Titta

UR Samtiden - Kan man prata om självmord?

UR Samtiden - Kan man prata om självmord?

Om UR Samtiden - Kan man prata om självmord?

Varje år tar 1500 personer sina liv i Sverige. 90 procent är drabbade av någon form av psykisk sjukdom. Det vanligaste är depression som idag är relativt enkelt att bota. Synen på självmord omges av fördomar, rädslor och okunskap. Föreningen Suicide Zero arbetar för att minska antalet självmord och öka kunskapen. Inspelat 11 februari 2014. Arrangör: Suicide Zero.

Till första programmet

UR Samtiden - Kan man prata om självmord?: Fakta och upplevelser av självmordDela
  1. Ludmilla Rosengren heter jag, ord-
    förande i föreningen Suicide Rescue-

  2. -eller "Zero" heter den nu.
    Nu har vi bytt.

  3. Och vi har...

  4. Ett av våra främsta syften är
    att sprida kunskap om självmord-

  5. -så det här är ett sätt
    att göra det på.

  6. Vi är glada att ni har kommit hit för
    att ta del av det här viktiga ämnet-

  7. -som för många upplevs
    som väldigt svårt att prata om.

  8. Så...

  9. Jag är läkare i grunden-

  10. -jobbar framför allt
    som terapeut nu för tiden.

  11. Jag driver också
    en simskola sen 1993-

  12. -och så ägnar jag mig åt-

  13. -att jobba suicidpreventivt
    helt ideellt.

  14. Jag har skrivit en bok
    som inte handlar om självmord-

  15. -utan om hur man ska
    förebygga att må dåligt.

  16. Den är framför allt tänkt att vara
    för ungdomar från ungefär 11 år-

  17. -att läsas med en vuxen, men kan även
    läsas av personer i alla åldrar.

  18. Jag började blogga tre veckor
    efter att Linnéa hade dött-

  19. -och jag hade inte alls
    tänkt göra nåt sånt innan dess-

  20. -men jag upptäckte,
    väldigt tydligt när vi blev drabbade-

  21. -hur stor okunnighet det var
    bland allmänhet, bland våra vänner-

  22. -bland de professionella som vi
    mötte. Det var en stor okunnighet.

  23. Jag såg på nåt sätt mitt i kaoset:
    "Jag måste nå ut med det här."

  24. Jag är inte konstig,
    vår familj är inte konstig-

  25. -det är inte därför vi har drabbats.
    Det här kan hända vem som helst.

  26. Jag har dokumenterat sorgeprocessen i
    detalj och skrev väldigt personligt.

  27. De senaste åren har det inte blivit
    så mycket personligt, utan mer fakta.

  28. Jag skulle vilja börja med
    att var och en av er-

  29. -vänder er till den
    som sitter bredvid er-

  30. -och funderar över de här
    påståendena som ni ser här.

  31. "Självmord grundar sig på
    rationella tankar om livets värde."

  32. "Man kan inte hindra nån
    som har bestämt sig."

  33. "Om man varit deprimerad och
    plötsligt blir glad är faran över."

  34. "Självmord inträffar i
    dysfunktionella familjer."

  35. "De som talar om självmord
    tar inte livet av sig."

  36. "Man ska inte fråga om självmord för
    att inte väcka den björn som sover."

  37. "Självmord inträffar plötsligt
    utan förvarning."

  38. "Självmorden har ökat
    med den ökade stressen i samhället."

  39. Vänd dig till den som sitter bredvid
    och fundera lite på-

  40. -vad du tänker om de här påståendena.

  41. Vad säger ni då?

  42. Vad säger ni?
    Vad säger vi om de här sakerna?

  43. Det finns väldigt mycket myter
    kring självmord-

  44. -och det är viktigt att skaffa sig
    kunskap så att man reagerar rätt.

  45. Speciellt den här: "Om man plötsligt
    blir glad är faran över."

  46. Jag tror att i en familj som har det
    ganska tungt, med ångest och oro-

  47. -kanske man känner
    "Skönt, nu är det lugnare"-

  48. -medan det kanske kan vara tecknet på
    att personen har bestämt sig.

  49. Ja, så är det. - Fler reflektioner?

  50. Nej, vi resonerade... Vi tror
    inget stämmer, utom kanske punkt 8.

  51. Det är nånting som jag kan tänka mig
    påverkar både ungdomar och vuxna.

  52. I övrigt... Nej.

  53. Man kan spontant känna att faran...
    Att det känns bättre-

  54. -men det har man ju förstått
    att det inte är så, för då har man...

  55. Ja, punkt 3 som du berörde.

  56. Sen om det är generellt så alltid
    vet man ju inte.

  57. Det är kanske inte alla,
    men det har man ju hört-

  58. -att när man har bestämt sig,
    då släpper det liksom.

  59. Då har man kommit vidare i de
    banorna. Om det är så vet jag inte.

  60. Annars tror vi ingenting stämmer,
    förutom punkt 8-

  61. -som eventuellt kan vara
    nåt som påverkar det hela.

  62. Är det nån annan
    som har nån annan synpunkt?

  63. Är det så att inget stämmer,
    utom möjligen punkt 8?

  64. Är det den gemensamma uppfattningen?

  65. Ja, det här är
    de åtta vanligaste myterna.

  66. Min erfarenhet, efter att ha varit
    med om självmord i familjen, är:

  67. I min omgivning
    är det många som tänker så.

  68. Jag tänker inte så längre,
    men många gör det.

  69. Men vi som har varit med om det
    har ju fått lära oss att tänka om.

  70. Men, nej, det stämmer faktiskt inte,
    inte punkt 8 heller.

  71. Självmord har minskat
    ganska kraftigt i samhället.

  72. -Men självmordsförsöken har ökat.
    -Precis.

  73. Mikrofon.

  74. Självmordsförsöken har ökat, framför
    allt för ungdomar, unga flickor.

  75. Det är mycket när det är skola,
    stress och livssituationen i dag.

  76. Det måste man vara observant på.

  77. Om vi tittar på hur vanligt det är
    så är det 1 500 personer-

  78. -varje år i Sverige
    som dör i självmord.

  79. Och om man jämför med hur många som
    dog i tsunamin var det 500 svenskar.

  80. Så det är alltså tre tsunamis per år-

  81. -självmordtsunamis, som Alfred
    uttrycker sig, per år som sker.

  82. Det är alltså
    en person var sjätte timme.

  83. Alltså det är fyra stycken
    sen den här tiden i går-

  84. -och vid den här tiden i morgon
    så är det ytterligare fyra svenskar.

  85. Det här är oerhört vanligt.

  86. Det är fem gånger så många
    som dör i självmord som i trafiken.

  87. Alltså trafikdöd under förra året
    var mindre än 300.

  88. Och ändå så anslås det
    väldigt mycket mer pengar åt-

  89. -att minska trafikdöden,
    än självmorden.

  90. Det är ett stort problem i världen.
    Det är en miljon människor per år.

  91. Här ser vi hur det ser ut från 1980
    till de senaste siffrorna, 2012.

  92. Det är olika åldersgrupper,
    så den gröna längst ner är 15-24-

  93. -och sen är det övriga åldersgrupper
    som ligger ganska parallellt där.

  94. Så från 1980-2012 har självmorden
    minskat ganska kraftigt, som ni ser-

  95. -förutom i den yngsta åldersgruppen,
    som det inte har hänt så mycket i-

  96. -utan som är ganska konstant. I vissa
    undersökningar ser man en ökning.

  97. Prognosen är att det ska fortsätta
    minska, och det är ju hoppfullt.

  98. Men som Britta sa:
    Självmordsförsöken...

  99. Här har vi män och den gröna kurvan
    är den yngsta gruppen, 15-24 år.

  100. Här ser man att självmordsförsöken
    har ökat kraftigt hos pojkar-

  101. -sen nånstans där
    i slutet av 90-talet.

  102. Och tittar man för flickor
    så är det ännu värre.

  103. Här är det en kraftig ökning
    och det är oroande.

  104. Men fullbordade självmord har inte
    ökat, och det här är intressant-

  105. -för den största riskfaktorn
    för att ta sitt liv-

  106. -är tidigare självmordsförsök.

  107. Då kan man ju fråga sig
    hur det här blir framöver.

  108. Vad det blir för några effekter
    på självmordssiffrorna om 10-20 år.

  109. På varje självmord
    så går det tio självmordsförsök-

  110. -och hundra personer
    med självmordstankar.

  111. Det här är ju de självmordsförsöken
    som är sjukhusvårdade-

  112. -annars är de inte med i statistiken.

  113. Hur man har räknat ut
    självmordstankar vet jag inte.

  114. Sannolikt är det mycket vanligare.

  115. Jan Beskow, professor i
    självmordsförebyggande åtgärder-

  116. -säger att självmordstankar
    kan vara funktionella.

  117. Vi kan behöva självmordstankar
    för att komma till en ny fas-

  118. -i problemlösningsstrategier,
    när man har det svårt.

  119. Att man säger "Så här vill jag inte
    ha det" och sen förändrar det.

  120. Men för en del så blir det inte
    en förändring, utan de tar sitt liv.

  121. Man kan ju fråga sig "varför då?".
    Som med de flesta tillstånden nu-

  122. -så pratar man om
    en stress-sårbarhetsmodell-

  123. -där det finns en viss
    biologisk sårbarhet från början.

  124. Sen finns det vissa faktorer i miljön
    som man växer upp i, lever i-

  125. -och sen att det finns
    vissa utlösande faktorer-

  126. -som får en till
    att ändå ta det slutgiltiga steget.

  127. Utlösande faktorer kan ju då vara
    att man har bråkat med nån-

  128. -att nån har dött,
    ungdomar som misslyckas i skolan-

  129. -eller att man
    har stora ekonomiska...

  130. Man kanske har ett spelberoende,
    man blir av med sitt jobb-

  131. -och man skäms så mycket
    inför sin familj eller så.

  132. Det kan vara såna
    till synes enkla saker-

  133. -om man inte är deprimerad.

  134. Men för den personen så kan det vara
    viktigare att skydda sin integritet-

  135. -än att avslöja de här misslyckandena
    för omgivningen.

  136. Skyddsfaktorer finns också.

  137. Ett bra självförtroende,
    ett bra socialt nätverk är skyddande.

  138. Att ha en bra problemlösningsförmåga
    har man märkt är väldigt centralt.

  139. När det uppstår problem,
    att man kan processa dem-

  140. -och komma vidare i stället för
    att fastna i cirkelresonemang.

  141. Känsla av tillhörighet, känsla av
    sammanhang brukar man prata om.

  142. Och en förmåga att kunna
    prata om sina svårigheter.

  143. När man pratar om...
    självmordsprocessen-

  144. -som en psykologisk
    olycksfallsmodell...

  145. Som med trafikolyckor kan man prata
    om det som ett psykologiskt fenomen:

  146. En serie av olika händelser som till
    slut leder fram till ett olycksfall.

  147. Om man jämför med en trafikolycka...

  148. Det är kanske dålig sikt och
    dåligt väglag och så är jag trött-

  149. -och sen får jag ett möte med en
    lastbil som kommer över på fel sida.

  150. Då har man en mängd olika faktorer.

  151. Och såna händelseanalyser
    görs ju efter trafikolyckor.

  152. Det är en av de saker som vi tycker
    att man ska göra även för självmord-

  153. -för att om man tänker att man har
    en viss prestationsförmåga-

  154. -en viss förmåga
    att hantera olika svårigheter-

  155. -och så har man
    en viss nivå av krav på sig.

  156. Ofta är det en ganska stor marginal-

  157. -mellan kraven
    och prestationsförmågan.

  158. Men sen kan det uppkomma situationer
    där kraven höjs-

  159. -och förhoppningsvis räcker det till,
    sen får man öka prestationsförmågan-

  160. -och det kan man göra,
    men inte hur långt som helst.

  161. När det inte fungerar, det är ju när
    de här två kurvorna korsar varandra-

  162. -så att kraven blir högre än vad man
    kan prestera i den situationen.

  163. Och så händer
    i trafikolyckor eller andra olyckor-

  164. -och så kan man också
    titta på självmordsprocessen.

  165. En serie olyckliga omständigheter som
    leder till en katastrofal händelse.

  166. Det är inte bara en enda sak som
    gjorde att en person tog sitt liv-

  167. -utan det är en serie
    olika omständigheter.

  168. Man kan också se det som att vi har
    en väldig livsvilja inbyggd i oss.

  169. Och när man kommer till
    ett skeende där man har...

  170. ...en så stor hopplöshet
    att man funderar på att ta sitt liv-

  171. -så har man fortfarande en stark
    livsvilja som håller en kvar.

  172. Men då är det två krafter
    som står och slits emellan.

  173. Om man tänker att man står på en bro
    så är det ju inte så lätt att hoppa.

  174. För oss som just nu inte är suicidala
    så är det väldigt svårt att göra det.

  175. Det är ju tvärtom så
    att man tar ett steg tillbaka.

  176. Man kanske är rädd att man skulle ta
    steget, men nåt håller en tillbaka.

  177. Så den där motkraften,
    det där som håller en tillbaka-

  178. -det är det som plötsligt minskar
    och sen tar man steget.

  179. Men motkraften kan ju också ligga i
    att personer runt omkring-

  180. -alltså personer i omgivningen,
    kan fungera som en motkraft-

  181. -genom att man finns där och inte
    försvinner när nån mår dåligt.

  182. Det kan också vara så att
    den här personen som står på bron...

  183. Det krävs så lite för att den
    personen inte ska ta steget-

  184. -nämligen att du som ser att det
    står nån där, som tittar långt ner-

  185. -går fram till den här personen
    och frågar: "Hur är det?"

  186. Det kan vara den motkraften
    som är det avgörande.

  187. Det behövs ganska lite
    för att man ska falla tillbaka i...

  188. ...livstankar, så att säga.

  189. Det är oerhört mycket ambivalens-

  190. -för de allra flesta
    som funderar på att ta sitt liv.

  191. Det är inte en rak tanke, utan man
    har ofta två parallella processer.

  192. "Jag kommer att ta mitt liv, jag
    vet inte när, jag sätter nya datum"-

  193. -"men jag har också en planering
    för ett liv, att fortsätta leva."-

  194. -samtidigt. Det är inte antingen
    eller. Det är inte så enkelt.

  195. De allra flesta som tar sitt liv
    har nån typ av psykisk sjukdom.

  196. 90 % av dem är deprimerade.

  197. Så nästan alla som tar sitt liv
    är deprimerade.

  198. Sen finns det andra varianter,
    men det är det absolut vanligaste.

  199. Och när man är deprimerad
    så har man en känsla av-

  200. -hjälplöshet, hopplöshet.

  201. Man pratar om de "negativa 3":
    jag, andra och framtiden.

  202. Man ser negativt på sig själv,
    man har negativa tankar.

  203. "Jag är dålig, jag är misslyckad,
    jag är bara till besvär för andra."

  204. "Andra tycker bara
    att jag är jobbig."

  205. "De skulle nog må bäst av
    att jag inte fanns."

  206. "Jag är en belastning,
    jag är utanför, jag är ensam."

  207. "Framtiden känns mörk och hopplös.
    Jag ser inga ljuspunkter."

  208. "Jag kan inte se hur jag skulle kunna
    klara mig och få några möjligheter."

  209. Man känner sig trängd. Det är bilden
    av hur en deprimerad person tänker.

  210. Man har mörka glasögon på sig
    och tittar ut genom dem.

  211. Filtrerar allt som händer
    så att det stämmer in på den bilden.

  212. En viktig punkt är just det här
    att man inte vill belasta andra...

  213. ...för om man hela tiden tänker på
    att man inte vill vara till besvär-

  214. -och man i det tänket
    också skjuter de nära ifrån sig...

  215. ...så reagerar man
    väldigt lätt med att backa.

  216. Vi upplever oss avvisade
    av personen som vill isolera sig-

  217. -och inte vill belasta andra.

  218. Andra depressionstecken: Svårt att
    sova eller att man sover mycket mer.

  219. Förlorar matlusten, får svårt
    att komma i gång och få nåt gjort.

  220. Trögt att tänka,
    svårt att koncentrera sig.

  221. Hos unga kan det se lite annorlunda
    ut. Det kan växla lite mer.

  222. Ungdomen kan vara väldigt
    välfungerande under perioder-

  223. -och sen helt plötsligt
    faller den ner och blir depressiv-

  224. -och nästa dag kanske det fungerar,
    så det är svårt att hänga med.

  225. "Är han deprimerad?"

  226. Mycket irritation och utbrott-

  227. -och det kan också ge sig uttryck som
    missbruk eller sexuellt utsvävande.

  228. Det som är bra är ju att depression
    är ganska lätt att bota.

  229. Det är ju det positiva-

  230. -så kan man identifiera dem som är
    deprimerade kan man ofta få gott bot.

  231. Här har vi en bild
    som visar självmordsprocessen.

  232. Här under den här streckade linjen
    har vi sånt som man inte ser.

  233. Sånt som pågår inom personen.

  234. Och ovanför den streckade linjen
    är det sånt som man ser.

  235. Och det här är alltså tid och
    här är hur självmordsbenägen man är.

  236. Då är det ofta så
    att det går lite upp och ner.

  237. Man har sina självmordstankar
    lite mer och lite mindre-

  238. -och sen så plötsligt skickar man ut
    självmordsmeddelanden på olika sätt.

  239. Det kan vara verbala signaler.
    Jag kommer in på det lite senare.

  240. Sen kanske man gör ett försök,
    man lyckas inte ta sitt liv-

  241. -och sen sjunker det, man visar
    inget, sen blir det ett självmord.

  242. Ofta är det så att personen har...

  243. ...visat signaler på ett eller
    annat sätt under en period innan.

  244. Man uttrycker sig som att det kom
    som en blixt från klar himmel-

  245. -och så kan det ju vara, men väldigt
    ofta har man fått signaler innan-

  246. -men att man kanske är ovan vid
    att uppfatta dem-

  247. -eller vill inte se
    vad signalerna är.

  248. Det här är ett annat sätt att se på
    hur man utvecklar självmordstankar.

  249. Man börjar här i mitten, man upplever
    sig ha nån typ av problem.

  250. Det kan vara konkret eller abstrakt-

  251. -men man pysslar med
    en slags problemlösning.

  252. Den här problemlösningen går inte
    så bra, för man har inte den förmåga-

  253. -som krävs för att lösa problemet-

  254. -utan det blir
    väldigt mycket negativ rundgång.

  255. Det är väldigt energikrävande-

  256. -så man blir väldigt trött och
    utmattad av det, och uppgiven-

  257. -och det här är det som gör
    att man får ångest och depression.

  258. Sen när man mår dåligt-

  259. -vill man ofta isolera sig,
    man vill inte gå ut och träffa andra.

  260. Man känner sig tråkig, man vill ligga
    hemma och dra täcket över huvudet-

  261. -och inte
    komma i kontakt med nån annan.

  262. Och det gör att man börjar
    "misshandla" sina relationer-

  263. -genom att man kanske säger nej
    väldigt ofta, man hör inte av sig-

  264. -och man drar sig tillbaka
    och kanske blir lite avvisande.

  265. Det gör ju då
    att omgivningen backar tillbaka-

  266. -vilket gör att man blir ensam,
    mer eller mindre-

  267. -för att man har
    försatt sig i den situationen.

  268. När man är ensam och inte känner
    det sociala sammanhanget längre-

  269. -då blir det ju en hopplöshet.

  270. Det är här
    som självmordstankarna föds.

  271. "Det kanske skulle vara bättre
    om jag inte fanns."

  272. Men från det att man börjar tänka så-

  273. -till dess att man faktiskt gör ett
    försök så är det väldigt många steg.

  274. Man ska ta personer som uttrycker
    självmordstankar på största allvar-

  275. -men det är liksom inte livsfara
    förrän man väljer att agera på dem.

  276. Tankar är bara tankar.

  277. Om man börjar agera på tankarna är
    det livsfarligt. Men det är skillnad.

  278. Väljer man att ta sitt liv?
    Det skrivs ofta så, och man säger så.

  279. "Han valde att ta sitt liv."

  280. Nej, det har man väl bestämt sig för
    att det är en dålig formulering.

  281. Man upplever inte
    att man har ett val.

  282. Man har hamnat i
    en psykologisk återvändsgränd-

  283. -och det finns inte några val längre.

  284. Det är då man tar beslutet att
    "välja" döden i stället för livet.

  285. Så länge man upplever
    att det finns andra val-

  286. -så tar man hellre ett annat val.

  287. De flesta uttrycker det som att det
    är för svårt att leva med ångesten.

  288. "Egentligen skulle jag vilja leva om
    det fanns ett sätt att hantera det"-

  289. -"men nu när jag inte ser det
    så tar jag mitt liv i stället."

  290. Just då i den stunden upplever man
    att det inte finns nåt val-

  291. -men den där stunden
    är ofta ganska kort.

  292. Alltså den där impulsen att vilja ta
    sitt liv eller bestämma sig för det-

  293. -den är ofta väldigt kort. Det kan
    vara sekunder, minuter, timmar.

  294. Men sen finns det de som är mer eller
    mindre kroniskt självmordsbenägna-

  295. -men inte ens de känner att de vill
    ta livet av sig hela tiden.

  296. Det kommer och går.

  297. Det är ju bara när den här impulsen
    blir stark som det är fara å färde-

  298. -men den impulsen kan ju
    komma när som helst.

  299. Men bara för att impulsen
    har funnits en gång-

  300. -behöver inte det betyda
    att den är lika stark sen.

  301. Så att det här med att gå omkring
    och säga "Han hade bestämt sig"...

  302. Ja, kanske.
    Men inte hela tiden, tror jag.

  303. Det är en tröst för nån
    som har förlorat nån nära att säga:

  304. "Ja, hon hade bestämt sig."
    Men det går ändå att hindra personen.

  305. Och det faktum att 9 av 10
    som försöker ta sina liv-

  306. -faktiskt överlever visar ju...

  307. Och de, i nästan alla fall, är
    väldigt glada över att de inte dog.

  308. Det är ett väldigt bra bevis för
    hur tillfälligt tillståndet är.

  309. Det betyder att
    klarar man sig igenom det nålsögat-

  310. -så kan man få ett bra liv
    när man har kommit ur sin kris.

  311. Det kan man använda när man pratar
    med dem som är självmordsbenägna.

  312. Att 9 av 10 av dem som försöker
    lyckas inte ta sitt liv-

  313. -och de är väldigt tacksamma för det,
    de allra flesta.

  314. Det är ju ingen tröst för oss som har
    förlorat nån, men det är sant ändå.

  315. En del säger att "Det där är bara
    ett rop på hjälp" när nån säger nåt.

  316. Och jag säger: "Vad då bara?"

  317. Man måste ta alla signaler på att nån
    har tappat lusten att leva på allvar.

  318. Det är otroligt viktigt.

  319. "Personen vill inte alls ta sitt liv,
    den vill bara ha uppmärksamhet."

  320. Då säger jag: "Jaha,
    men då kanske den behöver det."

  321. Den signalerar ju nåt.

  322. Och även personer som kanske
    inte vill dö, utan somna bort-

  323. -eller bara försvinna under
    ett kort tag, de kan ju också dö-

  324. -så allting måste ju
    tas på största allvar.

  325. Man kan förhindra ett självmord
    genom att visa att man bryr sig-

  326. -eller om man finns där eller
    att man rent fysiskt hindrar nån-

  327. -från att göra det som går.
    Man kan förhindra ett självmord.

  328. Det kan vara väldigt svårt, och det
    kanske inte ser ut så i samhället-

  329. -men rent konkret
    skulle man kunna göra det.

  330. Hur vet man
    att nån tänker på självmord?

  331. Ja, det vet man ju inte.
    Man måste fråga.

  332. Och om personen får en fråga så är
    det ju inte säkert att den är ärlig.

  333. Så är det ju. Men det finns
    inga säkra sätt, tyvärr.

  334. Men man kan... Just så här som jag
    pratar om att man drar sig undan-

  335. -det är ju ett varningstecken.

  336. Så om ni har nån vän
    som börjar bete sig konstigt-

  337. -och ni tycker att den är otrevlig
    och inte hör av sig på samma sätt...

  338. Ja, då kan personen vara i en
    depression och behöver ett närmande-

  339. -fast den är avvisande.

  340. Sen kan det också vara så
    att man kan bli lugnare och gladare.

  341. Men man måste fråga.
    Och det är inte farligt!

  342. Det är inte så
    att man väcker några idéer om-

  343. -att man ska ta livet av sig
    för att man får frågan.

  344. På Golden Gate har man ju satt
    skyltar där det står telefonnummer.

  345. "Gör det inte, ring det här numret."

  346. Så har man haft uppe den diskussionen
    i Sverige också, om Västerbron.

  347. Men då säger politikerna:
    "Nej, då kanske nån kommer på att..."

  348. Om ni tänker er att nån går där
    på Västerbron och är jätteglad-

  349. -och sen ser man en skylt
    där det står "Gör det inte. Ring."

  350. "Jäklar, jag kanske ska ta livet
    av mig." Det funkar ju inte så-

  351. -men det är så politikerna tänker.
    De är rädda för att ta i frågan.

  352. Och för att man ska kunna öppna sig
    och berätta om de här-

  353. -ofta ganska skamfyllda
    och skuldfyllda tankarna-

  354. -om man faktiskt
    vill lämna sina nära och kära-

  355. -då måste man känna ett förtroende
    för nån för att kunna berätta.

  356. Så när man misstänker att nån har
    såna tankar, ställ frågan rakt ut:

  357. "Är det så att du funderar på att
    inte leva längre? Mår du så dåligt?"

  358. Om den personen inte mår så dåligt
    säger den "Nej, så illa är det inte"-

  359. -men om personen
    har tänkt på såna tankar-

  360. -så är det ofta väldigt förlösande
    att nån ställer frågan till en.

  361. Då gäller det att man finns kvar där
    och att man inte ska ha så bråttom-

  362. -att lotsa i väg personen,
    för det är inte det man behöver.

  363. Man behöver nån som lyssnar
    och vågar vara kvar i det här hemska-

  364. -för det är väldigt skrämmande
    att ha självmordstankar.

  365. Oj.

  366. Så man får vara medveten om
    att det är väldigt...

  367. I och med att man har den här
    ambivalensen, att man vill leva-

  368. -men man vet inte om det går,
    och så orkar man inte-

  369. -kan man växla väldigt mycket i vad
    man utstrålar till andra människor.

  370. Vi pratade om det här
    med olika suicidala signaler.

  371. En del verbala signaler
    skulle kunna vara:

  372. "Jag önskar att jag vore död" eller
    "Jag har skrivit mitt testamente"-

  373. -eller "Jag vill bara bort." "Den här
    låten vill jag ha på min begravning."

  374. "Nu skiter jag i det här."
    Det kan vara diffusa saker.

  375. Om nån säger sånt ska man säga
    "Vad menar du?", att man hakar i det.

  376. Det kanske är så att de inte menar
    nåt, men man får fundera kring det-

  377. -och visa att man uppmärksammar det.
    "Jag är orolig. Vill du ta ditt liv?"

  378. Det är inget som gör att personen
    kommer att överväga det mer-

  379. -utan precis tvärtom.

  380. Att tänka på döden är normalt,
    men inte att planera sin begravning.

  381. Så här skriver Linnéa
    veckorna innan hon tog sitt liv.

  382. Men det var ingen som såg det då.
    Det såg vi efteråt.

  383. Hon planerade tydligt för
    att hon skulle ta sitt liv.

  384. -Kom det som en blixt från...
    -Jag kommer att berätta om det.

  385. Vi har också
    ett problem med sociala medier.

  386. Det är jättebra på många sätt,
    men det medför en del svårigheter.

  387. Anonymiteten gör att man kan uttrycka
    sig drastiskt utan att ta ansvar.

  388. Man kan säga: "Jag orkar inte längre.
    Jag går och dränker mig."

  389. Man kan skriva vad som helst,
    och då kan andra hänga på.

  390. Det har ju varit en mängd olika typer
    av såna trakasserier på nätet-

  391. -där de säger "Ja, gör det!
    Gå och dränk dig!" eller-

  392. -"Ja, jag förstår precis.
    Ska vi göra det tillsammans?"

  393. Och det där blir ju knepigt.

  394. Vi har inte riktigt grepp om
    hur man ska hantera de här sakerna-

  395. -men vi vet att det kan
    påverka i båda riktningarna.

  396. Man kan få mycket stöd
    genom sociala medier.

  397. Men det är viktigt att lägga sig i
    vad ungdomarna gör på internet-

  398. -och hur de mår på internet
    och vilka de träffar-

  399. -för det försiggår mycket där,
    vare sig vi lägger oss i eller inte.

  400. Andra suicidala signaler kan vara
    att man ger bort sina saker-

  401. -att man avslutar konton på internet,
    skriver avskedsbrev-

  402. -ordnar med avskedsfest eller ringer
    till vänner och säger hur bra de är-

  403. -eller till exempel åka moped utan
    hjälm, att man beter sig vårdslöst-

  404. -för det spelar i alla fall
    ingen roll om man dör eller inte.

  405. Budskapet vi måste ha till varandra
    är ändå att man lyssnar.

  406. Att man vågar stanna kvar i det
    och tar det som sägs på allvar.

  407. "Du kommer inte alltid
    att känna på det här sättet."

  408. "Det finns skäl att leva och
    ett av dem är jag", till exempel.

  409. Tystnaden är problemet.
    Det är aldrig farligt att fråga.

  410. Men det gäller ju
    att man härbärgerar svaret man får.

  411. Känner man att man inte klarar av det
    måste man ju ta hjälp-

  412. -och hjälpa personen
    till att få hjälp.

  413. Har man allvarliga självmordstankar
    och planer-

  414. -är det jätteviktigt att man hjälper
    personen till professionell hjälp.

  415. Men som medmänniska
    kan man göra väldigt mycket.

  416. "Här är jag och lyssnar. Det går att
    prata om. Du behöver inte skämmas."

  417. Att man bekräftar
    att den här personen har det svårt.

  418. Vi upplever det som hotfullt
    när nån inte vill leva.

  419. Det grundar sig nog i flockbeteende.
    Vi vill att alla ska vara med.

  420. Om det är nån som inte vill vara med
    så upplevs det som lite hotfullt.

  421. Men att man då försöker komma över
    det och inte blir arg och besviken-

  422. -utan att man kan säga: "Vad svårt
    du har det. Det måste kännas tungt."

  423. "Det låter
    som att du känner dig ensam."

  424. Inte komma med nån lösning, utan
    vara kvar i det som personen känner.

  425. Exempel på motsatsen,
    ickebekräftande bemötande:

  426. "Nej, men tänk positivt i stället!"

  427. "Vad egoistiskt! Tänk på din familj"
    eller "Många andra har det svårare"-

  428. -eller "Ryck upp dig. Så farligt
    kan det inte vara" eller nåt hurtigt.

  429. Det hjälper inte, kan man säga.

  430. Och som sagt, man kan
    fördjupa sig och fråga ännu mer.

  431. "Jag hör att du tycker att det
    känns hopplöst. Vill du ta ditt liv?"

  432. "Är döden den enda väg du kan se?"

  433. "Om inte döden var ett alternativ,
    vad skulle behöva ändra sig?"

  434. Ungefär så kan man resonera.

  435. Smittar självmord?

  436. Nej!

  437. Eller ja, det kan göra det,
    men inte om man pratar öppet om det.

  438. Om det sker ett självmord på en skola
    finns det risk för en smittoeffekt-

  439. -om man identifierar sig med personen
    och det inte tas upp till diskussion.

  440. Därför är det viktigt att skolor tar
    tillfället i akt och pratar om det-

  441. -och att man ventilerar
    varför det hände.

  442. Media ska inte gå in i detalj
    och berätta om nån metod.

  443. Man vill inte ha några närbilder
    på den som har tagit sitt liv.

  444. Man ska också lyfta fram att den här
    personen har varit i ett tillstånd-

  445. -som den inte kunde se nån väg ut
    ifrån, att den inte fick hjälp.

  446. Men att det finns hjälp att få.
    Men ibland kan det ta tid.

  447. Vid en akut självmordsrisk måste man
    se till att personen inte är ensam-

  448. -att det blir en akuttransport
    in till kliniken och inläggning.

  449. Och om personen inte vill det
    blir det en tvångsinläggning-

  450. -men det vill man ju inte, utan man
    vill ju stå på samma sida som den.

  451. -Frågor på det?
    -Ja, man kommer ifrån olika världar.

  452. Jag pratade med Alf
    för ett halvår-år sen.

  453. Då kategoriserade man
    varför man tar livet av sig.

  454. I min värld,
    alla de här kriterierna...

  455. De stora problemen jag upplever
    är att vården inte orkar med längre.

  456. Jag kan läsa nästan varje dag i
    länstidningen att folk söker hjälp.

  457. De tänder eld på sig själva
    utanför polisstationen i Västerås.

  458. De har släppt det här. Sen finns det
    ju extremt mycket ensamma människor.

  459. Jag har ett företag där vi besöker
    30-40 000 lägenheter varje år-

  460. -och om det alltid fanns folk
    omkring en så vore problemet...

  461. Min son var extremt tydlig med att
    han mådde dåligt, verbalt begåvad.

  462. Han började med droger, psykiatrin
    och socialen bollade oss mellan sig-

  463. -och konstaterade att "Nej, du är
    inte tillräckligt psykotisk"-

  464. -och Socialtjänsten
    satt på andra sidan:

  465. "Du är inte tillräckligt kriminell
    eller har tillräckliga drogproblem."

  466. Där satt han och lyssnade och
    mådde jättedåligt av olika orsaker.

  467. Så att min erfarenhet är att 90 %...
    Vården har gett upp.

  468. Det funkar inte nånstans nån gång.
    Det är det mest skrämmande.

  469. Om det inte fanns nån ensamhet
    skulle inte problemet existera.

  470. Många i dag är tydliga med
    att de mår jävligt dåligt.

  471. Jag känner flera, både vuxna och...
    Man har ju kommit in i världen.

  472. Så jag vill nog inte påstå att det är
    nån person som inte säger nåt-

  473. -och helt plötsligt bara gör det-

  474. -men det har jag förstått på Alf att
    det finns en stor grupp såna också.

  475. Men den stora världen
    jag kommer ifrån, folk gör det...

  476. Jag har haft så mycket kontakt
    med polisen, som säger-

  477. -att de får åka till psykiatrin
    4-5 gånger och plocka ner från kran.

  478. Till slut åker de inte därifrån. Även
    om hon inte hoppar så halkar hon!

  479. Det tycker jag är den stora...
    Vården har havererat fundamentalt!

  480. -Det är det stora problemet.
    -Det är mycket som inte fungerar.

  481. Sen är det mycket som fungerar,
    när man väl kommer till rätt ställe.

  482. Men tyvärr så är det allt för ofta
    som det inte fungerar-

  483. -just om man inte är tillräckligt...
    Det är för lite förebyggande arbete-

  484. -och mer fokus på
    när det verkligen är skarpt läge.

  485. Det hoppas vi verkligen
    att det blir en förändring.

  486. Men många upplever att de inte får
    respons när de börjar må dåligt.

  487. Jag känner ingen
    som har fått respons.

  488. Det låter väldigt negativt, men jag
    har extremt dåliga erfarenheter.

  489. -Ja, ursäkta.
    -Jag tänkte berätta om vår historia.

  490. Den innehåller ju också
    såna komponenter, som du beskriver.

  491. Linnéa föddes 93.

  492. Hon var
    en mycket efterlängtad liten tjej.

  493. Jag hade en dotter som var sex år,
    så jag hade längtat under lång tid.

  494. Jag njöt verkligen av henne.
    Hon var en fantastisk liten bebis.

  495. Hon var ett sånt här glatt och
    lätt barn, vad det nu betyder.

  496. Men det var liksom inga problem, utan
    det var bara roligt och trevligt.

  497. Hon var lite blyg
    när hon var riktigt liten-

  498. -men väldigt framåt och intresserad.
    "Tack för att jag får hjälpa till."

  499. Hon växte upp
    till en söt och ambitiös tjej.

  500. Hon var väldigt ordentlig,
    väldigt punktlig.

  501. Och... Ja, det fortsatte
    väldigt okomplicerat.

  502. Hon var väldigt duktig i skolan,
    dansade magdans, var duktig på piano-

  503. -och hade ett stort socialt nätverk.

  504. Både vuxna och barn
    älskade att vara med henne.

  505. Familjen Holmer, till exempel, deras
    fiskar blev uppkallade efter Linnéa.

  506. Linnéa 1, Linnéa 2, Linnéa 3,
    Linnéa 4 och så vidare.

  507. De små barnen som Linnéa
    kom i kontakt med avgudade henne-

  508. -och vuxna tyckte att hon var väldigt
    trevlig, för hon gillade vuxna också.

  509. På hösten 2007 gick Linnéa i åttan.
    Vi åkte på vår sista resa.

  510. Då åkte vi till Karibien
    på en kryssning och...

  511. ...var i Florida också.

  512. Och det var också
    en väldigt trevlig resa.

  513. Hon höll sig lite mer för sig själv.
    Hon var inte lika social.

  514. Hon var lite mer inåtbunden, men när
    man är fjorton får man väl vara det?

  515. "Det är väl bra
    att hon inte bara sitter med oss."

  516. Sista nyårsaftonen.

  517. I februari 2008... Linnéa dog i maj.

  518. I februari märkte vi att nåt inte
    stod rätt till. Hon fick ångest.

  519. Jag hade aldrig sett det förut.

  520. Hon ville vara själv och hon sköt mig
    ifrån sig när hon mådde dåligt.

  521. Hon ville vara i fred på sitt rum.

  522. Som mamma ska man ju inte ta saker
    personligt, men det var svårt-

  523. -att jag inte fick närma mig henne.

  524. Hon sa: "Jag berättar sen."
    Men det gjorde hon aldrig.

  525. Vi fick henne att gå till
    en psykolog, en privat psykolog-

  526. -och efter att hon hade träffat
    Linnéa några gånger sa hon:

  527. "Jag tror att hon behöver få
    en barnpsykiatrisk bedömning"-

  528. -"för jag förstår inte riktigt,
    jag greppar inte vad det handlar om."

  529. Hur gör man då, för att få
    en barnpsykiatrisk bedömning?

  530. Ja, det enda sättet är att åka till
    barnpsykakuten, så det gjorde vi.

  531. Och så pratade vi med dem och Linnéa
    frågade mig vad det kunde vara.

  532. "Ja, det skulle ju kunna vara
    en depression." "Tror du det?"

  533. Det märktes att det hade hon googlat
    på, så det trodde hon inte.

  534. Vi gick dit och... När hon inte mådde
    dåligt var hon precis som vanligt.

  535. Vi har alltid kunnat prata med
    varandra, upplevde jag i alla fall.

  536. På BUP sa de:
    "Ja, det kan vara en depression."

  537. "Vi skriver en remiss.
    Ni får en kallelse inom tre månader."

  538. Den kallelsen hann vi inte få,
    för Linnéa mådde sämre och sämre.

  539. Hon isolerade sig mer, fick
    gråtattacker, overklighetskänslor-

  540. -sömnsvårigheter och mardrömmar
    och till slut självmordstankar.

  541. I mitten av april så kom hon upp till
    mig. De andra hade gått och lagt sig-

  542. -och så kom hon upp och sa:
    "Jag har försökt att hänga mig."

  543. Men det gick inte och hon var väldigt
    ledsen. Hon var skärrad för det här.

  544. Jag blev ju förstås
    jätterädd och skärrad.

  545. Då sa jag att då måste vi åka till
    barnpsyk. "Ja, jo, kanske det."

  546. Så ringde jag till dem
    och sa hur det var. De sa:

  547. "Ja, men du vet
    att det kan vara så där med barn."

  548. "Som när de var små får man sitta och
    vaka vid sängen om de mår dåligt."

  549. "Vi har inga platser, så det är bäst
    att du vakar över henne."

  550. Jag sa: "Det ansvaret
    kan inte jag ta. Det går inte."

  551. Jag låg på och till slut fick vi
    komma in och sova i köket.

  552. Linnéa kom aldrig hem därifrån.
    Hon fick diagnosen depression-

  553. -och blev insatt på antidepressiva
    och fick prata med en psykolog.

  554. Hon var inlagd i åtta veckor och var
    tydlig med att hon inte ville leva.

  555. Hon sa att hon inte skulle bli 15.

  556. Hon var 14 år
    och fyllde 15 den 7 juni.

  557. Men hon tog livet av sig den 30 maj.

  558. Det var åtta dagar innan hon skulle
    fylla 15 som hon genomförde det.

  559. Hon gjorde tre försök
    under inläggningen.

  560. Det var aldrig nån som pratade
    med henne om försöken under tiden-

  561. -och jag tror
    att hon kände sig väldigt ensam.

  562. Hon hade också en del konstiga
    symptom där hon inte upplevde...

  563. Att det inte fanns nåt annat
    än det som var framför henne.

  564. Hon beskrev att pennan
    luktade konstigt av bläck.

  565. Det var lite såna här konstiga
    psykosliknande upplevelser.

  566. Det sa hon och vi försökte få dem
    att göra en magnetkameraundersökning-

  567. -för det kunde ju
    vara en tumör eller nåt-

  568. -som orsakade att hon blev
    så personlighetsförändrad.

  569. Men det fick vi aldrig veta, och
    det fanns inget att undersöka sen.

  570. Så vi får aldrig svar på det.

  571. Men hon mådde sämre och sämre
    och det...

  572. Efteråt har vi hittat lapparna
    som hon har skrivit.

  573. "Sluta, bort från mig.
    Ångesten djup som ett upprört hav."

  574. "Stackars lilla tjej,
    du har för höga krav."

  575. "Jag vill inte ha hjälp från er,
    låt mig bara va'."

  576. Eller:

  577. "Fågel, fågel, liten fågel,
    äh, lägg av nu. Jag orkar inte mer."

  578. "Fan, vad är det för fel?"

  579. "Fylla femton? Knappast.
    Fan, vad omoget."

  580. Ett språk som hon inte... Hon brukade
    inte svära. Det var mycket som hände.

  581. "Jag vet inte,
    jag vill bort, kanske dö."

  582. "Ja, det är kanske att ge upp,
    men okej, jag ger upp. Game over."

  583. Det var aldrig nån som läste hennes
    anteckningar på barnpsyk-

  584. -men det var sida upp och
    sida ner med de här budskapen.

  585. -Du såg det här innan?
    -Nej, efteråt.

  586. Hon var tydlig med vad hon ville,
    men vi hade inte sett bevisen.

  587. Men det behövdes ju egentligen inte.
    Alla visste ju.

  588. Man håller inte ett barn inlagt så
    länge om det inte finns starka skäl-

  589. -nämligen att man skulle ta livet av
    sig. Det var därför hon var inlagd.

  590. Hon försökte lösa sina problem
    genom att försöka förstå tankarna.

  591. Och den här bilden såg ni tidigare.

  592. Det här är morgonen
    samma dag som hon tog livet av sig.

  593. Man ser... Jag vet inte,
    det är så mörk bild-

  594. -men man ser att hon har ärr på
    halsen efter ett tidigare försök.

  595. BUP bestämde att hon skulle
    åka till skolan två timmar om dagen-

  596. -och vi sa: "Snälla, lägg inte några
    krav på henne, för om hon går dit"-

  597. -"så kommer hon vilja göra 100 %
    och hon behöver släppa alla krav."

  598. "Ja, men det är viktigt att hon
    håller kontakt med sina vänner"-

  599. -"så hon inte är borta för länge."

  600. Det innebar i praktiken
    att jag skjutsade henne till skolan-

  601. -och sen tillbaka till BUP
    och sen hämtade jag henne-

  602. -för att hon skulle hem och äta
    middag och sen tillbaka till BUP.

  603. Det var så vår tillvaro
    såg ut under två månader.

  604. Samtidigt som hennes storasyster låg
    inne på kirurgen för Crohns sjukdom-

  605. -så hon hade opererats
    och hade komplikationer från det.

  606. Så jag hade ett barn på varje
    avdelning, Men det var ganska nära.

  607. Det som hände sen var att...

  608. ...Linnéa skulle komma hem på en
    permission. Första helg-permissionen.

  609. Jag hämtade henne klockan fyra.

  610. När jag hämtade henne
    satt hon under ett träd ute.

  611. Det var 30 maj, en jättevarm dag,
    och hon satt under ett träd-

  612. -och jag sa:
    "Hej, Linnéa. Är du färdig?"

  613. Hon tittade på mig konstigt och sa:

  614. "Titta här", sa hon,
    och så visade hon mig på trädet.

  615. "En skalbagge." "Ja, jättefint.
    Har du packat dina saker?"

  616. "Ja." Och så hämtade hon sina saker.

  617. Hon hämtade alla sina saker. Okej.

  618. Och så berättade jag för henne
    när vi hade kommit ut-

  619. -att vi skulle gå upp till hennes
    syster eftersom hon inte mådde bra.

  620. Då sa hon att hon inte ville det,
    men jag sa att vi skulle göra det.

  621. Hon ville gå på en konsert som
    hennes kompis hade biljetter till.

  622. Då sa jag: "Jag vill inte att du
    cyklar dit själv. Jag skjutsar dig."

  623. Då blev hon irriterad. Jag la handen
    på hennes axel och hon ryckte undan.

  624. Jag frågade: "Vad är det jag har
    gjort? Vad vill du att jag ska göra?"

  625. Då blev hon väldigt ångestfylld
    och stannade upp vid en lyktstolpe-

  626. -och så sjönk hon ihop
    och hade väldig ångest.

  627. Jag sa till henne:
    "Jag ser att du mår jättedåligt."

  628. "Antingen så stannar vi kvar här
    tills det går över"-

  629. -"eller så går vi vidare
    och du försöker distrahera dig."

  630. Och då blev hon jättearg på mig
    och så sa hon:

  631. "Jag är faktiskt...
    Jag mår faktiskt inte bra."

  632. "Jag är inlagd på barnpsyk,
    förstår du inte att jag mår dåligt?"

  633. Sen gick hon fram och slog mig. Hon
    har aldrig slagit... Vi slåss inte.

  634. Och sen sprang hon tillbaka till BUP.

  635. Det är det sista jag såg av henne.

  636. Det som hände sen var
    att jag gick efter, förstås-

  637. -men hon slank in
    till psykologen på avdelningen.

  638. Det här var en fredag
    och klockan var halv fem-

  639. -så hon gick in till psykologen.
    Jag hörde hur hon grät.

  640. Jag var jätteledsen, jag hade sett
    fram emot att hon skulle komma hem-

  641. -och ville naturligtvis inte
    att det skulle bli fel.

  642. Jag pratade med kuratorn och frågade
    vad jag hade gjort som inte var rätt-

  643. -och hon försökte stötta mig och sa
    att jag hade gjort som jag skulle.

  644. Och så sa jag: "Men den här konserten
    då?" "Ja, vi får se hur det blir."

  645. Jag satt och väntade.

  646. Pojkarna var ensamma hemma, så till
    slut var jag tvungen att åka hem.

  647. Då sa kuratorn: "Ring om en timme"...

  648. ..."så får vi se
    hur vi gör med konserten."

  649. Jag ringer och då svarar en manlig
    sjuksköterska att Linnéa inte är där.

  650. Hon har cyklat i väg till en konsert.

  651. Jag trodde inte mina öron. Här har
    hon varit skyddad under sju veckor-

  652. -för att hon var självmordsbenägen.

  653. "Skämtar du? Har ni släppt ut henne?
    Hon sa ju att hon inte vill bli 15!"

  654. "Ludmilla, nu får du sluta lägga dig
    i. Du får faktiskt lita på oss."

  655. Då sa jag:
    "Okej. Då är det här ert ansvar."

  656. "Ring tillbaka i morgon så får vi se
    om hon kan komma hem då i stället."

  657. Då kände jag mig
    totalt förintetgjord som mamma.

  658. Jag kan inte lita på mina instinkter,
    jag lägger mig bara i...

  659. Okej. Då backade jag.

  660. Och så satte jag mig framför tv:n
    och tittade på tv med min familj.

  661. De som var kvar hemma.

  662. Klockan halv tio...

  663. ...tror jag det var...
    Halv elva...så ringer telefonen.

  664. Då är det en nattsköterska
    från avdelningen som frågar:

  665. "Hej! Vet du var Linnéa är?"

  666. "Nej, det vet jag inte. Men om hon
    inte är tillbaka är hon död." sa jag.

  667. "Nej, det skulle Linnéa aldrig göra.
    Vi har virkat tillsammans"-

  668. -"och jag vet
    att hon skulle aldrig ta sitt liv."

  669. Och då var det några minuter där,
    eller en halvtimme som jag...tänkte:

  670. "Okej, hon har avvikit, hon är inte
    kvar, har inte kommit tillbaka."

  671. "Hon är alltid punktlig.
    Hon har cykeln med."

  672. "Hur långt hinner man
    på en halvtimme?"

  673. "Åt vilket håll ska jag leta?"

  674. Jo, den här sköterskan sa också:

  675. "Det är ditt ansvar som hon är inlagd
    på, så du måste efterlysa henne."

  676. Det var mitt ansvar, men det
    var de som hade tagit besluten.

  677. Jag har ingen aning hur man
    efterlyser nån. "Hur gör man då?"

  678. "Ja, ni får ringa polisen."
    Min man ringde till polisen och sa:

  679. "Ja, det är en fjortonårig tjej
    och hon har varit borta i en timme."

  680. Fredagkväll, klockan halv elva.

  681. Hur mycket på allvar tar polisen det?
    Inte mycket.

  682. Då sa vi: "Hon är självmordsbenägen
    och är inlagd på BUP."

  683. "Jaha, men varför är hon då ute?"
    Ja, det var det vi undrade.

  684. Sen dröjde det inte så länge-

  685. -förrän det stod en polispatrull
    utanför vårt hus, och...

  686. Då stegade de in i hallen
    och frågade om jag var Ludmilla.

  687. Jag sa ja och polisen sa då:
    "Linnéa är död."

  688. Och då stannade livet.

  689. Det är... Jag vet inte...

  690. Jag stod helt paralyserad.
    Min första känsla var bara...

  691. "Nu behöver jag inte längre vara
    orolig." Det hade varit så intensivt.

  692. Och sen så var det helt tomt.

  693. Efter ett tag sa han: "Ska vi gå in?"
    Så vi satte oss och jag satt stilla.

  694. Efter en stund frågade de
    om jag ville veta vad som hade hänt.

  695. Det kändes som att det var
    ganska oviktigt. Men jag sa okej.

  696. Och så berättade de att hon
    hade cyklat i väg till tågspåret-

  697. -och där ligger vägen och tågspåret
    bredvid varandra-

  698. -och det finns inga stängsel,
    fortfarande inte, sex år senare.

  699. Hon hade gömt sig i en buske, väntat
    till tåget kom och hoppat fram.

  700. En fjortonårig tjej
    hade blivit vittne till det.

  701. Hon har ju men för livet förstås,
    för hon anklagar ju sig själv-

  702. -för att hon inte gjorde nåt,
    inte sa nåt, inte hindrade Linnéa.

  703. Och tänk att bli vittne till
    att nån blir krossad av tåget.

  704. Ja, hur gör man?

  705. Det vet man ju inte. Jag trodde
    att det skulle klicka in nåt system.

  706. Jag sa det till poliserna.
    "Vad gör jag nu? Ringer ni i morgon?"

  707. Jag trodde att det automatiskt
    skulle klicka in ett omhändertagande-

  708. -av mig och vår familj och pojkarna,
    men så var det ju inte.

  709. Jag tror att det har
    blivit bättre sen dess-

  710. -men Britta och jag
    har ju gjort en undersökning-

  711. -och det har kommit en avhandling
    som visar på behoven av att-

  712. -tidigt ta hand om anhöriga... I vårt
    fall föräldrar som förlorar ett barn-

  713. -men naturligtvis så gäller det
    alla som har dött i självmord.

  714. Det är väldigt speciellt
    att vara efterlevande.

  715. Det är mycket specifika känslor
    av skuld-

  716. -och all tabu och okunskap som gör
    att sorgen blir väldigt komplicerad.

  717. Min första tanke var att jag också
    ville ta mitt liv, förstås.

  718. Hade jag rätt att fortsätta leva när
    jag hade misslyckats med mitt barn?

  719. Att vara förälder är på nåt sätt,
    som jag har sett det...

  720. Uppgiften är att skydda sitt barn-

  721. -och få det att växa upp
    till en vuxen, harmonisk individ.

  722. Jag hade misslyckats med det.

  723. Varför skulle jag då få fortsätta
    vara förälder? Så kändes det.

  724. Det var mycket saker
    som hände precis efteråt.

  725. Vi fick se Linnéa kort efteråt, och
    det var en fruktansvärd upplevelse.

  726. Det var... Fast också väldigt fint.

  727. Vi stannade två timmar och...

  728. Jag åkte hem och hämtade smycken
    och klädde på henne.

  729. Jag gjorde vad jag kunde för att
    göra henne till mitt barn igen.

  730. Det kändes som att
    hon inte tillhörde mig längre-

  731. -utan nåt slags samhälle.

  732. Sen handlade det ju om
    hur man skulle ta hand om syskonen.

  733. Här var det väldigt många som hade
    synpunkter på hur jag skulle göra.

  734. Jag fick bland annat höra att jag
    skulle förstöra dem för all evighet-

  735. -om jag lät dem se Linnéa.

  736. Men de var väldigt bestämda på det,
    att de ville säga adjö till henne.

  737. Oscar, den yngste,
    han ville inte se ansiktet.

  738. Han visste att det var skadat och
    att man inte kunde känna igen Linnéa.

  739. Men annars var hon ju en hel kropp,
    trots att han hade blivit påkörd.

  740. Jonas hade också gått med på
    att inte se ansiktet-

  741. -men när han stod där,
    för vi gick in en i taget...

  742. När han stod vid hennes kista
    så sa han:

  743. "Mamma, jag måste få se ansiktet."

  744. Då kan man liksom inte neka. Det är
    ju en gång som möjligheten finns.

  745. Jag var tvungen att lita på
    att han visste vad han gjorde.

  746. Han var tio år då. Så jag lyfte på
    det och han såg och sa: "Då vet jag."

  747. Jag har frågat honom
    jättemånga gånger, han fyller 16 nu:

  748. "Vad tyckte du om det där?
    Var det rätt av mig?"

  749. Han säger:
    "Det var ju så jag ville ha det."

  750. "Vad tyckte du?" "Det var otäckt, men
    jag hade trott att det var värre."

  751. Barn är kloka, de vet vad de behöver.

  752. Jag har frågat Oscar
    om han tyckte det var dumt.

  753. "Nej, jag ville inte se det."
    Så det blev bra i det.

  754. Och det är ju mycket symbolik.

  755. Oscar fick vara med och låsa kistan
    och vi tog med oss nyckeln hem.

  756. Och sen var det begravningen.
    Hur väljer man kista till sitt barn?

  757. Ja, som tur var fanns det
    kistor med Linnea-blommor på.

  758. Det var ju en absurd situation. Jag
    skällde ut begravningsentreprenören-

  759. -som kom hem med sin katalog
    och visade de här sakerna.

  760. Jag bara vägrade. Jag ville inte ta
    i det, för det var som en dålig film.

  761. Men det blev en bra begravning. Det
    regnade och lyste sol om vartannat-

  762. -och det var ungefär så det kändes.
    Det var vackert.

  763. Vi hade ingen präst, utan vi läste...

  764. ...både vänner och släktingar
    läste texter.

  765. Det var väldigt fint.

  766. Sen var vi med på kremeringen också.
    Det blev bara så, därför att...

  767. De berättade för mig att jag skulle
    få en lapp när kremeringen var klar.

  768. Jag tänkte: "Okej, varför får jag
    en lapp? Kan jag inte få veta innan?"

  769. "Jo, då skriver jag det."

  770. Och sen ringde de nån gång och sa:
    "Jag hörde att du ville vara med."

  771. "Vi tänkte göra den i morgon."

  772. "Ja, jag vet inte... Får man det?"

  773. "Ja, om du vill."
    "Okej, ja, då ska jag nog göra det."

  774. Jag hade lärt mig att man måste
    utsätta sig för allt som är jobbigt-

  775. -så jag tänkte det är bättre att jag
    gör de sakerna som man kan göra-

  776. -för jag kan ju inte göra det sen,
    utan det är nu det går.

  777. När jag berättade för pojkarna
    ville de också följa med.

  778. Jag tänkte:
    "Det här är ju... Okej. Vi åker."

  779. Så då gjorde vi det.
    Det var också bra.

  780. Det var inte så otäckt. Killarna
    var mest intresserade av ugnen.

  781. Så var det. Och det är inget
    som de nu tycker var konstigt-

  782. -utan de tyckte att det kändes
    naturligt att vara med i processen.

  783. Och när det blev dags för urnsättning
    var vi med allihop.

  784. Vi bytte ut bandet mot ett lila,
    för det var hennes älsklingsfärg.

  785. Ett långt lila band som ligger
    ovanför marken fortfarande-

  786. -så man kan hålla i det.

  787. Sen hjälptes vi åt att skotta igen.

  788. Och så ser graven ut i dag.

  789. Sorg är ju en väldigt fysisk process.

  790. Den är ju otroligt smärtsam
    och kommer liksom i vågor.

  791. Verkligheten sköljer över en ibland-

  792. -och drar en ner i
    nåt slags djupt mörkt hål.

  793. Det där var ju
    väldigt intensivt i början.

  794. Sen blir de där hålen inte lika djupa
    längre och de kommer inte lika ofta.

  795. Och den terapeuten jag gick hos,
    Anna Kåver, hon sa klokt att:

  796. Sorg är som en tung sten
    som från början är ganska kantig-

  797. -och finns inne i hjärtat.
    Den skaver och skaver.

  798. Men med tiden växer det in mossa
    på stenen och gör att...

  799. Man känner den fortfarande, den är
    tung, men den skaver inte längre.

  800. Det tycker jag
    är en väldigt bra beskrivning.

  801. Det...

  802. Som det är i dag...
    Jag lever ett bra liv i dag.

  803. Det är snart sex år sen
    som det hände.

  804. Mina barn mår bra. Jag mår bra.

  805. Jag kände igen mig själv
    efter ungefär tre år.

  806. Då började jag
    skymta mig själv bakom sorgen.

  807. Och sen dess, de senaste två åren,
    har jag fungerat ganska bra.

  808. Jag blir aldrig som förut,
    och det kanske är bra-

  809. -för att jag är nog en mycket
    bättre människa i dag än tidigare.

  810. Det har utvecklat mig enormt
    och jag har träffat många människor-

  811. -som jag aldrig
    hade fått träffa annars.

  812. Jag har fått
    ett djupare perspektiv på livet.

  813. Det har varit lärorikt.
    En väldigt dyrköpt lärdom, men...

  814. I dag mår jag bra.

  815. Och Linnéa... Saknaden efter Linnéa
    gör inte ont längre.

  816. För det mesta, förutom
    när man pratar om det så här. Men...

  817. Jag har haft väldigt mycket lyckliga
    omständigheter, så det har gått fort-

  818. -jämfört med många andra. Jag vet
    att många som har förlorat barn-

  819. -aldrig kommer till den punkten
    som jag är på i dag.

  820. Jag är tacksam över att
    ha kunnat komma vidare. Men...

  821. Man kan lära sig att leva med det.

  822. Tack för att ni har velat lyssna.

  823. Textning: Elin Csisar
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Fakta och upplevelser av självmord

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Varje år tar 1500 människor livet av sig i Sverige. Ludmilla Rosengren började blogga tre veckor efter att dottern Linnéa hade tagit sitt liv. Den okunskap hon mötte gjorde att hon fortsatte skriva. Vilka myter och fördomar finns kring självmord? Hur kan man förebygga att det sker? Inspelat 11 februari 2014. Arrangör: Suicide Zero

Ämnen:
Biologi > Kropp och hälsa > Sjukdomar och ohälsa > Psykisk ohälsa
Ämnesord:
Psykiatri, Självmord, Självmordsprevention
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Kan man prata om självmord?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Kan man prata om självmord?

Fakta och upplevelser av självmord

Ludmilla Rosengren började blogga tre veckor efter att dottern Linnéa hade tagit sitt liv. Den okunskap hon mötte gjorde att hon fortsatte skriva. Vilka myter och fördomar finns kring självmord? Hur kan man förebygga att det sker? Inspelat 11 februari 2014. Arrangör: Suicide Zero

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Kan man prata om självmord?

Camilla Henemark om vägen tillbaka

Camilla Henemark har sedan 14 års ålder brottats med tankar och försök till självmord. Här berättar hon om vilka strategier hon har tagit till för att överleva och vilka erfarenheter hon har av vården. Inspelat 11 februari 2014. Arrangör: Suicide Zero.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & biologi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Samhällets utmaningar

Markanvändningen i utvecklingsländer

Mats Sandewall, forskare i skogsresurser vid SLU, berättar om hur vi har sett på skog och mark genom tiderna. Rätt användning av skog och mark kan ge utvecklingsländerna den framåtrörelse de behöver. Moderator: Sverker Olofsson. Inspelat 5 mars på SLU i Umeå. Arrangör: Umeå universitet och SLU.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - sex

Lust och olust

Det påstås ofta att vi lever i en tid som är fixerad av sex och lust. Samtidigt söker allt fler människor hjälp för problem med, eller avsaknad av, lust. Vissa forskare väljer att kalla det för ett folkhälsoproblem.

Fråga oss