Titta

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Om UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Föreläsningar om hur du i din yrkesroll och som medmänniska möter barn som utsatts för våld och övergrepp. Hur bemöter man barn som vittnen i polisförhör? Hur upptäcker skolpersonal barn som misshandlas i hemmet? Hur ska man reagera som vuxen vid misstankar om att barn far illa? Moderator: Anna Norén. Inspelat den 23-25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Till första programmet

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?: De överlevde UtöyaDela
  1. Vi ska berätta om vår forskning-

  2. -om hur skola och polis har bemött
    de ungdomar som var på Utøya-

  3. -när terrorn drabbade Norge-

  4. -den 22 juli 2011.

  5. Det var
    ett politiskt motiverat terrorangrepp.

  6. Händelsen skakade såväl enskilda
    medborgare som samhället i stort-

  7. -liksom hela omvärlden.

  8. Händelserna är välkända, men vi vill
    ändå ta er tillbaka till det som skedde.

  9. Här ser ni två foton. Det första visar
    hur regeringskvarteret i Oslo såg ut-

  10. -efter att terroristen
    hade detonerat en bomb.

  11. Det var både tjänstemän som var på
    jobbet och tillfälliga förbipasserande-

  12. -som dödades eller skadades.

  13. Nio människor dog,
    nio skadades svårt-

  14. -och minst tvåhundra
    skadades lindrigt.

  15. Nästa foto föreställer Utøya-

  16. -som är en liten, idyllisk ö som ligger
    i en fjord några mil utanför Oslo.

  17. Det befann sig 565 personer-

  18. -på sommarlägret på Utøya
    denna julidag.

  19. AUF - Arbeiderpartiets
    ungdomsförbund har sommarläger där.

  20. Det var det 85:e lägret i ordningen
    som de här ungdomarna deltog i.

  21. De här händelserna ligger till grund för
    den forskning som vi ska tala om i dag.

  22. Här ser ni ett flygfoto av Utøya.

  23. Som ni ser så är det en ganska liten ö-

  24. -så när 565 ungdomar och vuxna-

  25. -jagades runt på den här ön
    i åttio minuter var det inte...

  26. Det finns gömställen men många
    var i rörelse, och alla hörde skotten.

  27. De hörde att skotten kom allt närmare.

  28. När det gäller exponering innebär det...

  29. Alla hörde skott, och nästan alla fick
    lov att springa i jakt på ett gömställe.

  30. 93 procent hörde skrik,
    och 87 procent såg döda människor.

  31. Det säger sig självt att de där åttio
    minuterna var en stark upplevelse.

  32. Här har vi foton av...

  33. Det här var
    ett av de första mötena med hjälparna.

  34. Nu är vi på fastlandet.

  35. Ett hotell användes som hjälpcenter-

  36. -och de som hade sina föräldrar i
    närheten återförenades med dem där.

  37. Många kom från andra delar av landet-

  38. -och för dem dröjde det längre innan de
    fick återförenas med sina föräldrar.

  39. NKVTS - Nasjonalt kunnskapssenter
    om vold og traumatisk stress-

  40. -fick i uppdrag att utföra forskning-

  41. -om det som skedde den 22 juli.

  42. Det hela delades in i tre huvudprojekt.

  43. Det första
    handlade om regeringskvarteret-

  44. -det andra om Utøya-

  45. -och det tredje om hur händelserna
    har påverkat Norges befolkning-

  46. -mer generellt.

  47. Det skol- och polisprojekt som vi ska
    prata om ingår i Utøya-projektet.

  48. Det handlar om Utøyaöverlevarnas
    upplevelser och reaktioner.

  49. Här ser ni den stora projektgruppen.

  50. Det har lagts ner mycket resurser
    på den här forskningen.

  51. Det är en longitudinell studie
    som fortfarande pågår.

  52. Om ni tittar längst till höger från ert
    håll räknat. Nej, längst till vänster.

  53. Där har vi professor Grete Dyb
    som är projektledare för Utøyastudien.

  54. När man ser på den psykiska hälsan
    fyra månader efter terrorangreppet-

  55. -så var det 50 % av ungdomarna
    och närmare 25 % av föräldrarna-

  56. -som hade symptom som motsvarade
    eller gränsade till PTSD.

  57. 70 procent av ungdomarna
    och 40 procent av föräldrarna-

  58. -led av ett eller flera symptom
    på ångest eller depression.

  59. Då ska vi se. Vi måste inte
    ta det ända från början, men vi...

  60. Nu är vi i fas.

  61. Här ser vi att sorg var vanligt. Tre
    fjärdedelar av dem som varit på Utøya-

  62. -förlorade en nära vän, en flick-
    eller pojkvän eller en familjemedlem-

  63. -under terrorangreppet.

  64. Ett citat av en artonårig flicka-

  65. -kan belysa hur det kunde vara
    att bli inkallad till polisförhör-

  66. -en månad efter händelsen.

  67. Hon säger: "Jag litade inte på polisen."

  68. "De ringde och sa: 'Du måste
    komma på förhör då och då.'"

  69. "'Du får ha med dig nån. Vill du det?'"

  70. "Jag brukar inte behöva ha nån med
    mig så jag sa: 'Nej, det går nog bra.'"

  71. "Sen funderade jag en stund,
    och så ringde jag till mamma."

  72. "Jag sa: 'Mamma, jag ska
    på polisförhör. Jag fattar ingenting.'"

  73. Händelsen sammanföll
    på ett ungefär med skolstarten.

  74. "Alldeles innan skolstarten
    hölls den sista begravningen."

  75. "Det var min bästa vän.
    Skolan kändes väldigt avlägsen."

  76. "Jag hade sömnproblem."

  77. "Jag orkade inte gå upp i vanlig tid om
    morgnarna. Jag var ständigt utmattad."

  78. "Tanken på att försöka ta skolan
    på allvar kändes helt främmande."

  79. Vi har definierat vår forskning
    om polis och skola-

  80. -utifrån ett traumainformerat perspektiv
    som vi förklarar som följer:

  81. Det rör sig om att hjälpinstanser
    som ska hjälpa traumatiserade barn-

  82. -ska inlemma ett tramuainformerat
    perspektiv i sin verksamhet.

  83. Målet är att kvaliteten på vården av
    traumautsatta barn ska förbättras.

  84. Beteckningen
    instanser som hjälper barn-

  85. -omfattar
    ett vitt spektrum av instanser-

  86. -såsom hälsovård, socialtjänst, skola-

  87. -utryckningspersonal och rättssystem.

  88. De här instanserna har ganska
    olika uppgifter när det gäller barn.

  89. De behöver olika sorters kunskaper
    och har inte samma sorts ansvar-

  90. -men de ska tillmötesgå
    barnens behov-

  91. -och målet är
    att de ska ha adekvata metoder-

  92. -samt att de ska kunna
    erbjuda bästa möjliga hjälp i tid.

  93. Här ryms en tankegång
    om en enhetlig filosofi.

  94. Då behövs det kunskaper från
    tvärvetenskapliga forskningsområden.

  95. Hjälparna måste ha kunskaper
    som de sen får öva på att använda-

  96. -så att de kan upptäcka och identifiera
    de symptom som de sen ska avhjälpa.

  97. Problemet är att folk har kunskaper-

  98. -som de sen ofta
    får svårt att tillämpa i praktiken.

  99. Hör ni mig inte?

  100. Kunskaperna som systemet bygger på-

  101. -hämtas från konsensusrapporter som
    vi har fått fler och fler av efter hand.

  102. I konsensusrapporterna råder enighet-

  103. -om vad som är
    omedelbar och bra krishjälp.

  104. Vi ska inte gå närmare in på det, men
    om ni tänker läsa en artikel om saken-

  105. -rekommenderar vi en av Stevan
    Hobfoll som 2007 samlade ihop-

  106. -en relativt stor expertpanel-

  107. -som gick igenom forskning om
    och erfarenheter av vad som hjälper.

  108. Tillsammans identifierade de
    de här fem principerna-

  109. -som bör finnas på plats mycket
    snart efter att en kris har inträffat.

  110. Sense of safety - att känna sig säker.
    Calming - man måste lugna ner sig.

  111. A sense of self efficacy
    - en tro på eller en förvissning om-

  112. -att man kan påverka sin situation.

  113. Och community efficacy - när det inte
    räcker att påverka situationen själv-

  114. -ska man kunna söka stöd hos andra
    i sitt nätverk, t.ex. skola och polis-

  115. -och känna att de kan hjälpa till.

  116. Connectedness handlar om hopp.
    Nej, social support - socialt stöd.

  117. Och sen har vi även hopp.

  118. Det har skrivits mycket om det här-

  119. -men det här är en viktig artikel som vi
    verkligen rekommenderar att ni läser.

  120. Hur överför vi de här teorierna
    om omedelbart krisstöd-

  121. -till en skolkontext?

  122. Jo, man upprättar struktur,
    rutiner och ett normalt vardagsliv-

  123. -så fort som möjligt.

  124. Det innebär att man måste börja gå
    i skolan igen. Det är rådet som ges.

  125. Brymer, en forskare från USA som
    har jobbat mycket med det här, säger:

  126. "Skolan är ofta först med att återuppta
    sin verksamhet efter en kris"-

  127. -"och blir då
    en viktig källa till stöd."

  128. "Lärare kan i hög grad
    bidra till att stabilisera situationen."

  129. "Skolan brukar vara den viktigaste
    sociala mötesplatsen för eleverna."

  130. Då är ju frågan:

  131. Hur operationaliserar vi det här,
    och hur ska det gå till i praktiken?

  132. -Vi går vidare till polisen.
    -Ja.

  133. Att delta
    i förhör och rättsliga processer-

  134. -kan nog betraktas som ett betydligt
    större problem än att gå till skolan.

  135. Man kan fråga sig hur såna här
    processer påverkar människor-

  136. -som till exempel de här ungdomarna.

  137. Vi har valt att lyfta fram-

  138. -Judit Hermans kända bok från 2003
    - "Trauma and recovery".

  139. Deltagande i egna rättsprocesser
    kan innebära en förhöjd risk-

  140. -för att trauman
    vidmakthålls och förstärks-

  141. -eftersom man kan uppleva att man
    har tappat kontrollen över situationen.

  142. Rättssystemet kan trigga i gång
    posttraumatiska stressreaktioner.

  143. Å andra sidan vet vi även
    att deltagande i rättsprocesser-

  144. -kan leda till hälsorelaterade fördelar
    för offren.

  145. Det kan ge dem en känsla
    av att kunna beskydda andra.

  146. Det kan även återupprätta
    offrens tilltro till samhället.

  147. Det där var bakgrunden
    till det som vi ska prata om nu.

  148. -Nu ska du prata om polisen.
    -Ja, så du får sitta och vänta en stund.

  149. Det här är ett foto av en polisbil på
    Oslos gator strax efter terrordådet.

  150. Det är ett mycket speciellt foto
    och en mycket speciell situation.

  151. Det var en sorgsen och kärleksfull
    poliskår som rörde sig på Oslos gator.

  152. Det låg mänger av rosor
    runt om i Oslo.

  153. Det var
    en speciell situation för de poliser-

  154. -som skulle förhöra ungdomarna.

  155. Terroristen var ju iförd
    en egentillverkad polisuniform-

  156. -när han utförde skjutningen på Utøya.

  157. Många av ungdomarna var oroliga
    när polisen kom för att rädda dem.

  158. Det bestämdes därför-

  159. -att ungdomarna inte skulle behöva
    möta uniformerad polis vid förhören.

  160. I Norge bär inte polisen uniform
    när de genomför förhör-

  161. -men det kunde ju finnas
    uniformerade poliser i korridorerna.

  162. Det här var den första åtgärden
    som vidtogs för att beskydda offren.

  163. Polisen förhörde sammanlagt
    460 personer under en kort tid.

  164. Trycket var mycket stort.

  165. Man började hålla förhören
    cirka en månad efter massakern.

  166. Frågan är ju ifall förhör och hälsa,
    som jag pratade lite om nyss-

  167. -är motstridiga företeelser.

  168. Ur ett juridiskt perspektiv har polisen
    som huvuduppgift att utreda brott.

  169. Förhör bör hållas så snart som möjligt-

  170. -så att informationen
    är så färsk som möjligt.

  171. Informationen ska förstås helst
    vara så detaljerad som möjligt.

  172. Man ställer alltså detaljerade frågor-

  173. -om de mest traumatiska händelserna,
    eftersom det är det alltihop handlar om.

  174. Utifrån ett traumaperspektiv
    har vi som mål att inte göra ont värre.

  175. Numera vet vi även-

  176. -att man bör se till så att offren
    får en naturlig läkningsprocess.

  177. De allra flesta återhämtar sig bra när
    de får tillgång till god social omsorg-

  178. -och stöttning.

  179. Vi vet att det är särskilt viktigt under
    den allra första tiden efter händelsen-

  180. -att man låter bli
    att försöka uppmana offren-

  181. -till att berätta om starka upplevelser-

  182. -om de inte själva för dessa på tal.

  183. Här uppstår det ett konfliktförhållande
    mellan polisens behov av information-

  184. -och offrens behov av att skyddas från
    att behöva prata om sina upplevelser.

  185. Vi undrade hur ungdomar
    som utsatts för nåt så traumatiskt-

  186. -upplevde de förhör som genomfördes
    så pass kort tid efter händelsen.

  187. Vi har frågat ungdomarna
    hur de upplevde förhören.

  188. Vad uppfattades som positivt,
    och vad utgjorde extra påfrestningar?

  189. 320 av de överlevande
    som intervjuades i Utøyastudien-

  190. -deltog även
    i vår undersökning om polisförhören.

  191. Vi ställde en öppen fråga
    om deras erfarenheter av förhören.

  192. Vi ställde även fem slutna frågor,
    bland annat om polisens metoder-

  193. -om ungdomarnas
    reaktioner på förhören-

  194. -och om huruvida de uppfattade
    förhören som meningsfulla eller inte.

  195. Här ser ni resultaten.
    Så här svara de alltså.

  196. Cirka 90 procent upplevde
    att polisen lyssnade och förstod.

  197. Det var överraskande för oss.

  198. Cirka 70 procent-

  199. -upplevde det inte
    som en påfrestning att delta.

  200. Men vi ser ju
    att 30 procent tyckte att det var det.

  201. När det gäller meningsfullhet
    varierar siffrorna lite mer.

  202. Fördelningen mellan meningsfullt och
    inte meningsfullt är ungefär lika stor.

  203. Det var mycket få som hade
    starka reaktioner under förhören.

  204. Några hade starka reaktioner efteråt.

  205. Men det här är ganska bra siffror när
    det gäller beskyddet av de här vittnena.

  206. Det här är intressant,
    för vi har ju även ställt öppna frågor.

  207. De visar hur kvalitativ information-

  208. -kan bidra till
    att fylla ut kvantitativa svar.

  209. Det vi såg när vi analyserade svaren-

  210. -var att det här var nånting som många
    av dem kände sig skyldiga att göra.

  211. Många oroade sig i förväg, men de
    tyckte att det gick bättre än förväntat.

  212. Det kan förklara
    de positiva upplevelserna.

  213. Många trodde att det skulle gå till
    som förhör som de hade sett på tv.

  214. Upplevd kontroll i situationen i fråga
    visade sig vara en viktig faktor.

  215. Väldigt många av ungdomarna
    sa att det var okej.

  216. "Det gick bra. Det var okej."

  217. Vi upptäckte att ordet 'okej' innefattar
    ganska mycket för en ung människa.

  218. Det fanns
    positiva och negativa aspekter-

  219. -men även en mittenkategori med
    positiva och negativa upplevelser.

  220. Vi valde ut tre teman som kunde
    beskriva de här upplevelserna.

  221. Var i läkningsprocessen befann de sig?

  222. Hur långt hade de kommit
    i sin bearbetning av sina trauman?

  223. Hur upplevde de
    samtalen med förhörsledaren?

  224. På vilket sätt
    kändes förhören meningsfulla?

  225. Jag ska nu visa er några citat om var
    i bearbetningsprocessen de befann sig.

  226. Vissa upplevde
    att de hade en bearbetad berättelse.

  227. De tyckte att det var skönt att berätta.

  228. "Det gick väldigt bra eftersom jag
    gärna berättar om det som hände."

  229. "Jag berättade mer än jag behövde.
    Det kändes skönt att få det ur sig."

  230. "Det var en lättnad att få berätta
    alla detaljer om hur blodet sprutade."

  231. "Sånt som man inte
    kan berätta för andra."

  232. De kände nog inte
    att de behövde skydda polisen.

  233. Och så har vi dem som hade
    en delvis bearbetad berättelse.

  234. "Jag börjar få det lite på avstånd nu."

  235. "Det har blivit lättare och lättare
    att prata om det som hände."

  236. "Jag hade berättat min historia så ofta
    att det kändes som en utantilläxa."

  237. "Det var först när han frågade
    vad jag kände som jag bröt ihop."

  238. "Då mindes jag mycket mer."
    Känslan av kontroll börjaden svaja.

  239. Sen har vi
    den obearbetade berättelsen.

  240. "Jag återupplevde allting
    under flera dagar."

  241. "Det var för tidigt att gå in på såna
    detaljer. Jag vill inte prata om det."

  242. Det var nån som skyddade sig själv
    genom att inte prata.

  243. Kanske saknades
    ett bra socialt nätverk.

  244. Hur upplevde de kommunikationen?

  245. De som gärna ville berätta-

  246. -beskrev polisen
    som professionell och empatisk.

  247. "De tog mig på allvar. Polisen
    hade avsatt hela dagen åt mitt förhör."

  248. "Jag fick prata så länge jag ville,
    och jag fick berätta helt fritt."

  249. "Jag fick god kontakt med polisen,
    så att sitta där och prata med henne"-

  250. -"kändes faktiskt riktigt bra."

  251. "Hon var inte direkt nån gammal
    lärarinna. Hon kunde sin sak."

  252. Det här tycker jag understryker att det
    här med att tjänstemän är trygga-

  253. -i sina roller-

  254. -är det allra viktigaste.

  255. Några ungdomar uppfattade det hela
    som professionellt men påfrestande.

  256. "Polisen frågade
    om sånt de behövde veta."

  257. "Det var väldigt ansträngande,
    och det pågick länge."

  258. "Men det var proffsigt genomfört.
    Det var en trygg och bra miljö."

  259. "Några frågor var obehagliga. 'Hur
    många lik såg du? Hur var han klädd?'"

  260. "'Hur höll han i skjutvapnet?'"

  261. "Jag vill inte göra om det,
    men det gick bra."

  262. Och så har vi de som tyckte
    att de blev tvingade till förhör.

  263. "Det var förfärligt. Alltihop blev så
    verkligt när det blev så detaljerat."

  264. "När de ställde uppföljningsfrågor
    som jag inte alls var förberedd på"-

  265. -"då kändes förhörstekniken hemsk."

  266. Det fungerade inte.
    Det blev för jobbigt.

  267. Det sista handlar om ifall de
    upplevde det hela som meningsfullt.

  268. En del såg det som meningsfullt både
    för dem personligen och för samhället.

  269. Andra ansåg
    att det var viktigt för samhället.

  270. En tredje grupp tyckte inte
    att det var meningsfullt alls.

  271. "Jag hade förberett mig mentalt. Om de
    behöver information ska de få det."

  272. "Det hjälpte mig att jag kunde bidra
    med nåt. Det kändes väldigt positivt."

  273. "Man fick lov att specificera detaljer,
    och jag fick rensa tankarna lite."

  274. En mental städhjälp.

  275. "Att berätta om alla detaljer och vad
    man hade upplevt var rätt obehagligt."

  276. "Men samtidigt
    hjälpte man ju till med utredningen."

  277. En möjlighet att vara med och hjälpa.

  278. "Behöver de information så får de det."

  279. En som kände sig mindre hoppfull och
    upplevde det hela som meningslöst sa:

  280. "Jag vet inte hur mycket det hjälpte
    dem att hålla ett sånt förhör med mig."

  281. "De vet vad som hände just mig,
    men det är allt. Mer är det inte."

  282. "Han har gjort nåt så hemskt att det jag
    säger inte har nån betydelse."

  283. "Straffet är inte beroende av om han
    har dödat tio eller åttio personer."

  284. Det var nån som inte var så hoppfull.

  285. De flesta tyckte att det gick bra
    att delta i polisförhören.

  286. Bearbetningen av det här traumat som
    de har utsatts för är en lång process.

  287. Jag tänker på hur det är för barn rent
    generellt att vara med om ett förhör.

  288. Det debatteras ju ifall barn ska få gå
    igenom sin berättelse innan förhöret.

  289. De var väl förberedda inför förhöret-

  290. -och de upplevde att de tilläts
    berätta fritt och i sitt eget tempo.

  291. De kände att polisen lyssnade på dem,
    och de tyckte att det var meningsfullt.

  292. De klarade av att hantera sina egna
    reaktioner medan förhöret pågick-

  293. -och kunde ge bra svar på frågorna.

  294. Det är nästan som om de
    uppfattade det som en skoluppgift-

  295. -som de skulle klara av att genomföra.

  296. En minoritet av ungdomarna hade
    negativa erfarenheter av förhören.

  297. Vi har även ställt frågor
    angående hur polisen upplevde sin roll-

  298. -när det gällde
    att stötta ungdomarna under förhören.

  299. Hur ser förhörsledarna på sin roll när
    de förhör traumatiserade ungdomar?

  300. Hur ser de på balansgången mellan att
    stötta och att genomföra en utredning?

  301. Vi valde ut sjutton förhörsledare-

  302. -som hade genomfört sammanlagt
    nitton förhör inom den här studien.

  303. De utförde betydligt fler förhör totalt.

  304. Vi valde ut de yngsta överlevarna
    som ingick i den stora Utøyastudien.

  305. De visade starka symptom på PTSD.

  306. De här ungdomarnas genomsnittsålder
    var sexton år.

  307. Vi hade
    en semistrukturerad intervjuguide-

  308. -och tillgång till
    videoinspelningar av förhören.

  309. Vi har använt intervjuguiden
    tillsammans med förhörsledarna-

  310. -och suttit och tittat
    på de videoinspelade förhören.

  311. De har därmed kunnat reflektera över
    sina metoder tillsammans med oss.

  312. Det är en otraditionell metod, men
    poliser är vana vid att bli bedömda.

  313. De spelas alltid in under förhör,
    och inspelningarna visas i rätten.

  314. De är väldigt vana vid att få feedback.

  315. Så...

  316. Polisen känner sig begränsade
    när det gäller att stötta offer-

  317. -som har råkat ut för olika trauman.

  318. En orsak till det-

  319. -är att de måste vara opartiska
    och objektiva förhörsledare.

  320. De definierar det som att de fick lov
    att hålla sig passiva och neutrala-

  321. -när de pratade med ungdomarna.

  322. En polis säger: "När hon har berättat
    nåt sitter jag där helt uttryckslös."

  323. "Jag samlar bara information. Men det
    är ju faktiskt det som är mitt jobb."

  324. Det är ett dilemma.

  325. De upplevde att de hade
    bristande traumakunskaper.

  326. De var osäkra på
    hur pass direkta frågor de kunde ställa-

  327. -och undrade
    hur ungdomarna skulle reagera.

  328. "Jag var tvungen att ställa vissa
    frågor, men hur direkt skulle jag vara?"

  329. De är även osäkra på
    vad de kunde göra för att stötta-

  330. -och hur de skulle praktisera det.

  331. De var förstås väldigt viktigt att de
    koncentrerade sig på informationen-

  332. -men de skulle samtidigt vara lyhörda
    för den känslomässiga delen.

  333. En säger: "Nu kommer jag ihåg"-

  334. -"att hon flera gånger pratade om
    att hon hade dåligt samvete."

  335. Många tyckte att de borde ha räddat
    andra och kände skuld och skam.

  336. "Hon såg att de föll ner från klipporna,
    och jag satt under förhöret och tänkte"-

  337. -"att jag hade velat säga:
    'Det där kan du inte rå för.'"

  338. "Jag ville säga nåt,
    men jag visste inte vad"-

  339. -"så jag valde att inte säga nåt alls."

  340. "Det minns jag nu när jag hör det här."

  341. Då anser jag
    att det saknas en handlings...

  342. Man vet inte vad man ska göra.

  343. De beskriver
    tre sorters stöttning som de kan ge.

  344. Typerna av stöttning är beroende av
    de förhörsmetod som de har lärt sig-

  345. -och de är ganska trogna
    sina metodkunskaper.

  346. Det handlar även om
    tematiskt innehåll.

  347. Vi har definierat en av typerna
    som indirekt stöttning.

  348. Det är den sortens stöttning de känner
    att de kan ge innan förhöret inleds.

  349. Det vill säga innan man börjar prata om
    det faktiska ämnet.

  350. De stöttar genom
    att förmedla information om förhöret.

  351. De kan fråga om förhörsobjekten
    får tillräckligt med hjälp.

  352. De kan även informera dem om
    hur de kan komma att reagera.

  353. Sist, men inte minst,
    kan de svara på de frågor-

  354. -som offren kan tänkas ställa-

  355. -och ge dem information om rättsfallet.

  356. Sen har vi latent stöttning.

  357. Samtalen rör sig om händelsen.

  358. Ungdomarna får då berätta fritt.

  359. Berättelserna tog ungefär en timme.

  360. De gav ungdomarna tid att berätta,
    och de lyssnade utan att avbryta.

  361. Det handlar om aktivt lyssnande,
    vilket är en terapeutisk princip.

  362. Sen har vi den tredje sortens stöttning.

  363. Offret har fått berätta fritt-

  364. -varpå förhörsledaren går in och ställer
    uppföljande och mer direkta frågor-

  365. -som kan leda till att vederbörandes
    känsla av självkontroll utmanas.

  366. Det handlar om att respondera när
    offret ger uttryck för olika känslor.

  367. Det är då det är svårast att stötta,
    och vissa väljer att inte säga nåt alls.

  368. Jag tror att de kommer rätt långt
    genom att vara medmänniskor-

  369. -genom att ha tilltro till sin yrkesroll
    samt genom att vara goda lyssnare.

  370. Men det är en utmaning att ta hand
    om offer som reagerar mycket starkt.

  371. Sammanfattningsvis kan man säga-

  372. -att polisen hade
    en klar uppfattning om sin roll.

  373. Objektiv utredning och inhämtning
    av information var huvuduppgiften.

  374. De tyckte att det var svårt
    att stötta ungdomarna under förhören.

  375. Många var mer passiva än de önskade
    och ansåg att de gav för lite stöttning.

  376. Många gav uttryck för att de inte visste
    hur de skulle ge stöttning.

  377. De kan dock ge stöttning efter förhöret
    och andra kan också ge stöttning-

  378. -som t.ex. målsägandebiträdet som
    offren får ha med sig under förhören.

  379. Och så kan de ge stöttning
    genom att vara respektfulla.

  380. Jon-Håkon, nu tror jag att jag är klar.

  381. -Fungerar det tidsmässigt för dig?
    -Ja.

  382. Då går vi vidare till skolan.

  383. Tillbaka till skolan.

  384. Jag börjar med de förberedelser
    som skolmyndigheterna i Norge gjorde.

  385. Kunskapsdepartementet var offensivt
    när det gällde indirekt berörda elever.

  386. När jag säger indirekt berörda elever
    menar jag alla de andra eleverna-

  387. -som inte hade varit på Utøya, men
    som fått reda på saker via medierna.

  388. Myndigheterna var tydliga med
    hur skolorna borde gå tillväga-

  389. -och delade ut
    skrivelser med förslag på-

  390. -hur man skulle kunna prata
    om händelsen för att lugna eleverna.

  391. När det gällde de direkt berörda
    eleverna, som utgör vårt huvudfokus-

  392. -skulle man också kunna säga
    att de var på hugget-

  393. -men lite mindre tydliga.

  394. Man sa att eleverna skulle tas om hand
    av lokala kristeam och hälsovården.

  395. Det talades aningen mindre om vilken
    skolans roll i det hela skulle vara.

  396. Men på en presskonferens
    blev det ändå sagt-

  397. -att skolan bör göra stora insatser
    för att ta hand om berörda elever.

  398. Men vad det faktiskt innebär
    specificerades alltså inte.

  399. Låt oss titta på hur eleverna själva
    säger att händelsen har påverkat dem.

  400. Vi ställde frågan:
    Upplever du att dina skolprestationer-

  401. -har påverkats negativt
    av det du var med om den 22 juli?

  402. Frågan ställdes till 245 elever
    som hade varit på Utøya.

  403. Några av eleverna gick på högstadiet-

  404. -majoriteten gick på gymnasiet,
    och några var studenter.

  405. 70 % säger att de första året... Det här
    var tre månader efter skolstarten.

  406. 70 % uppgav att händelsen påverkade
    studieprestationerna mycket negativt.

  407. Det är inget oväntat resultat.

  408. Det är mer intressant att se hur läget
    såg ut vid slutet av första skolåret.

  409. Då ser vi att 60 procent uppgav-

  410. -att händelsen fortfarande
    påverkade dem i hög grad.

  411. Enligt forskningen uppstår en
    tillfälligt nedsatt kognitiv funktion.

  412. Det innebär att koncentrationen...

  413. Sömn påverkar koncentrationen.
    Koncentrationen är nedsatt.

  414. Enligt forskningen får man
    en nedsatt verbal minnesfunktion.

  415. Det innebär att man har svårare
    för att minnas vad som sägs.

  416. Man får även
    en nedsatt exekutiv funktion.

  417. Det är
    en serie av komplexa funktioner-

  418. -som omfattar vår förmåga
    att planlägga, påbörja-

  419. -genomföra och avsluta uppgifter.

  420. Sånt vi gör i skolan.

  421. Forskningen visar att man får
    en tillfälligt nedsatt kognitiv förmåga.

  422. Det här är knutet till symptom, men det
    intressanta är hur länge det här varar.

  423. Jag ska inte fråga var och en av er-

  424. -men fundera på hur ni tror att det
    såg ut under det tredje skolåret.

  425. Tänk på ett tal.

  426. 56 procent.

  427. Det får man nog säga är ganska högt.

  428. Vi har frågat om det var
    svårare eller delvis svårare.

  429. Om vi koncentrerar oss på hög
    och mycket hög grad hamnar vi här.

  430. Man skulle kunna säga att om man
    befinner sig i närheten av strecket-

  431. -får det allvarliga konsekvenser som
    kanske till och med leder till avhopp.

  432. Om vi sen tar och tittar på
    hur totalpoängen för PTSD ser ut-

  433. -så ligger den på 28 procent,
    21 procent och 18 procent.

  434. Så det är klart att...

  435. De psykiska symptomen
    förklarar mycket av det här-

  436. -men jag vill att vi funderar på vilka
    pedagogiska konsekvenser det får-

  437. -när man är mer eller mindre utslagen
    under den första terminen.

  438. Vi vet att nya kunskaper alltid bygger
    vidare på tidigare kunskaper i skolan.

  439. När 70 % har en så kraftigt försämrad
    inlärningsförmåga det första halvåret-

  440. -är det troligt att det får konsekvenser
    för inlärningen under senare skolår.

  441. Vi har nyligen publicerat artikeln-

  442. -"School performance
    after experiencing trauma".

  443. Här hade vi möjlighet
    att jämföra registerdata med...

  444. Vi jämförde 64 elevers studieresultat
    med deras resultat från föregående år-

  445. -samt med det nationella genomsnittet.

  446. Det var en unik möjlighet att undersöka
    hur det gick för dem i skolan.

  447. Vi kan se att deras betyg...

  448. Vi får komma ihåg att det här är elever
    som faktiskt klarade av att gå i skolan.

  449. De elever som överlevde Utøya fick
    lägre betyg jämfört med året innan.

  450. Deras betyg var även betydligt lägre
    än det nationella genomsnittet.

  451. Men betygen höjdes under det sista
    gymnasieåret, två år efter händelsen.

  452. Det finns mycket att säga
    om en sån här studie.

  453. Lärarna kan ha kompenserat och
    varit mer flexibla i sin betygssättning.

  454. Det är en möjlig orsak.

  455. Men vi kan se att forskningsfynden
    indikerar hur viktig det är-

  456. -att traumatiserade elever går i skolan-

  457. -samt att man stöttar dem över tid.

  458. Vi går vidare. Det är förstås viktigt
    att lärarna stöttar eleverna över tid.

  459. Men jag ska visa er några exempel
    på hur föräldrar stöttade sina barn-

  460. -och hur de upplevde att stöttningen
    och samarbetet med skolan funkade.

  461. Vi pratade med 87 föräldrar
    till de här 63 eleverna.

  462. Bara två av dessa 63 elever fortsatte
    enligt föräldrarna att fungera i skolan-

  463. -på samma sätt som före Utøya.

  464. De klarade av studierna
    på samma sätt.

  465. Enligt föräldrarna var det fem elever-

  466. -som upprätthöll
    samma prestationsnivå-

  467. -genom att kompensera för sina
    svårigheter med hårdare studier-

  468. -och en del av föräldrarna var mycket
    bekymrade för att barnen slet så hårt.

  469. Men majoriteten av ungdomarna
    led av markanta funktionsförändringar-

  470. -både hemma och i skolan.

  471. Vi har valt rubriken "Etablering av ny
    normalitet: nya funktionella rutiner".

  472. Det här gäller särskilt i hemmet.

  473. "Experter sa åt oss att vi måste
    återuppta våra gamla vardagsrutiner."

  474. "Vi skulle låtsas
    som om inget hade hänt."

  475. "Men vi var ju tvungna
    att hitta fungerande lösningar"-

  476. -"så att vi
    kunde göra dagarna meningsfulla."

  477. "När ens son inte är mentalt redo
    för att lära sig nånting alls"-

  478. -"handlar det snarast om att få honom
    att t.ex. ta en promenad med hunden."

  479. Här har vi citat som handlar om
    hur relationerna förändrades.

  480. "Det är en ständig balansgång mellan
    att gå in och styra upp hennes vardag"-

  481. -"och att låta henne opponera sig."

  482. "Vad är det som hjälper bäst?
    Det tycker jag är svårt att veta."

  483. "Hon skulle dela lägenhet med en vän."

  484. "Vi hjälpte henne att flytta, men
    efter tre dagar flyttade hon hem igen.

  485. En tredje säger: "Vi hade en tonåring,
    men vi fick tillbaka ett barn."

  486. De beskriver alltså markanta
    förändringar av vardagsrutinen.

  487. Vardagsrutinen
    är ju det som måste fungera-

  488. -innan man kan förvänta sig
    att de ska orka gå till skolan.

  489. När det gäller samarbetet
    mellan föräldrar och skola-

  490. -förekom det positiva, neutrala
    och negativa erfarenheter.

  491. Jag återkommer till procentandelarna.

  492. "De stöttade oss och vår son
    på alla möjliga vis."

  493. "Om de inte hade hjälpt oss
    hade vi haft det mycket svårare."

  494. "Jag tror att om skolan inte hade blivit
    pressad av vår psykolog och andra"-

  495. -"till att visa mer förståelse
    och att anpassa undervisningen"-

  496. -"så skulle min dotter inte ha lyckats
    genomföra det här speciella skolåret."

  497. "Jag frågade vilken sorts anpassning
    skolan kunde erbjuda"-

  498. -"men de hade inga förslag."

  499. Det här är en av de vanligaste frågorna
    som föräldrarna hade:

  500. "Hur länge kommer det här att pågå?
    Vad kan vi förvänta oss?"

  501. "Vi hade ingen aning om
    vilka konsekvenserna skulle bli."

  502. "Vi trodde att det skulle gå över."

  503. "Vi hade bett om en anpassning av
    matteundervisningen. Det räckte inte."

  504. Jag ska berätta en sak till innan jag
    sammanfattar föräldrarnas upplevelser.

  505. Utøyakortet. Jag vet inte hur väl
    uttrycket förstås i resten av Norden.

  506. Det handlar om stigma och om att
    försöka se till att man får fördelar-

  507. -som man inte har förtjänat.

  508. "Det var få lärare som frågade hur det
    gick i skolan eller hur han mådde."

  509. "Han använde inte Utøya som ursäkt."

  510. "Han ville inte säga att han behövde
    extra hjälp för att han hade varit där."

  511. "Min son sa: 'Jag tänker inte
    spela ut Utøyakortet"-

  512. -"för att skaffa mig fördelar.'"

  513. I intervjuerna med föräldrar och elever-

  514. -ser vi att lärarna faktiskt har frågat-

  515. -men att eleverna
    har tackat nej i många fall.

  516. Antagligen har det varit så
    att sättet de har blivit tillfrågade på-

  517. -har upplevts som stigmatiserande.

  518. Sammanfattning.

  519. Jag sammanfattar nu hur föräldrarna
    upplevde det första skolåret.

  520. Det första skolåret beskrivs
    av föräldrarna som en ensam kamp.

  521. Föräldrarna fick generella råd-

  522. -men de fick själva försöka
    omvandla dem till praktiska åtgärder.

  523. De råddes alltså att få sina barn att
    börja skolan igen så snart som möjligt.

  524. Men det här operationaliserades inte
    på individnivå-

  525. -i samarbetet mellan skola och hem.

  526. Ungdomarna hade ofta svårt att
    återupprätta vardagsliv och skolgång.

  527. Vi ser att 20 procent uppgav att
    samarbetet med skolan var krävande-

  528. -och upplevdes som en belastning.

  529. 20 procent av föräldrarna
    befann sig i öppen konflikt med skolan.

  530. Majoriteten av de resterande
    föräldrarna sa att samarbetet funkade-

  531. -men att de hade låga förväntningar.

  532. Det såg inte skolan som rätt instans
    att vända sig till för att få hjälp-

  533. -och de hade därför
    mycket låga förväntningar.

  534. Jag ska nu berätta kort om studien i
    vilken vi ställde frågor till eleverna.

  535. Vi ställde samma frågor till eleverna,
    fast två och ett halvt år senare.

  536. Vi bad 68 ungdomar
    att tänka tillbaka på skoltiden-

  537. -och exemplifiera hur upplevelserna
    hade påverkat deras skolsituation.

  538. Då kommer vi återigen in
    på det där med Utøyakortet.

  539. Hotad identitet. Identitet är nåt som vi
    betonar särskilt i den här artikeln.

  540. "Tidigare var jag en toppstudent
    som brukade plugga hela tiden."

  541. "Nu kan jag inte plugga alls."

  542. "Sämre betyg än A eller B gör mig jag
    besviken, men psykologen har sagt"-

  543. -"att som det är nu
    kan jag inte få A eller B."

  544. "Jag får vara glad om jag inte
    blir underkänd, men det är svårt."

  545. Den här eleven hade i alla fall
    en psykolog att prata om skolan med.

  546. Det tycker jag är väldigt positivt.

  547. Det var det flera som inte hade.

  548. "Jag fick problem med mitt sociala liv.
    Folk höll sig nog lite på avstånd."

  549. "Det var lite så här:
    'Där är han som var på Utøya.'"

  550. "Vi blev Utøyatjejerna."

  551. "Jag blev inbjuden till alla fester.
    Det var nåt nytt för mig."

  552. Sånt kan verka positivt, men de som
    upplevde det såg det som nåt negativt.

  553. De blev inte inbjuda för sin egen skull.

  554. Det här är ett intressant...

  555. Det här citatet representerar
    nånting som var väldigt genomgående.

  556. Vad är skolan?
    Det handlar ju om mer än lärande.

  557. Elevernas upplevelser är intressanta.

  558. "Vissa dagar är det svårt att ta sig ut
    ur huset. Jag känner mig inte snygg."

  559. "Man måste ju upprätthålla
    en viss image på skolan."

  560. "Om man kommer dit i joggingbyxor
    och inte har fått sova på tre dagar"-

  561. -"är det inte kul att gå igenom skolan
    och sitta i ett klassrum med 30 andra."

  562. "Om jag hade fått sitta ensam i ett rum
    hela dagen hade det varit lättare."

  563. Det var bara två av de här 68 eleverna
    som antog en offeridentitet.

  564. Många av dem försökte hemlighålla
    att de hade överlevt en massaker.

  565. För en del var det möjligt i och med
    att de bytte skola i samma veva.

  566. Deras gamla sociala identiteter-

  567. -hotades av deras nya Utøyaidentiteter.

  568. Eleverna förhindrades i hög grad-

  569. -från att förhandla
    om sina egna identiteter.

  570. Den sista punkten är intressant
    i traumateorisamanhang.

  571. Sammanfattningsvis kan sägas att det
    kostar på att bekämpa en offeridentitet.

  572. Skolan kan komplicera
    elevernas rehabiliteringsprocess-

  573. -genom att begränsa
    deras identitetskonfigurering.

  574. Ungdomarna
    ges väldigt små möjligheter-

  575. -till att omförhandla
    de här identiteterna.

  576. Här har vi problemställningen som vi
    inledde med: rätt sorts hjälp i tid.

  577. Har de fått rätt sorts hjälp i tid, Åse?

  578. Har systemen, skola och polis,
    varit traumainformerade?

  579. Vi får nog svara både ja och nej.

  580. Båda två saknar en tydlig definition av
    vad traumainformerad praxis innebär.

  581. Det är svårt för skolorna att veta exakt
    vad de kan göra för att hjälpa till.

  582. Det gäller även polisen vars manualer
    säger att de ska vara empatiska.

  583. Men begreppet är inte operationaliserat
    när det gäller polisrollen.

  584. Det är så läget ser ut. Man måste
    operationalisera vad det innebär.

  585. Om vi skulle försöka med det
    på skolorna-

  586. -och fundera över vad det är som...

  587. Lärarsamtal tänker vi särskilt på här.

  588. Här har vi ett praktiskt sätt
    att närma oss saken på.

  589. När en psykolog pratar med nån
    som har varit på Utøya-

  590. -är det naturligt,
    i ett terapeutiskt sammanhang-

  591. -att kunna ställa frågor om
    vad vederbörande har upplevt-

  592. -och vilka reaktioner
    han eller hon hade.

  593. Men i en skolkontext måste läraren
    föra en annan sorts dialog och säga:

  594. Du har varit på Utøya. Hur påverkar det
    din förmåga att lära dig matte?

  595. -Hur klarar du av de enskilda ämnen?
    -Och vad är du i behov av nu?

  596. Om lärarna inte har de här samtalen-

  597. -kan undervisningen inte korrigeras
    så att eleven lyckas lära sig nånting-

  598. -vilket ju är skolans främsta syfte.

  599. Det finns ju,
    som jag pratade om tidigare-

  600. -både små och stora åtgärder
    som faktiskt kan vitdtas.

  601. Vi har en bild här som symboliserar
    att man kan skräddarsy metoderna-

  602. -så att de passar
    den enskilda individen bättre.

  603. Kanske kan polisen göra det.

  604. Det handlar om att lägga större vikt
    vid förberedelserna inför förhör.

  605. De kan förbättra sina traumakunskaper
    och tydliggöra empatibegreppet.

  606. Begreppet är dåligt operationaliserat
    i det här sammanhanget.

  607. I Norge arbetar vi med att hitta
    mer anpassade och flexibla metoder-

  608. -att förhöra de allra yngsta barnen på.

  609. Det här metoderna bör även gå
    att använda när det gäller äldre barn.

  610. Man måste kunna anpassa samtalet
    på ett bättre sätt under förhörens gång.

  611. Polisen kan även ta hjälp av olika
    experter som observerar förhören.

  612. Möjligtvis kan polisen även utveckla
    några enkla screeningsinstrument-

  613. -så att de kan identifiera den grupp
    som är i behov av särskild hjälp.

  614. Vi har jobbat med poliser och lärare-

  615. -och det är uppenbart att dessa två
    yrkesgrupper är villiga att göra mycket.

  616. Men vi är inte klara med att
    konkretisera deras arbetsmetoder-

  617. -så att de här systemen
    kan bli traumainformerade.

  618. Till sist vill vi påminna om
    att vi har pratat om Utøya-

  619. -och ungdomarna som var där-

  620. -men att de upplevelser som de här
    ungdomarna hade kan generaliseras-

  621. -och gäller de flesta av grupperna som
    har diskuterats här under konferensen.

  622. -Det här handlar om alla våra barn.
    -Ja.

  623. Översättning: Elin Dahlqvist
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

De överlevde Utöya

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur har barnen som överlevde terrorattacken på Utöya i Norge återhämtat sig? Och hur har skolan och polisen bemött offren? Om det berättar forskarna och lärarna Åse Langballe och Jon-Håkon Schultz som forskat om krishanteringen och beredskapen i samhället efter terrorattentatet på Utöya. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Elevhälsa, Psykologi och filosofi > Psykologi, Samhällskunskap
Ämnesord:
Akutvård, Hälso- och sjukvård, Katastrofberedskap, Krisstöd, Medicin, Norge, Psykiska trauman, Terrorattentaten i Norge 2011
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barndomstrauma påverkar livet

Barndomstrauma kan göra dig sjuk som vuxen, det menar läkaren och forskaren Vincent J. Felitti. Han är grundare av studien som kallas ACE (Adverse childhood experiences), som djupgående analyserat 17000 vuxnas barndomsupplevelser. Studien fann att personer med traumatiska händelser i barndomen har en mycket högre risk för självmord, ätstörningar och alkoholism. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Vi behöver prata om sexuella övergrepp

Många barn förstår inte att de blivit utsatta för ett övergrepp eller att det är fel. Det menar Åsa Landberg som är psykolog och psykoterapeut och arbetar på Allmänna barnhuset. Information är väldigt viktigt även till små barn som varit med om svåra saker. Här berättar hon om kampanjen "Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn", en webbplats som tagits fram med hjälp av barn för barn. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Liten och trygg

Brottsoffermyndigheten har tagit fram en webbplats för barn om barns rättigheter och vuxnas skyldigheter. För de allra yngsta finns pedagogiska övningar genom spel och till de något äldre barnen via enklare samtalsguider. Uppdraget är att förse förskolepersonal med pedagogiskt material och en handledning om brott mot barn, berättar projektledare Hanna Netzell. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hur kan vi hjälpa våldsutsatta barn?

När våld är vardag och närhet till föräldrar skapar skräck istället för trygghet. Då gäller det att socialtjänsten och samhället kommer in och stöttar dessa barn, det säger Kjerstin Almqvist, professor och chef inom forskningsenheten på landstinget Värmland. Här listar hon det allra viktigaste utsatta och traumatiserade barn behöver. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barnförhör

Hur utför man en bra intervju med barn som varit offer eller vittnen till våld och övergrepp? Linda Cordisco Steele från National children's advocacy center i USA har över 23 år i yrket. Här berättar hon om hur du går tillväga för att få en så korrekt vittneshistoria som möjligt från barn som misstänks vara utsatta för brott. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hantera familjevåld

Forskning visar att ju äldre barnet är desto mer benäget är det att rapportera om våld i familjen. Men erfarenhet säger att det bara är toppen av ett isberg som kommer till samhällets kännedom, säger Nicky Stanley, socionom och professor från University of Lancashire i England. Här presenterar hon tre vanliga felsteg vid hantering av våld i nära relationer. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Upptäcka våldsutsatta barn

Nästan var sjunde barn uppger att de blivit slagna någon gång. Tre procent blir slagna ofta eller vid upprepade tillfällen enligt Karin Blomgren från Rädda Barnen som här presenterar en ny rapport för hur man bättre kan upptäcka våldsutsatta barn i skolan. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Sexuella övergrepp i förskolan - så påverkas personal och föräldrar

Hur tar man emot besked om att sexuella övergrepp skett mot barn i förskolan? Cecilia Kjellgren och Christina Carlsson forskar inom socialt arbete på Linnéuniversitetet och presenterar en fallstudie om föräldrars och personals reaktioner från en kommun där övergrepp skett i 30 förskolor. De berättar om den typiske pedofilen, om grooming och vilket stöd man som anhörig kan ge. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barn med sexuella beteenden

Det är en myt att barn som varit offer för sexuella övergrepp senare förgriper sig på andra barn, säger Mimi Strange, chef för Januscentret i Danmark som tar hand om barn och unga med sexuellt gränsöverskridande eller oroväckande beteende. Barn tänker inte på sexualitet som vuxna gör, därför är det viktigt att utreda varför de har ett sexuellt utåtagerande beteende, menar hon. Medverkande: Mimi Strange, Jytte Kofod Andersen, Tove Weis, Stine Tofte, Maja Leth Laursen,Vanessa Rasmussen och Ida Haahr Pedersen. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

De överlevde Utöya

Hur har barnen som överlevde terrorattacken på Utöya i Norge återhämtat sig? Och hur har skolan och polisen bemött offren? Om det berättar forskarna och lärarna Åse Langballe och Jon-Håkon Schultz som forskat om krishanteringen och beredskapen i samhället efter terrorattentatet på Utöya. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barnen i slaskpärmen

Barn som finns med i Socialtjänstens system för barnavårdsärenden glöms bort. Vilka barn får inte samhällets stöd? Här berättar Ann-Charlotte Münger om vad som utmärker de socialtjänstärenden som hamnat i den så kallade "slaskpärmen", ärenden där barnen inte fångas upp trots att många av dem behöver samhällets skydd. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Våld och skydd hos Socialen

Hur vanligt är det att socialen griper in i familjer enligt lagen om vård av unga (LVU) för att det förekommer våld? Hanna Linell som forskar inom socialt arbete på Stockholms universitet föreläser om en undersökning som genomförts under ett år i Sveriges alla kommuner. Hon berättar om att det ofta är de unga själva som söker skydd och hur viktiga deras berättelser är för insatserna. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hur fånga upp anmälda föräldrar?

Hur gör man för att fånga upp föräldrar som blivit anmälda för våld mot barn? Psykologen Anna Mautner ger konkreta tips på hur man får föräldrar att ta emot hjälp eller erkänna att de behöver hjälp i sitt föräldraskap. Här presenteras också riktlinjer för att förebygga och förhindra våld i hemmet. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Samhällets stöd till barn med funktionsnedsättning

Respekt heter Barnombudsmannens årsrapport 2016 som handlar om barn med funktionsnedsättning. 97 barn har djupintervjuats om reflektioner kring sin diagnos och sin identitet. Hör en rad berättelser från en ung kämpande grupp människor som ofta glöms bort. Där föräldrar ofta är det avgörande stödet för att de ska fungera i samhället. Medverkande: Ellinor Triay Strömvall och Janna Törneman, Barnombudsmannen.Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Unga, sex och nätet

Här presenteras de senaste siffrorna om ungas sexvanor. Säljer unga mer sex idag när de ständigt är uppkopplade på nätet? Hur många unga skadar sig själva genom sex? Hur många barn har blivit offer för människohandel och barnäktenskap i Sverige? Medverkande: Carl Göran Svedin, professor på Linköpings universitet, Linda Jonsson, forskare på Linköpings universitet och Gisela Priebe, universitetslektor på Lunds universitet. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Tänder hos barn som far illa

Det mesta av tandhälsan som man får med sig upp i vuxen ålder grundläggs i barndomen, säger Therese Kvist, ST-tandläkare på Karolinska institutet. Föräldrarnas tandvårdstraditioner överförs på barnen. Studier tyder på att försummad tandhälsa är en indikator på våld i hemmet. När tandläkare anmält oro har det i de flesta fall redan funnits en orosanmälan om barnet. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lärandets nya landskap

Utveckling och ledarskap på Årsta skola

Ska man jobba med IT i skolan bör man satsa på verksamhetsnära IT-lösningar som har pedagogisk förankring. Det säger Martin Claesson, när han berättar hur de arbetat med utvecklingen på Årsta skola, där han är intendent. Inspelat 5 februari 2014. Arrangör: Stiftelsen DIU (Datorn i utbildningen).

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - integration

SO för nyanlända

Alla flyktingar som kommer till Sverige ska få gå en kurs och lära sig mer om sitt nya hemland. Det handlar om mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar, om svensk historia, geografi och traditioner.

Fråga oss