Titta

UR Samtiden - Sekter och livet efter

UR Samtiden - Sekter och livet efter

Om UR Samtiden - Sekter och livet efter

Föreläsningar och paneldiskussioner om sekter och sektavhoppares hjälpbehov. De medverkande arbetar professionellt inom området men har även själva personliga erfarenheter av medlemskap i sekter och sektliknande miljöer. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Till första programmet

UR Samtiden - Sekter och livet efter: Avhopp från kriminella gängDela
  1. Peter Svensson heter jag.
    Jag arbetar i Passus, som hjälper-

  2. -dem som vill lämna
    kriminella gäng och nätverk.

  3. Det jag kommer att berätta om
    är väl det som Barbro pratade om:

  4. Varför jag gjorde mina val
    in i kriminaliteten, in i gänget-

  5. -och svårigheterna när man ska lämna
    och likheterna med sekter.

  6. Man lämnar en sluten miljö
    för nånting som är väldigt okänt.

  7. Det är som du sa, man lämnar gruppen,
    och sen ska man bli en individ.

  8. Jag kör på. Jag växte upp med
    min mamma i förorten Biskopsgården.

  9. Min pappa hade en ny fru
    och ville inte träffa mig.

  10. Det var inga problem. Det var jag
    och min mamma mot resten av världen.

  11. Jag började känna mig utanför
    när jag skulle börja i skolan.

  12. Jag hade svårt
    att sitta still och koncentrera mig-

  13. -och det resulterade i
    att när läraren ställde en fråga-

  14. -så kunde jag inte svaret,
    så jag kunde aldrig räcka upp handen.

  15. Mitt sätt att bli sedd var
    att dra ett suddgummi på läraren-

  16. -eller ställa till med nåt annat
    för att läraren skulle se mig.

  17. Jag brukar säga att jag ville
    bli bäst på att vara sämst.

  18. När jag ska börja i trean
    ska vi flytta ut till landet.

  19. Då var det landet, Björlanda, Göteborg.
    Nu är det tätbebyggt.

  20. När vi flyttar ut dit
    börjar jag i trean i en ny skola.

  21. Jag minns det första mötet
    med läraren och rektorn.

  22. De kallade in mig och sa:
    "Vi har hört att du är stökig."

  23. "Du får ta det lite lugnare här."

  24. Jag såg inget fel där. De bekräftade att
    jag var den som ställde till det.

  25. För mig var det också...
    Det här var en liten skola.

  26. Jag kom från en stor skola
    och låg redan efter i skolarbetet-

  27. -så jag hittade snabbt min roll
    som eleven som ställde till det.

  28. Samtidigt så fick jag också göra...

  29. Jag fick fylla i några papper
    och gå till rektorn med läraren.

  30. De säger att jag har dyslexi,
    så de kan inte göra så mycket.

  31. Jag förstod bara att dyslexi
    inte ledde till framgång i skolan.

  32. Det var så det såg ut.

  33. Det som skedde,
    som har präglat min uppväxt mycket-

  34. -var att i samband med flytten,
    när jag var åtta-nio år-

  35. -så träffade min mamma en kille,
    vilket var hemskt för min del-

  36. -för jag avskydde honom från start.
    Nån kom in och tog mamma ifrån mig.

  37. Vi hade levt ensamma i åtta år,
    och plötsligt kom han in i vårt liv.

  38. I början ville ju de ha sin tid ihop,
    dricka lite vin och ha roligt-

  39. -och då kunde inte jag vara med,
    så jag ogillade honom.

  40. Det visade sig också snabbt
    att han var alkoholiserad-

  41. -så mammas uppmärksamhet gick ju till
    att kontrollera hans missbruk-

  42. -så lite
    av uppmärksamheten till mig försvann.

  43. Åren rullar på. När de får
    sitt andra gemensamma barn...

  44. ...så väljer mamma att skilja sig,
    och...

  45. ...hon blir sjukskriven
    i samband med skilsmässan.

  46. Det som också... Jag hade
    två-tre kilometer till skolbussen.

  47. Jag hade stulit en cykel
    som jag transporterade mig med.

  48. När jag kom hem gömde jag den
    så att inte mamma skulle se den.

  49. En eftermiddag när jag kommer där
    får jag ett erbjudande.

  50. En äldre kille
    frågar om han kan få köpa cykeln.

  51. Det är inga direkta pengar,
    men han vill ha däcken.

  52. I stället
    för att tycka att det var nåt fel-

  53. -så svarade jag: "Jag har sett
    bättre cyklar, vill du köpa dem?"

  54. Självklart ville han det.

  55. Redan dagen därpå kom jag
    med två mountainbikar, som han köpte.

  56. Jag minns den känslan jag fick.

  57. Jag gjorde självklart mina val
    in i kriminaliteten-

  58. -men när han köpte cyklarna
    så fick jag höra hur duktig jag var.

  59. Jag var lillgrabben som fixade det.

  60. Men i skolan fick jag hela tiden höra
    hur dålig jag var.

  61. "Gör du inte bättre på det här provet
    kommer du inte att ha en framtid."

  62. Så det jag började känna
    i det här kriminella-

  63. -var den här gemenskapen
    och tillhörigheten.

  64. Vi har pratat om meningen med livet. Det
    här är meningen med livet.

  65. Det är här jag kan nåt och är bra,
    medan jag var mindre bra i skolan.

  66. Sen började ju brotten eskalera
    och bli grövre, grövre och grövre.

  67. För att kunna leva
    i det kriminella-

  68. -så hittar man ju också
    yttre faktorer att skylla på.

  69. Vi har pratat mycket om manipulation
    under dagen.

  70. Det är likadant i det kriminella.
    De man hänger med hjälper också till.

  71. Man ska hitta skuldbärare
    till sina kriminella handlingar-

  72. -för hade man gått och tyckt
    att det var fel att stjäla-

  73. -att göra inbrott och skapa trauman
    hade man inte kunnat leva så-

  74. -utan man rättfärdigar beteendet.
    "De får ut allt på hemförsäkringen."

  75. Så de som jag har gjort inbrott hos
    tjänar på att jag gjorde det.

  76. Det är så skeva tankar man har.
    Det är ett sätt att skydda sig själv.

  77. Samhället bär skulden för mitt liv,
    så det är klart att jag kan stjäla.

  78. Jag är försatt i den situationen.
    Man tar inte ansvar för handlingarna.

  79. Men förutom det här positiva,
    gemenskapen som jag pratade om-

  80. -så fick jag också
    positiv respons från skolan-

  81. -av mina klasskamrater, som sa:
    "Har du nya skor och ny jacka?"

  82. Ingen visste att det var från pengar
    som jag hade fått via brott.

  83. Man köpte godis på rasterna och
    bjöd alla, så blev man extra poppis.

  84. Jag kunde ju göra det
    tack vare min kriminalitet.

  85. I början var kriminaliteten bara bra.
    Det var som ett lyckorus.

  86. Jag ångrade att jag inte började...
    När jag började var jag tolv.

  87. Jag hade velat började tidigare-

  88. -för det var det bästa
    som hade hänt mig där och då.

  89. Jag fick också positiv bekräftelse
    av min lärare-

  90. -på så sätt att... Under den tiden
    ska man åka på klassresor och så där.

  91. Min mamma hade inte råd att låta mig
    följa med, för det kostade ju.

  92. Jag hade inte modet att säga
    "Jag har inte råd"-

  93. -utan jag ställde till det
    nån vecka innan, fick en varning:

  94. "Gör du det igen
    får du inte följa med."

  95. Sen ställde jag till det igen och
    fick inte följa med. Jag blev glad.

  96. Men när jag började tjäna pengar
    så följde jag ju med-

  97. -så läraren sa: "Vad bra, Peter!
    Du följer med och tar det lugnare."

  98. Så det var mycket positivt
    som hände där runt mig.

  99. Jag kommer in på en gymnasielinje
    som anläggningsarbetare.

  100. Jag fullföljer den och har möjlighet
    att jobba på vattenverket i Göteborg-

  101. -men jag är så inne i det kriminella
    och gör mitt andra val.

  102. Jag tar avstamp helt från samhället
    och ska satsa på kriminaliteten.

  103. Vid tjugo års ålder hör två killar
    av sig från ett kriminellt gäng.

  104. De ville träffa mig.

  105. Jag blir givetvis jättenervös
    och undrar vad de vill mig.

  106. I det kriminella kan folk vilja ha
    pengar eller lägga sig i affärer.

  107. Man vet inte var det kan sluta-

  108. -men jag är tvungen att träffa dem, jag
    har inget val.

  109. När jag möter dem märker jag
    att det är en avslappnad stämning.

  110. De säger: "Vi har hört talas om dig."

  111. "Vi undrar
    om du vill gå med i vårt gäng."

  112. För mig
    blev det återigen en bekräftelse.

  113. Under den här tiden,
    i början av 2000-talet-

  114. -så skrevs det mycket om mitt gäng,
    inget positivt-

  115. -men i för dem var det positivt,
    för ju värre gäng, desto bättre.

  116. Så mitt val blir ju inte svårt.

  117. Klart jag säger ja,
    jag känner mig utvald-

  118. -speciellt när jag går till ett möte och
    tror att nåt kommer att hända-

  119. -och så vill de ha med mig i gänget. Jag
    var ju jättespeciell.

  120. Samtidigt också
    när man lever i det kriminella...

  121. Det blir alltid incidenter-

  122. -så det blir en skyddsfaktor
    att gå med i ett gäng.

  123. Jag tänker ta kortfattat
    hur gänget fungerade.

  124. Det liknar sekter
    med det här hierarkiska.

  125. Man börjar först som hangaround.

  126. Det tar minst ett år
    innan man kan bli prospect.

  127. Efter ytterligare ett år
    kan man bli fullvärdig medlem.

  128. Som fullvärdig medlem tillhör du
    den inre kretsen och du har rösträtt.

  129. För medlemmar finns olika titlar -
    president, sergeant of arms-

  130. -som har olika funktioner,
    men alla ingår i den inre kretsen.

  131. För att man ska kunna avancera
    så handlar allt om-

  132. -vad man tillför till gänget.
    Man är inte längre en individ.

  133. Är du hangaround får du städa
    klubblokalen, stå vakt på fester-

  134. -köra runt medlemmar,
    transportera narkotika och vapen-

  135. -och utföra våldshandlingar
    för gänget.

  136. Det finns ingen regel
    att man avancerar efter ett år-

  137. -utan om du gör det som gänget vill
    så har du möjlighet att avancera.

  138. När jag var hangaround var det inte så
    speciellt. Man blev en dräng-

  139. -men man kämpar ändå på, för man
    vill ju bli fullvärdig mening.

  140. Jag kämpar på,
    det blir bättre som prospect.

  141. Efter ett år avancerar jag
    och blir prospect.

  142. Skillnaden var
    att man fick delta på festerna.

  143. Man slapp stå vakt
    och kanske utföra vissa grejer-

  144. -men du ska tillföra nåt till gänget.
    Det kändes inte så mycket bättre.

  145. Men, okej, jag kämpar på.
    Man vill ju ha de sista märkena...

  146. Vi pratade om symboliskt värde,
    det finns också i gängen.

  147. För varje steg man avancerar
    får man märken på västen och ryggen.

  148. Varje märke
    har ju också en betydelse.

  149. För vissa handlingar som du utför
    så får du ytterligare extra märken.

  150. Jag avancerar till fullvärdig medlem,
    tillhör den inre kretsen-

  151. -men för mig
    var det inte så stor skillnad.

  152. Ja...
    Jag kände väl att det var samma skit-

  153. -men man är ju inne i det här,
    så allting rullar ju också på.

  154. Grejen med gängen
    är ju att de lever på...

  155. Man kanske kallar det respekt,
    som är ett väldigt laddat ord.

  156. Man ska ha respekt gentemot varandra
    och gentemot andra gäng.

  157. Det är... Gängen skapar ju sig-

  158. -respekt i den världen
    genom sina våldshandlingar.

  159. Det gäng som anses som farligast
    får också på sikt mest makt.

  160. Det är ju hela tiden så att gängen
    gentemot varandra ska visa musklerna.

  161. Sen blir det också en stress,
    för man är ju aldrig sin egen person.

  162. Man ska vara tillgänglig för gänget
    dygnet runt, sju dagar i veckan.

  163. Det blir svårt att ha en normal
    familjerelation, en kärleksrelation.

  164. Sen får man också
    hela tiden tänka på...

  165. Med eller utan den här västen
    så representerar du alltid gänget.

  166. Du representerar aldrig dig själv.

  167. Om du visar respektlöshet
    så kommer gänget att få problem-

  168. -för du är alltid
    den här gängpersonen.

  169. Jag ska köra på. 2006 blev jag dömd till
    ett fyraårigt fängelsestraff.

  170. Jag är från Göteborg men skickades till
    Österåker utanför Stockholm.

  171. Man kommer fort in i rutinerna,
    jag hade redan suttit kortare straff.

  172. Det som är speciellt med Österåker-

  173. -är att de har en plattsättar-
    och en mattläggarutbildning-

  174. -som jag sökte mig till,
    och jag kom med på utbildningen.

  175. Efter en vecka
    träffar jag utbildningsansvarige.

  176. Hon säger att jag har haft en otrolig
    tur som kom med på utbildningen.

  177. Jag säger att tio av fyrtio kom in,
    så alla tio hade en otrolig tur.

  178. Men jag hade haft en speciell tur,
    för hon missade min gängtillhörighet-

  179. -så hon skulle försöka få bort mig,
    för jag var inte berättigad.

  180. Det var jättebra, för jag tänkte:
    "Käringen ska aldrig få bort mig."

  181. "Jag ska bli bäst på utbildningen."
    Det blev min motivation.

  182. Det som var viktigt för mig
    med utbildningen var...

  183. Jag intalade mig att jag misslyckas
    i skolan och att jag inte passar in-

  184. -och vad gäller det kriminella
    vacklade jag och var ambivalent-

  185. -men det som var bra med utbildningen
    var att den gav mig en tro på nåt.

  186. Det var roligt att sätta plattor,
    men man kunde också nåt i samhället.

  187. Arbetsförmedlingen var kopplad dit,
    så man hade möjlighet att få jobb.

  188. Det väckte en tanke:
    "Jag kanske ska prova på nåt annat."

  189. "Jag kan inte bara det kriminella,
    nu kan jag ju också plattsättning."

  190. Utbildningen har gått i tre månader
    av de sex som den är.

  191. Då hamnar jag och några till
    på isoleringen.

  192. Det händer en incident,
    så vi blir skickade dit.

  193. Arbetsförmedlingen och mina lärare
    kommer till isoleringen.

  194. De ber mig
    att söka till Norrtäljeanstalten-

  195. -där jag kan gå klart utbildningen.

  196. Men på grund av konstellationsfara
    fick jag inte komma till Norrtälje.

  197. Det var väl efter en månad
    på isoleringen som jag kände-

  198. -att min världsbild, min tro på att det
    kriminella livet är det rätta-

  199. -vilket jag inte hade tvivlat på,
    jag var född till att bli kriminell-

  200. -rasade samman. Jag kunde inte
    försvara mina kriminella handlingar.

  201. Och samtidigt...
    29 år, sitter i en isoleringscell-

  202. -och inser att nåt man har trott på så
    länge är en illusion, en bubbla.

  203. Jag kände mig vilsen och rädd.

  204. Mina tårar rann.
    Vart skulle jag ta vägen?

  205. Jag insåg väl där
    att jag behövde hjälp.

  206. Jag vill lämna det,
    men jag klarar inte av det själv.

  207. Jag kände skuld, skam, allting.
    Individerna jag skadat blev offer.

  208. Innan hade de ju förtjänat det.
    Det var min rätt att skada dem.

  209. Det var mycket som hände samtidigt
    i min skalle. Det blev kaos.

  210. Jag visste inte vart jag skulle-

  211. -så jag skrev ett brev
    till anstaltens avdelningschef.

  212. Jag förklarade att jag ville lämna.
    Jag berättade vad jag kände just då.

  213. Dagen därpå kommer hon
    och samordnaren till isoleringen-

  214. -och frågar om det jag har skrivit
    i brevet verkligen stämmer.

  215. "Ja, det är klart att det stämmer."
    "Okej, men jag har ett krav på dig."

  216. "Okej, vad då?"
    "Att vi ska ha en ärlig relation."

  217. "Har vi det gör jag allt i min makt
    för att få tillbaka dig"-

  218. -"till avdelningen och utbildningen."

  219. Det som hon sa...

  220. ...och som samordnaren sa
    som betydde mycket för mig var:

  221. "Vi tror på dig, Peter.
    Du klarar det med rätt stöttning."

  222. Jag ville ju nånting
    men hade ingen hög tro på mig själv.

  223. Sen blev det också error i skallen,
    för de var ju myndighetspersoner.

  224. Det var deras fel att jag var där.
    Det var mina motståndare.

  225. De tror på mig... Det var mycket
    som hände där i början.

  226. Efter två dagar kom jag tillbaka
    till avdelningen och utbildningen.

  227. Det som kriminalvården kunde erbjuda
    när jag hade ett år kvar-

  228. -var 1,5 timme motiverande samtal
    med fantastiska Cecilia von Melen.

  229. De här samtalen
    hjälpte mig otroligt mycket-

  230. -för jag ville lämna en trygg plats-

  231. -men jag var livrädd för...
    "Vart ska jag nånstans?"

  232. Vi gjorde listor
    med fördelar och nackdelar.

  233. Det som jag kände
    var den största faran-

  234. -var min egen rädsla för förändring.

  235. Jag skulle lämna anstalten
    efter ett år.

  236. De rekommenderade mig att ta kontakt
    med Exit, som har funnits sen 1998-

  237. -och hjälper folk
    att lämna vit makt-organisationer.

  238. Jag var fel målgrupp men kontaktade
    Robert Örell och AnnSofi Stridde.

  239. Lyckligtvis hade de tänkt starta den
    verksamhet som jag arbetar i idag.

  240. Jag fick till en specialpermission.

  241. Jag hade fem bevakade permissioner
    det sista året-

  242. -så jag fick åka på en permission
    till Fryshuset.

  243. Där förklarade jag min bakgrund
    och vad jag ville.

  244. Där sa även Robert och AnnSofi:
    "Vi tror på dig. Du klarar det här."

  245. Samtalen
    och människorna runt omkring mig-

  246. -började successivt stärka mig
    och ge mig en tro på mig själv.

  247. De på Fryshuset besökte mig också
    var fjortonde dag på anstalten.

  248. Det var viktigt, för jag hade ju
    noll tillit till andra människor-

  249. -utanför gänget över huvud taget.

  250. Jag hade inte heller lämnat gänget,
    för hur skulle de ta det?

  251. Jag tänkte på min säkerhet.

  252. När jag kommer ut känner jag
    att jag får den hjälp jag behöver-

  253. -så då måste jag också lämna gänget.

  254. Det jag gör är att skriva ett brev-

  255. -som jag ska skicka
    till den som ledde min avdelning.

  256. Han satt själv på anstalt.

  257. Jag kommer ihåg när jag står
    framför den här brevlådan...

  258. Den var extra gul just då också.

  259. Det fanns inget dåligt med gänget.
    Jag hade gjort listor-

  260. -men där och då fanns det
    inget dåligt med gänget.

  261. Jag kände mig otroligt värdelös.
    Det var som att göra slut via brev.

  262. Jag kände mig
    jätterutten som människa.

  263. Jag får på det här brevet,
    men det skapar en oro i mig.

  264. Jag visste ju inte
    vad svaret skulle bli.

  265. Vad blir konsekvenserna
    när jag lämnar gänget?

  266. Så det var ju också en osäkerhet.
    Man gick i ovisshet.

  267. Det gick ju bra.
    I svaret accepterades min förfrågan-

  268. -men det var ändå en rädsla där.

  269. Jag tänker mig... Det som just...

  270. Det som är viktigt
    och som funkade smärtfritt för mig-

  271. -var den här samverkan
    mellan ideella och kriminalvården-

  272. -mellan olika myndigheter.

  273. Man hade även startat Kunskapscentrum
    mot organiserad brottslighet.

  274. De och socialtjänsten ska hjälpa
    dem som vill lämna kriminella gäng-

  275. -så de stöttar ju också upp.

  276. Den biten fungerade smärtfritt
    för mig.

  277. Men vad som var viktigt,
    om man ska se till lyckofaktorerna...

  278. Mycket tror jag...

  279. När jag skickade brevet
    till avdelningschefen...

  280. Hade inte hon kommit...
    Mitt motivationsfönster var öppet.

  281. Jag lade mig platt,
    där och då ville jag ha hjälp.

  282. Lyckligtvis så kom de.
    De uppmärksammade det då-

  283. -men hade de inte kommit
    så hade motivationsfönstret stängts.

  284. Det hade bara förstärkt ytterligare
    mitt förakt och hat mot myndigheter.

  285. Jag ska börja runda av här.

  286. Det som jag tänker på
    när man lämnar...

  287. Det är viktigt att tänka på,
    för både sekter och gäng-

  288. -att man har skapat sin identitet-

  289. -i det kriminella, i sekten,
    så man hamnar i en identitetskris.

  290. Jag började ifrågasätta vem jag var,
    för min identitet låg i kriminalitet.

  291. Det ser vi även i vårt arbete.
    Man hamnar i en livskris-

  292. -men man har ju också
    en massa trauman som man bär med sig.

  293. Jag ska runda av, men jag tycker-

  294. -att det finns fler likheter
    än olikheter-

  295. -mellan kriminella gäng och sekter.

  296. Tack.

  297. Textning: Malin Kärnebro
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Avhopp från kriminella gäng

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Peter Svensson har lämnat ett mångårigt deltagande i den kriminella världen och arbetar idag med att hjälpa avhoppare och ge stöd åt unga i riskgruppen. Här berättar han om sårbarheten i att lämna det som blivit som en familj, om osäkerheten i att orientera sig i det övriga samhället och om vikten av att hjälpa när motivationen finns. I kriminella grupperingar finns en liknande dynamik som i sekter, och orsakerna till att unga människor går med är ofta desamma. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Ämnen:
Samhällskunskap > Lag och rätt > Kriminalitet
Ämnesord:
Avhoppare, Brottslighet, Gäng, Juridik, Kriminologi, Rättsvetenskap, Sekter
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Sekter och livet efter

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Sektbegreppet

Vad menas med begreppet sekt och varför är det så laddat? Finns det en särskild personlighetstyp som lättare dras in i sekter? Håkan Järvå, legitimerad psykolog och själv sektavhoppare, berättar om vad som lockar och varför det är så svårt att lämna. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Sekters psykologiska konsekvenser

Marianne Englund, legitimerad psykolog och före detta Jehovas vittne, berättar om sekters maktmedel. Skam, skuld och heder är centralt för att behålla medlemmarnas lojalitet gentemot gruppen och för att hålla sexualiteten i schack. Språket är ytterligare ett medel för att skapa distans till omvärlden. Vilka diagnoser är vanliga bland avhoppare och hur skiljer de sig från personer som inte varit med i en sekt? Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Med Stalin som Gud

Under sina tonår gick Magnus Utvik med i en kommunistisk sekt som förespråkade väpnad revolution. Gruppen utövade hård kontroll över medlemmarna, med utfrysning som följd för den som inte var renlärig nog. Här berättar Magnus Utvik om hur han först i vuxen ålder kom till insikt om hur medlemskapet påverkat honom. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Livet i och efter hederskultur

Zubeyde Demirörs blev bortgift i ung ålder och utfryst då hon valde att inte leva enligt familjens regler. Idag driver hon ett hem för flickor inom hedersproblematik. Här talar hon om att avmystifiera hedersbegreppet, om att inte se sig som ett offer, och om diskrimineringen i att alla barns lika rättigheter inte säkerställs i Sverige. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Hjälpbehov hos sektmedlemmar

Helena Löfgren är legitimerad psykoterapeut och har själv varit med i en sekt. Här berättar hon om hur problematiken efter ett avhopp från en sluten grupp eller sekt delvis är beroende på vilken position medlemmen haft i gruppen, och att det ser olika ut för första och andra generationens medlemmar. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Barn i sekter

De kriterier som används för att fastställa om ett barn tillhör en riskgrupp gäller oftast familjer där det förekommer våld, missbruk eller psykisk sjukdom. Men hur passar detta in på barn i sekter? Är barn i sekter barn i riskgrupp? Vera Lanängen, socionom och uppvuxen inom en sekt, berättar. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Vård för före detta sektmedlemmar

Panelsamtal där de medverkande berättar om sina upplevelser i sekter och om vården de fick i samband med sina avhopp från Jehovas vittnen och Södermalmskyrkan. Medverkande: Madeleine Brink, Lena-Maria Busk, Susanna Boldizar och Christina Avara. Moderator: Noomi Andemark. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Avhopp från kriminella gäng

Peter Svensson har lämnat ett mångårigt deltagande i den kriminella världen och arbetar idag med att hjälpa avhoppare och ge stöd åt unga i riskgruppen. Här berättar han om sårbarheten i att lämna det som blivit som en familj, om osäkerheten i att orientera sig i det övriga samhället och om vikten av att hjälpa när motivationen finns. I kriminella grupperingar finns en liknande dynamik som i sekter, och orsakerna till att unga människor går med är ofta desamma. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Strategier för hjälp av avhoppargrupper

Hur kan man hjälpa människor som tidigare levt i sektliknande förhållanden? Hur ska samhället och myndigheter agera? En paneldiskussion med deltagare som själva har erfarenhet från dessa miljöer och idag arbetar professionellt med avhoppare från sekter, kriminella gäng och hederskulturer. Medverkande: Marianne Englund, Helena Löfgren, Håkan Järvå, Zubeyde Demirörs och Peter Svensson. Moderator: Noomi Andemark. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Vår tids fundamentalism

UR Samtiden - Vår tids fundamentalism

Vad innebär begreppet fundamentalism, och hur har det förändrats efter 11 september? Ett samtal med Heléne Lööw, biträdande föreståndare för Centrum för polisforskning vid Uppsala universitet, Lena Martinsson, professor i genusvetenskap och Göran Larsson, professor i religionsvetenskap. Moderator: Göran Rosenberg. Inspelat i november 2013. Arrangör: Göteborgs universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaMifforadio

Teknik

Inbjudna gäster knackar på hemma hos Balint, Nancy och Fia och pratar om livet och äter något gott.

Fråga oss