Titta

UR Samtiden - Barn som brottsoffer

UR Samtiden - Barn som brottsoffer

Om UR Samtiden - Barn som brottsoffer

Föreläsningar från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Tema: Barn som brottsoffer. Tanken på att barn kan utsättas för brott är svår att stå ut med. Alla barn ska ha en trygg och säker uppväxt, men tyvärr ser det inte ut så. Hur kan man prata om sexuella övergrepp utan att det blir pinsamt, utan att det gör mer skada än nytta? Hur kan man sätta barnen i centrum? Socialarbetare, poliser och ideella organisationer var inbjudna till detta högtidlighållande av Internationella brottsofferdagen. Moderator: Ulf Hjerppe. Inspelat den 21 februari på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Till första programmet

UR Samtiden - Barn som brottsoffer : Stopp! Min kropp!Dela
  1. Ja, jag heter Jannes Grudin
    och jobbar på Rädda barnen centrum.

  2. Jag jobbar där som psykolog.
    Vi är ungefär...

  3. ...12 stycken.
    10-12 stycken spridda över landet.

  4. Vi är 3 behandlare här i Stockholm-

  5. -och sen finns det behandlare
    i Umeå, Malmö och Göteborg också.

  6. Vi jobbar med att träffa barn och
    ungdomar som hamnar mellan stolarna-

  7. -och inte får hjälp
    av samhällets ordinarie instanser.

  8. Barn som mår väldigt dåligt,
    men inte tillräckligt dåligt för BUP-

  9. -och som bor i en kommun
    utan en fungerande primärvård-

  10. -för psykisk ohälsa
    när det gäller barn och unga.

  11. Men jag jobbar också en hel del med
    påverkansarbete och informerande.

  12. Att vara ute och prata
    om barn, barnfrågor och barns behov.

  13. Det är lite det jag ska göra i dag.

  14. På Rädda barnen
    har vi många gånger mött vuxna-

  15. -som upplevt att de famlar när det
    gäller hur man kan prata med barn-

  16. -helt vanliga barn
    och tonåringar om deras kroppar-

  17. -om gränser, om vad man vill och
    inte vill göra, rätten att säga nej-

  18. -och det obehagliga i
    att det finns vuxna människor-

  19. -som medvetet gör barn väldigt illa.

  20. Att prata om...
    Ja, sexuella övergrepp.

  21. Hur kan man prata om det så att det
    inte blir pinsamt eller gör skada?

  22. Innan vi tog fram boken visste vi att
    det fanns ett sug efter kunskapen.

  23. Men vi visste inte
    att det skulle bli en sån succé.

  24. Vi märker ju att det är så många
    som har anmält sig som intresserade.

  25. Facebook-inläggen på vår hemsida,
    på Facebook, kring den här kampanjen-

  26. -är ju nåt av det mest delade
    på vår sida nånsin.

  27. 20 000 böcker har blivit beställda,
    framför allt av privatpersoner-

  28. -men också skolor, BVC och liknande.

  29. 3 000 PDF:er har laddats ner.

  30. Så vi märker att det finns ett sug
    efter att lära sig mer om det här.

  31. Men innan jag går in på
    att prata om själva boken-

  32. -så vill jag prata lite om varför
    det är viktigt att prata om det här.

  33. Jag tänkte börja med en titel från...

  34. Ni kanske känner igen den här titeln?

  35. Det är en bok som Christopher
    Gillberg skrev på 90-talet-

  36. -om barn med neuropsykiatriska
    funktionsnedsättningar, ADHD.

  37. Det är en slagkraftig titel, för han
    ville göra Sverige uppmärksamt.

  38. De här barnen finns. Barn med ADHD
    och liknande finns i varje klass.

  39. Samhället måste hjälpas åt för att
    uppmärksamma dem och hjälpa dem.

  40. Bokstavsdiagnoser, ADHD, har man
    ju diskuterat mycket i Sverige...

  41. ...det senaste decenniet, och det är
    ju jättebra att vi pratar om barnen.

  42. Jag ställer det i paritet till barn
    som utsätts för sexuella övergrepp-

  43. -för många gånger så tror jag att vi
    glömmer hur väldigt vanligt det är.

  44. Med ADHD är det
    ungefär 5 % av svenska barn.

  45. Det ser ju väldigt olika ut
    i olika studier-

  46. -men runt 5 % av barn uppfyller
    diagnoskriterierna för ADHD.

  47. Inom barn- och ungdomspsykiatrin
    är det många som söker för det-

  48. -svårigheter med uppmärksamhet,
    och hyperaktivitet.

  49. Det är ganska vanligt att psykologer
    får en beställning på en diagnos.

  50. Det knyter ju lite an till det
    som Dag pratade om tidigare i dag.

  51. Ett barn i varje klass.
    När det gäller sexuella övergrepp-

  52. -så kan man säga
    att det är flera barn i varje klass.

  53. Och Gisela Priebe,
    en forskare här i Sverige-

  54. -gjorde en doktorsavhandling
    för några år sen.

  55. Hon hade då frågat
    4 400 gymnasie-elever-

  56. -om deras erfarenheter av övergrepp.

  57. Jag tycker att de svar
    som kom fram är alldeles alarmerande.

  58. 58 % av flickorna
    och 15 % av pojkarna-

  59. -säger sig ha blivit utsatta
    för nån form av fysiska övergrepp.

  60. Man blev tafsad på eller berörd
    på ett sätt som man inte har velat.

  61. Hela 13,5 % av flickorna
    och 5,5 % av pojkarna...

  62. Ja... Där saknas det nåt.

  63. ...ska ha blivit utsatta
    för grova sexuella övergrepp.

  64. "Grova" är alltså
    att det har förekommit penetration.

  65. Så man kan med fog säga
    att det är flera barn i varje klass-

  66. -som faktiskt har blivit utsatta
    för olika övergrepp.

  67. Det är nånting
    som vi måste prata om mer.

  68. Förra året kom det in ungefär 3 000
    anmälningar om våldtäkt mot barn.

  69. Vi vet ju att mörkertalet är väldigt
    stort. De flesta anmäler inte.

  70. Och många gånger kommer det ju
    aldrig fram till vuxnas kännedom.

  71. Vi vet också att barn
    som har andra belastningar-

  72. -alltså barn som lever i fattigdom,
    som är socialt utsatta-

  73. -barn med funktionsnedsättningar,
    som redan är drabbade av trauman-

  74. -är mer utsatta, alltså löper högre
    risk för att utsättas för övergrepp.

  75. Och antalet anmälningar om våldtäkt
    mot barn har ökat ganska mycket...

  76. ...de senaste åren.

  77. Brottsförebyggande rådet tolkar inte
    det som att det är en ökad förekomst-

  78. -utan snarare
    en högre anmälningsbenägenhet-

  79. -och att den juridiska definitionen
    av våldtäkt mot barn är bredare.

  80. Så här har det
    sett ut i Sverige under lång tid.

  81. Många barn har blivit utsatta
    under lång tid.

  82. I 90 % av fallen
    är det män som begår övergreppen.

  83. Ju yngre barn, desto mer sannolikt
    att det är nån i barnets närhet-

  84. -alltså en förälder, en styvförälder,
    en morfar, farfar...

  85. Ja, nån som har en relation. Ju äldre
    barnet är, desto vanligare är det...

  86. Desto vanligare blir det att det är
    nån utanför hemmet, nån jämnårig.

  87. Och det är, ja,
    i en tredjedel av fallen-

  88. -av anmälningar av våldtäkt mot barn
    så är...

  89. ...den misstänkte gärningsmannen
    i 15-20-årsåldern.

  90. Det är nåt vi heller inte ska glömma
    bort, att tonåringar utsätter andra.

  91. Okej, så det är liksom...
    Det är relativt ofta förekommande.

  92. Det här är ett citat av Nietzsche.

  93. Det används ofta för att påpeka
    att prövningar ska göra oss starkare.

  94. Visst är det så att många barn
    inte tar jättestor skada.

  95. De får inte allvarliga
    funktionsnedsättningar av det.

  96. Med tillgång till stöd och
    skyddsfaktorer kan man klara sig bra.

  97. Men vi vet nu med forskning som har
    gjorts de senaste decennierna-

  98. -att det här inte stämmer.

  99. Det är snarare på det här sättet att
    det som inte dödar, dödar långsamt.

  100. Det knyter an
    till det som Dag pratade om-

  101. -om att barn får reglerings-
    svårigheter när man är med om trauma-

  102. -och inte får stöttning eller får
    hjälp med regleringen av föräldrar.

  103. Det kommer sen att ge...

  104. Ja, för många barn ger det
    allvarliga effekter på lång sikt.

  105. Så, jag ska bara byta blad här.

  106. Det är sen länge känt att övergrepp
    kan ge psykologiska konsekvenser-

  107. -som ökad förekomst
    av psykiatriska diagnoser-

  108. -psykiatriska störningar
    som depression, ångest-

  109. -suicidalt beteende och PTSD.

  110. Men vad vi nu blir allt klarare över,
    framför allt genom ACE-studien-

  111. -"The Adverse Childhood
    Experience Study"-

  112. -som är en av de största
    undersökningarna nånsin på området.

  113. Ja, man har med 17 000 deltagare
    i den här studien.

  114. Det finns ett väldigt starkt samband-

  115. -mellan våld, övergrepp, försummelse
    och andra trauman i barndomen-

  116. -med sämre hälsa senare i livet.

  117. Det allvarligaste resultatet är att
    de som har varit mycket drabbade-

  118. -har en kraftigt förhöjd dödlighet
    och en nersatt fysisk hälsa.

  119. En ökad förekomst av hjärt-kärl-
    sjukdomar, lever- och lungsjukdomar.

  120. Man röker oftare, dricker mer,
    knarkar mer, börjar tidigare.

  121. Är utsatta för mer våld
    och mycket annat.

  122. Och det här visar ju på nåt sätt
    att den teori som finns om det här...

  123. Modellen blir väldigt tydlig
    om man tänker på vad Dag sa tidigare.

  124. Traumatisering i barndomen
    ger regleringssvårigheter.

  125. Man får svårt
    att fungera bra socialt.

  126. Man får svårt
    att hantera svåra känslor.

  127. Man blir liksom en besvärlig person,
    bråkig, får problem med rättvisan...

  128. Blir självdestruktiv och så vidare.

  129. Längst ner i botten har vi övergrepp,
    försummelse, våld, såna saker-

  130. -som ger effekter på hjärnan som ger
    effekter på hur man sköter sig-

  131. -som leder till en massa sjukdomar
    och för tidig död.

  132. Och om vi tänker på... När vi
    i dag vet hur skadligt övergrepp är-

  133. -och när vi vet hur många barn
    som drabbas blir det än viktigare-

  134. -att verkligen jobba på alla fronter
    mot det här.

  135. När barn berättar... När man forskar
    vet man att många barn berättar.

  136. Men det är sällan för vuxna.
    Man berättar för sina kompisar-

  137. -för pojk- eller flickvän eller...

  138. Ja, eller nån jämnårig i familjen.

  139. Det är sällan som man berättar
    direkt till nån professionell.

  140. Bara i 10 % av fallen när barn
    berättar att de är utsatta-

  141. -så är det för nån behandlare inom
    psykiatrin eller Socialtjänsten.

  142. Vad är det som hindrar barn från att
    berätta? Jo, stora känslor av skuld.

  143. "Det var mitt fel, jag skäms.
    Jag är rädd."

  144. "Jag har en relation till förövaren.
    Vad händer om jag berättar?"

  145. Förvirring.
    Man vet kanske inte vad som har hänt.

  146. "Var det ett övergrepp? Vad hände?
    Var det nåt jag var med på?"

  147. Och barn har en vetskap om
    att man inte alltid blir trodd.

  148. Många barn har också felaktig
    information. Förövaren har sagt nåt.

  149. "Om du berättar hamnar mamma
    i fängelse. Du hamnar i fängelse."

  150. Andra saker,
    hemska saker kommer att hända.

  151. Att barn inte berättar visar också
    att vi vuxna måste bli bättre.

  152. Vi behöver prata mer
    om de här frågorna.

  153. Vi behöver fråga betydligt mer.

  154. Det är klart att man ofta känner
    ett obehag för att prata om det här-

  155. -men vi lurar oss nog att tro att
    det är de utsatta som känner obehag.

  156. Många gånger
    är det vi andra som gör det.

  157. För om vi frågar och vi får ett svar,
    vad gör vi då med det?

  158. Berättar ett barn för oss om
    övergrepp måste vi ta ett ansvar.

  159. Och barnen känner ju säkert också av
    vår laddning, vårt obehag-

  160. -så det är väldigt viktigt
    att vi avdramatiserar...

  161. ...både för oss och för barnen.

  162. Där får man ju tänka på att många...

  163. Både när ett övergrepp sker och...

  164. Ja, det finns ju
    en glidande skala från liksom-

  165. -ja, lite diskutabelt beteende
    till kränkning till övergrepp-

  166. -tills det slutar
    med nåt anmälningsbart.

  167. Det är väldigt svårt för barn
    att veta när gränsen går.

  168. Ska vi kunna prata om det här
    måste vi prata om det hela vägen.

  169. Förstår ni? Om vi har ett språk
    för att prata om kroppen, om sex-

  170. -om det som är roligt, det som
    är hemskt, det som är förfärligt...

  171. Om vi kan prata om hela resan,
    fram tills att man utsätts för brott-

  172. -då blir det mycket lättare
    att prata om det, om det händer.

  173. Ja. Och vi vet att vuxna människor
    frågar alldeles för lite.

  174. Man har gjort studier av BUP-
    personal, behandlare på BUP-

  175. -kring hur ofta de frågar
    och där sett att många inte frågar.

  176. Till och med när man
    inlett ett forskningsprojekt-

  177. -och sagt att alla behandlare
    ska fråga varje gång-

  178. -så vet man
    att man ändå inte gör det.

  179. Vi behöver ju ge barn verktyg
    för att uttrycka sig.

  180. Hur kan barnen... De måste lära sig
    hur de kan prata om det.

  181. Hur man kan berätta.
    Vi måste lära barn att säga nej.

  182. Vi är väldigt bra på att prata med
    barn om vad man inte får göra.

  183. Men är vi lika bra på att lära barn
    att de också får säga nej?

  184. Oavsett vad det är. Det är din kropp.

  185. Kan vi hjälpa barnen att tänka kring
    vem de kan vända sig till?

  186. Där kanske vi ska ge barnet
    möjlighet att välja själv.

  187. I takt med stigande ålder behöver vi
    informera barn om att övergrepp sker.

  188. Om ni tänker tillbaka på siffrorna
    är det 58 %-

  189. -alltså en majoritet av flickor i
    gymnasieålder som har blivit utsatta.

  190. Det är nånting som för väldigt många
    kommer att hända.

  191. Vi pratar med barn om trafikolyckor
    och vikten att gå på...vänster sida.

  192. Visst är det så?
    Och ha hjälm när man cyklar.

  193. Vi behöver prata med barn om
    att sånt här faktiskt sker.

  194. Föräldrar blir lätt obekväma när man
    ska prata med barn om kroppen.

  195. Men det är ju inte bara
    för att det känns skrämmande för oss-

  196. -det är ju också
    nåt privat för barnet.

  197. Man kan vara orolig för att skrämma
    barnet, att väcka nya frågor-

  198. -som det inte har funderat över än.

  199. När det gäller tonåringar
    tänker vi "De vet så mycket".

  200. "De lever i sin egen värld.
    Vi ska inte störa dem."

  201. Men om vi vuxna fastnar i den här
    rädslan och inte kan prata om det...

  202. ...ja, då är det ju inte konstigt
    att barnen känner likadant-

  203. -och att barnen liksom tystnar
    för att... Ja...

  204. ...hjälpa oss. Det är väldigt bra att
    vi vuxna förmedlar en positiv känsla-

  205. -för kroppen är ju inte bara problem,
    det är ju glädje också.

  206. Att förmedla en positivitet kan
    hjälpa barn med en god självkänsla.

  207. Samtidigt så behöver vi förmedla
    för barn, utan några pekpinnar-

  208. -att det finns privata delar av
    kroppen. Allt ska vi inte visa alla-

  209. -och vi kanske inte ska röra på oss
    på alla sätt alltid, och liknande.

  210. Att som förälder, som vuxen,
    veta var ens egna gränser går-

  211. -och känna sig bekväm i det
    borgar för en trygghet för barn.

  212. I tonåren är ju frågorna
    många och svåra.

  213. Men om samtalsklimatet
    har varit öppet under barndomen-

  214. -är chansen mycket större att barn
    kommer att prata om svåra saker.

  215. Det handlar ju mindre om
    de här allvarliga samtalen-

  216. -att när barnen är 14-15 sätta sig
    ner en kväll för att prata om sex.

  217. Då är det nog många gånger för sent.
    Det blir pinsamt för båda parter.

  218. Man får prata om såna här frågor
    i vardagen, när tillfälle ges.

  219. Kroppens privata områden.
    Snippa, snopp, stjärt, mun.

  220. Det finns en massa olika ord för
    kroppens privata områden, könsorgan.

  221. För stjärten, för munnen. Det gäller
    att man hittar ett gemensamt språk.

  222. Vad känns bekvämt för oss?
    Vilka ord tycker vi om att använda?

  223. När jag var liten fanns det snoppar
    och sen fanns det inget mer.

  224. Snopp visste alla vad det var
    och sen var det nåt annat.

  225. Jag minns när jag första gången
    hörde ordet slida-

  226. -som man använde där jag växte upp.
    Då var det...

  227. Det märktes
    att det var så laddat att prata om.

  228. Man pratade om snoppar med ganska
    glad ton och sen tystnade folk.

  229. Ja, det var min mamma jag tänker på.

  230. Det var mer som att hon tystnade
    när hon sa slida i nåt sammanhang.

  231. Den här "snipp"-debatten, att det
    har kommit fram är ju otroligt bra.

  232. Som förälder kan man tidigt lära
    barnet att kroppen är nåt värdefullt.

  233. Det är nånting som man kan vara med
    och bestämma själv om.

  234. Men vi behöver också fundera över...

  235. Ja, var lyhörd för barnets gränser
    vad gäller fysisk kontakt.

  236. Där behöver vuxenvärlden
    nog fundera mer...

  237. Vi har ju en otrolig makt.

  238. Det är ju ett väldigt ojämnt
    maktförhållande, vuxna gentemot barn.

  239. Vi behöver vara mycket mer
    uppmärksamma på vad vi gör.

  240. Både när vi bestämmer över barn
    rent fysiskt-

  241. -och när vi försöker styra barn
    på olika sätt.

  242. Behöver vi göra nåt mot barnets
    vilja, som föräldrar behöver-

  243. -och som förskolepersonal
    och skolpersonal också-

  244. -är det väldigt viktigt att vi
    förklarar det. Att bekräfta barnet.

  245. När vi byter blöja på barnet
    säger vi varför vi gör det.

  246. Att vi speglar tillbaka
    de känslor barnet har-

  247. -och förmedlar: "Det är okej, jag
    förstår, jag hör att du är ledsen."

  248. "Det här är jobbigt,
    men jag måste hålla dig ren"-

  249. -"och strax kommer det här gå över."

  250. Vad det gäller de små barnen-

  251. -så är ju små barn oavbrutet upptagna
    med att undersöka sin omgivning-

  252. -men också sig själva.

  253. De upptäcker sin kropp
    och hur kroppen fungerar-

  254. -och som föräldrar och förskole-
    personal är man ju med på den resan.

  255. När man är med i vardagen
    och sköter om barnet-

  256. -kan man signalera till barnet. "Det
    här är din kropp, den är värdefull."

  257. "Du är med och bestämmer över den."

  258. Man kan ganska tidigt börja låta barn
    ta ett större ansvar för sin kropp.

  259. Det finns nåt positivt i att barn kan
    tvätta sig själva, sköta sin hygien-

  260. -för att skapa en känsla av
    integritet. Din kropp är din.

  261. Jag finns här för att hjälpa dig,
    men så snart du kan får du sköta det.

  262. Så man gör barn delaktiga i omsorgen-

  263. -och på så sätt också stärka
    integriteten och självkänslan.

  264. Det gäller det samma
    med andra privata delar som munnen.

  265. Munnen är också privat område.
    Man kanske låter barnet äta själv.

  266. Att man inte tvingar in mat
    i barnets mun-

  267. -eller tvättar det på ett sätt som
    är obehagligt. Att man visar respekt.

  268. Många gånger
    uppmuntrar vi vuxna barn-

  269. -att ha fysisk kontakt med vuxna.

  270. Vi vill att de ska sitta i knät
    eller pussa eller krama andra vuxna.

  271. "Kan inte du gå fram
    och ge farbror Göran en kram?"

  272. "Kan du inte sitta i tant Agdas knä?"
    eller liknande.

  273. Ibland beror det där på...

  274. Vi vill hjälpa våra barn att skapa
    goda relationer till andra vuxna-

  275. -men ibland är det lite pinsamt
    om vårt barn inte är bekvämt-

  276. -och inte vill ge våra släktingar
    kramar och så när de ber om det.

  277. Ett bättre sätt är att fråga barnen.
    "Vill du ge personen en kram?"

  278. "Vill du sitta
    i den här personens knä?"

  279. Där signalerar vi att det är du
    som bestämmer. Det är din kropp-

  280. -och vill du inte krama nån eller
    ge nån en puss så behöver du inte.

  281. Sen betyder ju inte det
    att barn inte ska...

  282. ...vara vardagligt artiga och ta folk
    i hand och hälsa. Det ska alla.

  283. Men vi ska inte tvinga nån att...

  284. ...gå över gränserna
    för integriteten.

  285. Och genom att ställa
    såna här frågor till barn-

  286. -kan man stärka dem i att de har
    ett val och kan säga ja eller nej.

  287. Genom att vi hela tiden
    frågar barnen om de vill-

  288. -så lär sig barnet:
    "Det är jag som bestämmer."

  289. "Det är ingen annan
    som ska göra det åt mig."

  290. Den pedagogiken handlar om att lära
    barn från en väldigt tidig tidpunkt-

  291. -att de får säga nej.

  292. När barnen börjar
    närma sig 4-5-årsåldern-

  293. -kan man börja berätta att det
    finns andra som kan göra...

  294. ...göra barn illa.
    Man kan behöva se upp för det.

  295. Och om det är nån som gör dig illa
    så får man faktiskt berätta det.

  296. Ett sätt att stärka barn
    att berätta det man har varit med om-

  297. -kan vara att prata om
    bra och dåliga hemligheter.

  298. Bra hemligheter är sånt
    som vi blir glada av.

  299. Det är födelsedagspresenter,
    julklappar, roliga överraskningar.

  300. Dåliga hemligheter är sånt
    vi mår dåligt av att prata om-

  301. -och det är sånt som vi måste...

  302. Ja, får berätta för andra
    och gärna ska berätta för andra om.

  303. Även om nån har sagt
    att man inte får det.

  304. Just det. Uppmana aldrig barn
    till fysisk närhet.

  305. Fråga i stället att känna efter.

  306. Och detta med att få säga nej, det är
    ju en del av ett större sammanhang-

  307. -för det är ömsesidigt. Det handlar
    om att barnet har rätt att säga nej-

  308. -men andra har också rätt
    att säga nej till barnet.

  309. När nån säger "Nej, jag vill inte"
    då får man inte fortsätta-

  310. -för då gör man den personen
    ledsen eller arg.

  311. Små barn kan vara väldigt nyfikna
    på sina egna kroppar och andras.

  312. Det är inte ovanligt. Det vet vi av
    forskning att barn undersöker andra.

  313. Att man har, ja,
    sexuellt intresse och nyfikenhet-

  314. -i tidig ålder, redan i förskolan.

  315. Och att barn kan vara nyfikna på hur
    pojkar ser ut, hur flickor ser ut.

  316. Vad är det för skillnad mellan oss?

  317. Där måste barn få ha nån viss,
    inom rimliga ramar, en rätt att-

  318. -ta tillvara den här nyfikenheten.

  319. Det viktiga är att det måste
    vara jämbördiga, jämnåriga barn.

  320. Det är på lika villkor,
    att barnen vill och är intresserade.

  321. Direkt när nån går över nån gräns
    och far illa-

  322. -så är det väldigt viktigt
    att vuxenvärlden ingriper.

  323. Barn frågar ju också
    väldigt mycket om kroppen.

  324. När man gör det, när man badar eller
    står i duschen, passa på att berätta.

  325. Då har man en väldig god chans
    när barn själva frågar.

  326. Barn utvecklas ju
    i väldigt olika takt.

  327. Särskilt blir det här tydligt
    i puberteten.

  328. Det är en väldigt stor spännvidd i
    när man går in i puberteten.

  329. Flickor är mycket tidigare än pojkar.

  330. Flickor kan pubertera redan i
    8-årsåldern, pojkar många år senare.

  331. Kroppen förändras. Det kan väcka oro
    att man inte känner igen sig själv.

  332. Vet inte... Armar och kropp blir
    långa, man får bröst och nya former-

  333. -och hår växer fram
    och man tycker att det är skrämmande.

  334. Men det finns ju också positiva
    saker. I tonårstiden växer ju...

  335. ...ja, upplevelser av nya kroppsliga
    sensationer. Lust och längtan.

  336. Om barnet då har en positiv
    inställning till kroppen...

  337. Man har fått veta
    att det här är nåt bra, nåt fint-

  338. -så är det lättare att prata om det
    när det inte fungerar lika bra-

  339. -eller när man känner sig osäker.

  340. Men det är bra som vuxen
    att vara uppmärksam på barnet.

  341. Hur klarar det förändringen?

  342. Och finnas tillgänglig
    om barnet vill prata.

  343. Ja. I skolåldern
    vet alla barn att sex finns.

  344. Det går inte att undgå, även om
    vi inte har berättat det för dem-

  345. -så har de idéer
    och föreställningar kring sex.

  346. Och en del av dem kanske är skeva,
    som vi vuxna måste korrigera.

  347. Där behöver vi ge
    en åldersanpassad kunskap.

  348. Vårt grundläggande budskap
    måste vara att sex är...

  349. Kärlek, sexualitet är fint. Man
    tycker om nån, vill göra nåt skönt-

  350. -men det kan också bli väldigt fel
    och det kan bli...ja, farligt.

  351. I skolåldern kan man också
    börja konkretisera de här sakerna.

  352. Var mer tydlig om vad det är som är
    fel. Vilka situationer kan vara fel?

  353. Berätta för barn att alla vuxna vet
    att sex med barn är olagligt.

  354. Man får inte göra det. Som barn
    får man berätta för vem man vill.

  355. Man kan passa på att utnyttja media
    som en ingång för samtalen.

  356. Det går ju inte att undgå löpsedlar
    om sex eller sexbrott.

  357. Det finns ju alltid tillfällen till
    att ta upp och prata om det.

  358. Barnen kommer ju fundera över
    det som sägs på nyheterna-

  359. -och då kan man passa på och förklara
    och korrigera felaktig information.

  360. Vad gäller tonåringar...

  361. ...så gäller i högre grad än för de
    yngre att de har rätt till privatliv.

  362. Att försöka skydda
    sina tonåringar från sex-

  363. -tjänar ingenting till.

  364. Tonåringar är nyfikna,
    sex och sexualitet finns hela tiden-

  365. -i vardagen, i skolan...

  366. Och tonåringar som i barndomen har
    haft öppna samtal med sina föräldrar-

  367. -kommer ju att våga prata med
    sina föräldrar om de blir osäkra-

  368. -eller vill berätta
    nåt de har varit med om.

  369. Men tonåringen
    kommer ju inte berätta allt.

  370. Tonåringen blir äldre,
    får en större privat sfär-

  371. -och har all rätt till det.

  372. Men som förälder
    ska man ändå vara uppmärksam-

  373. -och tänka på att många övergrepp
    sker mellan tonåringar.

  374. Som jag sa tidigare: En tredjedel
    av anmälningarna om våldtäkt-

  375. -rör sig oftast om
    pojkar i 15-20-årsåldern-

  376. -som har förgripit sig på andra unga.

  377. Vilka attityder finns det i barnets
    umgänge? Vilka kompisar har det?

  378. Hur resonerar man i kamratkretsen?

  379. Fundera kring det här,
    fråga barnet...

  380. Försök fånga ögonblicken, för
    med tonåringar får man inte många.

  381. Man får inte så ofta chans att prata,
    utan man får göra det i flykten.

  382. Och ge heller inte upp.

  383. Sen är det väldigt viktigt
    att inte försöka pressa dem-

  384. -att inte
    ställa tonåringarna mot väggen-

  385. -och tvinga dem att svara på frågor
    som de kanske tycker är privata-

  386. -för det brukar ofta inte bli så bra.

  387. När jag var barn fanns inte internet.

  388. Det... När jag tänker på hur det var
    att växa upp i en by i Dalarna-

  389. -tänker jag: "Fy fan vad skönt
    det hade varit med nätet."

  390. Hur ensam man kan vara på landsbygden
    om man känner sig annorlunda-

  391. -utan kontaktvägar ut.

  392. Jag hade några kompisar i Stockholm,
    en i Sundsvall. Dem kunde jag träffa-

  393. -ett par gånger per år. Sen hade
    mina föräldrar höga telefonräkningar.

  394. Internet betyder väldigt mycket
    bra saker för barn och ungdomar.

  395. Det är ett sätt att, ja...

  396. ...hålla i gång sociala kontakter,
    att pröva sig fram-

  397. -att upptäcka sig själv,
    att experimentera.

  398. Både vad gäller ens identitet
    i stort, men också sexualitet.

  399. Och är man blyg, att våga flörta.

  400. Tänk på en homosexuell 15-årig pojke-

  401. -i Norrlands inland,
    och tänk bort internet.

  402. Hur jobbig måste den situationen
    inte vara, att inte kunna komma ut-

  403. -och träffa
    eller ha kontakt med likasinnade?

  404. Så nätet är en väldigt viktig del
    av barn och ungas liv.

  405. Det här börjar ju väldigt tidigt.
    Många föräldrar har extra iPads-

  406. -och barnen tittar på filmer
    och spelar spel från 3-4-5-årsåldern.

  407. Men vi behöver vara uppmärksamma på
    vad det här innebär.

  408. Många förövare söker upp barn,
    söker sig till forum där barn finns-

  409. -sociala forum där barn pratar
    med andra barn, nästlar sig in där.

  410. När man ha en iPad där barnet
    får vara ute på nätet-

  411. -måste vi vara... Det är inte bara
    barnet som tar del av världen-

  412. -utan det är också så
    att världen kan komma in till barnet.

  413. Precis som med annat så är det
    viktigt att vi vuxna har lite koll.

  414. Man får fråga "Hur är det i skolan?"
    och "Hur är det på nätet?".

  415. "Har du haft nån trevlig kontakt
    i dag, med nån rolig person?"

  416. "Har det hänt nåt tråkigt?"

  417. Vi kan inte hänga med
    i allt barn och unga gör-

  418. -men det finns väldigt mycket
    forskning som pekar på att-

  419. -att veta vad ens barn gör...

  420. ...och var det är, både på riktigt
    och på internet, är en skyddsfaktor.

  421. Föräldrar som inte vet var 14-åringen
    är tio på kvällen en lördagskväll...

  422. De barnen är mycket mer utsatta
    och mer i riskzonen.

  423. Det är bra
    att hålla koll på sina barn.

  424. Ja, att känna till
    vad de håller på med.

  425. Man kan också ge sina barn generella
    råd och tips om hur man kan bete sig.

  426. Som att aldrig ge sitt namn till nån
    okänd, inte lägga upp vad som helst.

  427. Man vet inte hur länge det snurrar
    vidare och vem som använder det.

  428. Att personer man träffar på nätet
    inte alltid är de som de säger.

  429. Och aldrig gå ensam på träff med nån
    som man fick kontakt med på nätet.

  430. Det är klart att tonåringar kommer
    att nätdejta, det kan vi inte hindra-

  431. -men om man ska träffa nån från nätet
    då ska man inte gå själv.

  432. Jag ska strax avsluta
    med lite tips till oroliga.

  433. Oroliga föräldrar och anhöriga
    men också personal i barnets vardag.

  434. Om vi som vuxna känner oro-

  435. -är det viktigt att tänka på att det
    finns två fallgropar vi kan hamna i.

  436. Det ena är att vi ignorerar och
    tänker att det inte är så farligt.

  437. "Ja, jag hör det där
    men det kan väl inte vara så?"

  438. "Nog har inte det här hänt.
    Barnet överdriver."

  439. Så. Den andra fallgropen kan vara
    att man blir så himla rädd-

  440. -att man reagerar så kraftfullt
    att man skrämmer barnet.

  441. Barnet vill inte berätta, för mamma
    eller pappa blir så himla upprörda-

  442. -och vill så himla gärna ställa mig
    mot väggen och ställa svåra frågor-

  443. -som jag just nu inte kan svara på.

  444. Och så tystnar man
    av den anledningen.

  445. Och...får man som förälder eller
    som anhörig en oro för ett barn-

  446. -är det bra att vara konkret
    och utgå från sig själv.

  447. "När jag hör dig, när jag märker det
    här som försiggår, blir jag orolig"-

  448. -"för jag undrar hur ni har det.
    När jag råkade se det här sms:et"-

  449. -"blev jag orolig,
    för det kändes inte som god ton."

  450. Man kan säga det på det sättet.
    Det är mina känslor-

  451. -och sen kan man låta barnet
    svara upp mot det.

  452. Antingen får man ju då svar
    som gör en lugnare-

  453. -eller svar
    som gör en ännu oroligare.

  454. Då kanske man kommer till
    ett läge där man måste-

  455. -kontakta Socialtjänst eller polis.

  456. Är man orolig så är det ju ännu
    viktigare att visa för barnet:

  457. "Du kanske inte vill berätta nu men
    jag kommer att finnas här för dig."

  458. Så att barnet får berätta när det är
    moget, att man inte pressar barnet.

  459. Men barnet ska alltid veta
    att det är välkommet.

  460. Ibland är det så jävligt, ibland har
    man varit med om såna jävliga saker-

  461. -ibland mår barn så fruktansvärt
    dåligt av det de har varit med om-

  462. -att man inte kan berätta just nu.
    Man måste kämpa för att överleva.

  463. Man klarar inte av de stora känslor
    som kommer fram.

  464. Det kanske är viktigt i vissa lägen
    att skapa stabilitet för barnet.

  465. Fokusera mer på att ge en trygg miljö
    och en god omvårdnad.

  466. Skapa trygghet för barnet-

  467. -för att på så sätt på sikt
    ge möjlighet för barnet att berätta.

  468. Boken slutar med...

  469. ...lite tips till föräldrar och
    anhöriga om vart man kan vända sig.

  470. Och...

  471. Men det är också bra för barn själva,
    att de vet vart de kan vända sig.

  472. Det räcker inte med
    att mamma och pappa vet.

  473. Det är viktigt att vi vuxna berättar
    vart de kan gå och vem de kan...

  474. För det är ju också så att många barn
    blir utsatta i sin närmiljö.

  475. Vad gör man om det är pappa som har
    gjort det, eller fotbollstränaren-

  476. -eller styvföräldern,
    nån som lever nära en och har koll?

  477. Ja, jag...

  478. ...vill nog tacka för mig där.
    Jag tänker att jag är ganska färdig.

  479. Okej. Ska du komma upp, Anna?

  480. Vi tänkte att vi kunde svara på lite
    frågor. Vi har 20 minuter på oss.

  481. Nu lånar jag micken, men om nån
    är intresserad av att fråga mig nåt-

  482. -så får jag ge tillbaka micken.

  483. Jag vet inte... En sak
    som man skulle kunna berätta är:

  484. Vad gör Rädda barnen för att flytta
    fram positionerna kring frågorna-

  485. -när det gäller sexuella övergrepp?

  486. Och det finns ju flera olika områden-

  487. -där vi behöver vara aktiva
    och försöka påverka politiker.

  488. Dels handlar det om att försöka skapa
    bättre möjligheter för att anmäla-

  489. -där vi skriver i remiss-svar
    och vi skriver i andra sammanhang-

  490. -där vi kan få ut vad vi tycker,
    våra krav och förslag.

  491. Alla som går på högskoleutbildningar
    ska lära sig om övergrepp-

  492. -och om Barnkonventionen, om hur
    man pratar med barn om svåra saker.

  493. Att man ska få fortbildning-

  494. -att det ska finnas rutiner på alla
    verksamheter som jobbar med barn-

  495. -för hur man gör anmälningar till
    Socialtjänsten. Det är en sån sak.

  496. Hur man kan upptäcka. Det är också
    väldigt viktigt att det finns...

  497. Att de instanser som träffar barn,
    alltså hälso-sjukvård, psykiatrin...

  498. ...ställer de här frågorna
    om våld och övergrepp.

  499. Det är också en sån sak som vi driver
    i alla olika sammanhang.

  500. Att det finns
    en utpekad förstalinje i psykiatrin-

  501. -alltså att man kan få komma
    och träffa nån och prata om ohälsa-

  502. -även om man inte är så dålig
    att man behöver en remiss till BUP.

  503. Det är också väldigt viktigt,
    också ett krav. Det är det första.

  504. Sen har vi det här med utredningar.
    Om det då har skett övergrepp-

  505. -är det viktigt att handläggnings-
    tiderna håller sig inom riktmärkena.

  506. Det ska inte ta över tre månader för
    polisen att utreda brott mot barn.

  507. Där har vi legat på väldigt mycket
    och gett ut rapporter om tiderna-

  508. -som faktiskt successivt
    blir bättre och bättre-

  509. -vilket är glädjande,
    men vi är inte i mål ännu.

  510. Sen kommer nästa steg,
    tiden innan det kommer upp i domstol.

  511. Först måste de bestämma sig för om de
    ska väcka åtal, sen är det mer tid.

  512. Det är också en sån sak
    där vi måste ligga på.

  513. Vi vill att det ska finnas barnahus
    där man kan utreda brott mot barn.

  514. Det växer fram över hela landet,
    och det är väldigt glädjande.

  515. Men fortfarande
    är de flesta barnahus som finns-

  516. -där man förhör barn
    i närvaro utav både...

  517. Det finns både polis och åklagare-

  518. -men också företrädare för Socialen
    och i bästa fall barnpsykiatrin-

  519. -på samma plats, så man inte behöver
    ställa samma frågor om och om igen-

  520. -och där man kan ta emot barn på ett
    samlat sätt i en barnvänlig miljö.

  521. Många av de här barnahusen
    är inte fullt utrustade.

  522. Det finns inte alla de saker
    som skulle behöva finnas.

  523. Vi vill ha ett nationellt
    kunskapscenter med samlad kunskap-

  524. -där man också kan jobba utjämnande.

  525. Stödet till barn
    ser väldigt olika ut över landet.

  526. Om det finns ett nationellt kunskaps-
    center så kan man konsultera dem.

  527. Sen vill vi att det ska finnas stöd-

  528. -alltså krissamtal och stödgrupper
    för barn som har varit utsatta.

  529. Behandling, helt enkelt,
    och kvalificerad behandling för barn.

  530. Ställ gärna frågor
    om såna saker också.

  531. Nu har jag pratat jättemycket, men
    det blev så tyst med frågor. - Där!

  532. Hej. Jag jobbar på en tjejjour
    och har samarbetat med Rädda barnen-

  533. -i ett projekt som heter "Det handlar
    om kärlek, kärleken är fri"-

  534. -som har spritt sig över landet,
    och har varit framgångsrikt.

  535. När jag sitter och lyssnar
    undrar jag-

  536. -om ni kanske vill utveckla nåt slags
    projekt som skulle vara mer-

  537. -i temat "Stopp! Min kropp" för yngre
    åldrar än "Det handlar om kärlek".

  538. Vi har mött väldigt många ungdomar
    som är nyfikna-

  539. -men vi har ju fått sätta en gräns.
    Vi har inte nått alla åldersgrupper.

  540. Vi har träffat
    från årskurs 5 och uppåt.

  541. De yngre barnen har varit nyfikna,
    men vi har inte kunna möta upp alla-

  542. -på grund av resurser i skolorna.

  543. Har ni funderat nåt på att starta
    nåt slags projekt i det här temat-

  544. -riktat till lite yngre åldrar?

  545. Inte som jag känner till,
    men det är en spännande tanke.

  546. "Det handlar om kärlek" tar upp
    väldigt mycket resurser och tid-

  547. -och sprider sig
    och det är väldigt roligt.

  548. Jag kan tänka mig
    att man kanske får hålla igen lite-

  549. -innan "Det handlar om kärlek" har
    tagits över av samhällsfunktionerna.

  550. Vi har ju också de här projekten
    som drivs av medlemsrörelsen-

  551. -"Ellen och Allan", kill- och
    tjejgrupper, eller "Coolt med koll"-

  552. -och de riktar sig i första hand
    till barn som går i åttonde klass.

  553. Det är alltså grupper som leds av
    frivilliga som får utbildning.

  554. De är ju lite äldre. De som går där
    träffas tio gånger per termin-

  555. -och så träffas man
    nästa termin också. De går i åttan.

  556. Där har man utvecklat ett material
    för yngre på grund av efterfrågan.

  557. Det handlar också väldigt mycket
    om gränser och relationer-

  558. -och sexualitet
    och könsroller och sånt.

  559. Tack.

  560. Jaha.

  561. Det fanns en fråga här framme.
    Jag trodde...

  562. Tack så jättemycket. Jag jobbar med
    barns stöd individuellt och i grupp.

  563. Du sa att vi vuxna måste prata med
    barnen om privata delar av kroppen.

  564. Jag kan inte låta bli
    att tänka på barn-

  565. -som bor i Sverige och har
    varit utsatta för könsstympning.

  566. Och...

  567. Det är väldigt svårt, för de här
    barnen... Vi ser inte dem.

  568. Vi vet inte hur vi pratar med barn
    om könsstympning.

  569. Har ni några tankar på att Rädda
    barnen skulle uppmärksamma dem?

  570. När jag hör dig säga det tänker jag:

  571. Ja, precis som du säger,
    vi pratar inte om dem-

  572. -och så inser jag att jag inte
    har tänkt på de barnen.

  573. Det blir min reflektion.
    Du har verkligen rätt.

  574. Vi hade ett projekt för några år sen
    där vi jobbade...

  575. ...kring kvinnlig könsstympning.

  576. Vi var med i ett nätverk och hade
    träffar med de organisationer av-

  577. -både afrikanska kvinnor och...

  578. ...olika professionella och ideella
    som jobbade här i Sverige.

  579. Men...

  580. Vi tänkte inte på ett sånt projekt,
    men det är en spännande tanke.

  581. Det fanns ju i organisationerna,
    RISK till exempel-

  582. -där kärnan består av kvinnor
    från Etiopien och Somalia.

  583. De har också ungdomsgrupper
    som själva vänder sig till...

  584. Eller hade då, det är några år sen.

  585. ...som själva hittade
    de tjejer som var könsstympade-

  586. -och som ville
    prata om det i grupper.

  587. Jag föreställer mig att det kan vara
    lite svårt att hitta de här barnen.

  588. Men det är en spännande tanke. Vi får
    fundera på det, ta med oss det.

  589. Det slår mig att jag tänker
    att det är ändå den professionella...

  590. Folk inom sjukvården
    och inom barnpsykiatrin-

  591. -måste ju träffa barn
    som också är könsstympade.

  592. Ja. På nåt sätt tror jag
    att vi var lite...

  593. Vi var för mycket fokuserade då
    på hur man skulle-

  594. -förhindra att könsstympning skedde.

  595. Det är ju naturligtvis jätteviktigt,
    det är första prio-

  596. -men såg inte så mycket att man kan
    behöva prata om vad som har hänt.

  597. För länge, länge sen så vet jag att
    vi gjorde en film på Rädda barnen-

  598. -som ligger i nåt dammigt förråd,
    en VHS-kassett-

  599. -som är en liten spelfilm
    om en pojke och en flicka-

  600. -där flickan är könsstympad.

  601. De kommer i en intim situation
    och hon ska förklara.

  602. Såna grejer skulle man kunna...
    Ja, jag går i gång på tankarna.

  603. -Vi kan prata mer om det sen.
    -Vi får ta med oss den frågan.

  604. Det kanske är dags igen att göra nåt
    och då inte glömma de utsatta-

  605. -och att man kan behöva
    göra nåt med dem.

  606. -Nån mer?
    -Längst bak.

  607. Jag kan passa på att säga att vi har
    ett bokstånd till höger om dörren.

  608. Vi tog med oss så det borde räcka
    till alla på konferensen.

  609. Ni kan gå och hämta
    en sån här bok sen.

  610. Jo, hur många av de här 3 000
    anmälningarna går till fällande dom?

  611. Hur många av anmälningarna...
    Ja, kan jag det?

  612. -Det brukar vara typ 10 %.
    -Ja, precis.

  613. Jag vill svara 10 %,
    det är så det brukar se ut.

  614. Av tio anmälningar
    så leder en till en fällande dom.

  615. Jag kan faktiskt inte svara exakt.
    Jag kan kolla upp det.

  616. Vad händer då med alla de barnen...
    Mörkertalet är stort för att anmäla.

  617. Hur många av de här barnen måste...

  618. ...gå tillbaka och vårdas
    av sin eventuella förövare?

  619. Leva kvar i den familj
    där övergrepp begås-

  620. -men där man inte
    har fått en fällande dom?

  621. Ja...

  622. -Vill du svara på den?
    -Det finns ju inget bra svar.

  623. Har man inte konstaterat ett brott
    antar ju rätten att det inte finns.

  624. Men Socialtjänsten
    behöver inte se det på samma sätt.

  625. Socialtjänsten kan göra
    en annan bedömning-

  626. -och där behövs ingen fällande dom
    för att man ska omhänderta barn.

  627. Man behöver inte kunna bevisa att
    det har skett just det övergreppet.

  628. Utan om barnet mår dåligt i familjen-

  629. -finns det skäl
    att skilja det från föräldern-

  630. -oavsett vad det beror på.

  631. Men vi har ju inga siffror
    på hur många... Det är svårt.

  632. Jag som jobbar som distriktsläkare
    upplever det som ett problem.

  633. Det förs fram som vårdnadstvister,
    mamma är hysteroid...

  634. Och sen händer ingenting. Inte en,
    två, tre gånger utan betydligt fler-

  635. -och barnet är kvar i samma familj
    och Socialtjänsten gör inget-

  636. -eftersom man inte har nån fällande
    dom, så inget är bevisat.

  637. Det här är ett jätteproblem, att det
    inte går till fler fällande domar.

  638. Ja, jag kan bara hålla med.
    Jag tror att det är så-

  639. -och det enda man kan göra
    är att försöka lyfta det-

  640. -och ligga på Socialtjänsten
    att ingripa-

  641. -och att överklaga,
    gå till nästa instans-

  642. -om man tror
    att det har begåtts felaktigheter.

  643. Ja, för där är ju ni viktiga,
    Rädda barnen.

  644. Är det rimligt att 10 %, om det nu
    ens är det, vilket jag betvivlar-

  645. -går till fällande dom?

  646. Här har barn vågat berätta-

  647. -och sen sviks de en gång till-

  648. -om man säger
    "Nej, det finns ingen skyldig".

  649. Där måste man ju
    jobba via domstolsväsendet.

  650. Det här... När det gäller barn
    och skyddet av barn och utsatta-

  651. -så är det ju flera olika parallella
    system som ska fungera.

  652. Det är det juridiska systemet, det är
    Socialtjänsten som ska skydda...

  653. Och de här olika systemen hänger ju
    inte alltid ihop. Det märker vi.

  654. Föräldrar ringer till oss
    och är alldeles desperata.

  655. Barnet har blivit slaget,
    men man har gemensam vårdnad-

  656. -så man är skyldig
    att köra dit barnet varje måndag.

  657. Och när det gäller det juridiska
    systemet får man tänka på att...

  658. Det handlar om nån form av rätts-
    säkerhet för den som blir åtalad.

  659. Den ska ju känna sig trygg i att bara
    fällas för brottet om det är bevisat.

  660. Så den juridiska biten tänker ju inte
    så mycket på barnens rättigheter.

  661. Vi kan ju anta att om en blir fälld-

  662. -så finns det nio gärningsmän till,
    som inte kommer bli fällda.

  663. Så där måste vi verkligen, ja, tänka
    på det när vi tar beslut om barn.

  664. Och Socialtjänsten också. - Eller?

  665. Det vi kan göra är ju att ligga på
    så att Socialtjänsten-

  666. -får så mycket kompetens som möjligt,
    får de resurser de ska ha-

  667. -och att debatten i samhället
    blir bra-

  668. -så att det här är frågor
    som lyfts fram hela tiden.

  669. Rättssäkerheten är också nånting
    som är oerhört viktigt-

  670. -tycker vi i vårt land.

  671. Jo, självklart. Samtidigt är
    de nio barn som fortfarande utsätts-

  672. -också viktiga.

  673. Kanske viktigare
    än att nån vuxen fälls nån gång.

  674. Det sätter ju ett jättestort ansvar
    på Socialtjänstens arbete-

  675. -för de har ju faktiskt möjligheten
    att agera oavsett fällande dom.

  676. Vi har flera frågor här.

  677. Mikrofonen...

  678. Jag kommer inte upp. - Hej!

  679. Det är ju så att Socialtjänsten inte
    har en skyldighet att återkoppla.

  680. En anmälan har ju inte vi
    en skyldighet att återkoppla till.

  681. Det blir väldigt mycket smutskastning
    på Socialtjänsten. Det blir fel.

  682. Ja, visst är det så att Social-
    tjänsten inte har den skyldigheten.

  683. Fast vi har väl en ny lag nu
    som säger att-

  684. -om en anmälningspliktig person
    anmäler sin oro till Socialtjänsten-

  685. -så har den personen möjlighet...
    Då kan man lyfta på sekretessen-

  686. -och Socialtjänsten ska då kunna
    upplysa anmälaren om...

  687. ...ifall de har startat utredning.

  688. De kan ju inte meddela alla detaljer,
    men viss information.

  689. Man har lättat lite på sekretessen
    för dem som är anmälningspliktiga-

  690. -det vill säga de som jobbar
    i barnverksamheter.

  691. Inte till grannar och vem som helst.

  692. Det är en förändring
    sen januari 2013.

  693. Har du mikrofon?
    Du måste prata i mikrofonen, snälla.

  694. Förlåt.
    - Ja, att man ska kunna återkoppla.

  695. Sen beror det ju också på hur mycket
    man väljer att berätta eller inte.

  696. Vad ni säger är att man kan känna,
    när man anmäler, att man gör nåt-

  697. -och så hoppas man att nåt ska hända-

  698. -och så kan Socialtjänsten
    inte berätta vad man gör.

  699. Och det är klart att det är säkert
    situationer där det händer saker-

  700. -fast den som har anmält
    inte får reda på det.

  701. -Så. Vad är klockan?
    -En fråga till.

  702. Hej. Jag ville bara återkoppla
    till flickor som blir könsstympade-

  703. -och återkoppla till den fråga som
    jag hade om "Det handlar om kärlek".

  704. Jag och de som vi har samverkat
    med då, Socialtjänst och polis-

  705. -Familjecentrum, Brottsofferjouren
    och så vidare-

  706. -har träffat flera ungdomar som
    faktiskt har trätt fram och kunnat-

  707. -när de har mött oss på hemmaplan
    eller vad man ska säga, i skolan-

  708. -att de faktiskt har vågat ibland
    träda fram och pratat om-

  709. -antingen vad de är utsatta för
    eller kommer bli utsatta för.

  710. Tvångsäktenskap eller annat.

  711. Därför ville jag förklara varför jag
    tyckte att det skulle vara viktigt-

  712. -med ett projekt
    som riktade sig till yngre åldrar-

  713. -för jag tror att man skulle
    kunna förebygga ännu mer...

  714. ...att unga utsätts
    och drabbas för-

  715. -olika former av våld och brott.

  716. Okej. Det här projektet, "Det handlar
    om kärlek", vänder sig till...

  717. -Högstadiet och uppåt?
    -Ja, och gymnasiet.

  718. Just det. Så det vore bra om man
    pratar med barn ännu tidigare om det?

  719. Ja, fast kanske
    i en lite annorlunda form.

  720. Vi utgår ju ifrån Barnkonventionen
    men använder mer avancerad vokabulär-

  721. -och annorlunda övningar
    när vi möter dem.

  722. Det vore fint om det gick att bredda
    eller utveckla ett projekt-

  723. -där man kunde möta barn på skolan-

  724. -för många barn kan inte röra sig
    utanför, vad ska man säga...

  725. ...utanför deras liv,
    om de inte är i skolan eller hemma.

  726. Många barn har tyvärr begränsade
    möjligheter att röra sig utanför-

  727. -men om man kommer till dem på deras
    hemmaplan så kan man möta dem.

  728. Ibland öppnar de sig
    även om svåra saker-

  729. -för att de skriker efter hjälp
    och då är vi där.

  730. Det är jättebra. Jag kom inte ihåg
    det här, men det finns ju faktiskt...

  731. Jag tror att man har sagt
    att "Det handlar om kärlek"-

  732. -ska rikta in sig lite mer på
    könsstympning också. Så är det.

  733. -Är tiden ute? Är vi klara?
    -Ja.

  734. -Då får vi tacka för oss. Tack.
    -Tack.

  735. Textning: Elin Csisar
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Stopp! Min kropp!

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Jannes Grudin, psykolog på Rädda barnen, talar om kampanjen och boken "Stopp! Min kropp!". Hur kan man prata om sexuella övergrepp utan att det blir pinsamt och gör mer skada än nytta? Anna Frenning, projektledare på Rädda barnen, är med och svarar på frågor. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Tema: Barn som brottsoffer. Inspelat den 21 februari på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Ämnen:
Samhällskunskap > Barns rättigheter, Samhällskunskap > Lag och rätt > Rättsväsen
Ämnesord:
Juridik, Kriminologi, Rättsvetenskap, Sexologi, Sexuella övergrepp mot barn
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Barn som brottsoffer

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Inledning

Annika Öster, generaldirektör för Brottsoffermyndigheten, inledningstalar. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Tema: Barn som brottsoffer. Inspelat den 21 februari på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Barn, brott och politik

Martin Valfridsson, statssekreterare vid justitiedepartementet, talar om brott mot barn. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Tema: Barn som brottsoffer. Inspelat den 21 februari på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Så påverkas ett barn av trauman

Dag Ø Nordanger är bl.a. doktor i klinisk psykologi, och han menar att ett sätt att tänka kring barn som brottsoffer är att inte tänka diagnoser, utan tänka anknytning och beröring för att nå fram till barnet och stötta dess obehag. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Inspelat den 21 februari. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Stopp! Min kropp!

Jannes Grudin, psykolog på Rädda barnen, talar om kampanjen och boken ”Stopp! Min kropp!”. Hur kan man prata om sexuella övergrepp utan att det blir pinsamt och gör mer skada än nytta? Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Inspelat den 21 februari. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Barns berättelser om brott

Barnombudsmannens socionom Janna Törneman nämner vikten av att utgå från att barn som berättar om våld talar sanning. Orsakerna till att barn håller våld och övergrepp hemligt är många. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Inspelat den 21 februari. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Våldet genom barnens ögon

Kattis Ahlström, generalsekreterare för Bris, pekar på vikten av att kunna lyssna och höra barnets hela historia ur dess perspektiv. I 41 år har Bris stöttat barn som ropat på hjälp. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Inspelat den 21 februari. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Barns upplevelser av våld i hemmet

Åsa Källström Cater, socionom och forskare vid Örebro universitet, redogör bland annat för skälen till att barn inte vågar berätta om de lider av våld i familjen. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Inspelat den 21 februari. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaUR Samtiden - Kampen mot kemiska vapen

Ett seminarium om möjligheterna att stoppa kemiska vapen med Ahmet Üzümcü, generaldirektör för Organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW, som tilldelades Nobels fredspris år 2013. Deltar gör också Paul Walker, mottagare av Right Livelihood-priset 2013, och utrikesminister Carl Bildt. Inspelat 12 december 2013. Arrangerat i samarbete mellan Utrikesdepartementet och Utrikespolitiska institutet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaBildningsbyrån - sex

Barns sexualitet gör vuxna osäkra

Är det okej att en tvååring onanerar på dagis? Förskolepedagoger efterlyser utbildning och ett gemensamt förhållningssätt. Och en pappa funderar på hur han ska göra för att inte hämma sin dotters sexuella utveckling. RFSU:s frågelåda vittnar om vuxnas funderingar och oro, säger sexualupplysare Maria Bergström.

Fråga oss