Titta

UR Samtiden - Sekter och livet efter

UR Samtiden - Sekter och livet efter

Om UR Samtiden - Sekter och livet efter

Föreläsningar och paneldiskussioner om sekter och sektavhoppares hjälpbehov. De medverkande arbetar professionellt inom området men har även själva personliga erfarenheter av medlemskap i sekter och sektliknande miljöer. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Till första programmet

UR Samtiden - Sekter och livet efter: Vård för före detta sektmedlemmarDela
  1. Välkomna tillbaka. Då har vi en panel
    som kommer att bli jättespännande.

  2. Det är fyra stycken personer
    som har varit med i en grupp - sekt-

  3. -som kommer att berätta om
    sitt avhopp, medlemskapet-

  4. -men också mycket fokus på
    sina erfarenheter av vården.

  5. För alla här har
    en eller flera erfarenheter av det.

  6. Ni får presentera er själva
    med namn, vad ni gör i dag-

  7. -och kanske hur längesen ni var med i
    vad det var ni var med i.

  8. -Varsågod.
    -Christina heter jag.

  9. Jag jobbar i dag som sjuksköterska
    på kirurgen i Huddinge.

  10. Jag var med i Jehovas vittnen,
    hoppade av-

  11. -när jag var 28.
    Det är i dag tio år sen.

  12. Så den som är snabb på matte
    kan räkna ut hur gammal jag är också.

  13. Jag heter Susanna, är från Malmö,
    jobbar som psykolog.

  14. Jag lämnade Jehovas vittnen
    för fyra och ett halvt år sen.

  15. Jag heter Lena-Maria,
    jobbar som journalist.

  16. Jag hoppade i mitten av 70-talet,
    precis före 1975-

  17. -när Jehovas vittnen sa
    att Harmagedon skulle komma.

  18. Då var jag i slutet av tonåren.

  19. Jag heter Madeleine Brink och är
    uppvuxen inom Södermalmskyrkan.

  20. En trosrörelseförsamling nära
    anknutet med Livets ord på den tiden.

  21. Jag var uppvuxen där med min familj.
    I 22 år var jag där.

  22. Sen lämnade jag
    för tre och ett halvt år sen.

  23. Tack. - Då återgår jag till dig,
    Christina, och frågar-

  24. -är du uppvuxen inom det här?

  25. Mer eller mindre. Min mamma började
    studera med Jehovas vittnen.

  26. Hon var 28. De knackade dörr, och hon
    började studera. Jag var bebis då.

  27. Sen döpte hon sig
    och blev ett Jehovas vittne.

  28. Så var jag med till jag blev 28.

  29. Hur såg ditt liv ut där inne?
    Skaffade du familj?

  30. Ja, jag gifte mig väldigt tidigt.
    Som artonåring.

  31. Jag döpte mig som trettonåring,
    var väldigt engagerad, var pionjär.

  32. Jag var också gift med
    en äldstebroder.

  33. Jag var väldigt engagerad.

  34. Vad var det som gjorde
    att du hoppade av?

  35. Det är en lång historia. Det var
    en process som tog ungefär tre år.

  36. Men jag började upptäcka
    att man inte levde som man lärde.

  37. Främst då äldstebröderna
    i församlingen.

  38. Sen är det enskilda händelser
    som jag inte tänker ta här.

  39. Det fick mig att fundera, men det tog
    mig tre år innan jag tog steget-

  40. -för jag visste ju vad det kommer
    att kosta mig om jag tar det steget.

  41. -Jag var tvungen att tänka igenom.
    -Vad kostade det dig?

  42. Allting, skulle jag vilja säga.

  43. Mina föräldrar, mina syskon,
    min världsbild-

  44. -alla jag nånsin har känt i 28 år.
    Jag höll mig väldigt isolerad.

  45. Jag hade inga vänner utanför.

  46. Min identitet. Allt över huvud taget.

  47. -Ni hade barn också.
    -Ja, två barn.

  48. Hur blev det med det?
    Eftersom att du lämnade.

  49. Ja...det var svårt förstås.

  50. Men de bodde varannan vecka i ena
    världen och varannan vecka hos mig.

  51. Det var så vi hade det.
    Det var så klart väldigt svårt.

  52. Jag var inte...trygg
    eller mådde inte bra för fem öre-

  53. -efter avhoppet de första åren.

  54. Det var mycket utmaningar
    och väldigt lite hjälp man kunde få.

  55. Vi ska återkomma till vilken hjälp
    ni har fått. - Vi kan fortsätta-

  56. -med Susanna. Om du vill berätta
    vad du var med i och hur du gick med.

  57. Jag var fjorton
    när jag kom hem från skolan.

  58. Min mamma satt med en kvinna i
    vardagsrummet och pratade om Bibeln.

  59. Jag blev nyfiken och satte mig också.

  60. Ett bibelstudium sattes i gång
    ganska så snart.

  61. Mamma tappade intresset, för hon är
    inte intresserad utav andliga frågor.

  62. Medan jag fortsatte. Mina föräldrar
    tyckte det var okej till en början.

  63. "Det är fina ungdomar som är här.
    De röker inte, de dricker inte."

  64. "Det verkar vara fint folk
    som är Jehovas vittnen."

  65. När de märkte att jag hade tagit
    detta väldigt mycket på allvar-

  66. -då försökte de sätta stopp för det.
    De lyckades inte.

  67. Utan jag fortsatte och gick vidare
    i hemlighet under en längre period.

  68. Jag smög med
    att jag skulle i väg på mötena.

  69. Och sen var jag liksom fast.

  70. Hur försökte de stoppa dig?

  71. Pappa bland annat samlade ihop
    sina bröder och sina bästa vänner.

  72. De skulle ha ett samtal med mig.

  73. Sen var det nog inte så mycket mer.
    Det var för svaga försök.

  74. Jag är uppfostrad med
    att ha stor frihet-

  75. -och att agera under eget ansvar.

  76. Och det har alltid gått jättebra
    i alla avseenden.

  77. Förutom här. I dag önskar jag
    att de hade låst in mig i ett rum.

  78. Men det hade nog inte hjälpt.

  79. De skulle ha reagerat
    på ett annat sätt än vad de gjorde-

  80. -för att hjälpa mig ur det.
    Jag var för ung.

  81. Vad sa de som studerade med dig
    och som värvade dig-

  82. -om att dina föräldrar motsatte sig
    det här?

  83. Jag gick in 110 procent i det här.

  84. De som studerade med mig gjorde det
    också i hemlighet. De sa:

  85. "Lämna din familj. Du kan bo
    hos nån annan i församlingen."

  86. Tack och lov gjorde jag inte det.
    Mina föräldrar är bra föräldrar.

  87. Jag är glad
    att jag inte lydde det rådet.

  88. Men det var en enormt stark
    manipulation och hjärntvätt.

  89. Kan du nämna exempel på vad du menar
    när du säger manipulation?

  90. Det är svårt.
    Allting känns som en manipulation.

  91. En konstant indoktrinering.
    Att man ska läsa och förbereda sig.

  92. Man ska ut och predika, gå på alla
    möten, förbereda sig till varje möte.

  93. Det är som om allting
    - bara att andas - skulle genomsyras-

  94. -utav lärorna, församlingen och att
    bara umgås med dem i församlingen.

  95. En sak som jag också vill nämna är
    att klassen som jag gick i-

  96. -vi var fyra stycken tjejer
    som alltid hängde ihop.

  97. Så under den här perioden lyckades
    jag intressera ett par av dem.

  98. Sen flyttade det dit några nya, så vi
    var fem Jehovas vittnen i klassen.

  99. Så vi var den starka gruppen och hade
    hög status i klassen och på skolan.

  100. Så där blev det också
    att man drogs med i det här.

  101. Det var ingen som vågade ifrågasätta
    det vi trodde på och tänkte kring.

  102. Hur lång tid tog det
    tills du lämnade?

  103. Det tog 25 år.

  104. Jag var också en otroligt - utifrån
    de ord som kom upp tidigare-

  105. -lojal, nitisk och engagerad
    församlingsmedlem.

  106. Jag arbetade sju år ideellt.
    Det som kallas för pionjär.

  107. Jag hjälpte till när verksamheten
    startades i Malmö på teckenspråk.

  108. Då lärde jag mig teckenspråk
    och gick ut och predikade för döva.

  109. Sen startades det
    en arabisk församling.

  110. Då lärde jag mig läsa och skriva
    på arabiska och lite kring islam.

  111. Jag predikade för muslimerna i Malmö.
    Jag var enormt engagerad i det här.

  112. -Och sen...
    -Skaffade du familj?

  113. Ja, jag gifte mig.
    Jag skaffade inga barn.

  114. Jag satsade i stället på
    arbetet i församlingen.

  115. Jag städade, för det har hög status
    att man ska städa.

  116. Så det gjorde jag. Jag städade
    trappor, hade en minimal lön.

  117. Sen kom det en väldigt märklig
    situation i mitt liv.

  118. Nämligen att jag och min man skildes.
    Vi var fortfarande gifta i Guds ögon-

  119. -eftersom så länge nån inte haft
    sexuellt umgänge med nån annan-

  120. -är man fortfarande gift
    och får inte gifta om sig.

  121. "Vilken konstig situation. Här sitter
    jag, där borta sitter min man."

  122. "Vi är fortfarande gifta i Guds ögon.
    Vi kan inte gifta om oss."

  123. "Ska jag ha sex med nån annan?
    Då bryter jag mot en biblisk regel."

  124. "Om jag hoppas på att min man
    ska göra det så att jag blir fri"-

  125. -"bryter jag mot kärleksprincipen.
    Hur ska vi göra?"

  126. "Ska vi nu sitta här och leva
    i celibat resten av livet?"

  127. "Det kan väl inte vara vettigt?
    Är inte det ett straff?"

  128. "Varför ska jag straffas?"

  129. Jag skulle straffas resten av livet
    fast jag inte gjort nåt misstag.

  130. Jag har gift mig. Och med tanke på
    att man köper grisen i säcken-

  131. -hur stor chans är det
    att äktenskapet ska fungera?

  132. Bad du nånsin om råd från dem i
    församlingen eller nån utanför?

  133. Ja, och jag fick de råd
    som jag har gett till andra-

  134. -som var i den här situationen
    tidigare.

  135. Nämligen: "Paradiset kommer snart.
    Harmagedon kommer snart."

  136. "Man ska få evigt liv, så det är väl
    inte så farligt att leva i celibat"-

  137. -"i några få år.
    Tänk allt vad Gud kommer att ge dig."

  138. Detta med evigt liv är det största.
    Hitta nånting som slår evigt liv.

  139. Att leva i ett paradis på jorden.
    Det finns inte.

  140. Så jag tänkte:
    "Detta är en bugg i systemet."

  141. "Kan det vara så att Gud inte är
    tillräckligt smart"-

  142. -"och inte kunnat komma på en bättre
    plan för äktenskap och skilsmässa?"

  143. -"Det är jättemärkligt."
    -Vilka råd fick du?

  144. "Harmagedon kommer snart. Följ
    Bibelns lagar så blir allting bra."

  145. Köpte du inte det
    när det gällde dig själv?

  146. Nej, nu hade... Det som jag sett
    andra hamna i, nu var jag där.

  147. När man upplever det inpå bara
    skinnet, är det en annan grej.

  148. Då tänkte jag... Det var
    som om nån satte in en liten vev-

  149. -och så var det jättetrögt
    att få i gång min hjärna.

  150. Det ena efter det andra och så
    halkade jag in på nästa tanke.

  151. "Det är nånting som inte stämmer."

  152. Då började jag tänka
    för första gången på 25 år.

  153. -Hur gick det till när du lämnade?
    -Jag hade en period...

  154. ...då jag bearbetade detta. Jag tog
    avsked utan att mina vänner visste.

  155. Att detta är sista kvällen jag umgås
    med den och den. När jag var klar...

  156. ...kontaktade jag en äldste
    - typ präst - och sa:

  157. "Jag vill lämna organisationen.
    Jag tror inte längre på lärorna."

  158. Det var ingenting känslomässigt.
    Det var helt och hållet här.

  159. Jag tror inte på detta.
    Detta kan jag inte vara kvar i.

  160. Du sa att det kommer att kosta
    att lämna. För mig var det tvärtom.

  161. "Det har kostat mig så mycket,
    så när jag lämnar..."

  162. "Inte en dag till ska jag betala.
    Det var ett för högt pris i 25 år."

  163. För mig var det en enorm lättnad.

  164. -Vad är det du känner var priset?
    -Priset under de här 25 åren är tid.

  165. Tid är det viktigaste vi har.

  166. Det var jobb, utbildning, ekonomi,
    arbetslivserfarenhet, relationer.

  167. Alla jular och födelsedagar
    med familjen.

  168. Relationerna till mina släktingar.
    Liv. Energi.

  169. Man ska inte umgås med släkten.

  170. Blev din familj glad när du kom
    tillbaka? Blev det segerfest?

  171. Nej. Men de hade märkt att jag gjort
    förändringar efter min skilsmässa.

  172. De tog det som: "Du gör som du vill."
    Det sa de också när jag gick med.

  173. När jag sa till min pappa "i morgon
    är det tillfälle att döpa sig"-

  174. -så trodde jag
    att han skulle bli jättearg.

  175. Han sa bara: "Du gör som du vill."
    De tyckte nog att det var bra.

  176. Då går vi över till Lena-Maria.

  177. Vill du berätta hur du kom med?

  178. Min mamma och pappa träffades
    här på Nalen.

  179. Pappa spelade i orkester,
    mamma dansade.

  180. De träffades här. Mamma var på väg
    in i Jehovas vittnen.

  181. Hon trodde att när de gifte sig-

  182. -skulle pappa förstå hur fantastiskt
    det var, så han också skulle gå med.

  183. Han trodde: "När vi gifter oss
    släpper hon det där."

  184. De var envisa båda två.
    Ingen gav sig.

  185. Men min pappa reste mycket.
    Vi barn var hemma med mamma.

  186. Hon tog oss med till möten.
    Hon studerade Bibeln med oss.

  187. Jag tror att hon hade större press
    på sig att klara det här själv.

  188. För henne var det viktigt
    att kunna visa upp-

  189. -att lära sina barn den rätta tron.

  190. Så jag var jätteduktig.
    Jag predikade för mina klasskamrater-

  191. -höll föredrag inför alla
    i hela skolan.

  192. Jag försökte få med mina pojkvänner
    i sanningen-

  193. -när jag började lite mer
    när jag blev tonåring-

  194. -att hitta vänner
    utanför församlingen.

  195. Det fanns nästan ingen i min ålder
    i församlingen.

  196. Så jag hittade en del vänner
    och pojkvänner utanför församlingen.

  197. Vad ledde fram till
    att du ville lämna?

  198. Det var att jag kunde jämföra.
    Jag var fast i mina regler.

  199. På nåt vis stod jag efter ett tag
    med fötterna i två världar.

  200. Det blev väldigt dubbelt.

  201. Pojkvännen som jag var tillsammans
    med ville jag vara med.

  202. Han sov över hos mig
    när mina föräldrar inte var hemma.

  203. Sånt här ska anges. Församlingen
    fick reda på att det här hade hänt.

  204. Jag tror att min egen mamma
    angav mig till de äldste.

  205. Det kom fram...att han sovit hos mig.
    Det blev ett äldsteförhör-

  206. -som kändes som en psykisk våldtäkt
    som sitter kvar än i dag. Så är det.

  207. -Hur gammal var du då?
    -Sjutton.

  208. Jag var vuxen. Jag kunde fatta beslut
    om mitt eget liv, men ändå inte.

  209. Jag var så fast i det att jag...

  210. Men efter äldstebesöket, som var
    ingående och varade ett par timmar-

  211. -minns jag så tydligt att jag tänkte:
    "Aldrig mer. Nu får det vara nog."

  212. Det var en ilska som hade växt i mig
    så länge. Det här blev droppen.

  213. Sen bröt jag fysiskt.
    Jag slutade gå på möten.

  214. Men...det var svårt. Jag hade tron
    kvar. Det var svårt att lämna den.

  215. Det var allt jag visste.
    Hela min identitet satt i det här.

  216. Hur länge hade du kvar tron
    efter att du lämnade?

  217. Ja, det som också beskrevs:
    Att man är rädd för Harmagedon...

  218. Det satt i jättelänge. Ett tiotal år.

  219. Och även att det finns en Gud
    som ser in i mig.

  220. Det fanns också kvar väldigt länge.
    10-20 år.

  221. Tack. - Madeleine. Vill du berätta om
    hur du kom med i din grupp?

  222. Jag hade inte så mycket val.
    Mina föräldrar valde åt mig.

  223. Jag och mina syskon
    växte upp i Södermalmskyrkan.

  224. Vi fick inte gå på nåt profant dagis,
    det skulle vara ett kristet dagis.

  225. Församlingens eget dagis
    som heter Klippans dagis.

  226. Sen gick jag församlingens egen
    grundskola i Hammarbyhöjden.

  227. Där gick jag förskolan till nian.
    Och sen...

  228. Jag gifte mig inom församlingen
    med en man därifrån-

  229. -som inte hade vuxit upp där.
    Han hade bara varit med nåt år.

  230. Vi gifte oss när jag var nitton.

  231. Jag var involverad
    i församlingslivet.

  232. Vi stod ofta på Björns trädgård
    och delade ut kaffe och te till alla.

  233. Vi hade inte det här att knacka dörr.

  234. Vi var ute på stan och skulle berätta
    att vi hade mött Jesus.

  235. Jag var i församlingen
    tre, fyra dagar i veckan.

  236. Söndagar hela dagen i princip.
    Fredagar var det ungdomsmöten.

  237. Vi hade tonårsmöten och bönekvällar.
    Det var väldigt karismatiskt-

  238. -med demonutdrivning och tungotal.
    Jag var involverad i det-

  239. -och satt på mina knän och bad
    att Stockholm skulle frälsas.

  240. Jag var väldigt frispråkig i min tro-

  241. -och vittnade jättemycket
    för mina gymnasieklasskompisar-

  242. -när jag kom ut i
    ett okristet gymnasium.

  243. Jag startade kristna grupper,
    delade ut biblar-

  244. -och skulle frälsa min klass.

  245. Skulle du vilja berätta lite om
    hur din grundskola var-

  246. -eftersom du kan jämföra
    med den vanliga skolan.

  247. Även fast jag är uppvuxen
    i Södermalmskyrkan-

  248. -var det som om jag inte var uppvuxen
    i Stockholm.

  249. Utan det var en bubbla i Stockholm.
    Jag kunde gå i affärer-

  250. -och kanske höra okristen musik,
    men jag levde inte i Stockholm.

  251. Jag levde i Södermalmskyrkans värld.

  252. Därför blev det en väldigt stor
    kontrast när jag kom till gymnasiet.

  253. Jag möttes av en världsbild som inte
    blivit presenterad på samma sätt.

  254. Jag hade stött på den, men nu blev
    det mer verkligt och riktat till mig.

  255. Politiskt, kulturellt.
    Det var så mycket som krockade.

  256. Jag fick möta andra som påstod att de
    var kristna. Där blev det en twist.

  257. Min kristna klasskompis rökte.

  258. Då tyckte jag: "Hon är inte kristen.
    Jag har ju sanningen."

  259. Jag var väldigt säker på min sak.

  260. Men...jag började märka-

  261. -att jag inte tyckte om det jag hade
    lärt mig från församlingen.

  262. Att ösa över min tro på andra.
    Hon var kristen och mådde bra av det.

  263. Varför skulle jag tuta i henne
    hur dålig hon var?

  264. Så jag började reflektera lite svagt-

  265. -att jag nog inte ville säga det
    som jag var van att säga till andra.

  266. Jag började lyssna på
    dem som inte var troende.

  267. Hur var undervisningen när du gick
    i Södermalmskyrkans skola?

  268. Det var en... Vi hade det mesta
    av den vanliga undervisningen.

  269. Men...den var vinklad.

  270. Även fast vi lärde oss
    om Darwins teorier-

  271. -visste alla i bänkraderna
    att det inte var sant.

  272. Man gick igenom det som ett
    protokoll. Vi lekte skola.

  273. Pastorerna i församlingen undervisade
    andra i församlingen som var lärare.

  274. Det var... Alla de år jag gick
    hade jag två legitimerade lärare.

  275. Resten var... Folk som behövde jobb
    i församlingen var våra lärare.

  276. Vi hade morgonbön och andra...
    Vi hade kristen undervisning.

  277. Man fick lära sig om abort
    och att homosexualitet är en synd.

  278. Och så skulle eleverna rösta på
    vilket parti de ville skulle regera.

  279. Alla röstade på KD, så klart.
    "Surprise"!

  280. Så det var inte mycket av
    kritiskt, eget tänkande.

  281. Där är den viktiga biten
    i skoldebatten-

  282. -vad är det man ska lära sig
    i skolan?

  283. Vi fick inte bli personer
    som hade åsikter.

  284. Utan vi hade åsikter
    från församlingen.

  285. Det var ingen skillnad på Södermalms-
    kyrkans skola och Södermalmskyrkan.

  286. Fast de låg geografiskt olika
    hade vi ofta "encounter" på skolan.

  287. Det var en helg där det var demon-
    utdrivning. Det var i skolans aula.

  288. Det blev flytande kring
    vad som var skola och församling-

  289. -tro och...
    Det blev en soppa av allting.

  290. Och man förlorade... Jag fick aldrig
    upptäcka min egen personlighet.

  291. Känslor var inte viktigt.

  292. Utan det var himmel och helvete.
    Allting var verkligt, andligt.

  293. Det var krig.
    Även fast vi lekte skola-

  294. -vi hade ju vanliga ämnen -
    var det nånting annat under agendan.

  295. Vad gjorde att du började få
    tankar på att lämna?

  296. Det började med att jag inte ville
    pressa på mina nya kamrater min tro.

  297. Och jag började känna
    att jag inte ville...

  298. ...göra demonutdrivelse
    eller be så högt i tungor.

  299. Vi skrek väldigt mycket på mötena.
    Man stod upp och var extatisk.

  300. Jag ville vara lite lugnare. Nån gång
    gick jag till Svenska kyrkan.

  301. "Vad håller jag på med,
    det här är synd."

  302. Flera skrev att de var oroliga för
    att jag besökte Svenska kyrkan.

  303. "Det liknar jag vid Satans
    verksamhet." Suck...

  304. Men jag vågade inte erkänna för mig
    själv att jag började tänka.

  305. Att processen att tänka själv hade
    startat. Jag bad emot det hårt.

  306. "Gud, låt mig sluta tänka. Jag vill
    vara din krigare på slagfältet."

  307. Jag var övertygad om att det jag hade
    börjat tänka var fel.

  308. Jag ville kontrollera mig
    och kunde inte acceptera-

  309. -att jag börjat tycka annorlunda
    gentemot min församling.

  310. Det pågick i många år. Sen började
    jag på en kristen folkhögskola.

  311. Där var det jättejobbigt.
    Då mötte jag alla sorters kristna.

  312. Alla påstod att de var kristna.
    Men det var de inte alls!

  313. Jag var kristen,
    för jag visste hur man gjorde.

  314. Så jag började vittna för dem...!
    Väldigt pinsamt så här i efterhand.

  315. Jag började ta med de kristna
    till min församling.

  316. Vad hände när du hoppade av och vad
    fick det för konsekvenser för dig?

  317. Det var från ena dagen
    till den andra.

  318. Då hade jag börjat Musikhögskolan.
    Tänkandet hade pågått ett tag.

  319. Men jag hade inte accepterat det.
    En kompis sa: "Hur mår du?"

  320. Jag sa: "Bra,
    men jag har ingen lust att leva."

  321. Hon sa: "Jaha..." Sen började jag
    berätta lite om mitt äktenskap.

  322. Jag mådde inte bra i det. "Jag mår
    jättebra, men jag vill inte leva."

  323. Då sa hon: "Du måste skilja dig."
    Jag blev jättearg på henne.

  324. Jag sa: "Inte alls. Det spelar
    ingen roll om mitt liv är skit."

  325. "Jag håller mig till min tro."

  326. Sen...fick jag en natt på mig,
    och sen föll min pollett ner-

  327. -att nu var det slut.
    "Jag ska aldrig mer läsa Bibeln..."

  328. Varje morgon före frukost
    ska man läsa Bibeln. Det var nog.

  329. "Nu ska jag ta en promenad
    utan att frälsa nån jag möter."

  330. "Jag ska göra nånting för min egen
    skull. Jag ska sluta tro."

  331. Det här var i februari 2012.

  332. Jag sa upp
    kontaktskapen med min familj.

  333. Jag lämnade mitt äktenskap
    och slängde Facebook.

  334. Jag bodde på soffor i ett halvår.
    Jag svor, gick ut och festade.

  335. Jag gjorde allting på den där veckan.
    Då var det tonårsrevolt.

  336. När jag som sjuttonåring lämnade blev
    mamma skambelagd från församlingen.

  337. Hon sa: "Jag tar min hand ifrån dig."
    Hon ville inte vara min mamma längre.

  338. Ändå var jag tvungen att bo hemma
    ett tag till. Där tänker jag efteråt-

  339. -att jag hade behövt tas hemifrån
    och bo hos nån annan familj.

  340. Kompisars föräldrar
    kände inte till situationen.

  341. Att fortsätta bo hemma
    var skadligt för mig.

  342. Hur var det när du bodde kvar hemma
    efter att du hade lämnat?

  343. Jag tror inte att mamma
    pratade mycket med mig.

  344. Jag hade ett eget rum på vinden.

  345. Jag gick väl upp dit, men jag minns
    att det var fruktansvärt jobbigt.

  346. Just att... Stor ensamhet.

  347. Vad hände om det kom andra på besök
    som var Jehovas vittnen?

  348. I och med att min pappa inte var med
    hade vi inte jättemycket umgänge-

  349. -med resten av församlingen.
    Men de var undvikande.

  350. Madeleine, när du säger att den här
    tankeprocessen startade hos dig-

  351. -tror du att den skulle ha startat om
    du inte gått till en vanlig skola?

  352. Ja, därför att den startade tidigare.
    Vi vittnade...

  353. Jag gick i åttonde klass då.

  354. Då fick man gå en snabb skola, för vi
    skulle ut och vittna en sommar.

  355. Vi fick invanda svar som vi kunde
    säga till okristet folk.

  356. Man skulle säga: "Gud är lika verklig
    för mig som jag kan se dig."

  357. En replik var så. Jag körde den.

  358. Efter ett tag:
    "Jag har fan aldrig sett Gud."

  359. Då bara... Jag tänkte tanken:
    "Det där tänkte jag inte!"

  360. Men man kommer ändå ihåg
    en syndig tanke.

  361. Så de här sakerna började tidigare.

  362. Jag tror att om jag hade gått
    Livets ords kristna gymnasium-

  363. -hade processen fördröjts ett eller
    två år, men den hade hänt ändå.

  364. Tack. - Tillbaka till Christina.

  365. Jag tänkte att vi skulle prata om
    erfarenheter när ni har sökt hjälp.

  366. Skulle du vilja berätta hur du kom
    fram till att du ville söka hjälp?

  367. -Vem kontaktade du?
    -Det första året efter avhoppet...

  368. ...minns jag i princip ingenting av.
    Det var så traumatiskt på nåt sätt.

  369. Men jag tror att min dåvarande sambo-

  370. -efter några månader tog kontakt med
    psykiatrin på Rosenlund.

  371. Jag kom in till ett rum
    där det satt tre personer-

  372. -som skulle bedöma
    mitt psykiska välmående.

  373. Det gav mig associationer till
    kommittémötena.

  374. Tre människor på rad
    var fruktansvärt.

  375. Det var två män och en kvinna.
    Kvinnan var muslim och hade slöja.

  376. Det är väl ingenting med det så,
    men i och med att hon bar slöja-

  377. -att hon var aktivt religiös,
    och jag hade lämnat en sekt...

  378. -Det blev väldigt delat.
    -Minns du nånting av det samtalet?

  379. Jag minns att hon ställde mycket
    frågor som gällde avhoppet.

  380. Hon kunde inte riktigt förstå.

  381. "Varför har du lämnat
    din trygga värld?"

  382. Det blev väldigt konstigt, faktiskt.

  383. -Visste du vad du ville ha hjälp med?
    -Nej, jag hade ingen aning.

  384. Det var bara kaos.
    Det är inte så konstigt.

  385. När man förlorar allting
    är man rotlös, identitetslös-

  386. -mellan två världar,
    allt är bara mish-mash i huvudet.

  387. Jag visste inte vad jag ville ha
    hjälp med, men att jag behövde hjälp.

  388. Fick du nån vidare kontakt
    utifrån det här mötet?

  389. Jag fick träffa den manliga i gänget.
    Det var bra.

  390. Han hade inte mycket erfarenheter av
    sekter, men han läste på.

  391. När jag kom, hade han travar med
    böcker om sekter. Han var ambitiös.

  392. Han kunde inte förstå att sånt här
    kan hända på 2000-talet.

  393. Jag fick undervisa honom hur det är
    och vad jag varit med om.

  394. Sen... Han tyckte
    att det var svårt att greppa.

  395. Jag berättade att mina barn lever
    varannan vecka i den här världen.

  396. Då började han prata om
    att han ville göra en orosanmälan-

  397. -för att barnen far illa.
    Det är hedersamt, kanske.

  398. Men i det läget tyckte jag att det
    var fruktansvärt och slutade gå där.

  399. Därför att jag inte hade
    klarat av det.

  400. Nån sorts inblandning av socialen.

  401. Jag tänkte
    att jag kanske ställs i dålig dager.

  402. -Då slutade jag där.
    -Vad gjorde du sen?

  403. -Sökte du hjälp nån annanstans?
    -Min dåvarande sambo hittade...

  404. ...en man som skulle vara jättebra på
    sektavhoppare. Jag gick till honom.

  405. Det var helt okej.
    Han hade lite kunskap.

  406. Men det kom fram sen att han inte var
    legitimerad terapeut och polisanmäld-

  407. -för att utge sig för att vara
    terapeut. Jag tappade min tillit där.

  408. Och slutade gå hos honom. Han hade
    en fru som var legitimerad terapeut.

  409. Familje- och alkoholterapeut.

  410. Hon frågade
    om jag ville vara med i ett projekt.

  411. Hon ville att vi skulle avprog-
    rammeras med AA:s tolvstegsprogram.

  412. Jag tänkte: "Varför inte?"

  413. Vi var ett gäng som träffades
    på IOGT-NTO:s lokaler på Ringvägen.

  414. Det var första gången jag träffade
    andra avhoppare.

  415. Hon berättade om stegen
    som hon hade gjort om lite grann.

  416. Vi satt i ring och sa: "Jag heter
    Christina, jag är sektavhoppare."

  417. Det var lite bisarrt.
    Det där fallerade efter några gånger.

  418. Tolvstegsprogrammet går ut på
    en tillit till en högre makt.

  419. Vi hade ingenting att vila ordet Gud
    eller högre makt på.

  420. Så det blev inte av.

  421. Sen gick jag en tid på S:t Lukas-
    stiftelsen hos en psykolog.

  422. Det tyckte jag var... Det var
    samma där. Jag fick undervisa honom.

  423. Han var intresserad, läste böcker
    och jag fick förklara det han läst.

  424. Det är lite bisarrt att betala 850 kr
    i timman för att undervisa nån annan.

  425. Nu var inte pengar problemet,
    men jag ville ha hjälp.

  426. Jag bestämde mig för att få hjälp.
    Den kom från oväntat håll.

  427. Jag var ute i en bar
    och skulle ta ett sista glas vin.

  428. Där sitter en farbror i baren och
    berättar att han är psykiatriker.

  429. En ganska känd sån i Stockholm
    när man googlade på honom.

  430. När jag hör att han är psykiatriker,
    berättar jag hela min historia.

  431. Han säger att han har en vän
    som är överläkare i psykiatri-

  432. -som skulle kunna hjälpa mig.

  433. Vi träffades några gånger,
    han som jag träffade i baren.

  434. Han var lite udda
    och mest olycklig själv, faktiskt.

  435. Hans stora sorg var att han inte fått
    nåt eget barn. Han var runt 65-

  436. -och frågade om jag kunde bli
    mamma till hans barn.

  437. Ni måste förstå att jag var helt
    förvirrad och ville ha hjälp.

  438. Han sa att han kände nån som var bra.
    Så jag ville träffa honom.

  439. Till slut fick jag träffa
    den här överläkaren.

  440. Han var fantastisk.

  441. Första gången jag kom dit sa han: "Vi
    kan prata, men jag ska gå i pension"-

  442. -"och jag kanske inte har tid
    att ha dig."

  443. Första mötet tog jag nästan tag i
    honom. "Hjälp mig!"

  444. "Mina relationer funkar inte,
    jag litar inte på nån."

  445. Då sa han nåt
    som jag aldrig kommer att glömma:

  446. "Jag kan inte hjälpa dig,
    för jag är ingen äldstebroder."

  447. Först tänkte jag att han hånar mig.

  448. Men egentligen inte. Han hade
    förstått hur jag hade haft det.

  449. Jag hade alltid
    satt min tillit till äldstebröder.

  450. Jag gick där en, två gånger. Tredje
    gången var det konstig stämning.

  451. Jag var jättenöjd
    att jag fick gå hos honom.

  452. Då sa han att vi måste avsluta
    den här terapin.

  453. För att han känner på sig att det kan
    uppstå romantiska känslor mellan oss.

  454. Jag började gråta, förstod ingenting,
    skämdes, kände skam och skuld.

  455. Har jag gjort nånting som påverkar
    det här?

  456. Men han sa:

  457. "Du har väl använt ditt utseende för
    att komma fram i livet tidigare."

  458. Ja... Vi träffades aldrig igen.
    Jag stormade ut därifrån.

  459. Det var slutet på
    manliga psykiatriker.

  460. Sen träffade jag en jättegullig
    kvinna i ett år efteråt.

  461. Sen har jag klarat mig på egen hand
    med hjälp av vänner.

  462. Jag kan ställa en fråga
    som kanske alla vill svara på.

  463. Jag frågade
    vad du ville ha hjälp med.

  464. Du sa att man inte vet, men sen ändå
    att du sökte en ny auktoritet.

  465. Ja. Jag kanske sökte
    en ny äldstebroder.

  466. Jag vet inte. En trygghet.
    En mamma, en pappa.

  467. -Nån som brydde sig. Jag vet inte.
    -Man är också i en sårbar situation.

  468. Om man söker efter en auktoritet, är
    det lätt för folk att fånga upp det-

  469. -vilket du tyvärr verkar ha råkat ut
    för flera gånger.

  470. Jag går vidare till Susanna. Hur kom
    du fram till att du ville ha hjälp?

  471. Det var inte jag som kom fram till
    det. Jag tyckte att mitt liv var bra.

  472. Jag kom in i nån fas
    att ta igen allt jag missat i 25 år.

  473. Det var full rulle
    på alla möjliga sätt.

  474. Jag har många vänner
    som är psykologer.

  475. Några utav dem sa: "Du har inte
    funderat på att prata med nån?"

  476. "Nej, varför? Jag mår jättebra."

  477. "Det händer mycket i ditt liv. Det är
    kopplat till att du inte är vittne."

  478. "Du skulle behöva nån professionell
    så du får pusselbitarna på plats."

  479. Då var det... Så jag gick till
    vårdcentralen och träffade en läkare.

  480. För jag tänkte:
    "Det är sant. Det har varit"-

  481. -"i väldigt koncentrerad form
    att ta igen många saker."

  482. Jag kom till vårdcentralen,
    sa att jag tillhört en sekt-

  483. -och att jag kände av
    konsekvenserna utav det-

  484. -och skulle behöva prata med nån.
    Läkaren var nyfiken och sa:

  485. "Får man fråga vilken sekt?" Jag sa:
    "Det vill jag inte svara på."

  486. Jag skämdes över att säga
    att det var Jehovas vittnen.

  487. Jag kom till en psykolog, och jag har
    varit där 28 gånger, tror jag.

  488. 28 sessioner. Hon är jättebra.

  489. Jag blir så ledsen
    när jag hör din erfarenhet.

  490. Men jag hade turen...
    Hon har det liksom.

  491. Jag vet inte om hon läst på,
    jobbat tidigare med det här-

  492. -eller har religiös bakgrund. Hon
    förstår och ingenting är konstigt.

  493. I min terapi visste jag
    precis vad jag ville ha.

  494. Jag ville ha svar på några frågor.
    Den största frågan är:

  495. Varför gick jag in i en sekt?

  496. Jag trodde inte att jag skulle få
    svar på den frågan, men det fick jag.

  497. Den röda tråden i hela terapin-

  498. -för mig har varit...
    Om man säger så här...

  499. Jag läste detta nånstans:
    Bitterhet är en följdsjukdom.

  500. Den som drabbas är den
    som inte har fått sörja färdigt.

  501. För mig var det att inte bli bitter.

  502. Min terapeut har hjälpt mig
    att sörja.

  503. Att sörja varför det har hänt
    och förlusten av de här 25 åren.

  504. Att sluta fred med
    att detta har hänt i mitt liv.

  505. Jag tycker att jag får ut det
    av min terapi. Jag är jättenöjd.

  506. Det är fullständigt oacceptabelt-

  507. -att man som patient ska förklara
    för sin terapeut om vissa grejer.

  508. Jag är jättenöjd med det bemötande
    som jag har fått.

  509. Hon förstår att mitt liv som det
    ser ut nu är en konsekvens som...

  510. Nu är jag i en ny fas:
    Att jag ska festa och roa mig.

  511. Jag kommer hem sju eller åtta
    på morgonen från techno-fester.

  512. Folk tycker att det är konstigt.
    Min terapeut tycker inte det.

  513. Hon har full förståelse för det.

  514. När andra gjorde det
    satt jag med näsan i Bibeln.

  515. Jag måste få ta igen det
    för att hitta mig själv-

  516. -och veta vem jag är
    och hur jag vill ha det.

  517. Jag tycker att jag har fått
    ett fantastiskt bemötande.

  518. Och den här remissen... I Skåne
    behöver vi inte betala för terapin-

  519. -om vi får det via remiss.

  520. Hon skrev att patienten Susanna
    skulle behöva en omgång till.

  521. 25 behandlingar. Jag ringde och sa ja
    och så skickade de i väg remissen.

  522. Fantastiskt bekvämt och bra.

  523. Vad är specifikt när du säger
    att hon förstår dig?

  524. Vad gör att du tänker
    att hon förstår? Rent konkret?

  525. En sak är att hon förstår lite grann
    kring det här med Jehovas vittnen.

  526. Att de predikar, mötena
    och att det finns äldstebröder.

  527. Hon har säkert läst att det finns
    Vakttornet och Vakna!

  528. Ibland hänvisar hon till de färgglada
    bilderna när barn klappar lejon.

  529. Hon har koll på det. Det andra är
    att hon har satt sig in i-

  530. -vad som sker... Vilka grupprocesser
    som pågår i en församling.

  531. Då tänker jag på en bok som heter
    "Från naivitet till naivitet".

  532. Det är en sammanställning...
    En liten bok.

  533. Men oj vad tung. För mig var det två
    sidor och sen ha paus i flera veckor.

  534. Den handlar om trons utveckling.
    Hon har förstått de här bitarna.

  535. Vad gör att vi går in i en religion?

  536. Är det inte för att vi vill ha svaren
    på våra frågor?

  537. Hon förstår också konsekvenserna utav
    att ha varit i nåt sånt-

  538. -och vad som händer med en därefter.
    Hon har också en positiv framtidssyn.

  539. Hon tänker att detta blir jättebra.
    Hon är ett bra stöd-

  540. -och aldrig att hon tar över
    eller talar om vad jag ska tycka.

  541. Jag skulle säga att hon är kompetent.
    Jag tycker att det är ett krav.

  542. Det finns inget under det som är
    acceptabelt när man går i terapi.

  543. Tack. Det kan vara olika lätt
    att ställa det kravet-

  544. -och veta vad kompetens innebär
    om man inte har erfarenheten själv.

  545. -Lena-Maria, du väntade länge.
    -När jag var nitton...

  546. ...flyttade jag hemifrån-

  547. -till en annan stad, började
    på högskolan och fick nya vänner.

  548. Jag trodde att när jag lämnat det här
    bakom mig fysiskt...

  549. Som du sa, det fanns så mycket nytt
    att upptäcka. Livet skulle levas.

  550. Det tog till 30-årsåldern... Då hade
    jag haft perioder av depression.

  551. Men i 30-årsåldern...
    Det var nånting som inte släppte.

  552. Jag kände mig inte hel. Jag kunde
    inte se mig själv i spegeln.

  553. Jag hade svårt att vara ensam,
    tre och en halv mil till jobbet-

  554. -och hade känslor att jag
    när som helst kunde köra av vägen.

  555. Jag hade inga konturer
    och hittade ingen kärna i mig själv.

  556. Jag pratade om min uppväxt som om
    jag pratade om en annan person.

  557. Jag hade ingen kontakt med mina
    känslor. Det yttrade sig-

  558. -som att jag tyckte att jag höll på
    att köra av vägen. Jag var rädd.

  559. -Hur tog du den första kontakten?
    -Ja, vart skulle jag vända mig?

  560. Men landstinget Dalarna
    där jag bodde och bor-

  561. -hade en psykologmottagning.

  562. Jag fick veta att jag kunde skriva
    en självremiss.

  563. Jag skrev vad jag trodde
    att jag behövde hjälp med.

  564. Sen var det en ur en grupp psykologer
    som valde ut mig.

  565. Hon sa: "Jag tar henne."

  566. Vad skrev du
    att du behövde hjälp med?

  567. Jag skrev att jag är uppvuxen i
    Jehovas vittnen-

  568. -och jag...kände
    att jag blev hjärntvättad.

  569. "Jag skulle behöva hjälp med
    att hitta mig själv."

  570. Kopplade du ihop ditt mående med
    att du lämnat Jehovas vittnen?

  571. Det hade långsamt gått upp för mig.

  572. I 30-årsåldern hade det nog klarnat
    att det var det det berodde på.

  573. Hur har den hjälpen sett ut?

  574. Jag träffade en kvinna som kändes
    väldigt trygg i det här med religion.

  575. Hon kunde se mig i ögonen och säga:
    "Jag förstår dig inte helt."

  576. "Men jag förstår tillräckligt.
    Jag ska guida dig."

  577. Hon utstrålade inte alls
    "du ska lära mig" och "vad konstigt".

  578. För jag kände mig som en alien
    och att ingen kan förstå mig.

  579. Men på nåt vis utstrålade hon
    verkligen det.

  580. Kan du nämna nåt konkret? Minns du
    nånting särskilt hon har sagt-

  581. -eller... Jag tänker
    att man vill förmedla bra tips.

  582. Det var det här som hon sa
    alldeles i början.

  583. "Jag är religiöst intresserad. Inte
    på det sätt du har erfarenhet av."

  584. "Men jag vet hur det fungerar
    och har träffat människor"-

  585. -"som har varit med om
    det som du har varit med om."

  586. Det var såna saker.
    Jag hade noll tillit.

  587. Det handlar mycket om
    att bygga upp tilliten.

  588. -Hur lång tid tog det?
    -Det tog säkert ett halvår.

  589. Terapin höll på i två, tre år.
    Nånstans i mitten-

  590. -kände jag att jag höll på...
    Jag kände mig helt hudlös.

  591. När jag letade efter mig själv,
    kändes det som om jag föll samman.

  592. Då satte hon in en medicin
    mot schizofreni.

  593. Det var jätteläskigt att äta medicin
    mot schizofreni-

  594. -men jag förstod...
    "Jag tar det här."

  595. Jag litade så mycket på henne
    att hon visste vad hon gjorde.

  596. Nu efteråt kan jag se klart
    att det var precis det jag behövde.

  597. För det fanns risk
    att jag skulle hamna i en psykos.

  598. Det gjorde att jag höll ihop mig,
    att jag kunde gå ännu djupare.

  599. Så djupt som man måste gå.
    Sen släppte hon mig också.

  600. Hon utgav sig inte för att vara...
    min frälsare på nåt vis.

  601. Utan hon släppte i väg mig, och jag
    fick verkligen stå på egna ben.

  602. Hon sa: "Vi avslutar nu,
    för vi kommer nog inte längre."

  603. "Du kommer att göra jobbet
    på egen hand"-

  604. -"men du behöver kanske söka hjälp
    igen." Det har jag gjort.

  605. -Så det är verkligen en lång process.
    -Tack.

  606. Madeleine, hur såg din första kontakt
    ut och vad föranledde den?

  607. Det var kompisar som reagerade på
    att jag inte ville leva.

  608. Flera klasskompisar från Musik-
    högskolan tog mig till olika ställen.

  609. Studenthälsan, Stadsmissionens
    terapicenter, universitetskyrkan.

  610. Jag gick hos flera terapeuter. Jag
    behövde så mycket hjälp som möjligt.

  611. Jag kunde inte nöja mig med
    en gång varannan vecka.

  612. När man sagt upp allt man vet,
    när mattan dras undan-

  613. -behövde jag inte en gång i veckan,
    utan varje dag egentligen.

  614. Det var kompisars reaktion på
    hur jag mådde-

  615. -som gjorde att jag kom in i
    psykiatrivärlden.

  616. Jag går fortfarande i terapi.
    Jag har varit på tolv instanser-

  617. -så jag har träffat jättemycket
    olika folk och psykoterapeuter.

  618. -Det vanligaste bemötandet?
    -Att man får förklara begrepp.

  619. Ägna mycket tid åt att förklara
    Guds nåd, förlåtelse eller tungotal.

  620. Många ord som man måste ägna
    mycket tid åt att förklara.

  621. Efter ett tag blev jag duktig på
    att förklara hur Madeleine mådde.

  622. Det blev en logisk... Jag pratade om
    mina känslor som låg i en hög här.

  623. Därför blev det två situationer.
    Hos varenda psykolog jag gick till-

  624. -blev det antingen
    att jag var den här ledsna högen-

  625. -och kunde inte få ur mig ett ord.
    Jag bara satt och blundade och grät.

  626. Ofta gick jag därifrån. För jag kunde
    inte sätta ord på känslorna.

  627. Eller så pratade och skrattade jag,
    men egentligen mådde jag skit.

  628. Så det fanns ingen bro emellan.

  629. Det var ett stort problem att få
    konkreta och handfasta tips på-

  630. -vad man ska göra
    när man mår så dåligt.

  631. Vad hade du önskat dig för hjälp
    om du hade fått drömma?

  632. Jag tror att jag hade behövt komma in
    på nåt slags ungdomshem.

  633. För jag hade inget boende,
    jag kunde inte sköta en utbildning.

  634. Jag hade behövt bli omhändertagen och
    komma geografiskt ifrån Stockholm.

  635. Från familjen som ville frälsa mig.
    Vi har inte utfrysning-

  636. -utan man försöker snarare
    dra tillbaka personen.

  637. Jag mådde skitdåligt av det. Jag
    behövde ha kommit ifrån Stockholm.

  638. För man stöter på församlingsmed-
    lemmar på stan. "Jesus älskar dig!"

  639. Ja... Jag hade behövt komma ifrån
    och få hjälp att äta.

  640. Jag hade behövt mycket praktisk hjälp
    och mycket kramar.

  641. Tack och lov hade jag min klass på
    Musikhögskolan som blev min familj.

  642. Sen har jag träffat en del
    väldigt bra terapeuter också.

  643. Det här att du blev så duktig på
    att prata om dig själv utanför dig...

  644. Det var nåt vi hörde tidigare att när
    man är med i en sån här grupp-

  645. -är man en representant för gruppen
    och van att inte prata utifrån-

  646. -vad man själv känner. Kan det vara
    ett problem när man ska få hjälp?

  647. Det har med individen att göra.
    Men visst ligger det nånting i det-

  648. -när man är i en församling.
    Man ska inte vara till besvär.

  649. Vara tacksam för även det lilla. Men
    det har mycket med personen att göra.

  650. Jag skulle vilja inflika en sak till
    som känns superviktigt-

  651. -som jag tänkt på när det gäller
    att få hjälp från vården.

  652. Jag nämnde att insikt känns viktigt.
    Varför har detta hänt-

  653. -och vilka är konsekvenserna
    utav det?

  654. Det andra som jag sa är
    att det är en sorgeprocess.

  655. Men det...
    Hur kunde jag tappa bort det nu?

  656. Jag tänkte på det... Just det!
    Separationen.

  657. Vi människor överlag tycker
    att det är jobbigt med separationer.

  658. När man lämnar en sekt,
    är det en gigantisk separation.

  659. Man separerar från sitt sociala
    umgänge och sin familj.

  660. Man separerar från sin självbild.
    Omvärldsbild.

  661. Hela världen. "Vad är världen?"
    Framtiden och nuet.

  662. Man separerar från ett språk.

  663. Den absolut största separationen
    är att man separerar från Gud.

  664. Finns det nån större separation? Det
    som varit det viktigaste i mitt liv.

  665. Alla mina beslut
    har varit styrda utav Gud.

  666. Och så ska jag separera från
    det också. Det är ju en...

  667. -Det är viktigt att jobba med det.
    -Du måste börja om från början.

  668. Det är det den här hjälpen bör
    bestå av. Att börja från noll.

  669. Att bygga upp en ny värdegrund
    tar jättelång tid.

  670. -Det är inget man gör på fem minuter.
    -Vad tycker jag om rökning...

  671. ...och om alkohol? Olika saker
    som har med det sexuella att göra?

  672. Eller politik? Saker som jag aldrig
    behövt fatta beslut om.

  673. För det fanns nån som sa till mig
    vad jag tyckte.

  674. -Nu ska jag tycka om en massa grejer.
    -Och vad känner jag? Jättesvårt.

  675. Jag skulle kunna lyssna på er
    hur länge som helst.

  676. Men jag skulle vilja släppa in
    publiken om nån har frågor.

  677. Jag har bakgrund i Livets ord.

  678. Hur uppfattar du att man pratar om
    f.d. medlemmar i Södermalmskyrkan-

  679. -och de sammanhang du har varit i?

  680. Det existerade inte mycket snack. Det
    var mer att man inte pratade om det.

  681. Men i de sammanhang man benämnde
    personer som hoppat av var det:

  682. "Vi ber för den här."

  683. -Så det var inte så mycket snack.
    -Inget förtal?

  684. Jo, det kunde väl vara lite...
    "Jag såg honom på stan"-

  685. -"och han hade jättekonstiga kläder
    på sig." Man gör personen konstig.

  686. "Vi förstår att han är konstig,
    för jag såg honom göra det här."

  687. Fick du umgås eller prata med f.d.
    medlemmar, som du uppfattar det?

  688. Det fick jag verkligen,
    därför att då skulle jag frälsa dem.

  689. Men annars så...
    Om man var beredd mentalt på-

  690. -att frälsa personen.
    Annars var man inte intresserad.

  691. Jag var inte intresserad av
    att hänga med nån som hade hoppat av.

  692. -Men det fanns inget förbud?
    -Nej, inget uttalat.

  693. Staffan Rosander heter jag.
    Jag har flera frågor.

  694. Jag börjar med Lena-Maria. Din mamma
    var ett vittne när hon gifte sig.

  695. Hur gick det till att hon kunde få
    gifta sig med en man av världen?

  696. -Ja... Jag borde fråga henne om det.
    -Var hon döpt?

  697. Nej, jag tror inte att hon var döpt.
    Dessutom var det på gränsen, så...

  698. Jag tror att hon på riktigt gick med
    när hon hade gift sig.

  699. Per Kornhall har beskrivit att först
    när han hade beslutat sig för-

  700. -att hoppa av vågade han gå ut på
    internet och se kritiska hemsidor.

  701. -Har internet hjälpt eller stjälpt?
    -Jag tittade aldrig på sånt.

  702. Jag kunde kanske läsa nåt, men tänkte
    att personen är besatt av demoner.

  703. Jag vågade inte läsa på internet
    de första åren.

  704. När jag väl läste, läste jag
    i Hjälpkällan och lite trådar.

  705. Jag var helt förskräckt och försökte
    försvara Jehovas vittnen.

  706. Jag tyckte att det var helt onödigt
    med pajkastning.

  707. "Det var inte riktigt så här det var"
    och så. Sen så vet jag inte...

  708. I takt med att man kom bort från det
    kunde man läsa det på ett annat sätt.

  709. Jag brydde mig inte om
    att kolla vad andra skriver.

  710. För det har jag på mina fem fingrar.

  711. Jag vet exakt vad det handlar om.
    För mig var det mer intressant-

  712. -att läsa litteratur för att få
    ett större perspektiv.

  713. När du berättar
    om hur det var i er församling-

  714. -blir jag t.o.m. nu förvånad. "Vi
    hade det likadant i vår församling!"

  715. Att jag t.o.m. nu kan bli förvånad
    över att andra sekter är så lika.

  716. Jag har trott
    att Jehovas vittnen är unika.

  717. Detta är FRI:s erfarenhet: Att
    sekterna är kolossalt lika varandra.

  718. Ideologin är olika, men för övrigt.

  719. Boken "Sekter och hemliga sällskap
    i Sverige" var givande.

  720. Just att få en helhetsbild utav
    processerna i såna organisationer.

  721. Internet fanns inte när jag gick ur,
    men jag har hjälp av det.

  722. Problematiken kvarstår i och med
    att mormor och mostrarna är kvar.

  723. Mina barn förstår ingenting
    och de har frågor till mig.

  724. Och då har man hjälp av internet.

  725. Jag misstolkade din fråga som
    "kritik när jag var i församlingen".

  726. När jag lämnade, sa jag i P1
    att Södermalmskyrkan var en sekt.

  727. Jag var stark motståndare och ville
    hitta andra som var motståndare.

  728. Södermalmskyrkan och Arken
    är de församlingar-

  729. -som genererar mest påringningar
    till FRI.

  730. Tack så jättemycket till er!

  731. Textning: Jussi Walles
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Vård för före detta sektmedlemmar

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Panelsamtal där de medverkande berättar om sina upplevelser i sekter och om vården de fick i samband med sina avhopp från Jehovas vittnen och Södermalmskyrkan. Medverkande: Madeleine Brink, Lena-Maria Busk, Susanna Boldizar och Christina Avara. Moderator: Noomi Andemark. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Ämnen:
Religionskunskap > Nya religiösa rörelser
Ämnesord:
Avhoppare, Avprogrammering, Religion, Religionspsykologi, Sekter
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Sekter och livet efter

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Sektbegreppet

Vad menas med begreppet sekt och varför är det så laddat? Finns det en särskild personlighetstyp som lättare dras in i sekter? Håkan Järvå, legitimerad psykolog och själv sektavhoppare, berättar om vad som lockar och varför det är så svårt att lämna. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Sekters psykologiska konsekvenser

Marianne Englund, legitimerad psykolog och före detta Jehovas vittne, berättar om sekters maktmedel. Skam, skuld och heder är centralt för att behålla medlemmarnas lojalitet gentemot gruppen och för att hålla sexualiteten i schack. Språket är ytterligare ett medel för att skapa distans till omvärlden. Vilka diagnoser är vanliga bland avhoppare och hur skiljer de sig från personer som inte varit med i en sekt? Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Med Stalin som Gud

Under sina tonår gick Magnus Utvik med i en kommunistisk sekt som förespråkade väpnad revolution. Gruppen utövade hård kontroll över medlemmarna, med utfrysning som följd för den som inte var renlärig nog. Här berättar Magnus Utvik om hur han först i vuxen ålder kom till insikt om hur medlemskapet påverkat honom. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Livet i och efter hederskultur

Zubeyde Demirörs blev bortgift i ung ålder och utfryst då hon valde att inte leva enligt familjens regler. Idag driver hon ett hem för flickor inom hedersproblematik. Här talar hon om att avmystifiera hedersbegreppet, om att inte se sig som ett offer, och om diskrimineringen i att alla barns lika rättigheter inte säkerställs i Sverige. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Hjälpbehov hos sektmedlemmar

Helena Löfgren är legitimerad psykoterapeut och har själv varit med i en sekt. Här berättar hon om hur problematiken efter ett avhopp från en sluten grupp eller sekt delvis är beroende på vilken position medlemmen haft i gruppen, och att det ser olika ut för första och andra generationens medlemmar. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Barn i sekter

De kriterier som används för att fastställa om ett barn tillhör en riskgrupp gäller oftast familjer där det förekommer våld, missbruk eller psykisk sjukdom. Men hur passar detta in på barn i sekter? Är barn i sekter barn i riskgrupp? Vera Lanängen, socionom och uppvuxen inom en sekt, berättar. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Vård för före detta sektmedlemmar

Panelsamtal där de medverkande berättar om sina upplevelser i sekter och om vården de fick i samband med sina avhopp från Jehovas vittnen och Södermalmskyrkan. Medverkande: Madeleine Brink, Lena-Maria Busk, Susanna Boldizar och Christina Avara. Moderator: Noomi Andemark. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Avhopp från kriminella gäng

Peter Svensson har lämnat ett mångårigt deltagande i den kriminella världen och arbetar idag med att hjälpa avhoppare och ge stöd åt unga i riskgruppen. Här berättar han om sårbarheten i att lämna det som blivit som en familj, om osäkerheten i att orientera sig i det övriga samhället och om vikten av att hjälpa när motivationen finns. I kriminella grupperingar finns en liknande dynamik som i sekter, och orsakerna till att unga människor går med är ofta desamma. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Sekter och livet efter

Strategier för hjälp av avhoppargrupper

Hur kan man hjälpa människor som tidigare levt i sektliknande förhållanden? Hur ska samhället och myndigheter agera? En paneldiskussion med deltagare som själva har erfarenhet från dessa miljöer och idag arbetar professionellt med avhoppare från sekter, kriminella gäng och hederskulturer. Medverkande: Marianne Englund, Helena Löfgren, Håkan Järvå, Zubeyde Demirörs och Peter Svensson. Moderator: Noomi Andemark. Inspelat den 20 november 2015 på Nalen, Stockholm. Arrangör: Hjälpkällan.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & religionskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2014

Religionens roll i politiken

Ett samtal om religionens roll i dagens samhälle. Medverkande: Stina Oscarsson, chef för Radioteatern; Andreas Johansson Heinö, forskare i statsvetenskap; Göran Larsson, professor i religionsvetenskap; Kerstin Alnebratt, genusforskare. Inspelat den 10 maj 2014. Arrangör: Göteborg & Co.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - ledarskap

Fåraherde?

Hur ska en andlig ledare förhålla sig till tydlighet och måluppfyllnad? Vi träffar tidigare ärkebiskopen K.G. Hammar och Daniel Norburg, huvudpastor i Immanuelskyrkan i Malmö.

Fråga oss