Titta

UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Om UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Föreläsningar från Rektorsprogrammets forskningskonferens 2016. Forskning med fokus på barn i utsatta situationer och skolans ansvar presenteras. Utgångspunkt är barnkonventionens krav på barns rätt till likvärdig behandling och rätt att inte bli diskriminerade. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar: Dags att prata om sexuella övergrepp mot barnDela
  1. Vad roligt att få vara här!
    Jag ska prata om sexuella övergrepp-

  2. -och framför allt
    information om övergrepp till barn.

  3. Jag har varit projektledare
    för webbplatsen Dags att prata om.

  4. På den finns information
    både till äldre barn och till vuxna-

  5. -till professionella, till föräldrar
    och alla som behöver veta mer om det.

  6. Den är framtagen med regeringsmedel.
    Regeringen har finansierat den.

  7. Det är stiftelsen Allmänna Barnhuset
    som har tagit fram den.

  8. Egentligen är det ännu större än så.
    Europarådets 47 medlemsländer-

  9. -ville skapa en gemensam kampanj
    för att förebygga och informera-

  10. -om sexuella övergrepp mot barn.
    Kampanjen kallas för One in Five.

  11. Det här är
    Sveriges del i den kampanjen.

  12. Vad är bakgrunden, då? Att övergrepp
    sällan anmäls till myndigheterna.

  13. Det är knappt en av tio
    av de barn som har blivit utsatta-

  14. -som säger att de polisanmält, ännu
    färre har anmält till socialtjänsten.

  15. Men de flesta berättar ändå för nån.

  16. En del barn är alldeles tysta, men
    de flesta berättar för nån de känner-

  17. -som sen i sin tur
    inte anmäler vidare eller slår larm.

  18. Tonåringar
    berättar oftast för en kompis.

  19. Det är kompisarna som bär det svåra
    förtroendet om att nån har utsatts-

  20. -kanske nån som mår väldigt dåligt
    av det som hänt.

  21. Många kompisar är också osäkra på
    vad de ska göra av all information.

  22. Innan jag går in på det ska jag prata
    om rapporten Det gäller en av fem-

  23. -som ni har fått i era kassar,
    för att ge er lite faktabakgrund.

  24. I den har vi sammanfattat en stor
    undersökning om sexuella övergrepp-

  25. -där tonåringar har fått berätta
    vad de har varit med om-

  26. -vem de har berättat för, hur de mår,
    vad de fått för stöd och mycket mer.

  27. Den rapporten heter Unga, sex och
    Internet - i en föränderlig värld.

  28. Carl Göran Svedin,
    Gisela Priebe, Marie Wadsby-

  29. -Linda Jonsson och Cecilia Fredlund
    stod för forskningen-

  30. -och Linda och Carl Göran
    ska ju prata efter mig här i dag.

  31. En av fem, det gäller
    en av fem av våra tonåringar.

  32. De har varit med om nåt som här
    definieras som sexuella övergrepp.

  33. Det är så klart många olika saker.

  34. Det kan handla om en våldtäkt,
    om att nån har tagit på en-

  35. -om att nån har blottat sig för en-

  36. -men man har varit med om nånting
    som inte är okej eller lagligt.

  37. Det finns stora könsskillnader.

  38. På varje pojke som blir utsatt
    så går det tre utsatta flickor.

  39. Det är då närmare 10 % av killarna-

  40. -som har varit med om övergrepp
    men närmare 30 % av tjejerna-

  41. -så skillnaderna är stora.

  42. I tabellen har vi delat upp
    olika former av övergrepp:

  43. Övergrepp
    utan och med fysisk kontakt-

  44. -och så penetrerande övergrepp -
    orala, anala, vaginala övergrepp-

  45. -och det är ändå väldigt många barn
    som är med om det här-

  46. -3 % av killarna,
    och drygt 9 % av tjejerna.

  47. Som jag sa,
    de flesta berättar för nån.

  48. Jag ser här att staplarna...
    Man kanske ser den vita stapeln.

  49. Det är killarna, rosa är tjejerna,
    och de röda är alla.

  50. Det är skillnader här också.

  51. 70 % av tjejerna berättar,
    drygt hälften av killarna.

  52. De andra är alldeles tysta
    och håller det här inom sig-

  53. -i alla fall i den här åldern,
    de som svarade var runt arton år.

  54. Vi vet ju inte om de berättar sen,
    för berättandet är ofta en process-

  55. -men när de fick frågan här,
    var det så många som inte berättat.

  56. Jättefå polisanmälningar,
    ytterst få socialtjänstanmälningar.

  57. De har också fått frågan
    om stöd och behandling.

  58. Av dem som hade varit utsatta
    för övergrepp-

  59. -så var det hela 73 % som sa:
    "Jag behövde ingen hjälp."

  60. Samtidigt är det en siffra som...

  61. Man ska respektera vad de svarar,
    men man kan tänka lite kring det.

  62. Vissa behövde nog inte hjälp.
    De kanske fick stöd hemifrån-

  63. -eller att det som hände
    var kränkande och fel-

  64. -men ingenting
    som satte så djupa spår hos dem.

  65. Men ganska många av dem
    skulle nog kunna få hjälp-

  66. -fast de inte vet vilken hjälp
    man kan få eller vad man kan få ut-

  67. -av en behandling, av ett stödsamtal
    eller av att nån annan hjälper till.

  68. 10 % säger
    att de behövde hjälp men sökte inte.

  69. Sen har vi siffror
    på dem som fick hjälp.

  70. 7 % fick hjälp hos BUP,
    lika många hos skolhälsovården.

  71. En del hos privat psykoterapi,
    ungdomsmottagning och socialtjänsten.

  72. Så det är ganska dystra siffror.
    Skolhälsovården, 7 % fick hjälp där-

  73. -men det är betydligt fler som hade
    velat ha hjälp men inte har fått det.

  74. Det har på senare år börjat komma-

  75. -en hel del information som riktar
    sig direkt till barn och ungdomar.

  76. Vi har sidan Jag vill veta -
    om dina rättigheter vid brott-

  77. -som Brottsoffermyndigheten
    har tagit fram.

  78. Där står det om alla sorters brott.

  79. Fokus är på våld i nära relationer,
    men de tar upp alla sorters brott.

  80. Det riktar sig
    till barn i olika åldrar.

  81. Det är riktigt, riktigt små barn,
    där det finns en barnbok, "Liten"-

  82. -där man informerar om att man kan
    få hjälp om man inte har det bra.

  83. Det finns mer information för barn
    i skolåldern, det är åldersindelat.

  84. Men jag tänkte framför allt
    hålla mig till den här sidan.

  85. När vi skulle ta fram sidan
    ville vi arbeta tillsammans med barn.

  86. Vi tittade naturligtvis
    vad det finns för information.

  87. Vi har umo.se, vi har Vårdguiden,
    vi har olika sajter.

  88. Tjejjourernas sida, tjejjouren.se,
    killfrågor.se.

  89. Det finns sidor, men det
    finns väldigt lite information-

  90. -där barn har fått komma till tals,
    så vi vände på det.

  91. Den här sidan bygger på
    träffar med barn och unga.

  92. Det är dels barn och unga
    som har varit med om övergrepp-

  93. -dels såna som vi bara har valt
    utifrån att de är barn och unga.

  94. De har fått vara med
    att påverka design och utseende.

  95. De ville att det skulle vara
    en snäll sida som kändes hemma.

  96. De har gett oss-

  97. -input på innehåll, fakta och råd.

  98. De har inte stått för fakta,
    men de berättade vad de ville veta.

  99. Sen bygger det mycket på
    vad de har för råd att ge-

  100. -till vuxna, till jämnåriga
    och till såna som arbetar med barn.

  101. De har också gjort små filmer,
    som ni ska få se, och blogginlägg.

  102. Våra barn och ungdomar hade alla
    hört talas om sexuella övergrepp.

  103. De hade läst, hört, sett massor
    om sexuella övergrepp...

  104. ...framför allt via media.

  105. Det finns deckare, filmer,
    dokumentärer och nyheter-

  106. -så det är svårt om man kan läsa
    och skriva att undvika det här ämnet.

  107. Men det blir en ganska extrem bild,
    det är ofta de extrema övergreppen.

  108. Det är sexualmord, grova brott,
    otäcka detaljer som kommer fram.

  109. De mer vardagliga övergreppen,
    de som sker i nära relationer-

  110. -som kanske inte alltid är
    så dramatiska men nog så sårande-

  111. -det skriver media mycket mindre om.

  112. En del hade pratat med föräldrarna
    om övergrepp, och det hade känts bra.

  113. Deras föräldrar hade tagit upp det
    i samband med nyheter eller så-

  114. -och berättat
    om vad sexuella övergrepp är.

  115. Väldigt få hade fått information
    i skolan, men alla ville ha det.

  116. De tyckte att skolan var
    en bra plats att informera på.

  117. Så grunden är den att även om
    alla kände till sexuella övergrepp-

  118. -så var det relativt få
    som hade pratat med en vuxen om det.

  119. Det kan nog förstärka tabut och
    göra det ännu svårare att prata om.

  120. Om man inte ens kan prata om det
    i allmänhet, om att det existerar-

  121. -hur ska man då kunna berätta
    om man är utsatt, när det är så nära?

  122. "Det väldigt konstigt att man inte
    hade det i sex och samlevnad."

  123. "Vi har inte haft det,
    i alla fall inte jag."

  124. "Jag kan inte komma ihåg att det
    var en del av det över huvud taget."

  125. "Om man inte pratar om det
    tror väl barnen att det är okej."

  126. "Att det är så här det ska vara,
    att de inte vet det är fel."

  127. Eller: "Det är viktigt
    att föräldrarna pratar om det också"-

  128. -"så att de inte håller det hemligt,
    för vi får ändå reda på det."

  129. De här barnen och ungdomarna var...

  130. De är ju väldigt förstående,
    de förstår att det är jobbigt-

  131. -och att vuxna inte pratar om det
    för att de vill skydda sina barn-

  132. -men de tycker inte att det blir bra.

  133. Jag tänkte visa en film som vi
    har gjort utifrån den här sidan.

  134. Dags att prata om - en film om
    att våga prata om sexuella övergrepp.

  135. Ibland känns det svårt att prata.

  136. Tidningar, tv, radio och annan media
    berättar ofta om sexuella övergrepp.

  137. Ofta pratar inte vuxna om det,
    särskilt inte med barn och unga.

  138. Tanken är väl att inte skrämmas
    och att skydda barnen-

  139. -men effekten blir den motsatta.

  140. Barn och unga får ofta
    läsa, se och lyssna ensamma.

  141. Om vuxna inte pratar om det, kan barn
    känna att de också borde vara tysta.

  142. "Om man inte pratar om det
    tror väl barnen att det är okej."

  143. Alla har rätt
    att bestämma över sin egen kropp.

  144. Alldeles för många barn utsätts,
    och en del vågar inte berätta om det.

  145. Om du vet vad som är fel,
    kan du upptäcka vad som är på gång.

  146. Då vet du också att du har rätt
    att berätta om det och be om hjälp.

  147. Av barn som tillfrågats uppgav 17 %
    att de utsatts för övergrepp.

  148. Det motsvarar fem barn
    i en klass med trettio elever.

  149. "Ett tips är att vara försiktig
    och att våga berätta för nån."

  150. "Men gå inte runt och tänk
    att alla människor är läskiga."

  151. Det här är
    några saker som är bra att veta:

  152. Du får alltid säga nej om nån
    vill kramas, pussas eller ta på dig.

  153. Det är du som bestämmer vad som
    är okej eller inte - ingen annan.

  154. Den som är äldre får inte ha sex
    med nån som är under femton år.

  155. Sex har man när bägge vill - det
    är fel och ett brott att tvinga nån.

  156. Du har rätt att säga nej till sex
    även om du är tillsammans med nån.

  157. Ingen får ta eller sprida
    nakenbilder på dig.

  158. Porrbilder på barn är förbjudna.

  159. Ingen får betala för sex med pengar
    eller tjänster. Det är ett brott.

  160. Hemligheter.

  161. Hemligheter kan vara
    roliga och spännande-

  162. -men om de gör dig ledsen eller arg,
    så är det bra att berätta om dem.

  163. Om nån säger att du inte får,
    så är det fel.

  164. Små barn, stora barn, vuxna,
    flickor och pojkar kan bli utsatta.

  165. De flesta barn är inte med om det,
    men många känner nån som utsatts.

  166. Om du är utsatt är du inte ensam.

  167. Det syns inte utanpå
    vem som utsätter andra för övergrepp.

  168. När nån beter sig konstigt
    blir man på sin vakt.

  169. Man tror inte att nån som är trevlig
    begår övergrepp, men så kan det vara.

  170. Många övergrepp begås
    av nån som är under arton år.

  171. Tonåringar är ofta utsatta
    av en jämnårig, kanske en pojkvän-

  172. -en kompis eller en kompis kompis.

  173. Många som utsatts
    visar att de inte mår bra.

  174. Andra visar ingenting alls utåt.

  175. Efteråt känner många
    att de borde ha stoppat det-

  176. -att de borde ha förstått att nåt
    var fel, att de borde gått därifrån-

  177. -att de borde sagt nej
    eller att de borde gjort motstånd.

  178. "Jag funderade på vad jag gjorde fel,
    varför just jag blev utsatt."

  179. Men det är aldrig fel
    på den som är utsatt för övergrepp.

  180. Glöm inte bort att hemligheter som
    du mår dåligt av, får du berätta om.

  181. Vem kan jag prata med?

  182. När man berättar kan man få hjälp.
    Ofta är det skönt att berätta-

  183. -men man väljer själv
    om man vill berätta och för vem.

  184. "För nåt år sen berättade jag.
    Det hade gått många år."

  185. "Jag hade gått vidare,
    men nåt skavde i mig."

  186. "Det kändes
    som om jag ljög för min mamma."

  187. "När jag berättade
    kändes det bättre på en gång."

  188. Om en kompis berättar att den utsatts
    är det viktigt att stötta och lyssna.

  189. Kanske är du den enda som vet.

  190. Din kompis kan behöva hjälp
    att berätta för en vuxen.

  191. Det finns många som du kan prata med
    - nån i din familj, en kompis-

  192. -eller nån du är tillsammans med
    eller en vuxen som arbetar med barn.

  193. Mamma, pappa, syskon, kompisar,
    pojkvän, flickvän-

  194. -polis, ungdomsmottagning, kurator-

  195. -läkare, psykolog,
    mentor, socialsekreterare...

  196. Om du upptäcker övergrepp som pågår
    eller om nån är i fara, ring 112.

  197. Vill du anmäla ett brott, ring 114 14
    eller sök upp en polisstation.

  198. Kom ihåg:
    Det finns många som vill lyssna!

  199. Den här filmen är drygt sex minuter,
    det är inte så mycket tid.

  200. På sidan ligger
    den här filmen för barn-

  201. -och även en ännu kortare version
    samt motsvarande filmer för vuxna-

  202. -som kan visas på
    ett föräldramöte, ett personalmöte-

  203. -eller på nåt annat ställe
    där det här bör diskuteras.

  204. När vi har visat det här
    för barn och unga blir ingen rädd.

  205. Ingen har sagt att de blir rädda.

  206. Rädslan för att man ska skrämmas
    när man pratar om det-

  207. -kanske handlar om att man tänker
    att man ska prata om övergreppen.

  208. Det behöver man ju inte alls göra,
    man kan prata om barnens rättigheter-

  209. -och hur man gör när man söker hjälp.

  210. Jag sa att det var få
    som hade fått information i skolan-

  211. -men i skolan händer det ändå
    att man pratar om övergrepp-

  212. -eller att barnen
    pratar om övergrepp.

  213. Men ofta på ett... Inte alltid,
    men ofta, säger våra barn och unga-

  214. -på ett sätt
    som kan kännas ganska kränkande.

  215. Man tar för givet att det här händer
    nån annan som finns nån annanstans.

  216. "Skällsordet, 'jäkla peddo',
    folk använder det ganska ofta."

  217. "Vad är det?
    Folk är helt bortvimsade."

  218. De flesta utsatta berättar för nån,
    en del berättar inte alls-

  219. -men få vill berätta för alla.

  220. Det är väldigt få
    som vill berätta för hela klassen.

  221. "Det är en risk om hela skolan
    får veta. Då kanske man får flytta."

  222. En del av våra barn
    berättar att de tar det lite i taget.

  223. De kanske börjar med att prata
    om sexuella övergrepp på nåt sätt-

  224. -och om omgivningen reagerar bra,
    så berättar de att de är utsatta.

  225. Om omgivningen reagerar genom
    att skämta eller säga dumma saker-

  226. -då fortsätter de att vara tysta.

  227. Så här beskriver en flicka det hela:

  228. Skämtar vi om övergrepp? Varför
    är det så kul att skämta om det?

  229. Blir man nervös av våldtäkter?
    Är det onaturligt?

  230. Eller är det bara jävligt roligt?
    Varför tar man det inte seriöst?

  231. Är dagens samhälle
    uppbyggt på onaturliga skämt?

  232. Jag, våldtagen av min egen pappa,
    känner inte att allt var på skoj.

  233. Varför tar man illa upp? Vad jag
    har märkt så fnissar man åt saken.

  234. Som jag gjorde, håller inne gråten.
    Släpper ut allt på skolans toalett.

  235. Sms:ar mamma om att jag vill dö
    och skrikgråter.

  236. För mig är det inget skämt,
    utan mitt liv.

  237. Ta kontakt med folk,
    vi kan ju kommunicera.

  238. Vi kan gå ut på nätet och få hjälp.

  239. Man kan prata med sina vänner också.
    Jag gjorde det och gör det än i dag.

  240. Nu mår jag bättre.
    Det finns alltid hopp-

  241. -oavsett om det ligger en mil
    från dig eller precis bredvid dig.

  242. Det var lågt, ni kanske inte hörde.

  243. Det är en flicka som beskriver hur
    man skämtar om övergrepp i skolan-

  244. -och hur hon själv springer in
    på toaletten och skrikgråter-

  245. -och hotar mamma med att ta livet
    av sig, men hon säger inget mer.

  246. Hur är det då? Måste man berätta?
    Nej, det är klart att man får välja.

  247. Det är bra om de berättar,
    men det måste ju få vara ett val-

  248. -om man vill avslöja för omgivningen,
    och det...

  249. Jag tror att om barn vet mer
    om vad som händer när man berättar-

  250. -så kanske fler skulle berätta,
    men vissa väljer ändå att vara tysta-

  251. -för att det finns
    konsekvenser av att berätta.

  252. Det är svårt att peka ut nån
    som man känner och som man tycker om.

  253. Man kanske inte vågar ta
    konsekvenserna som kan bli.

  254. Men även om det är anmält,
    så vet man inte om man ska berätta-

  255. -för sina närmsta vänner,
    så att de förstår hur man har det.

  256. Så här säger en tonåring:

  257. "Jag har berättat för två.
    Man tar det 'step-by-step' lite..."

  258. "Man säger att en kompis utsatts,
    sen att ens föräldrar utsatt nån"-

  259. -"och sen
    att man själv blivit våldtagen."

  260. Lite i taget.
    Samtidigt är det här en risk-

  261. -för unga som berättar så
    riskerar att inte bli trodda-

  262. -för att de har sagt
    olika saker olika gånger.

  263. Man kan göra på andra sätt.

  264. "Det kanske låter barnsligt,
    men att man kan få skriva ner allt."

  265. "Skriva ner hur... Skriva hatbrev.
    Man behöver inte skicka dem."

  266. "Att ha det på pränt kan vara bra.
    Då är det på papperet, inte i dig."

  267. Sen har vi ju kompisarna,
    som får veta mycket oftare än mamma-

  268. -mycket oftare än pappa, mycket
    oftare än polisen och socialtjänsten.

  269. De kan vara ett väldigt stort stöd.

  270. De kan lyssna, stötta, hjälpa till
    att komma i väg och göra en anmälan.

  271. De kan ibland också stoppa övergrepp.

  272. "Min kompis, hon dömer aldrig.
    Hon lyssnar."

  273. "Hon vet inte hur hon kan hjälpa,
    men hon finns."

  274. "Ibland vet hon inte
    vad hon ska säga."

  275. "Det viktigaste är inte att hon
    säger nåt, utan att hon lyssnar."

  276. "Kompisar ska veta att även om det
    är en hemlighet så får man berätta."

  277. "För även om nån säger
    att man absolut inte får säga nåt"-

  278. -"så mår ju inte den personen bra,
    så då är det viktigt att berätta"-

  279. -"annars går man under."

  280. Nåt som de flesta pratade mycket om
    var det här "Det är inte ditt fel".

  281. Det är så viktigt att säga det,
    för man kan tänka mycket på det.

  282. "Jag funderade på vad jag gjorde fel,
    varför just jag var utsatt."

  283. Man kan behöva höra det
    många gånger från många olika.

  284. "Det är bra
    om många olika säger det."

  285. "Det är bra
    att höra från många håll."

  286. "Men man måste även få veta
    varför det inte är ens fel."

  287. "Man kanske inte tror på det först,
    men sen börjar man tro på det."

  288. "Så var det för mig. Nu vet jag
    att det inte var mitt fel."

  289. Jag skulle bara önska
    att folk inte var så rädda.

  290. De är rädda att nån ska berätta
    att de varit med om ett övergrepp.

  291. En gång pratade jag med min lärare,
    som tog upp det med rektorn-

  292. -men rektorn ville inte anmäla
    om det inte hände igen-

  293. -fast det hade pågått länge.

  294. Det kändes som om hon inte trodde
    på mig, för hon ville ringa honom.

  295. Då tappade jag allt förtroende.

  296. Det är jätteviktigt om nån berättar,
    oavsett forum, att det tas på allvar.

  297. Om en elev berättar, så
    behöver inte läraren rädda personen-

  298. -utan mer hänvisa nån annanstans
    och kontakta den instansen-

  299. -för som utsatt
    är det inte så lätt att be om hjälp.

  300. Jag förstår att folk är rädda,
    men om man förstår att nån är rädd-

  301. -så kommer man ju inte att berätta.

  302. Nej, hon förstår att vuxna är rädda-

  303. -men som utsatt
    vill man inte berätta då.

  304. Många av ungdomarna vi träffade
    återkom till det här med vuxna-

  305. -och vad vuxna ska göra.

  306. Vad ska man göra om man vill att barn
    och unga ska berätta om svåra saker?

  307. Jo, man ska lyssna. Det viktigaste är
    att lyssna och låta dem prata klart.

  308. Låt det ta tid,
    de måste få berätta i sin egen takt.

  309. Ställ frågor, men inte för många -
    det är alltid svårt.

  310. Läs in lite.
    Blir det tyst, så ställ frågor.

  311. Men om de pratar,
    så låt dem prata till punkt.

  312. Var lugn. Många barn upplever att
    vuxna blir upprörda när de berättar.

  313. Arga, ledsna
    eller bara lite allmänt upprörda.

  314. Men de vill att man ska vara lugn,
    så att de får berätta klart.

  315. Och sen: Tro på barnen. Jätteviktigt.

  316. Hur är man bra på att lyssna, då?

  317. "Man kan ställa frågor, visa att man
    lyssnar, titta in i ögonen, nicka."

  318. "Jag vill ha nån som diskuterar,
    så att det inte blir tyst"-

  319. -"och man inte vet hur man
    ska fortsätta." Väldigt klokt.

  320. Och: "Ni ska informera föräldrarna,
    så att de inte..."

  321. "Om man berättar nåt,
    så ska de inte bli jätte-jättesura."

  322. "Då vill man aldrig berätta nåt mer,
    för då vet man ju att de blir sura."

  323. "Tro på dem! Man berättar inte
    om sånt här för skojs skull."

  324. Det där att bli jätte-jättesur...
    Om man har snattat-

  325. -eller om man har retat nån
    eller om man har gjort nåt dumt-

  326. -om då reaktionen blir sån,
    att man aldrig vill berätta nåt-

  327. -då är det rätt misslyckat.

  328. Man skulle ju vilja att barnen
    efteråt kände att den här vuxna-

  329. -ville hjälpa dem vidare,
    så att det funkade bättre sen.

  330. Och så råd till vuxna
    som arbetar med barn:

  331. Visa att du bryr dig
    och var gärna personlig.

  332. Man vill prata med nån
    som bryr sig om vad man säger.

  333. Förklara vem du är
    och vad du kan göra.

  334. Det här riktar sig till socialtjänst,
    polis och andra som möter utsatta.

  335. Barn behöver veta vem de är.

  336. Barn ska få prata med samma vuxen,
    för det tar tid att få förtroende.

  337. Var ärlig,
    håll vad du lovar och skvallra inte.

  338. Den där skär lite i magen.

  339. Jag tänker att bakom de här råden
    så ligger ofta dåliga erfarenheter.

  340. Jag minns vem som sa det där,
    och det handlade om skolan.

  341. Det hade skvallrats i kollegiet.

  342. Om man berättar nåt i skolan,
    så är det många som får reda på det-

  343. -vilket naturligtvis inte är okej
    på nåt sätt.

  344. Miljön är viktig,
    och så återigen, ta barnen på allvar.

  345. Det här gäller ju dem
    som faktiskt har nåt att berätta om-

  346. -men barnen pratar också
    om information i skolan rent allmänt.

  347. Varför vill de ha det i skolan, då?
    Jo...

  348. "Så att det inte bara är
    'prata med era föräldrar'."

  349. "Det kanske är
    just föräldrarna som gör nåt dåligt."

  350. "Då om barnen inte har nån annan
    att prata med, så blir det ingen."

  351. En flicka som utsatts hade en lärare
    som pratade med henne innan-

  352. -och frågade hur hon ville göra
    när man skulle ta upp ämnet i skolan.

  353. "Hon frågade om jag ville hoppa över,
    men det är ännu viktigare för mig."

  354. "Man vill ha en normal syn på det.
    Om man ständigt blir särbehandlad"-

  355. -"så blir det bara
    konstigare och konstigare."

  356. "Om man inte är med
    på nåt som handlar om våld"-

  357. -"så kommer till slut
    jättemycket att försvinna."

  358. Andra beskriver känslan
    av att äntligen bli tagna på allvar.

  359. När de har
    varit med om övergrepp hemma-

  360. -så är det märkligt när omvärlden
    låtsas som om frågan inte finns.

  361. Återigen är ju barn rätt förstående.

  362. "Det är nog svårt för lärarna.
    De kanske inte vet var gränsen går"-

  363. -"och då vet de ju inte
    hur de ska prata om det."

  364. "De vet inte heller
    vad det är de ska säga om det."

  365. "Vuxna måste också lära sig."

  366. De tipsar om att man i skolan
    dels kan prata om det i vardagen-

  367. -att nämna det ibland,
    så att det får finnas med-

  368. -när det nu är så många som utsätts
    och som känner nån som har utsatts.

  369. Men i samband med nyheter,
    i samhällskunskapen-

  370. -i svenskan, man kan läsa böcker
    om sexuella övergrepp, diskutera-

  371. -skriva recension
    eller en debattartikel.

  372. När man läser språk, så kan man
    läsa en text eller se en film om det.

  373. I sex- och samlevnadsundervisning.

  374. Det finns många tillfällen.

  375. Förutom alla filmer
    så har vi också broschyrer-

  376. -och affischer som man
    kan beställa gratis om man vill.

  377. En heter Bra att veta om övergrepp
    och tar upp samma sak som i filmen-

  378. -och så har vi en helt ny som heter
    Lyssna, stötta och slå larm-

  379. -som är just för kompisarna
    som får höra nåt. Hur gör man?

  380. Vad tänker man? Och...

  381. Det är viktigt
    att de får reda på hur viktiga de är.

  382. Även om de inte kan göra nåt annat
    än att lyssna, så är det så viktigt.

  383. Det kanske räcker alldeles utmärkt
    att bara göra det.

  384. Jag tänkte lämna plats till frågor-

  385. -men först
    tänkte jag visa den här filmen.

  386. Jag vill bara påminna om
    att även om sexuella övergrepp är-

  387. -fel, kränkande,
    skrämmande, skadligt-

  388. -så går det faktiskt att gå vidare.

  389. Hur ska man nånsin våga?
    Kunna känna förtroende efter allt?

  390. Hur ska nån i min ålder
    nånsin kunna förstå?

  391. Nån som är ung
    och inte har sett min värld.

  392. Världen där man inte kan lita på nån-

  393. -där allt bara är
    ett enda stort mörker utan dess like.

  394. Kanske. Kanske ska man berätta.

  395. Men hur? För vem? När?

  396. "Lugna dig, andas",
    säger jag till mig själv.

  397. "Det löser sig på nåt sätt."

  398. Det finns mycket att vara rädd för.
    Så mycket rädsla som är bekräftad.

  399. Men på nåt plan så känns den inte.

  400. Den känns...ologisk.
    Som om den gör mig svag.

  401. Känslorna. Det är en del av mig
    som jag inte kan kontrollera.

  402. Som kan bli skadade. Men det läker.

  403. Steg för steg läker jag.
    Bort från det, det som hänt.

  404. Kanske får jag panik. Kanske
    kommer jag att ses som konstig.

  405. Vad spelar det för roll?
    Jag kan leva. Jag vill leva.

  406. Vill våga, vill släppa nån nära.

  407. Hur ska barn kunna veta
    vad de har för rättigheter-

  408. -och hur de kan vara delaktiga,
    om de inte vet vad saken gäller?

  409. Det är styrkan i det här materialet,
    som ger barn kunskap om svåra saker-

  410. -på ett sätt anpassat till
    olika åldrar och utvecklingsnivåer.

  411. Ja, det är ju tanken, och
    förutom att många barn är utsatta-

  412. -så är ju en väldigt stor andel
    av dem som utsätter barn jämnåriga.

  413. Man ska ju också veta var gränsen går
    för sitt eget agerande-

  414. -och hur man sätter stopp,
    om det är möjligt.

  415. Mycket viktigt. Och det här att
    hjälpa kompisar med vad de kan göra.

  416. Det är nåt som vi som arbetar med
    utsatta barn länge har brottats med-

  417. -men ingen har gjort nåt på allvar-

  418. -och vänt sig till kompisar och sagt
    att de är viktiga och kan göra nåt.

  419. Det finns många orsaker att
    inte berätta om sexuella övergrepp.

  420. Det är svårt att berätta och anmäla,
    eftersom andra då ska in och utreda.

  421. Hänsyn till andra, rädsla...
    Ja, massa orsaker.

  422. Men vad jag skulle önska är
    att jag inte träffar på nåt mer barn-

  423. -som säger "Jag berättade inte,
    för jag visste inte att det var fel"-

  424. -eller "Jag visste inte
    vart jag skulle vända mig".

  425. Tack, Åsa,
    för den fina presentationen...

  426. ...av det viktiga arbete som ni gör.
    - Vi tackar med en applåd.

  427. Textning: Malin Kärnebro
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur ska skolan informera barn om våld och sexuella övergrepp? Psykolog och psykoterapeut Åsa Landberg föreläser om hur sådan information kan se ut. Hon har jobbat tillsammans med Brottsoffermyndigheten och Stiftelsen Allmänna Barnhuset, som även har gjort informationsfilmer om sexuella övergrepp. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Elevhälsa, Samhällskunskap > Barns rättigheter
Ämnesord:
Juridik, Kriminologi, Rättsvetenskap, Sexologi, Sexuella övergrepp mot barn, Skolsociala åtgärder
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Våld. familjerätt och utsatta barn

Maria Eriksson är professor i socialt arbete vid Mälardalens högskola och här föreläser hon om barns utsatthet i vårdnadstvister samt mäns våld mot kvinnor och barn. Hennes forskning är inriktad på ojämlikhet och dess betydelse för hanteringen av föräldraskap och barns rättigheter. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Från Alfons till Dostojevskij

Petra Alfe Åslund har varit redaktör för boken "Från Alfons till Dostojevskij", en antologi som har FN:s konvention om barnets rättigheter som tema. Här pratar hon och författarna Anette Eggert, Christina Wahldén och Mårten Sandén om sina bidrag till boken och hur man kan arbeta med barnkonventionen i skolan. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Barn med kognitiva svårigheter

Hur bemöter vi barn med kognitiva svårigheter och hur ser vi till deras rättigheter? Om det talar Elisabeth Fernell, barnläkare och specialist inom barnneurologi och habilitering samt professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet. Hon forskar inom områdena autism, ADHD och utvecklingsstörning hos barn och ungdomar. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Barns rättigheter och skolans skyldigheter

Enligt en enkätundersökning som Barn- och elevombudet (BEO) har gjort känner sig var tionde elev otrygg i skolan. Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman utreder anmälningar och kräver skadestånd för barn och elever som utsatts för kränkningar. Här talar hon om barns rättigheter och skolans skyldigheter enligt skollagen. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Barn som lägger ut avklädda bilder på nätet

Varför lägger en del barn ut avklädda bilder på nätet? Carl Göran Svedin är professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Barnafrid på Linköpings universitet och föreläser om barn som lägger ut avklädda bilder på nätet. Linda Jonsson är socionom och doktor i barn- och ungdomspsykiatri vid Barnafrid, Linköpings universitet, och föreläser om barn som skickar avklädda bilder till varandra och att man måste lära barn att inte sprida bilder vidare. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn

Hur ska skolan informera barn om våld och sexuella övergrepp? Psykolog och psykoterapeut Åsa Landberg föreläser om hur sådan information kan se ut. Hon har jobbat tillsammans med Brottsoffermyndigheten och Stiftelsen Allmänna Barnhuset, som även har gjort informationsfilmer om sexuella övergrepp. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lärandets nya landskap

Mitt lärarrum på nätet

Nätet erbjuder ett generöst kollegialt lärande för lärare. Om detta vittnar Marie Andersson, lärare på Gotland. Hon berättar om gemenskapen hon möter i exempelvis en Facebook-grupp, och hur hon där kan ta del av andras erfarenheter, få litteratur- och lektionstips. Inspelat 5 februari 2014. Arrangör: Stiftelsen DIU (Datorn i utbildningen).

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - sex

Barns sexualitet gör vuxna osäkra

Är det okej att en tvååring onanerar på dagis? Förskolepedagoger efterlyser utbildning och ett gemensamt förhållningssätt. Och en pappa funderar på hur han ska göra för att inte hämma sin dotters sexuella utveckling. RFSU:s frågelåda vittnar om vuxnas funderingar och oro, säger sexualupplysare Maria Bergström.

Fråga oss