Titta

Brev till allmänheten

Brev till allmänhetenDela
  1. Det här är jag och min äldsta dotter
    Tuva en söndagmorgon för åtta år sen.

  2. I dag är hon nio år och går i trean.

  3. Tuva föddes med
    en kraniofacial diagnos-

  4. -som gör att skallbenen
    inte växer som de ska.

  5. Hennes första år var tuffa, det var
    mycket sjukhusbesök och operationer.

  6. Förutom det var vi också tvungna-

  7. -att hantera människors bemötande
    mot det som är annorlunda.

  8. Det var nästan den svåraste resan,
    men även den viktigaste.

  9. Filmen ska inte
    handla om mig eller Tuva-

  10. -utom om människor som vi har
    lärt känna tack vare Tuvas diagnos.

  11. Människor som har tvingats fundera
    mycket kring hur vi är mot varandra-

  12. -och hur vi bemöter det som är
    annorlunda, det vi inte är vana vid.

  13. -Hej, det är Clara.
    -Hej, det är Helene.

  14. -Hur är det med dig?
    -Jo, det känns bra. Lite nervöst.

  15. -Jag vill göra så mycket som möjligt.
    -Ja.

  16. Den här operationen
    har du väntat på länge.

  17. Just för att man har väntat så länge
    känns det konstigt när allt är över.

  18. -Hur länge ska operationen ta?
    -De sa nån gång vid fem.

  19. Så det blir ju många timmar.
    Herregud.

  20. Läkarna vet vad de gör. Jag har ingen
    anledning att inte gå med på det.

  21. Och sen är det på nåt sätt att man
    strävar ju efter att...se normal ut.

  22. Det är lite hemskt att säga,
    man är ju ändå normal, men... Ja.

  23. Varför är det så himla viktigt
    att vara normal då?

  24. Kan jag få googla på det?

  25. Man strävar ju efter
    att se så normal ut som möjligt-

  26. -för att man lättare ska bli
    accepterad. Det är väl det.

  27. Om du kollar lite neråt bara...
    Jättebra. Då kommer jag åt här bak.

  28. -Vad ska du gå för gymnasium?
    -Lerum hoppas jag.

  29. -Vilken linje?
    -Estetisk, teater.

  30. -Kul! Varför då?
    -Jag är bra på skådespeleri.

  31. Jag vill hålla på
    med nåt i den stilen.

  32. Utveckla det och få lite hjälp. Kul!
    Ska du vara med på Lerums kabaré?

  33. -Nej...
    -Jo, det är klart!

  34. -Inte varje gång.
    -Jo, det är klart.

  35. -Du kommer bli stjärnan.
    -Bara jag inte blir stuntman.

  36. -Stuntman!
    -Vissa skådisar slänger sig ju.

  37. Jag vill inte vara sån. Jag vill vara
    den som orsakar att de slänger sig.

  38. Jaha, du tänkte så.

  39. Jag känner mig inte tillräckligt bra
    på att slänga mig. Att stunta.

  40. Om det finns en mjuk matta under
    är det klart att man kan stunta.

  41. -Falla ner på knä.
    -Ja.

  42. Men varför just teater?
    Vill du sjunga och så där?

  43. Nej, jag tänkte mer på skådespeleri.
    Men jag kan ju sjunga.

  44. -Musikalartist?
    -Nej.

  45. Då är det både skådespeleri och sång.
    Man kan göra båda.

  46. -Ska vi kolla skvallret?
    -Ja, det är den nyaste, tror jag.

  47. -Böj huvudet.
    -Oj, vilken söt bebis.

  48. Är det hennes bebis?
    Vad stor den har blivit.

  49. -Vad heter hon? Leonore?
    -Hon lämnar kungafamiljen, Madeleine.

  50. "Oh no!"

  51. -Får man ens det?
    -Jag vet inte.

  52. "Ansiktsmissbildning",
    det låter jättejobbigt.

  53. -Vad tycker du att man ska säga då?
    -Ja, jag vet inte.

  54. Det beror lite på hur man är som
    person. Man kan ju se det positivt.

  55. Det är ju en ansiktsmissbildning, så
    är det. Det är väl bara att säga det.

  56. -Gör många sig i ordning hos frisör?
    -Ja, fast några gör hemma.

  57. Jag har aldrig varit inne på slottet,
    bara sett det utanför.

  58. Det blir det nu då.
    Det är ju skitstort.

  59. Men ni får väl bara vara
    i vissa delar, inte överallt.

  60. Nej, jag tror inte det. Jag vet inte.

  61. Nej, jag kan inte tänka mig
    att ni får vara överallt.

  62. Var lockarna svåra?

  63. Var du pirrig inför balen? Fast du
    visste ju vem du skulle gå med.

  64. Men man var nervös ändå. Det är
    ganska ovanligt att bli utlottad.

  65. Men det är också rätt bra.
    Det är både bra och dåligt.

  66. -Då får alla nån att gå med.
    -Ja.

  67. Fast ibland kommer
    två tjejer på en kille-

  68. -om man är för få killar.
    Ja, eller tvärtom.

  69. Men nu i vår nia är det mest...

  70. ...mest tjejer.

  71. Så killarna,
    några får gå med två stycken.

  72. -Böj huvudet lite framåt.
    -Nu får jag dubbelhaka! Vad hemskt!

  73. Ja, det har jag väl
    kanske annars också.

  74. Sluta. Helt otrolig är du.

  75. -När ska du göra sista operationen?
    -1 september.

  76. -Det är ju snart!
    -Alltså inte detta året, nästa år.

  77. -Shit. Nervös?
    -Inte så.

  78. Innan jag opererade öronen höll jag
    på att dö. "Kommer jag vakna upp?"

  79. "Finns det nåt som kan göra så
    att jag vaknar, om jag inte vaknar?"

  80. Mamma: "Det händer inte." Clara:
    "Jag tycker om operationsbordet!"

  81. "Det tycker jag är spännande!"
    Okej...

  82. Jag har alltid tyckt
    att det är spännande.

  83. Du vaknar ju upp som en helt ny
    människa varje gång. Inte konstigt.

  84. Jag mådde bara skit.

  85. Jo, fast du har ju...
    Dina öron förändrades ju.

  86. -Jo...
    -Oj, nu brände jag dig.

  87. -Du har hittat finnen.
    -Jag täcker...

  88. Vad ska jag börja med?

  89. Jag tycker så här: Det värsta
    nån kan göra är att tycka synd.

  90. Det vill jag att alla ska veta. Det
    är inte bra att tycka synd om nån.

  91. Det finns ingen anledning.
    Visst, man kan känna empati.

  92. "Stackars dig som går igenom alla
    operationer." Det är en annan sak.

  93. Men "Stackars henne, som hon ser ut"
    känns inte bra. Förstår du?

  94. Absolut. Jag håller med.

  95. Men man kan känna empati och
    stötta personen genom jobbiga tider.

  96. Man kan bli inspirerad av såna
    som har ett annorlunda utseende.

  97. Utseendet kanske inte har
    så jättestor betydelse egentligen.

  98. Fast det har ju stor betydelse,
    men inte... Det är jättesvårt!

  99. Man kan ju inte säga att det inte
    har betydelse, för vissa tycker det.

  100. Annars hade jag
    ju inte gjort operationerna.

  101. Så det är också...
    Det blir lite dubbelmoral.

  102. -Hur går det?
    -Det går inte bra.

  103. Du kan försöka sitta...
    Kolla ännu närmare siktet.

  104. Och så håller du andan,
    fokuserar på målet...

  105. När du ser att det känns bra
    så skjuter du, och andas ut.

  106. -En nia.
    -Bra! Gör så igen! Andas in, skjut.

  107. -Nu fick jag en tia.
    -Ja, fortsätt så!

  108. -Vad ska du göra sen då?
    -Se på "Idol".

  109. -Är det nån bra än då?
    -Nej.

  110. Det är auditions, så man vet inte
    vilka som är de bästa än.

  111. -Ingen favorit hittills?
    -Nej.

  112. -Och så skolan i morgon.
    -Ja.

  113. Nåt kul som händer?

  114. Nej.

  115. -Inte nåt?
    -Inte just nu.

  116. -Inget planerat?
    -Nej.

  117. -Det är Alléåttan nästa vecka.
    -Det är ju kul.

  118. -En tia.
    -En tia till?

  119. Du kommer vara bäst i Lerum
    efter ett tag.

  120. Silencium!

  121. Jag vill nu hälsa alla avgångsklasser
    välkomna till Torreby slott-

  122. -för den största sak
    som kommer att hända i era liv.

  123. Och det är balen på Torreby slott.

  124. Jag ser pojkar
    som är förväntansfulla-

  125. -och flickor som står
    och spanar in vem det kan bli.

  126. Men det är faktiskt så
    att det är ödet som avgör-

  127. -vem som blir ihop med vem.

  128. Nu kommer livets lotteri
    att visa sig för er. Varsågod.

  129. Alla tjejer byter plats med killarna.
    Ställ er med ryggen runt.

  130. Åh! Mitt hår
    fastnar i hennes paraply!

  131. Vem tar den här? Vem då?

  132. Ja, det är jättemånga
    mer tjejer än killar.

  133. -Men vem kom du med då?
    -Med Hampus och Jennifer.

  134. -Är det Hampus i din klass?
    -Ja, i min klass.

  135. -Vem var den andra, sa du?
    -Jennifer.

  136. Det var jättemånga
    som fick komma tre och tre.

  137. -Ja... Det ska vara två!
    -Ja, men det går bra ändå.

  138. Men Gustav är från Gekås.

  139. -Frågade han bara?
    -Hur gör man när man ska dansa?

  140. -Jag kommer ihåg min kavaljers namn!
    -Jag kommer inte ihåg.

  141. -Men det är ju mer när man äter.
    -Men man ska ju dansa.

  142. -Det är ju två låtar, två tjejer...
    -Då får man ta en låt var.

  143. Men gud vad jobbigt,
    för vi har ju inte dansat med dem!

  144. -Jag har inte dansat så mycket.
    -Du ska dansa med Hampus.

  145. Men vad jobbigt... Hur ska man
    kunna dansa i såna här klänningar?

  146. Man får hångla om man vill också!

  147. Kom igen och hångla då!
    Sista kvällen med gänget!

  148. Har ni det bra?

  149. -Hallå.
    -Läget?

  150. Jo, det är bra.

  151. Fråga innan du börjar stirra.

  152. Alltså stirra inte,
    utan fråga i stället.

  153. -Brukar folk stirra?
    -Ja, nåt så vansinnigt.

  154. -Är det så?
    -Jag är trött på det.

  155. -Hur känner du då, när de gör det?
    -Jag försöker låtsas som ingenting.

  156. Och tittar bort.

  157. Förr så började jag gråta,
    fast nu tänker jag inte på det.

  158. Nu tänker jag: "Skaffa egna tankar,
    tänk inte så mycket på det!"

  159. -Varför tror du att de stirrar?
    -För att de undrar.

  160. -De undrar och vill veta.
    -Ja.

  161. De är nyfikna.

  162. Men det är därför de ska fråga
    i stället för att stirra.

  163. Det är flera gånger som vi har sett
    att folk har vänt sig om-

  164. -och tittat och pekat och...

  165. ...som jag hoppas
    att du inte har sett.

  166. Men det är flera gånger
    som Vendela har...

  167. ...har sett folk som har pekat
    och skrattat också.

  168. Och när Vendela kommer och frågar:
    "Varför skrattar de åt Ludvig?"

  169. -Då blir man lite...
    -Både sur och ledsen på samma gång.

  170. För när jag var liten
    blev jag arg när folk tittade på mig.

  171. Jag förstod inte varför.
    Jag var ju som vem som helst.

  172. Jag har ett avvikande utseende,
    men jag var ju som alla andra.

  173. Det höll tills jag blev... Tills det
    rann över. Då blev jag jätteledsen.

  174. Nu förstår jag... Visst, jag har ett
    annorlunda utseende och folk stirrar.

  175. Det är mindre nu, när jag är äldre.
    Ja... Nu förstår jag varför.

  176. Men hur känns det då
    när nån stirrar eller pekar?

  177. Ja, det känns ju dåligt. Små barn
    kan jag förstå, de dömer ju direkt-

  178. -så fort de ser nåt eller
    nån annorlunda så dömer de en.

  179. Men när vuxna och folk i min egen
    ålder stirrar... Man blir sur.

  180. Vid ett fåtal tillfällen frågar jag:
    "Vad är det du tittar på?"

  181. "Fråga om du undrar nåt!"

  182. Men för mesta så vänder jag
    andra kinden till och går vidare.

  183. Struntar i det.

  184. -Hej, Jenny.
    -Hallå, hallå. Välkommen.

  185. Det känns bättre den här veckan
    i huvudet? Bra, härligt.

  186. -Fortfarande lite ont i huvudet.
    -Ja. Men du orkar?

  187. -Annars får du säga till.
    -Nästa vecka ska jag opereras.

  188. -Nästa vecka?
    -Då är jag på sjukhus.

  189. Så då kommer inte du. Sen då?
    Kommer du nåt mer den här terminen?

  190. Jag vet inte
    om jag kommer veckan efter.

  191. Du ska få en lapp om avslutningen.
    Det blir den fjärde juni.

  192. Vi får se om du har återhämtat dig,
    så du kan vara med.

  193. Men vi får säga lite extra glad
    sommar redan i dag, ifall...

  194. ...du inte orkar sjunga mer.

  195. -Jag lägger den där.
    -Gör det.

  196. Yes! Då så. "Stanna kvar"
    höll vi på med. En, två, tre...

  197. -Yes!
    -That's it!

  198. Du gör den så himla bra, Mattias. Jag
    hoppas att du kommer på avslutningen.

  199. Men annars så var det bra ändå.
    Då får vi sjunga för oss själva.

  200. -Har du varit och sett Blåvitt?
    -Nej.

  201. -Jag ska gå på söndag, mot Kalmar.
    -Vi tar dem! 2-0!

  202. Då håller jag tummarna för dig också,
    när du...

  203. På söndag är jag på sjukhus.
    Du är mer lyckligt lottad.

  204. -Då ska jag tänka på dig.
    -Kan vi inte byta?

  205. Du ska få röd saft. Den är jättegod,
    så kommer Hanna med smärtlindring.

  206. -Jag har ont i huvudet nu.
    -Det ska vi fixa.

  207. Det vet du ju att jag fixar.

  208. -Gud, vad ont det gör nu.
    -Vi ska... Jag ska bara ta det här.

  209. -Sablar, vad ont jag har.
    -Du har ansträngt dig lite.

  210. -Har vi nåt som hjälper snabbt?
    -Det finns hur mycket bra som helst.

  211. Du är inte på sjukhus för inte!
    Vi har de bästa grejerna här.

  212. Så...

  213. Det var inga problem.
    Det behöver vi inte tänka på mer nu.

  214. -Vad är det starkaste ni kan ge mig?
    -Morfin.

  215. Kan jag få lite morfin?

  216. -Är det bättre att ligga på sidan?
    -Jo, men jag har inte orkat fixa det.

  217. -Rör jag på mitt huvud för mycket?
    -Nej, du fick inte böja dig framåt.

  218. -Jag är lite halvobekväm.
    -Med kudden?

  219. -Nu var det ännu värre.
    -Är det ännu värre?

  220. -Var det bättre?
    -Ja.

  221. Jag är lite nervös för klassen.
    Men...

  222. Nej, det är mest klassen.
    Och även vilka lärare man får.

  223. Jag hoppas verkligen
    att det blir bra.

  224. Men det löser sig.
    Jag tror det blir bra. Men...

  225. Ja. Men då åker jag till dig...
    Eller jag vet inte när jag är där.

  226. Och så åker vi med...

  227. Skulle vi åka med din farbror in,
    eller vad var det?

  228. Med Rebecka in i alla fall. Ja.

  229. -Vad är det värsta som kan hända?
    -Man säger "Ja".

  230. -Man låter jättekonstig på uppropet.
    -Ja.

  231. Ja, ja. Det kan bara bli bättre.

  232. -Hej!
    -Hej.

  233. -Va? Vad hörde jag? Hej!
    -Hej!

  234. En gång till! Härligt!
    Välkomna till Östrabo!

  235. En liten applåd, tycker jag.

  236. Det är er första dag
    i gymnasieskolan. Jättespännande.

  237. Jag säger bara ert förnamn och så
    får jag höra ett riktigt bra "ja".

  238. -Daniel. - Albin. - Felix.
    -Ja!

  239. -Matilda? Var Matilda här?
    -Ja.

  240. -Bra! Muhammed?
    -Ja.

  241. -Gustav! - Asma!
    -Ja.

  242. -Var det rätt uttal?
    -Ja.

  243. -Gus... Emilia?
    -Ja.

  244. -Sara! Har vi Sara här?
    -Ja.

  245. -Clara?
    -Ja!

  246. -Jesper? Är Jesper här?
    -Det var inte så farligt.

  247. -Anton? - Cornelia? - Josefin?
    -Det var inget att vara nervös för.

  248. Heter det Sheisa?

  249. Det känns
    som att du är ganska så trygg i...

  250. ...i din skola och med dina kompisar.

  251. -Ja. Jag känner mig trygg överallt.
    -Men i dig själv också.

  252. -Det har du alltid varit.
    -Ja.

  253. Det är ju det
    att man ska vara ganska öppen.

  254. Man ska inte stänga in sig
    och sitta för sig själv.

  255. Ja, man ska typ ta för sig
    av det som kommer.

  256. Ett trevligt bemötande och så där.

  257. Det är ju jätteviktigt att man själv
    bemöter folk som man vill bli bemött.

  258. -Hej. Hur går det för dig?
    -Jag är ganska pigg.

  259. -Fast det kliar under mitt bandage.
    -Det är för att det är så varmt.

  260. -Det har börjat läka.
    -Ja.

  261. -Hur känns det i magen?
    -Jag fick i mig mat.

  262. Du mår inte illa?
    Vad bra. Du är jätteduktig.

  263. -Känns det helt okej nu?
    -Utom att jag måste byta avdelning.

  264. Byta sjukhus till barn.

  265. Det är bättre där. Det är roligare.
    Förutom att inte jag är där.

  266. -Jag har ju roligheterna.
    -Det finns andra roliga grejer.

  267. -Och jämnåriga med dig.
    -Nej. Bara minderåriga där.

  268. -"Minderåriga"! Vad är du då?
    -Jag är ju 14.

  269. -Nästan vuxen, menar du?
    -Ja.

  270. -Alla rätt!
    -Ja.

  271. Vad är det bästa med
    att ha nåt som är annorlunda?

  272. Vännerna man har, de är inga falska
    spelare. De är där för att stötta.

  273. De vännerna man har
    känns mer riktigt.

  274. Är det svårare att hitta dem?

  275. Nej, utan det är de som kommer
    till mig för att jag är så charmig.

  276. -Jag är som en vän-magnet.
    -Är det så?

  277. -Ta snett framifrån. - Titta dit.
    -Okej, jag står här.

  278. Men alltså första gången
    när du insåg att du var annorlunda.

  279. -Var det en chock?
    -När jag började tänka på det?

  280. Ja, när man var mindre
    så tänkte man inte...

  281. Visst, folk kollade, men det var väl
    för att jag hade hörapparat.

  282. Första gången jag verkligen förstod
    att jag ser annorlunda ut-

  283. -var när jag började tänka på kläder,
    vad man skulle ha på sig-

  284. -och testade i klädbutiken.

  285. De har ju speglar i provhytten
    så man ser olika vinklar.

  286. När jag såg mitt ansikte
    i olika vinklar...

  287. "Ja, faktiskt,
    jag ser annorlunda ut."

  288. Sen började man fundera på att
    det kanske var därför folk tittade.

  289. Men...

  290. Ja, sen får man tänka efter,
    hur man har haft det tidigare.

  291. Man lär känna folk och de tycker
    att man är bra som man är.

  292. Då är det inte lika viktigt längre.

  293. Jag kan ju plugga hemifrån.
    Jag har pluggat i kapp matten.

  294. Jag hinner det jag hinner.

  295. Vi går Natur, då är det så här.
    Då har man inget liv!

  296. -Vad är det de ska göra?
    -Såga av benet och flytta fram käken.

  297. -Och så flytta bak underkäken.
    -Såga. Det är en såg!

  298. Jag tror de använder
    lite andra tekniker.

  299. De kommer fram med en köttkniv...
    Som man behöver stå två.

  300. Nej, men jag tror... Den här
    operationen blir inte samma...

  301. -Förra gången gick de in i huvudet.
    -Det måste vara ännu läskigare.

  302. Man tänker ju på hjärnan.
    Jag var ju nio år...

  303. -Man tänker kanske inte så då.
    -Det är ju som det är.

  304. -Men nu är det bara här?
    -Ja, som de sågar.

  305. Jag vet inte om de sågar.
    De lossar benet.

  306. -Men är det inte jättemycket ben?
    -Jo, så de måste ju såga.

  307. Jag vet inte hur de gör. Usch.
    Jag ska inte gå in på det.

  308. Jag får komma tillbaka till skolan
    efter 3-4 veckor.

  309. -Ska du vara borta en månad? Clara...
    -Jag kommer sakna er.

  310. -Har du börjat med det spelet också?
    -Det är ju kul.

  311. -Är det kortspelet?
    -Ja.

  312. -Spelar du fortfarande Celtic Heroes?
    -Ja... Nej.

  313. Inte?

  314. Men gör du fortfarande det?
    Spelar du fortfarande Celtic Heroes?

  315. -Nja... Inte särskilt mycket.
    -Inte så mycket som förut?

  316. Du tycker inte det är lika kul
    längre? Du har väl vunnit allt.

  317. -Ja, tydligen.
    -Fast du har kvar det?

  318. -Det är ju ett jättetråkigt spel nu.
    -Ja. Jag funderar på att radera det.

  319. Oj. Nu får man sänka,
    annars kommer det låta jättemycket.

  320. Jag ska spela Tapout sen.

  321. -Vad många färger du har.
    -Hej, Cassie!

  322. Vem nu den andra var.

  323. -Det var Cassie och...Ebba.
    -Ebba Karlsson? Okej.

  324. -Från Ullaredsskolan?
    -Jag antar det.

  325. Jag känner ingen annan Ebba.
    Gör du det?

  326. -Jo, men du vet Lissies Ebba.
    -Ja, just det.

  327. Det ser ut som en häst.
    Det blev fult.

  328. -Jag är inte bra på flamingos.
    -Flamingos...

  329. -Det här ska jag ha med mig.
    -Du ska vara nere klockan sju?

  330. Ja. Sju på morgonen. Och så opereras
    jag vid åtta eller halv åtta.

  331. Den här ska jag ha i morgon.
    Den måste vara nytvättad.

  332. Men... Ja, ja, du ska duscha
    i natt då, innan du åker?

  333. Ja, fast jag måste duscha i kväll.

  334. Sen duschar man på morgonen med. Det
    blir mycket. Mitt hår blir svinto.

  335. -Ta bekväma kläder.
    -Ja. Tights och så.

  336. -Har du bestämt dig för middag?
    -Nej.

  337. Nu dröjer det några veckor
    innan du kan äta.

  338. Hejsan. Så där...

  339. Törstig? När man inte får dricka
    blir man jättetörstig.

  340. Så... Bara det du behöver
    för att svälja dem.

  341. -Vi kunde hittat en snyggare säng.
    -Nej, det går bra.

  342. Så...

  343. Att sövas ner inför operationen.
    Det är jättehärligt.

  344. Och att...

  345. ...att det har blivit
    en förbättring, tror jag.

  346. Att man vet att snart får jag...

  347. ...ett plus på...

  348. Att man ser mycket mer vanlig ut. Ja.

  349. Ja. Det är väl det jag tycker om det.

  350. -Hej, Clara! Hur är det med dig?
    -Det är bra.

  351. Jag har mediciner. Lite Alvedon. Jag
    har både tabletter och brustabletter.

  352. -Du får välja vad du vill ha.
    -Det brukar gå bättre med vanliga.

  353. Allt har gått bra. Det är fantastiskt
    hur snabbt du har återhämtat dig.

  354. Så nu är det egentligen bara...
    När illamåendet har lagt sig-

  355. -tar du på kylmasken
    och försöker ta det lugnt.

  356. Att man ändå går
    och promenerar lite i korridoren.

  357. Jag har ju opererats mycket,
    ända sen jag föddes.

  358. Mamma slutade räkna
    när jag var uppe i 50 operationer.

  359. Nu är jag 26.
    Det är väl över 100, känns det som.

  360. När jag var yngre hade jag med mig
    en "Sabrina, tonårshäxan"-bok.

  361. "Så här vill jag se ut.
    Kan du göra det åt mig?"

  362. -Jag ville väl alltid bli som...
    -Som alla andra.

  363. När jag var liten. Det vill jag
    nu med, fast nu är det på mitt sätt.

  364. Det finns vissa operationer-

  365. -som doktorn har pratat om
    att göra lite längre fram här.

  366. De operationerna säger jag nej till-

  367. -för de är inte direkt
    frestande att göra.

  368. För det är ju det här
    att flytta ner ansiktet lite-

  369. -flytta bak lite, och flytta
    så att det blir lite där.

  370. Och det säger jag nej till,
    för det är inte direkt frestande.

  371. På ett sätt vill jag göra det,
    för då får hjärnan lite mer plats.

  372. Men jag vill inte
    göra det bara för utseendet.

  373. Det är det väl inte
    så många som vill.

  374. Lite konstigt är det kanske att se
    sig i spegeln, men det är ju jag.

  375. Man ser ju fortfarande
    att det är jag.

  376. Det är ju mycket
    att få fram mellanansiktet.

  377. Vi blir väldigt starka av det här,
    tror jag.

  378. Även om man får nåt svårt,
    att man inte...

  379. Att man ser positivt på det.

  380. De här operationerna
    behöver inte vara nåt negativt.

  381. "Jag har klarat av det så bra,
    att jag inte gav upp och sket i det."

  382. Det förändrar mycket, utseendemässigt
    och med funktionen också.

  383. Det har varit en grej
    som har varit pinsam, tycker jag.

  384. När man liksom sitter och sölar,
    för att man inte kan bita av grejer.

  385. Sen är det ju coolt
    med såna som säger:

  386. "Jag har underbett.
    Vad fan spelar det för roll?"

  387. Lite så också. Det är ju också
    häftigt, folk som skiter i det.

  388. Det är också häftigt att se.
    Man kan inspireras av det.

  389. Så det är också starkt.
    Båda grejerna är...

  390. ...olika beslut, som är bra i sig.

  391. -Är du klar?
    -Ja, nästan. Lite morrhår också.

  392. Så där!

  393. -Ser jag löjlig ut?
    -Du ser fantastisk ut!

  394. Jag känner mig trygg på scenen.

  395. Varför vet jag inte riktigt.

  396. Det har bara blivit så.
    Jag gillar att sjunga.

  397. Då tittar ju också folk,
    men det är ett annat tittande.

  398. Ja. Och eftersom jag inte ser dem
    så tänker jag inte på att de tittar.

  399. Då är det inte mig de beskådar.
    Då är det min sångröst de beskådar.

  400. Då är det som att jag är skyddad
    av min talang, om man säger så.

  401. -Jag har ju legat här nånstans.
    -Det är lugnt.

  402. Hallå!

  403. Okidoki!

  404. Tuva, sitt ner!

  405. Det har gått nio år sen Tuva föddes.
    År som har förändrat mig.

  406. Jag känner mig inte rädd längre.
    Rädd för att inte passa in-

  407. -rädd för att inte vara omtyckt, rädd
    för att inte vara som alla andra.

  408. Clara brukar säga att man måste ge
    alla en chans att visa vilka de är-

  409. -oavsett hur de ser ut
    eller vilken bakgrund de har.

  410. Tänk om vi alla
    kunde leva lite mer så.

  411. Textning: Elin Csisar
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Brev till allmänheten

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur är det att leva med en ansiktsmissbildning? Mattias är 14 år och älskar att stå på scen. Clara är 16 och ska just börja gymnasiet, samtidigt som hon förbereder sig inför sin sista stora operation. Vi möter sju ungdomar med kraniofaciala diagnoser som berättar hur utseendet har präglat dem och vad de har haft för strategier för att klara omvärldens rädslor för det annorlunda.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi, Värdegrund
Ämnesord:
Anatomi, Medicin, Missbildningar hos människan, Teratologi
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9

Mer grundskola 7-9 & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaHelt blackout

Rädsla dödar inte

Skådespelaren Leif Andrée berättar för deltagarna om sina erfarenheter av scenskräck, något som gör djupt intryck på dem. Han delar med sig av sina tips för hur han hanterar sin ångest och förstärker psykologen Anna Karlstedts budskap: man ska inte kan vänta på att rädslan släpper, man ska agera trots känslan.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaTänk till snackar stress

Panikångest

Panikångest kan beskrivas som starka känslor av rädsla och oro som kommer plötsligt. En som vet precis hur läskigt det kan kännas är Per. Vi träffar också vloggaren och youtubern Therese Lindgren som är en stor förebild för många. Hon har haft panikångest i flera år och har fått hjälp av KBT, kognitiv beteendeterapi. Men vad är egentligen panikångest? Kan man dö av panikångest? Psykologen Jenny Jägerfeld svarar och lugnar.

Fråga oss