Titta

Det handlar om oss

Det handlar om oss

Om Det handlar om oss

Mobbning angår oss alla. Alla som står bredvid och ser men inget gör har också del i det som sker. Den här serien vänder sig till alla föräldrar som har barn i skolan med hopp om att de ska börja prata med sina barn om vilken roll barnen tar i en mobbningssituation och hur de kan göra skillnad. Möt föräldrar till både mobbare och mobbade som berättar om hur de som föräldrar känt och vad de gjort för att få slut på mobbningen. Mobbningsexperter från Sverige, Finland och Australien förklarar varför vi individer agerar som vi gör i en mobbningssituation och ger exempel på hur vi kan agera för att få stopp på mobbningen. Programledare: Martina Haag.

Till första programmet

Det handlar om oss: Vilken roll tar ditt barn vid mobbning?Dela
  1. Detta är min gamla skola, Källängens
    skola. Här gick jag i högstadiet.

  2. När jag tänker tillbaka tänker jag
    att det handlade om positioneringar.

  3. Hierarkierna man inte pratade om-

  4. -men som alla utan problem
    kunde sortera in hela klassen i.

  5. Vem som hade rollen att vara
    på toppen, vem som var på botten-

  6. -och vilka som låg farligt nära
    att åka ner.

  7. Rollerna i skolan är så sköra.

  8. Genom att hänga med fel person, ha på
    sig fel kläder eller göra fel saker-

  9. -kan ens plats i hierarkin
    snabbt förändras.

  10. Alla barn har en roll i skolan-

  11. -och alla barn påverkar varandra.

  12. Jag vill att du tänker efter.

  13. Vilken roll har ditt barn?

  14. Hej! Vad kul att se dig igen.

  15. Det var länge sen.

  16. Det här är Carola. För många år sen
    gick vi i samma högstadieklass.

  17. När min position i skolan gungade
    var det hon som hjälpte mig.

  18. -Här är vi nu. Hur länge sen är det?
    -35 år sen.

  19. Kommer du ihåg vad vi gjorde där?
    Vi tjuvrökte. Vi gick i sexan!

  20. -Här stod man.
    -Nån höll utkik om läraren kom.

  21. Det här var en värld, ett universum-

  22. -med egna lagar, egna kungar
    och helt egna regler.

  23. Det fanns faror.

  24. Handen minns hur hårt man ska rycka.

  25. Det här stället var läskigt. Man
    visste inte vad som skulle hända här.

  26. Titta.

  27. Det är alltså...

  28. Det känns stort nu. Du kan tänka dig
    hur stort det var när man var liten.

  29. Här stod man med sin bricka
    och det var mattanter som la upp.

  30. Sen minns jag promenaden.
    "Var kan jag sitta?"

  31. -Jag kommer ihåg paniken...
    -...innan man hittade ett ställe.

  32. -Man skämdes för att vara ensam.
    -Skulle man fastna i "ensamfällan"?

  33. Precis. Man skulle vara tillsammans
    med andra, i gäng.

  34. Annars var man konstig.

  35. Jag tänker på den där gången
    när du räddade mig.

  36. Jag hade precis hamnat i din klass.
    Jag råkade säga till Milo och Cecil-

  37. -att jag hade legat med Johan
    Iderberg fast jag inte legat med nån.

  38. Det kändes så rätt när jag sa det.

  39. Det går inte mer än 3-4 timmar innan
    telefonen ringer...

  40. ...och så är det Johan i luren.
    Han är förbannad.

  41. Jag fick sån ångest
    att jag frågade mamma:

  42. "Hur gör man för att byta skola?"

  43. Jag såg framför mig hur jag skulle få
    knuffar och bli utsparkad ur skolan.

  44. Sen ringde det igen och det var du.

  45. Jag kommer ihåg att jag hörde
    några tjejer prata om det.

  46. Vad du hade sagt och att du
    hade ljugit och hur hemsk du var.

  47. Jag förstod att du
    skulle få hela skolan emot dig.

  48. -Jag kände att du måste ha hjälp.
    -Det var så otroligt.

  49. Du sa: "Hej, det är Carola. Hur gör
    du i morgon? Kommer du till skolan?"

  50. Jag sa: "Nej, det är omöjligt."

  51. Då sa du: "Jag möter upp dig innan
    och väntar på dig varje rast"-

  52. -"och är det nån som säger nåt så
    kommer jag att försvara dig."

  53. Du hade väldigt lockigt hår
    och en aprikosfärgad collegetröja.

  54. Så fort det var rast stod du bredvid
    mig och det var ingen som gjorde nåt.

  55. När jag var yngre
    var jag utsatt för ett utanförskap-

  56. -och jag vet hur det känns. Jag ville
    inte att nån annan skulle känna det.

  57. Men du själv har blivit utsatt-

  58. -och vet hur hemskt det är
    att vara på fel sida om drevet.

  59. Att du då vågade ställa dig upp.
    Det borde vara tvärtom.

  60. Man borde hålla sig borta. Du fick
    en styrka av det. Det är ovanligt.

  61. Jag vet inte.

  62. Jag kände att "Fasen... Fler ska inte
    behöva utsättas för det."

  63. Jag vet inte vad som hade hänt om
    inte Carola ställt sig vid min sida.

  64. Kanske hade allt blåst över-

  65. -eller så hade jag halkat längst ner
    i hierarkin och blivit utsatt.

  66. Det kan gå fort.
    Ens roll kan snabbt ändras-

  67. -och börjar någon mobba dig och ingen
    står upp för dig sprider det sig.

  68. Att man är udda, konstig och ensam
    kan snabbt bli en sanning.

  69. När det gäller mobbning och att vara
    förebyggande som förälder-

  70. -är det viktigt att prata om det.

  71. En sak man kan ta upp är de olika
    rollerna som uppstår vid mobbning.

  72. Man kan bli medlöpare och hänga på-

  73. -eller en förstärkare, en hejaklack
    som står och skrattar.

  74. Eller så förblir man passiv
    för att man inte bryr sig.

  75. Sen finns det rollen som försvarare.

  76. Man kan hjälpa sitt barn
    att se de olika rollerna-

  77. -och förstå att man tar en roll
    när man blir vittne till mobbning.

  78. "Vilken roll tar jag
    och vad får det för betydelse?"

  79. Hej, hej. Elise.

  80. Det här är Elise. Hennes son har
    varit allra längst ner på sin skola.

  81. Jag har inte varit här på länge.
    Jag kör inte gärna här.

  82. -Vad är det du undviker?
    -Det påminner om allt det smärtsamma.

  83. Det gör ont i själ och hjärta.
    Jag vill inte ens titta på den.

  84. -Vad var det som hände?
    -Han gick här upp till mellanstadiet.

  85. Förskolan gick bra och ettan också.

  86. Det var en tjej, och flera efterhand-

  87. -som kallade honom tjock och sånt.
    Sen blev det nya grejer.

  88. Då kallades han bög,
    bakterie och bacill.

  89. De tvättade av bok och penna om han
    hade tagit i dem och såna saker.

  90. Vid ett tillfälle gick ett par tjejer
    runt på skolgården och frågade alla-

  91. -med papper där de gjorde små streck,
    om Adrian var bög.

  92. Då gick de i trean och var nio år.

  93. De frös ut honom.
    Han fick inte vara med i gemenskapen.

  94. Det var väldigt ensamt för honom.

  95. Jag ligger vaken på nätterna
    så att inte Adrian tar livet av sig.

  96. Han hade mardrömmar, ont i magen-

  97. -och nån gång när han kom hem
    kräktes han på hallgolvet-

  98. -och sa "Jag vill inte leva längre".

  99. Han har suttit utanför en kiosk
    och skurit sig i handlederna.

  100. Vid ett tillfälle ringde han
    och sa att han var på tågstationen.

  101. "Tror du att det gör ont
    att hoppa framför ett tåg?"

  102. Hej, hej. Adrian.

  103. Det här är Adrian. Sedan sju års
    ålder vet han allt om att vara ensam.

  104. -Hej, mamma.
    -Ska vi ta och gå ut?

  105. Om du skulle förklara för nån-

  106. -hur skulle du då säga att det är?

  107. Väldigt ensamt. Alltså...

  108. Det är svårt att förklara.
    Det är väldigt, väldigt ensamt.

  109. Du har ingen att prata med.
    Dina vänner lämnar dig.

  110. Jag hade bara mamma
    och släkt att prata med.

  111. -Men du hade kompisar från början?
    -Ja, jag hade fem stycken.

  112. Det var en tjejkompis, två
    killkompisar, min kusin och en till.

  113. -Men de lämnade mig till sist.
    -Hur då?

  114. Allt började med påhoppen i skolan
    om att jag var bög eller tjock.

  115. De fick höra saker
    för att vi umgicks.

  116. -Så det smittar av sig?
    -Ja.

  117. Du går du undan från problemet.
    Du sticker. Det är lättare så.

  118. Även min kusin lämnade mig till sist.

  119. -Var det den sista?
    -Ja, det var verkligen den sista.

  120. Vad gör man då?
    Som vuxen måste det vara astungt.

  121. -Som liten har man inga verktyg.
    -Ja, herregud...

  122. Jag orkade inte prata. Vissa saker
    berättade jag inte ens för mamma.

  123. Vi vet att många mobbare
    är populära i skolan.

  124. Det är bättre att associeras med dem-

  125. -vilket gynnar ens egen status-

  126. -än att sammankopplas med någon
    som är sårbar, illa omtyckt och utsatt.

  127. Det är därför många,
    trots att de känner sympati för offret-

  128. -väljer att distansera sig
    från sina utsatta kamrater.

  129. Men en av mobbarna på högstadiet
    var en kille som hette Markus?

  130. Ja, det stämmer. Adrian bytte skola
    när han gick i sjuan.

  131. Det var kallt ute och jag såg honom
    komma springande i t-shirt.

  132. Det hade snöat hela förmiddagen.
    "Vad är det, Adrian?"

  133. Han kommer in förtvivlad och gråter.

  134. "Jag orkar inte mer.
    Markus har varit jättedum."

  135. "Han går i nian och har varit
    jättedum. Jag pallar inte mer."

  136. Jag blev arg. Jag kastade potatis-
    skalaren och tog Adrian i hampan.

  137. "Nu sticker vi till skolan."
    Vi satte oss i bilen och körde dit.

  138. Jag kom i korridoren
    och vrålade "Var är Markus?"

  139. Markus var en av de populäraste
    i skolan när jag gick på högstadiet.

  140. Alla såg upp till honom.

  141. De populära tjejerna och killarna
    kan vända allihop på fem sekunder.

  142. Hej.

  143. Det här är Markus. För fem år sedan
    ledde han mobbningsdrevet mot Adrian.

  144. Jaha, här bor du? Och du har en katt?

  145. -På vilket sätt träffade du Adrian?
    -Vi gick i samma skola.

  146. -Och då började du mobba honom?
    -Ja. Han var lättmottaglig för ord.

  147. -Vad sa du?
    -Jag sa "bög" eller "fetto".

  148. -Svarade han nåt?
    -Inte mycket.

  149. -Vad gjorde han när ni skrek?
    -Han försökte väl ignorera.

  150. Man fattade att han tog emot det.

  151. -Såg man det på honom?
    -Jag märkte det på hur han reagerade.

  152. Man märker när nån tar emot det.

  153. -Du var i spetsen. Hur många fler?
    -Fem-sex stycken.

  154. -Vad gjorde de när du sa nåt taskigt?
    -De var ju på honom också.

  155. Det blev automatiskt ett grupptryck.
    Alla var på, mer eller mindre.

  156. Jag kommer till skolan
    och blir inlotsad i ett rum.

  157. Jag säger: "Hej. Adrians mamma" och
    han tar i hand och jag ser på honom.

  158. Jag tänkte: "Varför gör du så här?"

  159. Jag frågade honom
    varför han kallade Adrian si och så.

  160. Då sa han: "Det gör alla andra."
    "Det är väl inte okej?" sa jag.

  161. "Har dina föräldrar lärt dig att göra
    så här? Hur hedrar du då dem?"

  162. "Dåligt," sa han då. Han funderade
    och grubblade över vad han gjort.

  163. Plötsligt ser man i hela hans uttryck
    hur han förändras-

  164. -från kaxigt glad till eftertänksam.

  165. Man såg glansen i ögonen.
    Jag hade tårar i ögonen redan.

  166. Något förändras väldigt starkt
    inom honom.

  167. -Han tog ett beslut?
    -Man såg hur han fattade beslutet.

  168. "Det här är inte okej. Vad gör jag?"

  169. Så sträckte han fram näven och sa:

  170. "Ingen ska mobba Adrian
    så länge jag går kvar på skolan."

  171. Sen tar han Adrian på axeln.

  172. "Är det nånting så kommer du till mig
    direkt. Då fixar jag det."

  173. -Hej.
    -Hej.

  174. Det var länge sen. Hej, Markus.

  175. Vad kul att se dig. Jag är rörd.

  176. -Hur är det med dig?
    -Bra. Själv också?

  177. Som du har förändrats.

  178. Du var lång då, men nu
    är du jättelång. Du är ju en man.

  179. -Jag har tänkt jättemycket på dig.
    -Jag har tänkt på er också.

  180. Jag vill tacka dig för att du
    har visat mig något fantastiskt.

  181. Alla man träffar förändrar en inte,
    men du har förändrat oss.

  182. Jag vill tacka dig också. Utan dina
    ord hade jag nog aldrig förändrats.

  183. Jag sätter mig här.

  184. Jag tänkte på...

  185. Vad tänkte du när du hörde...
    Jag kom hit arg.

  186. Det var en vanlig dag.
    Jag kom till skolan som vanligt.

  187. Det blev att jag hoppade på Adrian.

  188. Sen var det inte mer med det.
    Jag skulle ta bussen hem.

  189. Då kom min mentor
    och sa att jag skulle följa med.

  190. Jag följde med upp till klassrummet.
    När jag såg er förstod jag direkt.

  191. Jag tänkte att det var lika bra att
    ta tag i det och inte skjuta på det.

  192. Vad gjorde att du förändrades?

  193. Det var väl att höra
    hur länge Adrian hade blivit mobbad-

  194. -och att han hade bytt skola.

  195. Det var jobbigt att höra.

  196. Varför reagerade du så starkt?
    Har du upplevt nåt själv?

  197. Det kom minnen tillbaka från när jag
    blev mobbad i låg- och mellanstadiet.

  198. Då kände jag: "Nu skiter jag i detta.
    Det är dags för en förändring."

  199. Du och dina kompisar var väl ansedda.
    Du hade en position på skolan.

  200. Vad tyckte de om din förändring?
    Förlorade du din position?

  201. Vad jag märkte
    hade jag min position kvar.

  202. De svek mig inte
    utan följde med i förändringen.

  203. De förstod genom dig? Vad bra.

  204. Så länge mobbning är lönsamt-

  205. -så är det starkt motiverande
    för de eleverna att fortsätta mobba.

  206. Så det är viktigt att elever,
    när de ser kränkningar-

  207. -reagerar med socialt ogillande
    och visar att det inte är okej.

  208. När det är flera närvarande-

  209. -föreligger risken
    för ansvarsdiffusion:

  210. Det egna, personliga ansvaret späds
    ut eftersom det är flera närvarande.

  211. Det blir en osäkerhet
    över vilket ansvar man har.

  212. Som förälder kan man bidra med
    att tydliggöra för sina barn-

  213. -att även när det är flera närvarande
    har var och en ett personligt ansvar.

  214. Man kan göra skillnad på olika sätt.

  215. Det värsta är inte att de säger att
    man är dum, utan att man tror det.

  216. Till sist var jag värdelös.

  217. Det började med att jag blev utfryst
    och fick öknamnet Lösset.

  218. Det hette jag från att jag var sju
    och ett halv tills jag var sexton.

  219. I min dotters klass
    fanns en utsatt flicka.

  220. De pratade illa om henne och frös ut
    henne, och då bestämde hon sig.

  221. Hon försvarade henne och sa
    att hon fick sitta bredvid henne.

  222. Hon gick på de två killarna som var
    värst och sa att de skulle låta bli.

  223. Det blev en cirkel som slöts.
    Hon försvarade den tjejen.

  224. Som mamma känner jag mig stolt.
    Tänk om jag hade gått i hennes klass.

  225. Då hade jag nog inte blivit så mobbad
    och nån hade försvarat mig.

  226. Jag minns väl
    första gången jag såg Therese.

  227. Jag satt i skolmatsalen ensam.

  228. Då kom Therese fram till mig
    och tittade mig i ögonen-

  229. -och frågade mig ganska rakt:
    "Varför är du alltid ensam?"

  230. Då svarade jag henne,
    på första svaret:

  231. "Jag är mobbad. Jag har inga vänner."

  232. Då svarade du: "Jag kan vara din vän.
    Du kan hänga med mig."

  233. Jag var övertygad om att det
    var min lott att leva i utanförskap.

  234. Att aldrig veta
    hur det är att ha en kompis.

  235. För dig var det tvärtom. "Det är
    klart att du ska ha en kompis."

  236. Jag gjorde ju ingenting.

  237. Jag gick bara fram och sa hej.
    Det är inte ens ansträngande.

  238. När man pratar om civilkurage
    ingår det i definitionen-

  239. -att man utsätter sig
    för en liten fara eller risk-

  240. -men vinsterna är så enormt stora-

  241. -när man faktiskt
    står upp för nån som är utsatt.

  242. Vissa säger: "En gång stod jag upp
    för nån som var utsatt för mobbning."

  243. Det kan vara tjugo år sen, men det
    var det bästa de gjorde i skolan.

  244. "Det absolut bästa var den gången
    när jag stod upp för nån."

  245. Man har möjlighet att göra skillnad.
    Är man tyst så gör man inte skillnad.

  246. Han vände från att mobba till att bli
    en bra vän på fem minuter.

  247. Därefter trivdes jag i skolan
    under hela sjuan.

  248. Han var populär. Han fick alla
    att hälsa. Han hälsade varje morgon.

  249. "Hej, kompis!"

  250. Dagen efter diskussionen undrade jag:
    "Vad hände? Vad är detta?"

  251. "Vad då? Menar han mig?"

  252. Då blir man jätteglad.
    Det gör ens dag. Han var en hjälte.

  253. Ja...

  254. -35 år sen.
    -Det är inte klokt.

  255. -Det är skönt att det är över.
    -Ja.

  256. Textning: Gabriella Eseland
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Vilken roll tar ditt barn vid mobbning?

Avsnitt 1 av 5

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Vilken roll tar ditt barn i en mobbningssituation? Vi riktar strålkastaren mot dem som finns runt mobbaren och offret och belyser faktumet att alla är delaktiga i det som sker. Programledare Martina Haag åker till sin gamla högstadieskola och träffar sin före detta klasskompis Carola. De pratar om hierarkier i skolan och hur Carola hjälpte Martina i ett utsatt läge. Vi träffar också Elise som sökte upp sin sons mobbare. Robert Thornberg, professor i pedagogik, beskriver de olika rollerna barn tar i en mobbningssituation. Psykologiprofessor Christina Salmivalli förklarar varför man kan tycka synd om sin klasskompis samtidigt som man inte vågar umgås med densamma.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Sociala relationer, Värdegrund > Mobbning
Ämnesord:
Gruppsykologi, Mobbning, Pedagogik, Pedagogisk psykologi, Samhällsvetenskap, Skolans socialpsykologi, Sociala relationer, Socialpsykologi, Sociologi, Undervisning
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i Det handlar om oss

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDet handlar om oss

Vilken roll tar ditt barn vid mobbning?

Avsnitt 1 av 5

Vilken roll tar ditt barn i en mobbningssituation? Vi riktar strålkastaren mot dem som finns runt mobbaren och offret och belyser faktumet att alla är delaktiga i det som sker. Programledare Martina Haag åker till sin gamla högstadieskola och träffar sin före detta klasskompis Carola. De pratar om hierarkier i skolan och hur Carola hjälpte Martina i ett utsatt läge. Vi träffar också Elise som sökte upp sin sons mobbare. Robert Thornberg, professor i pedagogik, beskriver de olika rollerna barn tar i en mobbningssituation. Psykologiprofessor Christina Salmivalli förklarar varför man kan tycka synd om sin klasskompis samtidigt som man inte vågar umgås med densamma.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDet handlar om oss

Mitt barn är mobbat

Avsnitt 2 av 5

Trots att mobbning är förbjudet enligt lagen får många unga inte rätt hjälp. När skolan sviker kan det få konsekvenser för hela familjer. Möt Mia och hennes dotter Julia som har tagit det stora beslutet att flytta från sitt hus eftersom Julia blivit mobbad i en skola som inte har lyckats lösa problemet. Möt också Vicktoria vars son blev mobbad framför hennes ögon. Barn- och elevombuden Caroline Dyrefors Grufman och Stephan Andersson berättar om vad skollagen säger om mobbning och hur vuxna skulle reagera på de kränkningar många barn får stå ut med.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDet handlar om oss

Nätet - den nya fritidsgården

Avsnitt 3 av 5

Barn och ungdomar tillbringar mycket av sin tid på sociala medier och i spelvärlden. Där formar de till stor del sitt sätt att vara och relatera till andra. Här formas även värderingar och normer. Problemet är att i dessa världar är vuxna ofta frånvarande. Jesper Englin från Sverok pratar om det viktiga i att uppfostra sitt barn på nätet. Gör man inte det är det som att man uppfostrar sitt barn bara halva tiden. Beteendevetaren Olle Cox menar att skolan har ett ansvar för mobbning som sker utanför skoltid om det påverkar eleven i skolan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDet handlar om oss

Behöver vi bry oss om barn som mobbar?

Avsnitt 4 av 5

Möt Romeo som var en mobbare när han gick i skolan. Han började mobba en klasskompis för att själv slippa bli utsatt. Sara nätmobbade och fick även med sig andra i mobbningen. Hon säger att hon hade behövt en vuxen som sa att det hon gjorde var fel. Gunilla fick reda på att hennes son var en mobbare under klassens luciafirande. Den som är förälder till ett barn som mobbar vill ofta inte tro på det själv, men pedagogikprofessorn Robert Thornberg berättar att man gör sitt barn en otjänst om man inte hanterar det.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDet handlar om oss

Det får aldrig hända igen

Avsnitt 5 av 5

Marianne berättar om sin mobbade son som simmade ut i havet och tog livet av sig. Programledaren Martina Haag träffar människor som jobbar för att detta aldrig ska hända igen. Hon besöker Talavidsskolan i Jönköping där man har lyckats halvera mobbningen sedan 2008. Professor Donna Cross från Perth berättar att det finns ett samband mellan skolors fysiska miljö och förekomsten av mobbning. Arkitektkontoret Perry and Rosenthal designar om skolor för att minska mobbning. Genom att förändra den fysiska miljön minskar mobbning och elevers relationer med varandra förbättras. Professor Christina Salmivalli beskriver mobbning som ett ogräs som ständigt måste rensas bort.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning

Mer allmänbildande & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2014

Gröna barnböcker

Författaren Sarah Sheppard och naturfotografen John Hallmén samtalar om hur man kan få barn att bli intresserade av naturen. Hur kan man skapa nya naturupplevelser i barnböcker? Moderator: Birgitta Westin. Inspelat på Bokmässan i Göteborg den 25 september 2014. Arrangör: Rabén & Sjögren.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBarnaministeriet dokumentär

Vi vill inte bli döda

Barnen på Dimvädersgatans förskola i Biskopsgården i Göteborg har fått nog av allt våld som drabbat staden, och i synnerhet stadsdelen, på senare tid. Leyal och Salin är två av barnen som tillsammans med personalen mobiliserar för att visa sitt motstånd och sprida ett budskap om kärlek och vänskap.

Fråga oss