Titta

Lagom mycket finsk

Lagom mycket finsk

Om Lagom mycket finsk

Lagom mycket finsk är en serie om sverigefinsk historia. Här får vi veta mer om de mytomspunna skogsfinnarna, livet vid riksgränsen, krigsbarn och arbetskraftsinvandring. Slutligen landar vi hos dagens sverigefinländare i andra och tredje generationen, som försöker reda ut vad det finska arvet betyder för dem.

Till första programmet

Lagom mycket finsk: Det nya fosterlandetDela
  1. När jag var liten var chokladarbetare
    ett av mina drömjobb.

  2. Mina finska kompisars föräldrar
    kom till Sverige och blev det.

  3. Och ur en åttaårings perspektiv
    var det minst lika häftigt som polis.

  4. Jag är född i Sverige
    och tänkte aldrig på-

  5. -hur det var
    att flytta till ett främmande land.

  6. Men mina föräldrar har upplevt det.
    Mamma från Finland, pappa från Iran.

  7. Båda var en del av den stora
    migrationsströmmen till Sverige.

  8. Sverige har alltid haft invandring.

  9. Om man kom med färja gick rutten
    till Stockholm här bakom mig.

  10. I dag kommer färjorna
    med glada, shoppande turister.

  11. Tidigare kom man hit
    av andra orsaker.

  12. Under andra världskriget
    kom krigsbarnen.

  13. Sen kom hundratusentals
    arbetskraftsinvandrare.

  14. Och de möttes också
    av den här utsikten.

  15. Jag kom i februari 1944.

  16. Det var strax efter två bombattacker
    mot Helsingfors. Och jag var åtta år.

  17. Jag ville själv komma.

  18. Jag trodde att jag kunde
    åka tillbaka om jag inte trivdes.

  19. Men det gick inte för sig.

  20. På resan hit var tågen fulla av barn.

  21. Och barnen sprang runt.
    Somliga grät.

  22. Redan då insåg jag
    att jag hade tagit fel beslut.

  23. När vi passerat gränsen
    stannade vi på olika ställen.

  24. Det kom vuxna som tog med sig barn.

  25. Det hände flera gånger, så jag trodde
    att Sverige skulle ta slut.

  26. Och vad gör jag då
    när ingen vill ha mig?

  27. En finsk armé har kommit till Sverige
    – blekkindade, hungriga och frusna.

  28. Kanske just ni
    kan ta ett finskt pyre hem till er.

  29. Jag var i tre familjer
    under elva månader.

  30. Jag försökte vara duktig
    och inte klaga.

  31. Men sen kom saknaden... Jag grät
    på kvällarna: "Jag vill hem."

  32. "Jag är rädd för att ni ska dö
    i bombningarna." Allt sånt.

  33. Den känslan försvann med tiden
    när jag skickades till nya platser...

  34. ...och inte fick åka hem.

  35. Jag gav liksom efter...
    Jag pratade bara svenska.

  36. Jag ville inte komma ihåg
    det finska språket. Jag vågade inte.

  37. Under året jag var i Sverige
    skickade jag brev till mamma.

  38. I dem ser man tydligt... Först var de
    på finska med bra handstil.

  39. Sen var de en blandning av finska
    och svenska med dålig handstil.

  40. Och därefter...på hösten...

  41. ...i oktober/november var breven
    skrivna på svenska med bra handstil.

  42. "Kära mamma, jag får inte gå och
    bada mer. Får jag mer bada, mamma?"

  43. "Jag så tråkigt här.
    Jag har badat två gånger."

  44. "Min främmande skriver nu."

  45. "Nu är jag här. Men jag minns
    när du gav mig gröt på kvällen"-

  46. -"och jag vägrade äta. Men när jag
    kommer hem äter jag vad som helst."

  47. Det är länge sen krigsbarnen kom, men
    det väcker starka känslor än i dag.

  48. Och det handlade faktiskt om
    80 000 ensamkommande flyktingbarn.

  49. Hur har traumat påverkat
    krigsbarnens egna barn?

  50. Anna Takanen,
    vars pappa kom hit som krigsbarn-

  51. -har regisserat "Fosterlandet",
    som handlar om det. Vi tar en titt.

  52. Det är min egen historia.
    Pappa kom till Sverige som krigsbarn.

  53. Farmor skickade honom när farfar hade
    stupat. Pappa hade lunginflammation.

  54. Några av hennes vänner sa: "Skicka
    Timo till Sverige, så får han hjälp."

  55. "Du kan ju ta tillbaka honom
    efter kriget."

  56. Det lyckades hon aldrig göra,
    och det kom hon aldrig över.

  57. Den moderna sverigefinska historien
    har inte berättats så ofta i Sverige.

  58. Många i andra generationen
    har sett pjäsen-

  59. -tillsammans med sina föräldrar
    som är krigsbarn.

  60. Och jag har fått
    väldigt många brev och mejl-

  61. -där man säger att pjäsen betytt
    att de har kunnat börja prata om det.

  62. Ett krig tar fyra generationer för en
    familj. Jag tillhör generation tre.

  63. Är man uppväxt med en förälder
    som varit med om nåt så drabbande-

  64. -och traumatiskt,
    då känner man det som barn.

  65. Jag förstår farmor. Hon gjorde det
    som många mödrar gör även idag.

  66. Skickar man iväg sitt barn
    gör man det mot sin vilja.

  67. Man tror att barnet
    får det bättre nån annanstans.

  68. Jag tror att hon gjorde det
    av kärlek, för att min pappa-

  69. -inte skulle dö i lunginflammation.
    Det var både praktiskt och fattigt.

  70. Och självklart gjorde hon inte det
    för att hon ville bli av med honom.

  71. Hon offrade sin egen kärlek
    för att han skulle få det bättre.

  72. Jag förstår.

  73. Jag förstår inte.

  74. Jag tänkte ju inte att det finns nåt
    hon är ledsen över. Jag kände ju det.

  75. Min farmor pratade finska, som lät
    konstigt för mig. Jag förstod inget.

  76. Hon var väldigt ledsen
    och klappade mig och pappa.

  77. Förlusten av en son var så stark,
    men också förlusten av ett liv.

  78. Många känner nog igen sig i det här
    om man har levt i exil i Sverige.

  79. Men även mödrar som tvingades skicka
    bort sina barn på grund av kriget.

  80. Elsa i pjäsen säger: "Det var inte
    jag som ville det, det var kriget."

  81. Jag förstår min mamma mycket väl.

  82. Men det känslomässiga avståndet
    minskar inte för det.

  83. Och det var nog ömsesidigt.

  84. Man pratade inte om krigsbarnen
    som hade skickats till Sverige.

  85. Det var tyst för att man hade
    dåligt samvete både här och där.

  86. Man hade inte heller nån vana
    att prata om sånt här.

  87. Till råga på allt berättade dottern
    i den tredje familjen-

  88. -att pappa hade dött.

  89. Och jag fick inte säga till nån
    att hon berättat det.

  90. Mamma ringde på julen
    och sa att jag skulle komma hem.

  91. Jag märkte
    att jag inte kände den där glädjen-

  92. -som jag hade burit i hjärtat utan...
    Ja...

  93. Det apatiska tillståndet
    gjorde så att glädjen inte kom fram-

  94. -så som jag hade hoppats.

  95. När jag åkte hemåt funderade jag på
    om jag skulle känna igen mamma.

  96. "Har hon förändrats mycket?"

  97. Och hur jag skulle säga
    att jag vet att pappa är död.

  98. För mamma hade aldrig skrivit om det.

  99. Jag såg mamma på stationen.
    Hon såg annorlunda ut.

  100. Då tänkte jag inte på
    att hon först skickat iväg mig-

  101. -och sen hade pappa dött, att hon var
    en ung kvinna som hade sörjt mycket.

  102. Och så sa jag till henne:
    "Mamma, jag vet."

  103. Tyvärr pratade vi inte mer
    om pappas död, så vi kunde inte...

  104. Hon hade sörjt. Jag hade inte kunnat
    visa min sorg. Den var kvar inom mig.

  105. Det blev ingen gemensam sorg.

  106. Varför har vi aldrig pratat
    om Finland? Varför är det tyst?

  107. Vi ska leva. Därför är det tyst.

  108. Trots smärtsamma erfarenheter...
    eller på grund av dem-

  109. -så är det så att de som har
    det sverigefinska såret i sig...

  110. Det blir inte ogjort. Man får lära
    sig leva med det, men man vill livet.

  111. På stranden finns en björk kvar

  112. trots att löven bleknat

  113. Den står där och trotsar alla hot

  114. den minns jag från barndomen min

  115. Sverige vande sig vid invandrare
    under kriget.

  116. Nästa flyttvåg kom efter kriget
    när ekonomin växte rekordartat-

  117. -och industrin behövde arbetskraft.
    Då kom även många från Finland.

  118. Till Borås flyttade 10 000 finländare
    som ville ha jobb.

  119. Gatulivet vimlar av utlänningar.

  120. -Hur många finns det i Borås just nu?
    -6 000 arbetsanmälda utlänningar.

  121. -Hur många är finländare av dem?
    -Kring 4 000 är finländare.

  122. Bara björken jag har som sällskap

  123. som kände den min längtan

  124. Finländarna kom hit
    i skuggan av andra världskriget.

  125. Och inte bara finländare,
    det kommer folk från hela Europa.

  126. I och med krigsflyktingarna
    vänjer man sig vid nytt folk.

  127. Sverige genomgår en snabb förändring
    och lockar folk-

  128. -inte bara finländare.

  129. Sveriges dragkraft gör att den finska
    invandringen kan ses som en del av-

  130. -efterkrigstidens flyttvåg,
    sett ur ett europeiskt perspektiv.

  131. Hallå! Hej! En jättesnabb fråga.

  132. Hur kommer ni
    att fira sverigefinnarnas dag?

  133. Oj, ingen aning. Jag har inte ens
    tänkt på det, ärligt talat.

  134. Det är lätt hänt att den bara dyker
    upp utan att man förberett sig.

  135. Jag vet inte ens när den är.
    Och jag kommer nog inte fira den.

  136. -Fira vadå?
    -Sverigefinnarnas dag 24 februari.

  137. Men vad är det för nåt?

  138. Kort fråga:
    Vad vore Sverige utan finnarna?

  139. Oj... Mycket tråkigare och
    utan mycket arbetskraft inom textil.

  140. Eller var det på 70-talet?

  141. -Du har koll på läget.
    -Hoppas det.

  142. -De har gjort en bra insats här.
    -Hur kan man fira dem?

  143. De kunde väl ha en egen dag.

  144. Det finns ju kanelbullens dag
    och sånt.

  145. Och vet du vad? Sverigefinnarnas dag
    är den 24 februari.

  146. -Vad ska vi göra?
    -Jag vet inte, faktiskt. Finnar...

  147. Utlänningar är det väl inget fel på,
    men det finns vissa som...

  148. ...utnyttjar alla sociala förmåner.

  149. Men jag har ju själv jobbat med
    många finnar. Och de är mycket bra.

  150. Över hälften av invandrarna
    är finländare.

  151. För en som bara talar finska
    är svenska svårt.

  152. Det bidrar till den starka isolering
    som kännetecknar många finländare.

  153. De bildar sina egna öar
    i det svenska samhället.

  154. Jag kom hit för att få arbete och...

  155. Det var inget annat särskilt
    jag förväntade mig.

  156. Jag var 15 år när jag kom till Borås.
    Pappa kom till Sverige för att jobba.

  157. Och så hamnade han i Borås.
    Han fick jobb på gummifabriken.

  158. Han blev kvar där, och nästa sommar
    hämtade han hit familjen.

  159. Jag frågade på Algots
    om jag kunde börja där-

  160. -trots att jag bara var 15 år,
    och det gick bra.

  161. När vi kom hit-

  162. -kändes allt så stort
    och nytt och spännande.

  163. Jag tänkte inte alls på
    att jag inte kunde språket.

  164. Eller på hur jag
    skulle klara mig här.

  165. På Algots pratade alla finska,
    eller åtminstone de flesta.

  166. Och jag fick hjälp av dem som kommit
    på 50-talet och kunde svenska.

  167. Men senare började jag tänka på
    hur det blir när jag blir äldre.

  168. Jag kunde ju inte språket.

  169. Men aldrig kom jag på tanken...

  170. ...eller fick nåt erbjudande
    att lära mig svenska.

  171. Språksvårigheterna
    skapar problem i början.

  172. Ledningen kan inte språket man talar-

  173. -och kunskaperna i andra språk
    är obetydliga.

  174. Men gester och praktisk demonstration
    klarar fler problem än man kan tro.

  175. Det förvånar att man inte satsat-

  176. -på rationellare metoder
    i yrkesorientering och introduktion.

  177. Man tog emot arbetskraft.

  178. Man tänkte inte på att det skulle
    komma människor, barn och familjer.

  179. Den mänskliga faktorn
    är lätt att glömma.

  180. Och migrationspolitiken
    skapades inte så medvetet.

  181. -Hej, Wilma! Kul att träffas.
    -Hej.

  182. -Jobbade du och mormor på Algots?
    -Ja.

  183. Jag började två veckor efter henne
    och vi jobbade tillsammans.

  184. Vi jobbade på samma ställen,
    och på samma band också.

  185. Det var när jag började sy.

  186. Det är skjortor.
    Jag har sytt såna skjortor.

  187. Det var i slutskedet på fabriken
    som jag sydde skjortor.

  188. Det var jag och min andra syster.

  189. -Så alla tre har jobbat på Algots?
    -Ja.

  190. Nästan alla syskon har jobbat
    på Algots, mamma också.

  191. -Har du sytt nånting nån gång?
    -Bara på syslöjden i skolan.

  192. -Ska jag visa dig hur det fungerar?
    -Ja.

  193. -Vill du prova?
    -Ja.

  194. Det är inte så farligt.

  195. Den lilla foten... Lyft den fort.

  196. -Den?
    -Ja.

  197. Så...
    Och nu tar du båda fötterna på den.

  198. -Det här går inte så fort.
    -Trampa lite mer.

  199. -Det gick jättebra. Hur känns det?
    -Ovanligt.

  200. -Men roligt?
    -Nja...sådär.

  201. -Det är nog inget jag vill göra.
    -Nej, många i dag vill nog inte sy.

  202. -Nej, jag tror inte det.
    -Jag gillade det, jag älskade att sy.

  203. -Jobbade ni långa dagar?
    -Från klockan 6.45 till 17.00.

  204. -Det var långa dagar.
    -Ja.

  205. Första året jobbade vi på
    lördagar också, från 6.45 till 13.00.

  206. Jag var 16 år. Jag hann inte göra
    mycket mer än att jobba.

  207. Nej, men fick ni bra betalt?

  208. Jag minns
    att jag fick 3,50 kronor i timmen...

  209. ...innan jag fyllde sexton.

  210. -Tre kronor?
    -Ja.

  211. Och när jag fyllde sexton
    fick jag 100 kronor i veckan.

  212. Det var jättemycket pengar
    när jag var 16 år.

  213. -Men nu låter det väldigt lite.
    -Ja, i dag är det jättelite.

  214. Men jag kunde köpa nya kläder
    och spara lite.

  215. -Du kunde försörja dig i alla fall.
    -Jovisst, det kunde jag.

  216. Och vi gick ut på dans
    några gånger i månaden.

  217. Och...det räckte.

  218. Sveriges löner i slutet av 60-talet
    är 50 procent högre än Finlands.

  219. Den småskaliga inflyttningen,
    som ägde rum på 50- och 60-talen-

  220. -blev en allmän inflyttning.
    Och det är tidstypiskt.

  221. Alla ville öka sitt välstånd.
    Det är ingen finsk företeelse.

  222. Man sa att finnarna
    var som fåglarna på himlen.

  223. De såg sig alltid om efter den bästa
    arbetsplatsen, och så bytte de jobb.

  224. Då fanns den möjligheten.

  225. Den här bilden är från 1965,
    då jag fick börja sy på Algots.

  226. Jag sitter vid overlockmaskinen
    och overlockar byxor...

  227. ...vid bandet,
    som min första uppgift.

  228. Och den här bilden är tagen 1966.

  229. Jag och mina kusiner
    är på väg ut för att dansa.

  230. Och jag har på mig
    en skräddarsydd klänning.

  231. Normalt fick jag alltid ärva
    mina äldre systrars gamla kläder.

  232. Men när vi kom till Sverige
    och jag fick jobb-

  233. -kunde jag köpa nya kläder
    för egna pengar.

  234. Klänningen har ett stort affektions-
    värde, och den ska jag spara...

  235. ...så länge jag lever.

  236. Jag visste inte vad jag fick
    när jag bjöd upp dig

  237. till en rytmisk låt
    sa du: "Kom närmare"

  238. allt annat försvann
    när månen gick i moln

  239. parken låg i skymning
    och vi såg vår chans

  240. Bandet tar en paus
    "Får jag följa dig hem?"

  241. Du bara skrattar tyst,
    alla vänder sig om

  242. Kvällen är ännu ung,
    musiken går nonstop

  243. Men jag måste vänta...

  244. Jag är vid Borås berömda korvaffär.

  245. En levande relik
    från Finlands storhetstid i Sverige.

  246. Hit kom textilarbetarna på 60-talet
    för att lindra sin hemlängtan.

  247. Och än i dag är finsk korv populärt.

  248. När det kommer nya kunder-

  249. -speciellt svenskar, brukar jag
    alltid låta dem smaka på Metrilenkki.

  250. De flesta gillar den. De köper
    en liten bit och lite mer nästa vecka.

  251. -Hejsan, hejsan!
    -Hej.

  252. -Ja tack?
    -Och tolv piroger.

  253. -Vill du ha dem frysta?
    -Ja.

  254. När vi kom till Sverige 1965
    hade vi en hemlängtan.

  255. Om vi råkade hitta finskt bröd
    eller korv köpte vi alltid det.

  256. Och så fick vi idén till
    att öppna en finsk korvaffär.

  257. Några av de privata affärerna i Borås
    har satsat på-

  258. -att sälja utländska
    tidningar och tidskrifter.

  259. I vissa affärer säljs
    fler Helsingin Sanomat än DN-

  260. -och fler finska veckotidningar
    än svenska.

  261. Det var mycket jobb på den tiden.

  262. Min brors hustru sprang hit efter
    jobbet på Algots för att hjälpa till.

  263. Jag skivade stora högar korv
    i varenda paus.

  264. Och vissa dagar
    kunde vi sälja uppemot 200 bröd.

  265. -Hur många år har du handlat här?
    -Lika många som affären funnits.

  266. Vi är gamla bekanta
    sen vår ungdom i Rovaniemi.

  267. -Kommer du hit varje vecka?
    -Jo. Jag är här varje vecka.

  268. Varför måste brödet vara finskt?
    Duger inte svenskt bröd?

  269. Visst är det gott,
    men finskt är alltid finskt.

  270. Det smakar annorlunda.

  271. Det behövs finsk mat
    åtminstone 20–30 år till här.

  272. I dag finns det 6 000 finländare
    i Borås.

  273. -Ska du in?
    -God dag!

  274. -Här kan du bli filmstjärna.
    -Jaha, det låter bra.

  275. Kom till bingon,
    där finns många finländare.

  276. Den här generationen
    byggde Sveriges välfärd.

  277. Många återvände till Finland,
    men många stannade också kvar.

  278. Det mest hemtrevliga för dem
    är kanske den finska föreningen.

  279. Här samlas man några gånger i veckan
    för att träffa sina landsmän.

  280. -Kan jag få en kaffe?
    -Javisst.

  281. -Mjölk?
    -Nej.

  282. -Vad blir det?
    -En tia.

  283. -Kostar det en tia?
    -Ja, det var så de sa.

  284. Jag har aldrig känt för
    att återvända till Finland.

  285. Jag känner mig varken som finsk
    eller svensk.

  286. Finland är mitt fosterland,
    och Sverige är mitt hemland.

  287. Mitt hem är ju här...i Sverige.

  288. Och mina systrar, bröder
    och barn bor här.

  289. Men molnen driver bort,
    du når dem inte mer

  290. Molnen driver bort,
    och det gör även jag

  291. Översättning: Petri Knuutila
    www.btistudios.com

  292. När vi kom tillbaka från Finland
    på somrarna-

  293. -var hela jäkla bilen så full av
    rågbröd att vi knappt fick plats.

  294. Vi satt mellan bröden.

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Det nya fosterlandet

Avsnitt 3 av 4

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Cirka 80 000 finska flyktingbarn kom till Sverige under andra världskriget. Vi träffar bland annat Sinikka Ortmark-Stymne, som kom ensam till Sverige som åttaåring och återvände hem ett år senare, när allting hade förändrats. På 1960- och 1970-talen var det finländarna som utgjorde den största gruppen invandrare till Sverige. I Finland fanns inte jobb åt alla och lönerna var sämre än i Sverige.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900
Ämnesord:
Finlands historia, Finländare i utlandet, Finska krigsbarn, Historia, Immigration, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Sverige, Sverigefinnar
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i Lagom mycket finsk

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaLagom mycket finsk

Skogsfinnarna

Avsnitt 1 av 4

Skogsfinländarna var folk från östra Finland som flyttade till Sverige på 1500- och 1600-talen för att idka svedjebruk. De var ett mytomspunnet folk som bevarade sina seder, sin folktro och sitt språk i flera hundra år. Visste du att det talades finska i Värmland ända in på 1950-talet? Att det fanns skogsfinska besvärjelser för allt från att förbättra sviktande potens till att bota kossans kolik?

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaLagom mycket finsk

Gränsen

Avsnitt 2 av 4

Hur känns det att tvingas tala ett språk som inte är det egna, och tillhöra en nationalitet där man inte känner sig hemma? När Finland år 1809 blev en del av Ryssland uppstod en gräns mellan Sverige och Finland, och den gränsen har påverkat alla som bor vid den. Vi tar reda på vad som kännetecknar en "gränsbo" och träffar träffar språkaktivisten Bengt Pohjanen.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaLagom mycket finsk

Det nya fosterlandet

Avsnitt 3 av 4

Cirka 80 000 finska flyktingbarn kom till Sverige under andra världskriget. Vi träffar bland annat Sinikka Ortmark-Stymne, som kom ensam till Sverige som åttaåring och återvände hem ett år senare, när allting hade förändrats. På 1960- och 1970-talen var det finländarna som utgjorde den största gruppen invandrare till Sverige. I Finland fanns inte jobb åt alla och lönerna var sämre än i Sverige.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaLagom mycket finsk

Arvet

Avsnitt 4 av 4

Samtidigt som sverigefinländarna har blivit medelklass blir det allt svårare att hålla det finska språket levande. För trots nya minoritetslagar är det idag inte helt lätt att få förskole- eller skolundervisning på finska. Bianca och Tiffany Kronlöf funderar över stereotyper och hur man gör finsk humor som inte handlar om sprit eller bastu. Kimmo Tetri som grundat en sverigefinsk teatergrupp tar itu med finskhet och manlighet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn bok, en författare

Drottningens hemlighet

Journalisten Johan Åsard skriver om hur Walther Sommerlaths historia till slut kom i fatt honom - och hans dotter. Hans fabriksförvärv 1938 var en del av tvångsövertagandet av judisk egendom. "Drottningens hemlighet" handlar om avslöjandena som skakade vårt kungahus. Intervjuare: Ulrika Kärnborg.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBarnaministeriet dokumentär

Skolresan till Förintelsen

En grupp högstadieelever åker till andra världskrigets Polen. En resa som kommer att förändra dem. I Polen mördades omkring tre miljoner judar av nazisterna. När eleverna besöker Treblinka, Majdanek och gettot i Warszawa känns historien otäckt nära.

Fråga oss