Titta

UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

Om UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

Föreläsningar med fokus på psykoterapeutiskt arbete med unga vuxna. Forskare, politiker och experter möts och lär av varandra genom diskussioner kring kliniska erfarenheter och forskning. Inspelat den 29 januari 2016 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Andreas Murray & Maria Edlund, Krica och Sapu.

Till första programmet

UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016: Det våldsamma skrivandetDela
  1. Jag kommer att börja med att läsa
    lite ur min bok "Rör vid mig".

  2. Från den första delen...

  3. ...och den heter
    "En för alla, alla för en".

  4. Kapitlet som jag tänkte läsa
    heter "Sexspelet".

  5. Sexspelet.

  6. Liljan och Ann vill ta trapporna
    trots att det är på sjunde våningen.

  7. Sofia, Jane och Matti pratar utanför
    lägenhetsdörren och väntar.

  8. Liljan och Ann hörs på långt håll.
    De skrattar, flåsar och skämtar.

  9. Liljan brukar vara ganska full,
    men nu är Ann också det.

  10. "Kom igen," flåsar Liljan
    när de kommer upp.

  11. "Nu går vi in."

  12. När de kommer in på festen
    luktar det cigarettrök och bränt.

  13. Nån har gjort varma mackor
    och glömt dem för länge i ugnen.

  14. Jane tänder en cigarett
    och skickar paketet till Ann.

  15. När deras favoritlåt brusar ur
    högtalarna blir alla fem helt galna.

  16. "Det här är verkligen 'välkommen in
    på festen'" tänker Ann och skrattar.

  17. Liljan drar tag i Matti och
    ropar på Sofia. Jane kommer också.

  18. Alla dansar omkring som galningar i
    vardagsrummet och blir helt andfådda.

  19. "Jag älskar dig",
    skriker Liljan till Jane.

  20. "Jag älskar dig också", svarar Jane.

  21. Ann tycker
    att det snurrar så skönt i huvudet-

  22. -och hon känner
    hur hon bara går omkring och ler.

  23. Bakom soffan har några killar
    öppnat dubbelfönstret på vid gavel.

  24. Man kan se ner på torget.
    Ica-skylten står och blinkar.

  25. Samtidigt som låten tar slut hör man
    pendeltåget tjuta till i kurvan.

  26. Ann märker att en kille kollar in
    henne, men hon är inte intresserad.

  27. "Titta där", säger Matti,
    och nickar mot killen.

  28. "Who cares", svarar Ann-

  29. -och viftar med handen så
    att hon nästan slår omkull en lampa.

  30. Matti skrattar.

  31. "De där tre...", säger Liljan
    plötsligt och böjer sig fram.

  32. Hon nickar bort mot killarna
    som står vid fönstret.

  33. "Ska vi skämta lite med dem?",
    frågar hon och börjar fnittra.

  34. Ann känner igen en av killarna. Sam
    gick i samma högstadieskola som hon.

  35. När det blir en lugnare låt
    går Liljan fram.

  36. Ann och Jane följer efter. Liljan
    rör armarna i luften framför sig.

  37. Hon rör långsamt på höfterna och
    tittar hela tiden på Sam.

  38. Matti och Sofia kommer också fram.
    Sam ler mot Liljan-

  39. -och knuffar till sina kompisar,
    och de börjar fnissa.

  40. Ann förstår på en gång
    vad som är på väg att hända.

  41. Hon tränger sig fram bredvid Liljan
    och börjar också dansa mot Sam.

  42. Hon rör höfterna och tar upp armarna
    men på ett annat sätt än Liljan.

  43. Tjejerna gör en ring kring Sam. Bakom
    honom är bara väggen och fönstret.

  44. Ann drar med handen
    upp för Liljans ben.

  45. Hon är noga med
    att Sam ska se vad hon gör.

  46. Jane lutar huvudet bakåt
    mot Mattis axel och ler.

  47. Liljan lägger sin hand på Sams bröst,
    och Ann drar upp sitt ben mot hans.

  48. Då böjer Sam fram huvudet mot Liljan
    för att kyssa henne.

  49. Men Liljan viker undan. Hon sneglar
    bakåt. Där står Sams två kompisar.

  50. Ann lutar sig fram mot Sam
    för att kyssa honom-

  51. -men precis innan
    drar hon också tillbaka huvudet.

  52. Då är Liljan redan på väg
    mot de andra killarna.

  53. Matti, Jane och Sofia följer efter.

  54. Sam blir överraskad.
    Han tittar bara förvånat på Ann.

  55. Kanske känner han igen henne
    från högstadiet.

  56. "Nu är det jag som bestämmer",
    tänker Ann och ler mot Sam.

  57. Han ler tillbaka. "Det här
    är bara på låtsas", tänker hon.

  58. "Man ska inte ta det
    så jävla allvarligt."

  59. Hon fnissar till.
    "Men vad fan", mumlar Sam-

  60. -när han ser att Liljan och Jane
    står vid hans kompisar.

  61. Det snurrar runt i huvudet på Ann.

  62. Framme vid Sams kompisar
    står redan de andra och väntar.

  63. Matti med sitt svarta hår, Sofia med
    ögonen som inte syns under kepsen-

  64. -Janes läppar som glänser och ler
    mot killarna hela tiden-

  65. -Liljan, som lagt handen
    på den ena killens ben-

  66. -och stryker upp mot gylfen.

  67. "Det här är en lek", tänker Ann. Hon
    vill att killarna ska titta på henne.

  68. Den V-ringade tröjan och jeansen
    som sitter så snyggt över låren-

  69. -de sminkade kattögonen
    och det korta, spretiga håret.

  70. De ska se på henne
    och kanske tycka att hon ser bra ut-

  71. -och kanske
    säga till varandra senare-

  72. -att den korthåriga tjejen med
    de tajta jeansen verkligen är snygg.

  73. Nu ska jag prata lite. Första delen
    kommer jag att läsa från pappret.

  74. Andra delen
    kommer jag att berätta lite mer.

  75. I inledningen
    behöver jag pappret lite mer.

  76. När jag ska berätta om
    två klassrumssituationer-

  77. -blir det lättare utan pappret.

  78. I titeln på delen som jag just läste
    från, "En för alla, alla för en"-

  79. -skickar jag en blinkning
    till "De tre musketörerna".

  80. Men min bok är inte
    en historisk äventyrsroman-

  81. -där Athos, Porthos och Aramis
    drar svärd-

  82. -och lovar att täcka den andres rygg-

  83. -utan en samtidsskildring
    från förorten.

  84. Där är det Ann, Liljan,
    Jane, Matti och Sofia-

  85. -som i grupp vågar utmana gränserna-

  86. -för vad en tjej
    brukar och anses kunna göra-

  87. -på exempelvis den här
    lägenhetsfesten som jag läste om.

  88. Det finns en våldsamhet
    i hur tjejerna leker med...

  89. ...och utmanar killarna
    i den här scenen.

  90. Även i hur tjejerna som gäng
    vågar kliva in i...

  91. ...en stereotyp syn på killar.

  92. Killar står oftare i ring
    runt en tjej än tvärtom.

  93. Av att ta plats, kanske man kan säga.

  94. Det finns en slags våldsamhet i
    tjejernas agerande i berättelsen-

  95. -både i den här scenen
    och i berättelsen i stort.

  96. I presentationstexten
    för det här seminariet-

  97. -citeras en passage ur boken-

  98. -den här friheten och möjligheten
    som hållningen innebär för Ann-

  99. -Ann, som är bokens huvudperson.
    Det står så här:

  100. "Liljan kan göra vad som helst. Jane
    är snyggast och har haft mest sex."

  101. "Matti är stark, både mentalt
    och fysiskt. Sofia iakttar."

  102. "Tillsammans kan vi göra vad vi vill,
    tänker Ann..."

  103. "...utan att vara rädda
    eller bry oss om konsekvenserna."

  104. Att spränga sig ur könsramarna,
    att gärna vilja leva fullt ut-

  105. -som Ann säger och tänker
    flera gånger i boken.

  106. Men var går gränsen för det som Ann
    själv tycker är okej att göra?

  107. Den där egna gränsen
    hon närmar sig och undersöker-

  108. -och slutligen definierar
    för sig själv var den går i boken.

  109. Och i det ingår för henne
    av nödvändighet en våldsamhet.

  110. Hos mig som författare finns
    det också en slags våldsamhet.

  111. Det är att ta plats
    med sin berättelse i gemensamheten.

  112. Att ta sig ton, att ta sig plats-

  113. -att bryta sig in i världen
    med sin berättelse.

  114. I det att berätta sin berättelse
    finns också en risk.

  115. Precis som det i boken med den
    fysiska våldsamheten finns en risk-

  116. -ett problem för Ann.
    Våldsamheten kan få en konsekvens.

  117. Den kan dra i gång en reaktionskedja
    som man inte vet vart den leder.

  118. Det kan - tänker jag -
    en berättelse också göra.

  119. Den våldsamhet i att berätta sin
    egen berättelse som jag tar upp här-

  120. -är nåt som har
    med kraftfullhet att göra-

  121. -och som inkluderar ett riskmoment.

  122. Att som Ann i boken närma sig
    en gräns för att känna var den går.

  123. Att röra sig in
    i ett område som är ovisst-

  124. -där man inte vet
    hur det kan eskalera.

  125. Hur berättelsen ska komma att
    utvecklas under dagens skrivpass-

  126. -när jag skriver på det som sen
    ska bli boken "Rör vid mig"-

  127. -vet inte jag riktigt. I början av
    processen "vildskriver" jag.

  128. Det betyder att jag skriver
    utan plan, på känsla-

  129. -åt det håll som känns spännande,
    åt det håll som hettar.

  130. Ur det här bångstyriga
    och amöbaaktiga materialet-

  131. -börjar det sen framträda
    kopplingar, handlingskedjor.

  132. Bokens struktur
    börjar bli synlig för mig.

  133. Det var i den här vildskrivandefasen
    som jag hittade karaktärerna-

  134. -Ann och tjejgänget.

  135. Men hur långt kan jag gå
    när jag skriver om att tjejerna-

  136. -som i mitten av boken bestämmer sig
    för att hämnas på killarna-

  137. -hur långt kan jag skriva om
    den misshandel tjejgänget utför?

  138. Var går min gräns för det jag
    tycker är okej att skriva om-

  139. -och det som jag faktiskt
    inte står för?

  140. Våld i bemärkelsen att puckla på
    nån annan i verkligheten-

  141. -tar jag självklart avstånd från-

  142. -men i våldet finns en kraft och
    energi som är viktig att förvalta.

  143. Att förstå
    var de egna gränserna går-

  144. -tänker jag av nödvändighet
    innebär en kontakt med våldsamheten.

  145. Av samma nödvändighet
    som den måste till-

  146. -får den aldrig gå över
    i misshandel av något slag.

  147. Det var inledningen.

  148. Nu tänkte jag berätta om
    möten med läsare och elever.

  149. Jag har varit mycket på högstadier
    och gymnasier på författarbesök.

  150. Det betyder traditionellt
    att man pratar om sina böcker...

  151. ...och att man läser från dem
    och pratar om sitt skrivande.

  152. Men jag skriver också alltid med
    eleverna. De får skriva egna texter.

  153. På skolorna
    träffar jag engagerade lärare-

  154. -som jag tycker känner
    så stort ansvar för sina elever.

  155. Ett besök med en klass börjar alltid
    med att jag träffar läraren.

  156. Ofta är vi då i lärarrummet.

  157. Och läraren vill ofta berätta
    om klassen, vilket jag uppskattar.

  158. Men det är nåt som jag har
    funderat på i de här berättelserna.

  159. Läraren vill varna för
    nån som kan vara väldigt pratig-

  160. -och säga att den
    kan sätta sig bredvid eleven.

  161. Och läraren kan också varna för nån
    som den inte tror kommer skriva-

  162. -nån som läraren
    ser på som lågpresterande.

  163. Nu vill jag ta upp två händelser
    från olika klassrumsbesök...

  164. ...som ger en bild av ett författar-
    besök när jag fokuserar på...

  165. ...och i berättelsen här
    har jag fokuserat på skrivdelen...

  166. ...vad som händer i klassrummet
    mellan mig, eleverna och läraren.

  167. I de här två klassrumsberättelserna
    tangerar jag frågan om kraftfältet-

  168. -och moment
    av både destruktion och möjlighet-

  169. -i det här våldsamma skrivandet.

  170. Ursäkta.

  171. I den första klassen kommer jag in
    tillsammans med läraren.

  172. Eleverna
    är ganska pratiga och bubbliga.

  173. Det studsar runt lite, överallt.

  174. Men jag ser också
    att de blir nyfikna.

  175. Jag vet att jag har de här tio
    minuterna när jag är spännande-

  176. -och dem vill jag förvalta väl.

  177. Så det gäller
    att koppla mot eleverna...

  178. ...och skapa kontakt
    och locka till dialog.

  179. Jag har också varje gång jag kliver
    in i ett klassrum-

  180. -ett genuint intresse för elevernas
    berättelser och deras språk.

  181. Och det tror jag att de känner.

  182. Jag brukar börja med att fråga
    vad de brukar skriva.

  183. "Inget", säger nån. "Bara det jag gör
    i skolan", svarar nån annan.

  184. "Är det ingen som skriver sms?"
    "Jo, men...", blir svaret.

  185. "Hur många sms skriver du?",
    frågar jag den här tjejen.

  186. Kompisen bredvid fnissar lite. "Hon
    kommer inte våga säga hur många."

  187. Kanske hundra sms om dan,
    kommer det fram.

  188. Så frågar vi runt lite, och vissa
    skriver fem och andra hundra.

  189. Men om vi kommer överens om att
    klassen snittar på 60 sms om dan-

  190. -då är det 350 i veckan och 1 400
    i månaden, räknar vi ut.

  191. Och efter uträkningar på
    hur många rader de brukar skriva-

  192. -kommer vi fram till att det blir
    två såna böcker om året - minst.

  193. Det är mer än jag skriver
    i färdig form.

  194. Så att textomfånget och skrivandet
    är ganska omfattande.

  195. Och av sms-diskussionen sprider sig
    en försiktig optimism i klassrummet.

  196. Jag tänker att det beror på
    att vi luckrat upp gränserna-

  197. -kring vilket skrivande
    som räknas och inte räknas.

  198. Vi har tillsammans sänkt tröskeln
    för att kliva in i skrivandet.

  199. "Hur många brukar sporta?",
    frågar jag sen klassen.

  200. Nästan alla räcker upp händerna.

  201. Min avsikt är att jag
    ska vara på deras hemmaarena.

  202. Vi ska vara i sportvärlden,
    där jag inte känner mig jättehemma-

  203. -och inte kan speciellt
    många sporttermer eller lag.

  204. Och det är ganska bra,
    för de ska vara på sin hemscen-

  205. -och jag är besökaren.

  206. Och jag får fråga om jag inte fattar.
    De är alltid snälla och svarar.

  207. Jag är gästen, så att säga,
    och de är de som kan.

  208. Bra, säger jag. "Då tycker jag
    att vi ska skriva sporttexter."

  209. Jag tar av korken
    på whiteboardpennan-

  210. -och så stannar jag till.
    "Det är en sak jag måste säga."

  211. "Ni kommer märka att jag skriver fel.
    Jag stavar väldigt dåligt."

  212. "Och när jag blir nervös
    stavar jag ännu sämre."

  213. "Ni kan väl säga till om det ska
    vara två L eller O i stället för Å."

  214. "Va? Kan inte du stava?",
    säger en kille.

  215. "Inte så bra", måste jag erkänna då.

  216. "Men du skriver ju böcker?"
    "Ja, men det är inte samma sak."

  217. "Det handlar om berättelserna,
    karaktärerna och tonen i språket."

  218. "Så hur ni stavar nu
    spelar inte så stor roll för mig."

  219. "Men jag vill ju kunna läsa
    vad ni skriver..."

  220. "...för jag är nyfiken på
    era berättelser."

  221. Här märker jag hur
    mitt intresse och tillkortakommande-

  222. -ytterligare sänker tröskeln för oss.

  223. Jag bjuder in eleverna
    i vårt gemensamma skrivrum-

  224. -det här skrivrummet som håller på
    att växa fram i klassrummet.

  225. Sen samlar jag in sportord
    på whiteboardtavlan.

  226. Hur känns det att vinna?
    "Som Niagarafallet."

  227. Sporttermer: teka, battla.

  228. Vad gör man när man förlorar?
    Skriker "skiiiiit".

  229. Väldigt noga att det ska vara fem i.

  230. Hur känns det att maxa ur allt?
    "Mjölksyra till hundra procent."

  231. Vad ropar man till varandra
    på planen? "Kom igen!"

  232. När vi har fyllt
    hela whiteboarden med ord-

  233. -så ger jag eleverna
    en startmening att börja skriva på.

  234. Alla kommer i gång,
    lite olika engagerade-

  235. -och olika snabba med
    att komma i gång.

  236. Men jag uppfattar det som
    att alla är med.

  237. Vi har ju också pratat i gång oss...

  238. ...och har orden
    på whiteboardtavlan bakom mig.

  239. Det här att prata i gång texten har
    byggt som en bro in i skriftspråket.

  240. För mitt intryck är...

  241. ...att eleverna kan se rätt
    skräckslagna ut framför pappret.

  242. Men nu har vi startat gemensamt,
    för att sen göra nåt individuellt.

  243. I talspråket sprudlar
    alltid ordkreativiteten.

  244. Det kan man höra i skolkorridorerna.

  245. Ibland vet inte eleverna om det är
    okej att ta med "sitt språk"-

  246. -över i skriftspråket.

  247. Det har jag ju sanktionerat
    och sagt att det är okej.

  248. Jag gillar "skiiiiit" med fem i.

  249. En av tjejerna som läraren varnat för
    sitter böjd över pappret.

  250. Hon sitter i sin skrivbubbla,
    med sitt språk, med sin berättelse.

  251. Efter en stund vill hon att jag ska
    komma och läsa, och det vill jag.

  252. Så jag går till hennes bord
    och läser texten.

  253. Det är en text
    om ett anfall på en fotbollsplan.

  254. Om dribblingar, kommunikation,
    kärlek och seger - en jättefin text.

  255. När alla har skrivit klart får bland
    annat den här tjejen läsa sin text.

  256. Så hon läser den för klassen.

  257. Senare i lärarrummet
    kommenterar läraren det här.

  258. De hon förväntade sig skulle skriva
    skrev visserligen-

  259. -men kanske med större osäkerhet.

  260. Och de hon inte trodde
    skulle skriva skrev.

  261. Tjejen som hon
    hade definierat som lågpresterande-

  262. -var i det här fallet högpresterande.
    Det var omvända världen.

  263. Nu går vi över till nästa klassrum.

  264. Här känner jag igen energin från
    den första klassrumsberättelsen.

  265. Men det här är en större grupp,
    vilket nog påverkar det som hände.

  266. Läraren har varnat mig
    för ett gäng med killar-

  267. -och direkt märker jag
    att de sitter där - vänstra hörnet.

  268. Jag börjar med att ställa frågor.

  269. Jag blir tvungen att rikta in mig
    på det hörnet ganska snabbt-

  270. -för de hörs, kan man säga.

  271. Jag börjar att ställa frågor
    till gruppen och killarna.

  272. De käbblar lite men börjar svara
    och kommer med motfrågor.

  273. Det blir en spännande diskussion
    om vad en bra bok bör innehålla.

  274. "Vi bjuder dig på lite tips, så kan
    du bara gå hem och skriva det sen."

  275. "Fint" säger jag. "Då får jag
    göra det när jag kommer hem."

  276. "Men nu
    behöver jag lite ord från er."

  277. "Nåt man gör,
    tänker eller säger varje dag."

  278. Nu kommer det en kanon av ord
    från killarna hela tiden.

  279. Jag skriver så snabbt jag hinner.

  280. Det är mycket slangord som är svåra
    att stava, men jag gör mitt bästa-

  281. -och samlar också in ord
    från den övriga gruppen.

  282. Och...

  283. Jag upplever att killarna i hörnan-

  284. -har lätt för
    att förstå vad jag menar-

  285. -hur de ska göra för att komma
    i ett kreativt läge med orden.

  286. Jag upplever att det är nåt
    de gillar med vår dialog-

  287. -hur jag sanktionerar deras talspråk
    som lika dugligt som andra ord.

  288. Jag upplever att de känner sig hemma-

  289. -i mitt sätt
    att utmana eller ifrågasätta-

  290. -de regler för skrivande som
    de känner igen från skolarbetet-

  291. -som ju också är nödvändiga där-

  292. -men inte just här,
    när de ska skriva texter med mig.

  293. Det fungerar fint med orden, och
    whiteboarden bakom mig blir full.

  294. Det är rätt pratigt men härligt,
    och energin far hit och dit.

  295. Det blir en skön ordmix.
    Mobil, andas, asså, cool, chillar.

  296. Sen ska vi skriva, och jag vet att
    jag måste ner till hörnan omgående.

  297. Så jag sätter i gång dem
    och börjar röra mig mot hörnan.

  298. Men nån vill fråga mig nåt på vägen,
    så jag pratar med henne.

  299. Sen sätter jag kurs på hörnan.
    Men jag hinner inte.

  300. För en stol hivas
    bakåt i klassrummet.

  301. Ganska långt. Inte nära nån av
    eleverna, lärarna eller mig.

  302. Den kraschar rakt in i en bokhylla.

  303. "Jag hann nästan", tänker jag då.

  304. Det var tydligt för mig
    att det fanns en chans här.

  305. Orden och dialogerna oss emellan hade
    kunnat vinna över den där stolen-

  306. -som flög tvärs genom rummet.

  307. Nu kommer Andreas tillbaka.

  308. Tack ska du ha.

  309. Tack, Malin. Det var en
    väldigt fin berättelse i tre delar.

  310. När jag läste det här
    för ett par dar sen-

  311. -tänkte jag att aggressionen hos
    den här killen har många bottnar.

  312. En av bottnarna är ångest.
    Ni fick en anknytning först-

  313. -och så bryts den när du
    vänder dig till tjejen.

  314. Hans ork att härbärgera de
    förhoppningar han har ger ångest.

  315. Allt det här
    är ju redan din insikt själv-

  316. -men det är talande för
    hur känslig en relation är.

  317. Framför allt när man inte har
    språket till sitt förfogande.

  318. Vilken oerhörd inbjudan det är
    att få börja skriva-

  319. -och låta sina tankar bli verklighet.

  320. Det är
    ett fantastiskt arbete du beskriver-

  321. -som har likheter
    med psykoterapeutiskt arbete-

  322. -som ju också syftar till
    att orden ska få giltighet-

  323. -och innehåller det här måttet av
    våldsamhet, tror jag man kan säga.

  324. Våldsamheten handlar delvis
    om att ge upp, också-

  325. -bromsar och hämningar-

  326. -och låta sig påverkas
    av sina egna impulser-

  327. -och inte veta vart det leder.

  328. Så det innehåller ett moment
    av att ge upp och av mod.

  329. Därför är dina beskrivningar
    väldigt relevanta för oss.

  330. Om nån vill säga nånting
    har vi några minuter kvar.

  331. Tio minuter knappt.

  332. Man kan fråga nånting,
    men man kan också berätta nånting.

  333. Eller en egen reflektion.
    Det kan handla om...

  334. ...om mitt skrivande, som jag också
    berättade om, eller om boken...

  335. ...eller om klassrumsscenerna.

  336. Det är svårt att se. Är det nån?

  337. För mig har det varit väldigt kul med
    mötena som jag och Andreas har haft.

  338. Det har blivit så tydligt för mig...

  339. Jag har fått syn på det jag har gjort
    via Andreas vinkel.

  340. Det har varit spännande dialoger
    med varsitt par glasögon.

  341. Jag har haft mina författarglasögon
    och du har haft dina...psykglasögon.

  342. Precis. Nån av er här
    med psykglasögon på-

  343. -kanske vill säga nåt.

  344. Ja. Du sa det här med
    att du inte kunde stava så bra.

  345. Jag vet inte om det är så
    eller om du hittade på det?

  346. -Att jag inte kunde...?
    -Stava.

  347. Det har jag inte hittat på.

  348. Vad var det då som fick dig
    att uttrycka dig genom att skriva?

  349. För mig har ju det aldrig varit...

  350. I det litterära skrivandet
    har det aldrig varit ett hinder.

  351. Det är ett hinder när jag skriver
    mejl eller när jag ska skriva nåt...

  352. ...som har
    att göra med att söka jobb.

  353. I det kreativa skrivandet
    har jag på nåt sätt struntat i det.

  354. Men däremot minns jag en av de första
    gångerna jag skulle till en klass.

  355. Då gick jag från tåget
    till den här skolan.

  356. Jag gick och sa för mig själv:
    "Om en timme får jag gå tillbaka."

  357. Jag var lite smått skräckslagen.

  358. Jag insåg att jag måste säga
    att jag stavar dåligt.

  359. Jag var svettig över det.

  360. Om jag hade kunnat undvika att
    säga det, då hade jag undvikit det.

  361. Men de skulle ju märka det
    på en gång.

  362. När jag då sa det märkte jag
    vilken effekt det hade.

  363. Nån sa: "Jag har dyslexi."

  364. De bekräftade för mig
    att det var okej.

  365. Och jag...andades ut-

  366. -och har med åren också börjat
    se på det som nåt som värdefullt.

  367. Det här har liksom guidat mig till-

  368. -att tillkortakommandena
    kanske inte är så himla rysliga.

  369. Klokt. Det påminner om statsrådet här
    tidigare som berättade om sig själv.

  370. Tack.

  371. Jag kom att tänka på en teatergrupp
    som spelade i skolorna på 70-talet.

  372. De hade en grundpjäs, men eleverna
    skulle bidra till innehållet.

  373. Många hade en massa idéer-

  374. -och några skrev bara
    "jävla skit" över ett papper.

  375. Teatergruppen hade tanken att allt
    som eleverna skrev skulle finnas med.

  376. När de sen spelade pjäsen
    kunde alla elever-

  377. -höra sina egna ord uttalas
    av professionella skådespelare.

  378. Och de som skrivit "jävla skit"
    kunde inte släppa kontakten.

  379. De bytte mejladresser och hörde av
    sig. Aldrig hade de kunnat tänka sig-

  380. -att någon skulle uttala
    deras slarvigt skrivna ord-

  381. -som om de vore värt nåt.

  382. Så den här tanken om att om man
    ska börja göra sig förstådd-

  383. -måste man börja med
    att nån måste lyssna.

  384. Verkligen. Det var en fin historia.

  385. Jag ska försöka uttrycka
    det jag känner.

  386. Just det där exemplet du tog upp med
    tjejen som satt i sin skrivbubbla-

  387. -som ansågs inte vara så bra på att
    skriva men plötsligt kom i gång.

  388. Men de som ansågs högpresterande
    kunde inte skriva lika bra.

  389. Kan det vara så
    att de som anpassar sig till andra...

  390. -...tappar sig själva?
    -De som kunde...?

  391. De högpresterande anpassar sig
    jättemycket till de andras krav-

  392. -du förstår vad jag menar -
    och kunde inte hitta sig själva sen.

  393. Men den där tjejen hade ju bara sig
    själv, så hon klarade av det.

  394. -Så tror jag precis att det är.
    -Det är så starkt också...

  395. Du har kanske en släng av dyslexi.

  396. Du är en fantastisk förebild
    för de som har den problematiken.

  397. Att stava rätt
    är också att gå efter normen.

  398. -Det är fantastiskt.
    -Att förstå normen.

  399. När du läste kom man in i din bubbla.

  400. Det är en fantastisk värld. Jag tror
    att du har mycket att bidra med.

  401. Tack, snälla. Jag tror...

  402. Min erfarenhet är att frågor
    som jag ofta får från de som anses...

  403. ...som nån som läraren
    har sagt är högpresterande...

  404. De använder inte det ordet,
    men jag läser in det.

  405. Då blir frågan ofta...

  406. "Vad vill du att jag ska göra?"
    Det är det som du är inne på.

  407. De försöker leta efter
    en instruktion från mig-

  408. -och då blir det alltid:
    "Jag vet inte".

  409. "Det är ju din berättelse.
    Vilka ord sa du på whiteboarden?"

  410. Där är jag benhård med
    att jag vet inte.

  411. "Jag kan hjälpa dig med andra grejer,
    men med det här vet jag inte."

  412. Det kan leda till att man blir
    frustrerad eller ser en möjlighet.

  413. Eller till att man
    bara skriver om röda läppar...

  414. ...och tar klichéer och tänker
    "Det är nog det här hon vill ha".

  415. Jag känner igen mig i det du säger.

  416. Jo, jag funderar på det här
    med att skriva för unga vuxna.

  417. Det du läste nu har
    en fysisk direkthet, på nåt sätt.

  418. Är det så att du har valt
    att skriva för unga vuxna eller unga-

  419. -för
    att din personlighet passar ihop-

  420. -med den specifika vitaliteten
    som ungdomar har-

  421. -eller anpassar du dig till olika
    grupper? Hur tänker du kring det?

  422. Jag tror inte jag anpassar mig.

  423. Jag är väldigt förtjust i ungdomar,
    generellt och som grupp.

  424. Jag tycker alltid att det är kul
    att prata med ungdomar.

  425. Och jag får ofta frågor.

  426. "Hur träffar du tonläget?
    Tjuvlyssnar du, eller hur gör du?"

  427. Och jag tjuvlyssnar i och för sig,
    men det beror inte på det, tror jag.

  428. Jag tror att det är ett tonläge
    som jag känner att jag har.

  429. När jag skrev min första ungdomsbok
    var den hos en vuxenbokförläggare.

  430. Han tyckte att boken var bra-

  431. -men undrade
    om det kanske var en ungdomsroman.

  432. Då gick jag på möte
    med en ungdomsboksförläggare-

  433. -och den här förläggaren för att
    prata om om det var en ungdomsbok.

  434. Och då frågade jag
    vilken skillnaden är.

  435. "Kan ni förklara för mig vilken
    skillnaden är, för jag är osäker."

  436. Jag hade bara skrivit
    om den här tjejen-

  437. -och inte tänkt så mycket mer,
    helt enkelt.

  438. Och då sa
    den här vuxenbokförläggaren:

  439. "Karakteristiskt för en ungdomsroman
    är ett starkt presens-nu."

  440. Men vem vill skriva en bok
    utan ett starkt presens-nu?

  441. Vem vill det? Det tror jag inte
    att jag kommer att göra.

  442. Men jag har skrivit en vuxenroman
    som heter "Människor som ljuger".

  443. Jag tror att nåt av det här
    presensnuet finns med där också.

  444. Men där är ju...
    Karaktärerna är äldre.

  445. Genom ungdomsböckerna har
    personerna hela tiden blivit äldre.

  446. Jag hade det på känn
    att det snart blir en vuxenbok-

  447. -för karaktärerna passerar nån
    åldersgräns, där det vippar över.

  448. Och det gjorde det också, så det
    blev en bok om desperata 30-åringar-

  449. -som hade också nåt av presensnuet
    som jag är intresserad av-

  450. -som kanske också kan kopplas
    till det här våldsamma skrivandet-

  451. -den här
    "i närheten av gränsen"-grejen.

  452. Jag vet inte om det var nåt svar.

  453. -Det där är tiden, va?
    -Ja, den finns där.

  454. Är det nån som vill säga nåt mer?
    Vi har två minuter.

  455. -Eller?
    -Jag vet inte.

  456. Jo, visst, här framme.

  457. Är det legitimt
    att skriva om våld för unga?

  458. Vad är din uppfattning
    som träffar många unga?

  459. Vågar de skriva våldsamt?

  460. -Om de själva vågar det?
    -Tycker de det är okej?

  461. Finns det tabu kring våld också?

  462. Eller är det uppluckrat?

  463. Om man ser på att våld kan vara
    utåtagerande eller inåtvänt-

  464. -så finns det många
    som skriver texter-

  465. -om våld mot sig själva. Det
    uppfattar jag som ganska vanligt-

  466. -och det uppfattar jag också
    som nåt som kan vara svårt att...

  467. För det kan man ju inte låta bara...

  468. ...vara där
    utan att svara på på nåt sätt.

  469. Det blir ju ett svek, på nåt sätt.

  470. Men...

  471. ...oftare skriver de texter
    som är våldsamma mot en själv...

  472. ...än utåtagerande.

  473. Men man kan också låtsasskriva lite.

  474. Man skriver om mord och dragna vapen.

  475. Men då har man gått in
    i en kliché för att skydda sig.

  476. Men jag har också läst texter-

  477. -där våldet
    kan vara påtagligt som ett hot.

  478. Så jag skulle inte säga
    att våld är tabu, riktigt.

  479. Men när jag berättar om
    "Rör vid mig" är det påtagligt-

  480. -hur killarna
    lutar sig framåt vid nån passage-

  481. -nu är de med, och vid nån annan
    passage är det tjejerna.

  482. Just det laddade
    i att tjejgänget vill hämnas-

  483. -på de killar
    som har gjort oförrätter mot dem.

  484. De följer efter dem tills de
    är ensamma och hoppar på dem.

  485. Så det är
    ett visst mått av misshandel.

  486. Och här blir det alltid väldigt tyst-

  487. -och man känner att tjejerna
    och killarna är med extremt mycket.

  488. Så att här är det nånting som är...

  489. ...viktigt, tror jag.

  490. Där slutar vi. Det känns bra
    att sluta i en laddning så här.

  491. Vi tackar dig så väldigt mycket.

  492. Textning: Markus Svensson
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Det våldsamma skrivandet

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Författaren Malin Isaksson berättar om sitt arbete med att möta unga läsare och elever på skolor och hur hon utmanar dem att börja skriva. Vad händer i klassrummet mellan henne, läraren och eleverna? Vi får också höra henne läsa ur sin bok "Rör vid mig" och berätta om karaktärerna i boken. Moderator: Andreas Murray. Inspelat den 29 januari 2016 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Andreas Murray & Maria Edlund, Krica och Sapu.

Ämnen:
Svenska > Skrivande
Ämnesord:
Elever, Kreativt skrivande, Litteraturestetik, Litteraturvetenskap, Språkvetenskap, Unga vuxna
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

Hälsoministerns syn på unga vuxna

Frågor om rör unga vuxnas hälsa är väldigt viktigt för regeringen men även för mig med egen erfarenhet av utmattningsdepression, säger folkhälsominister Gabriel Wikström. Här berättar han om regeringens arbete för att förbättra och förebygga unga vuxnas hälsa. Inspelat den 29 januari 2016 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Andreas Murray & Maria Edlund, Krica och Sapu.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

Det våldsamma skrivandet

Författaren Malin Isaksson berättar om sitt arbete med att möta unga läsare och elever på skolor och hur hon utmanar dem att börja skriva. Vad händer i klassrummet mellan henne, läraren och eleverna? Vi får också höra henne läsa ur sin bok "Rör vid mig" och berätta om karaktärerna i boken. Moderator: Andreas Murray. Inspelat den 29 januari 2016 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Andreas Murray & Maria Edlund, Krica och Sapu.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

Unga vuxna och unga vuxnas identitetsutveckling

Björn Wrangsjö, docent i barn- och ungdomspsykiatri, konstaterar att psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem. Han har studerat två grupper med stora likheter och skillnader. Unga som tillbringar nästan all tid vid datorn och på nätet och unga som ansluter sig till islamistiska rörelser. Här försöker Björn ge en beskrivning av deras livsläge och vad deras sökande går ut på. Föreläsningen avslutas med en frågestund tillsammans med Folkhälsominister Gabriel Wikström och moderator Maria Edlund. Inspelat den 29 januari 2016 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Andreas Murray & Maria Edlund, Krica och Sapu.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

Affektfokuserat arbete med unga vuxna

Katja Bergsten, psykolog och psykoterapeut, beskriver här den Affektfokuserade arbetsmodellen som används i terapeutiska situationer. Affekter är våra grundläggande känsloreaktioner, bland annat ilska, sorg, glädje, rädsla och skam. När vi hamnar i affekt aktiveras kroppsliga reaktioner och vi mobiliserar för agerande. I terapin undersöks dessa känslor för att skapa förståelse kring problemen. Inspelat den 29 januari 2016 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Andreas Murray & Maria Edlund, Krica och Sapu.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

Ett existentiellt perspektiv i mötet med unga vuxna

Bo Blåvarg är terapeut som i sin yrkesroll träffar många unga vuxna. Han arbetar på Ersta vändpunkten, ett behandlingshem för anhöriga till missbrukare. Här berättar han om grundläggande begrepp och människosyn inom existentiell psykologi och terapi. Existentiell terapi handlar människans förhållande till livets givna omständigheter: döden, osäkerheten i tillvaron, friheten att välja och en hotande meningslöshet. Inspelat den 29 januari 2016 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Andreas Murray & Maria Edlund, Krica och Sapu.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

Förebyggande arbete mot unga vuxnas självmordshandlingar

Professor Danuta Wasserman forskar om ungdomars psykiska hälsa. Här berättar hon om riskfaktorer och skyddsfaktorer, om internationell forskning och förebyggande arbete för att förhindra självmord bland unga. 800 000 människor i världen dör varje år i självmord, det är fler än malaria, bröstcancer eller demens, säger Danuta. Inspelat den 29 Januari 2015 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Andreas Murray & Maria Edlund, Krica AB.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Humanist- och teologdagarna 2014

Sanningen om Shakespeare

William Shakespeare är en av de mest kända författarna genom tiderna. Men var det han som skrev alla pjäser, eller var det någon annan? Eric Pudney, forskare i litteraturvetenskap, reder ut frågan. Inspelat den 11 april 2014. Arrangör: Lunds universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - Kina

Poesin i blodet

Poesi betyder ordets tempel på kinesiska. Den kinesiska poesitraditionen sträcker sig flera tusen år tillbaka och är alltjämt levande. Vi möter forskare, poeter och poesiälskare.

Fråga oss