Titta

UR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

UR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

Om UR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

Föreläsningar och samtal från konferensen "Begåvning - tillgång eller belastning?" som arrangerades av Mensa Sverige och hölls den 11 december 2014 i Radiohuset i Stockholm.

Till första programmet

UR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?: Kallad dum tills man tror på detDela
  1. Vi ska få möta Ken Engström.

  2. Vid elva års ålder
    placerades han i särskola.

  3. Han gick med elever som led
    av svåra mentala och fysiska problem.

  4. Inlärningstakten
    var på en katastrofalt låg nivå.

  5. Det tog över två läsår innan han
    fick återvända till en vanlig klass.

  6. Vid 28 års ålder
    gjorde han ett intelligenstest-

  7. -för att se hur dum han var.

  8. Resultatet visade på en IQ över 130.

  9. Det ledde till ett medlemskap
    i Mensa.

  10. Med ett starkare självförtroende
    än tidigare-

  11. -läste han in gymnasiekompetensen,
    och bedriver nu högskolestudier-

  12. -med beräknad dubbelexamen
    våren 2015.

  13. Han ska berätta om sina erfarenheter
    av vårt skolsystem.

  14. Hjärtligt välkommen, Ken Engström.

  15. Tack. - Hej!

  16. Mitt namn är Ken Engström.
    Jag föddes 1982.

  17. Jag är född i Småland, där jag växte
    upp... Eller jag hann inte växa upp.

  18. Vid 1,5 års ålder gick min far bort.

  19. Och...

  20. Vi bestämde oss för att flytta.
    Mamma bestämde det.

  21. Vi flyttade till Skåne och hamnade
    i en liten ort som heter Kvidinge.

  22. Jag var sprallig.
    Jag älskar att vara i naturen.

  23. Jag var hyperaktiv.

  24. Den vägen upp till att
    man börjar skolan är det här att:

  25. "Jag kommer att få lov att lära mig
    nåt. Jag vill kunna allt."

  26. Och det...
    Det är ett sånt sug som finns.

  27. Att man vill lära sig
    att läsa, räkna och skriva.

  28. Man vill kunna det.

  29. Ganska tidigt,
    trots att jag helst var ute i skogen-

  30. -så hittade jag ett tv-spel.
    Nintendo lärde mig engelska...

  31. ...långt innan fjärde klass, när
    de flesta andra börjar läsa engelska.

  32. Vi kämpade. Jag hade ganska mycket
    problem med mobbning i min klass.

  33. Redan på dagisnivå.

  34. Så att...
    Tillsammans med min mamma så...

  35. Ursäkta.

  36. Men...

  37. Vi kom till det stadiet
    att jag skulle börja på lekis.

  38. På lekis, eller i "nollan",
    började jag inse-

  39. -att här finns ingenting för mig.

  40. Det som de andra eleverna går igenom
    är ingenting som jag söker.

  41. Den tid som jag spenderade där blev-

  42. -att försöka hitta vägar till att
    ha roligt. Att göra nånting annat.

  43. Att få lov att leka
    på ett mer utagerande sätt.

  44. Att få lov att inte bara, under
    de stunderna man skulle lära sig nåt-

  45. -sitta still och vara tyst.

  46. Ganska tidigt, innan jag
    började första klass, började jag se-

  47. -att den här skolan
    inte är någon belöning.

  48. Jag ser inte fram emot skolan.
    Skolan ser jag som ett straff.

  49. Jag såg framför mig när jag var sju
    och började ettan...

  50. ...att jag har minst nio år
    som jag ska sitta.

  51. Nio år för en sjuåring,
    det är hela mitt liv.

  52. Jag blev ganska tidigt deprimerad
    och ännu mer utåtagerande.

  53. Desto mer utåtagerande jag blev,
    desto mer svarade skolan-

  54. -med att försöka hålla mig på plats.
    "Sitt still, var tyst."

  55. Funkar det inte, så fick jag gå ut.
    Man missar väldigt mycket närvaro.

  56. Man tappar mycket av det sociala
    med sina kamrater. Man...

  57. Man lär sig inte att lära.

  58. Och möjligheten att lära sig
    hur man gör för att lära sig-

  59. -är nånting
    som man går igenom tidigt i skolåren.

  60. Och...
    Det går vidare till andra året.

  61. Ja, redan första året bytte vi skola.
    Vi flyttade.

  62. Det gick inte mycket bättre. Jag gick
    först i Klippan, sen i Örkelljunga.

  63. Jag gick i två olika skolor
    första året.

  64. Andra årskursen
    gick vi tillbaka till Kvidinge igen.

  65. Jag hade en envis lärare som lyfte
    mig i höften och gick in med mig.

  66. Det var bra. Jag var på lektionen.
    Men jag skulle ändå bara sitta där-

  67. -och vara tyst.

  68. Det gick ganska bra de
    första tre åren, trots motgångarna-

  69. -och kampen för min mamma
    att få mig att gå till skolan.

  70. Och sen kampen för lärarna
    att få mig att stanna i skolan.

  71. Och inte bara gå hem. Helst inte
    gå hem, för där kunde de hitta mig.

  72. Då hämtade de en, och
    så fick man åka tillbaka till skolan.

  73. Den känslan att vara åtta år
    och den värsta platsen i ditt liv-

  74. -det är skolan...

  75. Det kan jag jämföra med en vuxen som
    har ett arbete som de vantrivs med.

  76. Den vuxne kan säga upp sig, men
    en elev kan inte göra nånting alls.

  77. Vi har skolplikt. Du sitter fast.

  78. Det är lag på att du ska vara här.

  79. Och...

  80. Jag och min mamma var väl inte
    medvetna om att jag var särbegåvad.

  81. Det fanns inte riktigt med på kartan
    på det sättet-

  82. -eftersom jag var så utåtagerande
    så pass tidigt.

  83. Jag var inte speciellt jätteduktig
    på att läsa, eller räkna heller.

  84. Jag hade läst min brors böcker.
    Han gick tre år före mig.

  85. När jag började lågstadiet,
    hade jag redan räknat uppgifterna.

  86. När jag skulle börja räkna
    i skolan... "Det här har jag gjort."

  87. "Jag har redan gjort det här."
    "Bra, då får du göra det igen."

  88. När man har lyckats beta sig igenom
    ett kapitel och känner:

  89. "Nu är jag färdig.
    Kan jag få göra nåt kul nu?"

  90. "Nu är du före de andra.
    Du får en extrauppgift."

  91. "Du får ett utskrivet papper där
    du får göra samma sak en gång till."

  92. "Så länge du sitter still
    och är tyst."

  93. Vi uthärdade väl under lågstadiet.

  94. Vi spenderade mycket tid med att
    försöka få förståelse från skolan.

  95. Någon form av kontakt med skolan.

  96. Vi ville mer.
    Vi visste ju inte vad som var fel.

  97. Inte skolan heller.

  98. Sen började jag i fjärde klass.

  99. Man har oftast en lärare i lågstadiet
    och en annan lärare i mellanstadiet.

  100. Min lågstadielärare var handfast.

  101. Hon såg till att man var
    på hennes lektion när det var dags.

  102. Hon gick ut och hämtade en om det var
    så. Eller ringde för att få hjälp.

  103. När jag började i fjärde klass
    var attityden en annan.

  104. Då hade läraren sin uppgift. "Jag
    är här för att utbilda dessa elever."

  105. "Jag ska skriva på tavlan.
    De ska lyssna och vara tysta."

  106. "Annars kan de stanna hemma
    och vila."

  107. I den här lilla boken
    som läraren lägger i elevens väska...

  108. Där man skickar meddelanden
    mellan lärare och elever-

  109. -skrev hon
    att jag skulle stanna hemma och vila.

  110. Hon hade inte tid med mig.

  111. Och... När man har nått
    10-11 års ålder så kan man läsa.

  112. Skriver en lärare så om en elev,
    så kan eleven läsa det.

  113. När man har haft problem i
    tre, fyra år med utbildningsväsendet-

  114. -och har insett:
    "Jag vill inte vara i skolan."

  115. "Jag tycker inte om skolan.
    Jag får inte lära mig nåt där."

  116. "Och skolan vill inte
    att jag ska vara där."

  117. Samtidigt står samhället vid sidan om
    och trycker på att jag ska vara där.

  118. Du vill inte vara där och skolan
    vill inte ha dig där, men du måste.

  119. Sitta still och vara tyst.

  120. Jag började bli så pass deprimerad-

  121. -att jag började överväga
    att ta mitt eget liv.

  122. I fjärde klass.

  123. Med minst fem år kvar.

  124. Som jag skulle sitta av.

  125. I mitt sinne gick jag inte i skola.
    Jag satt i fängelse.

  126. Och... Efter första terminen i fjärde
    klass, så hade min lärare tröttnat.

  127. Hon måste hitta ett sätt
    att bli av med mig.

  128. Då hittade de en placering
    på en särskola.

  129. Den här placeringen var på Särvux,
    Östra skolan i Åstorp.

  130. Där jag börjar
    på vårterminen i fyran.

  131. Det var en ganska liten grupp. Vi
    var fem, sex personer som satt där.

  132. Men vad gjorde jag där?

  133. Det var en särskola för vuxna.

  134. Det var Komvux lokaler.

  135. Jag kunde sitta med en
    tidigare narkoman i trettioårsåldern.

  136. Men utbildningen på den skolan
    var inte alls i den takten-

  137. -som den var på den vanliga skolan.
    Den var lägre.

  138. De som hamnade där var där
    för att de hade stora, stora problem.

  139. Fysiska, mentala, psykiska.

  140. Vilket gjorde att jag gick från askan
    rakt in i elden.

  141. Och skulle sitta still och vara tyst.

  142. Lyckligtvis satsade Åstorps kommun
    på att starta en riktig särskola-

  143. -för rätt ålderskategori i alla fall.

  144. Borta på Haganäsområdet i Åstorp
    byggde de...

  145. I bottenplan i ett hyreshus startade
    de en särskola där jag fick börja.

  146. Där gick jag femte klass.

  147. När man sitter på svensklektionen
    med en elev som är CP-skadad-

  148. -och som inte är där för att det är
    trist, utan för att det är så svårt-

  149. -och som verkligen behöver
    att det ska få ta tid...

  150. Då måste du sitta still och vara
    tyst. Du får inte störa klassen.

  151. De som behöver hjälpen.
    De som faktiskt har en plats där.

  152. Jag fortsatte
    att må väldigt, väldigt dåligt.

  153. Jag fick en stödfamilj.
    Min mamma har alltid kämpat för mig-

  154. -och stått bakom mig
    och verkligen tagit tag i kragen-

  155. -på skolor och kommuner. "Det måste
    hända nåt, han behöver hjälp."

  156. "Vi måste hitta nånting som
    gör att vi kan få saker att funka."

  157. Den här stödfamiljen... Jag fick
    spendera varannan helg på en gård.

  158. Så länge jag slapp sitta still
    och vara tyst och bara vänta-

  159. -så var jag lycklig.
    Jag stormtrivdes.

  160. Där fanns hästar och massor med skog.
    Man kunde göra en massa saker.

  161. Men känslan var densamma
    när man kom tillbaka till skolan.

  162. Man insåg
    att nu är det en vecka till.

  163. Och jag ska inte göra nånting alls.

  164. Så fortgick tiden hela årskurs fem.
    Det fanns ingenstans att ta vägen.

  165. Jag försökte rymma flera gånger.
    Inte hemifrån, utan från skolan.

  166. Vilket gjorde
    att det sociala led jättemycket.

  167. Inte bara för att jag inte var i
    skolan och umgicks med eleverna där-

  168. -men för att klassen jag gick i...
    Det var fem personer.

  169. De i min åldersgrupp gick i vanlig
    klass. De hade en parallellklass.

  170. De hade sextio elever
    att umgås med i samma ålder.

  171. Ytterligare sextio i året under
    och sextio i året över.

  172. "Välkommen till skolan. Här
    ska du öva din sociala kompetens."

  173. "Med fem personer..."

  174. Det var jättejobbigt.

  175. Sen hamnade jag i sjätte klass.
    Höstterminen, när skolan började...

  176. Jag mådde fortfarande jättedåligt
    rent psykiskt.

  177. Jag hade inget hopp
    om att någonsin tycka om skolan.

  178. Jag ville bara
    att tiden skulle löpa ut.

  179. Men någonstans...

  180. Jag vet inte exakt hur det gick till,
    eller var han fick nys om det.

  181. Men det fanns en lärare
    som hade hört talas om mig.

  182. Han hade en vanlig klass
    på en vanlig skola i årskurs sex.

  183. Han tyckte det var en bra idé
    att jag skulle få börja i hans klass.

  184. "Här vill jag ha den här eleven.
    Som alla har gett upp på."

  185. "Som ingen vill ha."

  186. Andra terminen i sjätte klass
    fick jag börja i en vanlig klass.

  187. Och... Helt plötsligt
    var skolan mycket, mycket svårare.

  188. Skolan var jättesvår för mig.
    Jag hade hoppat över hela lågstadiet.

  189. Jag hade definitivt inte lärt mig
    mycket under tiden i mellanstadiet.

  190. Från att ha legat allra längst fram-

  191. -var jag plötsligt
    den som låg allra längst bak.

  192. Då började kampen att komma ikapp.

  193. Jag ska läsa, skriva recensioner.
    Det finns massor jag måste göra.

  194. Han ställer krav på mig.
    Men han vill att jag ska vara där.

  195. Då är det lättare
    att sitta still och vara tyst.

  196. Den klassen jag fick börja i...

  197. De hade blivit tillfrågade. Alla
    eleverna hade blivit tillfrågade.

  198. "Vill ni ha en ny elev i klassen?"
    "Det är klart. Kul!"

  199. "Vi har gått tillsammans sedan lekis.
    Det blir kul med en ny elev."

  200. När jag började i den klassen,
    så ville klassen att jag var där.

  201. Jag känner fortfarande eleverna
    i den klassen.

  202. De jag gick i lågstadiet med,
    de har jag ingen kontakt med.

  203. De jag gick i mellanstadiet med
    på särskolan, de känner jag inte.

  204. När jag började i sexan,
    det är min klass.

  205. Sen började diskussionen
    om högstadiet.

  206. Då började jag och min mor förstå,
    eller mest min mor-

  207. -att särskolan inte är en stödenhet-

  208. -där man placerar elever som har det
    lite svårt. Som behöver extra hjälp.

  209. Särskolan är en slutdestination.

  210. Det är vårt sista verktyg att ta hand
    om de som behöver extra mycket hjälp.

  211. Det var ingen avsikt från skolans
    sida att jag skulle börja högstadiet.

  212. Min mamma fick kämpa för
    att jag skulle börja i högstadiet-

  213. -och läsa vidare över huvud taget.

  214. Jag hade en lärare som kämpade för
    mig och en klass som stöttade mig.

  215. Så jag började i sjunde klass.

  216. Där stötte jag på problem.
    Skolan blev jättesvår igen.

  217. Det stora problemet
    var inte min klass.

  218. Det var inte riktigt jag heller.
    Jag var en helt annan människa.

  219. Det stora problemet
    var att de jag gick i lågstadiet med-

  220. -började på samma högstadieskola.

  221. Jag var inte den jag var
    i lågstadiet. Men de hade inte glömt.

  222. Hela högstadiet blev en kamp.

  223. En kamp mellan att över huvud taget
    orka gå till skolan-

  224. -för den värmen
    och den vänskapen som fanns där.

  225. Och...

  226. Jag kämpade mig igenom det,
    jag klarade det.

  227. Med nöd och näppe, men
    jag klarade det. Jag gick ut nian.

  228. Sen började jag på gymnasiet
    i Helsingborg.

  229. Och läste Fartygs...

  230. Vad heter det? Energi-fartygsteknik,
    inriktning maskin.

  231. Där jag tre år senare gick ut
    med ett samlat betygsdokument.

  232. Ett samlat betygsdokument
    var i mångas ögon ett misslyckande.

  233. "Har du inte tagit studenten
    på riktigt?"

  234. Men jag höll betyget högt och stolt.
    För jag är fri.

  235. Tack.

  236. Tack för att du delade din historia
    med oss.

  237. Jag tror att många undrar
    hur du mår i dag.

  238. I dag mår jag fantastiskt.
    Helt underbart. Alltså...

  239. Om jag tittar tillbaka
    på min skolgång kan jag säga att...

  240. ...då hade jag kunnat elda upp
    hela världen. Jag hatade allt.

  241. Jag mådde innerligt jättedåligt
    och ville bara dö.

  242. Men i dag ser jag att det finns
    en helt annan väg att gå.

  243. Efter skolan jobbade jag i tio år
    innan jag bestämde mig för att-

  244. -"nu vill jag avsluta gymnasiet,
    nu vill jag fixa det här".

  245. Jag satte mig ett år
    och läste in gymnasiekompetensen.

  246. I samma veva gjorde jag Mensas IQ-
    test och insåg att jag inte var dum.

  247. Det är bara de andra som
    kanske inte alltid förstår. Och...

  248. Nu står jag här
    och får lov att berätta om det.

  249. Förhoppningsvis
    kan någon elev någonstans-

  250. -få en utmaning, i stället för
    att bara sitta still och vara tyst.

  251. Stort tack, Ken Engström. Tack.

  252. Textning: Johannes Hansson
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Kallad dum tills man tror på det

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Ken Engström blev som barn placerad på särskola där inlärningstakten var låg. Han gick där i två läsår och återvände sedan till en vanlig klass. Vid 28 års ålder gjorde han ett intelligenstest och resultatet visade på en IQ över 130. Det ledde till ett medlemskap i Mensa. Med ett stärkt självförtroende beslutade han sig för att läsa in gymnasiekompetensen och våren 2015 beräknas han avlägga dubbla examina vid högskolan. Inspelat den 11 december 2014 i Radiohuset i Stockholm. Arrangör: Mensa Sverige.

Ämnen:
Pedagogiska frågor
Ämnesord:
Begåvade barn, Begåvade personer, Begåvningsdifferentiering, Differentieringsproblem, Pedagogik, Pedagogisk psykologi, Skolan, Undervisning
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i UR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

Kallad dum tills man tror på det

Ken Engström blev som barn placerad på särskola där inlärningstakten var låg. Vid 28 års ålder gjorde han ett intelligenstest och resultatet visade på en IQ över 130. Det ledde till ett medlemskap i Mensa. Med stärkt självförtroende läste han in gymnasiet och avlägger våren 2015 dubbla examina vid högskolan. Inspelat den 11 december 2014. Arrangör: Mensa Sverige.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

Davids kamp mot Goliat

Maria Doverborg Broman är mamma till en särbegåvad tonårstjej. Hon berättar om hur särbegåvningen hos dottern upptäcktes, om skolgång i en oförstående skolmiljö och om kampen för att få skolan att ge dottern den utbildning hon har rätt till. Inspelat den 11 december 2014. Arrangör: Mensa Sverige.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

Särbegåvad och särbehandlad

Alexander Kidelius är 16 år gammal och berättar här om sina upplevelser av skolan. Han har hoppat över fyra skolår och studerar nu sitt andra år vid Handelshögskolan i Stockholm. Enligt honom saknas i skolan kunskap om hur särbegåvade barn bör undervisas. Inspelat den 11 december 2014. Arrangör: Mensa Sverige.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

Ställ er på bänken

Micael Dahlén är professor vid Handelshögskolan och föreläser här om sin skolgång. Den handlade mycket om att försöka anpassa sig, det var en kamp mot hans inre vilja. Betygen blev bra när han anpassade sig, men priset var högt. Inspelat den 11 december 2014 i Radiohuset i Stockholm. Arrangör: Mensa Sverige.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

Specialpedagogik för särskilt begåvade

Tord Söderqvist arbetar som rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Han berättar om regeringsuppdraget som getts till Skolverket om att stödja skolors arbete med särskilt begåvade elever och varför det är viktigt. Inspelat den 11 december 2014. Arrangör: Mensa Sverige.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

Särbegåvning i världen

Jill Taylor är barnpsykolog och specialpedagog och föreläser om rådande trender för utbildning av särbegåvade barn utifrån ett internationellt perspektiv. Hon visar på möjligheter och utmaningar för den svenska utbildningsmodellen. Inspelat den 11 december 2014. Arrangör: Mensa Sverige.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

Olika men lika inför skollagen

Ingrid Wissting och Ansa Messner är pedagoger på Igelbodaskolan i Nacka. De berättar om hur de arbetar med att upptäcka och ta hand om särbegåvade elever i skolan. De visar på skillnaderna mellan särbegåvade och högpresterande elever. Inspelat den 11 december 2014. Arrangör: Mensa Sverige.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Begåvning - tillgång eller belastning?

Hinder för en begåvad elev

Panelsamtal om vad som behöver göras för att förbättra situationen i skolan för särskilt begåvade elever. Vilka möjligheter och hinder för utveckling finns? Medverkande: Johan Börjesson, Ansa Messner, Tord Söderqvist, Ken Engström och Maria Doverborg Broman. Inspelat den 11 december 2014. Arrangör: Mensa Sverige.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Visa fler

Mer lärarfortbildning & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Framtidens skolpolitik

Panelsamtal

Ett samtal om framtidens skola. Deltagare: Kristina Björn, Scandinavian education; Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet; Marie Carlsson, förlagschef Liber; John Steinberg, författare och pedagog; Edna Eriksson, utbildare och idéutvecklare; samt Gunilla Essén, pedagogisk handledare. Inspelat i januari 2014. Arrangör: Steinbergs utbildning.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaSkolministeriet

Forskare kritiserar En läsande klass

Efter chocksiffror om sjunkande läsförståelse hos svenska elever är det många som vill hjälpa till att vända trenden. Läsförståelseprojektet ”En läsande klass” har på kort tid blivit mycket uppmärksammat. Men nu kommer kritik från forskarhåll.

Fråga oss