Titta

UR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

UR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Om UR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Den som har utvecklingsstörning, hjärnskada eller demenssjukdom kan behöva kognitivt stöd - stöd som gör det möjligt att bättre förstå och hantera sin vardag och omvärld. Arbetsterapeuter, läkare, specialpedagoger och forskare berättar om vad som kan göra livet lättare bland annat i form av insatser och produkter. Idag sker utveckling inom allt fler områden som psykiatri, neuropsykiatri, demensvård. Föreläsningar från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm. Inspelat 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Till första programmet

UR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas : Vägen till hjälpmedelDela
  1. Jag tänkte presentera
    en modell för vårdetik-

  2. -och försöka koppla det till
    kognitivt stöd.

  3. Jag har ingen erfarenhet av
    att jobba med det.

  4. Men jag har en liten koppling till
    ert fält. Förutom att jag är-

  5. -professor i vårdetik
    sitter jag med i Fsa:s etiska råd.

  6. Därmed har jag kommit i kontakt med
    arbetsterapeuter-

  7. -och till viss del med
    kognitivt stöd.

  8. Utöver det sysslar jag mycket med
    hälso- och sjukvårdsprioriteringar.

  9. Jag jobbar också som etisk konsult
    i västra götalandsregionen-

  10. -inte minst med prioriteringsfrågor.
    De handlar mycket om-

  11. -vilka nya teknologier och inter-
    ventioner man ska använda i vården.

  12. Då handlar det om att värdera dem
    utifrån ett etiskt perspektiv.

  13. Varför ska vi syssla med etik, då?

  14. Ja, det är kanske ganska självklart.

  15. Vård och omsorg kringgärdas och
    baseras på etiska värden och normer-

  16. -som ligger till grund för varför vi
    över huvud taget gör det vi gör.

  17. Man kan fundera...
    Visst ska vi syssla med etik.

  18. Skulle ni sätta er i smågrupper-

  19. -och diskutera etiska problem-

  20. -skulle ni inte sitta
    som frågetecken.

  21. Ni skulle sätta i gång med en gång.

  22. Då undrar man om man behöver en
    modell för att tänka på dessa frågor?

  23. Behöver man nån form av struktur?

  24. En av de första gångerna jag pratade
    om den här modellen mer offentligt-

  25. -var det precis som här
    lite mediamedverkan.

  26. Man tog en bild på mig
    som hamnade på en hemsida.

  27. Bildtexten: "Etisk modell".

  28. Det är ju smickrande på många sätt.

  29. Men det väcker också en tanke.

  30. Så kan man tänka kring etiska frågor
    i vård och omsorgskontexten:

  31. Att vi identifierar medarbetarna
    som hanterar dem på ett bra sätt.

  32. Som faktiskt verkar lyckas balansera
    de etiska frågorna på ett bra sätt.

  33. Då försöker vi ta efter dem
    på olika sätt.

  34. Och det är ett bra sätt, självklart.
    Men när vi gör det-

  35. -måste vi också fundera på varför vi
    tycker att de fattar bra beslut.

  36. När vi börjar göra det-

  37. -är tanken att vi ska forma
    en mer generell tanke kring detta.

  38. När vi börjar göra det
    är vi inne på en modell.

  39. Tanken är att jag ska ge er en sån
    att hänga upp saker på.

  40. Det behövs nog för att våra etiska
    beslut inte ska bli godtyckliga.

  41. Vi tenderar att styras av mer än
    våra övervägda tankar.

  42. Den här modellen kan till viss del
    kanske ge oss ett verktyg-

  43. -att lyfta fram relevanta aspekter.

  44. Den här modellen består av
    fyra delar.

  45. Först vad målet för vården
    och de insatser som vi gör är.

  46. Det handlar om att bestämma
    om vi gör rätt saker.

  47. Vård och omsorg
    kännetecknas av rutin.

  48. Vi får in en patient som har
    ett visst behov som vi bedömer.

  49. När vi har bedömt det behovet
    erbjuder vi en åtgärd-

  50. -på ett ganska rutinmässigt sätt.

  51. Vi är kanske inte alltid känsliga för
    exakt vad åtgärden gör för personen.

  52. Det etiska målet för vården
    handlar om att försöka lyfta fram-

  53. -varför vi är där
    och vad vi ska åstadkomma.

  54. Sen finns det etiska ramar som sätter
    gränser för hur vi bör nå målet.

  55. Det återkommer jag till.
    Även om vi har en bild av-

  56. -vad som vore bäst
    kan vi kanske inte kan göra det.

  57. Även om vi med en etisk modell lyfter
    fram viktiga aspekter att tänka på-

  58. -behöver vi en etisk kompetens för
    att orientera oss i situationen.

  59. Vi behöver göra överväganden
    och balansera värden-

  60. -och normer mot varandra, etc.

  61. Slutligen räcker det inte
    hur vi är på insidan-

  62. -eller vad vi har för modeller.

  63. Den struktur som omgärdar oss
    påverkar oss också på olika sätt-

  64. -och är nåt som vi behöver
    förhålla oss till.

  65. Det här är de saker jag ska hinna med
    att säga nånting om.

  66. Om vi börjar med målet för vården.
    Om vi tänker på kognitivt stöd-

  67. -varför skulle man behöva
    kognitivt stöd?

  68. Jo, för att man har
    en kognitiv nedsättning.

  69. Men varför är det viktigt
    att kompensera den nedsättningen?

  70. Inom arbetsterapin pratar man om
    att dess mål-

  71. -och så har vi formulerat det
    i Fsa:s etiska kod-

  72. -att målet handlar om aktivitet
    och delaktighet.

  73. Då uppstår frågan varför aktivitet
    och delaktighet är viktigt.

  74. Kan man inte sitta i soffan
    och glo på tv?

  75. Eller är det en aktivitet
    som är okej?

  76. Är det viktigt att vara delaktig
    och hur ska jag då vara det?

  77. Jag tänker mig att båda de begreppen
    är kopplade till livskvalitet.

  78. God livskvalitet skulle jag säga är
    målet för all vård och omsorg.

  79. All hälso- och sjukvård.
    Sen måste vi bryta ner det-

  80. -och försöka avgöra
    vad det betyder för denna individ.

  81. Men vi kan ha generella tankar
    om vad god livskvalitet är.

  82. Börjar vi i den änden
    måste vi börja med frågan-

  83. -vilket liv den här patienten
    vi har framför oss vill leva.

  84. Vilket liv värderar han eller hon?

  85. Utifrån det kanske vi
    kommer fram till-

  86. -vilken aktivitet och delaktighet
    som är viktig.

  87. Utifrån den bilden av aktivitet
    och delaktighet-

  88. -vilket kognitivt stöd behövs?

  89. Annars finns det nog en risk ibland
    att vi gör en bedömning-

  90. -utifrån vår bild av
    vad som är ett gott liv.

  91. Eller vad som är en viktig
    aktivitet och delaktighet.

  92. Min tanke handlar om
    att vi ibland måste tänka:

  93. "Utifrån vad som är ett bra liv för
    den här personen"-

  94. -"är det den här insatsen
    vi ska sätta in?"

  95. Vi måste tänka långsiktigt.
    Ibland kan vi stöta på personer-

  96. -som bara ser till det närmaste.

  97. "Jag vill inte,
    det är skönt att slippa", o.s.v.

  98. Då behöver vi tänka vilket sorts liv
    personen skulle kunna få på sikt.

  99. Och är det i linje med
    personens egna värderingar?

  100. För att ta ett exempel: Vi har en
    patient med en kognitiv nedsättning-

  101. -som gör det svårt att komma ihåg
    att stänga av plattor-

  102. -kaffebryggare och sånt.

  103. Jag antar att det är en patientgrupp
    som ni stöter på.

  104. Vi har nån form av varningssystem
    som signalerar.

  105. Kanske till och med stänger av
    apparaten efter en stund.

  106. Jag spekulerar bara, men jag hoppas
    att det finns nåt sånt här.

  107. Det här skulle hjälpa patienten
    att själv koka kaffe och laga mat.

  108. Vi kan tycka att det är värdefullt
    att han eller hon får göra det.

  109. Tycker patienten det?

  110. Om vi tillåter oss
    att vara lite genusstereotypa-

  111. -kan det ju handla om en man som haft
    en relation och aldrig kokat kaffe.

  112. Han har aldrig lagat mat.

  113. Så såg det ut i mina föräldrars hem.

  114. Pappa gick matlagningskurser, men
    lagade aldrig mat vad jag minns.

  115. Om inte mamma var bortrest.
    Då blev det burksoppa.

  116. Så jag vet inte vad han gjorde
    på matlagningskurserna...

  117. Även om vi tycker att det här vore
    viktigt för patienten att kunna-

  118. -kanske inte han tycker det.

  119. Poängen är att vi lyfter blicken
    och ser det-

  120. -utifrån denna persons perspektiv.
    Sen kan det vara så-

  121. -att han inte kan göra sig beroende
    av den andra partnern-

  122. -eller hälso- och sjukvården.
    Och därför skulle kunna behöva det.

  123. Men vi måste ha nån slags blick för-

  124. -vad det är för värde vi hjälper
    patienten att realisera.

  125. Och är det viktigt för honom
    eller henne?

  126. Sen om vi kommit fram till att vi har
    målet god livskvalitet för patienten-

  127. -som vi ska försöka realisera
    kommer vi till nästa fråga:

  128. Kan vi göra det på ett enkelt sätt
    eller måste vi väga in andra saker?

  129. Andra aspekter vi måste ta hänsyn
    till utifrån ett etiskt perspektiv?

  130. Jag har lyft fram några etiska ramar
    som är väsentliga att överväga.

  131. Det finns ingen speciell ordning
    på dem.

  132. Alla kommer in
    och måste balanseras mot varandra.

  133. Vi kan behöva ta hänsyn till
    närstående.

  134. Vi kan behöva ta hänsyn till
    patientens autonomi.

  135. På ett sätt kommer det redan in
    när vi överväger målet.

  136. Men vi stöter ibland på personer
    som säger:

  137. "Jag vill ha ett sånt här liv."
    Och så beskrivs det.

  138. Sen erbjuder vi en viss åtgärd
    och så säger man nej till den.

  139. Ni stöter nog på
    såna motsägelsefulla situationer.

  140. Har man då missuppfattat situationen-

  141. -eller är det nåt annat?

  142. Jag har inte sysslat med hjälpmedel-

  143. -men jag har jobbat inom vården
    i andra sammanhang.

  144. Framför allt med personer med demens.

  145. Man kan ibland stöta på patienter
    som säger:

  146. "Jag förstår
    att detta vore det bästa för mig."

  147. "Men för mig är det så viktigt
    att bestämma, att jag säger nej."

  148. Jag ska återkomma till det.

  149. Man behöver ta hänsyn till
    patientens integritet.

  150. Det kan vara
    en fråga som står på spel.

  151. Vi har inte oändligt med resurser.

  152. Vi har snarare begränsat med resurser
    för vad vi kan göra-

  153. -inom hälso- och sjukvård.
    Vi behöver fundera-

  154. -om det är rimligt att lägga resurser
    på den här åtgärden-

  155. -när vi kan göra mycket annat för den
    här patienten eller andra patienter.

  156. Vi behöver också fundera på-

  157. -vad är viktiga värden att tänka på
    när det gäller er?

  158. Personalen, arbetsterapeuter,
    vad vi än använder för begrepp.

  159. Det är också ett värde som står på
    spel i behandlingssituationerna.

  160. Om man tittar på den etiska
    diskussionen inom vård och omsorg-

  161. -fokuserar den på patient/närstående
    av förklarliga skäl.

  162. Men den glömmer ganska ofta bort er.

  163. Det är viktigt att lyfta det.

  164. Om vi börjar med
    hänsyn till närstående.

  165. Naturligtvis är patienten första
    prioritet i de flesta fall.

  166. Om vi inte hade några patienter-

  167. -skulle vi inte ha några insatser.

  168. Vi skulle inte ha nån förening för
    kognitivt stöd utan patienter.

  169. En förutsättning är ju
    att det finns en patient.

  170. Och patienten har ofta
    det huvudsakliga problemet.

  171. Det behöver inte vara så.
    Ibland har närstående större problem.

  172. Men i många fall är patienten
    första prioritet.

  173. Men man måste vara medveten om
    att i en situation, åtminstone-

  174. -blir den prioriteten
    inte enkel att realisera: i hemmet.

  175. Om patienten och närstående
    delar hem-

  176. -som båda kanske t.o.m.
    har juridisk rätt till-

  177. -hur ska man förhålla sig till det?
    Inte minst när det gäller hjälpmedel-

  178. -som den närstående upplever
    invaderar hemmet.

  179. Den närstående vill inte ha
    det där signalsystemet.

  180. Patienten kan tycka att det vore bra
    att kunna fixa mat ensam-

  181. -även om mannen annars
    tar hand om det.

  182. Men han kanske blir
    irriterad på dessa signaler.

  183. För han glömmer också ibland, men
    anser sig inte behöva systemet.

  184. Hur hanterar vi
    den typen av motsättning?

  185. Det behöver vi väga in i bedömningen.

  186. Vi kan inte strunta i närstående,
    utan det blir nåt att ta hänsyn till.

  187. Det finns nog ingen enkel regel som
    säger: "Gör alltid så här."

  188. Utan det beror på situationen.

  189. Men vi kan kanske hitta
    en annan insats-

  190. -som bättre harmonierar med patient
    och närstående.

  191. På det sättet hittar man en lösning.

  192. Nåt som befordrar
    båda parternas livskvalitet.

  193. Ett viktigt övervägande.

  194. Det blir väldigt kortfattat,
    eftersom vi inte har så mycket tid.

  195. Men jag ger åtminstone en indikation.

  196. En stor fråga som möter oss
    när vi pratar om vårdinsatser-

  197. -och kognitiva insatser
    är frågan om patientens autonomi.

  198. Använder ni patientbegreppet? Nej.
    Pratar ni om personer?

  199. Eller klienter?

  200. Olika? Okej, då krånglar jag till det
    genom att växla begrepp.

  201. Patientens autonomi.
    Vad menar vi med autonomi?

  202. En bild är att vi har önskningar,
    värderingar och uppfattningar.

  203. Dem omsätter vi i beslut.

  204. De besluten omsätter vi sen
    i handling.

  205. För att jag ska ha förmågan
    som krävs för att utöva autonomi-

  206. -ska önskningarna, värderingarna
    och uppfattningarna vara mina egna.

  207. Jag ska fatta beslutet.

  208. Och jag ska agera,
    åtminstone i förlängningen.

  209. Om önskningarna och uppfattningarna
    är mina och jag fattar beslutet-

  210. -är vi självbestämmande.

  211. Om vi lägger till att vi kan agera
    är vi också självständiga.

  212. Båda de aspekterna av autonomi
    är viktiga att väga in-

  213. -när vi pratar om vård och omsorg
    och inte minst om kognitiva insatser.

  214. Det finns naturligtvis ett antal
    saker som stör den här bilden.

  215. Och inte minst
    kognitiva nedsättningar.

  216. De kan påverka förmågan
    att formulera värderingar-

  217. -eller att ha en realistisk
    uppfattning om tillvaron.

  218. De påverkar personens förmåga
    att fatta beslut.

  219. Det kan också påverka möjligheten
    att omsätta besluten i handling.

  220. Då ställs vi inför frågan:
    Hur mycket av detta krävs-

  221. -för att man ska kunna ha
    tillräcklig grad av autonomi-

  222. -för att utöva nån form av autonomi?

  223. Det är en fråga
    som de lärde tvista om.

  224. Och det är svårt
    att formulera generella regler.

  225. Men en sak som är viktig att tänka
    på, åtminstone om beslutsfrågan-

  226. -är att det är viktigt att titta på-

  227. -om personen har en formell förmåga
    att kunna överväga alternativ-

  228. -och ställa dem mot varandra o.s.v.

  229. Ibland reagerar vi med
    en ryggmärgsreaktion på-

  230. -att en person fattar
    vad vi tycker är konstiga beslut.

  231. Vi tänker:
    "Det kan inte vara rimligt."

  232. Filosofen Torbjörn Tännsjö
    är några kanske bekanta med.

  233. Han har skrivit en hel del
    om de här frågorna.

  234. Han har ett exempel som inte är från
    det kognitiva fältet-

  235. -men ett exempel för att illustrera
    svårigheten att bedöma.

  236. Han säger: Vi har två personer.

  237. En person...

  238. ...säger:
    "Jag vill inte ta emot blod."

  239. "Det påverkar min möjlighet
    att hamna i paradiset."

  240. Den andra säger:
    "Jag vill inte ha behandling"-

  241. -"för jag tror att CIA
    har infiltrerat psykiatrin."

  242. Vem av dem förefaller mest
    beslutskompetent?

  243. Jag använde det exemplet i går
    i undervisningen.

  244. De som sa nåt sa:
    "Den som inte vill ta emot blod."

  245. "Det är en religiös,
    etablerad uppfattning."

  246. Ateisten Torbjörn Tännsjö
    förstår inte den uppfattningen.

  247. "Hur ska det spela
    nån som helst roll?"

  248. "Däremot skulle det kunna vara så
    att CIA infiltrerade psykiatrin."

  249. "Det skulle kunna vara så."

  250. Den verkar mer realistisk
    i nån bemärkelse.

  251. Men den religiösa personens
    beslutskompetens-

  252. -skulle nog ändå anses vara högre.

  253. Den andra skickar vi nog
    en psyk-konsult på.

  254. Eller hur?

  255. För det är orimligt utifrån
    vårt normala sätt att tänka.

  256. Vi är inte vana vid det.

  257. Torbjörn menar att vi behöver titta
    på det bakomliggande resonemanget.

  258. Det finns kanske en tvångsmässighet
    i CIA-föreställningen-

  259. -som gör att vad vi än säger kommer
    CIA ändå ha infiltrerat överallt.

  260. T.o.m. i föreningen för
    kognitivt stöd.

  261. Där ligger problemet med
    beslutskompetensen.

  262. Det är nog viktigt att skilja på
    när vi pratar om autonomi.

  263. Om vi konstaterat att personen har
    tillräcklig förmåga att fatta beslut-

  264. -blir vår information
    otroligt viktig.

  265. Hur och vilken information förmedlas?

  266. Och hur gör vi det?

  267. Vi kan förmedla information
    på många sätt.

  268. Man brukar prata om
    att man paketerar informationen-

  269. -på ett visst sätt. Det kan påverka
    hur vi tar till oss information.

  270. Nån har ibland frågat mig:
    "Om vi möter en person"-

  271. -"som inte förefaller vilja ta emot
    ett visst stöd."

  272. "Om vi erbjuder signalsystemet
    och personen säger nej."

  273. "Vore det problematiskt i
    autonomi-perspektivet"-

  274. -"att ge tydligare information
    om vad det kan göra?"

  275. "Eller kränker vi autonomin
    om personen har sagt nej?"

  276. Jag säger att om vi inte berättar mer
    om vad systemet erbjuder-

  277. -respekterar vi inte autonomin.
    Då får personen inte möjlighet-

  278. -att värdera alternativet utifrån
    sina värderingar och uppfattningar.

  279. Tydlig information är viktig.

  280. Sen kan det vara en situation där
    personen tydligt inte vill ha det.

  281. Det måste vi kanske då respektera.

  282. Hur ska vi då förhålla oss till
    personers autonomi?

  283. Man kan se det på olika sätt.

  284. Det mest traditionella är
    att respektera patientens autonomi.

  285. Då tänker man sig att det finns
    en sfär runt oss.

  286. Inom den sfären ska vi ha rätt att
    fatta beslut som ingen lägger sig i.

  287. När jag säger att jag inte vill ha
    nåt signalsystem-

  288. -accepterar vi det
    och låter det som händer hända.

  289. Även om det kanske går åt skogen.

  290. Vi tänker kanske oftast på det när vi
    pratar om att respektera autonomi.

  291. Men ett annat sätt att tänka
    som har vunnit mer mark inom etiken-

  292. -är att man tänker att autonomi
    och att utöva det är ett värde.

  293. Det ligger ett viktigt värde i
    att utöva autonomin och göra det.

  294. Lite grann, ju bättre, desto mer.

  295. Har vi en sån syn får vi kanske
    starkare skäl att stärka autonomin.

  296. Då realiserar vi ett viktigt värde.

  297. Det kan leda till
    att vi skulle kunna säga:

  298. "I denna situation
    respekterar vi inte autonomin."

  299. D.v.s. vi accepterar inte ett nej-

  300. -eller ett beslut som verkar vara
    ett sämre beslut.

  301. Därför att på sikt, genom att inte
    respektera personen-

  302. -kan vi realisera mer autonomi
    för den personen.

  303. Det är ungefär så vi tänker.
    Ett annat exempel:

  304. Förhindra nån att ta livet av sig
    i tidig ålder.

  305. Vi förhindrar
    vad han eller hon försöker göra-

  306. -annars förlorar personen sin
    möjlighet till framtida autonomi.

  307. Det blir viktigt utifrån er uppgift
    i föreningen för kognitivt stöd.

  308. Framför allt att det kognitiva stödet
    kan stärka autonomin.

  309. Stärka förmågan att fatta beslut,
    självständigheten-

  310. -att slippa vara beroende av andra,
    t.ex. när man ska koka kaffe.

  311. Då blir idén att autonomin har
    ett värde en viktig idé.

  312. Att respektera autonomin
    ska man också ta hänsyn till.

  313. Vill patienten ha ett signalsystem,
    förstår personen funktionen?

  314. Kan systemet anpassas så att det
    bättre passar patientens önskningar-

  315. -så att han eller hon kan säga ja
    eller nej? Ett viktigt övervägande.

  316. Då kommer jag över till integritet.

  317. Återigen ett centralt värde.

  318. Integritet kan, precis som autonomi,
    betyda olika saker.

  319. Vi kan prata om
    den kroppsliga integriteten.

  320. Intimsfär har man uttryckt det som.

  321. Man kan tänka sig att det finns
    kognitiva stöd-

  322. -som appliceras på kroppen eller
    kanske t.o.m. implanteras i kroppen.

  323. Jag vet inte om det finns, men man
    har pratat om såna implantat-

  324. -som på olika sätt ska kunna hjälpa
    oss hantera kognitiva problem.

  325. Man kan prata om livsrumsintegritet
    eller materiell integritet.

  326. Livsrumsintegritet handlar om
    den sfär vi har runt oss.

  327. Vi har ett behov av att ha kontroll
    på vår sfär. Tänk en hiss.

  328. I Sverige drar man sig så långt bort
    man kan från de andra.

  329. Man har behov av en viss distans.

  330. Hemmet är ett område-

  331. -där vi i många fall har
    en stark livsrumsintegritet.

  332. Så är det naturligtvis inte för alla.

  333. Vi har olika gränser.

  334. Jag var hemma hos några kompisar
    och hjälpte till att laga mat.

  335. Plötsligt kommer det in
    en okänd person-

  336. -hämtar en liter mjölk ur kylskåpet
    och går ut.

  337. Jag undrade vem det var.

  338. Det var grannen.

  339. Där hade de idén att om grannarna
    behövde nåt var det bara att gå in.

  340. Jag skulle inte kunna köpa det
    hemma hos mig.

  341. Min dörr vill jag gärna ha stängd.

  342. Man har olika gränser, naturligtvis.
    Detsamma för-

  343. -den materiella integriteten.
    Att ha våra saker omkring oss.

  344. Att ha kontroll på våra saker.

  345. När jag pratar om den här modellen
    brukar jag gå ner-

  346. -och ställa mig nära nån för att
    illustrera livsrumsintegritet-

  347. -eller ta efter saker.

  348. När jag skulle ta en dams
    mobiltelefon fick hon panik, sa hon.

  349. Jag kan illustrera det med
    den materiella integriteten.

  350. Sen har vi den personliga
    integriteten, ett vanligt begrepp.

  351. Nämligen den information
    som hanteras om oss.

  352. Vi hanterar mycket information
    inom vård och omsorg-

  353. -som kan upplevas känslig.

  354. Det är inte självklart
    vad som är problematiskt för alla.

  355. Alla de här sakerna kan stå på spel.

  356. Hur ska vi förhålla oss till det?
    Som jag sa innan:

  357. Det rimligaste är att gränserna
    bestäms av patienten själv.

  358. Den personen bestämmer
    var gränserna går-

  359. -för alla sina integriteter.
    Sen reglerar lagstiftningen-

  360. -hanteringen av känslig information,
    men om vi lämnar det lite därhän...

  361. Samtidigt är en sak
    som kan vara viktig-

  362. -när man ska utgå
    från personens egna gränser-

  363. -att nåt man kan vara uppmärksam på-

  364. -är de personer
    som har en låg självvärdering.

  365. Vi möter ibland patienter som säger:
    "Ni får göra vad ni vill med mig."

  366. "Det spelar inte mig nån roll."
    Eller "jag är inte värd nåt ändå."

  367. D.v.s. idén om
    att man inte upprätthåller gränserna-

  368. -är grundat i en låg självvärdering.

  369. Möter vi den typen av personer
    behöver vi kanske hjälpa dem-

  370. -att upprätthålla eller hitta
    sina gränser.

  371. I de lägena kanske vi inte ska
    acceptera vad personen säger.

  372. Man bör respektera gränserna,
    men samtidigt ska man tänka-

  373. -och vara tydlig mot patienten
    eller personen-

  374. -att: "Visst, om vi respekterar
    den här gränsen"-

  375. -"kommer vi inte att kunna nå målet
    som du tycker är viktigt."

  376. Det handlar om
    att förhålla sig till dem.

  377. Då måste man titta på signalsystemet.
    Invaderar det livsrummet-

  378. -eller den materiella miljön?

  379. Passar det in i mitt designade kök?

  380. Det kan vara en jätteviktig fråga.

  381. För min fru vore det
    en extremt viktig fråga.

  382. Det skulle åka ut
    om det inte passar in.

  383. Invaderar de här signalerna
    livsrummet på ett negativt sätt?

  384. Hur funkar det här systemet?
    Registreras det t.o.m.-

  385. -så att när en vårdare kommer
    några dagar senare-

  386. -kan de se att systemet
    har utlösts tio gånger?

  387. "Nu börjar det bli fara på taket."

  388. Är det så det funkar?

  389. Då registreras information
    som kan upplevas som känslig.

  390. Därmed inte sagt
    att den är väldigt viktig.

  391. Återigen nåt vi behöver förhålla oss
    till och balansera mot andra värden.

  392. Nästa hänsynstagande handlar om
    resursfördelning. Rättvisa.

  393. I Sverige, till skillnad
    från många länder-

  394. -har vi en lagstadgad,
    etisk plattform-

  395. -för hur vi ska prioritera resurserna
    inom hälso- och sjukvård.

  396. Den har tre principer:
    människovärdes-, behov-/solidaritets-

  397. -och kostnadseffektivitetsprincipen.
    Människovärdesprincipen säger-

  398. -att alla människor har samma rätt,
    oberoende av ställning i samhället.

  399. Det verkar säga att alla är lika
    i nåt slags grundutförande.

  400. Men vad det säger
    när man ska tolka den principen-

  401. -är att man inte får ta hänsyn till
    kronologisk ålder.

  402. Vi får inte tänka: "En ung patient
    med livet framför sig."

  403. "Här är kognitivt stöd viktigare."

  404. Än för en patient
    som är i 85-årsåldern.

  405. Har de samma behov
    får vi inte göra den skillnaden.

  406. Vi får inte ta hänsyn till
    social och ekonomisk ställning.

  407. Vi får inte ta hänsyn till
    om en person-

  408. -på nåt sätt orsakat sin kognitiva
    nedsättning, genom t.ex. missbruk.

  409. Jag vet att man tar hänsyn till
    det här.

  410. Ålder, social och ekonomisk situation
    påverkar vilken vård man...

  411. Åtminstone när det gäller annan vård
    vet vi att det är så.

  412. Vi vet också att man i viss mån
    tar hänsyn till tidigare livsstil.

  413. Nu finns utrymme
    att ta hänsyn till biologisk ålder.

  414. En persons fysiologiska förmåga
    att ta till sig en viss åtgärd.

  415. Man kan ha
    så nedsatt fysiologisk förmåga-

  416. -att en viss insats är meningslös.

  417. En persons livsstil kan också
    förhindra en viss åtgärd.

  418. Den här personen kanske fortsätter
    att ha ett missbruk-

  419. -som gör att man inte kan hantera
    ett visst hjälpmedel.

  420. Då blir det inte effektivt.
    Och därmed kanske meningslöst.

  421. När man tar hänsyn till de faktorerna
    måste skillnaden vara substantiell-

  422. -och inte vara på marginalen.

  423. Det som främst ska styra
    resursfördelningen är behovet.

  424. Det större behovet ska
    en större andel resurser.

  425. Bedömer vi att den här personen har-

  426. -en stor kognitiv nedsättning
    där vi kan göra skillnad-

  427. -är det viktigare än för nån med
    en liten kognitiv nedsättning.

  428. Men det är inte bara behovet,
    utan också nyttan man kan göra-

  429. -i relation till behovet:
    kostnadseffektiviteten.

  430. En rimlig relation mellan insatserna-

  431. -och kostnaden för dem
    ska eftersträvas.

  432. Det kan vara svårt att bedöma.

  433. Inom vissa fält finns det
    långa uträkningar kring detta.

  434. Men man får göra nån sorts
    rimlighetsövervägande.

  435. Om man tittar på signalsystemet igen-

  436. -om vi tittar på hur vi beskriver
    eller hanterar detta-

  437. -vem får tillgång till systemet?

  438. Låter vi omedvetet yngre patienter
    få mer tillgång till signalsystemet-

  439. -än de äldre patienterna?

  440. Tänker vi: "Vi sätter in det för att
    det är viktigt att kunna koka kaffe."

  441. Och inte i en annan, inte lika
    socialt fungerande situation?

  442. Eller finns det patientgrupper där vi
    bör undvika att använda såna system?

  443. För att de inte kan hantera det-

  444. -och vi kan inte ge stöd
    på nåt annat sätt.

  445. Vilket är patientens behov?

  446. Är det verkligen där
    vi ska lägga resurserna vi har?

  447. Och fungerar signalsystemen?

  448. Om vi sätter in ett signalsystem
    för en person som har behovet-

  449. -och den typen av nedsättning-

  450. -men signalerar att han aldrig
    kommer att använda det-

  451. -då har vi lagt en kostnad
    på nåt som är meningslöst.

  452. Då är relationen kostnad/effekt
    inte rimlig.

  453. Det måste också vägas in,
    för vi har begränsade resurser.

  454. Det sista hänsynstagandet är
    relationen mellan...

  455. ...det vi kan göra och bör göra-

  456. -kan man säga.

  457. Och hur det påverkar er
    som vårdpersonal-

  458. -förskrivare eller arbetsterapeuter.
    Vi ser ibland att det finns en risk-

  459. -för etisk stress
    inom vård och omsorg.

  460. Man brukar definiera det så här:
    Vi har ibland en idealiserad bild-

  461. -av vad vi borde göra
    för en viss person.

  462. Som ligger här.

  463. Av olika skäl kan vi bara nå hit.

  464. Det kan vara av resursskäl,
    kompetensskäl eller nåt annat.

  465. Den skillnaden gör
    att vi upplever stress.

  466. För vi upplever att vi inte gjort
    allt vi skulle kunna göra.

  467. Det måste vi förhålla oss till,
    för det skapar problem-

  468. -på olika sätt
    för den som arbetar inom vården.

  469. Vad ska vi göra? Dels måste vi kanske
    sänka ambitionsnivån och inse:

  470. "Det är det här vi kan göra."

  471. Jag håller på med ett etikprojekt
    inom palliativ vård.

  472. Vård i livets slutskede.

  473. Där finns den här tendensen.

  474. Man vill göra så mycket för
    den döende patienten-

  475. -och de närstående.

  476. Man klarar inte av det p.g.a.
    begränsade resurser etc.

  477. En sak som vi måste fundera på är
    om vi kan hitta en ambitionsnivå-

  478. -där vi känner att man gjort det
    som ligger på ens ansvar-

  479. -och som vi mäktar med.

  480. Var går gränsen?
    Det handlar om resurser.

  481. Men också om etiska ramar.
    Vissa förväntningar-

  482. -kan man inte ställa på nån
    i en professionell roll.

  483. Framför allt inte vilken typ av
    relation jag ska ha till personen.

  484. Det handlar också om stöd.

  485. Kan jag få handledning
    i svåra överväganden?

  486. Kan jag stanna upp-

  487. -och på andra sätt få stöd i
    de här svåra övervägandena?

  488. De sakerna behöver vi också ta med
    i vår etiska bedömning.

  489. Annars finns det en risk
    att etiken sätter upp höga mål.

  490. Om jag pratar om god livskvalitet
    har vi lagt ribban högt.

  491. Och så tar man inte hänsyn
    till de förutsättningar vi har.

  492. Då blir det problematiskt.

  493. Det är viktigt att vi har det
    i bakhuvudet hela tiden.

  494. Vi har pratat om målet: god
    livskvalitet som måste brytas ner i-

  495. -vad vi kan göra i relation till det
    med kognitivt stöd.

  496. De olika hänsynstagandena:
    närstående, autonomi, integritet-

  497. -rättvisa, er roll.

  498. Även om man lyfter fram saker
    att tänka på-

  499. -och vi kan säga mer om varje sak-

  500. -behöver man etisk kompetens
    för att orientera sig i detta.

  501. Att bara läsa etisk kompetens
    räcker inte för att få den.

  502. Men att börja tänka på de här sakerna
    kan få en att lyfta blicken-

  503. -och inse: "Här är nåt
    som vi behöver jobba med."

  504. Vad är det för typ av kompetens?
    Jag kan lyfta fram tre stycken.

  505. Det första är uppmärksamhet.

  506. Att över huvud taget upptäcka
    att det finns en etisk problematik.

  507. Att här finns ett värde på spel.

  508. Här finns en person som inte vill ha
    stödet, men som inte säger det.

  509. Här finns en integritetsproblematik.

  510. Jag har vid flera tillfällen
    inom vård och omsorg stött på-

  511. -att man i ett vårdarperspektiv
    blir van vid situationer...

  512. Man blir van vid att se personer
    i integritetskänsliga situationer.

  513. Så man slutar reagera på dem. Vi be-
    höver kanske skärpa uppmärksamheten.

  514. Vår uppmärksamhet beror på
    vilka egna erfarenheter vi har-

  515. -i vår egen psykologi.
    Det beror på våra värderingar.

  516. Om det inte är viktigt
    med integritet för mig-

  517. -eller vilka manicker
    jag har i mitt hem-

  518. -är jag kanske inte så känslig för
    hur andra reagerar.

  519. Men det är också en del av
    den professionella kompetensen-

  520. -att vara uppmärksam på
    de här sakerna.

  521. Vi behöver ha förmåga
    att föra dialog.

  522. Även om jag tror att jag sett
    en problematik-

  523. -och vi inte för en dialog
    kring de här frågorna-

  524. -finns det en risk att vi gör
    en bedömning som inte stämmer.

  525. Jag har ett exempel
    som är lysande.

  526. Det handlar inte om kognitivt stöd,
    men det är bra.

  527. Vi gjorde en studie
    i Stockholmsområdet-

  528. -kring palliativ vård i hemmet.

  529. Vi stötte på en ganska speciell man,
    på olika sätt.

  530. Han bodde ensam.

  531. Till saken hör att han hade
    väldigt mycket ikoner på väggarna.

  532. Personalen hade utifrån det skrivit
    att personen, han kan kallas Kalle:

  533. "Kalle är strängt religiös."

  534. Jaha. Sen hade vi
    intervjuer med Kalle.

  535. Vi började prata om ikonerna.

  536. Det visade sig att han inte var
    religiös, men gillade ikoner.

  537. Han hade köpt ganska många.

  538. Det kan man tycka är en detalj att
    de dokumenterat att han är religiös.

  539. Men det intressanta var
    att personalen inom hemsjukvården-

  540. -hade börjat planera för att få in
    honom på ett katolskt vårdboende.

  541. Det var fel på många sätt.
    Han var inte religiös.

  542. Ikonerna är kanske framför allt
    förknippade med ortodox tro.

  543. Inte katolsk tro i första hand.
    Det var fel, men uppenbarligen-

  544. -hade ingen i personalen pratat med
    honom om detta. Fascinerande, va?

  545. Men ibland gör vi en bedömning
    och tar aldrig dialogen.

  546. Och även om vi för en dialog-

  547. -måste vi fatta beslut.

  548. Då måste vi fatta beslut som tar
    hänsyn till det jag lyft upp.

  549. Målet, de här ramarna.

  550. Där våra beslut motiveras av
    de överväganden vi gjort-

  551. -kring integritet och autonomi.

  552. Det här behöver vi jobba med.

  553. Ibland upplever jag
    att den etiska diskussionen blir...

  554. Många är intresserade av
    att prata etik.

  555. Det blir: "Å ena sidan, å andra
    sidan, men det finns inget rätt."

  556. Sen gör man som man gjort tidigare,
    men man har fått prata av sig.

  557. Vi behöver tänka mycket mer hur våra
    beslut och handlingar hänger ihop-

  558. -med våra etiska överväganden.

  559. Och försöka få ihop det
    på ett bra sätt.

  560. Sen räcker det inte
    att bara ha egenskaper på insidan.

  561. De strukturella förhållandena
    påverkar oss.

  562. Det finns lagstiftning att förhålla
    sig till. Ibland gillar vi den inte.

  563. Nåt som vi brottades med
    när jag jobbade inom demensvården-

  564. -var att vi inte fick låsa dörren
    för personen med demens utan intyg.

  565. Så vi hade patienter som gick ut
    och slog ihjäl sig.

  566. Den lagstiftningen måste man förhålla
    sig till och hitta vägar kring.

  567. Ekonomin påverkar uppenbarligen.

  568. Det påverkar vad vi kan göra
    och även vår uppmärksamhet.

  569. Hur ser de ekonomiska incitamenten ut
    för oss? Vad tittar man på-

  570. -och hur påverkar det oss
    när vi tittar på vad vi ska göra?

  571. Hur ser ledarskapet ut?

  572. Stödjer det ett reflekterat, etiskt
    förhållningssätt i de här frågorna?

  573. Eller styr andra saker
    vår uppmärksamhet?

  574. Hur ser vårdkulturen ut
    på den enhet där vi jobbar?

  575. Finns det utrymme för dessa frågor?
    Även om vi tycker att detta är bra-

  576. -kommer vi tillbaka till en kultur
    med andra mönster som vi bara följer.

  577. Som vi lätt faller in i.

  578. Jag kommer ihåg när jag började jobba
    inom äldreomsorgen när jag var...

  579. Jag vet inte hur gammal jag var,
    men i början av 90-talet var det.

  580. Jag tyckte att de gjorde konstiga
    saker. Sen gjorde jag det själv.

  581. När nån ny kom och ifrågasatte det
    undrade jag varför.

  582. Vi faller väldigt snabbt in i
    en viss kultur, bra eller dålig.

  583. Sen har samhället en viss bild
    och vissa förväntningar-

  584. -som vi också påverkas av.

  585. Hur ser samhället på stödet som de
    med kognitiv nedsättning bör få?

  586. Finns det en förståelse för att man
    ibland lägger stora resurser på det?

  587. Eller inte? Det beror på
    hur samhället ser ut-

  588. -och om andra grupper
    också kan få stöd.

  589. Allt detta behöver vi
    ha i bakhuvudet.

  590. Åtminstone om vi ska realisera mer
    systematiskt det här tankesättet.

  591. Jag ska inte dissa
    min egen föreläsning-

  592. -men ni har nog inte så stor nytta av
    att jag har pratat i snart en timme.

  593. Utan man måste jobba systematiskt med
    etiska frågor i verksamheten.

  594. Man måste systematiskt fundera på
    hur verksamheten kan organiseras-

  595. -så att de här frågeställningarna
    kommer upp systematiskt-

  596. -när vi ska göra bedömningar.

  597. Då hjälper en föreläsning möjligen
    som en första skjuts.

  598. Men andra insatser som bör ske på
    golvet är viktiga i detta sammanhang.

  599. Jag har gått igenom modellen.

  600. Är det nån som vill läsa mer-

  601. -har jag och en kollega
    kommit ut med "Etikboken".

  602. Det finns en del exempel hämtade från
    arbetsterapiperspektiv.

  603. Här presenteras modellen
    lite mer utförligt.

  604. Framför allt presenteras teorierna
    och begreppen bakom modellerna-

  605. -ganska utförligt.
    Den kan ni i så fall tillägna er.

  606. Jag ska sluta där.
    Om det är några frågor...

  607. Finns det ens nån tid kvar?

  608. Tusen tack, Lars.

  609. Först och främst.

  610. Jätteintressant, tycker jag
    som har hört dig förut.

  611. Vi har fått en god hjälp att förstå-

  612. -att det är svåra beslut vi tar
    tillsammans med patienter.

  613. Att respektera och väva in.

  614. En sak som slog mig
    var att många gånger-

  615. -är det svårt när man träffar folk
    att ta beslut om de vill ha det här.

  616. Så vi månar om att få fram
    informationen på rätt sätt.

  617. Att personer kanske kan prova
    ett annat sätt för att sen ta beslut.

  618. "Vill jag använda hjälpmedlet
    eller är det okej"-

  619. -"att jag fortsätter
    som jag haft det?"

  620. Det tycker jag är att respektera.
    Vi har fått en sms-fråga.

  621. Den har jag på mitt block där.

  622. För er som inte var här i går-

  623. -har vi ett telefonnummer på skärmen
    dit man kan skicka sin fråga.

  624. Man får ställa den så här också,
    men vi har fått en fråga.

  625. En person skriver:
    "Läste nånstans att i samråd"-

  626. -"är en härskarteknik."

  627. "Samråd och konsensus är vitala
    begrepp i vården och samhället."

  628. "Har du några idéer om det?"

  629. Jag tror absolut
    att det kan vara så.

  630. Vi måste erkänna att i
    de flesta situationer-

  631. -när man som professionell vårdare-

  632. -sitter med en brukare eller klient-

  633. -är det en maktskillnad.

  634. Om vi signalerar nånting-

  635. -som "det här tycker vi
    vore det bästa för dig", så...

  636. Och samtidigt eftersträva konsensus.

  637. Då har vi också signalerat-

  638. -att jag är i en maktsituation,
    du är underordnad.

  639. Personen kan tolka det som att
    det är bäst att ställa upp på det-

  640. -även om man inte håller med. Så det
    kan användas som härskarteknik.

  641. Man kanske inte gör det medvetet,
    men det kan uppstå.

  642. Jag vet inte hur man ska undvika det.

  643. Maktskillnaden är ju given
    från början.

  644. Men en hel del handlar nog om
    "framingen".

  645. Hur framställs och förmedlas
    informationen?

  646. Hur mycket av ens egna tankar
    finns med i det?

  647. En del säger att informationen ska
    förmedlas neutralt. Det går nog inte.

  648. Jag har ibland hävdat att det är
    bättre att vara tydlig med-

  649. -att: "Jag kan tänka så här
    kring denna situation."

  650. "Men du behöver inte tycka
    på det sättet."

  651. Och så kan man tänka så här:

  652. Om vi lägger vikt vid
    att respektera personens autonomi-

  653. -så...är det faktiskt en annan sak-

  654. -än att brukaren och jag
    ska vara överens om nåt.

  655. Ska vi respektera personens autonomi
    ska den viljan styra i första hand-

  656. -och vi gör det
    som ligger i linje med det.

  657. Idén om konsensus handlar om
    att vi ska bli överens.

  658. Jag ska tycka likadant som du.

  659. Då måste patienten
    också anpassa sig till mig.

  660. Det är lite frågan om vad vi tycker
    ska vara vägledande i första hand.

  661. Jag lutar åt att brukarens perspektiv
    får vara vägledande.

  662. Sen kan vi som professionella kanske
    inte ställa upp på vissa saker.

  663. "Du kan inte använda stödet
    på det här sättet."

  664. Eller: "Jag vill ha
    den här typen av stöd."

  665. "Jag vill ha ett datorstöd."

  666. Och vi gör bedömningen
    att det inte behövs.

  667. Då sätter den professionella
    bedömningen ramar för besluten.

  668. Så konsensus behöver inte vara bra
    ur ett autonomiperspektiv.

  669. Dessutom är det så att många som har
    kognitiv nedsättning-

  670. -har ett stort beroende av
    sitt nätverk.

  671. Så att vi vet också
    att man ibland kan-

  672. -fundera över vems önskningar
    det är. Det är ett svårt dilemma-

  673. -och som du sa finns det inget rätt
    och fel i många situationer.

  674. Men vi har fått ta del av
    ett verktyg som vi kan använda.

  675. Har vi nån fråga i publiken
    kommer Susanne med mikrofonen.

  676. Där har vi en.

  677. Det är egentligen ingen fråga.

  678. Jag är hjälpmedelskonsulent
    i Kalmar län.

  679. Det jag tänker är att många personer,
    patienter som vi träffar-

  680. -inom de kognitiva hjälpmedlen-

  681. -har en väldigt stor kunskap själva
    många gånger.

  682. De kanske behöver hjälp att sortera.

  683. Där har de också möjlighet
    att påverka-

  684. -genom att själva leta efter
    appar t.ex.-

  685. -som kan fungera
    om man ger dem ramar för det.

  686. Sen har de många gånger
    väldigt hög kunskap-

  687. -inom många ämnen.

  688. De kan tipsa oss om saker som vi
    tar med till andra personer vi möter.

  689. Just inom den patientgruppen...

  690. Jag jobbar med många olika.

  691. Där känner jag
    att vi försöker vara lyhörda för-

  692. -även deras kunskaper.

  693. Det kan vi koppla till
    självständighet.

  694. Att själv kunna bestämma över
    sitt eget liv.

  695. Det som man ibland kan möta är...

  696. Den typen av aktiviteter kan upplevas
    hotande för personalen.

  697. Man upplever att ens egen roll
    och kontroll hotas.

  698. Det måste man jobba med och det är
    klart att det kan bli problematiskt-

  699. -för jag har professionellt ansvar
    om det är min patient.

  700. Om jag godkänner ett hjälpmedel
    som det blir problem med-

  701. -finns ett professionellt ansvar
    som kan vara knepigt att hantera-

  702. -om personen tar beslut på egen hand.
    Det kan vara en konfliktsituation.

  703. Man har börjat uppmärksamma det mer-

  704. -i och med delat beslutsfattande.

  705. Vad händer med den traditionella
    ansvarsrollen för er-

  706. -om man låter patienten ta fler egna
    initiativ och göra mer på egen hand?

  707. Men generellt är det väl
    en bra riktning att gå i.

  708. Men man bör vara medveten om
    problematiken.

  709. Tusen tack för det, Lars.
    Med en applåd.

  710. Tack.

  711. Textning: Jussi Walles
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Vägen till hjälpmedel

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Vård och omsorg kringgärdas av och baseras på etiska värden och normer. Lars Sandman, professor i vårdetik vid Högskolan i Borås, presenterar en etisk modell som kan ge stöd och så att man inte glömmer viktiga faktorer. Att fundera över hur man bäst hjälper patienten och att lyssna på patienten på rätt sätt - det är exempel på vårdetik. Från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Ämnen:
Biologi > Kropp och hälsa, Religionskunskap > Etik och moral
Ämnesord:
Etik, Filosofi, Omvårdnadsetik, Personer med kognitiv funktionsnedsättning
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Hjälp att be om hjälp

Föräldrar till barn med funktionsnedsättning behöver kunskap om rättigheter och hur man går till väga för att få behovsrelaterat stöd. Mats Granlund, professor i handikappvetenskap vid högskolan i Jönköping, berättar om sin forskning. Från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Föräldrar med kognitiva svårigheter

Gunnel Janeslätt, arbetsterapeut och forskare på SUF-Kunskapscentrum, talar om vikten av att erbjuda föräldrar med kognitiva nedsättningar ett strukturerat och väl anpassat stöd. Från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Kommunikation i särskolan

Jessica Ericsson, kommunikationspedagog på Sundstagymnasiet i Karlstad, berättar om hur pedagogerna på gymnasiesärskolan arbetar med bilder och symboler. Från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Framtiden är redan här

Teknikinspiratören Daniel Erkstam menar att de bästa hjälpmedlen är de som inte märks så mycket men som tillför något som underlättar livet. Från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Vägen till hjälpmedel

Att fundera över hur man bäst hjälper patienten, och att lyssna på patienten på rätt sätt, är exempel på vårdetik. Lars Sandman, professor i vårdetik vid Högskolan i Borås, presenterar en etisk modell som kan ge stöd. Från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Kognitiv svikt och teknikanvändning

Louise Nygård, professor i arbetsterapi vid Karolinska institutet, pratar om hur det är att leva och åldras med kognitiv nedsättning i dagens tekniktäta landskap i hem och offentlig miljö. Från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Äldre med adhd och autism

Vad vet man om funktion hos och levnadsvillkor för personer äldre än 60 år med adhd och autismspektrumtillstånd? Lena Nylander är överläkare och specialist i allmän psykiatri. Från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Teknik för dementa

Ingela Månsson är arbetsterapeut och utredare på Hjälpmedelsinstitutet. Hon pratar om bland annat teknikstöd och vikten av att ta kontakt i rätt tid för att personer med demens ska få rätt stöd vid rätt tillfälle. Från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Så fungerade tekniken för mig

Monica Lütjohann fick hjälp först fem år efter diagnosen dement kognitiv svikt. Här intervjuas hon av arbetsterapeuten Catharina Montgomery. Från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stöd att uppfatta, lära och minnas

Från högpresterande till kaos

Anders Gustafsson berättar hur han levt livet i full fart med fokus på arbete och karriär men så över en natt förändras verkligheten. Vägen tillbaka präglas av diagnoser och vardagliga svårigheter som måste övervinnas. Från FKS inspirationsdagar på ABF i Stockholm 10-11 mars 2014. Arrangör: Föreningen för kognitivt stöd.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & biologi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaUR Samtiden - Vuxna och psykisk hälsa 2014

Inledning - jag tänker på dig

Susanne Rolfner Suvanto från föreningen Hjärnkoll håller ett inledningsanförande. Psykisk ohälsa är vanligt - en av fyra är drabbad, och tre av fyra är berörda; som vän, arbetskamrat eller som anhörig. Konferensen hölls 13-14 mars 2014 på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Expo Medica.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaBildningsbyrån - sex

Vi njuter av varandra

Sex har aldrig varit så kul som nu, säger Dag och Niki. De har levt ihop i trettiofem år, men känner sig som tonåringar. Receptet är planering och lek. Terapeuten Charlotte Makbouls bästa bot mot olust är så kallad mindfulness. Luststörningar har blivit en diagnos och allt fler söker hjälp för det.

Fråga oss