Titta

UR Samtiden - Bokmässan 2014

UR Samtiden - Bokmässan 2014

Om UR Samtiden - Bokmässan 2014

Seminarier och föreläsningar från bokmässan i Göteborg. Inspelat den 25-28 september 2014.

Till första programmet

UR Samtiden - Bokmässan 2014: Att vara förberedd inför dödenDela
  1. Välkomna.

  2. Jag har tre gäster här som har
    skrivit om döden på olika sätt.

  3. Owe Wikström,
    du har skrivit "Den dolda dörren".

  4. Den handlar om
    vad som händer efter döden.

  5. Du söker svar på frågan som händer
    när vi väl är döda.

  6. Lars H Gustafsson, du har skrivit
    "Det blå arkivet".

  7. Den handlar om vägen fram till döden
    och att förbereda sig för döden.

  8. Och Annika Koldenius, som har skrivit
    "Vi var alltid beredda.

  9. Den handlar om din son, Sam,
    som dör när han är elva år.

  10. Den handlar om din familjs kamp
    för att först hålla Sam vid liv-

  11. -och sen tvingas leva med
    att det inte gick.

  12. Det här seminariet har rubriken
    "Kan man vara förberedd inför döden?"

  13. Jag tror ingen annan i lokalen
    kan svara bättre än du.

  14. Annika, ni kämpade i elva år,
    och när döden sen ändå kom-

  15. -var ni förberedda då?

  16. Jag trodde att jag var det, men det
    visade sig att jag inte var det.

  17. Man kan tänka sig hur det blir
    när någon nära anhörig dör.

  18. Man kan föreställa sig det
    rent intellektuellt.

  19. Men känslomässigt gick det inte alls
    att förbereda sig.

  20. Hur ser du på det nu? Tänker du
    att vi borde vara mer förberedda?

  21. Att döden borde vara mer närvarande
    på något sätt innan den drabbar oss?

  22. Ja, jag skulle vilja det.

  23. Jag skulle vilja att vi pratade mer
    om det som faktiskt händer oss alla-

  24. -fast vi låtsas som om det inte
    kommer att hända.

  25. Jag tror vi måste leva så. Jag skulle
    vilja att vi pratade mer om det-

  26. -inte som ett misslyckande som ska
    hända så sent som möjligt-

  27. -utan som något
    som faktiskt kommer att hända.

  28. Också för att vi ska kunna ta hand om
    varandra i sorg bättre än vi kan nu.

  29. Jag mötte ovanan inför en sörjande
    människa. Hur ska man bete sig?

  30. Och hur skulle jag bete mig
    som sörjande?

  31. Vi ska prata mer om det.

  32. Lars H Gustafsson, du tvingades
    komma döden nära för tio år sen-

  33. -för då omkom din hustru
    i en bilolycka på vägen hem.

  34. Så kan ju döden också komma.

  35. Plötsligt, mitt i livet
    när vi är oförberedda.

  36. Om du tänker tillbaka,
    hade du nån beredskap då?

  37. Var du förberedd för döden
    när den drabbade dig så plötsligt?

  38. Nej, det hade jag inte.

  39. Jag var väldigt oförberedd
    på alla sätt.

  40. Jag håller med dig där, Annika.
    Jag tror också att...

  41. Min bok handlar ju om...
    Det är den frågan jag tar upp-

  42. -och försöker förstå. Jag tror att
    det är bra om vi pratar mer om det-

  43. -och att vi öppnar upp ett rum där
    det är tillåtet att prata om döden.

  44. Både döendet
    och det som kan hända sen.

  45. Och att vi låter det bli
    en del av vårt samtal.

  46. Sen tror jag som du, att man kan
    förbereda sig till en viss gräns.

  47. Men att vara riktigt känslomässigt
    förberedd undrar jag om det går-

  48. -och om det ens är bra.

  49. Din bok heter ju
    "Vi var alltid förberedda".

  50. Jag tänkte att den hade kunnat heta
    "Vi var aldrig förberedda".

  51. Så paradoxalt är det på något sätt.

  52. Owe Wikström, du tvingades för nåt år
    sen konfronteras med din egen död.

  53. Du föll ner från ett löpband
    och fick ett plötsligt hjärtstopp.

  54. Vilken beredskap hade du i dig själv-

  55. -när du vaknade upp på sjukhuset
    och hade varit så nära att dö.

  56. Jag fick höra att fem procent klarar
    sig och jag undrade: "Varför jag?"

  57. Jag är gammal sjukhuspräst, jag
    jobbade inom palliativ vård tidigare.

  58. Så jag undrade varför jag klarade mig
    när andra hade förlorat anhöriga.

  59. Jag sysslar med religion
    och existentiella frågor.

  60. Men jag var inte beredd. Jag har bara
    objektiverat mycket i mitt yrke.

  61. -i frågan om livet efter detta.
    Nej, jag tror inte jag var förberedd.

  62. Vad hände dig då,
    när du tvingades konfrontera-

  63. -idén om att det tar slut? Nu var det
    nära, men en dag ska det ju hända.

  64. -Vad som händer med mig, eller?
    -Ja.

  65. Det har hänt mycket tycker jag.
    Dels tvingades jag reflektera över-

  66. -att tillvaron inte är interimistisk
    och tillfällig och på låtsas.

  67. Det innehåller ett grundläggande
    problem som man måste ta vara på.

  68. För mig var det att skriva av mig
    och att försöka identifiera.

  69. Jag är gift med en läkare,
    min bror är läkare.

  70. Jag har medicinare i huset.

  71. Och jag vet hur palliativ medicin
    fungerar, för jag är sjukhuspräst.

  72. Min grundfråga...

  73. Det är väl för att jag är den jag är,
    men vart tar man vägen?

  74. Vad händer med en person
    som slutar andas?

  75. Borta? "Forever?"

  76. Himlen, Nangilima, Nangijala, "you
    get pie in the high when you die"?

  77. "It's nothing?" Eller ett evigt liv?

  78. Så jag tänkte skriva om det.

  79. Vilka föreställningar finns det
    om att inte längre finnas?

  80. Hur har det påverkat er egen relation
    till döden att skriva om den?

  81. Annika?

  82. Att skriva om den
    påverkade inte så mycket.

  83. Det var ett sätt att sortera tankar
    och förstå det jag varit med om.

  84. Men fram till Sams död
    trodde jag att jag var odödlig.

  85. För det var ju sättet
    jag kunde leva på.

  86. Jag hade småbarn, karriär
    och hade bara riktning framåt-

  87. -och helt plötsligt
    stannade allt upp.

  88. Jag blev väldigt påmind om
    att jag också skulle dö en dag.

  89. Så det påverkade mig jättemycket.

  90. -Hur då?
    -Det är ju också så där roligt.

  91. En del av boken
    handlar om sorgeprocessen.

  92. Jag och min man sörjde väldigt olika.
    Vi var på olika ställen i vår sorg.

  93. Vi hade också olika inställningar
    till att vi skulle dö en dag.

  94. Vi ska ju dö en dag. Det spelar ingen
    roll vad jag gör, för jag ska dö.

  95. Och Jon sa: "Ja! Det spelar ingen
    roll, för vi får ändå dö!"

  96. Och så kunde han säga "ja",
    medan jag var helt tvärt om.

  97. Sen går det lite i vågor. Nu är jag
    mer inne på Jons inställning.

  98. Vi är ju det enda djuret som tvingas
    leva med insikten om att vi ska dö.

  99. Ändå lever vi på något sätt
    som om det inte ska hända.

  100. Hur klarar djuret människan insikten
    som vi är drabbade av?

  101. Jag tror att när det händer såna här
    saker, som för dig eller mig...

  102. När nån som står oss väldigt nära
    plötsligt dör alldeles för tidigt-

  103. -skakar det om oss i grundvalarna.

  104. Fram till dess kan man tro
    att man har kontroll över saker.

  105. Vi lever i ett sånt samhälle
    där vi tror att vi har kontroll.

  106. Vi kan planera för framtiden och har
    våra idéer om hur livet ska vara.

  107. Man har lite olika alternativ
    att välja på.

  108. Och plötsligt kommer den här döden,
    och hela underlaget är borta.

  109. Plötsligt drabbas man av insikten-

  110. -att precis vad som helst kan hända
    när som helst.

  111. Man har ingen kontroll. Det är
    en väldigt omskakande upplevelse.

  112. Den får man ju fortsätta
    att leva med sen.

  113. Man är längst ut på en stupkant
    brukar jag tänka.

  114. Det har jag lånat av Ludvig Jönsson,
    den gamle prästen.

  115. Han beskriver det så här:
    "Det finns inga skyddsräcken."

  116. Så kan jag uppleva det. Det finns
    inga skyddsräcken ute på kanten.

  117. Och plötsligt blir man stående
    och ser vilken utsikt det är.

  118. Men för dig att skriva om döden
    och att göra jobbet med sig själv-

  119. -och att våga konfrontera
    alla föreställningarna...

  120. -Vad har det inneburit?
    -Det har varit en bra process.

  121. Jag började med Vita arkivet som man
    ska fylla i när man är över 70.

  122. Då kom det jag hade varit med om upp.

  123. Då märkte jag hur det påverkade
    mitt sätt att tänka.

  124. Jag måste ta itu med dem. Då landar
    jag till slut ändå i det här...

  125. Det jag har varit med om som gör ont
    började jag kalla det röda arkivet.

  126. Jag började förstå hur viktigt det
    var att ha med sig-

  127. -men också att handskas med det
    på nåt sätt.

  128. Och så landade jag till slut
    i någonting annat.

  129. Det som du skriver om,
    det vet vi ingenting om.

  130. I alla fall inte jag.
    Det som kommer sen...

  131. Men vi vet en del om... Vi har ett
    liv att leva. Vi vet två saker.

  132. Vi ska dö.
    Och vi ska leva tills vi dör.

  133. Vi har ett ansvar för båda.
    Både att fundera kring döden-

  134. -men också att fundera på vad man ska
    göra med livet som man har.

  135. Det var det jag började kalla
    för det blå arkivet, som boken heter.

  136. Vad har jag med mig?
    Vad är det som är riktigt viktigt?

  137. Vad ska jag vara rädd om?
    Vad ska jag värna om?

  138. För mig blev det en bra process.
    Jag blev glad av att skriva om döden.

  139. Det låter paradoxalt, men ja...

  140. Jag har märkt det när jag pratar med
    generationskamrater och andra-

  141. -när vi kommer in på samtalen om
    döden så blir vi ofta på gott humör-

  142. -märkligt nog, men jag tror att man
    lyfter på något man har tassat runt-

  143. -eller inte riktigt vetat
    hur man ska göra.

  144. Det är en befrielse på nåt sätt.

  145. Vi kommer inte undan det,
    så vi kan lika gärna prata om det.

  146. Owe, vad har du i din process
    kommit fram till?

  147. Du jobbar med hur döendet kan bli
    och vad vi har kvar av livet.

  148. Eller att bearbeta sorgen som du
    beskriver i din bok, Annika.

  149. Det är tydliga projekt.

  150. -Du är ju ute...
    -Ute och cyklar.

  151. Du är ju ute i tassemarker med sånt
    som vi aldrig kan hålla i ordentligt.

  152. Det finns inga svar
    på frågan vad som händer.

  153. Jag har skrivit så att några samtalar
    i boken. De tycker olika.

  154. En agnostiker, en ateist
    och en troende person.

  155. Nån sökande, new ageare, ying, yang
    och Knoll och Tott.

  156. Det finns ju 18 varianter av hur man
    ska förhålla sig till det här.

  157. Det har varit en hjälp för mig själv
    att renodla ordet "ja".

  158. Det finns ett liv efter detta.

  159. Det finns en mötesplats i det
    outgrundliga vi kallar för döden.

  160. Vi kanske inte känner igen varann,
    men det är tryggt och stabilt.

  161. Det existerar något, och då använder
    jag Johann Sebastian Bach.

  162. Hans musik är underbar för han
    beskriver döendet och nedbrytningen.

  163. "När jag ska lämna världen
    så lämnar du ej mig."

  164. Det finns en identifikationsperson
    i Kristusgestalten i hans musik.

  165. Sen skriver han om att när man väl
    har dött kommer man hem.

  166. Att spela gitarr i tusen år
    är inte min grej.

  167. Det finns symboler
    för en annan värld. Ja, nej.

  168. Det är mina marxistiska kompisar
    och ateister som jag diskuterar med.

  169. Mitt jobb är att diskutera religion-
    ens funktion, inte dess sanning.

  170. Ja, det finns en värld efter denna.
    Nej, det är de som är ateister.

  171. De säger att det inte finns några
    rimliga skäl i världen att anta nåt-

  172. -och att gudstro
    är klassisk regression.

  173. Alla som är med om nåt svårt tenderar
    att bli som ett barn som kommer hem.

  174. Då tolkar man. "Tryggare kan ingen
    vara än Guds lilla barnaskara..."

  175. Så projicerar man ut i rymden en
    gudagestalt som man klänger på.

  176. "Gud finns inte,
    det är vår egen skräck"-

  177. -"så skapar vi en föreställning
    om Gud för att slippa det."

  178. Psykoanalytiskt är gudstron en följd
    av tre funktioner:

  179. Regression. Projektion,
    jag projicerar ut på rymden.

  180. Kompensation. Man tillskriver denna
    värld bortom rymden en realitet.

  181. Det skyddar oss, men det är falskt.
    Det är Marx, Freud, Feuerbach.

  182. En lång klassisk tradition
    säger att det "bullshit". Nej.

  183. Så har jag det jag gillar bäst,
    eller jag gillar alla tre.

  184. Och det är kanske.
    Då tar jag Marcel Proust.

  185. Proust är ju outhärdligt långt
    skrivande författare.

  186. Han har skrivit
    "À la recherche du temps perdu".

  187. Ett tips för alla som ska läsa boken:

  188. Gå in på internet
    och slå upp "Proust homesite".

  189. Sen klickar ni på "short version".
    Jättepraktiskt.

  190. Det är 3 000 sidor på åtta sidor.
    I alla fall...

  191. Prousts grej är att estetiken,
    skönheten, vad ska man säga?

  192. Det vackra kan härbärgera vår oro,
    men han ger sig inte på att svara.

  193. "Inte ens en liten fågel"-

  194. -"som sjunger på grönan kvist
    lär det finnas på andra sidan."

  195. "Den vackraste dag
    som sommaren skänkt"-

  196. -"har det hänt att jag längtat dit."

  197. Det är Proust, på ett sätt att...
    Skönheten...

  198. -Det är Ferlin.
    -Förlåt. Ferlin. Pilutta dig.

  199. Ferlin, självfallet. Han beskriver...

  200. Men framförallt, Proust beskriver att
    konst, litteratur, musik och poesi-

  201. -skapar rum där vi får dväljas med
    vår ständiga tvekan inför detta.

  202. Finns vi när vi har dött?
    Men vi får inga yttersta svar.

  203. Tryggheten ligger i att acceptera-

  204. -att det finns en dimension
    som inte är besvarbar.

  205. Men som likförb... Ursäkta mig,
    "lik mycket" vi attraheras av.

  206. För mig är musiken en stabilisator
    inför de fasansfulla gåtorna.

  207. Inte bara att jag ska dö.

  208. Jag följde en kollega till min fru,
    min fru är läkare.

  209. Döds...

  210. Ja.

  211. Vid jordfästningen
    satt ett 30-tal doktorer.

  212. Alla var lika kastrerade-

  213. -när det gällde frågan om vart
    människan tar vägen.

  214. Det märktes hur musiken
    ändå kunde ge en slags uthärdbar...

  215. Ursäkta om jag pratar för länge.
    Ja, nej, kanske.

  216. För mig är "kanske" viktigt,
    att vi har alla tre inom oss.

  217. "Kanske" är svårt att leva med.

  218. Vi är en varelse som vill ha svar.
    Vi har svårt för ovetskap.

  219. Då skapar vi svaren och bilderna
    av vad som ska hända.

  220. Så har vi gjort
    sen vi började trava på jorden.

  221. Vi har skapat mängder med föreställ-
    ningar om vad som händer efter döden.

  222. Men idag i Sverige lever ju
    ganska mycket utan bilder.

  223. Vi är ju inte eniga längre i vår
    kultur om vad som ska hända.

  224. Döden har ju i vår kultur
    varit bildrikt beskriven.

  225. -Återseenden, himlar, salighet.
    -Nangijala.

  226. Eller skärseldar,
    men vi har ju ändå haft en bild.

  227. Men nu är vi utan bilder.

  228. Vad händer då när vi försöker
    föreställa oss vad som ska hända?

  229. Jag håller med dig,
    och håller ändå inte riktigt med dig.

  230. När jag har pratat med människor om
    döden, jag är läkare själv-

  231. -så de jag har pratat mest med
    är barn och ungdomar.

  232. Även om de färdiga,
    gemensamma bilderna av döden-

  233. -inte längre har samma tyngd,
    eller inte är lika starka kanske-

  234. -så har det slagit mig-

  235. -att om jag pratar med en 13-åring
    om döden har hon massor av bilder.

  236. Ofta väldigt originella
    och spännande bilder.

  237. Jag har i min bok
    skrivit om tre barn-

  238. -varav två är döende
    och vet om att de är döende.

  239. Och ett i en
    mycket allvarlig krigssituation.

  240. Hon är hotad. Det var i Beirut
    under kriget när jag var där.

  241. Deras bilder har påverkat mig
    på djupet.

  242. Finns det nåt i barnets förmåga
    som vi förlorar när vi blir äldre?

  243. Att våga tänka och föreställa sig.

  244. Ja, det är möjligt att det är så-

  245. -även om jag tror att många vuxna har
    sina bilder alldeles för sig själva.

  246. Vi delar dem kanske inte.

  247. Det har jag tänkt på
    när jag och andra pratar om döden.

  248. Det visar sig att alla har tänkt på
    det här och har sina föreställningar.

  249. Några liknar de tre huvudkaraktärerna
    i din bok. Några tänker annorlunda.

  250. Men vi har ändå levande bilder.
    Det som jag tror är det viktiga...

  251. Vi kanske inte ska längta efter att
    ha de alltför entydiga bilderna igen.

  252. Vi kanske borde dela de vi har
    med varandra.

  253. Vi kan göra livet mycket rikare så.

  254. -Våga tänka nya bilder.
    -Ja, och lyssna på barn och unga.

  255. De har ofta de mest originella,
    spännande och utvecklade bilderna.

  256. Jag som är över 70 år
    har tagit djupt intryck av dem.

  257. Jag får ibland frågan vilka som har
    varit mina främsta läromästare.

  258. Då landar jag på några barn.

  259. Annika, under hela den här processen
    och allt som hände er...

  260. Hur funderade du då kring döden
    och vad döden är?

  261. Så länge Sam klarade sig, för det
    gjorde han ju så många gånger...

  262. Det var otaliga gånger han opererades
    och transplanterades.

  263. Läkarna sa: "Det är inte säkert
    att han klarar operationen."

  264. Då tänkte inte jag på döden alls.

  265. Då är man så uppfylld av viljan
    att göra sitt barn friskt.

  266. Så jag tänkte inte på döden alls
    förrän han faktiskt dog.

  267. Vad hade du för bilder att ta till-

  268. -när du funderade på
    vart Sam hade tagit vägen?

  269. Då har ju jag det problemet att jag
    är ateist. För det blir ett problem.

  270. Jag kan inte säga att han kom till
    himlen eller att han finns nånstans.

  271. Jag har ju bilden att det blir svart-

  272. -och han finns nere i jorden.
    Han fick en kistbegravning.

  273. Han ligger nere i jorden
    och han är ett skelett.

  274. Det som var han,
    det finns inte längre.

  275. Det lever vidare i våra minnen
    och våra berättelser om honom.

  276. På det sättet kan han då
    få leva kvar.

  277. Det är så väldigt fint,
    men smärtsamt-

  278. -när du beskriver att din kropp
    inte förstår att Sam är borta.

  279. Hur dina händer minns och hur du hela
    tiden letar efter honom med blicken.

  280. Och att du inte kan gå till graven i
    början för hela du vill ta upp honom.

  281. Det är en väldigt tydlig bild av hur
    omöjligt det är att acceptera döden-

  282. -och att förstå döden.
    Hur tänker du kring det idag?

  283. Idag har jag lättare
    att gå till graven.

  284. Och jag förstår också.
    Jon ville ha en plats att gå till.

  285. Jag behövde inte det lika mycket då.

  286. Sen utvecklas man som människa. Man
    får andra tankar och erfarenheter.

  287. Nu är jag glad att vi har en grav
    att gå till och att han finns där.

  288. Det är inte
    som jag beskriver i boken.

  289. Tre år senare är det underbart att ha
    en grav att gå till där han finns.

  290. Vad fint.

  291. Det är tydligt att ni har olika syn
    på många av de här sakerna-

  292. -men ni klarar ändå
    att vänta in varandra.

  293. Det är det,
    döden faller så olika i oss.

  294. Så är det.

  295. Jag tycker det är viktigt för att...

  296. Man får vara så generös och tolerant
    mot sin medmänniska som möjligt.

  297. Vi kanske ska förklara att din man
    ville ha en jordbegravning.

  298. Och du ville hellre sprida askan.
    Det är helt olika saker.

  299. Det är det att från allra första
    början... Jag har inte riktigt vetat.

  300. Men Jon har varit tydlig från början,
    sen Sam föddes-

  301. -och det stod klart att han var
    väldigt sjuk från början.

  302. Han ville ha en grav att gå till.

  303. Jons morfar är präst, så han har haft
    det lite med sig från sin familj.

  304. -Men nu har det fallit så i dig...
    -Nu är det bra att han ligger där.

  305. Jag är väldigt glad över det.

  306. Lars, det visar att det är svårt att
    veta vad vi vill.

  307. Du försöker ju ta reda på det.
    Ska jag kremeras eller jordbegravas?

  308. Hur ska man veta det? Hur ska man
    kunna fråga sig själv och svara?

  309. Man går igenom en process under
    livets gång. Så blev det för mig.

  310. Jag har tänkt annorlunda
    mot hur jag tänker nu.

  311. Det beror på var man befinner sig
    i livet och tänker kring sina barn-

  312. -och det sammanhang
    man är inne i och så.

  313. Det finns inga givna svar
    för vad som är rätt eller fel.

  314. Var och en måste ju... Men jag tror
    att det är bra att fundera kring det.

  315. Vi måste respektera varandra,
    att vi landar olika-

  316. -både kring det här...
    Det började ju så för mig.

  317. Det var just Vita arkivet.
    Jordbegravning eller kremering.

  318. Jag kom på att jag inte hade tänkt
    igenom det här med organdonation.

  319. Det var en skam för mig.
    Jag tänkte: "Vilka dumheter."

  320. Det är ju så enkelt att anmäla sig
    på socialstyrelsens hemsida.

  321. Varför hade inte jag gjort det?

  322. Såna där rent konkreta frågor
    dyker upp då.

  323. Det är nyttigt och bra
    att tänka igenom det.

  324. Sen blir det ändå så med det
    praktiska, om man har barn-

  325. -så tänker jag att när jag är borta-

  326. -så behöver ju inte jag ha så mycket
    synpunkter på vad som ska hända.

  327. De måste få fatta de besluten om vad
    som är bra för dem och barnbarnen.

  328. Bara det, att fundera
    på hur mycket man ska föreskriva-

  329. -och hur mycket ska jag lämna.
    Såna frågor har jag funderat på.

  330. Sen kommer man in på de här frågorna.
    Såna frågor hänger ihop med-

  331. -med mina tidigare upplevelser,
    inte minst i samband med dödsfall.

  332. Men också hur jag tänker kring dina
    frågor, om jag får säga så, Owe.

  333. Hur tänker jag?
    Finns det nån fortsättning?

  334. Vad får det för konsekvenser för mitt
    sätt att tänka kring det praktiska?

  335. Allt det här hänger ihop
    på något vis.

  336. Det landar för mig i hur jag ska
    tänka kring det liv jag har kvar?

  337. Det är det allra viktigaste kanske.

  338. Men det du har gjort, att tänka på
    döden, det finns ju föreställningar-

  339. -om att det är farligt att tänka
    för mycket på döden.

  340. Att det är med döden som med solen,
    att man bara kan titta en kort stund.

  341. Eller som hos Tolstoj:
    "Den som dröjer vid sin död"-

  342. -"kommer att skrika oupphörligt
    tills han dör."

  343. Och stoikernas tanke, att vi aldrig
    får glömma att vi är dödliga.

  344. Är det bra för oss
    att tänka på döden?

  345. Ja, ibland. Naturligtvis inte jämt.
    Men jag tycker...

  346. På grundval av att jag
    har varit i närheten så påtagligt...

  347. Min son hade cancer när han föddes,
    en tumör dessutom.

  348. Jag har haft det i familjen.

  349. Det är bra att reflektera,
    för plötsligt står man där.

  350. Och har man noll beredskap...
    Jag vill bereda nån slags mark.

  351. Det är därför jag har skapat samtals-
    gruppen. De tycker olika allihopa.

  352. På slutet sticker jag fram som präst,
    för jag har en kristen tro.

  353. Poängen med boken är inte alls det,
    utan att skapa en samtalsarena.

  354. Ateister ska få stå på sig utan att
    bli motsagda eller förlöjligade.

  355. "Hur kan du smita undan frågorna?"
    En del säger det, och tvärt om.

  356. För mig är det nog så...

  357. Men kvar tycker jag,
    apropå vad du säger-

  358. -så finns en blå hinna över tillvaron
    när man har varit i ytterskärgården.

  359. Tillvaron är skör.
    Vi har varandra i några år.

  360. Man kan inte smita. Så är det ännu
    mer när man har ett barn så där.

  361. Det är så påtagligt att tillvaron
    får en annan valör.

  362. Det är inte deppigt, men det är en
    intensitet i tillvaron-

  363. -om du frågar mig.

  364. Den är ny och fräsch för mig,
    så jag lever mer intensivt.

  365. Alla andra dagar ska vi leva.

  366. Detta är att jag skiter
    i vissa saker. Ursäkta mig.

  367. Jag är pensionär, jag får göra som
    jag vill. Man väljer bort saker.

  368. Och samtidigt är grundläggande vemod
    för mig blues.

  369. För mig är musik kopplat
    till den interimistiska tanken.

  370. Annika, vad händer med livet
    när döden kommer nära?

  371. Det egna livet?
    Synen på livet, vad livet är?

  372. Jag sa just att Jon och jag såg så
    olika på det.

  373. "Ja! Vi ska ändå dö,
    så vi kan göra vad sjutton vi vill."

  374. För mig var det väldigt så där att...

  375. Det spelar ingen roll
    hur mycket jag producerar-

  376. -eller skriver böcker,
    för det kommer ändå att bli aska.

  377. Vad är det då jag ska göra
    när jag är här i livet, eller ja...

  378. ...eller går här på jorden?

  379. Det enda svaret jag har, det är:

  380. Jag vill krama mina barn och min man
    och träffa mina vänner.

  381. Jag vill inte känna
    det där ekorrhjulet.

  382. Det kan jag känna att har förändrats
    sen Sam dog.

  383. Jag är liksom inte så intresserad
    av det längre för att...

  384. Det är en sån där klyscha
    som alla säger.

  385. Går man igenom en kris
    eller nåt omvälvande-

  386. -så får man en ny syn på livet.

  387. Det kommer ju inte på en gång.

  388. Vi har ju våra vanor
    och invanda beteenden-

  389. -om hur vi bör vara
    eller vad vi ska göra.

  390. Det är först efter två tre år
    som jag har insett det.

  391. Den här omlärningsprocessen
    om vem jag är-

  392. -vilka som ingår i min familj
    och hur vi är mot varandra-

  393. -har tagit ett par år att lära sig
    inför det nya livet kan man säga.

  394. Men ja, jag vill krama mina barn.

  395. Det är det enda som kommer ur mig nu.
    Jag vill krama min familj.

  396. -Det där...
    -Det är en...

  397. Du är ett exempel på vad många
    sekulära känner sig lämnade till.

  398. Det blir bara svart.

  399. Det är en uppgift för oss,
    vår generation att lösa det.

  400. Hur blir livet meningsfullt
    om det kan ta slut när som helst-

  401. -och alla vi älskar kan ryckas ifrån
    oss när som helst?

  402. -Vad sjutton är poängen då?
    -Vad är meningen?

  403. Det har vi på några generationer
    bara hamnat i.

  404. -Och så pratar vi inte om det.
    -Men...

  405. Lös det nu, Lars.

  406. Nej, men jag tänker, om jag ska vara
    personlig så kan jag säga-

  407. -att en trösterik... Jag vet inte var
    jag hamnar i ditt samtalsgäng.

  408. En trösterik tanke för mig
    som är naturvetare-

  409. -så jag har lätt att känna igen mig
    i den materialistiska synen-

  410. -att vi finns och sen är vi borta.

  411. Samtidigt kan jag tänka
    lite tvärt om ibland.

  412. Just för att jag är naturvetare är
    det självklart att tro på evigt liv.

  413. Jag vet att allt kommer att tas
    tillvara. Allt i mig tas tillvara.

  414. Då tänker jag även
    att mina tankar lever vidare.

  415. Vi lever alla vidare
    både rent materiellt...

  416. Varje atom i dig kommer att användas
    på nåt sinnrikt och bra sätt.

  417. De går upp i det fantastiska
    kretsloppet som pågår-

  418. -som vi bara vet så lite om.
    Vi har så lite kunskap om detta.

  419. Vi bara ser och kan ana vilken
    otroligt fantastisk skapelse-

  420. -det är som är igång för fullt.

  421. Och där kan jag bli en del vare sig
    jag lever nu eller är död.

  422. Där finns mina anhöriga.

  423. Jag har svårt att tänka att jag ska
    nära som fysiska personer.

  424. Att jag skulle återfödas som läkare
    Lars Gustafsson, vilken mardröm.

  425. Det vill jag inte,
    och jag tror inte på det heller.

  426. Men jag tror att vi alla
    finns där tillsammans.

  427. Mina döda lever kvar.
    Jag pratar med ganska ofta.

  428. De finns här inne.

  429. Till slut finns vi i denna fantast-
    iska gemenskap som vi vet så lite om.

  430. Och där jag också
    är en troende människa.

  431. Jag tror att det finns nån Gud-

  432. -som håller i det här på nåt sätt
    som jag inte har nån koll på.

  433. Vi kan tänka på olika sätt
    kring de frågorna.

  434. Men att det bara blir svart...

  435. Det är så mycket mer. I så fall
    är det en otroligt vacker svärta.

  436. Jag tänker också att vi lever kvar
    i varandras minnen och berättelser.

  437. Våra erfarenheter sipprar ju ner
    till nästkommande generationer.

  438. På det sättet
    lever vi ju också vidare-

  439. -även om jag som tänkande och egen
    människa inte gör det.

  440. Det där är ju
    en ny tankekonstruktion.

  441. Vi skapar ju nya förklaringsmodeller
    hela tiden.

  442. De här memerna som Dawkins pratar om.

  443. Vi låter vår kultur och sociala
    mönster gå vidare i generationerna.

  444. Det där med att skapa nya ord
    och bilder för döden...

  445. Du skapar en grupp i din bok som
    stångas kring de här frågorna.

  446. Men vad finns det för mötesplatser?

  447. När hjälper vi varandra
    att hantera det här?

  448. Jag tycker att...

  449. Ja, som idag. Folk lyssnar
    på ett märkligt föredrag om att dö.

  450. -Gjorde man det förr i världen?
    -Finns det ett nytt intresse nu?

  451. Ja, jag vet inte. Det är möjligt att
    folk har blivit öppnare och talar-

  452. -inte bara om själva döendet.

  453. Den palliativa medicinen
    har revolutionerat vården.

  454. Men det är inte det vi pratar om,
    utan "snart ser vi inte varann".

  455. Det behövs mötesplatser.
    Det här är en sån mötesplats.

  456. Jag har märkt, men det är kanske
    för att jag har skrivit om det.

  457. Så jag pratar mycket mer. Medicinarna
    bjuder in mig att prata om döden.

  458. Det var inte vanligt förr.

  459. På bibliotek och så. Inte i kyrkor,
    för de kan det redan, så att säga.

  460. Nej, men mentala utrymmen
    där man får reflektera.

  461. Kan vi säga att vi har tröttnat
    på den här tystnaden?

  462. Har vi fått nog av att inte prata?

  463. Det som händer-

  464. -när man själv kommer nära döden
    är att det blir tyst runtomkring-

  465. -eftersom vi lever i en kultur
    där vi har sopat döden under mattan.

  466. Vi har svårt att prata om det.

  467. Man vill inte störa och människor
    är rädda att säga fel saker.

  468. Vi har ju inga ritualer för
    hur man ska ta hand om varandra.

  469. Hur påverkade det dig när du...?

  470. För några generationer sen var det
    vanligare att folk förlorade barn.

  471. Smärtan var säkert den samma,
    men det hade säkert hänt hos grannen.

  472. Man såg på varandra och förstod.
    Man fick en förstående blick.

  473. Nu blir folk rädda för dig.
    De vill inte höra att det kan hända.

  474. Nej, men jag upplevde
    många märkliga beteenden.

  475. Grannar som började gråta
    när de såg mig.

  476. Jag fick trösta dem för att de blev
    ledsna för att mitt barn hade dött.

  477. Det var en reaktion
    jag var väldigt oförberedd på.

  478. Att andra människor som inte
    hade känt Sam eller vår familj-

  479. -skulle bli så fruktansvärt
    känslomässigt påverkade av det.

  480. Där visste jag inte riktigt
    vad jag skulle svara.

  481. "Det är klart att du får gråta fast
    det är mitt barn som har dött.

  482. Då hamnade jag också i nån sån där
    stoisk... "Ja, det är okej."

  483. Där kände jag att vi inte hade några
    ritualer eller beteenden.

  484. För jag tycker att människan lär sig
    genom att härma andra människor.

  485. Det är ju så vi lär oss.

  486. Jag hade ingen att härma. Jag hade
    aldrig sett en sörjande människa.

  487. -Jag visste inte hur jag skulle göra.
    -Det skapas nya ritualer nu.

  488. De som går före är ungdomarna.
    Jag har jobbat i skolan mycket-

  489. -och varit med om att ungdomar
    har dött av olyckor eller självmord.

  490. Det är fantastiskt att se de spontana
    ritualerna som växer fram.

  491. Och vilken känslighet som finns
    i många ungdomar i att göra rätt.

  492. Jag är väldigt imponerad av dem.

  493. Men det känner jag ofta, för jag har
    pratat mycket med ungdomar om döden.

  494. De tänker mycket på det här
    och har nog alltid gjort det.

  495. Men det är uppe i medelåldern som man
    är som sämst på att prata om död.

  496. För då är vi så uppe i allting.

  497. Sen blir det kanske bättre igen när
    vi kommer upp så här.

  498. Då får vi prata med ungdomarna.
    Det är lite synd.

  499. Det behövs ett samtal
    över generationsgränserna.

  500. Vi har mycket att lära av ungdomarna-

  501. -just när det gäller att hitta rätt
    och hur man ska vara-

  502. -och vilka ritualer man kan använda.
    Man kan göra det på nya sätt.

  503. Mötet över generationsgränserna är
    viktigt, för jag trodde-

  504. -att vi just nu i det här samhället
    inte pratar om döden.

  505. När man har skrivit en bok
    får man ju läsarreaktioner.

  506. Bland annat på en blogg var det en
    mormor eller farmor som hade skrivit:

  507. "Mitt barn dog på 50-talet och då
    pratade vi inte alls om det."

  508. "Inte över huvud taget. Jag är så
    glad att du har skrivit boken."

  509. "Min upplevelse är att vi sopade det
    under mattan ännu mer."

  510. Så var det säkert.

  511. Då kanske det är jättebra att vi
    sitter och pratar om det mer nu.

  512. Men vad finns det för arenor för att
    tala om sånt här?

  513. Kyrkan har ju haft
    tolkningsmonopol...

  514. -Tolkningsföreträde.
    -Monopol, det hade kyrkan.

  515. -"I agree."
    -Ja, när det gällde livet och döden.

  516. Sen har vi brutit monopolet.

  517. Men vi har ju inte ersatt det.
    Vi har talat om helt andra saker.

  518. Vi som är födda på 70-talet,
    vi är ju uppvuxna med-

  519. -stora tankar kring föräldra-
    försäkring, jämställdhet och hälsa.

  520. Men vi har pratat väldigt lite
    om livet och döden.

  521. Det har inte stått på nån agenda

  522. När vi får 40-årskris
    har vi inget att hålla i.

  523. Det finns en tystnad, en tomhet.

  524. Jag skulle vilja bara, när du
    skriver, Annika, så blir jag...

  525. Du skriver så här:

  526. "Er son är sjuk, så ni måste
    förbereda er på att, punkt."

  527. "Jon arbetar i väntan på att, punkt."

  528. "De kan inte säga
    om han kommer att, punkt."

  529. För mig var det hela den här
    ordlösheten, det vi inte har med oss.

  530. Du behöver förstås inte skriva ut det
    vi alla tänker och har bilder av.

  531. Men det blev så hårt och tydligt.

  532. -Hur tänkte du när du skrev?
    -Jag tänkte inte alls.

  533. Det är ju
    otroligt fascinerande när...

  534. Det har jag sagt som
    litteraturkritiker:

  535. En författare lämnar boken
    som en gåva till läsaren.

  536. Varje läsare får sin berättelse
    utifrån sina erfarenheter.

  537. Med din erfarenhet ser du det där.

  538. Det var ju nåt som jag inte tänkte på
    när jag skrev.

  539. Det var nästan automatiskt
    att det blev formulerat så.

  540. Så jag är jätteglad
    att du har sett det.

  541. Det var inte en medveten tanke,
    utan ett sätt att skriva just då.

  542. Vad tycker du, Lars?

  543. Det kändes skönt när jag läste din
    bok att det slutade med "att punkt".

  544. Det kanske är så-

  545. -att ett antal tankar och samtal
    vi har ska sluta just med "att".

  546. Det jag tänkte på,
    jag är ju förstörd av mitt jobb...

  547. Inom teologin så talar man om Gud
    så är det "semper mayor" på latin.

  548. "Alltid mer, alltid bortom."
    "Allahu akbar" säger de ju.

  549. När man talar om det gudomliga och
    outgrundliga finns alltid nåt bortom.

  550. Är inte det paradoxen att det är
    livets mellanrum-

  551. -som vi inte kan sätta ord på?
    Men vi måste ändå försöka.

  552. -Fransmännen säger det.
    -Vi måste ändå försöka hitta ord.

  553. Vi måste kunna dela
    de här erfarenheterna.

  554. Och leva med de här paradoxerna.

  555. Jag har citerat i min bok
    en tolvåring-

  556. -visserligen i litterär gestalt,
    men han skriver ett brev-

  557. -när han ligger sjuk på sanatorium.

  558. När han inte vet om han överlever
    skriver han:

  559. "Det är lättare att tro på Gud
    om man vet att han inte finns."

  560. Det är den gudomliga paradoxen
    i ett nötskal.

  561. Tänk om det är så att vi inte kan
    föreställa oss vad Gud är-

  562. -men att vi måste demontera
    våra föreställningar.

  563. Då kanske det går att tro.

  564. Tranströmer har dikten "Lamento".

  565. "Det är för mycket som varken"...
    Nej. "Han la ifrån sig pennan."

  566. "Det är för mycket som varken
    går att säga eller kan förtigas."

  567. "Han la ifrån sig pennan." "Lamento."

  568. Det är ju så inför döden
    och jättemycket frågor.

  569. Annika, har din bild av din egen död-

  570. -förändrats av att din son
    har gått före?

  571. Nej, det tycker jag inte.

  572. Inte mer än att jag tycker att det är
    ännu viktigare för mig att leva kvar-

  573. -för att mina tre barn som finns kvar
    ska ha sin mamma.

  574. Jag vill leva så länge som möjligt
    för att ta hand om mina barn.

  575. Så tänker jag nog kring min egen död.

  576. Det är mer att man tänker så kring
    sitt eget liv-

  577. -för vi har det med livet och döden.

  578. Nej, jag vill leva så länge som
    möjligt för att ta hand om dem.

  579. -Tack. Tack så mycket, alla tre.
    -Tack själv.

  580. Textning: Aino Bergh
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Att vara förberedd inför döden

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Vi har börjat våga tala om döden i Sverige. Ett antal bloggar och sociala medier hjälper oss att bryta tabut. Läkaren Lars H Gustafsson talar om sin bok Det blå arkivet, där han skriver om vikten av att förbereda sig för döden. Religionspsykologen Owe Wikström pratar om dödens innehåll. Och litteraturkritikern Annika Koldenius talar om att förlora ett barn i en medfödd sjukdom. Samtalsledare: Anna Lindman. Inspelat på Bokmässan i Göteborg 27 september 2014. Arrangör: Libris förlag, Natur & kultur, Weyler förlag, Studieförbundet Bilda och Svenska kyrkan.

Ämnen:
Religionskunskap > Livsfrågor
Ämnesord:
Döden, Människan inför döden, Psykologi, Tillämpad psykologi
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Bokmässan 2014

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

En bok, en författare - Bilal - på slavrutten till Europa

Fabrizio Gatti är journalist. Boken "Bilal - på slavrutten till Europa" beskriver hur han antar identiteten som irakkurdisk flykting på en riskfylld resa mot ett nytt liv i Europa. Intervjuare: Hélène Benno. Inspelat på Svenska mässan i Göteborg under Bokmässan 2014.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

En bok, en författare - Den döende kommunismen

I "Den döende kommunismen" skildrar journalisten Wolfgang Hansson de avgörande ögonblicken som ledde fram till Berlinmurens fall 1989, samt hur vi än idag känner av följderna av händelsen. Intervjuare: John Chrispinsson. Inspelat på Svenska mässan i Göteborg under Bokmässan 2014.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

Att berätta om döden

Författaren och chefredaktören Pamela Andersson blev sjuk i cancer och höll på att dö. Nu har hon skrivit om tiden med sjukdomen. Hör henne samtala med författaren Lars H Gustavsson om döden. Inspelat den 26 september på Bokmässan 2014 i Göteborg. Arrangör: UR.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

En bok, en författare - Det perfekta skottet

Olavi Blomfjord var en av poliserna som sköt och grep massmördaren Mattias Flink i Falun den 11 juni 1994. I boken "Det perfekta skottet" berättar han om händelsen och hur den påverkade hans liv. Intervjuare: John Chrispinsson. Inspelat på Svenska mässan i Göteborg under Bokmässan 2014.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

En bok, en författare - Det otäcka könet

I Marcus Priftis bok "Det otäcka könet" får vi en analys om manlighetens myter, mekanismer och motsättningar. Författaren gör ett försök att sätta fingret på vad en riktig karl egentligen är. Intervjuare: John Chrispinsson. Inspelat på Svenska mässan i Göteborg under Bokmässan 2014.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

En bok, en författare - Projekt perfekt

Ann Frisén är professor i psykologi vid Göteborgs universitet. Hennes bok "Projekt perfekt" tar upp den senaste forskningen kring kroppsuppfattning. Intervjuare: Hélène Benno. Inspelat på Svenska mässan i Göteborg under Bokmässan 2014.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

En bok, en författare - Gulfen

Bitte Hammargren är journalist och Mellanösternkännare. Hennes bok "Gulfen" handlar om staterna på den Arabiska halvön som på bara några årtionden har utvecklats till mäktiga energiproducenter. Intervjuare: Marika Griehsel. Inspelat på Svenska mässan i Göteborg under Bokmässan 2014.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

Svikna barn och trasig ungdom

I barn- och ungdomsböcker lever många unga karaktärer under svåra förhållanden. Föräldrar eller andra vuxna sviker och sveken ser ut att bli fler och vanligare. Författarna Lina Stoltz, Marta Söderberg, Christina Wahldén och förläggaren Erik Titusson samtalar om ämnet. Moderator: Åsa Warnqvist. Inspelat på Bokmässan i Göteborg 25 september 2014. Arrangör: Svenska barnboksinstitutet.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

Om konsten att översätta

Översättaren Johanna Svartström berättar om arbetet med att översätta boken "De gömda rummen" av Care Santos från spanska. Intervjuare: Marie-Caroline Biver. Inspelat på Bokmässan i Göteborg den 25 september 2014. Arrangör: UR.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

Riskkapitalism till vilket pris?

Samtal mellan journalisterna Carolina Neurath, Jan Almgren och Lotta Engzell om riskkapitalisternas manliga värld där en delägare kan tjäna 30 miljoner kronor årligen. Moderator: Anders Billing. Inspelat på Bokmässan i Göteborg 25 september 2014. Arrangör: Norstedts och Weylers förlag.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

Lena Andersson om romanfiguren Ester

Författaren Lena Andersson berättar om mottagandet av sin Augustprisbelönade roman Egenmäktigt förfarande. Hon berättar även om den fristående fortsättningen, Utan persolingt ansvar, och speciellt om huvudpersonen i de båda böckerna, Ester. Intervjuare: Marie-Caroline Biver. Inspelat på Bokmässan i Göteborg 25 september 2014. Arrangör: UR

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

Identitet och nationalitet

Varför är det viktigt för vissa att kunna sätta nationalitetsstämpel på människor? Samtal med författarna Zulmir Bečević och Janne Teller. Moderator: Lena Sundström. Inspelat den 25 september på Bokmässan 2014 i Göteborg. Arrangör: Lilla Piratförlaget och Alfabeta.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

Författarskola för de yngsta

Pernilla Stalfelt är författare och museipedagog och hon samtalar här med förläggaren Moa Brunnberg om hur man kan frigöra barns berättarglädje med hjälp av bilder och teckningar. Inspelat på Bokmässan i Göteborg 25 september 2014. Arrangör: Rabén & Sjögren.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

Ryslig spänning

Samtal mellan författarna Åsa Larsson och Magnus Nordin som alla skriver spänningslitteratur för unga läsare. Moderator: Agneta Edwards. Inspelat på Bokmässan i Göteborg 25 september 2014. Arrangör: Berghs förlag, Bonnier Carlsen och Lilla Piratförlaget.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

Om brasiliansk litteratur och fotboll

Författaren och översättaren Fredrik Ekelund berättar om brasiliansk litteratur och om fotbollslitteratur. Bland annat nämns författarna Michel Laub och Daniel Galera. Intervjuare: Marie-Caroline Biver. Inspelat på Bokmässan i Göteborg den 25 september 2014. Arrangör: UR.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & religionskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

Förlåtelse och försoning

Kan allting förlåtas? Desmond Tutu och hans dotter Mpho har skrivit boken "Förlåtelse - den fyrfaldiga vägen till helande för oss och vår värld". Tillsammans med tidigare ärkebiskopen KG Hammar diskuterar de hur man uppnår förlåtelse och försoning. Inspelat den 26 september 2014 på Bokmässan i Göteborg. Arrangörer: Libris och Se människan/Svenska kyrkan.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBarnaministeriet dokumentär

Klass 4b om tro och religion

Klass 4B på Slättgårdsskolan i Stockholm går på studiebesök i en kyrka. I klassen går elever som är kristna, muslimer, buddhister och ateister och som alla har sina egna tankar om tro. Vi tar del av deras tankar och hör hur de svarar på de stora frågorna. Hur skapades världen? Varför måste man dö? Finns helvetet?

Fråga oss