Titta

UR Samtiden - Barn som brottsoffer

UR Samtiden - Barn som brottsoffer

Om UR Samtiden - Barn som brottsoffer

Föreläsningar från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Tema: Barn som brottsoffer. Tanken på att barn kan utsättas för brott är svår att stå ut med. Alla barn ska ha en trygg och säker uppväxt, men tyvärr ser det inte ut så. Hur kan man prata om sexuella övergrepp utan att det blir pinsamt, utan att det gör mer skada än nytta? Hur kan man sätta barnen i centrum? Socialarbetare, poliser och ideella organisationer var inbjudna till detta högtidlighållande av Internationella brottsofferdagen. Moderator: Ulf Hjerppe. Inspelat den 21 februari på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Till första programmet

UR Samtiden - Barn som brottsoffer : Barns upplevelser av våld i hemmetDela
  1. Jag är socionom i botten, men ännu
    längre tillbaka är jag dalkulla.

  2. Det brukar vara svårt att missa det.

  3. Jag har forskat i ganska många år.
    Sen slutet av -90-talet åtminstone-

  4. -om barn som upplevt det som jag
    kallat pappas våld mot mamma.

  5. Eller våld mellan föräldrarna.

  6. Även om mycket av den nordiska
    forskningen under lång tid-

  7. -handlat om kvalitativa studier,
    alltså intervjuer med barn-

  8. -om sina upplevelser
    av våld i hemmet-

  9. -är den studie som jag ska berätta om
    i dag en enkätstudie.

  10. Dessutom har vi inte pratat med barn,
    utan med före detta barn.

  11. Alltså unga vuxna,
    om sina erfarenheter.

  12. Tanken är att vi ska säga
    nånting om vad vi menar-

  13. -med barn som upplever våld i hemmet.
    Vilka barn inkluderar vi-

  14. -när vi pratar om
    barn som upplevt våld i familjen.

  15. Och också säga nåt om varför svenska
    studier är viktiga på detta område.

  16. Och exemplifiera med
    nya forskningsresultat.

  17. Där vi kan koppla några faktorer till
    barnens hälsa i vuxen ålder.

  18. Avslutningsvis på vilket sätt
    det här hjälper oss att tänka-

  19. -när vi i vår yrkesverksamhet
    kommer i kontakt med den här gruppen.

  20. I själva verket är det här
    ett gammalt och välbeforskat fält-

  21. -internationellt. Då menar jag
    huvudsakligen USA och Kanada.

  22. Där har man under många år forskat om
    barn som sett våld mellan föräldrar.

  23. Under många år,
    när det blir pinsamt nog i Sverige-

  24. -har vi tänkt:
    "Övergrepp är svårt för barn."

  25. "Men som tur är har barnen inte sett
    eller begripit"-

  26. -"utsattheten av mamma, t.ex."

  27. Först på senare år
    har vi kommit att förstå-

  28. -att om jag är liten-

  29. -är jag väldigt, väldigt
    medveten om...

  30. Som tidigare talare också
    varit inne på.

  31. Väldigt medveten om att jag är
    beroende av mina föräldrar.

  32. Många barn är i första hand
    beroende av mamma.

  33. Det är mamma jag vänder mig till
    i första hand-

  34. -om jag är otrygg, rädd eller ledsen.

  35. Det betyder
    att om mamma utsätts för våld-

  36. -utsätts också hennes föräldraförmåga
    och hennes förmåga...

  37. Hennes förmåga
    att tillgodose mina behov utmanas.

  38. Det är väldigt uppenbart för barn.

  39. Därmed blir våld mot en person
    som borde omsörja om barnet-

  40. -ett hot mot barnet själv,
    i dess upplevelse.

  41. Mot mitt välbefinnande
    eller min välfärd som barn.

  42. Kanske till och med mot min
    överlevnad, tänker en del barn.

  43. Det har vi begripit
    pinsamt nyligen i Sverige.

  44. I andra länder har man forskat om
    det länge.

  45. En av de första frågorna
    man ställer sig-

  46. -är på vilket sätt påverkar
    våld mot en förälder barn.

  47. Det kan vara på många olika sätt.

  48. Det är bara en lista som vi ser här.

  49. Man kan kategorisera problemen
    på många sätt.

  50. Man kan prata om internaliserande
    och externaliserande problem.

  51. Olika forskare har använt olika
    metoder för att studera det här.

  52. Men totalt sett har vi ett fält
    där det är välbelagt-

  53. -att våld mot en omsorgsgivare-

  54. -kan orsaka väldigt stora skador
    hos barn.

  55. Då uppvisar förstås en del barn
    väldigt många av problemen.

  56. För en del barn varar problemen under
    lång tid. Även om våldet upphör.

  57. För andra barn
    upphör faktiskt problemen.

  58. Många barn kan återhämta sig själva-

  59. -och komma in i en mer normal
    utveckling ganska snart-

  60. -så snart våldet upphör.

  61. Andra barn uppvisar bara
    enstaka av de här problemen.

  62. Och de kan vara ganska olika.

  63. Många barn visar inte heller såna
    problem som vi ofta studerar.

  64. Det betyder inte att barnen tycker
    att det är toppen hemma.

  65. Man kan vara ledsen och vara rädd-

  66. -utan att vi forskare alltid kan
    fånga de aspekterna.

  67. Dessutom finns det studier
    som tyder på att i synnerhet flickor-

  68. -faktiskt klarar av att hålla ihop
    ganska väl under lång tid.

  69. Men att problemen blir synliga och
    märkbara när man kommer i tonåren.

  70. Andra barn kan hålla ihop längre och
    problemen uppstår långt senare.

  71. Kanske när man själv
    ska komma in i en vuxenrelation.

  72. Eller när man själv får egna barn.

  73. Totalt sett är det ganska välbelagt-

  74. -att bevittna
    eller uppleva våld mot mamma-

  75. -är kopplat till ökad risk
    för svårigheter för barn.

  76. Mina kollegor och jag tycker att
    forskning utomlands är viktig-

  77. -men det är inte säkert att
    resultaten är desamma i Sverige.

  78. Dels har vi ett lite annat
    förhållningssätt till våra barn-

  79. -än i vissa länder
    där studierna gjorts.

  80. Dels har vi vår jämställdhet
    som kanske kan spela en roll-

  81. -för våldsrelationerna
    och hur våldet ser ut.

  82. Dels har vi ganska låg tolerans
    för våld generellt-

  83. -och är relativt befriade från våld
    i samhället jämfört med andra länder.

  84. Det finns flera skäl till att vi
    behöver studier även i Sverige.

  85. Just vad det gäller barn och våld-

  86. -har vi mångårig forskning
    med fokus på barnmisshandel.

  87. Även på sexuella övergrepp mot barn.
    På senare år har man börjat-

  88. -ställa enstaka frågor
    i barnmisshandelsforskning-

  89. -om barnen som är misshandlade
    även utsätts för-

  90. -eller upplever våld i familjen.
    Alltså våld mellan mamma och pappa.

  91. Man har kommit till slutsatser
    på enstaka frågor i några studier.

  92. Åtta procent, sju procent.

  93. Upp till tolv procent av barn i olika
    studier, eller främst tonåringar-

  94. -har svarat att man upplevt
    våld mellan föräldrarna-

  95. -eller att de vuxna i familjen
    slagits med varandra.

  96. Det är jättebra.
    I synnerhet eftersom vi vet-

  97. -att om det förekommer
    en typ av offer i en familj-

  98. -ökar risken att det finns andra
    offer och andra typer av våld.

  99. Det är viktigt att ställa
    frågor om olika typer av utsatthet.

  100. Men en begränsning med
    den här typen av enstaka frågor-

  101. -blir att man antingen frågar
    om föräldrarna slagit varandra...

  102. Att slå varandra behöver inte
    nödvändigtvis inkludera samma sak.

  103. Svarar man ja på
    att föräldrarna slagit varann-

  104. -svarar man kanske inte ja på om de
    sparkat eller knivhotat varandra-

  105. -eller kränkt och nedvärderat
    varandra upprepat.

  106. Eller gjort nån av de andra typerna
    eller formerna av våld-

  107. -som föräldrar kan hålla på med
    mot varandra.

  108. Frågar man om våld så är våld
    ett väldigt problematiskt begrepp.

  109. Vi vuxna, vi som jobbar inom fältet-

  110. -har svårt att ibland definiera
    var gränsen för våld går.

  111. Är det bara fysiskt våld eller
    inkluderar vi även psykiska former-

  112. -som kränkningar eller verbala hot
    om våld, till exempel?

  113. Det här är en utmaning
    för många av oss.

  114. Förmodligen en mycket större oklarhet
    för tonåringar-

  115. -eller ännu yngre barn.

  116. Därför har forskare i USA...

  117. Men de har hållit på längre
    och i samarbete med yrkesverksamma-

  118. -som har arbetat med att stödja
    barn med denna typ av erfarenhet.

  119. Man har utvecklat frågeformulär
    där man försökt inkludera-

  120. -många former av våld
    mellan föräldrarna.

  121. Utifrån både yrkeserfarenhet
    och forskning-

  122. -och vad vi vet om hur olika
    det här våldet kan te sig.

  123. Ett sånt formulär har vi använt
    i studien som jag ska berätta om.

  124. Vi kallar den för resumé-studien.

  125. Det betyder retrospektiv studie av
    ungas erfarenheter.

  126. I den lät vi 2 500 respondenter
    mellan 20-24 år...

  127. Ett representativt svenskt urval,
    alltså huvudsakligen randomiserat.

  128. Så det som de här personerna svarat
    är nog ganska generaliserbart-

  129. -till Sveriges befolkning
    i de här åldrarna.

  130. De besvarade en ipad-enkät. Det här
    var face-to-face intervjuer-

  131. -som är ganska krångligt
    och tidsödande att få till, förstås.

  132. Vi hade också god hjälp av några
    duktiga och utbildade intervjuare.

  133. Först träffade man personerna
    och ställde några frågor verbalt-

  134. -och sen räckte över ipad:en.

  135. Det betyder att de kunde besvara
    de här ganska känsliga frågorna-

  136. -och ganska privata frågorna-

  137. -och ge svar på frågor som man kanske
    inte hade berättat för nån tidigare-

  138. -utan att intervjuaren
    behövde se svaret.

  139. Samtidigt kunde intervjuaren svara på
    frågor och länka vidare till hjälp-

  140. -om man fick upprörda känslor av
    att besvara frågorna-

  141. -som förstås blir
    väldigt detaljerade ibland.

  142. Resumé-studien handlar om
    många typer av utsatthet.

  143. Vad vi ska prata om i dag är
    att uppleva våld mellan föräldrarna.

  144. Socialstyrelsen finansierade den.
    Vad vi ska fokusera på i dag-

  145. -är att ta ett lite annat grepp
    på den här frågan.

  146. Hur många svenska barn bevittnar
    föräldrarnas våld under barndomen?

  147. Är föräldrars våld
    detsamma som våld i hemmet?

  148. Jag har ibland tyckt att våld
    i hemmet är ett knäppt begrepp.

  149. Då fokuserar man på
    var våldet äger rum.

  150. "Vad onödigt", har jag tänkt.

  151. Den viktigaste aspekten är väl vilka
    som utövar och utsätts för våldet.

  152. Våld i hemmet
    skulle då inte inkludera våld-

  153. -som äger rum på vägen till
    att hämta från dagis.

  154. Eller i kön till ICA-butiken.

  155. Eller ute på gatan.

  156. Samtidigt skulle våld i hemmet
    inkludera våld mellan syskon.

  157. Så det ska vi titta på.

  158. Och stämmer det att papporna är
    förövarna och mammorna offren?

  159. Vi pratar väldigt mycket i Sverige
    om pappors våld mot mammor.

  160. Och kvinnors och barns utsatthet
    för fäders våld.

  161. Stämmer det?

  162. Spelar det nån roll för barnet
    vem som är förövare och offer?

  163. Avslutningsvis slängde jag med frågor
    som: "Varför berättar inte barn?"

  164. Vi vet att ungefär hälften av barnen
    berättar om dessa erfarenheter.

  165. Vad är skälen till när man berättar
    i efterhand som vuxen?

  166. "Varför berättade du aldrig som barn
    om vad du varit med om?"

  167. De frågorna ska vi besvara.

  168. Jag ställde tio frågor.

  169. Som illustrerar olika typer av våld
    mellan föräldrarna.

  170. Nu är de rangordnade i vilken ordning
    de var vanliga.

  171. Det minst vanliga svaret var att en
    förälder skadat den andra med vapen.

  172. Våra frågor var könsneutrala-

  173. -men handlade om personerna som tog
    hand om en när man var barn.

  174. Det var en procent av de här
    20-24-åringarna-

  175. -som sa att en förälder
    skadat den andra med vapen.

  176. Det var lite vanligare
    att man skadat husdjur med flit.

  177. Ytterligare lite vanligare
    att man hotat med vapen.

  178. Det är den ackumulerade procenten.

  179. Det var 2,8 procent som upplevt
    nån av de tre översta formerna-

  180. -av våld.

  181. Här ser vi spännvidden
    mellan olika erfarenheter av våld-

  182. -mellan föräldrarna
    som barn i andra studier har angett.

  183. Man kan säga lite grann
    om själva överlappet.

  184. Många barn uppger
    flera olika av de här typerna.

  185. De sju översta formerna-

  186. -det är alltså
    de sju minst vanliga typerna-

  187. -inbegriper alla
    nån typ av fysisk aktivitet.

  188. Inte nödvändigtvis fysiska angrepp
    av den ena föräldern mot den andra.

  189. Men nån typ av fysisk handling
    är det.

  190. Om man lägger ihop dem,
    alltså de barn som upplevt-

  191. -nån form av fysiska angrepp
    av eller mot föräldrar-

  192. -ser vi här 11,1 procent.

  193. Det motsvarar ganska väl
    tidigare studier-

  194. -när man har frågat dem
    med en enda fråga.

  195. "Har du nånsin upplevt våld
    mellan dina föräldrar?"

  196. Då kan vi ana att det är de fysiska
    formerna som man har besvarat.

  197. Kan man tänka sig.

  198. Längst ner kommer
    de tre vanligaste svaren.

  199. De inbegriper
    mer verbala typer av konflikter.

  200. Faktum är att den som är allra
    vanligast, som står längst ner-

  201. -osämja mellan föräldrarna-

  202. -man kan undra om den ska inkluderas
    i våld mellan föräldrar?

  203. Ständigt verbala kränkningar
    eller hot om att:

  204. "Om du inte kommer jag att..."

  205. Hur ska vi tänka om det är
    det allra vanligaste svaret?

  206. "Har du upplevt att dina föräldrar
    var osams när du var barn?"

  207. "Ja."

  208. Vi borde nästan ha
    100 procent på den.

  209. Osämja mellan föräldrar
    förekommer i många familjer.

  210. Förmodligen i mer än 28 procent
    av alla familjer.

  211. Men frågan ställdes i denna kontext.

  212. Det kan ha slunkit med några,
    förstås, som svarade "ja" på frågan-

  213. -och så var det sånt som vi kanske
    betraktar som vanlig osämja-

  214. -och som vi vet förekommer utan att
    det är så allvarligt för barnen.

  215. När man slipas mot varandra
    så mycket som man gör som föräldrar.

  216. Men vi tror att de flesta svaren
    handlar om allvarligare osämja-

  217. -i kontexten utav de andra frågorna.

  218. Det är viktigt att ställa
    de här olika typerna av frågor-

  219. -för att synliggöra...
    Även om man kan tycka att t.ex.-

  220. -"skadat med vapen" eller "hotat med
    vapen" är låga procent totalt sett.

  221. Fast det är ändå 25 av barnen.
    Eller de tidigare barnen.

  222. Är 1 procent lite eller mycket?

  223. Det är verkligen i betraktarens ögon.

  224. Det är också viktigt-

  225. -att åtminstone ibland ta med de här
    formerna av verbala konflikter.

  226. Kanske i synnerhet den här:

  227. "Upplevde du nån gång som barn
    att dina föräldrar bråkade om dig?"

  228. Det lyfter barn i andra studier
    ofta fram som särskilt svårt.

  229. Det gör dem särskilt ledsna
    och upprörda-

  230. -och får lätt barnen att känna
    att det är deras fel.

  231. Eller att det är fel på dem
    på nåt sätt.

  232. Jag ska också säga
    att totalt sett kunde man...

  233. Det var tio typer av frågor.

  234. Man kunde svara från "det har aldrig
    hänt" till "många gånger".

  235. Det fanns fyra svarsalternativ
    på varje fråga.

  236. Då skulle man kunna lägga ihop det
    till en sammanlagd poäng...

  237. Om man finns bland de här
    28 procenten i studien-

  238. -då har man minst elva poäng. Då har
    man kanske 0 på nio av frågorna-

  239. -eller 1 poäng på nio av frågorna
    och 2 poäng på en.

  240. Det betyder att totalt sett
    gjorde vi så. Lite vanskligt, kanske.

  241. Men vi mätte åtminstone
    nån slags allvarlighetsgrad.

  242. Då kan ju det spänna
    mellan 11 och 40 poäng.

  243. Fyra gånger tio.

  244. Då hade de här 20-24-åringarna
    i genomsnitt 13,69.

  245. Vi tror inte
    att det är särskilt mycket.

  246. Det betyder
    att det är många enstaka typer-

  247. -men också enstaka gånger.

  248. Vi vill säga att det ändå är relativt
    milt våld trots allt, totalt sett.

  249. Jag vill också säga att...

  250. ...det fanns
    några uppenbara könsskillnader.

  251. Ni kan dels se det på många av
    frågorna att det var vanligare-

  252. -att de unga kvinnorna
    svarade att de varit med om det här.

  253. De signifikanta skillnaderna
    handlade dels om svaren:

  254. "Hände det nånsin
    att dina föräldrar bråkade om dig?"

  255. Signifikant fler kvinnor svarade ja.

  256. Även: "Hände det att ena föräldern
    med flit sårade den andras känslor?"

  257. Där var det också fler kvinnor.
    Kvinnorna uppgav också-

  258. -totalt sett
    att de hade upplevt mer våld.

  259. Och också över lite längre tid.

  260. Det här bekräftar helt
    tidigare studier, faktiskt-

  261. -om att kvinnor uppger
    att det är lite vanligare.

  262. En del forskare har ställt frågan:

  263. "Är det en riskfaktor
    att ha en dotter?"

  264. "Är det möjligt att t.ex.
    en dotter i familjen ökar stressen"-

  265. -"som ökar risken för våld
    mellan föräldrarna?"

  266. En annan kanske rimligare fråga
    handlar kanske om-

  267. -att män och kvinnor definierar och
    förstår handlingar på olika sätt.

  268. Att flickor har lärt sig
    att vara mer perceptiva-

  269. -för t.ex. verbala typer
    av våld och konflikter.

  270. Vad sa vi? Var sker våldet?

  271. Jag tyckte ju att våld i hemmet
    var ett tokigt begrepp.

  272. Jag har undvikit det i alla år.

  273. Men när vi frågade
    var handlingarna ägde rum nånstans-

  274. -så var nästan alla i just hemmet.

  275. Det fanns också några andra sätt.

  276. Några andra platser
    där våldet kunde äga rum-

  277. -som också var mera privat
    där det inte kan finnas nån publik.

  278. Totalt sett svarade 91 procent-

  279. -att våldet bara ägde rum
    i privata sammanhang.

  280. Men sen fanns det också
    på ICA-butiken-

  281. -hämtning och lämning på dagis
    eller på andra ställen.

  282. Då var det totalt 9 procent-

  283. -som svarade att det ägt rum
    i hemmet och på nåt annat ställe.

  284. Vi ska komma tillbaka till det här.

  285. Vår andra fråga handlar om
    vem som utövar våldet.

  286. Då svarade, precis som vi kanske
    trott, 85 procent att det var pappan.

  287. Men 74 procent svarade även
    att det var mamman-

  288. -för man kunde ge
    flera svarsalternativ.

  289. Sen fanns det lite andra
    tydligare föräldrafigurer-

  290. -som också stod för
    en del av våldet.

  291. Då kan man lägga ihop svaren.

  292. Då kan vi se
    att i 22 procent av fallen-

  293. -var det just frågan om unga vuxna
    som under barndomen-

  294. -hade upplevt pappas våld mot mamma-

  295. -som är det vi oftast talar om.
    Det var fler än de 5 procent-

  296. -som uppgav att mamman var våldsam
    mot pappan. Men den stora delen-

  297. -71 procent, sa att mamma och pappa
    utövar våld mot varandra.

  298. Båda är offer, båda är förövare.

  299. "Hoppla", tänkte vi.
    När vi började läsa på-

  300. -visade det sig att det stämmer väl
    överens med internationell forskning-

  301. -som ofta visar
    att mycket av våldet är ömsesidigt.

  302. Men som vi kanske inte pratar
    tillräckligt mycket om i Sverige.

  303. Och synliggör för barnen.
    Om det är så-

  304. -att vi utvecklar stödverksamheter
    för barnen inom socialtjänsten-

  305. -och även börjar synliggöra denna
    problematik inom skolhälsovården-

  306. -och förstår att vi måste ta tag i
    det här, då kan det vara så att-

  307. -om vi yrkespersoner pratar om barns
    upplevelser av pappas våld mot mamma-

  308. -kanske vi ändå osynliggör en del av
    det som gör det svårt för barn:

  309. Nämligen att båda föräldrarna
    är involverade i det här.

  310. Vi återkommer till det också.

  311. Vad spelar det för roll
    var våldet äger rum-

  312. -och vem som är offer
    respektive förövare?

  313. Vi såg att när våldet äger rum
    på nån typ av allmän plats-

  314. -alltså när det finns möjlighet
    att det finns nån typ av publik-

  315. -där andra skulle kunna se en-

  316. -var våldet kopplat till
    en större allvarlighetsgrad-

  317. -för nästan varenda form av våld
    mellan föräldrarna.

  318. Våld som äger rum
    mellan föräldrarna på allmän plats-

  319. -kan vi se som
    en särskild riskfaktor.

  320. Det är värt att uppmärksamma extra.
    Får vi yrkespersoner reda på-

  321. -att våld har ägt rum på allmän plats
    måste vi vara särskilt uppmärksamma.

  322. Då finns det en ökad risk
    att våldet är allvarligare-

  323. -ur barnets perspektiv.

  324. Om båda föräldrarna
    var offer och förövare-

  325. -om de nu vuxna barnen angav att
    våldet hade varit ganska ömsesidigt-

  326. -då hade det också pågått
    under en längre tid i barnens liv.

  327. Men om de uppgav att pappan
    hade varit förövaren-

  328. -och mamman offer-

  329. -då var våldet allvarligare igen
    för nästan alla typer.

  330. Det våldet var också
    kopplat till ökad risk-

  331. -för både post-traumatiska
    stress-symtom och ångestsymtom-

  332. -i vuxen ålder hos de här barnen.
    Särskilt för kvinnor.

  333. Jag ska säga att som man kan ana-

  334. -hade kvinnorna
    högre ohälsonivåer överlag.

  335. Det gör att man får tänka på vissa
    faktorer att vara uppmärksam på.

  336. Dels var våldet äger rum.

  337. Särskilt om vi får nån indikation
    att det äger rum på allmän plats.

  338. Samtidigt som vi måste uppmärksamma-

  339. -att i många familjer kan båda
    föräldrarna vara involverade.

  340. Utländsk forskning visar
    att det kan vara så-

  341. -att kvinnan initierar våldet
    lika ofta som mannen.

  342. Kvinnors våld kan utföras
    i samma syfte.

  343. Samma intentioner som mäns våld.

  344. Ibland argumenterar man för att det
    är männen som initierar våldet.

  345. Eller det är män som slår
    och då måste kvinnor slå tillbaka-

  346. -för att skydda sig.

  347. Fast viss internationell forskning
    tyder på att det inte är så.

  348. Man initierar i ungefär
    lika stor utsträckning-

  349. -om man är ungefär lika involverade.

  350. Det finns också forskning som visar
    att kvinnor får mer fysiska skador.

  351. Men också att kvinnor blir räddare,
    anpassar sitt beteende mer-

  352. -när de blir utsatta för
    motsvarande våld som en man blir.

  353. Då riskerar kvinnor att tänka...
    Om jag överdriver starkt-

  354. -jag hoppas att ni hänger med ändå-

  355. -skulle jag säga att om en och samma
    våldshandling drabbar en man-

  356. -kanske han, och det här är
    en stark överdrift-

  357. -kanske mannen är mer benägen
    att göra så här:

  358. "Usch, det där var inte bra."

  359. "Hoppas att jag får slippa det där
    i framtiden."

  360. Medan en kvinna kanske är mer benägen
    att tänka:

  361. "Det där vill jag aldrig mer vara med
    om. Hoppas jag slipper det."

  362. "Jag måste nog undvika att
    göra så här eller säga så här."

  363. Man anpassar sitt beteende mer.

  364. Man fokuserar mer på personen eller
    situationen man betraktar som farlig-

  365. -och anpassar sitt beteende lite mer.

  366. Och vem får då lite mindre fokus?

  367. Just det: barnen.

  368. Det finns en del faktorer
    som skiljer-

  369. -hur män och kvinnor förhåller sig
    till våldet.

  370. Den forskning som finns tyder på
    att det finns små nyansskillnader.

  371. Kanske
    spelar liknande faktorer roll här-

  372. -när det i synnerhet är kvinnor-

  373. -som både anger fler våldsupplevelser
    under barndomen-

  374. -och mår sämre av det.

  375. Vad som också är viktigt-

  376. -är att vi vet att det är
    väldigt mycket överlappningar.

  377. I den här studien var det...

  378. Det beror ju på
    att vi frågade om hela barndomen.

  379. "Har du nånsin när du var barn
    utsatts för nån annan form"-

  380. -"av våld och övergrepp?"
    I den här studien-

  381. -var det bara 14 procent som inte
    hade utsatts på nåt annat sätt.

  382. Det var alltså 86 procent
    som även uppgav annan utsatthet.

  383. Det har delvis att göra med
    att vi ställde inkluderande frågor.

  384. Vi inkluderade alltså, relativt sett,
    lite mildare former av våld.

  385. Det blir också en överlappning när
    man rapporterar till hela barndomen.

  386. Det är förstås en skillnad för barn
    om det är så-

  387. -att under två specifika år-

  388. -får man uppleva våld
    mellan föräldrarna-

  389. -och att man själv utsätts i skolan
    eller i nån annan relation.

  390. Eller om man under en viss tidsperiod
    upplever en typ av våld.

  391. Sen är man kanske våldsbefriad
    under en period.

  392. Sen händer nåt annat.

  393. Ändå tycker vi att det är viktigt
    att igen poängtera-

  394. -att det är rätt mycket våld
    som unga människor utsätts för-

  395. -i ett uppväxtperspektiv.

  396. Jag kanske hädar lite
    när jag tog med en bild av Emil.

  397. Jag har själv väckt mycket samtal-

  398. -om det här att definiera våld.

  399. Hur svårt det är för vuxna
    att hitta definitioner-

  400. -både generella definitioner-

  401. -men också att tolka och sätta ord på
    enskilda upplevelser-

  402. -och hur man ska förstå dem.

  403. Fallet Emil pratar vi kanske inte om
    som barnmisshandel.

  404. Men å andra sidan får pappan sällan
    tag i Emil. Han har sin snickerboa.

  405. Men mycket av våldet
    sker förstås i familjen.

  406. I synnerhet för de yngre barnen.

  407. Vi ställde också frågor om
    till vem man hade berättat.

  408. I vilken utsträckning som de här
    erfarenheterna kommer till...

  409. ...i första hand myndigheters
    kännedom, men även andra vuxnas.

  410. Då var det strax över 50 procent
    som berättade-

  411. -att de nån gång under uppväxten
    berättade om vad de varit med om.

  412. 43,4 procent rapporterade
    att de inte hade berättat för nån.

  413. Då frågade vi varför.

  414. För vi tänkte att det här är särskilt
    viktigt för yrkesverksamma-

  415. -inom olika verksamheter.

  416. Det vanligaste svaret var:

  417. "Jag trodde inte
    att nån kunde göra nånting åt det."

  418. Här har vi ett yrkesfält-

  419. -som har utvecklats oerhört mycket
    de senaste femton åren.

  420. Det betyder att när de här respon-
    denterna var riktigt små stämmer det.

  421. Då fanns det nästan inga verksamheter
    utvecklade på ett nationellt plan.

  422. Det fanns några enstaka verksamheter
    i stockholmsområdet-

  423. -som hade börjat utveckla stödmetoder
    för precis den här gruppen barn.

  424. Men ute i landet
    var det väldigt tomt då.

  425. Runt millennieskiftet
    började fler metoder spridas.

  426. Och i dag finns det stöd i de allra
    flesta av landets kommuner.

  427. Nån typ av stöd för barn
    som upplever våld mellan föräldrarna.

  428. Många av er känner säkert till
    trappan-samtal.

  429. Men också olika typer av
    gruppbaserade stöd till barn-

  430. -börjar spridas mer och mer.

  431. Så det här kanske stämmer ganska så
    väl med tanke på att respondenterna-

  432. -var 20-24 år när vi frågade om
    deras barndomsupplevelser.

  433. Det fanns kanske ingen
    som kunde göra nåt.

  434. Samtidigt är vår erfarenhet i andra
    studier där vi är involverade-

  435. -i att utvärdera befintliga
    stödmetoder för den här gruppen barn-

  436. -men också i att testa nya metoder-

  437. -att det inte är lätt att få till
    de här grupperna ute i kommunerna.

  438. I synnerhet i mindre kommuner.

  439. Man behöver
    ett helt system av yrkespersoner-

  440. -som känner till stödverksamheterna
    och metoderna i kommunen-

  441. -för att hjälpa gruppen barn,
    för att lotsa barnen rätt.

  442. Då behövs det kännedom
    ner på varenda skola.

  443. Och varenda socialarbetare.

  444. För att kunna lotsa barnen rätt.

  445. Det näst vanligaste svaret på
    varför man inte berättade var:

  446. "Jag trodde inte
    att det var nåt fel med det."

  447. Här måste vi tänka att här finns
    en hel del av barnen-

  448. -som faktiskt "bara"
    hade bevittnat föräldrarnas osämja.

  449. Eller enstaka verbala eller kanske
    t.o.m. fysiska övergrepp.

  450. Men som kanske inte var...

  451. ...på fel sida av det lagliga och
    framför allt inte var livshotande.

  452. Men också som barnen kanske inte
    uppfattade som så allvarliga-

  453. -att de själva blev upprörda av det.

  454. Man kan också tänka sig att vi
    inte har kommit tillräckligt långt.

  455. Kanske framför allt inte
    när de här var barn.

  456. Men kanske har vi inte heller i dag-

  457. -tillräckligt mycket samtal
    om var gränsen går.

  458. Precis som tidigare talare
    har varit inne på.

  459. Det är vanligt att barn tycker:
    "Mina upplevelser var obehagliga"-

  460. -"och inget barn ska behöva ha det
    på det sättet."

  461. "Det här är inte rätt."

  462. Men därifrån till att tänka:
    "Jag borde få hjälp med det här."

  463. "Jag borde få hjälp att hantera mina
    känslor. Kanske nån borde åtalas."

  464. Det steget kan vara långt.
    I synnerhet för yngre barn, förstås.

  465. Här har vi mindre vanliga svar.
    "Varför berättade du inte för nån?"

  466. "Jag ville inte att nån kompis
    skulle få reda på det."

  467. Den faktorn har tagits fram förut.

  468. I kvalitativa studier
    när vi pratar med barn-

  469. -har barn ibland berättat för oss-

  470. -om mycket otäckheter i hemmet.

  471. Det har gjort dem upprörda
    och väldigt rädda.

  472. Vi som forskare har frågat:
    "Har du berättat"-

  473. -"om det här för nån vuxen tidigare?"

  474. Då är det inte så ovanligt
    i de studierna-

  475. -att barnen har sagt att de inte har
    kunnat berätta för nån.

  476. "Tänk om jag berättar
    för min lärare."

  477. "Och så kommer det ut
    och de snackar i lärarrummet."

  478. "Så börjar folk möta mig
    i korridoren"-

  479. -"och titta snett
    och undra hur det är."

  480. "Då blir jag ännu mer bekymrad
    och ledsen än förut."

  481. "Dessutom kommer kompisarna
    verkligen att undra"-

  482. -"varför den personen frågar så där.
    Och så kommer mina hemligheter ut."

  483. Ytterligare en mindre grupp
    säger att man var rädd.

  484. "Jag var rädd." Eller: "Jag hotades
    av förövaren." Till exempel.

  485. Här har vi också vetat förstås
    att i en del fall-

  486. -blir barn explicit
    belagda med munkavle.

  487. "Du får inte berätta, för då..."

  488. Men det händer också att barn
    mer implicit beläggs med munkavle.

  489. Man säger saker som gör att barnet
    förstår att de inte ska prata om det.

  490. Även om det aldrig har uttalats.

  491. Det finns också tecken på
    att det inte förekommer nån munkavle.

  492. Men barnen upplever ändå
    att det finns en sån.

  493. Det som framför allt skulle behövas
    för att bryta en sån upplevelse-

  494. -är att man explicit tvärtom uttalar:

  495. "Om du känner dig bekymrad
    måste du berätta för nån."

  496. "Du måste prata med nån
    om hur du känner dig."

  497. Så vad har vi för nånting?

  498. Jag tänker på några saker
    som är viktiga att ta med sig-

  499. -som vi kan dra utifrån exemplen
    från den här resumé-studien.

  500. Å ena sidan handlar det om fasen
    där vi måste identifiera vilka barn-

  501. -som kan behöva
    vår professionella hjälp.

  502. Då har ni förstått
    att jag är lite emot-

  503. -en alldeles för
    avgränsad våldsdefinition.

  504. Det är för begränsat
    att bara prata om fysiska handlingar.

  505. Jag tror att för många barn
    mår dåligt av hot och kränkningar.

  506. Eller ständiga konflikter och bråk
    i sin familj.

  507. Vi kan inte ha en definition
    som bara fokuserar på det fysiska.

  508. Det behöver vi vara
    väldigt tydliga med-

  509. -även när vi pratar med barn.

  510. Att vi inte bara menar
    de fysiska handlingarna-

  511. -utan när vi pratar om våld
    inbegriper vi även de andra formerna.

  512. Men jag tänker också att vi inte kan
    ha en våldsdefinition-

  513. -och vi kan inte ha en professionell
    syn på problematiken som är för vid.

  514. Vi kan inte oreflekterat inkludera
    varje form av föräldrakonflikt.

  515. Då får vi fokusera-

  516. -våra professionella ögon
    på massor av barn-

  517. -som kommer att klara sig
    genom det här ganska väl.

  518. Och som förstås
    kommer att ta resurser-

  519. -från gruppen med barn
    som vi verkligen behöver fokusera på.

  520. Att vi hittar dem
    och kan erbjuda dem stöd.

  521. Vi behöver en slags reflexivitet
    i vilka vi fokuserar på.

  522. Det handlar dels om typen av våld,
    men också-

  523. -om vi ska ta dessa resultat på nåt
    allvar, t.ex. var våldet äger rum.

  524. Som är en särskild faktor
    att uppmärksamma.

  525. Vem det är som är förövare-

  526. -som också är en särskild faktor
    att vara uppmärksam på.

  527. Vi börjar kanske också bli mogna
    i vår kunskapsutveckling-

  528. -och i vår praktikutveckling-

  529. -att fokusera på att pojkar och
    flickor kan ha lite olika behov.

  530. De allra flesta av de här
    stödverksamheterna är...

  531. Några av stödmetoderna är inriktade
    på att ha nån variant för yngre barn-

  532. -och nån variant för äldre barn.

  533. Trappan-samtalet är en modell
    för barn mellan fyra och nitton år.

  534. Å andra sidan inbegriper modellen
    en viss flexibilitet som gör-

  535. -att man kan bemöta
    barns olika behov.

  536. Men mig veterligt
    är det väldigt lite samtal-

  537. -inom den professionella världen
    och bland skandinaviska forskare-

  538. -om hur vi kan
    designa stödverksamheter-

  539. -som kanske motsvarar mer specifika
    behov, som t.ex. ålder-

  540. -eller som vi har sett här,
    vilket kön barnen har.

  541. Bland annat.

  542. Den andra typen av implikationer
    handlar mer om när vi...

  543. När vi har fått kontakt med barnen
    och det börjar nystas upp-

  544. -eller vi börjar få nån indikation om
    att det är ett sånt här barn.

  545. Som har det så här hemma
    eller har haft under lång tid.

  546. Hur kan vi då
    samtala med de här barnen?

  547. I tidigare forskning,
    huvudsakligen baserad på-

  548. -kvalitativa intervjuer
    med mindre grupper med barn-

  549. -har man identifierat
    att många barn känner skam.

  550. Man skäms över
    det som har hänt hemma.

  551. Man skäms inte bara på
    ett distanserat sätt-

  552. -utan skammen kan också vara en skam
    av typen som äter upp en inifrån.

  553. Man känner sig väldigt annorlunda.

  554. Man tänker: "Om mina föräldrar
    är så här osams"-

  555. -"om mina föräldrar
    låter min uppväxt bli så här"-

  556. -"kan de ju inte rimligen
    älska mig särskilt mycket."

  557. "Det kan jag ju förstå.
    En sån unge som jag är."

  558. "Som inte bäddar sängen eller sätter
    mina träningskläder i tvättkorgen"-

  559. -"eller plockar undan yoghurt-
    tallriken." Såna hemska saker.

  560. Många barn upplever en skam
    i bemärkelsen-

  561. -att man känner sig väldigt,
    väldigt annorlunda-

  562. -och kanske att man genuint
    inte är värd att älskas.

  563. Då blir det svårt
    att prata om det som hänt hemma.

  564. Då kommer ens egen otillräcklighet
    i värsta fall i dagen.

  565. Den kan vara både smärtsam
    och pinsam.

  566. Båda de aspekterna.
    Tidigare forskning har också visat-

  567. -att många av barnen upplever
    att de har svikits.

  568. Man kan uppleva att man har svikits
    både av den förälder som...

  569. ...är förövare till våldet.
    "Det borde den föräldern inte göra."

  570. "Den föräldern har utsatt mig
    för den här uppväxten."

  571. "Den förälder
    som har tagit till våld"-

  572. -"har också förstört föräldraförmågan
    hos min andra förälder."

  573. Men man kan också vara besviken
    på föräldern som utsätts.

  574. För den föräldern kan i barnens ögon
    verka väldigt svag.

  575. Den föräldern kanske stannar i
    en relation där barnen tycker-

  576. -att den våldsutsatta föräldern
    borde ha tagit barnet bort därifrån.

  577. När den föräldern valt att stanna
    har den föräldern också valt våldet.

  578. Och valt våldet i barnets liv.
    Det kan betyda för en del av barnen-

  579. -att man inte kan lita på
    ena föräldern. Och inte på den andra.

  580. Och om det är så
    att man t.ex. i sin skola-

  581. -har försökt ge signaler
    till nån typ av personal-

  582. -om hur man egentligen har det hemma
    som antingen inte har uppfattats-

  583. -och inte tagits på tillräckligt
    allvar, eller ännu värre-

  584. -så har de signalerna
    så att säga blivit kända.

  585. Så att barnen upplever att ett
    förtroende som de gav har svikits.

  586. Då kan man till slut uppleva
    att man blivit sviken av många vuxna.

  587. Och för varje vuxen som sviker
    blir det svårare för mig som barn-

  588. -att hitta tillit till en ny vuxen.

  589. Det här är ytterligare ett hinder
    för oss när vi ska försöka förstå-

  590. -vad det enskilda barnet
    har varit med om.

  591. Och försöka få kännedom om hur
    situationen t.ex. i hemmet ter sig.

  592. Andra forskare har fokuserat på bar-
    nens ovana att tala om egna behov.

  593. Jag nämnde tidigare att det finns
    forskning som indikerar-

  594. -att kvinnor kan vara mer benägna-

  595. -att börja fokusera på
    den våldsamma personen-

  596. -för att anpassa sitt beteende
    och minska risken för våld.

  597. Många av de här barnen beskriver
    väldigt snarliknande attityder-

  598. -eller processer,
    där man hela tiden i värsta fall-

  599. -kanske i flera år-

  600. -fokuserar jättemycket på den eller
    dem som man upplever som farliga.

  601. Om man som barn för sitt liv försöker
    anpassa sig och göra allt rätt...

  602. "Måtte jag ha alla rätt på provet och
    måtte jag lära mig sjuans tabell"-

  603. -"och kunna engelskaglosorna
    och ta hand om mina småsyskon."

  604. "Jag måste lägga mina träningskläder
    i tvättkorgen."

  605. Och det måste bli rätt.

  606. Och jag fokuserar på-

  607. -de potentiellt farliga eller
    våldsamma föräldrarnas önskemål-

  608. -och behov och känslolägen...

  609. Ibland så mycket att jag inte har
    fokuserat på mitt eget.

  610. Mina egna behov
    och mina egna känslolägen.

  611. En del av barnen har förstås
    inte fått nån träning i-

  612. -att sätta namn på eller tala om
    de egna känslorna som finns.

  613. Man kanske inte ens kan förstå
    hur det känns olika i kroppen-

  614. -när man är arg eller ledsen-

  615. -eller irriterad eller frustrerad,
    etc., etc.

  616. Man kanske faktiskt inte har språket
    för det.

  617. För det är kanske aldrig nån som har
    frågat: "Hur mår du?"

  618. Så om vi frågar:

  619. "Hur känns det, de här sakerna som du
    har berättat händer i din familj?"

  620. "Hur kändes det för dig?"

  621. Då är det kanske inte så konstigt
    när barnen svarar: "Vet inte."

  622. "Det är väl som det är."

  623. "Känns ingenting." Då tänker jag
    att det är jätteviktigt-

  624. -att vi yrkesverksamma förstår vad
    som kan ligga bakom den sortens svar.

  625. "Hur kändes det för dig?"
    "Så där. Ingenting."

  626. Slutligen vad tidigare forskning
    har fokuserat på.

  627. Många av barnen
    vill inte vara till besvär.

  628. Därför att man kan ha tränats i många
    år på att inte vara till besvär.

  629. Man vill hålla sig undan.

  630. Och man vill helst vid behov krypa
    upp och bli en blomma på tapeten.

  631. Bara man inte provocerar nån. Bara
    man inte säger eller gör nånting-

  632. -som kan uppfattas
    som konfliktsökande eller aggressivt.

  633. Men det kan också vara så att...
    En del forskning tyder på-

  634. -att de här barnen tillämpar ett
    extremt empatiskt beteende, t.ex.

  635. Man är jätteduktig på att tolka och
    anpassa sig till andras känslolägen.

  636. Man vill inte vara till besvär, utan
    ett smidigt och lätthanterligt barn.

  637. Kanske med olika framgång.

  638. Men en del barn har det
    åtminstone som lite av en strategi.

  639. Det kan också göra att de när vi
    frågar hur de mår svarar: "Bra."

  640. Det måste vi förstå.

  641. Men vad som blir uppenbart av den här
    studien är att stöd måste finnas-

  642. -om vi ska få reda på... Det här blir
    nån slags dubbelsidig grej.

  643. Varför behöver vi få reda på
    hur barn har det?

  644. Jo, det borde vara för att vi har
    nån typ av stöd att erbjuda dem.

  645. I bästa fall olika typer av stöd,
    beroende på vad barnet behöver.

  646. De problemen kan se ganska så
    skilda ut för olika barn.

  647. Stöd måste finnas, men också...

  648. Att stöd finns i vår kommun
    gynnar också...

  649. Om det stödet blir känt
    gynnar det också-

  650. -att barn berättar om
    sina erfarenheter.

  651. Om stödverksamheter finns
    och varenda skola känner till den-

  652. -blir det lättare för barnen.
    Då kan de tänka:

  653. "Jag kan kanske berätta för nån.
    Då skulle jag kunna få hjälp."

  654. Inte sant?

  655. Men hit har vi kanske en liten bit.

  656. Innan det ser ut på det här ideala
    sättet, som på min önskelista-

  657. -i varenda kommun i landet.

  658. Å andra sidan kan man säga att vi har
    kommit långt de senaste femton åren.

  659. För tjugo år sen
    fanns det nästan ingenting.

  660. För femton år sen
    fanns det embryon och...

  661. Vad ska man säga? Lovvärda...
    Vad heter det för nånting?

  662. Förslag eller startpunkter
    för verksamheter med stöd.

  663. I dag finns det
    en stor spridning.

  664. Men vi är fortfarande inte
    i det historiska läge-

  665. -när det finns specialiserat stöd
    för barn med olika typer av behov-

  666. -i landets alla kommuner.

  667. Vi måste också kunna hantera
    de olika typer av munkavle-

  668. -som kanske har ålagts barn
    eller som barnen själva upplever.

  669. Och vi behöver kanske avslutningsvis
    ännu mer samtal.

  670. Kanske t.ex. i skolorna.

  671. Om precis var gränsen faktiskt går.

  672. Både gränserna
    för vad som är lagligt-

  673. -men också gränserna för
    hur man kan må som barn-

  674. -och faktiskt ha rätt till stöd.
    Det är lite olika saker.

  675. Man kan som barn vara med om saker
    som är lagliga-

  676. -där jag som barn har behov av stöd,
    för jag mår dåligt.

  677. Och det kan också hända
    att man är med om olagligheter-

  678. -utan att det måste till
    en professionell bearbetning.

  679. Så jag tänker att vi fortfarande har-

  680. -en mängd hinder att överkomma
    som vi till att börja med-

  681. -behöver ha kännedom om. Och för det
    andra hitta sätt att komma över-

  682. -för att kunna identifiera barnen
    som behöver vår hjälp och vårt stöd.

  683. Och sen få insikt i-

  684. -hur det individuella barnets
    situation och problembild ser ut.

  685. Tack.

  686. Textning: Jussi Walles
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Barns upplevelser av våld i hemmet

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Åsa Källström Cater, socionom och forskare vid Örebro universitet, redogör bland annat för skälen till att barn inte vågar berätta om de lider av våld i familjen. I många år trodde vi i Sverige att barn i stort sett inte led av våld i familjen, trots att det fanns studier från andra länder som visade på motsatsen. Idag vet vi att våld mot den som ska ge barnet trygghet påverkar barnen starkt. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Tema: Barn som brottsoffer. Inspelat den 21 februari på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Ämnen:
Samhällskunskap > Barns rättigheter, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Familj och samlevnad
Ämnesord:
Barn som far illa, Barnmisshandel, Medicin, Samhällsmedicin, Socialmedicin, Våld i familjen
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Barn som brottsoffer

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Inledning

Annika Öster, generaldirektör för Brottsoffermyndigheten, inledningstalar. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Tema: Barn som brottsoffer. Inspelat den 21 februari på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Barn, brott och politik

Martin Valfridsson, statssekreterare vid justitiedepartementet, talar om brott mot barn. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Tema: Barn som brottsoffer. Inspelat den 21 februari på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Så påverkas ett barn av trauman

Dag Ø Nordanger är bl.a. doktor i klinisk psykologi, och han menar att ett sätt att tänka kring barn som brottsoffer är att inte tänka diagnoser, utan tänka anknytning och beröring för att nå fram till barnet och stötta dess obehag. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Inspelat den 21 februari. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Stopp! Min kropp!

Jannes Grudin, psykolog på Rädda barnen, talar om kampanjen och boken ”Stopp! Min kropp!”. Hur kan man prata om sexuella övergrepp utan att det blir pinsamt och gör mer skada än nytta? Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Inspelat den 21 februari. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Barns berättelser om brott

Barnombudsmannens socionom Janna Törneman nämner vikten av att utgå från att barn som berättar om våld talar sanning. Orsakerna till att barn håller våld och övergrepp hemligt är många. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Inspelat den 21 februari. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Våldet genom barnens ögon

Kattis Ahlström, generalsekreterare för Bris, pekar på vikten av att kunna lyssna och höra barnets hela historia ur dess perspektiv. I 41 år har Bris stöttat barn som ropat på hjälp. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Inspelat den 21 februari. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Barns upplevelser av våld i hemmet

Åsa Källström Cater, socionom och forskare vid Örebro universitet, redogör bland annat för skälen till att barn inte vågar berätta om de lider av våld i familjen. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Inspelat den 21 februari. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaUR Samtiden - Samiska veckan 2014

Projektet Kulturarvet i nordskandinaviska urskogar

Erik Sandén, arkeolog på Västerbottens museum, berättar om ett brett, norsk-svenskt projekt vars syfte är att skydda och bevara gammelskogen i norra Skandinavien och det kulturliv som finns och har funnits där. Inspelat 7 mars 2014 på Västerbottens museum i Umeå.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaBarnaministeriet Dokumentär

Jag röker på

Cannabis är den vanligast förekommande typen av narkotika bland ungdomar. Särskilt bland pojkar. Vi träffar tonåringarna Jorge och Glenn som har rökt cannabis sedan de var 13.

Fråga oss