Titta

Det handlar om mobbning

Det handlar om mobbningDela
  1. 60 000 barn blir mobbade
    varje vecka i Sverige.

  2. Det har upprepats under hösten i de
    tre tv-serier om mobbning som sänts.

  3. Har du inte sett dem, gör det.

  4. I dag har vi samlat deltagare
    från de här tv-serierna.

  5. Mobbade och mobbare,
    föräldrar och experter.

  6. På nåt sätt kanske det här kan ses
    som nån sorts "debriefing".

  7. För jag har funderat mycket på...

  8. Alla barn har rätt att känna sig
    trygga när de går till skolan.

  9. Hur kan det ändå då bli så här,
    och vad kan vi göra åt det?

  10. Gästerna i dag jobbar med de här
    frågorna. - Välkomna, allihop.

  11. Vi ska börja med att prata om
    hur mobbningen kan se ut-

  12. -och vad det får för effekter.

  13. Vi ska titta på ett kort klipp.

  14. För hur påverkas man av att hela
    tiden höra att man ser ut som skit?

  15. -Åh, herregud.
    -Det här ska framstå som jag.

  16. -Schimpansen?
    -Ja. De kallar mig det.

  17. Mobbningen började när jag var sex.

  18. Jag blev retad för mitt utseende och
    för att jag kom från ett annat land.

  19. De kallade mig för ord som
    "apa" och "hårboll".

  20. Vissa gånger blev jag slagen också.

  21. -Så här brukar det se ut.
    -"Hoppas du dör, din fitthora."

  22. "Du tror att du är nåt med din blogg.
    Du liknar ett rövhål."

  23. "Du är så hårig att det inte finns.
    Hoppas att nån skjuter dig."

  24. "Du är inget mer än en patetisk apa.
    Du tror att du har läsare."

  25. "Skrattretande. Du kan börja med
    att bli fin i alla fall."

  26. -Är det så här det låter?
    -Ja. Varje gång.

  27. Marwa Karim, hur känns det när du
    slår på datorn eller telefonen?

  28. Fruktansvärt. Med tanke på att det är
    ingen positiv respons jag får.

  29. -Är det så här hela tiden?
    -Ja, varje dag.

  30. -Vad är jobbigast?
    -När man får höra att man inte duger.

  31. Och att folk hotar en.

  32. Man blir så rädd om man tar
    ett steg ut från lägenheten.

  33. -Jag känner mig inte säker nånstans.
    -Har du polisanmält det?

  34. Ja, vissa gånger. Anledningen till
    varför jag inte fortsätter anmäla-

  35. -är för att de inte öppnar sina ögon
    och säger att de har andra ärenden.

  36. Mobbning känns inte allvarligt
    i deras ögon.

  37. Ibitssam Karim, Marwas mamma.

  38. Under den här tiden har det pågått.
    Under skoltiden.

  39. Hur har det varit för dig
    som förälder?

  40. Hej, förresten. - Det är det värsta-

  41. -att se min dotter framför mig.
    Att hon inte mår bra.

  42. Jag mår inte heller bra. Men jag vill
    inte visa henne. Det är inte roligt-

  43. -att se att det inte är bra
    i skolan eller på träningen.

  44. -Vem har du pratat med?
    -Ingen.

  45. Jag visste inte till vem
    jag skulle ta vägen.

  46. Först pratade jag med skolan.
    Om det handlade om hennes lektioner.

  47. För hon var dåligt på lektionerna.
    Så hon mår inte bra själv.

  48. Det är det jobbiga i skolan
    som har tryckt ner henne.

  49. -Det var inte lätt.
    -Du tänkte ta livet av dig.

  50. Du gick och lade dig på tågrälsen.

  51. -Vad tänkte du då?
    -Bara att jag skulle försvinna.

  52. För det är ju så att man blir
    hjärntvättad av sina mobbare.

  53. Så jag kände mig värdelös-

  54. -och jag kände att nu är det dags
    för mig att säga hej då...

  55. -...så ska de få det de önskar.
    -Vad tänkte du...

  56. -...när du fick reda på att det hänt?
    -Jag fick reda på det för sent.

  57. Jag fick reda på det från en kompis.
    Hon hade berättat för hennes dotter.

  58. -Marwa hade skrivit ett brev.
    -Vad gjorde du då? Vad hände?

  59. Det är inte lätt att beskriva hur jag
    kände. Det är väldigt jobbigt.

  60. Jag hade jätteont i mitt hjärta
    av att känna-

  61. -att mitt barn tänker på såna saker.
    Hon är ung. "Varför ska du tänka så?"

  62. Det är väldigt lång tid,
    alltså hennes framtid.

  63. Det var jättejobbigt.

  64. Och så kände jag: "Varför har du
    berättat för andra och inte för mig?"

  65. Du står här i dag. Vad var det som
    fick dig att resa dig från rälsen?

  66. Mamma, min familj. Och dels att jag
    själv fann en styrka. Det handlar om-

  67. -att överleva det man gått igenom.
    Jag känner att jag har vunnit.

  68. För jag har kämpat i tio år.
    Nu behöver jag berätta min historia.

  69. Så min familj helt enkelt, men nu är
    också mina läsare en del utav det.

  70. Antalet självmord i Sverige minskar
    utom i en grupp.

  71. Där ökar antalet självmord.

  72. Gruppen unga och barn. En varannan
    dag tar sitt liv i den gruppen.

  73. Det är svårt att veta hur många av
    dem som beror på mobbning.

  74. Oavsett är det ett misslyckande
    från samhällets sida.

  75. Måns är en av dem som tog livet av
    sig p.g.a. långvarig mobbning.

  76. Här är vi nere i Frankrike och åker.

  77. Jag kunde säga:
    "Nu börjar skolan om några veckor."

  78. "Hur kommer det att bli, tror du?"
    Då knäppte han igen.

  79. Sen var han tyst en förmiddag
    innan det blev som vanligt.

  80. Kunde du nånsin ana
    hur pass illa det var-

  81. -eller såg det mer ut som nån sorts
    "på väg att bli tonåring..."

  82. Att man blev djupare i sina tankar?

  83. Att det inte funkade i skolan
    visste jag.

  84. Det var många samtal
    jag ringde till skolan.

  85. Jag uppsökte rektor och lärare
    och sa ifrån om saker som hade hänt.

  86. -Vad var det som inte funkade?
    -Han var ensam. Inga kompisar.

  87. Men de enda gånger jag fick veta
    när det var nånting-

  88. -var när han hade...fysiska skador.

  89. När nån hade rivit hårtestar,
    bitit honom och såna här saker.

  90. Men enstaka händelser berättade han
    aldrig om. Det var alltid hans fel.

  91. De sa uttryckligen gång på gång:
    "Du måste ändra dig."

  92. "Sluta vara så glad, sluta prata så
    mycket, sluta sjunga så högt."

  93. Claes Jenninger, pappa till Måns.
    Det är elva år sen Måns tog sitt liv.

  94. Att få höra att det var Måns fel,
    hur påverkade det dig som förälder?

  95. Det kommer smygande.
    Vi bytte skola...

  96. Han var otroligt social i första
    klass. När vi kom till en ny skola-

  97. -fick vi höra
    att han provocerade sina kamrater.

  98. Det var svaret på att vi sa: "Nu har
    det hänt saker som inte är bra."

  99. "Det beror på
    att han är provocerande."

  100. Och det här är nåt som pågår,
    precis som Marwas mamma säger.

  101. Det pågår.
    Man vet inte vad som händer.

  102. Och i vårt fall... Skolan tog aldrig
    kontakt med oss om vad som hade hänt.

  103. När Måns varit död i fyra månader,
    fick vi veta alla hans öknamn-

  104. -vilka som hade varit på honom,
    sagt taskiga saker-

  105. -för det kom fram i utredningen, men
    skolan tog aldrig kontakt med oss.

  106. Marwa berättar att man till slut
    tror på allting som man hör.

  107. Att ni fick höra att det var Måns
    fel, kände du att du tänkte...

  108. -...att det kanske ligger nåt i det?
    -Nej, aldrig. Aldrig.

  109. Vi såg hur vi kuskade runt med
    våra bilar och reste...

  110. Han berättade...

  111. Var det nåt fel på honom, var det
    att han var intresserad av allt.

  112. Det fanns inte en sak som gick förbi
    utan att han kom ihåg.

  113. Han var som en dator.
    "Kommer du ihåg när vi var där?"

  114. Då svarade han med datum och årtal.

  115. Så han sög in allt och tyckte
    att allt var intressant. Mest musik.

  116. Du har skrivit en bok om mobbning
    utifrån dina erfarenheter.

  117. Vad är det du skulle vilja förmedla
    till andra föräldrar utifrån det här?

  118. "En skola fri från mobbning"
    heter den.

  119. Jag är trött på
    att man pratar om mobbning-

  120. -som enskilda personers problem. Man
    pratar om mobbaren eller de mobbade.

  121. Det ska skickas till BUP,
    utredas o.s.v.

  122. Det finns ett strukturellt problem.
    Det handlar om skolans organisation.

  123. Man har ingen organisation
    för att ta hand om det här.

  124. -Är det nånting du känner igen?
    -Ja.

  125. Jag vet inte vart jag ska vända mig.

  126. När man skulle fråga hennes lärare om
    Marwa. "Hon är dålig på det och det."

  127. "Men vad är hon bra på?"
    Det kändes jättejobbigt.

  128. När jag frågade henne hemma:
    "Jag klarar mig med allting."

  129. Men när jag går till skolan,
    får jag ett annat svar.

  130. Att hon inte mådde bra i skolan
    fick jag inte reda på.

  131. T.o.m. en av lärarna ville
    att hon skulle sluta med spanska.

  132. Hon skulle inte fortsätta
    läsa spanska.

  133. För där träffar hon sina mobbare.

  134. "Det är kanske bättre,
    så slipper hon träffa sina mobbare."

  135. "Det tycker jag inte", sa jag.

  136. Funderade du på
    att hålla henne hemma?

  137. -Nej, hon skulle göra som alla andra.
    -Men ville du...

  138. -...att hon skulle vara hemma?
    -Hon ville, men jag var lite sur.

  139. -Du ville vara hemma?
    -Ja.

  140. Hon försökte hitta på. "Jag har ont
    i magen, i foten." Hon hittade på.

  141. Men jag kände att det inte gick.
    Hon måste gå i skolan.

  142. -Jag var väldigt sträng.
    -Det var även så med alla träningar.

  143. Jag trodde att jag skulle ha kompisar
    inom sporten. Men det hade jag inte.

  144. -Hur mår du i dag?
    -Det är tufft att tänka tillbaka...

  145. ...och påminnas om det,
    men jag mår bra i dag.

  146. Dels för att jag får föreläsa om det
    i skolor och inspirera.

  147. Så jag mår bra, men jag är besviken
    på mina mobbare som fortsätter hata-

  148. -och aldrig växer upp.

  149. -Känns det som om de förföljer dig?
    -Ja. Det har fått mig...

  150. ...att inte återvända till min
    hemstad. De hotar mig så mycket-

  151. -så att jag backar. Men jag känner
    att nu får det vara nog.

  152. Jag åker till Hudiksvall.
    Jag ska vara där alla är.

  153. Vad tänker du om föräldrarna
    till dem som har mobbat dig?

  154. De har blivit dåligt uppfostrade.
    För det ligger på föräldrarna.

  155. De är så lata i dag att de inte orkar
    prata med sina barn om rätt och fel.

  156. Men också skolan. De utbildar inte
    eleverna på det sättet.

  157. Har du träffat föräldrarna
    till dem som mobbade Måns?

  158. Ingen har hört av sig. Ingen från
    skolan, ingen från kommunen.

  159. Att be om ursäkt är en sak.
    Det kan vem som helst göra.

  160. Alla mobbade som jag har träffat
    har ett enda önskemål: upprättelse.

  161. Att den som orsakat det här säger:
    "Det var mitt fel."

  162. "Det var på mitt ansvar."
    En upprättelse är vad jag vill ha.

  163. Det är därför jag skrev en bok
    och berättar Måns historia.

  164. För att han ska få upprättelse.
    - Du håller med.

  165. Mattias blev också grovt mobbad
    i skolan. Det är över 20 år sen.

  166. Så här berättar han i
    "Det handlar om dig".

  167. Det är ett svek som sitter i länge-

  168. -när man upptäcker att inte ens
    vuxenvärlden ställer upp-

  169. -vilket gör att man får svårt
    under lång tid att lita på nån.

  170. För när du inte ens kan lita på din
    närhet i skolan, vem ska du lita på?

  171. -Nu är vi framme.
    -Vad gör vi här?

  172. Det var så här jag bedrev
    ett antal nätter under fem år.

  173. Genom att titta på
    var mina mobbare bodde.

  174. Bara för att få känslan av...

  175. Se om de fortfarande var
    de där demonerna.

  176. -Du menar att du följde efter dem?
    -Jag tog reda på var de bodde...

  177. -...och ville bara se dem i porten.
    -Varför gjorde du så?

  178. För att få en känsla av... Få bevisat
    att de är vanliga människor.

  179. -Hur blev de det när du såg dem?
    -De var inte i grupp.

  180. Helt plötsligt var de bara en person.

  181. Bland alla andra personer.

  182. Plötsligt är det jag som kan styra
    att gå ut eller inte gå ut.

  183. Helt plötsligt går makten till mig.

  184. Mattias Backman, det var du som satt
    i bilen. Hur känns det att se det?

  185. Det är en stark känsla.
    Det var fem år av mitt liv-

  186. -som gick åt till att sitta
    ett par nätter per månad i en bil-

  187. -för att få självhjälp-

  188. -i stället för att gå hos en psykolog
    eller en terapeut.

  189. Det var det enda sättet.
    Att se mina gamla antagonister...

  190. Sadister, som hade plågat mig.

  191. Mest psykiskt,
    men självklart en del fysiskt också.

  192. Sparkar, slag och den biten.
    Men hela tiden den här utfrysningen-

  193. -hålla en på en armlängds avstånd,
    tär också ganska hårt på en psykiskt.

  194. Hur påverkar det dig i dag?
    Åker du fortfarande dit?

  195. Nej, inte längre. Men det påverkar
    i dag att man får en revanschlust.

  196. Ibland tar det mig tillbaka till
    grottmänniskostadiet.

  197. Jag kommer ner i tankar
    som är pinsamma att tänka.

  198. Man är nästan inne på
    klubba och påk, man mot man-metoden.

  199. I ett modernt samhälle
    ska man inte behöva gå den vägen.

  200. De som mobbade dig, hur tror du att
    de tänker när de ser det här på tv?

  201. Jag har mött dem i vuxen ålder.
    Vi transformeras till tretton år.

  202. De säger samma glåpord. "Har du
    blivit bög ännu? Har du lyckats?"

  203. "Nej, skulle knappast tro det."
    När vi är 37 år ses vi-

  204. -och det är samma.
    Vi kommer tillbaka.

  205. Det är vuxna som säger det?
    Samma människor?

  206. Exakt samma människor.

  207. -Vad säger du då?
    -Man måste bara le och gå vidare.

  208. Nu är vi vuxna, så jag kan välja
    att gå vidare eller bemöta det med:

  209. "Har du inte kommit längre?"

  210. Det är rätt roligt att det fortsätter
    i vuxen ålder.

  211. Musse Hasselvall är programledare.
    Du berättar-

  212. -att du har mobbat under skoltiden.
    När du hör om konsekvenserna...

  213. Jag lärde mig mycket. Mattias tog mig
    tillbaka till viktiga punkter.

  214. För mig har det varit utvecklande
    personligt.

  215. Mattias påminde mig om massa saker.
    Eller inte påminde-

  216. -utan han lärde mig saker
    där jag insåg vad jag var.

  217. Tack vare Mattias har jag bestämt mig
    för att kalla mig mobbare.

  218. För jag kan falla tillbaka. Kanske
    inte gentemot dem jag har mobbat-

  219. -men jag har en tendens
    att vara mobbare i situationer.

  220. Vi ska kolla på en grej. Musse söker
    upp ett par av dem som han mobbat.

  221. Vi ska titta på
    när du träffade en av dem.

  222. Du var en av alla de här
    som frös ut mig.

  223. Jag kan se det som att man inte sa
    ett ljud till dig på nåt år.

  224. Och så sa man en grej, typ.
    Nåt taskigt.

  225. Jag kände mig osedd.

  226. Ungefär som om det var ingen
    som visste att jag var där.

  227. Ingen som skulle reagera
    om jag kom eller jag var borta.

  228. De bilderna jag har av dig,
    då var du nästan alltid på håll.

  229. Det var då man såg dig. Det blev
    tydligare då att du var ensam.

  230. När jag såg dig så, då såg jag
    hur det skulle kunna vara för mig.

  231. Att det alltid fanns nån rädsla
    för det.

  232. Då var det som om man vände sig bort
    och gav sig in i det man höll på med.

  233. -Precis. Och då finns det inte.
    -Då finns det inte.

  234. Det gjorde ju inte
    att min blyghet blev bättre.

  235. Utan det gjorde ju bara
    att jag blev tystare.

  236. Det har påverkat mig
    även i vuxen ålder.

  237. Att jag inte vågar prata så mycket.
    Faktiskt.

  238. -Hur var det här mötet?
    -Det var vidrigt, så klart.

  239. -Verkligen. Men väldigt bra.
    -Varför var det bra?

  240. Nämen, det är bra...
    Annelie tror jag...

  241. Jag är medveten om
    att hon var utfrusen-

  242. -men man tänkte inte att man mobbade
    henne, för hon var bara utesluten.

  243. Det var inte en aktiv handling
    i samma bemärkelse.

  244. Upplevdes det som då. Men när man
    hör henne berätta är det tydligt.

  245. Marwa, du har också varit med om
    att träffa din mobbare i efterhand.

  246. Så jobbar man i dag
    i organiserad form.

  247. Att man samlar ihop och pratar om
    vad som har hänt, som en metod.

  248. Vad tror du skulle ha hänt om det
    gjorts... Hade det hjälpt dig då...

  249. -...om man gjort den typen av möten?
    -Ja, det tror jag.

  250. Men det är inte alla som skulle
    våga prata om det de har gjort.

  251. Jag tror inte att de skulle vara
    lika modiga som Musse.

  252. För de fortsätter ju än i dag.
    Och det är alla som har varit på mig.

  253. Ett organiserat möte,
    hade det hjälpt dig?

  254. Vid tidpunkten när det skedde?
    Nej, för det är inte ett möte.

  255. Vi hade behövt en ny struktur.
    Ett möte hade förvärrat situationen.

  256. Vi ska till ett område där många
    föräldrar känner sig väldigt vilsna.

  257. Vet du vad ditt barn gör på nätet?
    Ofta är det svårt att veta-

  258. -vilka sajter eller spel
    de befinner sig på.

  259. I "Morgans mission" fick några
    föräldrar för första gången se-

  260. -hur det såg ut
    i deras dotters telefon.

  261. Marikas föräldrar ska få reda på
    vilka kränkande kommentarer hon får.

  262. "Du grät i skolan. Är det bara för
    uppmärksamhet? Så jävla äcklig."

  263. Detta smärtar väldigt som förälder
    att få läsa sånt här.

  264. Sånt ska inte vara okej att skriva.
    Det är på gränsen till kriminellt.

  265. Jag tror att vi föräldrar har dålig
    koll när det gäller den här biten.

  266. Därför är det viktigt att ni berättar
    för oss när det är nånting sånt här-

  267. -så att vi kanske i föräldrakollektiv
    kan gå vidare med sånt här.

  268. Och att ni inte behåller det här
    för er själva.

  269. Morgan Alling ville gärna vara här,
    men han jobbar med en föreställning.

  270. Så vi lånade ett kapitel
    från hans videodagbok.

  271. Ett kapitel om hur han har förändrats
    under det här arbetet.

  272. Om jag har lärt mig nånting
    som förälder-

  273. -är det att jag försöker vara kvar
    lite längre i skolan.

  274. Jag pratar med elever, föräldrar,
    lärare och pedagoger.

  275. Jag pratar med min son hela tiden
    om hur det går i skolan.

  276. Jag pratar med andra elever,
    säger hej till alla.

  277. Min sjuåring har inte mycket sociala
    appar, men han kollar på Youtube.

  278. Jag kollar vad han ser.

  279. Rent konkret har jag pratat med
    andra föräldrar-

  280. -att om de ser och hör nånting som
    min son gör eller blir utsatt för-

  281. -prata med mig direkt. Tveka aldrig.

  282. Här står Martina Haag, programledare
    för en av de andra tv-serierna.

  283. Vad har du lärt dig?

  284. Jag har lärt mig att det inte är
    enstaka barns problem-

  285. -om det är nån som blir mobbad,
    utan det är allas problem.

  286. Föräldrar kan inte tänka:
    "Pust, inte min unge."

  287. Utan som förälder har jag lärt mig
    att prata med...

  288. "Är det nån som sitter ensam?"

  289. "Tror du att nån i klassen
    inte får vara med?"

  290. Jag har fyra barn i olika åldrar.

  291. -De är äldre än Morgans sjuåring.
    -Jag har en sjuåring.

  292. När de blir äldre går man inte med
    till korridoren.

  293. Då kan man inte hänga i korridoren.
    Och hur gör du då?

  294. Hela tiden prata. Och om nån sitter
    ensam eller inte blir bjuden...

  295. För grejen är att de här osynliga...

  296. Det är så lite som behövs för
    att de ska känna att det vänder lite.

  297. Om man säger hej eller "vilken
    jobbig matteläxa" eller nånting...

  298. Det kostar så lite för en populär
    unge att vara lite schysst.

  299. Du gentemot dina barn,
    snokar du i deras telefoner?

  300. Nej.
    Jag tror att jag skulle göra det-

  301. -om jag började misstänka
    riktig fara å färde.

  302. Men under seriens gång pratar jag mer
    och mer. "Mamma, sluta, jag mår bra!"

  303. Därför att man vill... Barn är
    solidariska med sina föräldrar.

  304. De vill inte göra mamma ledsen.

  305. Man berättar inte om man far illa
    förrän det är nästan för sent.

  306. Men hur gör man då? Det känns
    som om man ligger steget efter.

  307. Samtidigt vill man inte
    att man ligger steget före.

  308. -Hur hittar man balansen?
    -Det är olika från barn till barn.

  309. Men jag tänker: prata, prata.
    Och också...

  310. Även om det är:
    "Nisse i den andra klassen far illa."

  311. Ring upp föräldrarna
    eller säg till dina barn.

  312. Vi måste hjälpas åt. Man kan inte
    säga: "Det är skolans problem."

  313. Är det nån som blir mobbad,
    är det allas problem.

  314. Man orkar bry sig om
    andras barn också.

  315. -Gör alla det, då?
    -Jag hoppas det.

  316. Vi kan inte bara pusta ut
    att det inte händer min unge.

  317. Man får ta och hjälpa till.

  318. En sak som man märker är
    att många inte tänker på-

  319. -att det som man säger på nätet
    kan vara olagligt.

  320. Det som är olagligt är olagligt,
    oavsett var det händer.

  321. Näthat är inte ett brott.
    Men i näthat innefattas en rad brott.

  322. Det finns t.ex. olaga hot.

  323. T.ex. om nån skulle skriva till dig:
    "Jag vill döda dig."

  324. Men också: "Jag vet var du bor,
    så passa dig."

  325. Sen har vi förtal. Jag pratar om
    en tredje person med dig t.ex.

  326. Förtal handlar om att andra ska se på
    personen som en sämre människa.

  327. Så det är när man försöker få andra
    att ändra uppfattning om personen.

  328. Sen finns förolämpning.
    T.ex. om jag skriver en kommentar-

  329. -på din Facebook-status.
    "Jävla hora", t.ex.

  330. Sen kan det också vara så att en
    person kommenterar och kommenterar-

  331. -och kommer tillbaka.
    Och man har sagt ifrån: "Lägg av."

  332. Trots att innehållet
    inte behöver vara kränkande-

  333. -kan det också utgöra ett brott.

  334. Alicia fick hjälp
    att reda ut vissa saker.

  335. Stephan Andersson,
    barn- och elevombud.

  336. Man kan vända sig till dig
    om man är drabbad.

  337. Vissa saker som vi kallar för
    mobbning är ju olagligt.

  338. -Hur ska man förhålla sig till det?
    -Dels behöver man veta...

  339. ...vad som är olagligt, och att man
    börjar se det på det sättet.

  340. Det sänder en signal.

  341. -Ska man polisanmäla?
    -Absolut.

  342. Ibland kan det vara så
    att det inte händer så mycket-

  343. -med den polisanmälan.
    Det kan få folk att tappa sugen.

  344. Men det är viktigt
    att fortsätta göra det.

  345. Fast det betyder inte
    att skolan inte ska arbeta.

  346. Lina Axelsson Kihlblom,
    skolchef i Haninge kommun.

  347. När ska man polisanmäla det som
    händer eller sägs mellan barn?

  348. En svår fråga. Ibland är det så
    att sjuåringar slåss-

  349. -och säger fula saker. Då handlar det
    mer om ett vuxenansvar.

  350. Vi lägger ett stort ansvar på barn
    att organisera sig-

  351. -i grupper där vuxna inte tar
    kommandot. Där blir det ibland bråk.

  352. Så skolan har ett stort ansvar, men
    en polisanmälan brukar inte hjälpa-

  353. -för de yngre. Däremot när barn blir
    större är det en viktig markering.

  354. När man närmar sig straffmyndig
    ålder, är det viktigt att markera.

  355. Ja. Var går den gränsen? Om en nio-
    åring säger "jag ska döda dig"...

  356. Det där måste man se
    i individuella fall.

  357. Vi kan organisera hur mycket som
    helst, fast det handlar om kultur-

  358. -i skolan, i klassrummet,
    i lärarrummet-

  359. -i kommunen och i hela Sverige.

  360. Jesper Englin medverkar i programmet.
    Det är viktigt att man som förälder-

  361. -är där barnen är. Om man märker
    att nånting händer i den nätmiljö-

  362. -där barnen är som inte är okej,
    vad ska man göra?

  363. Det handlar om att få förtroendet
    att barnen berättar för en.

  364. Det är svårt som förälder att vara
    uppdaterad på appar och spel.

  365. Det är som en djungel för många. Det
    handlar om att man ställer frågor-

  366. -så barnen öppnar sig och vill prata.

  367. Jag tror att det gäller att få barnen
    att själva vilja prata om det.

  368. Det handlar om att visa att man
    värderar deras tid som är digital.

  369. Det kan vara lätt att tycka att
    digitala nöjen kan vara bortkastat.

  370. Det gäller att barnen känner: "Det är
    viktigt även för mina föräldrar."

  371. Mycket mobbning sker i den världen.
    Det kan vara svårt att bedöma det.

  372. "Är det här nånting som är normalt
    i den här kulturen?"

  373. -Hur ska man bedöma det?
    -Det är svårt.

  374. Men det handlar om att komma närmare
    hela tiden. Att prata med barnen.

  375. Prata med barnen. Fråga vad
    som har hänt på internet i dag.

  376. Det är svårt att komma runt det.
    Föräldrarna måste uppvärdera-

  377. -barnens intressen och få barnen
    att prata om vad som händer.

  378. Om nånting har hänt, kan man
    plocka upp den signalen snabbt-

  379. -i stället för
    när det nästan är för sent.

  380. 1 miljon går till Sveriges skolor
    varje dag.

  381. Kan man förvänta sig
    att alla ska må bra?

  382. -Det måste vi ta för givet...
    -Så är det inte.

  383. Nej. Och det jag tänkte på...

  384. Vuxna har ett jättestort ansvar
    att skapa en kultur.

  385. Vi lägger stort ansvar på barn att de
    på rasten själva ska organisera sig.

  386. Då är det lätt att hierarkin får
    styra. Vi föräldrar nattvandrar.

  387. Men man kanske ska turas om
    att hänga på nätet. Nätvandra.

  388. Och slå larm och ha en öppen dialog.
    Vi kan inte lägga ansvaret på barn-

  389. -att den hierarkin ska styra.
    Vi vuxna måste skapa kulturen.

  390. -Brukar du nätvandra?
    -Jag kollar vad mina barn tittar på.

  391. Vad de surfar på. När det har varit
    nånting som inte är passande-

  392. -brukar jag märka det och fiska lite:
    "Vad är det vi har tittat på?"

  393. Vilket ansvar har skolan för
    hur elever beter sig på nätet?

  394. Skolan har ett ansvar
    att förmedla värderingar.

  395. Man ska föra etiska samtal, så det
    ska finnas förberedande arbete.

  396. Likväl som åtgärdande måste man
    arbeta främjande och förebyggande.

  397. -Det ingår i skolans uppdrag.
    -En mobbningssituation på nätet...

  398. ...påverkar skolarbetet
    och hur eleven mår i skolan.

  399. Då är skolan skyldig att komma till
    några åtgärder så det blir bättre.

  400. Hur man än arbetar
    är många överens om-

  401. -att det är viktigt att agera snabbt.
    Vi ska kolla på en skola i Västerås.

  402. Deras metod är att agera direkt, och
    alla inblandade ska vara närvarande.

  403. Från att ni fick nys om
    Almas nätmobbning-

  404. -tills det var bortmotat, hur lång
    tid tog det från ax till limpa?

  405. -Ungefär en vecka.
    -På en veckas tid...

  406. ...hinner ni få reda på det, prata
    med föräldrarna, eleverna, anmäla-

  407. -och få slut på problemet?
    Det är snabbt jobbat.

  408. När det händer, ska det lösas fort.
    Då är det samtal på en gång.

  409. Varför är det viktigt
    att agera snabbt?

  410. Det är ju så
    att de här mobbningsoffren...

  411. Det går snabbt att utveckla
    en känsla av skam inför sig själv.

  412. Man ska inte låta det gå många
    timmar. Vi vuxna måste ta kommandot.

  413. Ibland hör man om mobbning som har
    pågått i veckor, månader, år.

  414. Så fort vi får reda på det
    måste vi vara aktiva och lyssna in-

  415. -och validera alla parter och visa
    att det inte är okej. Det är svårt-

  416. -för barnet kan ibland känna skam
    inför vad de har blivit utsatta för.

  417. Då vill man inte blottlägga sig.
    Man vill inte skada sina föräldrar.

  418. Vad är det som krävs för att man ska
    kunna agera så här snabbt?

  419. Man behöver ha personer som är
    beredda att ta tag i de här sakerna.

  420. Absolut. Men sen är det så
    att på en vecka...

  421. -Vad innebär det konkret?
    -Samtal med de berörda.

  422. Jag tror inte att man kan ha mallar.
    Man måste utgå ifrån individerna.

  423. Däremot är det inte över på en vecka-

  424. -eftersom det inte bara handlar om
    individer, utan också om ett klimat.

  425. -Då är det ett symtom på nånting.
    -Folk tycker olika.

  426. Om en elev kommer i udda kläder
    eller sticker ut och blir mobbad-

  427. -och föräldrar eller även
    skolpersonal tänker:

  428. "Det är väl inte så konstigt
    att den där eleven får höra lite."

  429. -Hur skulle du agera?
    -Det är det här med kultur också.

  430. Vi måste skapa en kultur
    med normativ bredd.

  431. Att olikhet är okej
    och eftersträvansvärt.

  432. Men vi kämpar mot många olika vindar.

  433. I skolan ska alla få vara de
    de är, samtidigt som vi ser-

  434. -att vissa elevgrupper
    går på vissa skolor.

  435. Ibland byter en populär elev skola
    och fem andra elever byter med-

  436. -därför att alla vill vara med
    den populära.

  437. Så vad som är normativt rätt och fel
    kan ändras-

  438. -och beror på var man bor
    och samhällsklass.

  439. Det här måste vi vuxna uppmärksamma.
    Det är en kulturfråga i Sverige.

  440. Men också inom varje skola. Här har
    vi en väldigt en stor utmaning.

  441. Många lärare och rektorer försöker,
    men det är svårt att nå fram.

  442. Att vara annorlunda
    eller acceptera det annorlunda...

  443. Om man ser i en spelmiljö, är det
    lättare att vara annorlunda på nätet?

  444. Svårare, skulle jag säga.
    Inom e-sporterna är det vanligt-

  445. -att kvinnor inte röstchattar.

  446. Då blir man raggad på
    eller uppvaktad åt andra hållet.

  447. Man vill bara vara en spelare
    och inte ett kön.

  448. Gruppen har varit homogen
    i många fall.

  449. Det är unga, ofta vita killar. Den
    gruppen har varit väldigt homogen.

  450. Vi jobbar på förbundet
    att göra det möjligt för e-sporten-

  451. -att få en större mångfald.
    Nu är det tufft att sticka ut.

  452. Det finns en möjlighet, men det finns
    lika mycket svårigheter.

  453. Musse berättade tidigare
    att han mobbade andra.

  454. Men hemma visste de ingenting. Först
    i samband med tv-inspelningarna-

  455. -berättade han för sin mamma.
    Vi ska titta på hur hon reagerade.

  456. När du berättade att du skulle göra
    det här och själv varit mobbare-

  457. -var det verkligen...så förnedrande.

  458. Jag vet inte vilket ord jag ska
    använda för att du ska förstå.

  459. Och att jag inte har vetat om det.
    Framför allt inte vetat om det då.

  460. Det finns inte i min värld att du
    skulle kunna ha gjort sånt här.

  461. Det är väl kanske en syn
    som föräldrar har på sina barn.

  462. Så ni var flera stycken som...
    Var det liksom samlad tropp?

  463. Ja, vi var några stycken
    som alltid sa saker.

  464. Vi höll på och härjade.
    Det var det definitivt.

  465. Din mamma blev upprörd.
    Hur kändes det?

  466. Nu har vi pratat några gånger om
    att de är dåligt uppfostrade.

  467. Jag har inte blivit uppfostrad
    av min mamma att mobba.

  468. Så föräldrarna har ett ansvar
    utifrån att prata med sina barn-

  469. -vilka de är i skolan.
    Det har sagts på ett bra sätt.

  470. Men framför allt är det i skolan som
    man har möjlighet att se tillfällena.

  471. Och alltid säga ifrån.
    Som lärare är det inte så att:

  472. "Nu har jag sagt det en gång."
    Utan att säga det varje gång.

  473. Om det här hade uppmärksammats, då?
    Om mamma hade dragits in?

  474. Hade de pratat med min mamma,
    hade det blivit andra bullar.

  475. Jag vet att när jag ser hur hon har
    uppfostrat mig till att prata-

  476. -då hade jag fått prata
    väldigt mycket om det med henne.

  477. Jag måste säga, man pratade inte
    mycket om mobbning på min tid.

  478. Men jag visste att jag gjorde fel.
    Det var jag väldigt medveten om.

  479. Hur viktigt är föräldrarnas agerande
    när de får reda på...

  480. -...att ens barn mobbat nån?
    -Det är jätteviktigt.

  481. Men som det också har pratats om
    handlar det inte om-

  482. -att peka ut skurkar och offer, utan
    att föra samtal om saker och ting.

  483. Och påverka det klimat
    man befinner sig i.

  484. Det är inte att peka ut dig som
    skurk, utan att föra samtalen.

  485. För det skulle säkert ha hjälpt då.

  486. Det är jätteviktigt att man inte ser
    att det ska hittas nån skurk.

  487. Det låter ändå som om det är viktigt
    att man involverar föräldrarna.

  488. Här såg vi en kraftig reaktion. Vad
    händer om det blir motsatt reaktion?

  489. Nån sorts förnekelse
    från föräldrarnas sida.

  490. Jag har varit med om
    att föräldrar kan försvara sitt barn.

  491. Att den kände sig åt ena eller andra
    hållet. Jag förstår mekanismerna.

  492. Det jag tänker på är att vi i skolan
    inte slutar säga till.

  493. Att vi markerar och följer upp
    tills det upphör.

  494. För ibland försöker vi
    och kanske inte vågar trappa upp-

  495. -så mycket som vi borde. Vi ska komma
    ihåg att det handlar om ledarskap.

  496. För ledarskapet sipprar ner
    i organisationer.

  497. Kämpar man för de här sakerna,
    kan det skapa en annorlunda kultur.

  498. Alla vuxna i skolan
    som har ett ledarskap-

  499. -deras kultur sprids bland eleverna.

  500. Och att man hela tiden lyssnar in
    och ser gruppen...

  501. -...och ställer frågan: "Hur mår vi?"
    -Hur låter det här?

  502. Jätteviktigt. Man behöver arbeta på
    alla de sätten. Men det är viktigt-

  503. -att man kommer ihåg att inget barn
    vill identifiera sig som den onda.

  504. Det är inte så det går till.

  505. Alla har sin historia.
    Respekten för det är viktigt.

  506. -Vad säger du?
    -Du säger en sak som är viktig.

  507. Det är att följa upp.
    Det visar forskning i Finland-

  508. -att varje gång man följer upp...
    Det handlar inte bara om att...

  509. När man följer upp det,
    det är då det blir skillnad.

  510. Om du säger ifrån och tänker "nu har
    jag sagt det"... - Det är du inne på.

  511. Att det finns en kultur.
    Hade jag haft en lärare som sa:

  512. "Så där kan du inte säga."
    Och sen sa det varenda gång...

  513. För det hände ofta öppet. Då tror jag
    att skulle det göra skillnad.

  514. För då sätter man en stämning.

  515. Och att man följer upp med eleverna:
    "Så där kan ni inte hålla på.

  516. Om det fortsätter. Och följa upp det
    när det inte funkar.

  517. Om man ska följa upp det, krävs det
    en organisation där man vill det här.

  518. -Det finns inte på alla skolor.
    -Det är därför det är bra med lagen.

  519. Lagen handlar om att man ska reagera
    på varje form av kränkning.

  520. Precis det som du efterfrågar.
    - Det förväntas vi klara av.

  521. Ett genomgående budskap
    i de här tre tv-serierna-

  522. -är att när nån mobbas,
    har alla en roll.

  523. Och därmed också ett ansvar.

  524. Så här sammanfattades det
    i ett av programmen när Malin-

  525. -träffade Robert Thornberg,
    professor i pedagogik.

  526. Olika mekanismer kan göra
    att människor gör andra illa-

  527. -utan att man känner dåligt samvete.
    Det här är en sån variant-

  528. -där det personliga ansvaret
    späds ut i gruppen.

  529. "Varför ska just jag ta ansvar
    för den här klasskamraten?"

  530. Ännu en mekanism som man har
    identifierat är dehumanisering.

  531. Det innebär att man betraktar
    den som är utsatt som nån-

  532. -som är mindre värd. Kan man
    få den bilden av den man utsätter-

  533. -är man inte lika benägen
    att känna empati-

  534. -och förstå att personen har lika
    mycket tankar och känslor som andra.

  535. De anser att offret
    är på ett visst sätt.

  536. I mitt fall var det väl kanske så
    att mobbarna ansåg-

  537. -att jag var tyst och ensam.
    Och att det var mitt eget ansvar.

  538. Mobbningen handlar i hög grad om
    att göra den utsatte till udda-

  539. -till nån som inte passar in.

  540. Detta är nåt som den utsatte
    gång på gång får höra.

  541. Alla har en roll. Inte bara
    den mobbade eller den som mobbar-

  542. -utan även den som står vid sidan om
    och t.o.m. inte märker.

  543. Det är också en roll som man tar.
    - Lina, vad hade du för roll?

  544. Det beror på vilken period du talar
    om. Jag hade en gymnasietid-

  545. -som var jobbig. Jag kom från en
    bruksort och in på en gymnasieskola.

  546. -Och mobbades.
    -Ja. Det var trakasserier.

  547. Det var nån varje dag
    som försökte dra av mig byxorna.

  548. Jag visade ingenting. Jag vände mig
    om eller hade byxor utan bakfickor.

  549. -Hur påverkar det här dig i dag?
    -Då kände jag skam över det.

  550. Och jag kände...
    Men det skapas en känsla-

  551. -som antingen blir självdestruktiv...
    Ibland har jag lust-

  552. -att bara försvinna bort.
    Men det har jag tagit bort.

  553. Det är en revanschlusta också.
    Men när det är jobbigt i stunden-

  554. -måste man få drömma i väg till fram-
    tiden. För mig var det ett idealläge.

  555. För din son kanske det blev
    där borta i nån annan värld.

  556. För när man är där
    är det enormt tungt.

  557. Och som barn kan man inte säga:
    "Det blir bättre efter 40."

  558. Utan man vill bara
    att känslan ska bort.

  559. Det var min skoltid.

  560. Martina, vad har du för erfarenheter?

  561. Jag hörde till dem som var nästan
    balla. Den här hierarkin är...

  562. När jag tittar på ett klassfoto
    från femman, kan jag sätta ordningen-

  563. -på vilka som var jätteballa, nästan
    balla, mesar och dem som inte fanns.

  564. Vi som var nästan balla
    ville komma upp...

  565. Om man pratade med nån tönt, kunde
    deras töntighet klibba av sig.

  566. Man var livrädd för att få klibbet
    på sig, för rollerna är så sköra.

  567. Du behöver ha på dig fel mössa
    eller prata lite med en "tönt"-

  568. -så halkar du ner.
    Så man var en livrädd nästan ball.

  569. Ja. 60 000 barn mobbas
    under en vanlig skolvecka i Sverige.

  570. Hur kan man försvara skolplikten
    när det ser ut så här?

  571. Jag ansvarar för nästan 1 procent
    av Sveriges grundskoleelever.

  572. Det är ett svårt läge.
    Det är därför jag tänker-

  573. -att ska vi klara utmaningen,
    måste vi jobba med kulturen.

  574. Vi har i dag en tuff kultur och
    rädsla ingår i många elevers vardag.

  575. Rädsla att slås ut, att inte hänga
    med, att inte komma in på gymnasiet.

  576. Och att inte ha en framtid.
    Rädda barn blir elaka barn.

  577. Men alla barn är fina i grunden.
    Skolplikten tvingar alla till skolan.

  578. Och ibland lyckas vi inte skapa
    det klimat vi önskar.

  579. Vi måste tänka: trygghet först.
    Då måste vi titta till systemet.

  580. Claes, din son Måns tog livet av sig.

  581. Hur ser du på att alla barn
    har rätt att känna sig trygga-

  582. -men tvingas till skolan,
    trots att de inte gör det?

  583. Jag försökte hålla honom hemma
    därför att han en morgon sa:

  584. "Jag går inte till skolan
    om jag inte får ha med min kniv."

  585. Sen kom alla goa tjejerna och
    ringde på och sa: "Strunta i de där."

  586. Men jag ville ha en garanti från
    skolan att han skulle vara trygg.

  587. Det garanterade de naturligtvis.

  588. Men...jag vill påpeka att det handlar
    om en skola som är organiserad.

  589. Jag har varit lärare i 30 år. Jag
    vill inte framstå som ett föredöme.

  590. Jag var en rätt hygglig lärare,
    tror jag.

  591. Men när finns tiden utlagd
    för att prata med de här eleverna?

  592. För att få den här kontakten?
    För att snacka ihop sig?

  593. Ser och hör gör alla lärare.
    Men varför anmäler man inte vidare?

  594. Vem ska man anmäla till?
    Och var är föräldrakontakten?

  595. Jag vill se det positiva med
    mobbning. Vi pratar så negativt.

  596. Jobba preventivt. Skapa den här
    kontakten med föräldrarna.

  597. Vad är det för norm vi kan nå
    som kan vara likadan för alla-

  598. -där vi respekterar alla ungars
    olika sidor så långt det går?

  599. Och när jag ringer. "Det har hänt
    nåt." Då är mamma beredd.

  600. "Har han gjort så igen?"
    Då är det ingen katastrof.

  601. Tack. - Som avslutning
    ska vi få några ord kring-

  602. -vad som kan hända
    om man vågar vara riktigt modig.

  603. Det ingår i definitionen
    av civilkurage-

  604. -att man utsätter sig för
    en fara eller risk.

  605. Men jag tror att vinsterna
    är så enormt stora-

  606. -när man faktiskt gör det.
    Jag kan träffa personer som säger:

  607. "En gång stod jag upp för en person
    som var utsatt för mobbning."

  608. Personen kan säga: "Det var det bästa
    jag gjorde under mina år i skolan."

  609. Man har en väldig möjlighet
    att göra skillnad.

  610. Är man tyst, gör man ingen skillnad.

  611. Är man tyst, gör man ingen skillnad.
    Det får avsluta.

  612. Tack för att ni kom hit.

  613. Alla tv-serierna som vi har pratat om
    finns på UR Play och på SVT Play.

  614. Titta på dem. Vill du se det här
    programmet igen, gå in på UR Play.

  615. Dela det med en kompis.
    Allt blir bättre när man delar.

  616. Och att alla har en roll,
    tänk på det.

  617. Vad har jag för roll,
    vad har mitt barn för roll?

  618. Vi skulle sluta. Vi gör det. Vi ses.
    - Tack så mycket allihop.

  619. Textning: Jussi Walles
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Det handlar om mobbning

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Varje vecka mobbas 60 000 barn. Det måste inte vara så. Studiodebatt om mobbningens mekanismer, konsekvenser och lösningar. Medverkande: Musse Hasselvall, programledare för Det handlar om dig; Martina Haag, programledare för Det handlar om oss; Claes Jenninger, pappa till en pojke som begick självmord; Jesper Englin, utbildare på Sverok; Marwa Karim, bloggare; Ibtissam Karim, mamma till Marwa; Stephan Andersson, barn- och elevombud i Norrköpings kommun; Mattias Backman, egenföretagare; Lina Axelsson Kihlblom, grundskolechef i Haninge kommun; Morgan Alling, programledare för Morgans mission. Programledare: Natanael Derwinger.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Sociala relationer, Värdegrund > Mobbning
Ämnesord:
Mobbning, Pedagogik, Pedagogisk psykologi, Samhällsvetenskap, Skolans socialpsykologi, Sociala relationer, Socialpsykologi, Sociologi, Undervisning
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Mer lärarfortbildning & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaSpråket bär kunskapen

Att identifiera svårigheter

Att alla lärare i skolan arbetar med det svenska skolspråket samtidigt som de arbetar med sitt eget ämne har länge varit påkallat. Vi följer hur Karin Rehman, lärare i svenska som andraspråk, handleder Teresia Brzokoupil i ett språkutvecklande arbetssätt. Teresia är högstadielärare i naturvetenskapliga ämnen på Trädgårdsstadsskolan i Botkyrka. Karin presenterar det så kallade cirkeldiagrammet som en modell. Modellen har flera steg och Teresia praktiserar steg efter steg med sin klass efter varje coachning. Det visar sig inte vara helt lätt, men Teresia kämpar på och en medvetenhet om betydelsen av språket växer fram; hur förklarar man egentligen olika begrepp och ord på bästa sätt?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaSkolministeriet

Vem vill bli lärare?

Tiden då läraryrket var ett yrke med hög status är sedan länge passerad. Allt färre söker till lärarutbildningarna och av de som börjar är det många som hoppar av under utbildningens gång. Vi träffar tre lärarstuderande som snart tar examen. Hur ser de på läraryrket, på dess möjligheter och framtidsutsikter?

Fråga oss