Titta

UR Samtiden - Stockholm Literature 2014

UR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Om UR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Föreläsningar och samtal från litteraturfestivalen Stockholm Literature 2014. Författare från hela världen möter svenska litteraturvetare, författare och konstnärer för att diskutera författarskap, berättande och konstnärligt ansvar. Inspelat den 25-26 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Till första programmet

UR Samtiden - Stockholm Literature 2014: Döm inte boken efter författarenDela
  1. Tack. Så trevligt att se er alla här.

  2. Jag har bara varit i Sverige
    en gång förut, som reporter för BBC.

  3. Jag åkte långt norrut för att skriva om
    den globala uppvärmningen.

  4. Det var bara ljust en timme om dagen.

  5. Alla frågade hur det var i Sverige.
    Jag sa: "Jag vet inte, jag såg inget."

  6. Så det är väldigt trevligt
    att vara här i dagsljus.

  7. Föreläsningen som jag ska hålla heter:
    "Döm inte boken efter författaren."

  8. Som barn ville jag inte bli författare.
    Jag ville bli allt möjligt.

  9. Som sjuåring ville jag bli uppfinnare.

  10. Några år och flera karriärbyten senare
    hade jag bestämt mig för att bli biolog.

  11. På min brittiska internatskola
    rådde det brist på vilda djur-

  12. -så jag fick nöja mig med att
    försöka fånga fjärilar, oftast förgäves.

  13. Sen upptäckte jag att det fanns mässor
    där entusiaster kunde köpa fjärilar-

  14. -och det verkade
    som ett enklare sätt att få en samling.

  15. Jag minns min första fjärilsmässa.
    Rad efter rad av glasmontrar.

  16. Samlarna och besökarna
    böjde sig över de fastnålade fjärilarna-

  17. -som var märkta med latinska och
    engelska namn. En art per monter.

  18. Cynthia cardui, eller tistelfjäril.

  19. Papilio machaon, eller makaonfjäril.

  20. Nymphalis antiopa, eller sorgmantel.

  21. Jag hade bara råd med en fjäril,
    så jag valde en makaonfjäril.

  22. Jag älskade vingarnas form, den
    lila kanten och ögonen på vingarna.

  23. Jag fick fler fjärilar, men struntade
    i etiketter med latinska namn.

  24. Jag bara ordnade dem efter behag,
    och tittade på dem.

  25. Jag tappade lusten på att bli biolog.

  26. Det var tråkigt med latinska namn,
    och fixeringen vid att kategorisera.

  27. Jag ville hellre bli veterinär.

  28. När jag senare insåg att jag älskade
    att testa olika liv blev jag författare.

  29. Då kunde jag sitta i ett rum och vara
    biolog en dag och uppfinnare nästa.

  30. Jag skrev en biografi över min far
    som var politisk fånge i Sierra Leone.

  31. Min drivkraft för att skriva
    var inbördeskriget i det landet.

  32. Min fars land, där jag tillbringade
    en stor del av min barndom.

  33. Jag ville veta hur landet,
    som hade framstått som så fredligt-

  34. -hade imploderat i våld.

  35. Det kändes som en plikt för mig
    att skriva om kriget i mitt land.

  36. Jag har skrivit om krig ända sen dess.

  37. Jag pratar bara om mig själv nu.
    Det finns många skäl att skriva.

  38. Jag kallade Sierra Leone "mitt land",
    men jag borde ha sagt "mitt ena land".

  39. Min mamma är från Skottland
    och jag föddes där.

  40. När jag som elvaåring samlade fjärilar
    hade jag bott lika länge-

  41. -i Sierra Leone och Storbritannien.

  42. Eftersom min styvfar var diplomat-

  43. -skulle jag senare även bo
    i Iran och Thailand i perioder.

  44. Min bakgrund är alltså lite komplex,
    men det är väl å andra sidan allas?

  45. Jag har varit journalist, och vet
    att journalistiken sällan är komplex.

  46. Jag blev inte förvånad när jag i media
    beskrevs som en afrikansk författare.

  47. Litteraturen handlar
    om nyanserna i livet.

  48. Journalistiken föredrar enkelhet,
    även om det innebär reduktionism.

  49. Tanken på en person
    med två nationaliteter-

  50. -är tydligen för svår
    för tidningsläsarna att ta till sig.

  51. Jag irriterades över detta, men försökte
    att inte låta det bekomma mig.

  52. Universitetsvärlden förvånade mig mer.

  53. Jag pluggade inte litteraturvetenskap,
    utan juridik-

  54. -så jag visste inte hur undervisningen
    i litteraturvetenskap var upplagd.

  55. När jag bjöds in
    för att tala vid Oxford-

  56. -blev jag, naivt nog, förvånad över att
    min bok lästes inom ämnet afrikanistik.

  57. Ingen från institutionen för engelsk
    litteratur kom på min föreläsning.

  58. I publiken satt bara afrikanister.

  59. Då hörde jag första gången
    talas om den engelska "kanon".

  60. Den engelska kanon är svår att
    diskutera, för den existerar inte.

  61. Den är oskriven,
    ändå vet alla vad det är.

  62. Alla inom litteraturvetenskapen alltså.

  63. Jag försökte begripa mig på det hela,
    och fick ett gott råd.

  64. "Titta på litteraturlistan för kurserna
    i engelsk litteratur vid Oxford."

  65. Och det gjorde jag.
    Jag tittade på den igen häromdagen.

  66. Den består av engelska namn, engelskt
    språk och engelsmän.

  67. Första året ges kurser i tidig, medel-
    tida, viktoriansk och modern litteratur.

  68. Under det andra året betar man av
    engelsk litteratur från 1350 och 1830.

  69. Inget utrymme ges för litteratur skriven
    på engelska utanför Storbritannien.

  70. Tredje året kan man välja kurser
    i fornnordiska eller fornfranska.

  71. Kursen "litteratur på engelska" låter
    lovande, men täcker åren 1550-1660.

  72. Den omfattar knappast verk från
    Västindien, Indien, Pakistan och USA.

  73. Det är i huvudsak en enda man som ligger
    bakom den engelska kanon.

  74. Kritikern F.R. Leavis. Fanatiker eller
    geni, beroende på hur man ser på det.

  75. Leavis gav år 1948 ut boken
    "The Great Tradition".

  76. Han skrev om den engelska romanens
    ursprung, och listade utmärkta verk.

  77. Sen 1960-talet har kanon fått tillskott,
    den har analyserats och debatterats.

  78. Den har kritiserats för ensidighet
    vad gäller ras, kön och klass.

  79. Avfärdats som en samling böcker
    av "döda vita män".

  80. Men kanons försvarare har i stor
    utsträckning bibehållit sin position.

  81. För 40 år sen argumenterade Ngũgĩ wa
    Thiong'o mot nationella kanon.

  82. Han sa att universiteten borde ge kurser
    i "litteratur", rätt och slätt.

  83. En utmärkt idé, enligt mig,
    som givetvis aldrig förverkligades.

  84. I stället blev litteraturvetenskapen
    fragmenterad.

  85. Kategorier lades till. Amerikansk
    litteratur, postkolonial litteratur.

  86. Komparativ litteratur, kvinnolitteratur.

  87. Världens litteratur styckades upp.
    Territorier skapades och försvarades.

  88. För universiteten förde detta med sig
    möjligheter till ökade anslag-

  89. -karriärmöjligheter och imperiebyggen.

  90. Den senaste tiden har man
    intressant nog kunnat se motsatsen-

  91. -när anslagen till brittiska universitet
    har minskat.

  92. Och i USA har studenterna börjat kräva
    ämnen som speglar deras intressen.

  93. Vi får vänta och se vad det leder till.

  94. Men nog om den akademiska världen.
    Litteratur är konst, först och främst.

  95. Så vad tycker författarna själva?

  96. Allt detta klassificerande är, enligt
    mig, rena motsatsen till litteratur.

  97. Litteraturen söker det allmängiltiga.

  98. Författare försöker nå bortom det som
    skiljer oss åt: Kultur, klass, kön, ras.

  99. Författare ogillar kategorisering.

  100. Jag vet ingen som vill beskrivas som en
    kvinnlig författare, gayförfattare-

  101. -eller en svart, asiatisk
    eller afrikansk författare.

  102. Vi beklagar den särställning som
    den vite, manlige författaren åtnjuter.

  103. Han som dominerar kanon, och är
    den ende som bara kallas "författare".

  104. Konstnären Paul Klee sa: "Att teckna
    är som att ta en linje på promenad."

  105. Sån är min inställning till skrivandet.

  106. När jag skriver
    tar jag en tanke på promenad.

  107. En bok utspelar sig i Kroatien.
    "Utspelar sig", inte "handlar om".

  108. Man skriver oftast inte om ett land
    utan om människorna som bor där.

  109. Jag intresserade mig för inbördeskrig-

  110. -efter att ha skrivit böckerna
    som utspelar sig i Sierra Leone.

  111. Jag ville nu avlägsna mig från Afrika-

  112. -och låta internationella läsare, från
    Afrika, Sydamerika, Asien och Europa-

  113. -ompröva sina förutfattade meningar om
    krigen i Afrika.

  114. De båda krigen hade ägt rum samtidigt.

  115. Kroatien 1991-1995.
    Sierra Leone 1991-2002.

  116. Jag hade intressanta samtal
    med vänner från forna Jugoslavien.

  117. Likheterna.
    "Vem kände du som gjorde vad?"

  118. Och olikheterna. Sierra Leone tycktes ha
    återhämtat sig snabbt efter kriget.

  119. Jag visste att folk som arbetade
    med konflikthantering i andra länder-

  120. -såg oss som en förebild.

  121. Människorna i Sierra Leone har på
    ett oöverträffat sätt visat förlåtelse.

  122. I forna Jugoslavien har rättegångar
    ägt rum, men inte mycket försoning.

  123. Jag undrade
    om den etniska faktorn var avgörande.

  124. Kriget i Sierra Leone
    handlade inte om etnicitet.

  125. Sierra Leone hade inte, som Jugo-
    slavien, skapat bilden av "den andre".

  126. I Sierra Leone hade människor
    och resurser i 30 år exploaterats-

  127. -av en korrupt regim.
    Det hade länge legat och pyrt.

  128. Om Jugoslavien sa en vän till mig:

  129. "Kriget tog fart så snabbt för att alla
    hade vapen och kunde använda dem."

  130. Kommentaren fick mig att inse något som
    jag inte tidigare hade förstått.

  131. Kriget i Sierra Leone
    karakteriserades av amputationer.

  132. Rebellerna högg av
    folks händer och lemmar.

  133. Kriget i forna Jugoslavien
    blev ett skyttarnas krig. Sarajevo.

  134. Vi var en bondenation,
    de var en jägarnation.

  135. När folk drar ut i krig beväpnar de sig
    med vad som finns till hands.

  136. Det må vara en lie eller ett gevär.

  137. Efter att "The Hired Man" kommit ut
    talade jag i en bokhandel i New York.

  138. Några dagar senare återvände jag
    för att använda ett presentkort.

  139. Nyfiken - och fåfäng - som jag var
    tittade jag efter min bok.

  140. Jag hittade den på avdelningen
    för afrikansk litteratur.

  141. Jag förklarade för butiksföreståndaren
    att boken utspelade sig i Kroatien.

  142. Hon nickade och sa: "Jag förstår",
    och gick i väg med boken.

  143. Hela hon utstrålade ambivalens.

  144. Långsamheten i hennes gång.

  145. Var skulle hon nu placera boken?

  146. Under "Balkansk litteratur"?

  147. Senare skickade en vän
    ett foto till mig.

  148. Där låg boken i samma bokhandel, på ett
    bord märkt "Europeisk litteratur".

  149. Jag kommer att tänka på
    en fras jag ofta hört-

  150. -från bokförlagens marknadsansvariga:
    "Harmoni mellan författare och ämne."

  151. Det betyder: "Vi gillar när du skriver
    det som förväntas av dig."

  152. "Det blir lättare att marknadsföra dig
    och att ställa dig på rätt hylla."

  153. Så var ska bokhandeln ställa en bok som
    utspelar sig i Kroatien-

  154. -skriven på engelska
    av en skotsk-sierraleonsk författare?

  155. Jag har ställt frågan om klassificering
    till många författare.

  156. De svarar alltid: "Skönlitterära böcker
    borde stå i alfabetisk ordning."

  157. Låt mig sammanfatta hur författare
    kategoriseras. Jag nämnde kanon-

  158. -utbildningspolitik, media,
    reklam och bokhandelshyllor.

  159. Nu ska jag slänga in
    lite identitetspolitik också.

  160. Artikeln "Det enda som vita författare
    kan göra som färgade inte kan"-

  161. -av Gracie Jin,
    publicerad i nättidskriften Arts.Mic-

  162. -berättar om Bill Cheng, vars första bok
    utspelar sig i Mississippi.

  163. "Det är svårt", skrev Jin, "att hitta
    en recensent som inte förundras över"-

  164. -"att en kinesisk man från Queens
    skriver om svarta i Mississippi."

  165. Jag sympatiserar med Cheng.
    Samma sak hände ju mig.

  166. De flesta recensenter nämnde
    att jag var en svart kvinna-

  167. -som skrev om en kroatisk man.

  168. I går när jag var med
    i tv-programmet "Babel"-

  169. -var det första gången som den första
    frågan inte löd: "Varför Kroatien?".

  170. Jag har nu sagt att jag vill få betalt
    varje gång nån ställer den frågan.

  171. Facebook har kallats
    "författarnas fikarum".

  172. Som många författare
    hänger jag där lite för mycket.

  173. Men man kan få snabb feedback där.

  174. För ett tag sen skrev jag:
    "När uppstod denna nya renlärighet"-

  175. -"som säger att man måste förlägga sina
    berättelser till sitt eget land?"

  176. Jag fick 130 kommentarer, från
    författare, akademiker och kritiker.

  177. Många nämnde gamla författare
    som inte lät sig begränsas.

  178. Ernest Hemingway,
    Graham Greene, E.M. Forster-

  179. -Joseph Conrad,
    Nabakov, Flaubert, Kafka.

  180. Shakespeares pjäser utspelar sig
    i Italien, Grekland och Frankrike.

  181. Bara fem pjäser - "Som ni behagar",
    "Cymbeline", "Kung Lear"-

  182. -"Macbeth" och "Muntra fruarna i
    Windsor" utspelar sig i Storbritannien.

  183. Men vissa av dessa författares bild
    av invånarna i Indien och Afrika-

  184. -blev problematiska
    för läsare från de länderna.

  185. Chinua Achebe var kritisk
    till Joseph Conrads "Mörkrets hjärta".

  186. "Allt går sönder" var delvis en reaktion
    mot Conrads grymtande afrikaner.

  187. Achebes bok visade den andra sidan
    - vad afrikanerna sa på riktigt.

  188. Achebe kallas
    "den afrikanska litteraturens farfar".

  189. En ovanligt smickrande etikett.

  190. Men problemet med alla etiketter
    är att de är begränsande.

  191. Achebes universella teman
    glömdes ofta bort.

  192. Berättelsen om Okonkwo
    läses i stället etnografiskt.

  193. I sin essäsamling "The Education
    of a British-Protected Child"-

  194. -berättar Achebe om en ung man
    från Yonkers som skrev och tackade-

  195. -för att Achebe skrev om seder
    och skrock i en afrikansk stam.

  196. Jämför detta
    med James Baldwins respons:

  197. "När jag läste 'Allt går sönder',
    som handlar om igbo-folket i Nigeria"-

  198. -"ett samhälle vars regler och lagar
    är helt främmande för mig"-

  199. -"kände jag igen alla personerna."

  200. "Den handlar om min far. Hur han kom dit
    vet jag inte, men det gjorde han."

  201. Baldwin, som själv var författare, såg
    det som den unge läsaren missade.

  202. Jag upprepar: Författare skriver inte om
    platser, utan om människor.

  203. Etikettivrarna förstår inte detta.

  204. Achebe skrev inte om Afrika, utan
    om människor som bodde i Igboland.

  205. Jag skriver heller inte om Sierra Leone
    eller Kroatien, utan om människor.

  206. Låt oss återgå till frågan om
    vem som har rätt att skriva om vem-

  207. -och det där Facebookinlägget.

  208. Linda Grant skrev att det nog handlar om
    autenticitet och postkolonialism.

  209. "Om vita författare inte får skriva om
    de förtrycktas erfarenheter"-

  210. -"är det inte längre möjligt för nån att
    skriva utanför sin egen erfarenhet".

  211. Pakistanska Kamila Shamsie, som i en bok
    har en japansk karaktär, instämde.

  212. "När jag studerade i USA på 90-talet"-

  213. -"talades det mycket om att man
    inte ska beslagta andras berättelser."

  214. "Det som började som en eftertänksam
    postkolonial kritik av vissa texter"-

  215. -"urartade i en märklig renlärighet"-

  216. -"som hindrar oss att med fantasins
    hjälp leva oss in i andras tillvaro."

  217. Salman Rushdie tyckte att kritiken
    var skev och endast drabbade vissa.

  218. "Kritiken riktas främst mot författare
    från Afrika, Indien och Västindien."

  219. Han listade några motexempel:

  220. Angela Carters japanska berättelser.
    J.G. Ballards "Super-Cannes".

  221. Och tre australiensiska
    Bookerpristagare:

  222. Thomas Keneallys "Schindler's List" som
    utspelar sig i Krakow.

  223. DBC Pierres "Vernon God Little"
    och Peter Careys "His Illegal Self"-

  224. -som båda utspelar sig i USA.

  225. Den bosnisk-amerikanske författaren
    Aleksandar Hemon höll med Rushdie.

  226. "Västerländska författare får skriva
    om allt. Vi andra har våra fack."

  227. Författaren Nitasha Kaul,
    från Kashmir-

  228. -skrev att allting i slutändan
    handlade om en sak: makt.

  229. "Det är en kvarleva från en systematiskt
    hierarkisk struktur"-

  230. -"som styr vem som får säga vad."

  231. "Sambandet mellan makt och kunskap som
    avgör vad som är autentiskt."

  232. "Det handlar också om grader av frihet i
    skapandet av autenticitet."

  233. "Alla ses inte som lika dugliga
    observatörer av 'det andra'."

  234. "Postkoloniala studier har pekat på
    hur vissa privilegierade människor"-

  235. -"blir tagna på allvar
    vad de än skriver om."

  236. Å andra sidan känner sig nog många vita
    författare också alltmer hotade.

  237. Författare som kommer från
    kulturens centrum: Europa och USA-

  238. -riskerar att anklagas för
    exploatering, kulturannektering-

  239. -eller buktaleri.

  240. För att de har fräckheten
    att uttala sig å minoriteternas vägnar-

  241. -när de skapar sina romanfigurer.

  242. Historiska romaner är undantagna
    från anklagelser om inautenticitet.

  243. Troligen för att det saknas
    kritiker med egen erfarenhet.

  244. Vem kan ifrågasätta Hilary Mantels
    beskrivning av Henrik VIII:s hov-

  245. -eller Jim Craces
    skildring av livet i en engelsk by-

  246. -i slutet av 1700-talet?

  247. Eller Patrick Süskinds porträtt
    av en fransk psykopat på 1700-talet?

  248. Jag undrar om det är så populärt
    att skriva historiska romaner-

  249. -just för att genren
    innebär en fristad för vita författare-

  250. -som känner att det blir fel hur de än
    förhåller sig till svarta romanfigurer.

  251. I mina skrivarkurser ser jag att
    nya författare är ännu mer nervösa-

  252. -för att få sina texter sågade
    av dem som tycker sig äga materialet.

  253. Ofta berättar unga studenter
    att de vill skriva en text-

  254. -som utspelar sig
    i Somalia eller Albanien-

  255. -eller berättas av en person av motsatt
    kön. Men de vågar inte riktigt.

  256. Under en kurs på Yale läste jag högt
    ur tre av mina egna böcker.

  257. Berättarna var
    en ung flicka från Sierra Leone-

  258. -en äldre kreolsk man,
    och slutligen en kroatisk bonde.

  259. En tjej frågade hur jag kände
    inför att skriva om personer-

  260. -vars erfarenheter
    skiljer sig från mina.

  261. Jag sa att det gäller
    för alla jag skriver om.

  262. Folk tror att jag har mycket gemensamt
    med mina afrikanska romanfigurer.

  263. Men jag har aldrig varit
    en åttioårig bondkvinna-

  264. -dekan på ett universitet, eller kirurg,
    för att nämna tre romanfigurer.

  265. Jag sa att den här nervositeten
    främst tycks gälla etnicitet och kön.

  266. Att gå utanför klassgränserna anses inte
    lika vanskligt. Men det är svårast.

  267. Mina manliga romanfigurer är oftast
    medelklass och medelålders, som jag.

  268. Att skildra en gammal bondkvinna som
    aldrig läst en bok eller sett en film-

  269. -tyckte jag var svårast av allt.

  270. Under en workshop i kreativt skrivande i
    England förra året-

  271. -noterade jag att alla utom en av
    studenterna i gruppen skrev fantasy.

  272. Handlade det om mer än bara mode?

  273. Var det så att de medvetet eller
    omedvetet undvek hela debatten-

  274. -genom att förlägga sina berättelser
    till påhittade världar?

  275. Vad är autenticitet egentligen?

  276. I brittiska media påstås det ofta
    att mina båda kulturer är väldigt olika.

  277. När jag frågar dem hur de kan veta det
    har de sällan nåt bra svar.

  278. De kanske likställer
    kultur med hudfärg.

  279. Jag påpekar då att
    i Skottland hör min familj till en klan.

  280. I Sierra Leone kallas det stam.

  281. I Sierra Leone berättas det om
    andeväsen som gör livet surt för folk.

  282. Man använder samma ord som de engelska
    kolonisatörerna - djävlar.

  283. I Skottland berättade min mormor om
    vättar som stal hästar och små barn.

  284. De betedde sig precis
    som djävlarna i Sierra Leone.

  285. Både vättarna och djävlarna
    måste blidkas med hjälp av mat.

  286. Jag berättar om min morfar och farfar.

  287. Religiösa patriarker med en förkärlek
    för disciplin och avhållsamhet-

  288. -som ändå var väldigt snälla mot mig.

  289. Ofta tror vi att geografisk närhet och
    liknande etnicitet gör kulturer lika.

  290. Men ibland kan länder som ligger långt
    ifrån varandra ha liknande kulturer.

  291. För några år sen läste jag Malcolm
    Gladwells "Framgångsfaktorn".

  292. I ett kapitel undersöker han kopplingen
    mellan flygolyckor och nationell kultur.

  293. Han listar exempel på flygolyckor och
    låter experter analysera bakgrunden.

  294. Han utgår från socialpsykologen och
    antropologen Geert Hofstedes teorier.

  295. Hofstedes kulturdimensionsteori.

  296. En metod för att jämföra
    kulturella värderingar världen över.

  297. Ett exempel som Gladwell nämner
    handlar om osäkerhetsundvikande.

  298. I hur hög grad människor
    i en viss kultur tolererar osäkerhet.

  299. Kopplingen till flygolyckor
    får ni själva läsa om.

  300. Hofstedes listar de mest och minst
    osäkerhetsundvikande länderna.

  301. Alltså de länder som är mest beroende
    av regler, planering och ordning-

  302. -och de som är minst
    noga med reglerna.

  303. Kolla in listorna. Ni kanske blir lika
    förvånade som Gladwell, som skrev:

  304. "Mellan Belgien och Danmark
    reser man på en timme med flyg."

  305. "Danskar ser ut ungefär som belgare,
    och Köpenhamn liknar Bryssel."

  306. "Men när det gäller osäkerhets-
    undvikande är länderna helt olika."

  307. "Danskar har i detta avseende
    mer gemensamt med jamaicaner"-

  308. -"än med några av folken i Europa."

  309. Högst upp på Hofstedes lista
    ligger de regelstyrda belgarna.

  310. Danmark ligger på plats 51,
    följt av Jamaica på plats 52.

  311. Jag tycker mig se många likheter mellan
    Sierra Leone och Kroatien.

  312. Länderna är ungefär lika stora. Sierra
    Leone är 57 000 kvadratkilometer.

  313. Kroatien är 73 000 kvadratkilometer.

  314. Sierra Leone har 6 miljoner invånare och
    Kroatien har 4,25 miljoner.

  315. Det är vackra kustländer vars ekonomi
    ibland har varit beroende av turism.

  316. I båda länderna
    finns en stark bondekultur.

  317. Och så förstås den viktigaste likheten:

  318. Båda länderna var länge diktaturer, med
    inskränkt frihet, dålig ekonomi-

  319. -och slutligen inbördeskrig.

  320. Av nyfikenhet kollade jag på Hofstedes
    resultat för Sierra Leone och Kroatien.

  321. Jag kollade också på Storbritannien.

  322. Uppgifterna om Sierra Leone
    var ofullständiga.

  323. Två av de sex dimensionerna saknades,
    men fyra återstod ju.

  324. Jämförelsen med Kroatien
    var intressant.

  325. På tre av fyra punkter var Sierra Leone
    och Kroatien väldigt lika.

  326. Det är hierarkiska samhällen,
    där hierarkin är allmänt accepterad.

  327. Det är kollektivistiska samhällen.
    "Vi" är viktigare än "jag".

  328. Samhällen där folk
    tar hand om sin släkt-

  329. -och vårdar sina relationer.

  330. Kulturerna är föga målorienterade-

  331. -och mer inriktade
    på konsensus och livskvalitet.

  332. Det som skilde länderna åt
    var osäkerhetsdimensionen.

  333. De som bor i Sierra Leone
    tål osäkerhet bättre-

  334. -än kroaterna, som inte gillar det alls.

  335. Jämför då detta med Storbritannien.

  336. Ett mer jämlikt samhälle, enligt
    Hofstede, men mer individualistiskt.

  337. Britter är målorienterade
    och drivs av personlig framgång.

  338. Med totalt motsatta värden
    i fem av sex kulturdimensioner-

  339. -skiljer sig kroaterna och britterna
    kraftigt åt.

  340. De tycks endast förenas
    av en stark pragmatisk ådra.

  341. Jag tror det gäller sierraleonier också,
    men uppgiften saknas hos Hofstede.

  342. Så Sierra Leone och Kroatien är lika,
    men Storbritannien är inte som de.

  343. Att saker ser ut på ett visst sätt på
    ytan betyder inte att det är sanningen.

  344. Hofstedes resultat visar nåt som
    vi romanförfattare redan kände till.

  345. Inte för att vi har vetenskapliga bevis-

  346. -utan för att vi har ägnat våra yrkesliv
    åt att försöka se bortom det uppenbara.

  347. De bästa romanerna erbjuder oss
    ett nytt sätt att se på saker.

  348. Ibland handlar det om perspektiv.

  349. Som man säger: En ko kan berätta hur det
    är att stå på ett fält och idissla.

  350. Den kan inte berätta hur det ser ut
    när man står på ett fält och idisslar.

  351. En av de bästa skildringarna
    av att vara svart som jag har läst-

  352. -finns i Arthur Japins
    "The Two Hearts of Kwasi Boachi".

  353. Japin är nederländare.
    Han sjunger opera och hans hud är vit.

  354. Hur bar sig Japin åt?
    Han tittade. Han tänkte.

  355. Han funderade på alla de sätt
    som fördomar kommer till uttryck på.

  356. Han såg saker som vissa svarta kanske
    har blivit blinda för-

  357. -eller låter bli att konfrontera,
    eftersom det skulle bli för besvärligt.

  358. Sen gjorde Japin nåt mer.

  359. Han fantiserade.

  360. Faktum är ju att en roman är ett
    fantasiverk. Det är ingen avhandling.

  361. En författare sluter en pakt
    med läsaren - ett kontrakt.

  362. När det inte rör sig om skönlitteratur
    strävar författaren efter objektivitet.

  363. Läsaren kan lita på fakta i texten.

  364. Skribenten lovar att göra sitt bästa
    för att skriva sanningsenligt.

  365. En skönlitterär författare ger inga såna
    löften. Skönlitteratur är subjektivt.

  366. Berättelsen är inget annat
    än en rad av lögner.

  367. Författaren säger till läsaren:

  368. "Följ med mig på en resa i fantasin
    så ska jag försöka visa dig nåt nytt."

  369. I skrivandet möts idéer, erfarenhet,
    fantasi och så mycket annat.

  370. Det handlar om att sluta vara
    den man är, och prova nån annans liv.

  371. Den romanfiguren kan vara
    lik författaren, eller helt annorlunda.

  372. Detta är författarens gåva till läsaren.

  373. Läsaren tar i sin tur med sig sin egen
    fantasi och sina egna erfarenheter.

  374. Ibland behöver vi etiketter för att
    kunna beskriva det vi pratar om.

  375. Men när etiketterna överanvänds
    blir de begränsande.

  376. Nu för tiden blir jag mer sällan
    kallad "afrikansk författare".

  377. Jag har fått en ny etikett
    - "transnationell författare".

  378. Jag frågade skämtsamt på Facebook om det
    passade mig.

  379. En vän svarade: "Ja, men vad ska
    de cisnationella människorna tycka?"

  380. I dag tittar jag på mina studenter och
    minns varför jag slutade samla fjärilar.

  381. De döda, fastnålade fjärilarna var
    vackra, men de var inte intressanta.

  382. En levande fjäril,
    som svävar och flyger, är magisk.

  383. Jag vill att mina studenter
    låter sin fantasi flyga-

  384. -mot nya horisonter, in i nya världar.

  385. Tidigare i veckan mötte jag årets
    nya studenter, blivande författare.

  386. Som vanligt kom frågan upp: "Kan jag
    skriva om nån som inte är som jag?"

  387. "Skriv vad ni vill",
    svarar jag då. "På ett villkor."

  388. "Att ni skriver bra."

  389. Tack så mycket.

  390. Översättning: Nina Brander Källman
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Döm inte boken efter författaren

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Författaren Aminatta Forna föreläser om hur vissa författare förväntas skriva om vissa ämnen. Hon säger att makt inte bara handlar om att skriva, utan också om vem som får skriva om vem, vad och när. Forna är född i Skottland, bosatt i England och hennes far är född i Sierra Leone. Hennes roman "The hired man" utspelar sig i Kroatien. När den kom ut ställde många frågan om varför den handlar om Kroatien. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Ämnen:
Svenska > Skrivande
Ämnesord:
Fördomar, Kreativt skrivande, Litteratur, Litteraturvetenskap
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Rörelser över gränser

Samtal mellan den kanadensiska författaren Ying Chen och Meriç Algün Ringborg som är svensk filmare och konstnär. Båda har sitt ursprung i andra länder än de verkar i, Ying Chen i Kina och Meriç Algün Ringborg i Turkiet. De berättar i sina arbeten om hur rörelser över gränser skapar förväntningar från omgivningen. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Antihjältar

Samtal mellan den sydafrikanska författaren Nthikeng Mohlele och författaren och teologen Elisabeth Hjorth. De samtalar om viljan att förändra litteraturen. Mohlele resonerar kring att förändra litteraturen på samma sätt som Miles Davis gjorde med musiken och att skriva om antihjältar snarare än om ras eller klass. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Det allmängiltiga berättandet

Samtal mellan den colombianska författaren Juan Gabriel Vásquez och den svenska författaren Lena Andersson. De diskuterar om hur man kan skriva allmängiltigt och personligt utan att det blir självbiografiskt. Moderator: Yukiko Duke. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Gay-berättelser

Samtal mellan den amerikanska författaren Edmund White och den turkiska filmaren och konstnären Aykan Safoglu. Edmund White skildrar i sin självbiografi uppväxten i 1950-talets USA och att komma ut som homosexuell. Det var första gången uttrycket "komma ut" användes. Aykan Safoglu skildrar i sin film den amerikanska författaren James Baldwins liv i Istanbul. De diskuterar om hur det är att fly från olika platser och hur gay-berättelser påverkat deras liv. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Den moderna samtidsromanen

Den finsk-estniska författaren Sofi Oksanen samtalar med den ryske författaren Michail Sjisjkin. De diskuterar historisk skuld och hur man skriver samtidshistoria i romanform. Oksanen berättar att topplistorna i Finland över populära böcker nästan alltid innehåller en bok om Ryssland och att man som finsk författare knappt kan skriva något om det förflutna utan att nämna Ryssland. Moderator: Stefan Ingvarsson. Inspelat den 26 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Att skildra det privata

Samtal mellan den danska författaren Josefine Klougart och den svenska fotografen Anna Clarén om varför det är viktigt att skildra det privata. Klougart skriver om en kärleksrelation i hennes liv som tog slut och Clarén fotograferar vardagsporträtt av sin familj och saker som en dag kommer att försvinna. Inspelat den 26 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Historiska karaktärer och fiktion

Samtal mellan den mexikanamerikanska författaren Álvaro Enrigue och den svenska litteraturforskaren Carina Burman. Den historiska konstnären Caravaggio figurerar i Enrigues senaste roman som handlar om en tennismatch som ägde rum för flera hundra år sedan. Samtalet rör sig kring skrivande om historiska karaktärer och att göra fiktion av historiska fakta. Vad händer om läsaren tror att det skrivna verkligen har hänt? Inspelat den 26 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Döm inte boken efter författaren

Författaren Aminatta Forna föreläser om hur vissa författare förväntas skriva om vissa ämnen. Hon säger att makt inte bara handlar om att skriva, utan också om vem som får skriva om vem, vad och när. Forna är född i Skottland, bosatt i England och hennes far är född i Sierra Leone. Hennes roman "The hired man" utspelar sig i Kroatien. När den kom ut ställde många frågan om varför den handlar om Kroatien. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2014

Läsandet, skrivandet och livet

Samtal mellan den spanska författaren Enrique Vila-Matas och den svenska författaren Daniel Sjölin om att skriva om litteratur, om skrivande, om författare och om författare som slutar att skriva. Sjölin försöker bryta sig in i Vila-Matas berättarvärld för att förstå varför hans karaktärer uppträder som de gör och om de verkligen existerar. Inspelat den 25 oktober 2014 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barnbokprovning 2014

Lättläst - läsning ska vara kul

Tidigare var lättläst barn- och ungdomslitteratur något som hade med skolan att göra. I dag har den samma teman som annan litteratur. Litteraturforskaren Kristin Hallberg har gått genom 130 lättlästa titlar från 2013. Inspelat 18 mars 2014 på Farsta bibliotek. Arrangör: Svenska barnboksinstitutet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - historia

Ett läsande folk

Under 1800-talet slog romanen igenom som litteraturform och böcker lästes av allt fler. Vi hör historien om Martina von Schwerin som kallats den första moderna läsaren.

Fråga oss