Titta

UR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

UR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

Om UR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

Föreläsare som spänner över ett brett fält ger sin syn på släktforskning och historia. Den traditionella släktforskningen får här hjälp av dna-forskning, historiker, kulturvetare och etnologer. Inspelat på Rosvalla Arena i Nyköping den 29 och 30 augusti 2015. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Till första programmet

UR Samtiden - Släktforskardagarna 2015: Sorgeliga saker händeDela
  1. Tack så mycket! Några ord
    om hur jag blev släktforskare.

  2. Jag levde ett vanligt, gift liv.

  3. Efter tjugonio år upptäckte jag
    att min man hade en annan.

  4. Det hade han haft i sju år.
    Ni förstår känslan.

  5. Först blir man förtvivlad,
    sen blir man förbannad.

  6. Man får den där hammaren under
    kavajen som Olle Adolphson sjöng om.

  7. Jag bestämde mig för att slänga
    ut honom. Jag sparkade ut honom.

  8. För att skynda på processen
    började jag med att städa ut honom.

  9. Jag började på vinden. På trettio års
    äktenskap samlas det mycket.

  10. Jag ställde en hyrd container
    på gatan.

  11. I den
    kastade jag allt som tillhörde honom.

  12. Allt som tillhörde mig sorterade jag
    fint och prydligt i lådor.

  13. Plötsligt,
    när jag stod där och sorterade-

  14. -så hittade jag
    de där damastservetterna.

  15. Så här stora servetter
    hade man på 1800-talets mitt.

  16. Jag såg den och tänkte:

  17. "Jag bäddade med den i barnvagnen
    när barnen var små."

  18. Det är så lent, tvättat och slitet.
    Där stod jag och mindes.

  19. Plötsligt såg jag monogrammet.

  20. Det hade jag aldrig tänkt på
    under åren med småbarn.

  21. Det stod "L.A.", och det slog mig
    som ett hammarslag i huvudet:

  22. L.A., min farmors mor.
    Nu var jag precis som hon.

  23. Bedragen, övergiven,
    ensam med barnen.

  24. Det var som om allt störtade samman.
    Jag tänkte: "Historien upprepar sig."

  25. Då ville jag ta reda på mer.

  26. Vem var hon egentligen,
    min farmors mor?

  27. Min första fråga var:

  28. "Kan man gjuta liv i en person
    som varit död i över hundra år?"

  29. Det var dessutom en person som varit
    lite nedtystad i familjehistorien.

  30. Det var nästan tabu
    att tala om henne.

  31. Det berättar jag om i boken-

  32. -"Sorgeliga saker hände -
    Elvira Madigan, Sixten och mig."

  33. "Mig" är Sixtens hustru Luitgard.

  34. Jag ska ta er tillbaka i tiden.
    Vi backar 126 år-

  35. -och hamnar på årtalet 1889.

  36. Ni ser det framför er, va?
    Inga bilar och inget vatten inomhus.

  37. Inget... Ja, ni vet.
    Men det hände mycket.

  38. Under 1880-talet och framåt
    kom en väldig utveckling i vårt land.

  39. På torget hörde man kanske
    klapper av träskor och hästhovar-

  40. -och när man gick så fick man passa
    sig för att inte gå i hästskiten.

  41. Det var väldigt olikt vår tid.
    Man hade nyhetstidningar-

  42. -men inga skvallertidningar
    som Se & Hör och sådant.

  43. Men det fanns något annat
    som förde skvallret vidare.

  44. När något spektakulärt hände
    skrev man en berättelse.

  45. På vers - då minns man lättare.

  46. Man skrev så att den gick att sjunga
    med en känd melodi.

  47. Sen såldes den som ett enkelt tryck
    för en skilling på marknaden.

  48. Man spelade och sjöng på krogarna.
    Ni kan nog flera av dem.

  49. "I skimrande bruddräkt..."
    Ja, ni vet.

  50. Det är "Lejonbruden", "Alpens ros"
    och "Kors på Idas grav".

  51. Och så den där "sorgeliga..."

  52. Kan ni den? Ska vi sjunga? Vi kör!

  53. Vi får hjälp av Lennart Kjellgren
    och Gunnel Nilsson från "Bialitt".

  54. Här har vi skillingtrycken, och nu...

  55. Nu sjunger vi!

  56. Ni känner väl igen melodin? Javisst!

  57. Sorgeliga saker hända

  58. än i våra dar minsann

  59. Sorgeligast är dock denna

  60. den om fröken Madigan

  61. "Tyst!" sa mor
    när min syster kom hem från skolan.

  62. Hon nynnade på en sång
    som de hade sjungit i skolan.

  63. Sångböckerna innehöll
    många av de här stamsångerna.

  64. Hon hade sjungit
    sången om cirkusprinsessan.

  65. Läraren spelade på tramporgel.

  66. Hon kom och nynnade...

  67. "Tyst!" sa mor.

  68. Minns ni sångerna? Jag kommer ihåg
    "mandom, mod och morske män"-

  69. -"finns i gamla Sverige än."

  70. Vi småflickor
    fattade ju inte vad vi sjöng.

  71. "Djupt i havet på demantehällen"-

  72. -"Näcken vilar i grönan sal."

  73. Det var en massa sådana melodier
    som tillhörde sångskatten.

  74. Där ingick sången om cirkusprinsessan
    och den stilige löjtnanten.

  75. Vi systrar förstod
    att man skulle sjunga den i skolan-

  76. -men inte hemma.

  77. Mor var så sträng när hon sa det
    att vi inte ens vågade fråga varför.

  78. Några år senare, 1967,
    kom Bo Widerbergs film.

  79. I samband med den
    skrevs det massor av artiklar-

  80. -om den verkliga historien
    bakom Elvira Madigan-sagan.

  81. Som man säger i dag:
    "Based on a true story."

  82. Då kände far
    att det var dags att berätta.

  83. Vid frukostbordet...
    Vi hade Sydsvenskan framför oss.

  84. Några av bilderna i den överensstämde
    med dem vi hade på väggen.

  85. Han samlade sig och sa:

  86. "Ni förstår, det är så
    att Sixten Sparre var min morfar."

  87. "Vi pratar inte om det."
    Locket på.

  88. Han berättade hur det var förra
    gången den här historien gick på bio.

  89. Året var 1943. Det var krig-

  90. -och publiken vill väl ha
    lite förströelse och romantik.

  91. Tidens stora regissör var Åke Ohberg.
    Den tidens primadonna-

  92. -motsvarigheten till Pia Degermark
    i huvudrollen, hette Eva Henning.

  93. Ohberg kanske hörde skillingtrycket
    om den vackra cirkusprinsessan-

  94. -den stilige löjtnanten
    och den romantiska historien.

  95. Filmen spelades in, och
    det här året var min far tjugoett.

  96. Han ville bjuda en flicka på bio,
    som man gjorde då.

  97. Man kunde sitta och hålla handen,
    så han valde en kärleksfilm.

  98. Där satt far och hon som skulle
    bli min mor. Hon som var så sträng.

  99. Där satt de i Östersund
    och väntade på filmen.

  100. Någon knackade far på axeln,
    så han vände sig om.

  101. Där satt hans gamla, sura latinlektor
    från gymnasiet.

  102. "Jaså, Lindhe är här
    för att se filmen om sin morfar."

  103. Min far visste ingenting.

  104. Han fattade inget, men de fick se
    den här romantiska historien.

  105. Året innan hade min farmor dött.

  106. Hon hade inte sagt ett ord om detta
    till sina fem söner.

  107. Så tabubelagt var det. I och med
    att man inte kunde prata om Sixten-

  108. -så kunde man inte prata om hans fru.
    Det hade väckt frågor om hennes man.

  109. När barnen frågade om morfar sa hon:
    "Han dog så ung." Punkt slut.

  110. Ni kanske undrar
    hur far kunde undgå att förstå-

  111. -att det var Sixten Sparre.
    Namnet hade han ju hört.

  112. Det var så att min farfar, som
    var militär och väldigt bestämd...

  113. När han hörde
    att det skulle spelas in en film-

  114. -så fattade han reservoarpennan och
    skrev ett brev till Europafilm AB.

  115. "Jag förbjuder att ni låter den
    manliga huvudpersonen ha rätt namn."

  116. I filmen hette Sixten
    greve Christian-

  117. -så det var inte så konstigt
    att det hade gått min far förbi.

  118. Kanske var min farfars tilltag-

  119. -i linje med min huvudpersons taktik.
    Hon lade locket på.

  120. Det jag berättar nu har jag kommit
    fram till genom släktforskning.

  121. Jag ska presentera dramats personer.

  122. Det är mannen.
    Det är ett klassiskt triangeldrama.

  123. Vi har Sixten Sparre, löjtnant
    vid dragonerna i Kristianstad.

  124. Han var inte greve som i visan.

  125. Skillingtrycken
    var som skvallerpressen.

  126. Man vässar till det lite.
    Det låter ju bättre om han var greve.

  127. Vi har kvinnan, hans hustru Luitgard.

  128. Luitgard Sparre, född Adlercreutz,
    var däremot dotter till en greve.

  129. Han var halvcolombian,
    så om ni tittar på hennes anletsdrag-

  130. -så kanske ni
    anar lite spanskt utseende.

  131. I ett triangeldrama
    har vi förstås den andra kvinnan.

  132. Den undersköna Elvira Madigan.

  133. Hon var femton år yngre än Sixten
    och tio år yngre än Luitgard.

  134. Elvira Madigan blev bara tjugoett.

  135. Hon kom från en cirkusfamilj.

  136. Det var en klass
    som stod lågt i social rang.

  137. Det gör historien ännu mer rafflande.

  138. Det handlar om ståndsskillnad,
    lite som "Fröken Julie" fast tvärtom.

  139. Elvira var mycket skicklig,
    trots sin ringa ålder.

  140. Hon hade rest i hela Europa-

  141. -och uppträtt i Odessa, Prag,
    Warszawa och Wien - överallt.

  142. Vittberest,
    och en mycket duktig ryttare.

  143. "Konstberiderska",
    som man sa på den tiden.

  144. Hon var en skicklig lindansös, och
    cirkus Madigans populäraste nummer-

  145. -var när de som kallades
    Nordens döttrar framträdde.

  146. Det var Elvira,
    med det långa, blonda håret-

  147. -och hon som sas vara hennes syster.
    En mörk, korthårig flicka: Gisella.

  148. Mellan masterna
    var det en stållina uppspänd.

  149. På den gick den mörka Gisella.

  150. Med ett parasoll, ni vet.

  151. Under, på en slak lina, låg Elvira
    med sitt blonda hår hängande.

  152. Kvinnor hade ju inte håret utfällt
    på den tiden.

  153. Bara det var ju otroligt rafflande,
    med håret som släpade i marken.

  154. Hon gjorde också lite...
    upphetsande rörelser där på linan.

  155. Det var det mest rafflande numret,
    och Elvira var cirkusens dragplåster.

  156. Hon hölls hårt av mamma Laura Madigan
    och styvfadern John Madigan.

  157. Hon hade säkert aldrig fått
    träffa någon man för föräldrarna.

  158. Men vi lämnar henne, för historien
    handlar om min farmors föräldrar.

  159. Sixten och Luitgard gifte sig 1880.

  160. Så här kunde det se ut
    i deras kretsar.

  161. Övermöblerat, instängt, mörkt.

  162. Tjocka, tunga draperier och fransar.

  163. Ni som var med på utflykten
    i fredags-

  164. -såg ett sådant rum på Nynäs.
    Ett typiskt 1880-talsrum.

  165. Jag får ett stillastående intryck,
    men utanför hände det desto mer.

  166. 1880-talet var en pulserande tid.
    Det rök, pös och industrialiserades.

  167. Folk flyttade in till städerna och
    folkrörelserna hade sin storhetstid.

  168. Samtidigt var Sixtens och Luitgards
    kretsar otroligt konventionella.

  169. Man var snärjd i konventionerna.

  170. Det här
    är i regementsstaden Kristianstad.

  171. Kristianstads invånare
    ansåg att staden var extra fin.

  172. Den var ju grundad av kung Kristian.

  173. Allt var lite extra fint
    och väldigt konventionellt.

  174. Till exempel vid danser och baler-

  175. -tog man en skolkrita
    och drog ett streck över danssalen.

  176. På sidan närmast orkestern
    dansade adel och militärer.

  177. På andra sidan dansade borgerskapet
    - de som hade råd med inträde.

  178. Det var viktigt
    att hålla isär klasserna.

  179. Klädseln var lika snörpt
    eller snärjd.

  180. Under de här åren runt sekelskiftet
    var det ju korsett som gällde.

  181. Silhuetten skulle vara s-formad.
    Man talar ju om getingmidja.

  182. Korsetten försvann ur modet
    runt 1910.

  183. I Södermanlands läns museums monter-

  184. -finns ett exempel
    på den så kallade reformdräkten.

  185. Den kom när man släppte korsetten
    och hade klänningar med hängande tyg.

  186. Den tillhörde Olof Palmes farmor.
    Den är väldigt vacker.

  187. Innan reformdräktsrörelsen
    fick bort korsetterna-

  188. -så fick kvinnor riktiga...

  189. De inre organen skadades
    när revbenen växte fast.

  190. Det sägs att utan korsett-

  191. -så ökade kvinnornas midjemått
    i ett slag med 40 cm.

  192. Man riktigt känner hur skönt det var.

  193. Här är Sixten Sparres lillasyster,
    fotograferad 1887.

  194. De var fyra barn i familjen Sparre
    - två pojkar och två flickor.

  195. Sixten är till vänster här.

  196. De är hos fotografen i Paris,
    och året är 1860.

  197. Det är tidigt
    i fotografikonstens historia.

  198. Frågan är hur många svenska pojkar
    som hade blivit fotograferade 1860-

  199. -och dessutom i Paris.
    Familjen hade det alltså gott ställt.

  200. De bodde på godset Bjärka-Säby
    i Östergötland.

  201. Sixten var den äldsta sonen.
    Han hade egen häst och ridlärare.

  202. Man kan sammanfatta det
    som ett liv med guldsked i munnen.

  203. Här är Sixten när han är fjorton.

  204. Något har hänt.
    Livet är inte lika lätt längre.

  205. Slutet av 1860-talet var en svår tid.
    Ni känner till satansåren-

  206. -med missväxt, torka
    och den sista hungersnöden i Sverige.

  207. Emigrationen till Nordamerika
    satte fart.

  208. Även här hemma kunde det bli som för
    Sixtens pappa: Han gick i konkurs.

  209. De fick lämna slottet,
    och behövde en lösning för sönerna.

  210. Döttrarna skulle ju bli bortgifta,
    men sönerna behövde en utbildning.

  211. Vad gör man? Man flyttar
    till regementsstaden Kristianstad.

  212. Där kan sönerna utbilda sig.

  213. Sixten skrevs in
    och började sin militära bana.

  214. Här är han som officer.
    Det var ett statusyrke.

  215. Bara att få gå klädd
    i uniformen med snörmakerierna...

  216. Men livet som officer var slött.

  217. Man behövde knappt
    göra mer än att inställa sig-

  218. -på Eksjö slätt, Revingehed
    och Ljungbyhed ibland.

  219. Däremellan var det mycket ledig tid.

  220. Därför var lönen låg,
    så det gällde att gifta sig rikt-

  221. -eller att skaffa ett extraknäck.

  222. Det gjorde Sixten.
    Han blev tidningsskribent.

  223. Sixtens familj vurmade för teater.

  224. Pappa Sparre skrev pjäser och
    gav barnen och tjänstefolket roller.

  225. När det var bjudningar
    så spelades pjäserna upp.

  226. Sixten var uppvuxen med teater
    och älskade det.

  227. Det passade perfekt när Kristianstad-
    bladet behövde en teaterrecensent.

  228. På sin lediga tid extraknäckte han.

  229. Här har vi hans fru som liten:
    Luitgard Sparre, född Adlercreutz.

  230. Hennes liv började sorgligt,
    precis som många andras på den tiden.

  231. Modern dog i barnsängsförgiftning.
    Barnsängsfeber, som man sa.

  232. Det var så hon fick namnet Luitgard,
    som kan låta konstigt.

  233. Mamman hette Luitgard.
    Samtidigt som den lilla döptes-

  234. -förrättade man moderns begravning.
    Man lät den lilla få samma namn.

  235. Det visade sig bli lite knepigt
    att prata om dem.

  236. Därför fick hon redan från början
    smeknamnet Lycka.

  237. Kanske ville man betvinga sorgen i
    att livet hade börjat som det gjorde-

  238. -och att hon skulle bli lycklig.

  239. Hon föddes i Rörum
    på Österlen i Skåne-

  240. -men familjen flyttade ständigt.
    Hennes pappa var en orolig själ.

  241. Jag sa att han var född i Colombia.
    Han hette Carlos Natividad.

  242. Han var son till en svensk militär
    och en spansk militärdotter.

  243. När Carlos var tio
    skickades han och hans syskon hem.

  244. Ensamma sattes de på en båt
    från Colombia till Sverige.

  245. De inkvarterades hos släktingar
    för att bli riktiga svenskar.

  246. Jag har tittat i hembygdslitteratur
    från Tosterup, där Carlos bodde.

  247. Det beskrivs hur han som tioåring
    ser snö och blir helt begeistrad.

  248. Han rullar snöbollar
    som han sparar i jackan.

  249. Sen springer han in och lägger
    så många han kan i byrålådorna.

  250. Det står också
    att han förblev lite av en halvvilde-

  251. -aldrig riktigt invand
    i våra förhållanden.

  252. Han hade ständiga raseriutbrott
    och blev bara argare med åldern.

  253. Dessutom var han stendöv.
    Där har vi lilla Lyckas uppväxt-

  254. -med en excentrisk far
    och en god och omtänksam styvmor.

  255. I en fin familj, som Sixtens,
    men med en stor skillnad.

  256. I Luitgards familj fanns det pengar.

  257. Hon hade en rejäl hemgift med sig
    när hon gifte sig med Sixten Sparre-

  258. -i Heliga Trefaldighetskyrkan
    i Kristianstad.

  259. Ett giftermål då var en allians
    mellan familjer och deras ekonomier.

  260. Alliansen ska vara för evigt
    - det är inpräglat i metallen.

  261. Det var ett gott parti.
    Lycka blev officershustru-

  262. -och att få gå vid den
    stiliga löjtnantens sida gav status.

  263. Sixten kom på den tidens sätt
    att disponera familjens pengar.

  264. Fadern hade ju gått i konkurs,
    så Sixten var ganska utblottad.

  265. På den tiden var kvinnan myndig,
    fram tills att hon gifte sig.

  266. Hon kom under mannens förmyndarskap,
    och han tog hand om pengarna.

  267. När Sixten och Luitgard
    gifte sig 1880-

  268. -var de den första generationen i sin
    samhällsgrupp som flyttade hemifrån.

  269. Tidigare hade man bott på landet,
    många generationer tillsammans.

  270. Nu var det moderna tider,
    och de flyttade in i en lägenhet.

  271. De bodde i huset till höger,
    på översta våningen i en åtta.

  272. Det är ju ett triangeldrama,
    men två personer till är inblandade.

  273. Erik var åtta och Märta var sex
    när det förskräckliga hände.

  274. Vi är tillbaka
    till de sorgliga sakerna vi sjöng om.

  275. Det man i Danmark kallar "den
    vidunderlige kærligheds historie".

  276. I Danmark får de inte nog
    av den här historien. De älskar den.

  277. Sanningen i 125 år var att
    det var den ultimata kärlekssagan.

  278. Jag drar den i korthet:

  279. När Sixten hade varit gift i åtta år
    och just hade blivit befordrad-

  280. -så skulle han recensera
    Cirkus Madigan som var i stan.

  281. På den tiden stannade cirkusen
    i flera veckor i städerna.

  282. Sixten blev, som alla andra män...

  283. Det berättades i tidningen
    att det inte fanns en man i publiken-

  284. -som inte satt och önskade,
    när de fick se Elvira:

  285. "Den som ändå finge linda
    detta blonda hår runt sin hals."

  286. Sixten blev helt förhäxad,
    och återvände kväll efter kväll.

  287. När cirkusen åkte till Blekinge,
    Bromölla och Sölvesborg-

  288. -satt Sixten på första bänk.
    Han kunde inte få nog.

  289. När han inte kunde följa cirkusen
    skickade han brev.

  290. De smusslades in via en annan flicka,
    så att mamma inte skulle märka något.

  291. I ett år
    skrev Sixten sina kärleksbrev.

  292. Sommaren 1889 tog han tjänstledigt
    och avtalade i ett brev med Elvira-

  293. -att hon skulle lämna cirkusen.
    De tog en ångbåt till Danmark-

  294. -och flydde vidare till ön Fyn,
    mitt i Danmark.

  295. De kom till Svendborg,
    längst ner på Fyn, vid midsommartid.

  296. De tog in på stadens finaste hotell-

  297. -och skrev in sig som paret Sparre
    på bröllopsresa från Stockholm.

  298. Först betalade de dag för dag-

  299. -men de skulle stanna en tid
    och började bo på krita.

  300. Efter en tid ville hotelldirektören
    ha en delbetalning.

  301. Han kom och presenterade
    en räkning på 287 kronor.

  302. Sixten sa: "Jo då, vi ska betala.
    Vi ska bara på en utflykt först."

  303. De reste till den lilla ön Tåsinge
    alldeles under Svendborg.

  304. Det var en semesteridyll.
    Folk från Köpenhamn...

  305. Vita kläder och parasoll.

  306. Man spatserade
    och levde ett harmoniskt semesterliv.

  307. Där, i semesteridyllen, hittades
    Sixten och Elvira döda i skogen.

  308. Skjutna med revolver.
    Det blev världens skandal.

  309. Det pratades om vilka de var,
    vad som hade hänt-

  310. -och om deras omöjliga kärlek.
    Det skrevs spaltmeter i tidningarna.

  311. Under begravningen var kyrkan
    full av sommarturister och blommor.

  312. Det mest spektakulära,
    förutom att det var så romantiskt-

  313. -var att de två självspillingarna
    skulle begravas mitt på kyrkogården.

  314. Begravning utanför kom inte på tal,
    för det var en modern präst.

  315. Snart uppstod en sed
    där på Landet Kirkegård på Tåsinge.

  316. Nygifta brudar går
    och lägger sin bukett hos Elvira-

  317. -som ju aldrig fick stå brud själv.

  318. Jag visste inte så mycket om det här
    när jag letade efter farmors mor.

  319. När jag kom till Tåsinge
    hittade jag en bok-

  320. -som hette "Elvira Madigan -
    det berømte kærlighedsdrama".

  321. Det står att den bygger på-

  322. -tio års detektivarbete
    och studier av originaldokument.

  323. Femtio danska kronor, och jag
    kom tio år framåt i släktforskningen.

  324. Fantastiskt. Jag bläddrade lite
    och hittade bilder på Luitgard.

  325. Det står: "Sixten Sparres hustru
    var ikke smuk, desværre."

  326. Det var konstigt.
    Jag hade ju bilder på henne.

  327. Här är hon som ung.
    Nyförlovad och med livet framför sig.

  328. Här är hon som ung mamma.
    Hon är tjugofem.

  329. Här har något hänt.
    Hon är trettio och nybliven änka.

  330. Författaren har en massa upplysningar
    från paret Sparres "soveværelse".

  331. Han berättar:
    "Som många gifta kvinnor"-

  332. -"tyckte Luitgard att mannen skulle
    förtjäna det sexuella umgänget."

  333. Hon satte honom på svältkost
    och avvisade honom.

  334. Men han hade redan tappat intresset:

  335. "Vem vill ha sex
    om man ska tigga om det?"

  336. Även om jag var nybörjare
    så började jag undra.

  337. Är det sådant man hittar i arkiven?
    Det var något som var lite konstigt.

  338. Jag frågade på arkivet i Svendborg,
    och de sa: "Han som skrev boken"-

  339. -"låg i en våldsam skilsmässa,
    så ta det för vad det är."

  340. Jag gick en släktforskarkurs
    i stället.

  341. Det var 100 år efter Luitgards död,
    och jag undrade:

  342. "Går det att blåsa liv i en person
    som varit borta så länge?"

  343. Jag skaffade Ancestry.
    Där får man ju en tidslinje.

  344. Den blir en stomme, och
    den kändes som en julgran utan pynt.

  345. Sen läste jag en massa skönlitteratur
    från Kristianstad från den tiden-

  346. -och böcker om adelns unga kvinnor.

  347. På så sätt kunde jag pynta min gran.

  348. Sen gällde det att gestalta fynden,
    och jag funderade mycket.

  349. Det blev tråkigt att skriva
    "Lysning togs ut" och datum.

  350. Jag bestämde mig
    för att låta Lycka tänka.

  351. Där lade jag släktforskningsfynden.
    Till exempel när hon tog ut lysning:

  352. "Det blir bröllop.
    Jag ska gifta mig."

  353. "Vi har förlovat oss.
    Alla säger att vi passar ihop."

  354. "Hans blåa ögon och mina bruna.
    Hans ljusa, nordiska typ."

  355. Och så kommer det igen:
    Lyckas spanska, lite tunga utseende.

  356. "Jämt pratar man om mina tunga drag,
    men jag är inte tungsint alls."

  357. "Tvärtom, jag känner mig uppspelt.
    Jag ska bli fru Sparre."

  358. Så driver Lycka berättelsen framåt.

  359. Jag har också faktaavsnitt som
    berättar om livet vid den här tiden.

  360. Ni undrar nog vad jag har
    att tillföra den här historien.

  361. Redan när jag tittade på packningen
    de hade blev jag misstänksam.

  362. Elvira hade med sig allt hon ägde.
    Sixten hade ett ombyte.

  363. Ett par byxor, en skjorta,
    några skjortkragar-

  364. -två par underbenkläder,
    alltså kalsonger-

  365. -och en revolver
    och en ask med skott.

  366. Det säger kanske något
    om avsikten med resan-

  367. -och deras olika tankar om den.

  368. På släktforskarkurser får man
    lära sig att studera bouppteckningen.

  369. Här kunde man se hela möblemanget
    i åttarumsvåningen.

  370. Man såg till exempel
    att de sov i en dubbelsäng.

  371. Man förtecknar ju mer än sovrummet.
    Man ser hela lägenheten framför sig.

  372. Sen kommer guld, silver,
    husgeråd och allt sådant.

  373. Mot slutet kommer rubriken "Skulder".

  374. Det är inte så märkvärdigt.
    Skulder har ju alla.

  375. Men i Sixtens fall
    var det lite väl mycket.

  376. Han var skyldig pengar överallt.
    Och kom ihåg hemgiften.

  377. Han har varit gift i nio år
    och börjat med en jättesumma.

  378. Vid sin död har han skulder
    hos varenda handlare i Kristianstad.

  379. Hos varenda gästgivare, sadelmakare,
    skomakare och apotekare. Överallt.

  380. I speceriaffären är de skyldiga
    19 000 kronor i vår tids pengar.

  381. Bara för mat.
    Han har inte betalat hyran på 1,5 år.

  382. "Lyftade av sparbanksmedel:
    sonen Erik"

  383. "Lyftade av sparbanksmedel:
    dottern Märta."

  384. Det värsta var
    att han hade tömt barnens bankböcker.

  385. Han hade fått ut 175 000 kronor,
    om man räknar om det.

  386. Sammanlagt var skulderna
    för den här 35-årige tvåbarnsfadern-

  387. -nästan motsvarande en miljon kronor.

  388. Skulden i Svendborg på 287 kronor
    kände man till-

  389. -men den gjorde bara historien
    ännu mer romantisk.

  390. "Vem tänker på pengar
    när man är så passionerat förälskad?"

  391. Man har hört om folk som skjuter sig
    när ekonomin har kört ihop sig.

  392. En militär tar sitt vapen, och Sixten
    insåg att han var vid vägs ände.

  393. Han spelade den sista akten
    i teaterpjäsen "Livet".

  394. Det fanns bara en sak att göra,
    men han hade ju sinne för teater.

  395. Det skulle väl vara lite extravagant
    med det där skottet.

  396. Kanske inte bara ett skott, utan två.

  397. Den 27 juli gick tjänstledigheten ut-

  398. -och den 20 juli
    lyfte han pistolen nere på Tåsinge.

  399. Han ändade Elviras liv,
    och sen sitt eget.

  400. Hur kändes det för Luitgard
    med alla skriverier och allt snack?

  401. Officersfruarna viskade:
    "Där borta går hon."

  402. Det satt som en stämpel i pannan
    att hon var sviken och bedragen.

  403. Hon hade inte haft inblick i ekonomin
    eftersom Sixten skötte pengarna.

  404. Hon kom till bouppteckningen och
    såg att hon var ekonomiskt bedragen.

  405. Det är också en skam
    att ha varit så godtrogen.

  406. Hon kunde inte bo kvar.
    Det gällde att skydda barnen.

  407. Hon flyttade till föräldrarna
    i Vetlanda-

  408. -och tystnaden blev hennes strategi.

  409. Jag känner att jag
    nästan måste be Luitgard om ursäkt.

  410. Hon lade all energi
    på att inte tala om det här.

  411. Nu står jag här och berättar allt.

  412. Jag ber om ursäkt, Lycka-

  413. -men jag tycker mig ha gett henne
    upprättelse och berättat hur det var-

  414. -att vara kvinna i hennes kretsar
    i detta snöpta och snärjda 1800-tal.

  415. Luitgard blev bara femtiotre,
    och ingen pratade om henne.

  416. Snackade man om henne,
    så skulle det väcka frågor om Sixten.

  417. Hon skuffades in i skuggan
    och glömdes bort, och här vilar hon-

  418. -under en oansenlig, sprucken
    gravsten på Vetlanda kyrkogård.

  419. Det gick att gjuta liv i Lycka-

  420. -fastän hon dog
    för mer än hundra år sen.

  421. Tack för mig.

  422. Textning: Per Lundgren
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Sorgeliga saker hände

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Kathinka Lindhe har skrivit en bok om sin fars morfar, Sixten Sparre. Den traditionella berättelsen om Sixten Sparre och Elvira Madigan som återges i främst skillingtrycket "Sorgeliga saker hända" får här nytt ljus efter Kathinka Lindhes sökande i arkiven. Istället för en romantisk kärlekssaga träder bilden av en bedragare fram. Föreläsning inspelad på Rosvalla Arena i Nyköping den 30 augusti 2015. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Ämnen:
Historia
Ämnesord:
Genealogi, Madigan, Elvira, 1867-1889, Släktforskning, Sparre, Sixten, 1854-1889
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

Min europeiska familj

Vetenskapsjournalisten Karin Bojs berättar med hjälp av sitt eget DNA Europas historia på ett helt nytt sätt. Hon har lyckats få svar på sitt ursprung och hitta släktingar långt tillbaka i tiden. Inspelat på Rosvalla Arena i Nyköping den 29 augusti 2015. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

Sorgeliga saker hände

Kathinka Lindhe har skrivit en bok om sin fars morfar, Sixten Sparre. Den traditionella berättelsen om Sixten Sparre och Elvira Madigan som återges i främst skillingtrycket "Sorgeliga saker hända" får här nytt ljus efter Kathinka Lindhes sökande i arkiven. Istället för en romantisk kärlekssaga träder bilden av en bedragare fram. Föreläsning inspelad på Rosvalla Arena i Nyköping den 30 augusti 2015. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

Ett gods - en värld

Karin Lindvall, etnolog och museichef i Södermanland, berättar om livet på godset för 150 år sedan och om vilka olika roller som fanns där. Med exempel från Björksund och Nynäs får vi inblick i hur det var på godsen där alla hade sin plats och de sociala gränserna var tydliga. Inspelat på Rosvalla Arena i Nyköping den 29 augusti 2015. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

Torpare, statare och backstugusittare

Kalle Bäck är professor i historia och har skrivit mycket om de "små" människornas vardagsliv. Här berättar han om torpare, statare och backstugusittare, hur de levde, försörjde sig och varför de till sist försvann. Kalle Bäck berättar om den omvandling som Sverige gick igenom från mitten av 1800-talet och till mitten av 1900-talet. Inspelat på Rosvalla Arena i Nyköping den 30 augusti 2015. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

Saltets pris

Joachim Östlund har studerat hur svenskar såldes som slavar i Nordafrika under 1600- och 1700-talen och hur svenska skepp deltog i handel med afrikanska slavar i Medelhavet. Här berättar han om sin avhandling som bygger på källor från ett flertal länder, allt från ögonvittnesskildringar i form av dagböcker och teckningar till sjömansvisor, diplomatisk korrespondens och tidningsartiklar. Inspelat på Rosvalla Arena i Nyköping den 30 augusti 2015. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

Pionjärerna på Fogelstad

Ulrika Knutson berättar om sin bok "Kvinnor på gränsen till genombrott". Boken handlar om den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad som bedrevs på herrgården med samma namn. Foglestadgruppen bildades 1922 av bland annat Elisabeth Tamm, Honorine Hermelin och Elin Wägner och fungerade även som ett socialt nätverk efter att kurserna hade upphört. Inspelat på Rosvalla Arena i Nyköping den 30 augusti 2015. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

Släktforska med dna

Peter Sjölund är dna-släktforskare och menar att vi alla bär omkring på en tidsmaskin. I varje individs dna finns information om våra förfäder, och denna information kan säga väldigt mycket om varifrån vi kommer. Ett enkelt test kan förflyttas oss långt tillbaka i tiden, och i kombination med traditionell släktforskning blir det ett kraftfullt verktyg i jakten på frågan vem vi är. Inspelat på Rosvalla Arena i Nyköping den 29 augusti 2015. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2015

Tid för det meningsfulla

Vad är tid till för och varför uppfanns den? Professor emerita Bodil Jönsson reflekterar över tid och åldrande. Hon berättar om vad vi kan göra för att få mer tid till det meningsfulla, där bland annat vård och omsorg spelar stor roll. Bodil Jönsson menar att det blir viktigare och viktigare ju äldre man blir att rikta sin uppmärksamhet mot egna intressen och tillåta sig att vara engagerad. Inspelat på Rosvalla Arena i Nyköping den 29 augusti 2015. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn bok, en författare

Historien om västfronten

Sommaren 2014 är det 100 år sedan första världskriget bröt ut. I "Historien om västfronten" tar Nils Fabiansson sin utgångspunkt i de platser där historien faktiskt ägt rum och skildrar striderna i skyttegravarna, livet bakom frontlinjen och traumat som följde. Med kamera och anteckningsblock har han under många år dokumenterat spåren av kriget längs hela västfronten. Intervjuare: John Chrispinsson.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBarnaministeriet dokumentär

De finska krigsbarnen

De två finska krigsbarnen Kielo och Pentti skickades till Sverige från Finland under andra världskriget. Mellan 70 000 och 80 000 finska barn delade samma öde. Hur var det att komma ensam till Sverige, och hur har resan påverkat dem som vuxna? För Kielo och Pentti var det en upplevelse i barndomen som satte djupa spår.

Fråga oss