Titta

UR Samtiden - Det personliga uttrycket

UR Samtiden - Det personliga uttrycketDela
  1. När jag var tio år stod jag
    i kulissen vid Stora Teatern-

  2. -och tittade in på scenen.

  3. Jag hade fått min första roll.
    Sex repliker.

  4. Men jag kunde pjäsen utantill, kunde
    hoppa in i vilken roll som helst.

  5. Jag skulle kunna
    varje sång i den rätta tonarten.

  6. För hela min kropp
    var uppfylld av föreställningen.

  7. Sångerna, musiken... Det vibrerade
    under golvet av orkester.

  8. Det var ganska många
    i Storans orkester redan då.

  9. En sex, sju år senare
    stod jag då och då-

  10. -på ett lastbilsflak
    mitt på Kungstorget.

  11. Det kanske var söndag, solen sken,
    det var vår, jag sjöng mina sånger.

  12. Det var en vemodig visa. Det var den
    humorfyllda sången om tre sniglar.

  13. Och så var det den romantiska sången
    om kärlek. Operetten.

  14. Hela jag visste
    om publiken tänkte stanna.

  15. Jag kände att det var
    kontakt och kommunikation.

  16. Jag kände att jag kunde berätta nåt
    som betydde nånting för människorna.

  17. I den här sången om sniglarna
    och om den här kärleken.

  18. Men en annan gång
    så kände hela min kropp direkt:

  19. "De kommer inte att stanna. Det är
    söndag, de är lediga, solen skiner"-

  20. -"men de kommer att gå." Jag
    anstränger mig att sjunga vackrare.

  21. Jag försöker vara
    lite rolig och intressant-

  22. -men det hjälper inte. De drar.

  23. Vad är det då som gör om
    en sån publik stannar eller bara går?

  24. Det har jag funderat på länge. I dag,
    en del roller och sånger senare-

  25. -men framförallt efter över 30 år
    som universitetslärare-

  26. -i konstnärliga ämnen
    som opera, musik och läraryrkena-

  27. -så vet jag lite, lite mer
    vad som händer i kroppen.

  28. Vi kan börja med att säga:
    Smaka, lukta, höra, känna, se.

  29. Det är mina sinnen
    - och det är dina sinnen.

  30. Det är med dem som du och jag,
    ni och vi, läser av varandra.

  31. Mina sinnen kan läsa av dig.
    Hur känns det?

  32. Och jag kan ge dig tid
    att hinna läsa av mina sinnen.

  33. Och då
    kan det där fantastiska uppstå:

  34. kommunikation, samförstånd,
    passion, igenkänning...

  35. Det går rakt i hjärtat om det är
    konst. Det goda samtalet - passion.

  36. De berör varandra. Ja, så är det!

  37. Så det är inte så flummigt
    som man ibland har velat påstå.

  38. När alla sinnen skärps
    då kommer också det sjätte sinnet.

  39. Det är inget konstigt,
    vi är bara där.

  40. Jag lägger bollen
    hos mina medmusikanter, i rummet-

  41. -och ser om ni är min publik.

  42. Eller mina studenters publik.

  43. Och då
    tränar jag mina studenter i det.

  44. Då kan man undra hur man gör.

  45. Det handlar om
    att föda liv i stunden.

  46. Konstantin Stanislavskij sa:

  47. "Att hålla sig vid liv
    är en konstnärs plikt."

  48. Att föda liv på scenen, att
    vara riktig, att använda sig själv-

  49. -djupt nere i kroppens minnesbank.

  50. Och det kallar jag för
    den levda kroppens intelligens.

  51. Så när jag förankrar, som jag och du
    har gjort, dina minnen i kroppen-

  52. -och lyssnar på den,
    så vet kroppen mer än...

  53. Nu är jag rolig: Mer än knoppen.
    Först så reflekterar kroppen-

  54. -och tar ställning till sitt nu, sen
    kan det intellektuella reflektera.

  55. "Jaha, det var det som hände.
    Det kan ha berott på det."

  56. "Sen gjorde jag så, då hände detta.
    Du gjorde så, då hände nåt annat."

  57. Kroppen får reflektera i fred, sen
    reflekterar jag med vänstra halvan-

  58. -och då får kunskaperna gifta sig,
    de får samarbeta.

  59. De leder till en holistisk kunskap.

  60. Vi kallar det för
    en estetisk läroprocess.

  61. En estetisk eller holistisk kunskap.

  62. I sinnena bor emotionen.

  63. Skådespelaren vill ha emotion.
    Var är emotionen?

  64. Jag letade krampaktigt efter
    att vara rolig och vara känslosam.

  65. Men nej, den bor i sinnena.
    Jag lämnar mig själv i fred-

  66. -och lyssnar och
    låter det ske som vill ske i stunden-

  67. -av den musik, den teater,
    den yrkeskunskap, som jag har.

  68. Här sitter en läkare framför mig. Jag
    har inte jobbat med läkare, tyvärr-

  69. -men med psykologer, i tjugo år.

  70. Det betyder att jag i 40 terminer
    har jobbat med psykologer-

  71. -i empatisk förståelse för...
    Det är långt, det här.

  72. Empatisk förståelse för
    psykopatologifall.

  73. Om jag jobbar med
    skådespelare och sångare-

  74. -så vet de att de är skådespelare
    och sångare. De ska stå på scenen.

  75. Men en musiker säger gärna:
    "Nej, jag är ingen skådespelare."

  76. Och en psykolog säger:

  77. "Jag är absolut ingen skådespelare,
    jag vill inte göra nåt rollspel."

  78. Vad händer när jag lockar dem att
    göra rollspel? Varför gör jag det?

  79. Jo, det handlar om
    att alla yrkeskunskaper-

  80. -inte minst opera,
    som jag jobbar mest med-

  81. -och även musiker
    och psykologer och lärare-

  82. -har en mall:
    "Så här, så blir det rätt."

  83. "Så här ska du sjunga opera.
    Och den klangen ska vara där."

  84. Men då kanske du inte kommer igenom
    med det som du vill berätta.

  85. När du vill berätta nånting med
    opera... Två operastudenter är här.

  86. Vi har precis jobbat ihop.

  87. En operaaria har en styrfart.

  88. Att den når och berör så att
    den verkligen kan berätta nånting-

  89. -och inte bildar klanger och toner
    till självändamål.

  90. För det förstår inte våra sinnen.
    Vi kan imponeras av en sån ton-

  91. -men våra sinnen förstår inte,
    den träffar inte rakt i hjärtat.

  92. Om inte jag visar mig mänsklig
    för att nå din mänsklighet.

  93. Det är också på så sätt
    du når det som du vill berätta.

  94. När du hittar
    sättet att tala med din egen röst.

  95. Du talar med den rent fysiskt,
    men kanske vill tala med din passion-

  96. -när det gäller jämlikhet,
    demokrati, empati, mångfald.

  97. De styrdokument som vi bryr oss om
    och som vi står för.

  98. Du kan inte nå dem
    om du bara försöker vara duktig-

  99. -och bara reproducerar mallen.

  100. Jag hade inte tänkt säga det här:

  101. Jan Björklund skulle behöva tänka på
    det där med att reproducera mallen.

  102. För kunskap är bra,
    men för att du ska få den att nå ut-

  103. -och stanna i din kropp så
    måste du med din unika personlighet-

  104. -blanda den kunskapen
    så att du har nånting att berätta-

  105. -vilket yrke du än har.

  106. Här sitter en som jobbar med mode.
    En gammal granne till mig.

  107. Det är underbart
    vad det gör till exempel-

  108. -att känna
    att det är jag som berättar nånting.

  109. Då har det självklart med
    självförtroende att göra.

  110. Jag tränar studenternas
    självförtroende, självkänsla-

  111. -och att de ska våga tala med
    sin egen röst.

  112. Hur gör jag? Vad ställer sig i vägen?
    Det är väl bara att göra, eller hur?

  113. Ja, det är mycket
    som ställer sig i vägen.

  114. Jag brukar ha tre, fyra stolpar.

  115. Den första kallar jag för det yttre
    ögat. Jag ser på mig själv utifrån.

  116. "Jag duger inte.
    Jag kan inte säga det."

  117. "Han är snäll, jag tittar på honom."

  118. "Har jag en maska på strumpan?
    Hur sjöng jag? Var det falskt?"

  119. Jag ser mig själv utifrån
    och jag blir min egen fiende.

  120. En motor sätts i gång
    i min analytiska hjärna.

  121. Men det är jag
    som inte tycker om mig själv.

  122. Då kan jag träna det. Känna
    hur det är att släppa kontrollen.

  123. När jag duger.
    "Jag kände det, vi fick kontakt."

  124. Rollspel som ni ska slippa just nu.

  125. En av de andra viktiga stolparna
    heter undertext.

  126. Och vad är då undertext?

  127. Det vet många,
    men det kan vara nånting annat också.

  128. Undertext är det
    som jag också säger med mina ord.

  129. Jag säger: "Hej på er, allihop!"

  130. Då är undertexten kanske "hej på er,
    allihop". Lite käckt, ni ska må bra.

  131. Om jag säger "hej på er, allihop"
    så är undertexten en annan.

  132. Ni kände nästan vad det var.
    "Hej på er, allihop..."

  133. "Hej på er. Allihop."
    Nu är jag lite teknisk.

  134. Jag har en lista med aktiva verb
    på långt över 100 verb.

  135. Man kan pröva det där. Om
    man ska presentera som jag gör nu-

  136. -kan det bli tjatigt om man mal i ett
    tempo. Då kan man ta sån undertext.

  137. Och så tar jag den undertexten.

  138. Därför att ni inte ska somna,
    till exempel.

  139. Nu ska jag tjuvtitta i mitt papper.

  140. Om man tänker
    att varje genre har en sån mall-

  141. -som man ska leva upp till...

  142. Psykologen som sitter där med
    sin schizofrene 16-årige pojk tänker:

  143. "Jag måste göra rätt, vara en duktig
    psykolog. Han får inte störas."

  144. Då kan psykologen följa en mall. Om
    jag gör så, så kan det inte bli fel.

  145. Men vad glömmer psykologen?
    Därför tränar jag dem i rollspel.

  146. Jo, att ta in pojken och se om han
    styr min kunskap åt ett annat håll.

  147. Jag måste i mitt isberg av kunskap,
    som jag har när jag är psykolog...

  148. För de studenterna är flitiga.

  149. ...ta fram det som behövs just då.

  150. Så gör vi i vår föreställning också,
    även om vi inte ändrar ord-

  151. -så blir pausen annorlunda,
    och det blir lägre eller starkare-

  152. -för att vi
    ska hålla kommunikationen vid liv.

  153. Om man tänker sig
    att konsten och det goda samhället-

  154. -får denna flow, som bildar oxytocin,
    endorfin, dopamin och testosteron-

  155. -och andra stärkande empatiska
    hormoner och signalsubstanser-

  156. -och släpper fram det
    ihop med vår yrkeskunskap-

  157. -med vår unika dimension
    som personlighet-

  158. -tror jag att både konsten och livet
    kan prata med den mänskliga rösten.

  159. Den mänskliga rösten
    som gör skillnad-

  160. -mellan det mänskliga
    och det omänskliga.

  161. Nu har jag fått tecken på
    att det har gått en kvart.

  162. Textning: Helena Lindén
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

UR Samtiden - Det personliga uttrycket

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Gunilla Gårdfeldt, professor i musikdramatik och scenisk/musikalisk kommunikation, föreläser om hur man kan förmedla känslor trovärdigt. Hon berättar om hur man kan jobba med sin självkänsla och med hjälp av den fånga publikens intresse. Inspelat 19 maj 2014 på Stadsbiblioteket i Göteborg. Arrangör: Göteborgs universitet.

Ämnen:
Musik
Ämnesord:
Scenisk konst, Teater
Utbildningsnivå:
Högskola

Mer högskola & musik

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Polarprissamtal 2014

Musik och medkänsla

Ett samtal om hur man kan stärka människor genom musik. Medverkande: Fredrik Österling, Chiara Bombieri-Morales, Fanny Hamlin, Rebecka Törnqvist, Pontus de Wolfe. Samtalsledare: Nigel Osborne. Från Polar music talks. Inspelat på Rigoletto i Stockholm den 25 augusti 2014. Arrangör: Polar music prize.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - ledarskap

Vad är en bra ledare?

Få chefer kan som en dirigent vifta med en stav för att få personalen att göra som de vill. Kan ledare i allmänhet lära sig något av hur en dirigent leder sin orkester? Och vad krävs för att vara en bra dirigent?

Fråga oss