Titta

UR Samtiden - När en förälder dör

UR Samtiden - När en förälder dör

Om UR Samtiden - När en förälder dör

Föreläsningar och samtal från konferensen "Stöd till barn när förälder oväntat avlider". Vad finns det för rutiner och stöd kring barn när en förälder dör? Socialstyrelsen har kartlagt hur strukturer och rutiner ser ut. Några goda exempel lyfts fram. De utmärker sig genom samarbete mellan olika aktörer för att snabbt finnas till hands för barnen. Konferensen hölls i Arbetets museum i Norrköping den 30 januari 2015. Arrangör: Nationellt kompetenscentrum för anhöriga.

Till första programmet

UR Samtiden - När en förälder dör: Utvärdering av BarntraumateametDela
  1. Vi ska presentera resultaten från
    vår utvärdering av barntraumateamet.

  2. Vi är Kerstin Bergh Johannesson,
    Kristina Bondjers och Filip Arnberg.

  3. Från Uppsala universitet
    Doris Nilsson.

  4. Teresia Ängarne-Lindberg
    från Linköpings universitet.

  5. Och jag, Mikael Rostila,
    från Stockholms universitet.

  6. Jag ska berätta lite bakgrund
    till utvärderingen.

  7. Och sen ska vi mer ingående berätta
    om utvärderingens tre delar.

  8. Men först börjar jag
    med lite bakgrund.

  9. Att en förälder avlider är en
    av de mest traumatiska händelser-

  10. -som ett barn kan drabbas av.

  11. Det såg vi i konsekvenserna
    som Anders berättade om.

  12. Varje år förlorar ungefär 3 500 barn
    en förälder genom dödsfall.

  13. Cirka 600 till 650
    drabbas av förlust-

  14. -genom plötslig och oväntad död.

  15. Det innebär naturligtvis
    en stor påfrestning-

  16. -att tidigt i livet
    förlora en förälder.

  17. Då innebär förlusten en stark sorg.

  18. Det har också visat sig
    i tidigare forskning-

  19. -att dessa barn i större utsträckning
    uppvisar psykiatriska problem.

  20. Högre dödlighet,
    depression, missbruk-

  21. -ångest, lågt självförtroende
    och självskadebeteende.

  22. Om bortgången har skett på ett
    dramatiskt sätt löper barnen risken-

  23. -att utveckla
    posttraumatiskt stressyndrom...

  24. ...vilket kan leda till ytterligare
    svårigheter att hantera förlusten.

  25. Barn som utsätts för traumatiska
    händelser behöver olika slags stöd.

  26. Det är vi här i rummet
    väldigt överens om.

  27. Flertalet forskare är överens
    om att psykopedagogisk information-

  28. -till föräldrar är centrala
    i behandling av trauman hos barn.

  29. Föräldrar fyller en viktig funktion-

  30. -när det gäller att skydda barn
    från psykisk ohälsa.

  31. De nya bestämmelserna i hälso-
    och sjukvårdslagen från 2010-

  32. -och patientsäkerhetslagen 2011
    innebär att om en förälder avlider...

  33. ...så ska barns behov
    av information, råd och stöd beaktas.

  34. Det har också utförts en kartläggning
    av tre landsting under 2012-

  35. -som visade på brister i stödet
    och en oklar ansvarsfördelning...

  36. ...mellan instanser inom landstingen.

  37. Men det saknas också forskning
    på vilken typ av interventioner-

  38. -som bäst hjälper barn att hantera
    en förlust av en förälder.

  39. Också plötsliga förluster
    av föräldrar.

  40. Barntraumateamet stödjer barn
    som förlorar föräldrar.

  41. De erbjuder stöd vid andra trauman
    och vid förälders allvarliga sjukdom.

  42. De arbetar med tidiga
    uppsökande insatser-

  43. -samt möjlighet
    till långtidsuppföljning.

  44. Syftet med vår rapport-

  45. -har varit att utvärdera
    barntraumateamets insatser...

  46. ...avseende stöd
    efter förälders plötsliga död-

  47. -mellan åren 2001 och 2010.

  48. Utvärderingen gäller
    på vilket sätt deras verksamhet-

  49. -varit till stöd för de drabbade.

  50. Både barnen och vårdnadshavarna i
    samband med förälders plötsliga död-

  51. -samt eventuell påverkan
    på deras hälsotillstånd i dag.

  52. Vi utförde också en registerbaserad
    översikt, som jag berättar om strax-

  53. -för att undersöka sociodemografiska
    skillnader mellan kommunerna...

  54. ...jämfört med övriga riket
    i sin helhet.

  55. I syfte att utvärdera olika aspekter
    av barntraumateamets verksamhet-

  56. -genomfördes tre olika delstudier.

  57. Det var en lång process för att
    överhuvudtaget komma överens-

  58. -och försöka utröna på vilket sätt
    vi bäst utvärderar verksamheten.

  59. Dels eftersom det inte finns liknande
    verksamheter i övriga Sverige-

  60. -och dels eftersom vi inte har
    en tydlig jämförelsegrupp.

  61. Det är svårt att jämföra med barn-

  62. -som inte har fått stöd
    under en motsvarande period.

  63. Men vi kom överens om att
    ha en registerbaserad översikt...

  64. ...för att finna bakgrund
    till resten av utvärderingen.

  65. Och sen utföra en enkätstudie
    bland barn som har fått stöd.

  66. Och även en intervjustudie
    med de här barnen.

  67. Syftet var att de olika delstudierna
    skulle komplettera varandra.

  68. Från registerstudien får vi kunskap
    om sociodemografiska skillnader-

  69. -mellan barntraumateamets
    upptagningsområde och övriga riket.

  70. Det skulle kunna påverka resultaten
    om det finns tydliga skillnader.

  71. Enkätstudien skulle ge information-

  72. -kring tillfredsställelse med stödet
    och vad som har varit viktigt.

  73. Och hur barnen mår i dag
    vad gäller psykisk hälsa.

  74. Också förekomst
    av posttraumatisk stress.

  75. Genom intervjustudien får vi
    djupare kunskap om barns upplevelser-

  76. -av stödet från barntraumateamet...

  77. ...och vilka insatser som de
    har upplevt som mest värdefulla.

  78. Jag tänkte börja med översikten
    baserad på registerdata.

  79. Den baseras på analyser-

  80. -av nationella registerdata
    för samtliga barn i Sverige.

  81. Det är samma data som Anders
    presenterade tidigare.

  82. Genom deskriptiva analyser
    undersöktes procentandelar-

  83. -av barn som upplevt förälders död...

  84. ...efter variablerna dödsorsak,
    utbildningsnivå, födelseland-

  85. -och huruvida barnet bodde
    med båda föräldrarna eller inte.

  86. Jämförelser gjordes sen
    med teamets upptagningsområde-

  87. -med övriga riket i sin helhet.

  88. Upptagningsområdet är kommunerna
    Finspång, Norrköping-

  89. -Söderköping och Valdemarsvik.

  90. Den ska fungera som en mer deskriptiv
    bakgrund till utvärderingen.

  91. Det här är andelen barn
    som förlorade en far-

  92. -mellan år 2000 och 2008.

  93. Längre kunde vi inte gå i registren
    när vi gjorde den här delen.

  94. Här ser vi att det totalt är 375 barn
    som har förlorat en förälder-

  95. -i de här kommunerna
    i upptagningsområdet.

  96. Det här är pappor.

  97. Vi ser att över tid så minskar något-

  98. -antalen barn
    som har förlorat pappor.

  99. Men det fluktuerar också
    från år till år.

  100. Här är motsvarande siffror
    när det gäller antalet barn-

  101. -som förlorade en mor
    mellan 2000 och 2008.

  102. Det man kan se här är att det
    är betydligt färre personer-

  103. -som har förlorat en mor i
    barntraumateamets upptagningsområde.

  104. Pappor har högre dödlighet.
    Det är så också i övriga riket.

  105. Sen ville vi också titta
    på vilken typ av dödsorsaker-

  106. -som föräldrarna dog av i
    upptagningsområdet och övriga riket.

  107. Här visas skillnaden mellan
    onaturliga och naturliga dödsorsaker.

  108. Onaturliga dödsorsaker är självmord-

  109. -olyckor och dödsfall
    till följd av våld.

  110. Här visas då pappornas dödsorsaker.

  111. Vi ser att en större andel i
    barntraumateamets upptagningsområde-

  112. -har förlorat sin far
    genom en onaturlig dödsorsak...

  113. ...om man jämför med övriga riket.

  114. Liknande resultat får vi
    om vi tittar på förlusten av en mor-

  115. -i teamets område
    jämfört med övriga riket.

  116. En större andel av barnen
    har förlorat en mor-

  117. -till följd av en onaturlig dödsorsak
    såsom våld, olycka eller självmord.

  118. Upptagningsområdet verkar lite mer
    belastat med den typen av dödsfall.

  119. I nästkommande figurer visas andelen
    barn som har förlorat en förälder-

  120. -efter utbildningsnivå, etnisk
    bakgrund och om de bor med båda.

  121. Här visas då andelen barn
    som har upplevt fars död-

  122. -i upptagningsområdet jämfört
    med riket efter fars utbildningsnivå.

  123. Vad vi kan se här är
    att barnen i upptagningsområdet-

  124. -har lägre utbildade fäder.

  125. En större andel av dem
    har fäder med nio års utbildning-

  126. -eller endast
    förgymnasial utbildning.

  127. Ett liknande mönster syns
    när det gäller mors död.

  128. Barn i upptagningsområdet
    som upplevt mors död-

  129. -har en större andel
    lågutbildade fäder.

  130. Vi tittade också på mors utbildning-

  131. -men där skilde det sig inte åt
    när det gäller andelarna.

  132. En större andel har alltså
    mindre än nio års utbildning-

  133. -eller endast
    förgymnasial utbildning.

  134. Här är andelen barn som har upplevt
    fars död i upptagningsområdet-

  135. -jämfört med övriga riket
    efter föräldrarnas födelseland.

  136. Vi kan se att en större andel
    av barnen som har upplevt fars död-

  137. -har föräldrar med svensk bakgrund
    jämfört med övriga riket.

  138. En något mindre andel
    har svensk bakgrund.

  139. När det gäller andelen barn som har
    upplevt mors död efter födelseland-

  140. -så såg vi inga större skillnader här
    mellan upptagningsområdet och riket.

  141. Och några figurer på andelen barn-

  142. -som upplevt förälders död
    fördelat på familjetyp.

  143. Här ser vi barn som har upplevt fars
    död och som bor med båda föräldrarna.

  144. Vi ser att det är relativt lika
    mellan upptagningsområdet och riket.

  145. De som förlorade en far bodde
    i lika stor utsträckning med båda.

  146. Samma figur för de
    som upplevde mors död.

  147. Här ser vi att en något större andel
    som har upplevt mors död-

  148. -faktiskt bodde i en kärnfamilj,
    alltså med båda föräldrarna.

  149. En kort sammanfattning
    av den deskriptiva delen-

  150. -innan vi går över på de andra,
    mer djupgående delarna...

  151. ...är att 375 barn upplevde fars död
    och 186 barn upplevde mors död.

  152. En större andel barn hade upplevt död
    genom olycka, självmord eller mord.

  153. Det kanske innebär att området är mer
    belastat för plötsliga dödsfall.

  154. En större andel av barnen i området
    hade fäder med låg utbildning.

  155. En större andel barn som upplevt
    fars död hade svenskfödda föräldrar.

  156. En större andel bodde med båda
    föräldrarna vid mors död i området.

  157. Ja, då lämnar jag plats
    för nästa del.

  158. Tack.

  159. Jag heter Filip Arnberg.
    Jag är psykolog och forskare-

  160. -vid Kunskapscentrum
    för Katastrofpsykiatri i Uppsala.

  161. Jag har ihop med Kristina Bondjers
    och Kerstin Bergh Johannesson-

  162. -genomfört den här
    enkätuppföljningen...

  163. ...av personer som har haft kontakt
    med barntraumateamet.

  164. Det som vi ville veta
    mer detaljerat var vilken...

  165. Hur barn och överlevande
    vårdnadshavare...

  166. Hur de upplever sin hälsa i dag.

  167. Och mer specifikt ville vi titta på
    generellt psykiskt välbefinnande-

  168. -posttraumatisk stress och eventuella
    tecken på komplex sorgereaktion.

  169. Vi ville också få en översiktlig bild
    av omfattningen av stöd-

  170. -som de upplevde att de hade fått
    och hur de värderade det stödet.

  171. Inte bara av barntraumateamet, utan
    också andra instanser i samhället.

  172. Härom året skickade vi en enkät-

  173. -till barn och till kvarlevande...

  174. Efterlevande vårdnadshavare.

  175. Vi upptäckte ganska snart att det
    var få som ville svara på enkäten.

  176. Vi kompletterade med möjligheten
    att svara på enkäten via webben.

  177. Enkäten innehöll summariska frågor
    om vilken typ av stöd de hade fått.

  178. I vilken omfattning, under hur
    lång tid, och hur de värderade det.

  179. Och för att pejla deras upplevelser
    av hur de mådde i dag-

  180. -eller hur de mådde senare...

  181. Vi frågade lite om skola,
    arbete och vård.

  182. I huvudsak inriktade vi oss på
    generellt psykiskt välbefinnande.

  183. Förkortningarna anger
    vilka frågeformulär som vi använde.

  184. Generellt psykiskt välbefinnande
    handlar om-

  185. -i kortfattad form om man kan
    genomföra vardagen på ett bra sätt...

  186. ...eller om man har problem
    med att sova, att fatta beslut-

  187. -att koncentrera sig
    och den typen av allmänna problem.

  188. Posttraumatisk stress handlar
    om reaktioner som kan komma-

  189. -efter en plötslig,
    överväldigande och extrem stressor.

  190. Det vi vet efter omfattande forskning
    är att det är hemskt vanligt-

  191. -att man upplever sådant som
    mardrömmar, plågsamma minnesbilder...

  192. ...och en generell anspändhet
    i kroppen.

  193. Och därtill en ganska stark instinkt
    att undvika det här hemska-

  194. -och allt som påminner om det.
    Det kallas för posttraumatisk stress.

  195. Utöver den typen av reaktioner som
    kan komma vid en plötslig händelse-

  196. -har forskning på senare tid
    börjat titta på...

  197. ...det som vi kallar för komplex
    eller komplicerad sorgereaktion.

  198. Det är lite mer vanligt
    vid just plötsliga dödsfall.

  199. Där handlar det om
    att man på något vis-

  200. -blir så överväldigad av förlusten
    att man under en lång tid...

  201. ...inte kan bli kvitt känslor
    av längtan och saknad.

  202. De går liksom inte över.

  203. De kan vara så kraftiga
    att de hindrar en i vardagen-

  204. -även en lång tid efter dödsfallet.

  205. Det unika med posttraumatisk stress
    och komplex sorg-

  206. -är att den typen av reaktioner
    kan bita sig fast under en lång tid.

  207. Vi skickade ut en förfrågan
    till närmare 300 personer.

  208. Här måste jag vara tydlig med att
    det tyvärr var få som svarade.

  209. Trots att vi försökte påminna dem
    om att deras svar var värdefulla.

  210. Vi fick in 75 svar
    från barn och vårdnadshavare.

  211. Det var i snitt åtta år
    sedan dödsfallet.

  212. Spannet var tre till tolv år
    efter dödsfallet.

  213. De som var barn och unga vuxna
    vid tiden för dödsfallet-

  214. -var nu i snitt 23 år.
    35 procent av dem var pojkar.

  215. När det gäller föräldrarna
    svarade 95 procent kvinnor.

  216. De var ungefär 52 år i snitt.

  217. Vid tiden för dödsfallet
    var barnen i snitt tretton år.

  218. De flesta som svarade på enkäten
    hade förlorat en förälder-

  219. -på grund av suicid, men plötslig
    sjukdom var också vanligt.

  220. Svaren som vi fick in
    betraktar vi som ett stickprov.

  221. Vi ser det som att de här svaren
    får representera de svarande.

  222. Vi hade svårt att titta närmare på-

  223. -om de skilde sig
    från de som inte svarade.

  224. Det enda vi kunde se
    var att dödsfallets orsak-

  225. -inte spelade roll
    för om man svarade eller inte.

  226. Inte heller hur gammal man var.

  227. Vi hade också funderingar
    på att titta på en jämförelsegrupp.

  228. Men som Mikael sa,
    fann vi att det inte var möjligt-

  229. -att hitta en bra jämförelsegrupp...

  230. ...som skulle kunna ge oss
    de svaren som vi ville ha.

  231. Den här enkätstudien
    blir ett retrospekt-

  232. -av hur de upplevde kontakten
    med barntraumateamet.

  233. Vi tittar översiktligt på stödet.

  234. De fick i sina svar ange
    hur länge de hade stöd.

  235. Och hur de upplevde den hjälp
    som de hade fått.

  236. Och det som vi ser är att de allra
    flesta har en lång kontakt.

  237. De är i behov
    av en långsiktighet i kontakten-

  238. -vilket vi tror
    är viktig information.

  239. De är också glädjande att de känner-

  240. -att det var en mycket god hjälp
    som de fick.

  241. Som de allra flesta
    upplevde att de fick.

  242. Det var samstämmigt när vi tittade
    på svaren från föräldrar och barn.

  243. De fick ange lite närmare
    vilken typ av stöd som de hade fått.

  244. Som de kände var viktigt.

  245. Jag har valt ut en liten del av det.

  246. Det som var mest viktigt var just
    samtalsstöd och att få information.

  247. De allra flesta tyckte att det var
    viktigt att få stöd vid avskedet.

  248. Färre upplevde att den praktiska
    hjälpen var mycket viktig.

  249. Den var snarare viktig,
    men inte mycket viktig.

  250. Det var väldigt få som upplevde
    att de här sakerna var oviktiga.

  251. Vi frågade om stöd från andra.

  252. Om de upplevde att de hade fått stöd
    från andra personer.

  253. De angav i allmänhet ett gott stöd
    från familj och släktingar.

  254. Däremot angav hälften av barnen
    att de inte fick något stöd alls-

  255. -från skolan eller sjukvård.

  256. Fastän de flesta upplevde att det var
    något som de ville ha eller behövde.

  257. Sen fick de också ange vad de såg nu,
    åtta år efteråt.

  258. Vad hade varit mest hjälpsamt för dem
    för att klara sig igenom det här?

  259. Då såg vi att de flesta upplevde
    att det var den egna kraften-

  260. -som fick driva återhämtningen.

  261. Det informella, sociala stödet
    från vänner och familj var viktigt-

  262. -liksom det professionella stödet.
    Det var hjälpsamt i hög utsträckning.

  263. Vad gäller deras hälsa,
    så frågade vi dem-

  264. -om de upplevde
    att förlusten har påverkat...

  265. ...deras möjlighet att arbeta
    eller deras skolgång.

  266. Då var det en av fem som upplevde
    att det hade det absolut.

  267. Eller väldigt mycket. Det hade
    påverkat deras arbete eller skola.

  268. När vi tittade på de standardiserade
    formulären såg vi-

  269. -att var tredje förälder upplevde
    att vardagen generellt var...

  270. De hade problem i vardagen på grund
    av nedsatt psykiskt välbefinnande.

  271. Som koncentration,
    sömnsvårigheter och oro.

  272. Det som är viktigt här är att vi
    frågade om de hade suicidtankar.

  273. Tankar på att ta sitt liv
    det senaste året.

  274. Fjorton procent av föräldrarna
    angav att de hade det.

  275. När vi jämförde de personerna
    som hade suicidtankar-

  276. -och hur de hade det
    i övrigt i livet...

  277. ...så såg vi att för föräldrarna
    var suicidtankar relaterat till-

  278. -att de också hade en svårare sorg
    och posttraumatisk stress.

  279. En fjärdedel angav
    att de hade mardrömmar-

  280. -plågsamma minnesbilder
    och anspändhet.

  281. Hos föräldrarna var det relaterat
    till om de hade upplevt-

  282. -andra livsomständigheter
    som var stressande.

  283. Som till exempel ekonomiska problem,
    skilsmässa eller andra dödsfall.

  284. Den typen av svårigheter.

  285. Hos barnen var det färre
    än en tredjedel som upplevde-

  286. -ett nedsatt psykiskt välbefinnande.

  287. Något fler hade suicidtankar.
    De angav att de hade haft det.

  288. Här såg vi inte ett mönster
    att det var relaterat-

  289. -till stress eller
    generellt nedsatt välbefinnande.

  290. Däremot såg vi att posttraumatiska
    stressreaktioner var relaterade-

  291. -till om man hade varit med
    om flera svåra omständigheter.

  292. Det här var ett utdrag
    av vårt lilla bidrag-

  293. -till den här stora insatsen.

  294. Det finns mer i rapporten.

  295. Vi sammanfattar det kort som att både
    barn och efterlevande föräldrar-

  296. -upplever att stödet
    verkligen har varit värdefullt.

  297. Och att de många år senare
    känner att det var mycket viktigt.

  298. Familj och vänner är en viktig faktor
    i den här återhämtningen.

  299. Sammantaget är det...

  300. Här gör vi en informell värdering
    mot våra erfarenheter-

  301. -av att följa upp grupper
    som har utsatts för svåra händelser.

  302. Vi upplever att det är en sammantaget
    god hälsa i den här gruppen.

  303. Vi kunde inte i det lilla materialet
    se om det var relaterat till stödet-

  304. -avseende vilken typ av stöd
    eller hur länge stödet hade pågått.

  305. En oroande sak som vi vill peka på
    är att många under de senaste året-

  306. -hade kontakt med vården
    för psykisk ohälsa.

  307. Det är ju något som återkommer.

  308. I den här lilla gruppen hade
    41 procent haft kontakt med vården.

  309. Det kan man jämföra med nio procent
    i den övriga befolkningen-

  310. -enligt Folkhälsoinstitutets
    summariska sammanställningar.

  311. Den högre graden av suicidtankar är
    viktigt att ta fasta på-

  312. -och förstå närmare
    hur de samspelar...

  313. ...med övriga livshändelser
    och övriga typer av psykisk ohälsa-

  314. -som posttraumatisk stress
    och komplex sorg.

  315. Vi ser också att förekomsten
    av posttraumatisk stress-

  316. -är relaterad till de ytterligare
    svårigheterna.

  317. Det är också viktigt att ta fasta på.

  318. Den särskilt utsatta gruppen är de
    som är med om flera svåra händelser.

  319. De kommer att uppleva svårare problem
    under en lång tid därefter.

  320. Och med den sammanfattningen vill jag
    lämna över till Doris och Teresia-

  321. -som presenterar mer ingående
    hur personerna har upplevt stödet.

  322. Vart tog du vägen, Teresia?

  323. Jag är Doris Nilsson, psykolog och
    forskare på Linköpings universitet.

  324. Teresia Ängarne-Lindberg, pedagog och
    forskare vid Linköpings universitet.

  325. Vi har fått förmånen
    att göra den här intervjustudien-

  326. -som både Mikael och Filip
    har pratat om.

  327. Att få intervjua dem...

  328. Det var en fråga i enkäten om man
    ville ställa upp på en intervju.

  329. Det var ett relativt stort antal
    som sa att de ville göra det.

  330. Då har vi haft möjligheten
    att få göra det här.

  331. Deltagarna i intervjustudien
    var 29 stycken som vi har valt ut.

  332. Av dem var det femton ungdomar
    och fjorton föräldrar.

  333. Det var fler som ville vara med,
    men det var ett lämpligt antal-

  334. -för att utföra
    den kvalitativa studien.

  335. Då försökte vi göra
    en så jämn fördelning som möjligt-

  336. -så att vi fick barn och föräldrar...

  337. ...från olika grupper
    beroende på hur lång tid-

  338. -som hade gått mellan dödsfallet
    och intervjun.

  339. Och sen letade vi
    efter både pojkar och flickor-

  340. -för att få med båda könen.

  341. Sen hade vi då ungdomar
    som var över femton år-

  342. -för att vi inte ville riva upp
    för mycket känslor.

  343. Vilket ju det här kan föranleda.

  344. Bortfallet var...
    Det var någon som tackade nej.

  345. Då gick vi till nästa i gruppen.

  346. Vi kunde se att det var ungdomar där
    dödsfallet hade skett ganska nyligen.

  347. Man sa att man inte
    orkade med intervjun.

  348. Hur gick det till för att få veta
    och presentera resultaten?

  349. Det var intervjuer som tog
    ungefär 30 till 60 minuter.

  350. Vi träffade de flesta i verkligheten.

  351. Vi satt och pratade med dem.

  352. Några befann sig väldigt långt borta,
    som i Norrland eller Skåne.

  353. De intervjuade vi via telefon.

  354. Sen har vi transkriberat.

  355. Det är att skriva ner ordagrant
    vad de sa i intervjuerna.

  356. Sen har vi bearbetat det här
    eller analyserat materialet.

  357. Det kallas latent innehållsanalys.

  358. För att få fatt vad folk
    egentligen vill uttrycka-

  359. -när de får de frågor
    som vi undrade över.

  360. Vi ville veta hur man har upplevt
    kontakten med barntraumateamet.

  361. Och i vilken mån har man upplevt
    att de har fått stöd av teamet?

  362. Och i så fall vilket sorts stöd
    har man tyckt sig få?

  363. Har stödet upplevts som hjälpsamt?

  364. Finns det något
    som de hade önskat i stället?

  365. Vad skulle man säga till en kamrat
    som råkade ut för samma sak?

  366. Här kan man se hur vi har ställt
    frågorna till personerna.

  367. Då lämnar jag över till dig, Teresia.

  368. Vi har ett omfattande material.
    29 låter ganska lite-

  369. -men för att vara kvalitativt
    material är det omfattande.

  370. Lars och Lena, ni kommer nog
    att känna igen er i beskrivningen.

  371. Det övergripande temat är ju svaret
    på frågan i stor utsträckning.

  372. En överväldigande majoritet
    upplever att de har fått stöd.

  373. Upplevelsen av stöd genomsyrar
    alla de här berättelserna.

  374. Vad ryms då i upplevelsen av stöd?

  375. Det är först kategorin
    att känna tillit och trygghet.

  376. Det är ganska avgörande.

  377. Att få hjälp att bringa ordning
    är den andra kategorin.

  378. Att känna tillit och trygghet,
    vad ryms i det?

  379. Det är en känsla av att bli sedd.

  380. Sedd och uppfångad för den jag är
    och där jag befinner mig.

  381. Att teamet visste vad de gjorde.
    Att de hade erfarenhet och kunskap.

  382. Att man var i trygga händer.

  383. En känsla av att kunna lämna över.
    Det är föräldrarna som säger det.

  384. En stor lättnad i
    att kunna lämna över till några-

  385. -som man upplever har både
    kunskap och erfarenhet.

  386. Där man kan lämna sina barn
    och där de får hjälp.

  387. Och att jag själv
    kan få lite avlastning.

  388. Det är också en frizon.

  389. Att ha en plats där jag inte
    behöver tänka på vad jag säger.

  390. Där jag inte behöver ta hänsyn
    till vad någon annan känner.

  391. Jag kan få vara jag med mina behov.

  392. Under kategorin att få hjälp
    att bringa ordning ryms-

  393. -en känsla av få bringa ordning
    i det inre.

  394. Att återhämta mig och få ordning
    på det här inre kaoset.

  395. Men också en känsla av rent praktisk
    hjälp som Lars och Lena beskrev.

  396. Kontakter med begravningsentreprenör,
    skola och så vidare.

  397. Att det blir en hjälp
    att skapa struktur.

  398. Då vill vi låta de här barnen
    och föräldrarna få en röst-

  399. -genom att visa några citat.
    Det här handlar om att bli sedd.

  400. "Det var en bra kille faktiskt. Han
    kom till och med hem och pratade."

  401. "Jag var ganska tyst,
    lite apatisk eller vad man ska säga."

  402. "Jag satt mest tyst och lyssnade,
    fast det hjälpte mycket det han sa."

  403. "Det hjälpte mig att komma tillbaka,
    för jag var hemma mycket."

  404. "Han var med ute och gick med hunden
    också. Vi var ute flera gånger."

  405. "Så var det nog för mig i början,
    att jag inte ville prata."

  406. "Han var väldigt pedagogisk."

  407. Känner du igen dig, Lars?

  408. En känsla av
    att de visste vad de gjorde.

  409. "De använder metoder som är mer
    anpassade till situationen."

  410. "De arbetar öppet. Barntraumateamet
    var mer individuellt inriktat."

  411. "Mer inriktat
    på det specifika problemet."

  412. En känsla av en frizon.

  413. "Det är viktigt att ha någon att
    prata med som inte är med i sorgen."

  414. "Någon som man får
    ställa frågor till."

  415. "Som barn eller ungdom kan man ha
    väldigt konstiga funderingar."

  416. En känsla av återhämtande.

  417. "Jag fick alltid en förklaring."

  418. "Det hände så mycket
    med kropp och själ."

  419. "Han kunde alltid förklara varför.
    Man tyckte att man var konstig."

  420. "Han hade alltid bra förklaringar.
    Det var så skönt att höra."

  421. "Det var så skönt att höra. Man kände
    inte att det är mig det är fel på."

  422. Att det är många "han" i texten
    beror på att en stor del av tiden-

  423. -så var ni två män
    som jobbade i teamet.

  424. En känsla av klargörande.

  425. "Alltså de var ju hela tiden...
    De höll kontakten med polis."

  426. "Det gjorde jag med, men de tog reda
    på mycket om omständigheter."

  427. "Och sånt där som jag...
    Det var så mycket att ta hand om."

  428. "Det hade jag inte tänkt på.
    Men de fixade allt det."

  429. "De tog reda på och
    berättade för mig och barnen."

  430. "De var med på bisättningen
    och pratade om begravningen."

  431. "Att inte ha för bråttom.
    Att det inte är farligt att vänta."

  432. Sammanfattningsvis
    i hela den här intervjustudien-

  433. -genomsyrades svaren av att
    det hade varit väldigt stödjande.

  434. Man hade uppfattat det stödet
    från både barn och ungdomar.

  435. Men vet ju dessutom
    att avlastningen i föräldrarollen-

  436. -är väldigt viktigt
    för att föräldern ska återhämta sig.

  437. Om de känner att barnet får hjälp,
    så mår de bättre.

  438. Det blir bättre för barnen om
    föräldrarna kan komma upp på banan.

  439. Det var genomgående väldigt positivt.

  440. Får jag lägga till en sak?
    SÅ gott som alla som vi intervjuade-

  441. -var väldigt angelägna
    om att ställa upp på intervjun.

  442. De såg det som att deras berättelse
    skulle ge andra samma hjälp som dem.

  443. Många uttryckte att de var förvånade
    över att det inte fanns överallt.

  444. De trodde att det fanns
    barntraumateam över hela Sverige.

  445. Det var väldigt betydelsefullt-

  446. -att de som kommer ut och träffar
    barnen och familjerna...

  447. ...har en förmåga att ge tillit
    och visa trygghet.

  448. Att de har kunskap om det
    som de pratar om.

  449. Så att man kan känna tilliten
    och tryggheten.

  450. Och att veta att de har varit med
    förr. Och kunskap om barn.

  451. Det framkom också
    att de kunde prata med barn.

  452. Det är många
    som använder ordet "professionellt".

  453. Jag tror att hälften av barnen
    använde ordet "professionellt"-

  454. -i en väldigt positiv bemärkelse.

  455. Det hade vi inte förväntat oss
    att höra, men det sa de.

  456. Och att man besitter den här
    kunskapen och erfarenheten-

  457. -som gör att de kan slappna av
    och förlita sig på att det går vägen.

  458. Det var framträdande
    i princip alla intervjuer-

  459. -från både barn och föräldrar.

  460. Och att man förstår sorgereaktioner
    och inte blir rädd-

  461. -när man kommer hem
    till ett sådant kaos...

  462. ...och oordning som är både inre
    och yttre vid det tillfället.

  463. Sammanfattningsvis,
    av alla de tre delstudierna...

  464. Barntraumateamets upptagningsområde
    är inte ett mindre belastat område-

  465. -än övriga upptagningsområden
    i Sverige.

  466. Utan det är
    ett något större antal barn-

  467. -som råkar ut för att en förälder
    dör en onaturlig död.

  468. Barntraumateamet har visat sig
    fylla en god funktion.

  469. Det har visat sig
    både i enkäten och i intervjun.

  470. Teamet har upplevts som stöttande.

  471. Man har kunnat gå vidare
    med andra uppgifter i livet.

  472. Och att den här gruppen
    ändå mår relativt bra.

  473. Trots det som de har varit med om.
    Mycket av det andra dåliga måendet-

  474. -kan relateras till andra svåra
    händelser som de var med om.

  475. Och med det så vill vi tacka för oss.

  476. Alla som har varit med
    i den här forskningsstudien.

  477. Vi hoppas att ni får
    någonting ut av detta.

  478. Tack så mycket.

  479. Frågor till forskningsteamet?

  480. Det är tyst här inne.
    Det var mycket på en gång.

  481. Några saker fastnade
    hos mig i alla fall.

  482. Vi undrade om det här är bra.

  483. Jag vet att ni två log lite.
    Ni antecknade lite. Jaha, och så.

  484. En sak vet jag,
    från när jag har pratat med er-

  485. -som ni har uppmärksammat
    i studien här...

  486. Att 50 procent av barnen påpekade
    att de inte fick det stödet-

  487. -som de skulle ha velat ha av skolan
    och annan sjukvård.

  488. Jag vet att ni självkritiskt säger:

  489. "Har vi varit för dåliga på
    att förmedla kontakterna?"

  490. "Eller är skolan och sjukvården
    dåliga på detta?"

  491. -Vad säger ni?
    -Det finns säkert en del som är bra.

  492. Men i det stora hela är
    man inte bekväm-

  493. -med att prata om det
    när en förälder har dött.

  494. Man har inte den kunskapen
    om hur sorgen kan se ut.

  495. Det går kanske inte över på en månad,
    utan det får ta sin tid.

  496. Man är kanske lite tjurig.
    Man måste förstå det.

  497. Andra behandlare gör inte alltid det.

  498. Skulle Lena och Lars kunnat göra
    något för att förbättra statistiken?

  499. Lars och Lena gör mer
    än vad de flesta gör.

  500. De går långt utanför det
    som är deras uppdrag.

  501. Men med deras kunskap
    har de mycket att lära ut-

  502. -till dem som är rädda
    och osäkra kring död...

  503. ...och föräldrars död i synnerhet.
    De kan vara en stor tillgång.

  504. Mikael och Filip, kom hit.

  505. Filip, du sa att det var 75 stycken
    som svarade på enkäten.

  506. Ni skulle gärna velat ha fler.
    Kan vi då ta oss till resultaten?

  507. Är det något att bygga vidare på
    för hur man stöttar barn i kris?

  508. Det är en bra fråga. Vad vi vet...

  509. Vårt kunskapscentrum har följt upp
    överlevande från olika händelser-

  510. -som Estonia och tsunami-katastrofen.
    Det vi ser är två mönster.

  511. Det är att de som mår bra
    känner att det inte är relevant.

  512. "Jag har inget viktigt att tillägga.
    Jag svarar inte på undersökningen."

  513. Men vi ser också att de som mår sämst
    väljer att inte heller svara.

  514. Det är en grannlaga uppgift
    att väga de här två influenserna.

  515. Men jag tror att det här är...

  516. De väldigt entydiga resultaten
    om hur värdefullt stödet har varit-

  517. -är något att bygga vidare på.

  518. En sak som barnen trycker på
    är att få stöd i avskedet.

  519. Något som inte sker så ofta,
    men som Lars och Lena berättade om.

  520. Just när den döda föräldern är
    på sjukhuset kort efter dödsfallet.

  521. Vad vill barnen ha för stöd?
    Vad är det de säger?

  522. De säger att de behöver få hjälp
    att kunna vara med i den situationen.

  523. Att de hade någon med sig där-

  524. -när man tittade på den döde
    eller stod på sjukhuset.

  525. De pratade om den här frizonen.

  526. Att de hade någon
    som de kunde vända sig till-

  527. -när mamma var upptagen av sig.
    Mamma var så ledsen och gjorde så.

  528. Då är det skönt att ha haft någon
    med sig som kunde prata med mig.

  529. Det är olika åldrar.

  530. Vi ska se om jag hörs.
    Det är helt avgörande...

  531. Det är oerhört viktigt vilka
    som utför de här uppdragen.

  532. Att man har rätt timing
    och rätt känsla.

  533. Vi såg ett exempel
    på en av de intervjuade-

  534. -där man kan tänka att man gjorde
    rätt i sak, men fel i känsla.

  535. Upplevelsen blev negativ.

  536. Det var inte barntraumateamet
    som gjorde fel enligt beskrivningen.

  537. Till exempel på akutmottagningen
    hade man förstått-

  538. -att det är viktigt att se den döde.

  539. Men familjen fick se den döde
    när de fortfarande var i chock.

  540. Det blev helt fel. Det som är rätt
    tänkt kan också bli väldigt fel.

  541. Det är timing och rätt personer.

  542. Med rätt erfarenhet.
    Ni förstår vad jag menar.

  543. Barntraumateamet kom in för sent.

  544. Eller kom in en halv dag senare.
    Då hade massor med grejer skett.

  545. Det som hade hänt var att... Det som
    vi har fått fram var hjälpsamt.

  546. Det här med tilliten och tryggheten.
    Den delen var borta där.

  547. Men man hade gjort rätt i sak.

  548. Vi har ju sagt att i Östergötland-

  549. -så satsar man på två team till
    som börjar i mars och april.

  550. De finns på plats här.
    Här anser man att det är bra.

  551. Redan innan er presentation
    fattade man det beslutet.

  552. Vad säger ni? Ska man satsa
    på barntraumateam i övriga Sverige?

  553. Med den kunskap som ni nu har
    av hur de har jobbat.

  554. Ja, självklart. Allt visar på att det
    innebär ett stort stöd för barnen.

  555. Men möjligtvis skulle man kunna göra
    en ny utvärdering av de nya teamen-

  556. -och se hur de fungerar.

  557. Vi ser det här som någonting
    som man kan ta med sig.

  558. Men det får vara en startpunkt
    på en framåtsiktande uppföljning-

  559. -som kan ge många fler svar
    på de här frågorna.

  560. Ni rekommenderar ju vidare forskning-

  561. -för att exakt se
    hur stödet ska utformas.

  562. Ja, och till det så måste man
    göra framåtblickande forskning-

  563. -där man kan följa barnen över tid.
    Det skulle verkligen behövas.

  564. Jag vill bara säga att det här teamet
    har fyllt en väldigt viktig funktion.

  565. Och att även andra områden
    vore betjänta av att ha team-

  566. -som arbetar på det här sättet
    och har barnperspektivet.

  567. Eftersom det så lätt faller bort.
    Absolut, tycker jag.

  568. Jag kan tillägga att de nya teamen
    och de verksamheterna...

  569. Där kan det vara viktigt
    att ha en systematiserad uppföljning.

  570. Under tiden som det fortskrider-

  571. -så att det blir lättare för forskare
    att utvärdera verksamheten.

  572. Barntraumateamet i Norrköping visste
    inte att det blir en utvärdering.

  573. Så mycket information som möjligt,
    för att använda det i forskningen.

  574. -Tack så mycket.
    -Tack.

  575. Textning: Daria Lodygowska
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Utvärdering av Barntraumateamet

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Föreläsning om Barntraumateamet i Norrköping som utvärderats efter 14 års verksamhet. Barn som utsatts för traumatiska händelser behöver stöd. De allra flesta barn och föräldrar som fått hjälp av Barntraumateamet under upp till ett år upplevde det som värdefullt. De har kunnat känna trygghet och tillit till teamet i samtal och som stöd vid avsked. Föreläsare: Mikael Rostila, docent, sociologi, Stockholms universitet; Filip Arnberg, psykolog, Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri, Uppsala universitet, Doris Nilsson, psykolog och universitetslektor, Linköpings universitet och Teresia Ängarne Lindberg, med.dr, Linköpings universitet. Inspelat den 30 januari 2015 på Arbetets museum i Norrköping. Arrangör: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Familj och samlevnad, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Barn
Ämnesord:
Barn och döden, Barn- och ungdomsvård, Samhällsvetenskap, Social omsorg, Sociala frågor, Socialt arbete med barn, Sorgearbete
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - När en förälder dör

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - När en förälder dör

Inledning: Fokus på barnet

Hur kan vi stötta barn som mister en förälder? Anita Jerberger är regionråd i Östergötland och föreläser om vikten av att ha fokus på barnet. Hon berättar om en händelse när hennes grannes barn behövde stöd och hjälp. Inspelat den 30 januari 2015. Arrangör: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - När en förälder dör

Förälders död påverkar resten av livet

Anders Hjern är barnläkare vid Sachsska barnsjukhuset i Stockholm och föreläser om att barn som under sin barndom förlorar en förälder påverkas för resten av livet. De har en klart förhöjd risk för psykisk ohälsa och för att hamna i missbruk. Inspelat den 30 januari 2015. Arrangör: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - När en förälder dör

Barntraumateamets stöd vid plötslig död

Lars Widén, kurator, och Lena Liedholm, psykolog, från Barntraumateamet föreläser om teamets primära uppgift. Det är att vara stöd till barn när en nära anhörig dör, om en förälder är allvarligt sjuk eller om barnet drabbats av andra traumatiska händelser. Inspelat den 30 januari 2015. Arrangör: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - När en förälder dör

Utvärdering av Barntraumateamet

Föreläsning om Barntraumateamet i Norrköping som utvärderats efter 14 års verksamhet. De flesta barn och föräldrar som fått hjälp av teamet har upplevt det som värdefullt. Föreläsare: Mikael Rostila, Filip Arnberg, Doris Nilsson och Teresia Ängarne Lindberg. Inspelat den 30 januari 2015. Arrangör: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - När en förälder dör

Metoder för stöd när en förälder avlider

Ann-Sofie Bergman är universitetslektor i socialt arbete och presenterar här en kartläggning som Nationellt kompetenscentrum anhöriga har genomfört. I den framgår vilka metoder som är verksamma för att ge stöd till barn vars förälder avlider eller är allvarligt sjuk. Inspelat den 30 januari 2015. Arrangör: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - När en förälder dör

Prehospital vård och barn som anhöriga

Linda Frank och Magnus Bjärbo föreläser om hur olika län i Sverige arbetar med att hjälpa barn som mist en förälder. I Jönköpings län har olika aktörer börjat samarbeta och i region Halland har en kartläggning påbörjats för att skapa en bild av hur många barn som drabbats. Inspelat den 30 januari 2015. Arrangör: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - När en förälder dör

Samverkan ambulans, sjukvård, primärvård och elevhälsa

Ann Simonsson, Miriam Carlsson och Lenita Pettersson föreläser om hur olika instanser på Höglandet i Jönköpings län samarbetar med målet att säkra barns rätt till stöd vid plötsligt dödsfall i familjen. Inspelat den 30 januari 2015. Arrangör: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - När en förälder dör

Strukturer kring barn med föräldrar som avlider

Carin Franzén är utredare vid Socialstyrelsen och föreläser här om en kartläggning kring rutiner hos aktörer som arbetar med barn vars föräldrar oväntat avlider. Kartläggningen visar bland annat att det behövs en tydligare ansvarsfördelning mellan olika aktörer. Inspelat den 30 januari 2015. Arrangör: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Humanist- och teologdagarna 2014

Sanningen är inte vad den varit

Björn Larsson, professor i franska och litteratur, säger att föreställningen om att det egentligen inte finns några sanningar bygger på ett ideologiskt missförstånd. Skiljelinjen mellan sanning och lögn eller mellan verklighet och fiktion är livsviktig. Arrangör: Lunds universitet. Inspelat i april 2014.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaMifforadio

Odödlighet

En mysig morgonshow med Nancy Delic, Sophia Bergman och Balint Marton. Frukost, livsfilosofi, musik och vår egen psykolog Karna.

Fråga oss