Titta

UR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

UR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

Om UR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

Talspråk är temat för årets grammatikfestival, med föreläsningar om allt från det svenska språket i Amerika till de engelska lånorden i chichewa. Inspelat på Göteborgs universitet den 18 mars 2016. Arrangör: Göteborgs universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016: GöteborgsgrammatikenDela
  1. Hej på er. Kul att så många är här
    så sent på en fredag.

  2. Göteborgsgrammatik ska jag prata om.

  3. Det enkla sättet att skriva
    en grammatik-

  4. -är att använda sin kunskap
    om språket.

  5. Man använder sin språkkänsla.

  6. Man har lärt sig svenska
    under många herrans år.

  7. Såna här grammatikböcker...

  8. Den här av Natanael Beckman hade jag
    när jag läste nordiska språk 1968.

  9. De är skrivna utifrån
    vad författarna kan om svenska.

  10. Sen är det värt att säga att det här
    är mycket skriftspråk.

  11. Dialekten är ju talspråk.

  12. Ska man skriva en talspråksgrammatik,
    eller en dialektgrammatik-

  13. -får man tänka på lite andra saker.

  14. Det jobbiga sättet är förstås
    att spela in, transkribera, tolka-

  15. -och försöka få kläm på de mönster
    som finns i dialekten.

  16. Det jag tänker visa här sen är
    att hur man än försöker-

  17. -går det inte att belägga allting,
    utan man måste ta till språkkänslan.

  18. På gott och ont.
    Men vilka har tolkningsföreträde?

  19. Vem vet hur göteborgska låter?

  20. Det kan vara Pelle, 95 år.

  21. Jag hade skrivit i tidningen
    om det göteborgska ordet "kombarris".

  22. Det är en stor sten, hävdar jag. Men
    Pelle, 95, var av en annan mening.

  23. Han pratade med sin granne,
    som skrev till mig.

  24. "Tala om för professorn att en
    kombarris är en sten man kan kasta."

  25. "Jag har ju bott i Gamlestan, så jag
    måste för fan veta vad som är rätt."

  26. Det här är underbart, och jag har
    träffat fler dialektala språkpoliser.

  27. Är man född i Gamlestan
    vet man vad det heter.

  28. De födda i Masthugget och Majorna
    vet också det-

  29. -och de är inte alltid överens.

  30. Det finns de som har skrivit
    om göteborska.

  31. Det finns två små, trevliga böcker.

  32. Först är det Bertil Björseth 1958.
    "Göteborgsspråket".

  33. Bengt Holmberg, "Språket i Göteborg".
    Honom hade jag som lärare.

  34. Man kan säga att Holmberg
    skriver av Björseth väldigt mycket.

  35. Sen finns det ett manus på arkivet
    i Göteborg:

  36. "Göteborgsmålet, särskilt med hänsyn
    till vulgärspråket".

  37. Det är ett opublicerat manuskript,
    men det är skrivet 1922, 1923.

  38. Det hänvisar Björseth till ofta.
    Sen finns det förstås ordsamlingar.

  39. Fagerlind använder rätt ofta
    såna här typordlistor-

  40. -som man samlade in
    för att dokumentera dialekten-

  41. -innan man hade tillgång
    till bandspelare.

  42. Stadsdialekten var inte intressant-

  43. -men man var ute i Askim, Björlanda
    och så där.

  44. Det som i dag är stadsdelar
    i Göteborg.

  45. Nåväl.

  46. Jag skulle ju tala om översikter
    i göteborgsgrammatiken.

  47. Nu gör jag en del andra saker, men
    det här är väldigt kort om fonologi.

  48. Korta I och korta Y blir,
    inte riktigt men nästan, E och Ö.

  49. I det berömda "feskekörka" har vi
    "fisk"-"fesk" och "kyrka"-"körka".

  50. Men gäller det alla I och E?

  51. Gäller det framför nasal?
    "Timme"-"temme"?

  52. "Jag ska ringa." "Jag ska renga."
    Det är lite tveksamt där.

  53. Vi har dentaler
    istället för supradentaler.

  54. "Foss" istället för "fors". "Fort"
    blir "fott". "Bord" blir "bod".

  55. Långa a-ljud som blir å-aktiga.
    "Gatan"-"gåtan".

  56. Det draget finns i stockholmskan,
    och kanske ännu mer i göteborgskan.

  57. D faller i slutljud. "Brö, rö, dö".

  58. Däremot inte i inljud. "Kläder" och
    "läder" blir inte "kläer", "läer".

  59. Det blir det i många andra dialekter.

  60. Sje-ljudet är sällan tunt, eller
    främre som Jenny skulle ha sagt.

  61. Ett främre sju hette i Göteborg
    flickskole-sje, fruntimmers-sje.

  62. Det var ett fint sje-ljud
    som kunde användas på flickskola.

  63. Pojkar fick inte använda det.

  64. Jag hade en klasskamrat som sa sju
    så, och det blev tumult i klassen.

  65. Matematikläraren sa: "Säg schu",
    och då säger han "sju".

  66. Då blev det ännu roligare
    för oss andra.

  67. Långt i-ljud kan bli j-aktigt.
    "Fijn bijl".

  68. Precis som nåt slags Lidingö-I.
    Det gäller delvis Y också.

  69. Detta är ett ganska nytt drag.

  70. Vi kan säga att Björseth och Holmberg
    skriver lite om-

  71. -att man kan höra det på läroverk.

  72. Nu kan man höra det mycket mer.

  73. Kort E och Ä skiljer sig inte åt.
    "Sett" och "sätt".

  74. E och Ä före R och J kan bli A.
    "Berget"-"barjet".

  75. "Herre"-"harre". "Mej" blir "maj".

  76. Vad gäller R är det väldigt tydligt-

  77. -att ju mer man R:ar sina R
    desto mer göteborgare blir man-

  78. -och desto färre år har man
    på Göteborgs universitet.

  79. Jag vet en gubbe som sa:
    "Där är en brrandsprruta." Hårda R.

  80. Där det lite mer medelklassaktiga
    R-ljudet är mer frikativt.

  81. "Brandspruta". Lite fint.

  82. Ö-ljuden följer ofta
    det standardsvenska mönstret.

  83. "Hö"-"höra". "Sjö"-"skör". "Ö"-"ör".

  84. Men så har vi det här Ö-uttalet
    i en packe ord utan R efter.

  85. "Tjöta, bröta, vröla, döna, lösa,
    knö", och några till.

  86. Det var snabbt hur det ser ut.

  87. Nu ska ni få lyssna på lite
    göteborgska ett par minuter.

  88. Transkriptionen här
    är inte finfonetisk-

  89. -och han pratar lite längre
    än vad ni får höra.

  90. Det är spännande.

  91. -Var är du född nånstans?
    -Ja e född på Landsvägsgata 25.

  92. De skedde 1917,
    mä e tvillingtös å ja samtidit.

  93. De va svåra förhållanden,
    dålit mä mat.

  94. Mossan hade oss två på armana-

  95. -å så hade vi en pojk te
    som hette Einar.

  96. Ho sto i kö å få lite potäter.
    När ho kom fram så va potätera slut.

  97. De va te å gå hem för mossan
    å sätta på kålrötter.

  98. En ble uppväxt bara på kålrötter.

  99. Ja var sjuk som liten.
    Ja hade möcke skrofler.

  100. De ble la att
    man feck ju inte någen rejäl mat-

  101. -å så va ja ganska klen
    när ja föddes också.

  102. Å hur de va så geck la tiden.
    En feck la följa mä i vimlet och...

  103. Så växte man tell å ble lite större
    å sen kom de ju tell mera bröder-

  104. -under tiden som vi växte upp.

  105. Å så geck tiden å vi följde mä
    å vi va ut å lekte.

  106. -Vad lekte ni på den tiden?
    -Vi lekte möcke på Skansen Kronan.

  107. Där hade vi lejon vi satt å red på,
    å vi rulla oss i backarna.

  108. På vintern kasta vi snö på poliserna.

  109. Dom hade kaskar på den tiden.

  110. Jag gjorde snöbollar å min bror Einar
    kasta och precka den där kasken.

  111. De va sköj.

  112. -Det var inte som dagen busstreck?
    -De gjorde vi inte.

  113. En gång fick ja mej ett bra
    kneppe stryck uttå fassan.

  114. Ja hade knöckt tre bräder.

  115. Då hade vi inga skriskor mä spetsar,
    de va runda skriskor mä nos på.

  116. Ja gjorde mej e böna
    uttå dom där tre brädena.

  117. E böna gjorde man...
    E lita kört böna.

  118. Den va inte längre än...vi ska säja
    en tretti, förti centimeter.

  119. Ja tog ett par spikar för å spika
    ihop den där böna.

  120. Under, för å få tyngd på denna böna,
    hämta ja tre, fyra tegelstenar-

  121. -å band under verket. Ju tyngre böna
    va te bättre geck den.

  122. Bort med dig.

  123. Jag vill gärna visa min fina böna
    som jag fick en gång.

  124. Om man lyssnar på bara
    den första sidan av inspelningen-

  125. -finns det många grammatiska saker
    att plocka ut.

  126. Plus alla uttalsdragen,
    som a-ljuden, sje-ljuden och så där.

  127. "Ja e född på Landsvägsgata."
    "Jag" blir "ja", och "är" blir "e".

  128. Bestämd form blir "Landsvägsgata",
    inte "Landsvägsgatan."

  129. "Mä e tvillingtös."
    "Mä" istället för "med".

  130. Obestämd artikel "e", inte "en".

  131. Lite spännande. Det är den feminina,
    obestämda artikeln.

  132. Han säger: "På den tiden."

  133. Inte "tia" och inte "tin".
    D:et finns kvar där.

  134. Föräldrarna heter "mossan"
    och "fassan".

  135. "Tala" för "talade" förstås.
    "Ho hade oss på armana."

  136. "Hon" heter "ho".

  137. Och "armana"... R:et faller där.

  138. "En pojk te som hette Einar."
    "En" är obestämd artikel maskulinum.

  139. Sen kommer "ho" igen,
    och "så va potätera slut".

  140. Det är några av dragen.

  141. Språket varierar. Interindividuellt,
    alla pratar inte likadant.

  142. Och intraindividuellt, att jag inte
    hela tiden talar på samma sätt.

  143. Då är frågan hur man fångar
    dialektens grammatik.

  144. I bara det här lilla vi hörde
    sa mannen både "te" och "tell".

  145. Faktiskt med väldigt litet mellanrum.

  146. "En ble uppväxt bara på kålrötter"-

  147. -men två rader nedanför:
    "man feck ju inte någon rejäl mat."

  148. Ibland är det "en" som subjekt,
    ibland "man". Så talar vi allihop.

  149. Men hur sjutton beskriver man det?

  150. Jag tog fyra inspelningar
    och plockade ut personliga pronomen.

  151. Så kan man fundera på
    hur man gör en grammatik på det.

  152. Här är den gubben vi hörde.

  153. Han har en massa "ja", "du", "han",
    "mej" och "min".

  154. Men han har inte "dej"
    och inte "din".

  155. Han har inte fyllt ut alla luckorna.

  156. Vi har en yngre man. Jo, han har
    ett par ålderdomliga drag.

  157. "Ho" för "hon"
    är ett ålderdomligt drag.

  158. Vi har en yngre man,
    född på 40-talet.

  159. Han har "hon" tre gånger,
    och "ho" en gång.

  160. Han har "hans" och "hanses".

  161. Vi har en kvinna född 1889,
    och hennes personliga pronomen.

  162. Ni ser att hon har "ho" sju gånger,
    och så dyker det upp ett "hon".

  163. Tredje person pluralis "di",
    men också ett "dom".

  164. Lite kul är första person possessivt
    pronomen. "Min", "mi" och "mina".

  165. "Min" är den maskulina formen,
    "mi" är den feminina.

  166. En fjärde inspelning är en gammal
    kommunalpolitiker född 1906.

  167. Det var en lite kortare inspelning,
    men han är standardspråklig.

  168. Hur sätter man ihop det där?
    Det blev nåt sånt där.

  169. Och så lade jag till mina egna,
    som jag hade hört på andra ställen.

  170. Då blir det så... Nu blev det lite
    fult på "våran" och "vårat".

  171. En grammatik som beskriver dialekten
    måste nästan bli stökigare-

  172. -än Beckmans "Svensk språklära"
    där man kan idealisera lite mer.

  173. Jag idealiserar här också
    och gör nån slags abstraktion-

  174. -men man måste ta med den variation
    som finns, som "hon"-"ho".

  175. "Ni" och "i" är också intressant
    i andra person pluralis.

  176. "I" är den äldre formen,
    "ni" är den nyare.

  177. Så kan man göra. Sen finns det en
    grej som inte fanns i inspelningarna-

  178. -men som är ganska rolig.

  179. Vi har vokativ i göteborskan,
    liksom i latin och grekiska.

  180. Det heter:
    "Dû, kan du komma hit lite."

  181. Aldrig "Du, kan dû komma hit lite."
    Ni hör att det är omöjligt.

  182. "Har du sett boken?"
    "Har dû sett boken" finns inte.

  183. "Dû" kan också komma efter.
    "Kom nu, dû!"

  184. Men det här var intervjuer,
    och då dyker inte vokativ upp.

  185. I samtal, vanligt resonerande,
    är det inte svårt att belägga dem.

  186. Han vi hörde hade lite äldre
    göteborgsk substantivböjning.

  187. Det spännande är att vi hade
    ett tregenussystem-

  188. -och det som skiljer sig från dagens
    svenska är ett genus femininum-

  189. -där den obestämda artikeln var "e".
    "E tös." "E böna."

  190. Och i bestämd form "tösa", "böna".

  191. Och i bestämd form pluralis
    inte "töserna" och "bönorna"-

  192. -utan "tösera", "bönera".

  193. Det finns en skillnad till.

  194. De här neutrala substantiven
    som slutar på vokal.

  195. "Ett äpple", "flera äpplen".

  196. Traditionellt har n:et
    inte varit med, utan "flera äpple".

  197. Det här är ett väldigt idealiserat
    sätt att beskriva det-

  198. -men det är nog det man skulle hitta
    om man plockade ut alla substantiv.

  199. Det som sen har hänt i göteborgskan
    är väl att "e" som obestämd artikel-

  200. -nog inte finns kvar längre. Jag har
    skrivit att det finns hos de plus 70-

  201. -men jag kanske skulle ha skrivit
    plus 80, eller 90.

  202. Former som "tösa" och "dörra"
    i bestämd form lever kvar lite grann.

  203. Inte som en del av grammatiken,
    utan som en del av stilen.

  204. Det är lite tufft att säga "dörra".

  205. Min son född 1980 hade en skylt
    på dörren: "Stäng dörra."

  206. Jag knackade på och frågade varifrån
    den böjningsformen kom och han sa:

  207. "I fotbollen heter det 'dörra',
    i skolan 'dörren'."

  208. Det är nog en korrekt analys
    från hans sida.

  209. Former som "tösera", "gatera"
    är nog på upphällningen.

  210. Plus 60 skrev jag,
    men sånt är alltid lite vagt-

  211. -men yngre göteborgare
    använder dem nog inte.

  212. Verb är ju en besvärlig historia.

  213. Det här är de verb som fanns
    i första inspelningen.

  214. Jag har stoppat in dem i tempushögar,
    men hur gör man grammatik på detta?

  215. Då får man egentligen gå till
    Beckmans grammatik.

  216. Då har vi konjugationerna.

  217. Här är standardspråket
    och göteborskan i princip identiska.

  218. Nåt intressant dialektalt är att
    det heter "har jagat".

  219. T:et hörs i göteborgskan,
    liksom i Götaland i stort.

  220. I Svealand är det vanligare att man
    säger "har jaga", alltså T:et faller.

  221. De starka verben är lite roligare.

  222. "Springa, sprang, sprungit".

  223. Där är supinumformen i göteborgskan,
    skulle jag säga.

  224. Det är lätt att hitta såna exempel.

  225. "Har sprönget".
    Det är ett Ö, och ett E på slutet.

  226. Men detta är inget böjningsfenomen,
    utan ett uttalsfenomen.

  227. Kört U blir ofta Ö,
    alltså "kungen" blir "köngen".

  228. Det var honom ni såg förut.
    "Fisk" blir "fesk".

  229. Supinumändelsen -it.

  230. Även göteborgare som har lärt sig
    att tala prydligt...

  231. Vi på universitetet säger inte "fesk"
    utan "fisk"-

  232. -men jag tror att "har sprunget",
    ändelsen -et, har man alltid med sig.

  233. "Sprungit" låter väldigt konstigt,
    tycker nog många av oss.

  234. "Hunden är bortsprungen".
    Det kommer igen.

  235. Sen finns det en del verbgrupper
    som är extra kul.

  236. Den standardspråkliga formen
    "skriva, skrev, skrivit"-

  237. -blir i göteborgskan "skriva, skrev,
    skrevet". "Den är skreven."

  238. "Slita, slet, sletet".
    "Den är sleten."

  239. Det här är inte unikt göteborgskt,
    utan det är ett västgötskt mönster.

  240. Göteborgskan och västgötskan
    delar ofantligt många drag.

  241. Det roliga när man sitter med det här
    och man får fundera lite på det-

  242. -är att ibland vet man inte
    vad det heter.

  243. Vi tar "Bli, blev, blevet".

  244. Men participformen?
    "Överbliven", "överbleven"?

  245. "Bleven", säger man det ensamt?
    "Efterbleven" finns inte.

  246. Det gäller att hitta ord-

  247. -som finns i
    det vardagliga språkbruket.

  248. Alltså "skrida".
    Hur böjer man "skrida"?

  249. Min språkkänsla säger mig inget, för
    jag har inte lärt mig att böja det.

  250. Sen finns det en del som hör hit,
    som "vrida".

  251. Det heter "vri" i infinitiv.
    Sen "vre" och "vrett".

  252. Så det följer tredje konjugationen
    med svaga verb.

  253. Om man verkligen vill belägga
    de här formerna-

  254. -var det en student här
    som letade starka verb-

  255. -i en konstig liten bok,
    "Gusten från kusten", skriven 1951-

  256. -med kåserier skrivna på göteborgska.
    Mats Hilmersson heter han.

  257. Han plockade ut alla starka verb,
    och dessa hörde till den här gruppen.

  258. Han hittade några stycken, men det är
    många rutor som inte fylls.

  259. Speciellt participhögen.
    Det enda som fanns var "skrevna".

  260. Då måste man använda sin intuition,
    eller fråga folk vad det kan heta.

  261. En annan grupp
    som också är lite lurig-

  262. -är "frysta, frös, frusit",
    där det var ett U i supinum.

  263. Där är det göteborgska mönstret
    "frysa, frös, fröset." "E frösen".

  264. Den här gruppen är ännu konstigare.

  265. När jag funderar på det har jag
    olika ö-ljud i "frös" och "fröset".

  266. Förklaringen är nog att "fröset"
    är en dialektal böjningsform-

  267. -och den uttalas så. Jag säger
    inte "frös". Frågan är varför.

  268. Det kanske är så att det där är
    en standardspråklig hög för mig.

  269. Det är ett typiskt fall där man
    får intervjua folk och fråga-

  270. -hur de uttalar det här,
    eller be dem böja verb.

  271. Det kan vara svårt att samla ihop
    ansvarsfulla medborgare-

  272. -och säga att man vill
    att de böjer verb.

  273. Men man är tvungen att göra lite så.

  274. Kruxet är ibland participformerna.
    Man är väldigt osäker på dem.

  275. Här var det ännu sämre träffar
    när man letade igenom kåserierna.

  276. På 80 sidor tycker man att man borde
    få ihop lite mer än det här-

  277. -men det blev inte mer än så.

  278. Empirin, inspelningar
    och transkriptioner räcker inte till-

  279. -för den grammatiska analysen.
    Det är inte så överraskande.

  280. Vi pratar om språkliga variabler
    i sociolingvistiken.

  281. Med en enkel sak som kort I blir E,
    "lille" blir "lelle"-

  282. -tar det nog bara några minuter
    att få nåt belägg.

  283. Men vill man höra "frusen" eller
    "frösen" får man hålla på länge.

  284. Det får man locka fram på andra sätt.

  285. Man får använda sin språkkänsla,
    eller frågelistor, intervjuer o.s.v.

  286. Men som sagt,
    språkkänslan är opålitlig-

  287. -vad gäller ord man inte använder
    så ofta.

  288. Supinumformerna "lidit" och "ridit",
    och så där.

  289. Det var inte det stadsbarnen sa
    speciellt ofta.

  290. Jag tänkte köra lite teori på slutet.
    Var kommer den här dialekten från?

  291. Hur har vi skapat den?

  292. Vi har pratat med varandra
    ganska länge.

  293. Jag tror att bakgrunden
    till göteborgskan-

  294. -är slutet på 1800-talet.
    Industrialisering, urbanisering.

  295. Det byggdes fabriker,
    många flyttade in till stan.

  296. De flesta kom från grannskapet.

  297. Västergötland, Bohuslän, Halland,
    Småland, Dalsland.

  298. Dessutom byggdes det områden
    där de skulle bo.

  299. De här gamla landshövdingehusen.
    Landala, Annedal, Gamlestan, Majorna.

  300. Och alla pratade med varandra.

  301. Det är ju tusentals miljontals samtal
    mellan människor-

  302. -med lite olika språklig bakgrund.

  303. De talade nog inte med varandra
    på samma sätt som nåt år tidigare-

  304. -där på Tjörn, i Kinna
    eller var det nu var nånstans.

  305. De anpassade sitt tal till vad de
    uppfattade som standardspråk.

  306. De hade gått i skolan och kyrkan,
    och visste hur standardsvenskan lät.

  307. Deras barn däremot växer upp
    med det här som modersmål.

  308. Man kan anta att för dem blev
    variationen inte lika stor.

  309. Här skärper man det där om
    hur mycket språket får variera.

  310. Variationerna minskar, och ur det där
    får vi nåt vi kan kalla göteborgska.

  311. De etablerar nån dialekt.

  312. Och så kan man tänka sig
    att det inte bara är determinism-

  313. -nån naturprocess, utan att det finns
    nån medveten vilja i det också.

  314. Jag har ett citat från Fagerlind.

  315. Det opublicerade manuskriptet
    från 20-talet.

  316. Där talar han om det speciella...

  317. Det finns ett ö-ljud i Göteborg
    som inte är "hö" eller "höra".

  318. Det är u-aktigt Ö.

  319. Jag tänker på när man gick i skolan:
    "Frûken!"

  320. Det lägger Fagerlind märke till,
    och skriver så här:

  321. De tidiga göteborgarna
    ville tala om att-

  322. -de inte är bönder,
    eller torpare och statare.

  323. Men de ville också tala om att de
    inte tillhörde familjen Bernadotte.

  324. "Vi bor i Annedal och Landala,
    inte i Vasastan eller Lorensberg."

  325. Det ligger säkert mycket i det här.

  326. Nu ska jag skynda mig lite.

  327. Hur gick det här till i detalj?

  328. Omgivande dialekter har alla "la".
    "Det var la bra."

  329. Standardspråket har "väl".
    Göteborgskan har båda.

  330. "La" är vardagligare,
    "väl" lite mer formellt.

  331. I vissa omgivande dialekter har vi
    det här att P, T, K blir B, D, G.

  332. "Pipa"-"piba". "Kaka"-"kaga".
    "Båten"-"båden".

  333. Varken standardspråket
    eller göteborgskan har det.

  334. Västgötskan har ett knepigt mönster
    med både bakre och främre R. "Röra".

  335. Först bak, sen fram. Det har varken
    standardspråket eller göteborgskan.

  336. Kanske grejer som alla omgivande
    dialekter har, som "la", kommer med-

  337. -medan de udda grejerna, som
    "pipa"-"piba", inte får vara med.

  338. Men ett mysterium är att samtliga
    dialekter runt Göteborg har tjockt L.

  339. Standardspråket har bara tunt L.
    "Blå".

  340. "Ful", med tjockt L.
    "Ful", med tunt L.

  341. Göteborskan har bara tunt L.
    Hur är det möjligt?

  342. Vi säger att 1899 flyttade det in
    2 000 människor till Göteborg.

  343. 1 900 borde ha med sig tjocka L.
    Och så försvinner de.

  344. Året efter kommer det 2 000 människor
    till, varav 1 900 har tjocka L.

  345. Det måste ha varit att det var
    väldigt bonnig att ha tjocka L.

  346. Vem har lärt dem det?

  347. Skolan har mycket att säga till om
    vad gäller attityder.

  348. Hur man ska och inte ska tala.

  349. Jag hittade på 1970-talet en skrift,
    "Göteborgsdialekten och skolan"-

  350. -med några anvisningar. Den kom ut
    1939 på uppdrag av skolförvaltningen.

  351. Det här är första sidan.

  352. Man anar en viss kritisk inställning
    till dialekterna.

  353. Så vad är det för onaturliga
    spänningar i mina talorgan?

  354. "Vilka dialektdrag gör talet särskilt
    odistinkt och otydligt?"

  355. "Vi vill inte försvåra inlärandet av
    ett gott och hygieniskt sånguttal."

  356. För man kan inte sjunga på dialekt.

  357. Det var väl en sanning
    fram till 1970-talet.

  358. Det fanns även
    en praktisk pedagogisk del-

  359. -i den Björsethska utredningen
    från 1939.

  360. Björseth skrev
    den här grammatikboken sen, 1956.

  361. Den har inte samma perspektiv.

  362. "Vad kan man göra för att mildra
    mer stötande former av dialekten?

  363. Jag ska inte sjunga. Musiken kommer
    senare i en annan lokal.

  364. Men jag kan läsa en dikt för er.

  365. Det skulle man öva på.

  366. Jag tycker att det är
    ganska fascinerande.

  367. Man talar om sociala skillnader
    i språket.

  368. Om man tillhörde dem som sa "båda",
    det å-aktiga a-ljudet, och "köngen"-

  369. -och det var en majoritet av eleverna
    på 30-60-talen, och ställde frågan:

  370. "Vilka är 'folk' och vilka är 'vi'?"
    så är det intressant.

  371. "Farsan och morsan, ja.
    Men fröken och jag säger 'bada'."

  372. Det är inte alldeles självklart
    vilka slutsatser man skulle dra.

  373. Det här är egentligen nånting...
    Det här är min sista bild.

  374. Det finns ett variationsmönster
    i dialekten som man måste ta med.

  375. Man kan göra göteborgska val,
    neutrala val och standardval.

  376. Jag kan säga "Den kostar sju kronor"
    på göteborgska.

  377. Andra ändan: "Den kostar sju kronor."
    "Jag är inte från Göteborg!"

  378. Sen kan man vara listig och säga
    "sju kronor". Tre olika "sju".

  379. Det å-aktiga a-ljudet
    är det göteborgska "gåtan"-

  380. -men den kan nog även vara
    det neutrala valet.

  381. "Jag bor på Vasagatan." Det a-ljudet
    blir lätt lite för märkvärdigt.

  382. Och om vi tar det här dental istället
    för supradental, "fott" och "koss"-

  383. -är det ett drag som är mycket
    vanligare hos talare över 50.

  384. Det är på väg bort.

  385. Men jag vill tala dels om grammatiken
    och dels om attityden till dialekten.

  386. Jag ska avsluta med att citera
    vad en student en gång sa-

  387. -angående attityder. Jag frågade om
    hon gillade göteborgska, och hon sa:

  388. "Göteborgska låter fult,
    men det känns gott." Tack ska ni ha.

  389. Tack så väldigt mycket.

  390. Det finns tillfälle till frågor,
    kommentarer.

  391. -Jag är faktiskt från Södertälje.
    -Förlåt.

  392. Tack för ett jättespännande föredrag.

  393. Hur tror du att man talade
    i Göteborg-

  394. -innan industrialiseringen?
    Hur lät dialekten då?

  395. Tänk om jag visste det.
    Det har jag tänkt på ofta.

  396. Jag tror att det mycket oftare,
    om vi går till 1700- och 1800-talet-

  397. -var en tvåspråkig situation.

  398. Man hade dels sin dialekt, och i
    andra situationer försökte man tala-

  399. -vad det nu kan ha varit,
    högspråk eller den fina familjen.

  400. Tjänstefolket bodde ofta i samma hus
    som herrskapsfolket-

  401. -och försökte nog tala
    på det fina sättet med herrskapet.

  402. Men sinsemellan talade dialekt.
    Det är vad jag tror.

  403. Att det inte fanns nåt
    vi skulle kalla göteborgska.

  404. I Språkbanken har jag letat efter
    första belägget på "göteborgska".

  405. Kruxet är att kvinnor i Göteborg
    också är göteborgskor.

  406. Det är först i slutet av 1800-talet-

  407. -som nån säger nånting om göteborgska
    faktiskt.

  408. Men uttalsdrag
    kan ju ha funnits tidigare.

  409. Jag vill fråga om i-ljudet.

  410. Jag är stockholmare,
    men pappa var göteborgare.

  411. Han läste en ramsa som jag alltid
    har trott var ren göteborgska.

  412. Den lät så här:
    Molin kom åkande på velisipin

  413. Han blev så svitti så han kasta sej
    på sängen me ett sla

  414. -Jag fattade inte allt du sa.
    -Han hette Molin.

  415. Han cyklade,
    så han kom åkande på "velisipin".

  416. Det var väldigt vad i-aktigt det var.

  417. Han ble så svitti
    så han kasta sej på sängen me ett sla

  418. -Är det bohusländska?
    -Ja, så kan det naturligtvis vara.

  419. I Bohuslän har man haft de i:en,
    både korta och långa.

  420. Så är det antagligen.

  421. Så talar inte den där farbrorn
    från Haga som vi lyssnade på.

  422. Tack för hjälpen.

  423. Tack för allt detta, Lars-Gunnar.

  424. Jag har en fråga som rör den bestämda
    formen av "gatan", d.v.s. "gata".

  425. Jag bodde på Andra Långgatan-

  426. -som min pappa och farbror självklart
    kallade Andra Långgata.

  427. Det stämmer väl här.

  428. Om man åker spårvagn eller buss
    i Göteborg finns det inspelade-

  429. -utrop av hållplatser.

  430. Om man lyssnar noga på det
    är A slutvokalen där.

  431. Man kan ofta höra "Kungsgata",
    "Andra Långgata".

  432. För mig låter det som syntetiska
    sammansättningar här.

  433. Har du blivit konsulterad om detta-

  434. -och använt ditt betydliga
    inflytande-

  435. -för att sponsra göteborgskan
    på våra kollektiva transportmedel?

  436. Nej, men jag är sugen på
    att göra det.

  437. Jag är ganska missnöjd med
    hur det låter på spårvagnen.

  438. Det är mycket där jag vill ändra på.

  439. Det vore trevligt om det hördes
    att man är i Göteborg.

  440. -Så du är oskyldig till det?
    -Ja.

  441. Till de språkliga skavanker
    vi kan höra på spårvagnen.

  442. Jag har ett kort konstaterande
    och en fråga.

  443. Angående spårvagnsutropen.

  444. Jag vill minnas att de hade
    mer standardspråkliga utrop.

  445. Förut var det de gamla, sprakiga,
    med nån gammal gubbes röst.

  446. Nyligen gjorde de om dem,
    för kanske sju år.

  447. Då var det nåt standardspråk,
    och de sa "Nordstaden".

  448. Men nu är det en ganska go
    ungdomsgöteborgska.

  449. Jag känner mig bekväm med utropen
    just nu.

  450. Men min fråga var om...

  451. Du pratar om en arbetargöteborgska-

  452. -med den här dialektnedskrivningen.

  453. Men hur skulle du säga...

  454. Gäller detta bara arbetargöteborgska,
    eller gäller det alla klasser?

  455. Jag skulle säga så här-

  456. -att man tar de där typiska dragen...

  457. Jag hade listan på uttalsdrag
    i början.

  458. Dentaler för supradentaler, a-ljudet,
    sje-ljudet och alltihop.

  459. Om man har alla dem identifierar det
    nog en arbetarklassgöteborgska.

  460. Ju färre av de dragen, så går man upp
    några steg på den sociala skalan.

  461. I både Björseths och Holmbergs böcker
    identifierar de göteborgsdialekten-

  462. -och sen nåt de kallar det lokala
    riksspråket, och sen riksspråket.

  463. De försöker tala om
    två distinkta varieteter.

  464. Det är en glidande skala.

  465. När man talar om det som ligger
    längst från standardspråket-

  466. -är det typiskt för, ska vi säga,
    industriarbetet och varvsarbetet.

  467. För att bevara dialekten är det bra
    att låsa in en del av befolkningen-

  468. -från sju till fem,
    där de bara får prata med varandra.

  469. I serviceyrken har man
    massor av språkliga kontakter-

  470. -och förändrar sitt språk, och
    det i sig är ett hot mot dialekten.

  471. Så det är jättebra med SKF och varven
    för att bevara dialekten.

  472. Jag hörde talas om
    bergsjögöteborgska.

  473. Är det nåt som kommer att bestå,
    eller är det bara nån flyktig grej.

  474. Med bergsjögöteborgska menar du nog
    den göteborgska varianten-

  475. -av rinkebysvenska och rosengårdska.

  476. För 20-30 år sen trodde vi kanske
    att det skulle försvinna.

  477. Men de flesta i dag skulle nog säga
    att det här kommer att bestå.

  478. Det har fått en prestige, liksom även
    stadsdialekt har fått en prestige.

  479. Det är fräckt och tufft. Man är lite
    farlig och kan spela fotboll.

  480. Zlatan Ibrahimovic lär inte förändra
    sitt sätt att tala-

  481. -även om han ekonomiskt
    har alla förutsättningar för det.

  482. Och de som växer upp i Rosengård
    är rätt imponerade av honom.

  483. Så det kommer att bestå.

  484. Mina mor- och farföräldrar
    är alla födda i Göteborg.

  485. De sa exempelvis:
    "Hon är ute och rökar."

  486. -Är det nåt du har stött på?
    -Jajamän.

  487. -Är det andra verb också...
    -Tjuvrökat.

  488. Jodå. När jag visade de svaga verben
    och de mönstren-

  489. -har göteborgskan samma mönster
    som standardspråket.

  490. Men diverse verb följer...

  491. Det heter "kokte" och "bakte",
    till exempel.

  492. Och det kan bli
    "röka, rökade, rökat".

  493. Att det skuttar från en konjugation
    till en annan är vanligt.

  494. Tack så mycket för denna
    grundliga genomgång.

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Göteborgsgrammatiken

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Lars-Gunnar Andersson, professor vid Göteborgs universitet, berättar om de utmärkande dragen i göteborgskans ljudlära, formlära och satslära. De största avvikelserna från svenskt standardspråk finns i uttalet och ordböjningen, till exempel i paradigmen för böjningen av substantiv, starka verb och personliga pronomen. Inspelat på Göteborgs universitet den 18 mars 2016. Arrangör: Göteborgs universitet.

Ämnen:
Svenska > Språkbruk > Dialekter
Ämnesord:
Dialekter, Dialektgeografi, Språkvetenskap
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

Diskursmarkörer i italienska

Sara Lindbladh, doktorand vid Göteborgs universitet, presenterar en del ur sin forskning av italienska diskursmarkörer. Hon förklarar varför dessa ord är så viktiga i italienskt talspråk och beskriver flera av de olika typer av funktioner som de kan fylla. Inspelat på Göteborgs universitet den 18 mars 2016. Arrangör: Göteborgs universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

Hur standardiserar man älvdalskan?

Yair Sapir är filosofie doktor vid Högskolan Kristianstad. Han är född i Israel, har bott i Danmark och valde att forska i älvdalskan. Här berättar han om hur ett litet, hotat språk utan litterär tradition kan, eller bör, standardiseras. Inspelat på Göteborgs universitet den 18 mars 2016. Arrangör: Göteborgs universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

Att visita svenskan i Amerika

Henrietta Adamsson Eryd, doktorand vid Göteborgs universitet, har genom resor till USA forskat om det svenska språket i landet. Här delar hon med sig av inspelningar med svenskättlingar i USA och berättar om vad forskningen kommit att förklara om ett språks besök i ett nytt land. Inspelat på Göteborgs universitet den 18 mars 2016. Arrangör: Göteborgs universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

Skriv som du pratar?

Michelle Waldispühl, fil dr vid Göteborgs universitet, berättar om ord som hörs och skrivs ner och hur stavelser ändras beroende på vem som skriver. Namn, uttal och stavning präglar ett ords framtida användning. Inspelat på Göteborgs universitet den 18 mars 2016. Arrangör: Göteborgs universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

Överklasstockholmska

Precis som andra stadsdialekter kännetecknas stockholmska av social variation, det vill säga språkliga skillnader mellan olika samhällsklasser. Här berättar Jenny Öqvist, fil dr vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, närmare om den "fina" stockholmskan - överklasstockholmskan. Inspelat på Göteborgs universitet den 18 mars 2016. Arrangör: Göteborgs universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

Göteborgsgrammatiken

Lars-Gunnar Andersson, professor vid Göteborgs universitet, berättar om de utmärkande dragen i göteborgskans ljudlära, formlära och satslära. De största avvikelserna från svenskt standardspråk finns i uttalet och ordböjningen, till exempel i paradigmen för böjningen av substantiv, starka verb och personliga pronomen. Inspelat på Göteborgs universitet den 18 mars 2016. Arrangör: Göteborgs universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

Jaså, näså, joså

Dialog- och diskurspartiklar i svenskt talspråk har behandlats av flera samtalsforskare. Här berättar Kerstin Norén, professor vid högskolan Väst, om "jaså" och andra svenska responspartiklar. Inspelat på Göteborgs universitet den 18 mars 2016. Arrangör: Göteborgs universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grammatikfestivalen 2016

Uttala engelska låneord i chichewa

Över åtta miljoner människor talar chichewa i Malawi, Moçambique, Zambia och Zimbabwe. Laura Downing, professor vid Göteborgs universitet, berättar här om hur låneord från engelskan används, böjs och görs om för att passa i språket chichewa. Inspelat på Göteborgs universitet den 18 mars 2016. Arrangör: Göteborgs universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Skolbibliotek 2014

Läsförståelse i olika genrer

Barbro Westlund är forskare i didaktik med inriktning på läsförståelse. Hon visar hur man genom olika genrer kan utveckla elevers läsförståelse. Konferensen hölls på Hotel Riverton i Göteborg 18-19 mars 2014. Arrangör: Skolporten.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - Kina

Allt fler vill lära sig kinesiska

Om man ska kunna lära sig kinesiska är det bra om man är musikalisk. Det säger 22-åriga språknörden Linnea Niklasson som älskar att bo i Peking. Vi möter också Cecilia Lindqvist, en svensk auktoritet i Kina som revolutionerat synen på de kinesiska tecknen.

Fråga oss