Titta

En del av mig - Antonia

En del av mig - AntoniaDela
  1. Jag tror att jag var
    tre och ett halvt år gammal, ungefär.

  2. Min pappa kom hem och ropade på mig:
    "Antonia, pappa är hemma!"

  3. Men jag hörde inte.
    Jag fortsatte att leka.

  4. Pappa tog ett steg närmare.
    "Antonia, pappa är hemma!"

  5. Men jag hörde ingenting.
    Pappa kom ett steg närmare och sa:

  6. "Antonia, pappa är hemma!"
    Jag vände mig om.

  7. Pappa tänkte: "Det är något fel."

  8. Då åkte vi till sjukhuset.
    De sa: "Hon är gravt hörselskadad."

  9. Jag väntar på mina kompisar.

  10. Jag har försökt blanda
    mina hörande och döva kompisar.

  11. Det funkar ibland,
    men det känns ofta tungt för mig-

  12. -att se till att alla har roligt.

  13. Jag blir automatiskt tolk.

  14. I dag kommer bara
    mina hörande kompisar.

  15. Nu kommer de!

  16. Nu kommer de.

  17. What's up? Hej.

  18. -Tja!
    -Hej!

  19. Jag är projektanställd som assistent.

  20. Jag vill bli producent.

  21. Inte vara assistent,
    det vill jag inte.

  22. Jag har inte vågat söka utbildningen-

  23. -på grund av
    mitt dåliga självförtroende.

  24. Jag vet inte
    om jag är på samma nivå som hörande.

  25. Den eviga frågan.

  26. Men jag har bestämt mig nu
    för att våga ansöka.

  27. Nu försöker jag att skriva
    ett personligt brev.

  28. Till DI.
    De har ändrat namnet till STDH.

  29. Det är lättare på teckenspråk.

  30. Det är svårt att sammanfatta allt.

  31. Allt som jag har upplevt
    under min uppväxt.

  32. Ibland känner jag mig tuff.

  33. Tuff, jag vågar ta för mig,
    visa att jag finns.

  34. Jag talar om vad jag tycker är okej
    och inte okej.

  35. Men andra perioder
    är jag väldigt sårbar.

  36. Det känns som jag är i tusen bitar.
    Tusen bitar.

  37. Min familj kan inte teckenspråk.

  38. De valde det.
    De ville inte lära sig teckenspråk.

  39. Jo, det blev ofta missförstånd.

  40. Ofta... Nej, men ibland kände jag
    som att de spelade på det.

  41. "Nej, men du hör inte,
    du förstår inte."

  42. Hur ska jag försvara mig?

  43. När jag blev riktigt arg kände jag
    mig hindrad att uttrycka mig.

  44. Jag försökte. Jag ville använda
    teckenspråk, men det var omöjligt.

  45. För min familj förstår inte
    teckenspråk, så de körde över mig.

  46. Jag skrek och skrek.

  47. Jag tror att jag kände mig...
    Det känns som...

  48. Jag kände mig väldigt liten.

  49. Jag kände mig nästan som...

  50. ...en människa utan hjärna.

  51. Utan hjärna,
    för jag inte kunde uttrycka mig.

  52. Ofta kände jag mig så.

  53. Som en förlorare.

  54. Nu är jag på väg
    till min extrafamilj-

  55. -som jag brukade bo hos
    när jag var liten.

  56. Ibland en-två gånger i veckan,
    ibland på helgerna.

  57. Å, vad roligt!

  58. Ja.

  59. -Känner du igen dig?
    -Jo, jag minns den lilla vägen.

  60. -Den lilla vägen? Jaså?
    -Ja.

  61. -Jag minns att jag ritade en barnbok.
    -Ja, han hittade den i dag.

  62. -Jag ritade mycket.
    -Precis.

  63. Jag låg och sov där. Det är den!

  64. -Jag har läst den.
    -Den...

  65. Den är underbar. Jag vill verkligen
    att du behåller den.

  66. Den är underbar.

  67. -Jag trodde jag hade tappat bort den.
    -Jag också.

  68. Men nu kan du ha den kvar.
    Det är ju roligt om du har den kvar.

  69. Roligt. Jag måste fråga er:
    Hur ofta bodde jag här?

  70. Jag tyckte att det var en hel helg.

  71. Jag tyckte att det var fredag,
    lördag, söndag. Har jag fel?

  72. Jag tror du har rätt. Jag körde dig
    hit. Hela helgen var du här.

  73. -Bara en natt?
    -En natt mitt i veckan också.

  74. -Varför bodde jag hos er?
    -Det var föräldrarna som frågade oss.

  75. Vem? Jag vet inte
    vem som kontaktade oss.

  76. Det första var
    för att du behövde teckenspråk.

  77. Och så hade vi två döva barn.

  78. Men märkte ni själva att jag
    mådde dåligt när jag var liten?

  79. Alla säger att jag var det gladaste
    barnet. Det förstår jag inte.

  80. Du var precis lika glad
    som du beskriver det.

  81. Positiv. Alltid, alltid nyfiken.
    Positiv till allt.

  82. Laga mat, baka, läsa böcker,
    fantisera, spela teater... Allt.

  83. Det låter kanske löjligt,
    men det var noll problem med dig.

  84. Konstigt. Trots alla dåliga
    hemskheter hemma var jag alltid glad.

  85. Otroligt!

  86. Det var verkligen roligt, för du
    älskade böcker. Vi läste mycket.

  87. -Varje kväll.
    -Jag bad alltid er att läsa böcker.

  88. Jag läste aldrig hemma hos mamma,
    hon kunde inte teckenspråk.

  89. Jag bad mamma: "Snälla, berätta".
    Men hon orkade inte, hade inte tid.

  90. Ja, det var jättemysigt
    för oss också.

  91. -Tack för att jag fick komma hit.
    -Tack, det var roligt att du kom.

  92. -Ha det så bra nu.
    -Tack.

  93. -Hej då.
    -Hej hej.

  94. Hur jag känner mig?
    Blandade känslor.

  95. Just nu känner jag mig mest vemodig.

  96. För det känns inte färdigt,
    vi har inte pratat färdigt.

  97. Men jag är glad att jag fick träffa
    dem. Gamla minnen kommer tillbaka.

  98. Allt känns tungt just nu.

  99. Det känns tomt.

  100. Jag har alltid känt
    som om nånting hindrar mig.

  101. Jag vågar typ inte öppna mig
    till hundra procent.

  102. Jag berättade inte
    hur jag hade det hemma.

  103. När jag var liten trodde jag
    att det var normalt.

  104. Att alla familjer hade det så.

  105. Jag trodde att det var självklart,
    inget man pratade om.

  106. Jag har ofta funderat på
    att prata med någon, professionellt.

  107. Men det har aldrig blivit av.

  108. Det här verkar vara intressant.

  109. EMDR - Ögonrörelseterapi.

  110. -Har du hört talas om det?
    -Jag har läst.

  111. Ja, man använder sig av den metoden-

  112. -när man ska behandla
    traumatiska händelser.

  113. Förlåt, jag hörde inte.
    Jag är hörselskadad.

  114. Kanske man kan maila dig?
    Vad sa du?

  115. Vill du gå i terapi?
    Är det därför du ringer?

  116. -Jag hörde inte.
    -Jag frågar om du vill prova.

  117. Mm, testa.

  118. Där bodde jag.

  119. Det är inte
    världens bästa plats att bo på.

  120. Inget bra område för barn.

  121. Tyvärr.
    Det är inte vackert här heller.

  122. Jag har
    mycket gamla dåliga minnen härifrån.

  123. Det kändes inte som mitt hem.

  124. Det var jämt oroligt hemma.

  125. Varje dag, eller nästan varje dag-

  126. -tyckte jag
    att det var jobbigt att åka hem.

  127. Jag ville verkligen inte
    lämna skolan.

  128. Vad roligt att se dig!
    Gud vad roligt!

  129. Vad du har vuxit.
    Jag lärde dig simma.

  130. -Jag var sträng, hård.
    -Ja...

  131. Du var en härlig person,
    jag minns det. En fin tjej.

  132. Mysig. Du kämpade med simningen,
    och du var lyhörd och hade respekt.

  133. Skolan var mitt hem.
    Jag var hellre här än hemma.

  134. Vi pratade teckenspråk här,
    och det var jobbigt hemma.

  135. Här var mitt hem.

  136. -Å, vad mysigt!
    -Trevligt.

  137. Det som jag var mest orolig för var
    att jag skulle bli slagen hemma.

  138. Att det skulle vara bråk, skrik...

  139. Ibland när jag var på väg hem
    kändes det som ett slag i magen.

  140. Redan när jag hoppade av bussen
    försökte jag dra ut på tiden lite.

  141. Jag gick långsamt,
    jag ville inte gå hem.

  142. -Hur är det för dig?
    -Jag gick inte vidare.

  143. -Jag kom inte vidare.
    -Jaha. Fan vad jobbigt!

  144. Mailet kom upp på skärmen. Jag läste.
    Jag kände mig tom.

  145. Då var det som att överlevaren i mig
    vaknade till liv.

  146. Jag kände att jag måste, måste
    hitta en annan utbildning.

  147. Jag vill utbilda mig, jag vill inte
    stanna kvar på jobbet.

  148. Jag letade och hittade,
    då ansökte jag direkt.

  149. I morgon ska jag gå på intervju.

  150. Hej, god morgon. Svettigt.

  151. Hjärtligt välkomna ska ni alla vara.

  152. Vi har haft över 200 sökande
    till utbildningen-

  153. -och 80 har blivit kallade nu till
    den här speciella urvalsprocessen.

  154. -Antonia, här...
    -Hon måste kunna se mig.

  155. -Ja men självklart!
    -Sitt där, då.

  156. Om du sitter här då?

  157. -Välkommen.
    -Varför vill du jobba med tv?

  158. Jag vill bli tv-producent.
    Jag orkar inte vara assistent.

  159. Jag vill klättra högre upp.

  160. Sen kommer jag också från
    en kulturell familj.

  161. Jag älskar film. Jag älskar tv.

  162. Om jag skulle påstå
    att tv är 95 % ljud...

  163. Bilder är ett sätt förstärka ljudet,
    det vi hör, det som berättas.

  164. Tror du att det kommer bli problem
    för dig med det?

  165. Jo, det kommer bli lite problem,
    men det finns alltid en lösning.

  166. Ska du göra tv
    för oss som hör lite bättre-

  167. -eller ska du... Ska du jobba med det
    som Jesper snackade om?

  168. Ska du jobba med ljudet
    som en otroligt självklar del-

  169. -av det du visar, liksom?

  170. Det finns döv-tv: SVT, UR-

  171. -där de gör teckenspråkiga program.

  172. Men jag vill inte begränsa mig.
    Jag kommer jobba extra hårt.

  173. Det verkar som om den enda värre
    utmaningen är att jobba på radio.

  174. Du väljer liksom
    en ganska hög nivå på din utmaning.

  175. Du kunde
    ha gjort det enklare för dig, eller?

  176. Jo, men det är också så
    att jag har haft en svår uppväxt.

  177. Jag är ovanligt tuff och självsäker,
    trots min 15-åriga uppväxt.

  178. -Är det på grund av ditt handikapp?
    -Nej, misshandel.

  179. Oj, obehagligt.

  180. Vilka egenskaper vill du...

  181. ...att jag hjälper dig med
    om du kommer in på skolan?

  182. Bortsett från teknik,
    vilken del av dig skulle du vilja...

  183. ...jobba med och lyfta fram
    under tiden på skolan?

  184. Varför är du ledsen nu?

  185. Jag har haft en tuff månad.
    Allt har hänt på samma gång.

  186. Jag har haft en jobbig månad,
    så jag är extra känslosam.

  187. -Nä men det känns som att du...
    -Va?

  188. Var det nåt som vi påminde dig om,
    eller var det...?

  189. Nej, det var du som frågade,
    de 15 åren.

  190. Det här programmet som följer mig
    pratar mycket om det.

  191. Den andra privata sidan
    har också blivit lite jobbig.

  192. Tycker du att man...

  193. ...att du ska försöka få människor
    att berätta sina mörkaste sidor?

  194. Nej, man bestämmer själv om man vill.
    Jag har bestämt själv att berätta.

  195. För jag vill hjälpa andra
    och gå vidare.

  196. Tusen tack, Antonia,
    för att du kom hit. Modig utmaning.

  197. -Tack.
    -Tack.

  198. Hej, välkommen.

  199. Jo, i dag får jag veta
    om jag kommer in eller inte.

  200. Får besked.

  201. Självklart är jag ju nervös.

  202. Jag vill inte hoppas för mycket.
    Jag vill inte ha förväntningar-

  203. -eftersom jag inte kom in på DI, fast
    jag kände att jag skulle komma in.

  204. Nu vågar jag liksom inte hoppas.

  205. Jag kom in!

  206. Hej, pappa.

  207. Hej, vet ni vad som har hänt?

  208. Jag kom in på ME. Jag ska börja...
    Ja, jag kom in.

  209. -Oj, grattis!
    -Ja, tack, pappa.

  210. -Grattis!
    -Tack.

  211. -Det var kul. Ha det bra nu.
    -Ja, hej.

  212. Jag vill lyckas genomföra nånting
    fullt ut.

  213. Genomföra,
    från start till slut.

  214. Det skulle vara ett bevis på att
    jag inte är så dålig som jag tror.

  215. Hjärtligt välkomna ska ni vara
    till ert nya hem...

  216. Textning: Aron Lamm
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

En del av mig - Antonia

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Vi får följa Antonia som berättar om hur det var att växa upp som gravt hörselskadad i en familj som inte behärskade teckenspråk. När Antonia var tre och ett halvt år förstod hennes föräldrar för första gången att hon inte hörde som andra barn. Det blev ofta missförstånd och Antonia kände sig som en förlorare för att hon och hennes familj inte kunde kommunicera med varandra. Hon kunde känna det som att hennes familj spelade lite på att hon inte kunde höra och förstå dem. Några dagar i veckan började Antonia bo hos en annan familj, där alla talade teckenspråk. Vi får också följa Antonias kamp för att lyckas med sin dröm att bli tv-producent.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Barn, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Barn med hörselskada, Personer med funktionsnedsättning, Personer med hörselskada, Samhällsvetenskap, Sociala frågor
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9

Mer grundskola 7-9 & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaJustitia - svenska som andraspråk

Misshandel

Vi följer ett fall om misshandel och träffar även offret och förövaren. De berättar om hur livet har blivit efter den där olycksaliga utekvällen. Advokaten Jonas von Heidenstam reder ut de juridiska begreppen kring denna typ av brott.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaBarnsexhandel i världen

Afghanistans dansande pojkar

Av de ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige 2016 var nästan en tredjedel från Afghanistan. Det kan finnas många skäl till att afghanska pojkar flyr. En orsak kan vara fenomenet bacha bazi och sexuella övergrepp i hemlandet, där pojkarna kan kidnappas eller säljas av sina föräldrar. Pojkarna kläs i kvinnokläder och tvingas dansa på fester. Efteråt händer det att männen bjuder på pojkarna som måste följa med den högstbjudande hem, där de ofta blir utsatta för våldtäkt. Många känner skam över det och vill själva inte berätta vad de varit med om. Programmet är en del av Musikhjälpen 2017.

Fråga oss