Titta

UR Samtiden - Stockholm Literature 2014

UR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Om UR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Föreläsningar och samtal från litteraturfestivalen Stockholm Literature 2014. Författare från hela världen möter svenska litteraturvetare, författare och konstnärer för att diskutera författarskap, berättande och konstnärligt ansvar. Inspelat den 25-26 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Till första programmet

UR Samtiden - Stockholm Literature 2014: Att skildra det privataDela
  1. Varmt välkomna hit idag.

  2. Till detta samtal med
    Josefine Klougart och Anna Clarén.

  3. Jag heter Julia Björnberg-

  4. -och jobbar på Moderna Museet i
    Malmö som assisterande intendent.

  5. I vintras visade vi en utställning
    med bland andra Anna Clarén-

  6. -som hette "Ett sätt att leva".

  7. "Svenskt foto
    från Christer Strömholm till idag."

  8. Den utställningen har nu kommit hit,
    till Stockholm.

  9. Ni kan se den på den här våningen-

  10. -och jag rekommenderar den varmt.

  11. Du har ju en utställning
    inuti utställningen-

  12. -där du visar delar av två serier,
    "Holding" och "Close to Home".

  13. Vi återkommer till det.

  14. I Malmö är det inte så långt
    till Köpenhamn-

  15. -och de senaste åren
    har jag hört om dig, Josefine.

  16. Om ditt författarskap
    och din prosalyrik.

  17. Trots att jag inte är bra på danska
    gav mig i kast med dina romaner.

  18. Nu kommer en av dina romaner,
    "En av oss sover", på svenska.

  19. Din senaste roman, "Om mørke",
    är på väg att översättas.

  20. Vi är på väg att ta oss an
    dit författarskap i Sverige.

  21. När jag funderade
    kring det här samtalet-

  22. -och hur era konstnärskap möts
    så tog jag fram "Close to Home"-

  23. -fotoboken som baseras
    på serien med samma namn.

  24. Och slog upp första sidan i den,
    och likaså "En av oss sover".

  25. Bara där finns ett samband
    som jag inte tror-

  26. -är ett sammanträffande.

  27. Jag tänkte läsa ett kort stycke-

  28. -om vad jag såg på första sidan.

  29. Samtidigt som jag hade
    "En av oss sover" uppe-

  30. -hade jag "Close to Home".
    Din första bild är ett skogslandskap-

  31. -där grenarna precis
    blivit täckta av snö.

  32. Och marken är vit.
    Det är det första man möter.

  33. Och det första jag möter i din bok
    är det här stycket:

  34. "Och snön, så stilla den lagt sig.
    Över kammarna, över landskapet."

  35. "Allt levande, och allt dött."

  36. "En päls av kyla,
    en djup röst som gör dig trygg."

  37. "Hela landskapet naket,
    osentimentalt.

  38. "Här finns en känsla av saknad,
    men ingen att sakna."

  39. Det var där jag började, och jag har
    hittat fler beröringspunkter.

  40. Ni har gjort samma sak.

  41. Jag tänkte be dig, visa bilder
    ur din svit "Close to Home".

  42. Och utifrån det
    börjar vi närma oss varandra.

  43. Tack. Nu ska vi se...

  44. Ja...

  45. Bilderna ni ser här-

  46. -är alltså fotografier
    från "Close to Home".

  47. Och de är alla-

  48. -fotograferade under
    en fyraårsperiod.

  49. Det var fyra år i mitt liv
    då jag gick från-

  50. -att ha varit singel-

  51. -till att jag träffade min man,
    vi gifte oss-

  52. -och vi fick den fantastiska gåvan
    att få tre barn.

  53. Och allt detta på fyra år.

  54. Det var långt mer
    än jag någonsin vågat hoppats på.

  55. Jag var inte purung
    när allt det här hände.

  56. Jag hade fyllt 35 år
    när jag fick min dotter.

  57. Vårt första barn.

  58. Fotografierna i serien
    föreställer människor-

  59. -som tillhör min familj,
    som står familjen nära.

  60. Och naturen där jag bor
    och arbetar.

  61. Det är på Biskops-Arnö,
    en liten ö i Mälaren.

  62. Jag fick det här fantastiska huset
    på Biskops-Arnö-

  63. -och den fantastiska naturen.

  64. Och ni vet, när man får
    så fantastiskt mycket vackert-

  65. -så infann sig för mig
    inte bara den enorma lyckan-

  66. -utan också insikten
    att jag hade så mycket att förlora.

  67. Och jag tror att de här bilderna
    ifrån "Close to Home"-

  68. -handlar om min vardag
    under de fyra åren.

  69. Om allt det vackra som blev
    mig givet, men också om...

  70. Jag tror de handlar om
    rädsla för förgänglighet också.

  71. Jag tänkte fråga dig direkt-

  72. -vad du kom att tänka på
    när du såg Anna Claréns bilder-

  73. -och började gå in
    i hennes konstnärskap?

  74. Dina första reaktioner.

  75. Min första... Jag vill inte säga tanke-

  76. -men min kroppsliga reaktion-

  77. -var att det fanns
    en extrem skröplighet i ditt uttryck.

  78. Det är ju livets skröplighet-

  79. -som gestaltas i bilderna.
    Det hålls kvar.

  80. När du pratade nu-

  81. -kom jag att tänka på
    en scen ur "En av oss sover".

  82. Den utspelar sig på just Biskops-Arnö.
    Jag har varit där ett antal gånger.

  83. Mitt möte med den platsen
    har påverkat mig starkt.

  84. Jag hade en kanske lite pinsam-

  85. -men intressant upplevelse.

  86. Jag var där med Forfatterskolen.
    Det var vinter, och snöstorm.

  87. Vi hade sett
    en våldsam dokumentärfilm-

  88. -och jag var helt...

  89. Jag behövde komma ut, i naturen,
    och springa en lång runda.

  90. Jag hade sprungit samma runda
    varje dag.

  91. Och jag tänkte: "Det är mörkt,
    och snöstorm, men jag hittar väl."

  92. Så jag tog bara på mig träningskläder,
    och berättade inte för nån att jag gick.

  93. Jag började springa,
    och det gick fint i 15-20 minuter.

  94. Sen upptäckte jag
    att jag var helt vilse.

  95. Jag visste inte alls var jag var.

  96. Det var alldeles mörkt.
    Jag tänkte följa mina spår tillbaka-

  97. -men snön hade sopat igen dem.

  98. Så jag sprang förvirrad ett tag-

  99. -och började fundera på hur länge
    man klarar sig i tunna träningskläder.

  100. Jag satte mig i en snödriva
    för att bevara lugnet.

  101. Det säger de på färjor i Danmark.
    Vid en katastrof: Behåll lugnet.

  102. Så jag funderade på
    vad Morten Chemnitz hade gjort.

  103. Han är naturlyriker.
    Men det hjälpte verkligen inte.

  104. Jag bestämde mig för
    att gå i en riktning.

  105. För eller senare
    måste jag ju stöta på ett hus.

  106. Och jag kom tillbaka till högskolan.
    Jag hade gått i precis rätt riktning.

  107. Resten av kvällen
    satt jag och skrev brev-

  108. -till alla människor jag håller av.

  109. Texten finns i "En av oss sover".

  110. Det slutar med en mening
    som låter ungefär så här:

  111. "Hon var begeistrad och förfärad"-

  112. -"över alla som kommit till henne."

  113. "Över hur många de var,
    och hur mycket hon älskade dem."

  114. Jag kom att tänka på det.

  115. Den historien är emblematisk-

  116. -för båda våras arbete.

  117. Dina fotografier blir
    en titt på världen omkring dig.

  118. Och de är fulla av en känsla-

  119. -av kärlek, helt enkelt.

  120. Och en önskan att skriva ett brev.

  121. En önskan att se dem man håller av
    och ha dem nära.

  122. I den här blicken.

  123. -Verkligen en intressant berättelse.
    -Tack, Josefine. Vad fint.

  124. Jag måste ge dig ett tips
    om du kommer till Biskops-Arnö igen.

  125. Det fina med att vara på en ö,
    det är att man kan...

  126. Man tar sig till vattnet,
    och sen går man runt.

  127. Problemet var ju
    att det var landfast.

  128. -Jaså, du såg inte...
    -Det var fruset.

  129. Det är lättare på sommaren.

  130. Vi får lägga
    våra seminarier på somrarna.

  131. Vi ska gå över till
    "En av oss sover".

  132. Om du vill berätta om projektet
    och läsa utvalda stycken.

  133. Bland annat ett som Anna önskat.

  134. Jag kan väl börja med
    stycket som Anna har valt.

  135. Nej, det var mitt val. Det ratades.

  136. "Hon minns inte
    att hon började älska honom."

  137. "Hon minns inte att hon slutade älska."

  138. "Det finns kärlek
    som inte rör sig på det viset."

  139. "Fram eller tillbaka.
    Det finns sån kärlek."

  140. "En kärlek likt ett mörker
    runt människor. Runt mig."

  141. "En önskan om ljus, hela dygnet."

  142. Det var ett fragment
    ur boken som jag läste upp.

  143. "En av oss sover" handlar om förlust.

  144. Om att minnas-

  145. -och att genom minnen
    försöka hålla fast-

  146. -vid det liv, den kärlek,
    och de minnen-

  147. -som man alltid förlorar.

  148. Om livets skröplighet
    och livets flyktighet.

  149. Samtidigt är den en festskrift
    för det konsten kan.

  150. Konsten kan ju faktiskt bromsa tiden.

  151. Och måla vissa väldigt tydliga bilder.

  152. Och bevara dem en liten stund,
    så vi får tillgång till dem.

  153. Jag tänker att det är ett grundvillkor
    att vi förlorar allt.

  154. Vi förlorar våra föräldrar,
    vi förlorar våra barn.

  155. Men konsten kan, i sina bästa stunder,
    förlänga livet.

  156. Man kan inte dra ut livet
    i timmar, dagar eller år-

  157. -men man kan dra ut på ögonblick.

  158. Så på en tredimensionell skala-

  159. -så får du ett längre liv.

  160. Jag tror att en anledning
    till att jag jobbar med konst-

  161. -är att jag känner stor smärta-

  162. -inför det faktum att vi ska dö
    och förlora allt.

  163. Det är en vansinnig premiss.

  164. Folk frågar ofta: "Varför handlar
    dina böcker alltid om död och förlust?"

  165. "Varför handlar de inte om annat?"
    Men varför fokusera på något annat-

  166. -än på att försöka överleva,
    när man vet vad som väntar?

  167. Det är ett omänskligt villkor.

  168. Det är på gränsen till
    vad man klarar som människa.

  169. Där ser jag konsten-

  170. -som ett slags motvikt
    till de pågående förlusterna.

  171. Därför är det så roligt att upptäcka
    exempelvis dina bilder.

  172. De utvidgar ögonblicket, inåt.

  173. Så att mitt liv blir längre. Tack.

  174. Jag tänkte höra om dina tankar
    när du läste "En av oss sover".

  175. Jag kan börja med att berätta-

  176. -att det skrivna ordet för mig...

  177. Vi har ingen bra relation.
    Det började i skolan.

  178. När man skulle skriva uppsats.

  179. Mina uppsatser kom tillbaka
    med röda bockar i kanten.

  180. Det var fel meningsföljd,
    fel satsbyggnad, felstavat, fel.

  181. Jag tappade sugen, verkligen.

  182. Jag tycker fortfarande
    att när jag ska uttrycka saker i ord-

  183. -så blir det förkortat.

  184. Istället för förlängt, som hos dig,
    så blir det förkortat. Plumpt.

  185. Jag är glad att jag hittat
    ett annat språk med min kamera.

  186. Jag letade i musiken och i teatern
    men hittade det inte.

  187. Men när jag träffade kameran
    så hittade jag. "Wow, här är vi."

  188. Så jag tycker-

  189. -att det skrivna ordet
    är förkortande.

  190. Men när jag läser din bok-

  191. -så har du samma förhållningssätt-

  192. -som fotografiet blir för mig.

  193. Nämligen att du utgår
    från en konkret, faktisk verklighet.

  194. Vi befinner oss på den här platsen.

  195. Och vi har relationer:
    det finns föräldrar, man, pojkvän-

  196. -och det är en konkret,
    riktig faktisk händelse.

  197. Du utgår från det, men gör det
    till en emotionell verklighet-

  198. -som också är verklig,
    i allra högsta grad-

  199. -men som för mig fortfarande...

  200. Jag kan inte i ord-

  201. -få den här emotionella verkligheten-

  202. -så stark och tydlig,
    men ändå detaljerad som du gör.

  203. Det är därför fotografiet
    fascinerar mig-

  204. -och inte montaget
    eller photoshoppade bilder-

  205. -utan bilden som är en avbild
    av en situation som var konkret.

  206. Men man använder den för att berätta
    det som hände inuti.

  207. Det emotionella,
    det som hände i luften.

  208. Så ser jag ditt författarskap.
    Du talar om det som händer i luften-

  209. -mellan människorna. Även om du har
    skelettet av en konkret verklighet.

  210. Därför blir dina ord
    bilder för mig, hela tiden.

  211. Och jag känner mig så hemma
    i din ordvärld.

  212. Jag tänkte höra lite, Josefine,
    om din bakgrund-

  213. -som bildkonstnär.
    Att du började måla, men övergav det.

  214. Hur ditt bildintresse ser ut,
    och var det härstammar ifrån.

  215. Jag tror att många författare
    och bildkonstnärer-

  216. -verkar inom båda fälten.
    Jag är nog inte unik.

  217. Men det är sant att jag i många år
    sysslade mer med målning-

  218. -och fotografi,
    med visuella konstformer.

  219. Jag drömmer om att hitta ett sätt-

  220. -att förena de här olika konstfälten.

  221. Jag ser dem helt enkelt
    som olika språk.

  222. Men språk som har
    samma erkännandepotential.

  223. Problemet är att för att lära sig
    prata de här språken väldigt väl-

  224. -så krävs det helt enkelt tid.

  225. Men jag drömmer om
    att bli en lika duktig målare-

  226. -som jag kanske är som författare.

  227. Det var mer av händelse
    att det blev litteratur.

  228. Jag hade märkligt nog
    samma erfarenhet av att skriva.

  229. Mina uppsatser i skolan kom tillbaka
    fulla med röda streck.

  230. Jag är faktiskt lätt ordblind.

  231. Många i familjen är det,
    så vi stavar som hästar, som jag säger.

  232. Jag stavar väldigt, väldigt dåligt.

  233. -Så det är mot alla odds.
    -Fantastiskt.

  234. Ni pratade om den utsträcka tiden
    och att man förlänger verkligheten.

  235. Det ser jag som gemensamt hos er.

  236. Hur ni tar bitar faktisk tid
    ur era faktiska liv-

  237. -som du med "Holding".
    Under tre månader-

  238. -hade du nästan en dagboksaktig
    relation till fotografiet.

  239. Du tar ju också bitar av ditt liv,
    som börjar och slutar på datum.

  240. Inom den perioden händer det saker.

  241. Men utifrån det gör ingen av er
    en kronologisk framställning-

  242. -utan det är ramverket.

  243. Så jag tänkte höra hur ni ser
    på den uppbrutna tiden.

  244. Och vad det betyder för er.

  245. Min arbetsprocess ser ut så
    att jag tycker om att skriva dagbok.

  246. Jag ville som barn skriva dagbok-

  247. -men såg framför mig
    hur min lärare...

  248. Jag tappade sugen, som sagt.

  249. Jag var väl nio år när jag köpte
    en kamera och började fotografera-

  250. -satte in i album
    och tittade efteråt.

  251. Detta försöker jag fortsätta med.

  252. Och jag...

  253. Jag fungerar bäst
    om jag inte tänker ut i förväg:

  254. "Nu ska jag göra ett projekt,
    som ska börja då och sluta då."

  255. "Och häremellan ska detta hända."

  256. Det finns fantastiska konstnärer
    som kan jobba med en färdig idé-

  257. -som man skrider i verket med.
    Jag har provat-

  258. -och det blev inte alls
    något jag kan stå för.

  259. Jag bara försöker vara i livet.

  260. Det är vi ju allihopa.

  261. Och göra dagboksbilder
    av det som händer.

  262. Hela idén är
    att jag inte ska tänka på-

  263. -att någon annan ska se det,
    att det blir offentligt.

  264. Så fort jag tänker så
    är jag ute på farlig mark.

  265. Det blir sökt.

  266. Jag försöker att bara,
    av nån anledning-

  267. -trycka av en bild, och gå vidare.

  268. Sen helt plötsligt nån dag
    tar jag ett steg tillbaka-

  269. -och öppnar min låda och tittar.

  270. Då försöker jag tänka desto mer.

  271. Finns det nåt
    man kan knyta ett snöre runt?

  272. Då försöker jag låtsas att jag är
    någon annan, som inte tagit bilderna.

  273. Finns det nåt allmänmänskligt,
    som kan intressera någon annan?

  274. Tycker jag det, knyter jag
    ett snöre och gör nåt offentligt.

  275. Tycker jag inte det,
    så fortsätter jag.

  276. När jag gjorde boken
    och utställningen "Holding"-

  277. -så knöt jag ett snöre
    efter tre månader.

  278. "Close to Home" blev fyra år.
    Det kanske blir tio år nästa gång.

  279. Jag vet faktiskt inte.
    Det beror ju på hur livet ter sig.

  280. Hur arbetar du?

  281. Det liknar väldigt mycket
    min arbetsprocess.

  282. När jag lämnar in ett manus
    för tryckning-

  283. -så har jag redan nästa process börjat,
    kan man säga.

  284. Jag har en skrivande kropp.

  285. Jag arbetar alltid
    bara med ett öppet dokument-

  286. -som jag bara fortsätter på.

  287. Jag uppfattar det mer och mer
    som att skrivprocessen-

  288. -egentligen påminner om
    att skapa ett stort block.

  289. Av material.

  290. Att skapa något som tar upp plats.

  291. Du använde bilden av-

  292. -att sätta ett band runt något,
    eller igenom något.

  293. Jag arbetar som en bildhuggare.

  294. Jag skär bort en massa-

  295. -så att man till slut
    får en kropp av det.

  296. Och det har ju livets omfång
    som ram.

  297. Och jag märker tydligt
    att mitt språk förändras under tiden.

  298. Jag förändras ju som människa.
    Till sist tar det ett sista språng-

  299. -som materialet inte tar emot.

  300. Det stora blocket av material
    är liksom avslutat.

  301. Då börjar bildhuggararbetet.

  302. Och jag tycker det är så viktigt
    att man som konstnär-

  303. -inte planerar
    och inte är herre över sitt material.

  304. Då dör det ju.

  305. Diktaren Dylan Thomas
    beskriver det underbart-

  306. -i ett brev till en ung diktare
    som bett Dylan om råd.

  307. Han frågar vad Thomas tycker,
    och han svarar-

  308. -att det är vackra dikter,
    men att orden är perfekta...

  309. Nej, de har valts ut,
    de är inte perfekta.

  310. Man märker avsikten med varje ord.
    Och då förstör man ordens kraft.

  311. Det har valts ut,
    och underordnats en medvetenhet.

  312. Det är inte som en naturkatastrof
    som slår mot medvetandet.

  313. Så ska meningar vara.
    Så ska bilder vara.

  314. De ska komma in
    med all sin förstörelsekraft-

  315. -och omstörta det projekt
    man trodde hade.

  316. På någon nivå är vi ju allihop
    självreflekterande individer.

  317. Och vi har en pågående reflektion-

  318. -som liknar ett hopp
    om att allt kommer att passa ihop.

  319. Men de bilder som blir kvar,
    de meningar som blir kvar...

  320. De undandrar sig den logik
    man byggt upp.

  321. Jag tänkte på ett stycke,
    på tal om det-

  322. -i din bok "En av oss sover",
    som jag tänkte läsa.

  323. Om att återgå till samma bild
    och inte lita på dess verklighet-

  324. -för att kunna förstå det,
    men samtidigt röra sig därifrån.

  325. Det lyder så här:

  326. "Vissa bilder blir jag aldrig färdig
    med. Jag kom för att se dem igen."

  327. "Eller just inte.
    Inte bli färdig med."

  328. "Fortfarande inte färdig.
    Fortfarande stanna, och sedan gå."

  329. För mig har det med det att göra.
    Man vill definiera någonting-

  330. -och samtidigt hitta nya lager.
    Gå vidare, och gå tillbaks.

  331. Ha det handlingsutrymmet i tiden,
    och i sitt eget liv.

  332. Och hur kan man nånsin
    bli färdig med insikten-

  333. -om att inget kan vara för evigt?
    Allt är förgängligt.

  334. Det är klart man återkommer
    gång på gång.

  335. Det går inte
    att komma överens med det.

  336. Man måste hela tiden återkomma dit.

  337. Jag tänkte höra lite grann också...

  338. Att använda det självbiografiska,
    vilket ni båda två gör-

  339. -och hur ni resonerar
    kring att använda sitt eget liv-

  340. -och vad det...

  341. Ja...

  342. Jag lever mitt liv.

  343. Alltså är jag väl bäst på
    att berätta något från mitt liv.

  344. Det är ju det jag kan nånting om.

  345. Samtidigt lever jag
    ett typiskt vanligt, ointressant liv.

  346. Det finns inget märkvärdigt
    med mitt liv-

  347. -som gör att jag skulle få plats
    på en offentlig arena egentligen.

  348. Det som blir intressant är ju-

  349. -ifall jag lyckas berätta
    om något allmänmänskligt.

  350. För att det ska bli allmänmänskligt-

  351. -tror jag att man måste gå
    såpass djupt-

  352. -att man hittar nånting ursprungligt,
    gemensamt för oss människor.

  353. Det här gemensamma handlar ju om
    ditt citat i början.

  354. Om mörkret
    som vi jämt har runtomkring oss.

  355. Och det är det
    som i så fall är intressant-

  356. -kring den här berättelsen-

  357. -som trots allt tar sin utgångspunkt
    i min närhet, i min familj.

  358. Som jag sa tidigare-

  359. -fungerar det så att jag tar kort
    av min direkta närhet.

  360. Hela idén är att jag inte får
    censurera mig när det sker-

  361. -utan när det händer nånting
    som väcker en retning i mig-

  362. -så tar jag ett snabbt kort,
    och sen får det vara bra.

  363. Sen när jag tittar på
    vad som ligger i lådan-

  364. -då funderar jag dels
    på det allmänmänskliga-

  365. -och dels funderar jag
    givetvis också över-

  366. -problematiken i fotografiet.
    Man tar andras ansikten och kroppar-

  367. -för att berätta sin egen historia.

  368. Men jag tror att om...

  369. I arbetet med att fundera över:

  370. "Är detta en berättelse
    som är allmänmänsklig?"

  371. Om den är det, blir det inte
    utlämnande för ansiktet på bilden.

  372. Det kravlar jag mig fast vid.
    Det måste få vara så.

  373. På mina fotografier
    finns mina barn, min man-

  374. -jag själv, mina föräldrar
    och min syster.

  375. Givetvis är det utlämnande för dem-

  376. -att deras ansikten och kroppar
    blir offentliga.

  377. Alla som är med
    på mina fotografier-

  378. -får se och godkänna dem
    innan publicering.

  379. Hittills har jag aldrig fått ett nej.

  380. Det är bra.

  381. Människorna som ställer
    upp med sina ansikten...

  382. Jag tycker de är väldigt modiga.

  383. Och det är väldigt modigt
    att använda sig själv, som du gör.

  384. Vill jag tillägga,
    som inte arbetar så.

  385. Hur resonerar du kring...?

  386. Jag ser det självbiografiska
    som en nödvändig utgångspunkt.

  387. Jag tänker mer och mer
    att det jag som finns i mina böcker-

  388. -som är ett väldigt tydligt jag...

  389. Att det snarare liknar
    det jag man ser i lyriken.

  390. Under läsningen
    accepterar man det som ett jag-

  391. -som både är
    ett personligt och privat jag-

  392. -men som har
    en existentiell kvalitet som ryggrad.

  393. Man märker ju att det inte är-

  394. -ett autentiskt jag på det viset.

  395. Det är ett jag som snarare är
    en stämma eller en blick.

  396. Så på det sättet
    känner jag inte-

  397. -att det är modigt av mig
    att använda mitt material.

  398. Att göra något modigt förutsätter-

  399. -att man har ett val.
    Det är beroende av det.

  400. Jag upplever det inte som ett val.

  401. Gör jag något som kan kallas modigt
    så är det att ens syssla med litteratur.

  402. Det gäller alla som sysslar med det.

  403. Det är modigt att läsa.
    Det är modigt att se din utställning.

  404. Går man in och verkligen tittar på den
    så blir man förändrad.

  405. Det är modigt. Det är lika modigt-

  406. -som att visa att naket ansikte.

  407. Eller som att jag beskriver något
    som är väldigt privat.

  408. -Vi sitter alla i samma båt.
    -Så är det.

  409. Det modiga är att öppna upp sig.
    Det är smärtsamt, och svårt.

  410. Det måste man göra,
    om man läser, skriver-

  411. -fotograferar eller betraktar.
    Det spelar ingen roll.

  412. Och om jag ibland läser-

  413. -en arg kommentar
    eller en negativ recension-

  414. -så grips jag av en känsla-

  415. -av närmast medlidande.
    Det är kopplat till att jag tänker:

  416. "Den människan står utanför, och
    vill eller vågar inte att märka det."

  417. Då kan man ju tycka att jag
    är arrogant, men så känner jag.

  418. Det hänger ihop med
    att jag känner att man måste...

  419. Att det är modigt
    att öppna sig för konsten.

  420. Och samhället är inte intresserat av
    att vi öppnar oss.

  421. Det är ju inte effektivt.
    Det är anti-tillväxt.

  422. Anti-coaching, anti-effektivitet.

  423. Så det är ett "motspråk".
    Det står helt separat.

  424. Jag håller med. Jag kom att tänka på
    min utställning på Fotografiska.

  425. På sin Facebooksida
    gjorde de reklam för utställningen-

  426. -genom att lägga ut bilden
    på en pojke som står i ett fönster.

  427. Det är en lägenhet lite högre upp.

  428. Man ser ett höghus genom fönstret.

  429. Då gjorde jag något man
    aldrig ska göra: läsa kommentarerna.

  430. Jag gjorde ett undantag.

  431. Kommentarerna var arga.

  432. "Hur kan man låta sitt eget barn
    stå i ett fönster"-

  433. -"när man tydligt kan se
    att haspen inte är låst?"

  434. 30 mycket arga kommentarer.
    "Mycket oansvarig mamma!"

  435. Detta är givetvis
    en komplimang till mig.

  436. De har ju upplevt, tror jag,
    sitt eget barn-

  437. -och att stå där och vilja
    gå ut i världen, men ändå tveka.

  438. Det var ju komplimanger.
    Så måste man se det.

  439. Att de verkligen tittat noga.

  440. Vi börjar få ont om tid, tyvärr.

  441. Jag vet inte tiden rör sig
    olika snabbt på olika tillfällen.

  442. Men vi vill så klart veta
    vad ni arbetar på nu.

  443. Om ni vill dela med er av det-

  444. -eller hur er arbetsprocess ser ut.
    - Vill du börja, Josefine?

  445. Nu har vi ju det där problemet
    att vi vet inte riktigt-

  446. -vad vi håller på med.
    Vi famlar i blindo.

  447. Det är extremt tråkigt.

  448. Jag arbetar ju dag efter dag.

  449. Men det är nog den längsta period-

  450. -som jag har haft, hittills.

  451. Jag blir helt stum.
    Jag vet inte vad jag ska säga.

  452. Men jag har tänkt
    att jag inom bara några veckor-

  453. -ska jag börja med hackandet.

  454. Du beskrev det
    som ett stort marmorblock.

  455. Du talade om bildhuggartraditionen.

  456. Jag har alltid uppskattat-

  457. -att ha med en annan blick
    i slutfasen.

  458. Det är ju en avgörande fas-

  459. -där man väljer var bandet ska gå,
    och vad man hackar bort.

  460. Så jag har hittat en ny läsare
    som ska vara med på det arbetet.

  461. Det är en väldigt spännande process.

  462. Det är kul-

  463. -eftersom man alltid talar
    om konstnären som en fri människa-

  464. -med enorm frihet.
    Men jag känner mig inte alls fri.

  465. Jag känner mig fångad av mitt liv.
    Jag känner ingen större frihet-

  466. -men det kan jag känna
    i fasen jag snart går in i.

  467. Då får jag faktiskt göra val.
    Tråden kan dras åt olika håll.

  468. Det är mitt lilla fönster av frihet.

  469. Jag ska inte
    komma med förväntningar.

  470. Vi arbetar verkligen liknande.

  471. Jag har glädjen
    att driva en fotoskola-

  472. -Nordens fotoskola, på Arnö.

  473. Jag träffar mina studenter varje dag,
    och det ska jag fortsätta göra.

  474. De inspirerar,
    inte främst genom fotografier.

  475. De tar bra bilder, det är inte det.
    De inspirerar mig att vara så...

  476. De är i 25-årsåldern,
    och de är verkligen öppna.

  477. De har livet fullt av möjligheter,
    önskningar, rädslor, tvivel, allt.

  478. Jag är jätteglad
    att få vara med dem varje dag.

  479. Sen tar jag kort.

  480. Jag vill inte säga bilder
    eller verk. Då går det åt skogen.

  481. För ett tag sen tittade jag i lådan,
    och det var inget bra.

  482. Så jag måste ta lite mer kort.

  483. Jag kan inte säga mer än så.

  484. Som sagt måste ni titta
    på Annas "kort" här intill.

  485. Ni kommer båda
    att signera era böcker.

  486. Vi säljer "Close to Home"
    och "En av oss sover".

  487. Om tio minuter, tio över tre.

  488. Varmt välkomna dit.

  489. Vi hoppas på fler översättningar
    av dina böcker.

  490. -Tack för att ni kom och pratade.
    -Tack för att ni lyssnade.

  491. Översättning: Carl-Johan Cederberg
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Att skildra det privata

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Samtal mellan den danska författaren Josefine Klougart och den svenska fotografen Anna Clarén om varför det är viktigt att skildra det privata. Klougart skriver om en kärleksrelation i hennes liv som tog slut och Clarén fotograferar vardagsporträtt av sin familj och saker som en dag kommer att försvinna. Inspelat den 26 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Ämnen:
Svenska > Skrivande
Ämnesord:
Fotografi, Kreativt skrivande, Litteratur, Litteraturvetenskap, Privatliv
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Rörelser över gränser

Samtal mellan den kanadensiska författaren Ying Chen och Meriç Algün Ringborg som är svensk filmare och konstnär. Båda har sitt ursprung i andra länder än de verkar i, Ying Chen i Kina och Meriç Algün Ringborg i Turkiet. De berättar i sina arbeten om hur rörelser över gränser skapar förväntningar från omgivningen. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Antihjältar

Samtal mellan den sydafrikanska författaren Nthikeng Mohlele och författaren och teologen Elisabeth Hjorth. De samtalar om viljan att förändra litteraturen. Mohlele resonerar kring att förändra litteraturen på samma sätt som Miles Davis gjorde med musiken och att skriva om antihjältar snarare än om ras eller klass. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Det allmängiltiga berättandet

Samtal mellan den colombianska författaren Juan Gabriel Vásquez och den svenska författaren Lena Andersson. De diskuterar om hur man kan skriva allmängiltigt och personligt utan att det blir självbiografiskt. Moderator: Yukiko Duke. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Gay-berättelser

Samtal mellan den amerikanska författaren Edmund White och den turkiska filmaren och konstnären Aykan Safoglu. Edmund White skildrar i sin självbiografi uppväxten i 1950-talets USA och att komma ut som homosexuell. Det var första gången uttrycket "komma ut" användes. Aykan Safoglu skildrar i sin film den amerikanska författaren James Baldwins liv i Istanbul. De diskuterar om hur det är att fly från olika platser och hur gay-berättelser påverkat deras liv. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Den moderna samtidsromanen

Den finsk-estniska författaren Sofi Oksanen samtalar med den ryske författaren Michail Sjisjkin. De diskuterar historisk skuld och hur man skriver samtidshistoria i romanform. Oksanen berättar att topplistorna i Finland över populära böcker nästan alltid innehåller en bok om Ryssland och att man som finsk författare knappt kan skriva något om det förflutna utan att nämna Ryssland. Moderator: Stefan Ingvarsson. Inspelat den 26 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Att skildra det privata

Samtal mellan den danska författaren Josefine Klougart och den svenska fotografen Anna Clarén om varför det är viktigt att skildra det privata. Klougart skriver om en kärleksrelation i hennes liv som tog slut och Clarén fotograferar vardagsporträtt av sin familj och saker som en dag kommer att försvinna. Inspelat den 26 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Historiska karaktärer och fiktion

Samtal mellan den mexikanamerikanska författaren Álvaro Enrigue och den svenska litteraturforskaren Carina Burman. Den historiska konstnären Caravaggio figurerar i Enrigues senaste roman som handlar om en tennismatch som ägde rum för flera hundra år sedan. Samtalet rör sig kring skrivande om historiska karaktärer och att göra fiktion av historiska fakta. Vad händer om läsaren tror att det skrivna verkligen har hänt? Inspelat den 26 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Döm inte boken efter författaren

Författaren Aminatta Forna föreläser om hur vissa författare förväntas skriva om vissa ämnen. Hon säger att makt inte bara handlar om att skriva, utan också om vem som får skriva om vem, vad och när. Forna är född i Skottland, bosatt i England och hennes far är född i Sierra Leone. Hennes roman "The hired man" utspelar sig i Kroatien. När den kom ut ställde många frågan om varför den handlar om Kroatien. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Läsandet, skrivandet och livet

Samtal mellan den spanska författaren Enrique Vila-Matas och den svenska författaren Daniel Sjölin om att skriva om litteratur, om skrivande, om författare och om författare som slutar att skriva. Sjölin försöker bryta sig in i Vila-Matas berättarvärld för att förstå varför hans karaktärer uppträder som de gör och om de verkligen existerar. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barnbokprovning 2014

Trender i 2013 år barn- och ungdomsböcker

Cecilia Östlund, bibliotekarie och tillförordnad chef för Svenska barnboksinstitutet, har gått igenom bokåret 2013 då 1770 barn- och ungdomsböcker kom ut. Hon talar också om 2013 års serieromaner. Inspelat 18 mars 2014 på Farsta bibliotek. Arrangör: Svenska barnboksinstitutet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - Kina

Allt fler vill lära sig kinesiska

Om man ska kunna lära sig kinesiska är det bra om man är musikalisk. Det säger 22-åriga språknörden Linnea Niklasson som älskar att bo i Peking. Vi möter också Cecilia Lindqvist, en svensk auktoritet i Kina som revolutionerat synen på de kinesiska tecknen.

Fråga oss