevin, du ska gå över till boken.

  33. Christoffer, du är färdig.
    - Ska vi köra igång, killar?

  34. -Är det öppet på era rum?
    -Mm.

  35. Vi ska titta på skillnaden...
    mellan en rättsstat och en polisstat.

  36. Sverige räknas som en rättsstat.
    Vi har rättssäkerhet-

  37. -och lagar som styr domstol
    och myndigheter.

  38. När jag började här hade jag
    inte gått i skolan på tre år.

  39. Inte gjort nåt allvarligt skolarbete
    på fem år.

  40. Inget som har legat i minnet.

  41. Jag kunde ingenting. Fattade nada.
    Det var inte lönt att gå på lektion.

  42. De hade inte kompetens
    eller tid att hjälpa mig.

  43. De andra kunde redan alltihop.
    Jag satt där och kunde inte ens...

  44. Matte, till exempel. Ingenting.
    Jag satt på fritidsgården istället.

  45. Men jag var i skollokalen,
    så jag skötte min skolplikt.

  46. Annars hade jag fått
    en anmälan till socialen igen.

  47. Men vad fan...?

  48. Mattias!

  49. Var det du som kallade?
    Nu har du sett alla videorna.

  50. Men du ser här...
    Du har inte gjort uppgifterna klara.

  51. -Måste jag göra det, då?
    -Ja. Innan du går över till boken.

  52. Jag fattar ingenting just nu.

  53. Hur fan kunde Christoffer göra sina
    frågor utan att titta på videorna?

  54. -Han tittade på allihop.
    -Ja, efter att han gjort frågorna.

  55. -Härnere har du... En gång till.
    -Jag vet.

  56. Vi börjar med våra grundlagar.
    Sverige har fyra grundlagar.

  57. Regeringsformen styr
    hur Sverige ska styras.

  58. Tryckfrihetsförordningen:
    Att man får trycka vad man vill.

  59. Sen finns det också en notarie
    som för protokoll...

  60. Det är inte många som vet om det,
    men jag har alltid tyckt om skolan.

  61. Vem skulle tro på det?

  62. Jag var aldrig på lektionerna.
    Jag gjorde inga läxor.

  63. Om jag säger att jag tycker om skolan
    kommer de bara att skratta åt mig.

  64. Jag kan inte sitta still.
    Det går inte.

  65. Jag måste röra på mig.
    Gå härifrån. Ställa mig upp.

  66. Jag är dum i huvudet, tyckte jag.
    Jag kan inte lära mig nånting.

  67. Till sist blir det
    att jag går ut därifrån-

  68. -och inte kommer tillbaka.

  69. Jag känner mig ganska ensam.
    Ingen förstår hur jag känner.

  70. Allting blir liksom svart.

  71. Jag gick inte i skolan.
    Alla andra gick i skolan och jobbade.

  72. Jag var ensam hemma hela tiden.

  73. Vem som helst blir nedstämd
    av att vara ensam dygnet runt.

  74. I början...

  75. I början trodde jag
    att du inte gillade skolan.

  76. -Att du var lat.
    -Ja.

  77. -Så jag trodde som alla andra.
    -Ja.

  78. Då ville jag inte hjälpa dig.

  79. -Bra.
    -Jag börjar lära mig.

  80. -Fyra och fyra...
    -Varför tar du mina?

  81. Jag kände att du hatade mig-

  82. -och att jag aldrig kunde få dig
    på min sida.

  83. Att vi inte kunde prata.

  84. En, två, tre, fyra, fem...

  85. Jag blev ledsen när jag såg
    att du gjorde mamma ledsen.

  86. Man kunde inte ha en...
    Vad ska man säga?

  87. -Man kunde inte prata med dig.
    -Konversation.

  88. -Eller diskussion.
    -Du gick i taket för minsta lilla.

  89. -Sonny ska bli bonde. Jo.
    -Nej.

  90. -Arborist. Det vore rätt nice.
    -Då måste man läsa tre år till.

  91. Men först ska jag jobba i två år.
    Sen ska jag läsa.

  92. Fem år efter att du har gått ut här
    ska du ha ett jobb? Fan vad drygt.

  93. Ja. Då kan man sitta i ett träd
    och låtsas att man sågar av en gren-

  94. -och ta en kopp kaffe.

  95. -Det gör du ju redan.
    -Sant.

  96. Men man kan göra det
    lite mer professionellt.

  97. Hänga i knävecken
    och dricka samtidigt.

  98. Och säga: "Det här är en ny taktik
    för att såga grenar."

  99. Okej...

  100. -Gick du ut nian?
    -Jag? Ja.

  101. Det gjorde jag. Eller ja...

  102. Jag var väl på skolavslutningen
    i alla fall.

  103. Sen vet jag inte
    om jag var där så mycket mer.

  104. Det är ju ett helt annat koncept här
    än på andra skolor.

  105. Det är lättare också,
    eftersom alla har nån diagnos.

  106. Man förstår ju ändå varann.

  107. I en vanlig klass med 25 elever
    är det kanske två som har diagnos.

  108. Resten tycker man är dum i huvudet.

  109. Inklusive lärarna.
    De fattar inte vad man håller på med.

  110. Jag är 17 år gammal
    och har lärt mig leva med min ADHD.

  111. Jag har medicinering.
    Ändå sitter jag inte stilla.

  112. En kvart tjugo minuter, absolut.
    Men efter längre tid börjar jag...

  113. Det är inte så lätt.
    Nånting händer, och så brister det.

  114. Sen blir det ett djävulskt liv.

  115. Den här lilla grejen
    kan bli megastor i min värld.

  116. När jag blir arg blir det kolsvart.
    Sen vaknar jag upp när jag är lugn.

  117. Då kan vad fan som helst ha hänt
    utan att jag minns det.

  118. Många säger att
    man lär sig leva med det.

  119. Men ibland tar det över.

  120. -Hallå.
    -God morgon!

  121. Allt bra? Trädgårdsmaskiner idag.

  122. Vi ska ta McCormicken
    och sätta på gaffeln på den.

  123. Det ska Ingegerd fixa. Perfekt.

  124. Sonny, du kan tänka dig att köra den?

  125. -Vad är det som känns obekvämt idag?
    -Jag är inte på hugget.

  126. Det känns så, ja?

  127. Idag är en dag när jag
    överhuvudtaget inte ska finnas till.

  128. Okej, det är en sån dag?

  129. Sonny, kolla vilken du tycker
    är lämpligast att ta.

  130. Stå nu inte på den, Anders!

  131. -Vilken vill du ha?
    -Lådan bredvid den jag tog.

  132. -Den här?
    -Det är väl ingen låda! Den där, ja.

  133. -Stå inte på den nu!
    -Nä, nä.

  134. Kan han tilta den mer, tro?

  135. Det blir spännande.

  136. Stå inte där och vinka och se dum ut.
    Det går liksom inte.

  137. Öppna. Du...

  138. Jag vet att du kan ta det lugnare.
    Annars byter vi, så kör nån annan.

  139. Ska vi ta rast nu? Ta det lugnt.

  140. -Vad är klockan nu?
    -Den är snart halv.

  141. Vill du köra en till?

  142. Du ska inte köra nu
    om du känner dig frustrerad.

  143. Sätt dig och vila.
    Släpp det här ett tag. Låt den stå.

  144. Jag kan inte det, Anders.
    Det blir bara värre då.

  145. -Jag flippar.
    -Då ska du inte sitta i traktorn.

  146. -Men jag är lugn nu.
    -Ser jag att du tappar kontrollen...

  147. Då tar jag dig ur den.
    Gör bara som du brukar göra.

  148. Snyggt. Det blir jättebra.

  149. De ställer så höga krav,
    men det märks inte.

  150. Om man till exempel
    inte orkar en dag-

  151. -så sticker de ändå in små krav
    hela tiden som man inte märker.

  152. Till sist sitter man där och jobbar
    utan att fatta hur det gick till.

  153. Det funkar inte på en normal skola.
    De sticker in kraven "pam!", liksom.

  154. En ensam lärare med 25 elever
    kan inte stå vid mig hela tiden.

  155. Det förstår jag absolut. Men...

  156. De elever som säger själva
    att de behöver det...

  157. Hjälp dem. Släpp in dem överallt.
    Stoppa dem var ni kan.

  158. För det behövs verkligen.

  159. Kom lite närmare.

  160. Då kör vi det vanliga kastet,
    som vi lärde oss allra först.

  161. -Försök öka avståndet mer.
    -Vi är 17 år. Vi kan kasta frisbee.

  162. Kan ni? Det vill jag allt se.

  163. Du ska köra med Chrille.

  164. Och så fick jag solen idag igen.
    Så jävla snällt. - Nej, stanna.

  165. Stanna! - Så jävla dryg, alltså.
    Du är så jävla dryg.

  166. Du behöver inte överdriva.
    Det gäller inte liv eller död.

  167. Spring, spring, spring!

  168. Kolla, jag bugar till och med.

  169. -Du täcker väl Christoffer också?
    -Ja.

  170. Jag lever. Akta, Micke!

  171. Innan jag var hos Monika
    och fick hjälp av henne-

  172. -så låg mina betyg på 80 poäng.

  173. När man vet att man inte är lika bra
    som de andra och inte förstår-

  174. -då är det inte kul att vara där.
    Och så har det alltid varit.

  175. När Monika hade hjälpt mig
    så var jag på 130 poäng.

  176. Jag var jättestolt.
    Jag hade aldrig haft så höga betyg.

  177. -Hej.
    -Hej.

  178. -Hur mår du?
    -Jag mår bra. Hur mår du?

  179. -Jag mår bra.
    -Vad fin du är.

  180. Du också.

  181. Ska vi gå och fika? Vad vill du ha?
    Ska vi gå in och titta?

  182. Vi ska se vad vi kan köpa för nåt.

  183. Första gången
    jag gick till Monikas rum...

  184. Det var en så cool känsla
    att verkligen klara av skolan.

  185. Monika såg mig för den jag var.
    Hon frågade hur jag löste mattetal.

  186. Hon hjälpte mig att förenkla,
    så jag förstod hur jag skulle göra.

  187. Vad kul att se dig.
    Du får berätta lite om livet för mig.

  188. Ja... Var ska man börja?
    Jag vet inte. Jag försöker tänka.

  189. Det måste ha funnits en vändpunkt.

  190. Nåt som gjorde att du
    bestämde dig för att vara där.

  191. -Eller var det för att jag tjatade?
    -I början var det det.

  192. Det gick inte att slippa lektionerna
    när du var där.

  193. Men när jag väl hade varit hos dig...

  194. Det var ju kul att komma till dig.

  195. Du visade hur jag skulle göra
    på ett sätt som jag förstod.

  196. Och då blev det inte svårt längre.
    Då var det lätt.

  197. Det är aldrig nån lärare
    som riktigt...

  198. Det har aldrig varit nån lärare som
    visar på ett sätt som jag förstår.

  199. Sen när du försvann var det så här:
    "Jaha... Vad händer nu?"

  200. Det var det värsta som kunde hända.

  201. Det var på riktigt
    det värsta som kunde hända just då.

  202. Det var liksom slutet av nian.

  203. Det var slutbetyg som skulle komma.

  204. Och det var inte bara med skolan-

  205. -utan det var bara
    att få ha dig där och stötta mig.

  206. Du var så här: "Kom igen, du kan!"

  207. Du var så mycket mer
    än bara en extraresurs.

  208. Det är ofattbart att man kan sparka
    en så viktig person som Monika...

  209. ...på grund av alla nedskärningar.

  210. Att ta bort hjälpen
    från den som behöver den mest...

  211. Det är för mig
    att sparka på den som redan ligger.

  212. Vad tycker du om det här livet, då?

  213. -Att sitta och titta ut så här?
    -Fridfullt.

  214. -Är det här det du håller på med nu?
    -Ja.

  215. Jag lever i en helt annan värld idag.
    Jag håller bara på med sånt nu.

  216. Lite.

  217. Idag såg vi samma kjol
    som du tittade på.

  218. Men den var rosa.
    Jag vet inte om det fanns svart.

  219. -Jag vet inte om mamma hittade den.
    -Tycker du om svart?

  220. Titta på Bavi.
    Hon klär sig svart hela tiden.

  221. Det gillar jag.
    Jag skulle vilja ha samma kläder.

  222. -Din storasyster är din förebild.
    -Idol.

  223. Hon är idol.

  224. Hon är din idol.

  225. När man föder barn
    har man alltid höga förväntningar.

  226. Att se sina barn få en bra framtid,
    utbildning och sånt.

  227. Jag var så orolig.
    Jag visste inte hur jag skulle tänka.

  228. Jag har följt med dig till skolan.

  229. Och du misslyckades...

  230. Det kändes som om jag
    bara var misslyckad.

  231. Jag lyssnade på er och försökte ändra
    vissa grejer, men det gick inte.

  232. Ni förstod aldrig,
    hur mycket jag än försökte förklara.

  233. Ni förstod inte att jag försökte.

  234. Ja, men det är inte vårt fel,
    eftersom...

  235. -Vi hade ingen erfarenhet.
    -Nej, men jag har inte sagt det.

  236. Men jag förklarar hur jag kände.

  237. Ja, men du har rätt att känna så.
    Och det var likadant för oss.

  238. "Varför förstår hon inte oss?"
    sa vi alltid.

  239. "Varför förstår Bavi inte
    vad vi säger?"

  240. Och jag hade en massa dåliga tankar.
    Vad har hänt med min lilla flicka?

  241. Har det hänt nånting med henne?

  242. Har hon råkat illa ut
    och vill inte berätta för mig?

  243. Det var mycket svårare för mig,
    eller för oss som föräldrar.

  244. Så kan du inte säga,
    att det var svårare för er.

  245. Jag vet att det var svårt för dig...

  246. Men du vet inte
    om det var svårare för er.

  247. Det är helt fel att säga.
    Så därför ska man aldrig jämföra.

  248. Ska vi prata om nånting glatt nu?
    Det är lite sorgligt, det här.

  249. Jag låg oftast i sängen om dagarna.

  250. Gick upp, gick och lade mig igen.
    Lyssnade på musik, kollade lite tv.

  251. Det borde gå nån ringklocka.
    Hon kanske har svårigheter?

  252. Det skadar väl inte att kolla upp det
    eller fråga mig?

  253. Jag orkade inte längre.
    Inte mamma heller.

  254. Hon ringde till min psykolog och sa:
    "Jag kräver att ni gör en utredning."

  255. Matti! Ska du ha hjälp att duka?

  256. -Va?
    -Ska jag duka? Jag har kökstjänst.

  257. -Vad säger du, Sonny?
    -Ska du ha hjälp att duka?

  258. -Eftersom jag har kökstjänst.
    -Jag gjorde det nu.

  259. -Jaså, du bara sket i mig?
    -Nä, du får plocka av sen.

  260. Varför det?
    Det är mycket roligare att duka.

  261. Man får mycket hjälp här på skolan.

  262. Man får hjälp att komma upp,
    äta frukost och gå till skolan.

  263. Det bara sitter.
    Det bara rullar som på ett band.

  264. Det här bandet
    tar oss 2,5 år att förstå-

  265. -medan en normal människa
    kan gå på det på en dag.

  266. Ni har jättelätt att sätta rutiner.
    Men en rutin för mig är...

  267. I don't get it, liksom.

  268. Jag hade post it-lappar på dörren.

  269. "Gå och borsta tänderna."
    "Nyheter klockan åtta."

  270. Nu har jag inga.

  271. Kvällsmöte, allihopa.

  272. -Sonny, din dag idag?
    -Upp.

  273. -Och du har gym ikväll?
    -Mm.

  274. -Tack för det. - Kevin? Din pil?
    -Upp.

  275. -Ja. Och du har idag...?
    -Boendet.

  276. Så. Tack för det.

  277. -Thorsten, din pil?
    -Upp.

  278. Och min pil är upp idag.
    Det är en bra dag.

  279. Och jag är kvar här på boendet
    och håller ställningarna.

  280. -Är det lönt att starta ny match nu?
    -Nä, han ska lämna in den snart.

  281. Sista ciggen, Sonny,
    om du ska ta den.

  282. Christoffer står i duschen,
    så han var ute precis.

  283. -Robban!
    -Robban är därute också.

  284. Vem är han ute med?
    Det här får inte gå för sig.

  285. Det är tur att jag fått börja här.

  286. Annars hade det nog inte gått så bra.

  287. Det som många inte förstår är
    att när man väl är i en situation-

  288. -så är det väldigt lätt
    att ta den lätta vägen.

  289. Man umgås med dem som inte går
    i skolan, för de har samma rutiner.

  290. De sover på dagarna
    och är uppe på nätterna.

  291. Det är oftast inte
    det bästa umgänget.

  292. Då dras man ner.

  293. Det är en mörk värld därnere.

  294. Det är droger,
    och ett ständigt konstant...

  295. Man tittar sig över axeln.

  296. Det är så lätt att falla tillbaka
    när man en gång har varit där.

  297. Det är ingen ungdom
    som vill vara inskriven hos socialen.

  298. Men när jag började här
    blev jag avskriven.

  299. Att börja här är nog
    det bästa som har hänt i livet.

  300. Mamma orkar inte,
    och det förstår jag också.

  301. Men mina syskon har alltid varit där.

  302. Det tar lång tid att läka alla sår.

  303. Det finns mycket som inte fungerar
    i min dagliga vardag.

  304. Men jag kämpar.

  305. När Monika fick sparken och slutade
    var det som ett hål i skolan.

  306. Vi hade gjort upp en plan för
    hur jag skulle kunna nå betygen.

  307. Och när hon slutade
    kraschade hela min skolgång igen.

  308. Gud, vad jag inte
    saknar den här skolan.

  309. Alla hemkunskapslektioner.
    Dem saknar jag.

  310. Fast inte läraren.
    Där har du många minnen.

  311. När jag brände falafeln.

  312. Jag lämnar aldrig dig
    vid en stekpanna igen.

  313. Jag har alltid drömt om
    att gå i musikgymnasium.

  314. Det är musik
    jag alltid velat hålla på med.

  315. Men när mina betyg gick ner
    efter att Monika blivit sparkad-

  316. -så var det inte att tänka på längre.
    Det fanns inte på kartan.

  317. Det var bara att tänka om.

  318. Och då blev det frisör.

  319. Jag förstår inte hur de tänkte när de
    tog bort skolans viktigaste person.

  320. Det var inte bara jag som led av det.
    Inte bara de som gick där då.

  321. Utan de som går i den skolan nu,
    som inte har några resurser.

  322. Jag tycker att det är helt ofattbart.

  323. Jag tycker skolan är skyldig
    att ge en den resurs man behöver.

  324. -Ju mer du rullar, desto lockigare.
    -I know.

  325. Det är krångligt med kundvagn.
    Du vet såna vagnar med två korgar.

  326. -Och du har med dig lappen?
    -Håll i den.

  327. -Vad kul att Mathilda ska komma.
    -Men hur känns det för dig?

  328. Det känns bra.

  329. Vi har ju varit tillsammans ett år-

  330. -men du har bara träffat henne
    två gånger.

  331. -Men jag har ju varit borta också.
    -Ja, du har ju varit i Kurdistan.

  332. Annars hade du säkert
    fått träffa henne fler gånger.

  333. Men det som är komiskt
    är att hon också har ADHD.

  334. -Så ni kommer nog bra överens.
    -Folk med ADHD brukar passa ihop.

  335. Ja, och hon är äldre än dig. Hon
    har gått igenom det du ska gå igenom.

  336. Det är kul att hon kommer,
    så får jag lära känna henne.

  337. Då har vi allt.

  338. -Hade du gjort kyckling?
    -Nej, allting är ogjort.

  339. -Jag ska inte ha potatisgratäng.
    -Hon äter lite, så det där räcker.

  340. -Till mig och farsan.
    -Han kommer att äta upp allting.

  341. Nexsin kan inte stå still.
    Jag tror han också har ADHD.

  342. Jag har sagt det flera gånger.

  343. Fast han är mer hyperaktiv än jag.
    Han har DAMP.

  344. Helt störd.

  345. Jag är så osmidig.
    Jag gör allt så komplicerat.

  346. Men det är ADHD. Så du vet.

  347. Det känns som om det ska gå snabbare,
    men det blir bara värre.

  348. Det här är jag. Jag är alltid så.

  349. -Hur länge har du tagit medicinerna?
    -Sen augusti förra året.

  350. -Känner du skillnad?
    -Ja.

  351. Hjärnan typ vilar.

  352. Familjen fattade ingenting
    och tyckte bara man var jobbig.

  353. Själv fattade man inget heller,
    för man hade inte diagnosen.

  354. -Det var ännu jobbigare.
    -Exakt.

  355. -Hur kändes det? Att vara så?
    -Det är skitjobbigt.

  356. Man känner sig aldrig omtyckt
    på riktigt. Man känner sig utanför.

  357. Man mådde så dåligt över sig själv,
    för man visste inte vad felet var.

  358. Och så påpekar de det hela tiden.

  359. Man hade svårt att tro på
    att nån tyckte om en på riktigt.

  360. Jag vet hur det känns
    när man vill få fram nånting-

  361. -men det inte kommer fram.
    Då får man typ panik.

  362. Jag har aldrig pratat med nån
    som haft det jobbigt-

  363. -och fått den hjälp den behöver.
    Det har aldrig hänt.

  364. Jag hade inte varit där jag är idag
    om jag själv inte hade kämpat.

  365. Det är klart man ska göra det-

  366. -men jag fick göra för mycket
    och de gjorde för lite för mig.

  367. Vem vet vad som hade hänt
    om jag inte hade fått min diagnos?

  368. Jag kanske hade tagit livet av mig.
    Jag var så deprimerad ett tag.

  369. Jag kände att jag inte ville leva.

  370. Det var inte de
    som bestämde sig för att utreda.

  371. Det var jag själv.

  372. Okej, Hannah!

  373. Almost. Nästan.

  374. Så där kan man också göra.

  375. Fast man får goda resultat.
    Fast det fungerar bra.

  376. Kommunen får tillbaka elever,
    människor till sin kommun-

  377. -som har utbildning och kan ett jobb.
    De har stärkt självförtroende.

  378. Men man vill inte bekosta det här.

  379. Jag pratade med en mamma
    och berättade för henne-

  380. -att det är svårt för oss att få de
    resurser vi behöver från kommunerna.

  381. Hon frågade rakt ut:
    "Vad händer med min son då?"

  382. Jag sa som det var. Vi kommer
    att få lägga ner vår verksamhet-

  383. -om det inte funkar
    på ett annat sätt längre fram.

  384. Det kostar pengar,
    och man är inte beredd att betala.

  385. Jag borde ha tvättat bilen, ser jag.
    Så är det när man bor på landet.

  386. -Jag tror att det bara är 50 här.
    -Jag bromsar.

  387. -Jag kan inte bromsa för hastigt.
    -Du får använda gasen lite mindre.

  388. -Jag använder ingen gas.
    -Nähä. Inte nu heller?

  389. Jo, i uppförsbacke.
    Men det var ju nerförsbacke, mamma.

  390. -Ojsan...
    -Hoppla.

  391. Nej, skärp dig!

  392. -Jävlar, vad trångt här var. Blunda!
    -Nej, nej, nej.

  393. Du behöver inte, Sonny.
    Du behöver inte! Please...

  394. -Ställ inte in den där!
    -Men jag backar ut igen.

  395. -Gå nu ut ur bilen.
    -Jag kommer inte ut.

  396. Så tjock är du inte.

  397. Du jobbar hårt och kan maskinerna.
    Det är toppklass.

  398. Men du kommer också med nåt mer.
    Du kan beskära träd.

  399. Du känner igen växter.
    Du ser vad som behöver göras.

  400. Det kommer att vara värdefullt.
    Det kan jag lova dig.

  401. Och som du har fortsatt nu
    så ligger du väldigt bra till.

  402. Vi pratade förut
    om det här med närvaron.

  403. Att du ska vara på plats
    och göra ditt jobb.

  404. Och när du gör det,
    då klarar du av allt som vi gör.

  405. Du kommer att få bra betyg
    i de ämnen du klarar av.

  406. Det är bra.

  407. Jag har sökt
    till en folkhögskola i Linköping.

  408. Så jag sitter mest och väntar på
    att få besked om jag kommer in.

  409. För det första
    hoppas jag på att komma in.

  410. Och sen hoppas jag att
    det kommer att gå bra den här gången-

  411. -och att lärarna hjälper mig
    och gör det de lovar.

  412. Och så hoppas jag på
    att gå ut med gymnasiebetyg-

  413. -och kunna plugga vidare om jag vill.
    Det skulle vara en dröm.

  414. -Fast.
    -Jag ska göra så här.

  415. Jag tänker helt annorlunda nu
    än för tre år sen.

  416. Det är skönt att veta
    att jag hade fel.

  417. Det är skönt för mig med.

  418. -Du ska kanske också plugga.
    -Du är lika gammal som mig i hjärnan.

  419. Vad roligt att du erkänner det.
    Du har aldrig erkänt det.

  420. Ja, men folk ändras ju. Det är bra.

  421. Man kan inte stanna kvar där man är
    för evigt. Du har fyra kvar.

  422. -Jag hoppas att det går bra för dig.
    -Att jag kommer in på skolan.

  423. Ja, det är ju det första.
    Jag vet att du verkligen vill det.

  424. -Men jag gillar ditt nya jag.
    -Ja, jag med.

  425. Om det är nånting,
    så kommer jag att finnas där.

  426. Ja...

  427. Det kostar flera miljoner om jag ska
    sitta på en anstalt i sex månader.

  428. Det kostar inte ens hälften för mig
    att gå dessa tre åren här.

  429. Men kommunen kan säga imorgon
    att jag inte får gå kvar.

  430. Jag vill ju gå i skolan.
    Kunna sköta mig och ha ett arbete.

  431. Jag vill liksom vinna.
    Jag ska ha in mina betyg.

  432. Jag ska kunna lägga papperet
    framför dem som inte trott på mig.

  433. Jag vill bara kunna känna
    att jag har klarat av det.

  434. Att jag gjort det jag skulle ha gjort
    för länge sen.

  435. Textning: Rickard Sjöberg
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Jag vill vinna

Avsnitt 4 av 4

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Sonny, Hannah och Bavi har haft det tufft i skolan för att de inte fått den hjälp de behöver, men nu är de alla på väg mot en vändning. Med rätt hjälp väntar en bättre framtid. Sonny har diagnosen adhd och upplever att han aldrig fått rätt hjälp i skolan. Han fick tips om ett naturbruksgymnasium för elever med särskilda behov som han verkligen skulle vilja gå i. Hannah har haft problem i skolan sedan årskurs 1. I högstadiet kom hon i kontakt med elevsamordnaren Monica, som hjälpte Hannah och hon började tro på framtiden. Men kommunen kom med ett sparpaket och Monica fick gå. Bavi är 18 år gammal och har kämpat hela skoltiden. Hon har känt att något varit fel, men ingen har tagit hennes problem på allvar. Hon såg själv till att det gjordes en utredning och fick då veta att hon hade adhd. Sen hon fick veta att hon har en diagnos har hon börjat tro på framtiden och sökt till en folkhögskola.

Ämnen:
Pedagogiska frågor, Samhällskunskap
Ämnesord:
Elever som avbryter studierna, Skolan, Sverige, Undervisning
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9

Alla program i Sverige sviker

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSverige sviker

Jag vill inte ha nån framtid

Avsnitt 1 av 4

Vi träffar Markus, Sebastian och Pamela som alla vet vad utanförskap handlar om. Deras föräldrars liv har präglats av arbetslöshet, långtidssjukskrivningar, lågavlönade jobb och dåliga erfarenheter från skolåren och nu påverkar det även deras egna framtida möjligheter.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSverige sviker

Skolan vill bara ha vanliga jävla ungar

Avsnitt 2 av 4

Skolavslutningen i nian närmar sig, men alla elever kommer inte att gå ut grundskolan med fullständiga betyg. Vi följer tre elever med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som inte har fått det stöd de behöver för att klara skolan. Två av dem är därför hemmasittare på heltid, den tredje är bara i skolan då och då.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSverige sviker

Du ska vara stolt över mig

Avsnitt 3 av 4

Kunskaperna kring hur man bäst hjälper barn med svenska som andraspråk att klara skolan ser olika ut i olika delar av landet. På högstadieskolan i Arvidsjaur brister denna kunskap bland lärarna och på Värner Rydénskolan i Malmö är lärarna oerhört kunniga och erfarna, men det räcker ändå inte.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSverige sviker

Jag vill vinna

Avsnitt 4 av 4

Sonny, Hannah och Bavi har haft det tufft skolan, men nu är de alla på väg mot en vändning. Med rätt hjälp väntar en bättre framtid. Men systemet är skört och frågan är om de kommer att få den hjälp de behöver.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning

Mer grundskola 7-9 & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaKällkritik

Fejkade sidor

Åsa och Emelie söker upp den mytomspunna "Storken", ett klassiskt nättroll som länge figurerat på nätet. Han står bakom många fejkade sidor och artiklar. Vem är "Storken" och varför gör han det här?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaPluggkoden

Strategier för läsning

Att vara en bra läsare är avgörande i nästan alla ämnen. Men det är inte bara att stoppa ner huvudet i boken och följa raderna, man behöver skaffa sig lässtrategier. Noah och läraren Martin ger oss tips på strategier att använda innan man läser, under läsningen och efter att man läst.

Fråga oss