Titta

UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Om UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Föreläsningar och samtal från Socionomdagarna 2016 som hölls den 15-16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Till första programmet

UR Samtiden - Socionomdagarna 2016: Att hjälpa den som inte orkar levaDela
  1. Vi möter människor, som
    brottas med tankar på liv och död.

  2. Men vi vågar inte fråga:
    "Vad tror du händer efter döden?"

  3. Egentligen jobbar jag med döendet
    och döden hela dagarna.

  4. Det kan låta lite tungt,
    men jobbar man med döden-

  5. -jobbar man ju med livet.

  6. Frågar man människor,
    som har varit med om nåt svårt-

  7. -nån som har legat på sjukhus länge,
    vad det är de minns-

  8. -är det inte det svåra,
    det är inte de medicinska insatserna-

  9. -utan det är ofta mötena. Den gamla
    damen jag träffade för ett tag sen-

  10. -låg på sjukhus och blev föremål
    för ett stort antal insatser.

  11. När jag frågade henne vad hon minns,
    svarade hon: "Jag minns sköterskan"-

  12. -"som flyttade min säng,
    så att jag inte fick solen i ögonen."

  13. Att ta fasta på det som förenar oss-

  14. -och det vi kan ge varann
    i ett svårt ögonblick av livet-

  15. -är det
    som suicidprevention handlar om.

  16. Och det är det som mötet med den
    som inte orkar leva, handlar om.

  17. Där kan vi alla bidra.
    Det har inget med yrkestillhörighet-

  18. -eller med plats i hierarkin
    att göra.

  19. Var och en av oss
    kan bli den som ger ögonblicket-

  20. -som gör
    att människor för en stund känner-

  21. -att skälen att leva
    väger tyngre än skälen att dö.

  22. Det ska jag prata lite mer om.

  23. För att hjälpa nån,
    som inte orkar leva-

  24. -måste man vara beredd på frågor,
    som inte har ett svar.

  25. Om nån frågar mig: "Varför ska
    jag leva? Kan du svara mig på det?"-

  26. -är det klart att jag inte kan svara.

  27. Men jag kan starta en dialog utifrån
    att jag har funderat över frågan-

  28. -varför jag lever. Vad är viktigt
    i mitt liv? Hur vill jag prioritera?

  29. Vad skulle få mig
    att släppa taget om livet?

  30. Att försöka identifiera sig
    med den situation-

  31. -som denna människa befinner sig i.

  32. Inte utifrån att jag har en expertis,
    som du saknar-

  33. -utan utifrån att vi är två experter
    som möts i nånting som vi delar.

  34. Alla har nån gång funderat över skäl
    att leva och skäl att dö.

  35. Vad gör livet värt att leva?

  36. Det är kanske en fråga
    ni ständigt grubblar över. Är det så?

  37. "Vad händer efter döden? Har jag
    en tro?" Är det sånt ni pratar om?

  38. De flesta av oss gör inte det,
    men man kan vara helt säker på-

  39. -att när vi förstår att livet kanske
    kommer att avslutas lite i förtid-

  40. -om man till exempel får cancer...
    Jag jobbar-

  41. -på en bröstcancermottagning,
    och då ställer man de här frågorna.

  42. "Hur har jag prioriterat?"

  43. Jag har aldrig träffat
    en döende människa som har ångrat-

  44. -att de till exempel
    jobbade för lite.

  45. Jag har träffat väldigt många, som
    har tyckt att de har prioriterat fel.

  46. I möten, där frågan om livets mening
    har ställts på sin spets-

  47. -är det en stor fördel
    om man har funderat-

  48. -över sin egen hållning
    i de här frågorna.

  49. Hur är det att tappa greppet om
    livet? Hur är det att tappa greppet-

  50. -om självbevarelsedriften, som är så
    stark? Kroppen är programmerad för-

  51. -att akta sig vid fara. Vad händer
    när man i stället för att akta sig-

  52. -faktiskt tar ett steg in mot döden?
    Det är krafter som vi känner till-

  53. -alldeles för lite om. Det finns
    troligen biologiska förklaringar.

  54. Det finns kopplingar till olika enzym
    och till biologiska markörer-

  55. -som är en delförklaring till
    att vissa människor hamnar i det här.

  56. Nästan alla som är självmordsbenägna
    har nån form av psykisk ohälsa.

  57. Diagnosticerad eller inte.

  58. Men det är det psykiska lidandet,
    som knuffar oss nära kanten-

  59. -nära skiljelinjen mellan liv
    och död. Men ungefär 90 %-

  60. -av alla med psykisk sjukdom
    överväger inte att ta sitt liv.

  61. Det gäller att förstå vad som
    utmärker de som hamnar i ett mörker-

  62. -som är så stort att man
    gör våld på sin självbevarelsedrift.

  63. Hur får vi reda på det?
    Det finns ett enda sätt.

  64. Prata med den, som är drabbad.
    Våga närma sig det här mörkret.

  65. Det är skrämmande. En kollega
    till mig berättade för ett tag sen-

  66. -hur hon pratade i telefon
    med en självmordsbenägen patient.

  67. Den här kvinnan
    påbörjar ett suicidförsök i telefon.

  68. Min kollega hör hur hon blir
    sluddrigare och sluddrigare i talet.

  69. Till slut säger hon: "Jag förstår att
    ingenting som jag säger eller gör"-

  70. -"kan få dig att ändra dig. Du har
    bestämt dig för att släppa taget."

  71. "Men jag vill inte att du dör ensam,
    så jag stannar hos dig tills du dör."

  72. "Du får berätta vad du vill för mig
    din sista tid i livet."

  73. En ofantligt kraftfull intervention
    får man säga, som kräver stort mod.

  74. Den här kvinnan hade vägrat tala
    om sitt namn och var hon befann sig.

  75. Men nu berättade hon. Både var
    hon befann sig, och vad hon hette-

  76. -så att man kunde skicka dit hjälp.

  77. Varför?
    Det har med närheten att göra.

  78. En människa
    som vågar dela min vanmakt.

  79. "Jag vill vara tillsammans med dig
    tills du dör."

  80. "Jag vill inte lämna dig ensam
    i nödens stund. Jag sitter här."

  81. "Jag kan inte göra nåt. Jag kan inte
    säga nåt, men jag stannar hos dig."

  82. Det är ett viktigt budskap
    att bära med sig.

  83. Det har en mycket stor betydelse
    alldeles oavsett åtgärder.

  84. Vi har en tendens att avstå från
    frågor när vi inte har nån åtgärd.

  85. Vi känner oss hjälplösa.
    Vi som jobbar i vården är vana vid-

  86. -att ha nåt att föreslå, så att
    se sig själv som skäl att leva-

  87. -att det är viktigt
    att jag sitter här med dig-

  88. -och att vi delar detta, är vi inte
    vana vid. Men det går att lära sig.

  89. Då uppstår de här mötena, som
    faktiskt handlar om skäl att leva.

  90. Och att möta en människa,
    som är akut suicidal-

  91. -som har hamnat i den här tunneln av
    svartsyn... "Jag klarar ingenting"-

  92. -"och jag är alldeles ensam."

  93. Om man i det här läget
    möter nån som backar...

  94. ...eller nån som tar ett steg framåt
    i engagemang för att förstå...

  95. "Det låter viktigt,
    det är allvarligt."

  96. "Jag vill så gärna hjälpa dig."
    Att ha den attityden-

  97. -kan göra oerhört stor skillnad.
    Det kan vara det som gör-

  98. -att jag ett tag bestämmer mig för-

  99. -att skälen att leva
    väger lite tyngre än skälen att dö.

  100. Ibland är det
    det bästa vi kan hoppas på.

  101. "Behöver jag vara orolig
    tills nästa gång?"

  102. "Nej, jag lovar.
    Jag hör av mig om det blir värre."

  103. "Jag vill gärna
    fortsätta vårt samtal."

  104. Den här utsträckta handen... Det här
    är den första bilden som är tagen...

  105. 1957 klättrade den här mannen ner
    för att hoppa från en hög bro.

  106. En främling sträcker fram sin hand-

  107. -och det sägs att mannen klättrade
    upp igen och valde att leva.

  108. Man vet att av alla
    som överlever ett självmordsförsök-

  109. -är det ungefär 1 % per år
    som dör genom självmord.

  110. Under 10 år är det ungefär 10 % av de
    som har gjort ett självmordsförsök-

  111. -som dör i självmord. Det brukar man
    säga är en god prognos, eller hur?

  112. Många tror att siffran är mycket
    större. Men budskapet är entydigt.

  113. Om siffrorna ser ut så,
    måste vi göra precis allt vi kan-

  114. -för att man inte ska göra nya
    försök, och för att man ska överleva.

  115. Prognosen är god. Det måste man
    komma ihåg. Det är inte hopplöst.

  116. Det är inte så att den som har
    bestämt sig kommer att ta sitt liv-

  117. -utan prognosen är god. Men det
    hänger mycket på oss runt omkring.

  118. Att vi samverkar
    och har en attityd som signalerar-

  119. -att jag inte vill
    att du gör ett nytt självmordsförsök.

  120. "Jag är beredd att göra allt
    för att det inte ska bli så."

  121. Inte lämna beslutet till den som är
    förtvivlad och självmordsbenägen-

  122. -och skäms och är rädd. "Bestäm du.
    Du vill inte ha kontakt med oss."

  123. "Då kan vi inte göra så mycket."
    Det duger inte.

  124. Det gäller att vara entydig. "Du är
    inte i skick nu att fatta beslut"-

  125. -"om liv och död, så jag fattar
    beslutet. Jag vill att du stannar."

  126. "Jag vill att vi gör allt vi kan för
    att hitta en vårdform som passar."

  127. Det handlar inte om tvångsvård
    eller inte, utan om individen.

  128. "Hur hjälper vi dig på ett sätt,
    som passar dig?"

  129. Det är många saker vi måste göra.
    Vi måste ha en säker omgivning.

  130. Om man tittar på självmordsmetoder,
    ser man att de våldsamma metoderna-

  131. -till exempel hängningarna,
    troligen har ökat.

  132. Man väljer en metod
    man känner sig förtrogen med-

  133. -och där är nätet tyvärr en källa
    till kunskap om hur man gör.

  134. Pratar man med ungdomar om
    hur man knyter en knop-

  135. -hur man lutar kroppen,
    precis hur man går till väga-

  136. -för att maximera förutsättningarna,
    är det många som vet-

  137. -för de har läst på nätet. Att ha en
    säker omgivning är ofantligt viktigt.

  138. Att ha motkrafter till detta.

  139. Det finns kognitiva instruktioner
    på nätet-

  140. -som går ut på att man uppmanas att
    vänja sig vid tanken på att vara död.

  141. "Föreställ dig att du är död."
    Då blir man mindre rädd.

  142. Har man vant sig vid nåt, blir man
    mindre rädd för att det ska hända.

  143. Det är en ganska normal mekanism.
    Allt vi är rädda för, och övar på-

  144. -blir vi mindre rädda för. Det gäller
    samtal med den som inte orkar leva.

  145. Om vi övar oss på det,
    på att sitta tysta och lyssna-

  146. -blir vi bättre på det.
    Och då blir jobbet mycket roligare.

  147. Det finns många skäl till att
    självmorden har gått ner i Sverige.

  148. Det handlar naturligtvis om
    att behandla psykisk sjukdom-

  149. -men om ni ser över tid, är det
    en sjunkande förekomst av självmord-

  150. -relaterat till antalet människor.

  151. Ni ser också att minskningen
    har blivit mindre uttalad.

  152. Minskningen är inte lika kraftig nu.

  153. Vi har kanske kommit
    lite till vägs ände när det gäller-

  154. -att upptäcka och behandla psykisk
    sjukdom. Vi ska inte sluta med det-

  155. -men det kan
    inte vara den enda åtgärden.

  156. Det behövs medicinering
    och insatser, som handlar om-

  157. -att behandla psykisk sjukdom,
    men det behövs också nånting mer.

  158. Bland annat behövs en säker miljö.

  159. När vi till slut
    fick säkra Västerbron till exempel-

  160. -som är en så kallad "hotspot",
    blev det betydligt färre som hoppar.

  161. De flesta är konstruerade så-

  162. -att blir man avbruten
    i sitt självmordsförsök-

  163. -med den metod man har valt,
    är det större chans att man går hem-

  164. -än att man väljer en ny metod.
    Man är inte så flexibel i det läget.

  165. Det är antingen eller.
    Antingen det här eller ingenting.

  166. Våra chanser ökar att få tid
    att identifiera den här personen-

  167. -och hitta vägar framåt.
    Det kräver ju tid. Går det för fort-

  168. -hinner vi, som finns i närheten,
    varken förstå eller agera.

  169. Det är väldigt frustrerande.

  170. När det har gått så fort
    mellan ett diskret psykiskt lidande-

  171. -och ett självmordsförsök
    att ingen har hunnit reagera-

  172. -blir man förtvivlad.
    Det här är mycket bra.

  173. Det är svårt att hitta den
    av alla de med psykisk sjukdom-

  174. -som löper risk att ta sitt liv.
    Det är en nål i en höstack.

  175. Om 1 000 människor tänker
    på självmord, är det 1 som dör.

  176. Strukturerade suicidriskbedömningar,
    som handlar om-

  177. -att man på ett systematiskt sätt
    frågar om självmordstankar-

  178. -och självmordsmetoder, är viktiga
    och bra. Men det räcker inte.

  179. Det behövs mer än så. Vad är det
    som behövs? Berättelsen behövs.

  180. Att jag får möjlighet att berätta
    om min situation för nån som lyssnar.

  181. Det finns ett gäng experter,
    som kallas för Aeschigruppen.

  182. Professor Jan Beskow
    samarbetar med den här gruppen.

  183. De har tittat på den forskning
    och kliniska erfarenhet som finns-

  184. -och kommit fram till
    att det som behövs i mötet-

  185. -med en självmordsbenägen person,
    är patientens berättelse först-

  186. -och eventuell diagnostik sen.
    Så är inte vården alltid konstruerad.

  187. Många gånger är det precis tvärtom.
    Utredning och diagnos först-

  188. -berättelsen sen i bästa fall.

  189. Att hitta sätt
    att väva in patientens berättelse-

  190. -tillsammans med
    en noggrann utredning och behandling.

  191. Att kanske se suicidialiteten
    som en egen entitet-

  192. -och inte enbart en konsekvens
    av psykisk sjukdom.

  193. Det är det som är konsten.
    Och det går att lära sig.

  194. En person som har formulerat det här
    så bra är författaren Peter Høeg.

  195. Han som skrev
    "Fröken Smillas känsla för snö".

  196. Han säger: "Jag berättar en historia,
    och du lyssnar."

  197. "Det är berättelsens magi,
    och den har sina egna lagar."

  198. "Vi möts i berättelsen."
    Det känns när man möts i berättelsen.

  199. Man känner när det uppstår
    en allians, och när det inte gör det.

  200. När en allians uppstår med nån,
    som överväger att ta sitt liv-

  201. -är det alltid betydelsefullt.

  202. Det kan bli det här ögonblicket
    av meningsbärande, som gör-

  203. -att jag tänker nytt, att jag vågar
    tänka att förändring är möjligt.

  204. Får man inte chansen-

  205. -kan det bli som för den här mannen.
    Jag utredde hans självmord.

  206. Det sas om honom att han inte hade
    nåt språk, att han inte kunde prata-

  207. -att han inte kunde berätta. Efter
    hans död hittade hans närstående-

  208. -väldigt många texter, som alla
    handlade om en och samma sak.

  209. Den inre tomheten,
    hans längtan efter att berätta.

  210. Det lilla barnets längtan efter
    att få berätta.

  211. Man hittade inte bara texter,
    utan hans bilder.

  212. Väldigt avancerade bilder. Jag som
    inte kan rita är jätteimponerad.

  213. När jag samlade ihop personalen
    för att få reda på hur det gick till-

  214. -och vad som hände, fick jag höra att
    varje gång mannen hade besökt vården-

  215. -lade han en teckning
    i förslagslådan.

  216. Tänk om man hade haft som målsättning
    att hjälpa honom att berätta.

  217. "Vi märker att du har svårt
    att formulera hur du vill ha hjälp"-

  218. -"men du ritar ju så fantastiska
    teckningar. Kan du inte rita"-

  219. -"för att beskriva?
    Det är viktigt att vi förstår"-

  220. -"så att vi kan hjälpa dig
    på bästa sätt."

  221. När man läser hans avskedsbrev...

  222. Det lyder så här:

  223. "Vissa är inte gjorda för det
    här livet. Så vackert, så sorgligt"-

  224. -"så värdigt och helt.
    Harmoniskt och stilla."

  225. "Ni är starka och dugliga,
    och klarar att navigera där ute."

  226. "Ni ska fortsätta. Fråga inte
    för mycket. Det här var mitt val."

  227. Är det här är en människa utan språk?
    Nej, det är en människa-

  228. -med ett avancerat språk.

  229. Det språket fanns i honom, och det
    är vår uppgift att hjälpa personer-

  230. -att berätta
    utifrån sina förutsättningar.

  231. Att ställa en fråga
    och vänta på ett svar-

  232. -kallar man normalt sett ett förhör.
    Jag frågar, du svarar.

  233. Jag frågar, du frågar, du berättar,
    vi möts i berättelsen.

  234. Det går att vidga det, och jobbet
    blir roligare om man jobbar så.

  235. Ett knep...är-

  236. -att försöka normalisera. I stället
    för: "Har du självmordstankar?"-

  237. -säger man: "Är det vanligt att
    man tänker på döden som en utväg?"

  238. "Hur är det för dig?
    Vill du berätta så att jag förstår?"

  239. Det är lättare att prata då. "Är
    det vanligt? Är det inte bara jag?"

  240. Man känner sig ensam,
    men får klart för sig-

  241. -att det är ganska vanligt.
    "Det är många som tänker som jag."

  242. Det här är inte samma sak
    som avtabuering.

  243. Det är inte samma sak som att säga
    att det är okej att ta sitt liv.

  244. Vi måste vara fasta i vår övertygelse
    om att jag är här för att hjälpa dig-

  245. -att välja livet,
    inte för att välja döden.

  246. "Jag kommer inte att underlätta
    för dig att dö, men jag vill höra"-

  247. -"hur du tänker om det här.
    Hur du tänker om liv och död."

  248. Normalisering är det många
    som återkommer till som nåt positivt.

  249. "Det var ingen som argumenterade,
    som sa till mig"-

  250. -"att jag inte får tänka så."

  251. "Jag blev lyssnad till.
    Jag fick berätta hur jag tänker."

  252. Då kan man ha en acceptans för det.

  253. Jag tycker att Jung
    har beskrivit det väldigt fint.

  254. "The most terrifying thing
    is to accept oneself completely."

  255. Att acceptera sig själv...
    Det är säkert inte bara jag.

  256. Det kan vara skrämmande
    att acceptera sig själv fullständigt.

  257. "Är det jag som tänker
    och känner så här?"

  258. "Hur kan jag tänka så här?!"

  259. Det är mellanmänskligt, och
    har man hamnat i en suicidal kris-

  260. -är det riktigt skräckinjagande
    att acceptera sig själv totalt.

  261. "Hur kunde jag stå i begrepp att
    lämna de, som jag bryr mig mest om"-

  262. -"i hela världen?
    Jag som är en livsälskande person."

  263. Då gäller det att jag får hjälp
    att förstå, att det blir begripligt-

  264. -att det kunde bli så.

  265. Så kan man tänka.

  266. En pojke sa: "Livet är
    inte lika viktigt som döden."

  267. "I livet samlar man poäng, och när
    man är död får man sin belöning."

  268. Om jag har inställningen att man inte
    får tänka så, blir det ingen dialog.

  269. "Ja, så kan man tänka,
    men man kan också tänka så här."

  270. Man har ett samtal med respekt
    för olika sätt att tänka-

  271. -och känna i olika situationer.

  272. Som Sveriges befolkning förändras
    är det extra viktigt att vi lär oss-

  273. -att möta frågorna
    på ett naturligt sätt.

  274. Tankar om livet efter döden,
    tankar om tro.

  275. Det är vi inte riktigt bra på.
    "Så kan man känna i din situation."

  276. "Så får man känna,
    men man kan ju också tänka"-

  277. -"att livet innehåller
    många möjligheter. Jag är gammal"-

  278. "-och jag har sett att det
    kan förändras. Förändring är möjlig."

  279. Ett annat fint citat,
    som vi använder mycket i tekniken-

  280. -"Acceptance and commitment therapy",
    ACT, som vi jobbar med i grupp-

  281. -för självmordsbenägna människor.

  282. Du förtjänar att älska dig själv.
    Du förtjänar att respektera-

  283. -alla dina känslor, svårigheter.
    Att vi inte ägnar onödig kraft åt-

  284. -att avlägsna hur det känns,
    utan acceptera hur det känns.

  285. Man kan acceptera en uppgivenhet
    utan att den leder till handling.

  286. Vi är egentligen ute efter
    att acceptera allt som finns-

  287. -men se till
    att det inte leder till handling.

  288. Det kan vara utmanande.

  289. Men perspektivet gör att många
    faktiskt börjar se på sig själva-

  290. -på ett nytt sätt.
    "Jaha, man kan få känna så här."

  291. "Jag behöver inte vara rädd för
    att min hopplöshet leder till"-

  292. -"att jag tar livet av mig."
    De som har funderat över det-

  293. -är också rädda. De ägnar mesta delen
    av tiden åt att försöka lösa problem-

  294. -på ett annat sätt än
    att ta sitt liv.

  295. Man är inte självmordsbenägen
    hela tiden. Det är i vissa stunder.

  296. Målsättningen är inte
    att avlägsna självmordstankar-

  297. -eller att ta över hela ansvaret
    för en människas liv.

  298. Det kan man aldrig göra. "Nu är det
    mitt ansvar om du lever eller dör."

  299. Det här kan många känna igen,
    som jobbar inom vården.

  300. Man går med en känsla av att det
    är mitt ansvar om du lever eller dör.

  301. Man ska i stället tänka:
    "Det är vårt gemensamma ansvar"-

  302. -"hur det blir framöver."

  303. "Jag hjälper dig allt jag kan,
    men jag kan inte ordinera livsvilja."

  304. "Jag kan inte heller avlägsna
    allt livslidande från dig."

  305. "Livet innehåller svårigheter
    för oss alla."

  306. "Hur gör du nästa gång
    du hamnar i det här läget?"

  307. "Hur försäkrar vi oss om
    att nästa gång du blir förtvivlad"-

  308. -"gör du inte ett självmordsförsök,
    utan försöker hitta ett annat sätt?"

  309. En kollega
    jobbade med svårt sjuka patienter.

  310. Hon berättade att hon brukade
    ge sina patienter en stor lapp-

  311. -där det stod med röda bokstäver:

  312. "Nej!".

  313. "Nästa gång du vill göra ett
    självmordsförsök för att försvinna"-

  314. -"från ditt lidande, ta upp
    den här lappen, och läs högt."

  315. "Tänk på hur ledsen jag skulle bli
    om du försvann."

  316. "Jag vill så gärna fortsätta
    träffa dig." Hon var övertygad om-

  317. -att det hade räddat ett antal liv.
    Hennes patienter kom tillbaka och sa:

  318. "Jag läste på lappen.
    Jag gick därifrån."

  319. "Fantastiskt.
    Tänk att du klarade det."

  320. Det här var patienter med röster, som
    talade om att de skulle skada sig.

  321. Man får använda sin fantasi. Målet är
    inte att avlägsna självmordstankar.

  322. Målet är att avlägsna känslan av
    utanförskap. "Det är du och jag här."

  323. "Vi är många som vill hjälpa dig.
    Vi är många som vill lyssna, dela"-

  324. -"och finnas för dig.
    Kom till oss. Berätta för oss."

  325. "Ta med oss i fickan. Nästa gång
    du befinner dig i ett desperat läge"-

  326. -"tänk på mig, tänk på oss,
    tänk på dina närstående"-

  327. -"tänk på allt det här
    som gör livet värt att leva."

  328. Det är nåt annat
    än uppmuntrande tillrop.

  329. "Tänk positivt så ska du se att det
    går över." Det är inte där vi landar.

  330. "Det är svårt.
    Hur kan man bemästra det?"

  331. Det blir också en stor motkraft
    mot det här, som många möter.

  332. Det här är en bild som nån skickade.
    "Hoppa här", står det på Västerbron.

  333. Den fanns kvar i några dagar.

  334. Var det en installation
    eller var det en utmaning?

  335. Man kan hoppa säkert, för
    det finns de som hoppar från broar-

  336. -som en utmaning.
    Man tävlar i att göra farliga saker.

  337. "Det är inte det här man vill möta
    när man mår dåligt", säger polis-

  338. -och räddningstjänst. Man kan säga
    vad man vill för att folk ska stanna.

  339. Det enda man inte får säga är:
    "Hoppa då. Jag bryr mig inte."

  340. Det är farligt att förstärka kraften,
    som drar mig bort från livet.

  341. Det får man inte göra.

  342. Det gäller att hitta en balans.
    Är det nån av er, om ni sökte hjälp-

  343. -som skulle stå ut med att samtalet
    enbart handlade om problem-

  344. -och svårigheter?
    Det står man inte ut med.

  345. Det måste finnas en balans.
    "Vad kan du? Vad vill du?"

  346. Jag sa till en flicka,
    som var övertygad om-

  347. -att hon skulle ta livet av sig,
    och hon hade tungt vägande skäl...

  348. Jag har ett knep.

  349. När jag inte vet vad jag ska säga,
    är jag tyst-

  350. -så att jag får tid att tänka.
    När hon radade upp alla skäl-

  351. -för att inte leva, tänkte jag
    att jag inte har så mycket att säga.

  352. Jag kan inte tala om att hon har fel,
    och så tänkte jag på två experter.

  353. Jag sa:
    "Men du, du är ju expert på ditt."

  354. "Jag vet inte riktigt vad
    jag ska säga nu, men om du vore jag"-

  355. -"och träffade dig själv, vad
    skulle du då säga till dig själv?"

  356. Jag tyckte att det var listigt. Hon
    såg ganska glad ut efter en stund.

  357. "Jag skulle inte kunna säga
    att jag får ta livet av mig."

  358. "Just det", sa jag.

  359. "Det kommer jag aldrig att säga till
    dig. Jag kommer att säga tvärtom."

  360. Hon lever fortfarande, och
    hon är väldigt glad över att veta-

  361. -att det här samtalet mellan oss
    har blivit till hjälp för många.

  362. "När känner du hopp? När känner
    du hopplöshet? Finns det nån låt"-

  363. -"som kan visa hur du känner?
    Kan du ta med en Spotify-lista"-

  364. -"som hjälper mig att förstå hur
    du mår? Är du en förebild för nån?"

  365. "Har du en förebild? Kan du trösta
    dig själv? Kan du trösta nån annan?"

  366. "Vad har gjort att du har valt
    att leva fram till i dag?"

  367. Att ställa frågan "Vad har gjort
    att du har valt att leva?"-

  368. -ger oväntade svar.

  369. "Jag tänker på mina barn." Då kan
    man förstärka det. "Du har rätt."

  370. "Det finns inget värre som kan
    hända dina barn än att du försvann."

  371. "Jag tror på Gud", sa en kvinna.

  372. Jag frågade: "Tror du att Gud vill
    att du ska leva eller dö?"

  373. "Jag tror att Gud vill att jag ska
    leva." Och så kunde vi prata om det.

  374. För samtalet lite längre, så
    att det inte bara handlar om risker-

  375. -utan mer av möjligheter och balans.

  376. Den här unga flickan gjorde den här.
    Det är en "hopplåda".

  377. En låda, som är som livet självt.
    Den innehåller glädje och smärta-

  378. -men framför allt symboler för hopp.
    Allt det här symboliserar hopp.

  379. Sen finns spindlarna, döskallarna och
    allt möjligt, men hoppet finns där.

  380. Den här plockar hon fram
    när det känns hopplöst-

  381. -och så påminner hon sig själv
    om skäl att leva. Det är listigt.

  382. Ett roligt sätt att jobba. Det är
    Inte så tidskrävande som man kan tro.

  383. Det går utmärkt att säga till en
    suicidal person att man inte tycker-

  384. -att man enbart
    ska prata om självmordstankarna.

  385. "Det blir så tungt för oss båda.
    Berätta om nånting annat som du gör."

  386. "Har du inga livstankar?
    Har du några livslåtar du spelar?"

  387. "Har du några livsbilder?
    Nånting som du vill dela med mig?"

  388. Som ni förstår har jag fått
    hennes tillåtelse att visa det här.

  389. Jag träffade en kvinna,
    som har gjort sju självmordsförsök.

  390. Hon har en svår psykisk sjukdom,
    och personalen som var med henne-

  391. -var jätterädda
    att hon skulle ta livet av sig.

  392. När hon pratade om att ta sitt liv,
    såg hon ganska glad ut.

  393. "Jag ser att döden
    är mer av en befrielse för dig."

  394. "Ja, så är det." Jag sa: "Titta
    på personalen, som bryr sig om dig".

  395. "Ser du hur de ser ut? De ser inte
    glada ut." De såg skräckslagna ut.

  396. Hon höll ju med.

  397. "Kan du göra nånting för att
    trösta personalen i det här läget?"

  398. Hon tänkte en stund, och sen
    skrev hon en dikt till sin personal.

  399. Dikten heter "Hopp".

  400. "Rosenröd nuddar
    morgonsolen hustaken."

  401. "Himlen lättar,
    och träden återfår sina konturer."

  402. "Natten är slut"-

  403. -"marorna väntade."

  404. "Jag undrade om jag nånsin kommer att
    sova, och vad jag kommer att drömma."

  405. "I mörkret finns gestalterna
    med sina tysta skrin."

  406. "En ny dag ger nya möjligheter."

  407. "Jag städar bort tankarna
    ur mitt huvud."

  408. Tror ni att dikten
    blev trösterik för personalen?

  409. Det blev den. Det blev en balans.
    En person som man förutsätter-

  410. -bara tänker på sätt att ta sitt liv
    visar sig ha det här inom sig.

  411. Förmåga att trösta, förmåga
    att tänka ur ett nytt perspektiv-

  412. -förmåga att skriva ner det här.

  413. Det är ju fantastiskt att kunna göra
    det, och få uppmärksamhet för det.

  414. Det vidgar. Jag är inte bara patient,
    jag är en människa med förmåga-

  415. -med kompetens. Att lyfta kompetensen
    i att ha varit självmordsbenägen.

  416. Det är inte bara en brist
    eller en svårighet-

  417. -utan det gör att jag kan föra samtal
    som de flesta har svårt att föra.

  418. "Jag skulle inte vara rädd
    för att ställa en fråga till nån"-

  419. -"som är självmordsbenägen", som en
    patient sa till mig för ett tag sen.

  420. "Jag har ett och annat att lära er."

  421. "Vad bra. Se då till att lära folk
    hur man för de här samtalen"-

  422. -"för de är svåra." Hon sa: "Det vet
    jag, men jag kan. Jag har nyckeln."

  423. Hur kommer det sig att
    när vi i vår kultur möter människor-

  424. -som brottas med tankar
    på liv och död-

  425. -inte vågar ställa frågan om
    vad de tror händer efter döden?

  426. Jag träffade en ung tjej. Två av
    hennes kompisar har tagit sitt liv.

  427. Hon kom till mig med beställningen
    att hon också måste få ta sitt liv-

  428. -för ingen kan begära av henne
    att hon ska leva vidare med sorgen.

  429. Det kan man ju förstå.
    "Jag förstår att den här sorgen"-

  430. -"känns omöjlig att leva med. Jag
    kan inte föreställa mig hur det är"-

  431. -"att mista två av mina
    närmaste vänner genom självmord."

  432. Vi pratade om hennes sorg,
    och sen sa jag:

  433. "Vad tror du händer när du är död?
    Varför längtar du efter det?"

  434. Hon sa: "Jag tror att jag förenas
    med mina vänner, som jag saknar."

  435. "Jag förstår att du längtar", sa jag.
    Sen pratade vi lite till-

  436. -och så säger jag: "Har du tänkt på
    att om du tar ditt liv"-

  437. -"kommer du att lämna människor efter
    dig, som saknar dig lika mycket"-

  438. -"som du saknar dina vänner?
    Vad ska de göra?"

  439. "Ska de också ta livet av sig?
    Och var tar det i så fall slut?"

  440. "Hur många ska behöva ta livet av sig
    för att de inte står ut"-

  441. -"med saknaden efter dig?"

  442. En djupt deprimerad person hade sagt:
    "De bryr sig inte."

  443. "Jag är bara en belastning", eller
    "Det skulle vara skönt för alla"-

  444. -"om jag försvann."

  445. Hon var inte deprimerad,
    hon var förtvivlad och arg-

  446. -så hon svarade inte det, utan
    svarade: "Det har jag inte tänkt på."

  447. "Så kan jag ju inte göra."
    Jag sa: "Nej, så kan du inte göra."

  448. Vår kontakt fortsatte att handla om
    hur hon ska stå ut med sin sorg.

  449. Hur hon ska dela sin sorg
    så att den blir uthärdlig.

  450. Att våga prata
    om de här existentiella frågorna.

  451. "Vad händer när du är död?"
    Hon hade inte berättat-

  452. -om jag inte hade frågat.

  453. Man förväntar sig inte
    att det är viktigt att prata om-

  454. -eftersom vi är ovana vid det.

  455. Och inte heller gudstro
    är nåt man frågar om.

  456. Det betraktas som en privatsak.
    Det har ingen som helst betydelse-

  457. -om man är troende själv. Det
    går utmärkt att prata om det ändå-

  458. -utifrån att man är intresserad. "Har
    du en tro? Är det en tröst för dig?"

  459. "Brukar du be?"

  460. Diskutera vad
    som är meningen med livet-

  461. -genom att våga vara nära döden.
    Det tror jag är nyckeln.

  462. Ju fler som berättar om det här-

  463. -desto närmare kommer vi
    det här med att dela.

  464. Att nån som Niklas Ekdal,
    som jag har samarbetat med...

  465. Har ni läst hans bok "Hur jag dog"?

  466. Han är en framstående journalist
    och författare.

  467. Han har skrivit en bok
    om sitt självmordsförsök.

  468. På tunnelbanan såg jag en ung kille
    som läste den här boken.

  469. Jag sökte hans blick och så sa jag:
    "Visst är den bra?"

  470. "Ja", sa han. Sen tittade vi
    på varann i några sekunder.

  471. Det fanns ett skäl till
    att han läste boken.

  472. Vi möttes i tystnad, utifrån att
    jag hade förstått att det fanns skäl-

  473. -att han läste boken,
    och jag vågade fråga.

  474. Det kändes väldigt meningsfullt. Jag
    vet inte om det var det för honom.

  475. Att minnas att ögonblicken
    har betydelse. Ju fler ögonblick-

  476. -av förundran, förtröstan, hopp-

  477. -glädje, samhörighet, medmänsklighet
    vi samlar under ett liv-

  478. -desto lättare är det
    att hitta skäl att leva-

  479. -och att hjälpa nån annan
    att hitta skäl att leva.

  480. Då gäller det
    att ta tillvara de här ögonblicken-

  481. -att dela med varann när man
    har nått fram till nån i berättelsen.

  482. Att man kan berätta för en kollega
    att det har fungerat bra.

  483. "Det här samtalet blev så bra.
    Jag sa så här."

  484. "Följ med mig", säger man till en
    yngre kollega. "Samtalen är svåra."

  485. "Se hur jag gör. Lägg märke till vad
    jag säger, så kan vi diskutera det."

  486. En sjuksköterska
    som jobbade med döende personer sa:

  487. "När jag var helt ung,
    sa min handledare till mig"-

  488. -"första gången jag skulle sitta
    med en döende, att det var svårt"-

  489. -"men att jag skulle tänka på att
    kvinnan inte hade behov av mina ord"-

  490. -"utan bara av min närvaro."

  491. "Jag skulle sitta där helt lugnt
    och lita på att det räckte."

  492. Hon sa: "Det har jag tänkt på
    varje dag under hela mitt yrkesliv."

  493. "Det hjälpte mig så ofantligt
    att en erfaren, duktig person"-

  494. -"instruerade mig i ett svårt läge."
    Där är vi ibland snåla mot varann.

  495. Vi pratar mer om misstag
    än det som fungerar många gånger.

  496. Och i det här gäller det verkligen
    att prata om det som fungerar-

  497. -och att ge varann råd,
    som man kan väva in-

  498. -i sen egen professionella hållning.
    Jag ska avsluta med ett citat.

  499. Jag pratade om de här ögonblicken och
    om Bodil Malmsten, som nu har dött.

  500. Hon har skrivit en dikt,
    där hon uppmanar unga-

  501. -att inte ta livet av sig.
    En fantastisk dikt.

  502. "Ta inte livet av dig.
    Det är inte ditt liv att ta."

  503. "Ditt liv står på vänt.
    Det finns, fast du ser det inte."

  504. Det är en jättelång dikt,
    men då säger nån:

  505. "Visste du att Bodil Malmsten har
    skrivit om ett sånt här ögonblick?"

  506. Det visade sig att det var pappan
    till min kollega Susanne Bejerot-

  507. -som tillhandahöll det här
    ögonblicket med Bodil Malmsten.

  508. Så här skriver Bodil om det:

  509. "Han var socialläkare i Hägersten.
    Jag var asocial."

  510. "Nervös, nervlugnad, överviktig,
    onödig, självmördad, sjukskriven."

  511. "Van vid psykologiskt bemötande,
    Rorschachplumpar"-

  512. -"och deltagande 'hmm'
    från andra sidan receptblocken."

  513. "Bejerot tog inte fram receptblocket.
    Sa inte 'hmm'. Verkade inte tycka"-

  514. -"att jag var ett ynkligt offer
    som måste bemötas psykologiskt."

  515. "Frågade mig om det var något
    jag ville göra. Ville? Jag? Göra?"

  516. "Jag förstod inte frågan."

  517. "Vad hade 'ville', 'jag' och 'göra'
    för samband med en som jag?"

  518. "Pinad fick jag till slut ur mig att
    jag skulle vilja skriva, men att..."

  519. "Bejerot bad om det jag skrivit,
    sände det"-

  520. -"till en litteraturkritiker som sa"-

  521. -"att man inget kunde säga. Utom att
    jag var en ung människa som skrev."

  522. "Punkt.
    Och punkt för mig som patient-"

  523. -"det är det
    som är miraklet i Hägersten."

  524. "Att Bejerot trodde mig om
    att ha en vilja"-

  525. -"att dold nånstans i min späcksjäl
    fanns en vilja som var min."

  526. "Att Bejerot trodde på den."

  527. Ögonblick att minnas.

  528. Där tänkte jag avsluta.

  529. Jag har skrivit en bok
    om det jag har pratat om.

  530. En praktiskt inriktad bok om
    vad man kan säga och göra-

  531. -i konkreta situationer. Vi har också
    spelat in en del poddsändningar-

  532. -och det kommer fler.
    Tusen tack för er uppmärksamhet.

  533. Textning: Karolina Gustafsson
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Att hjälpa den som inte orkar leva

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Ullakarin Nyberg är psykiater och suicidforskare och föreläser om hur man kan hjälpa personer som är sjävmordsbenägna. Hon säger att man ska våga prata om de existentiella frågorna och våga möta mörkret. Det handlar om att lyssna till och mötas i den självmordsbenägnas berättelse. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Ämnen:
Biologi > Kropp och hälsa > Sjukdomar och ohälsa > Psykisk ohälsa, Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
Psykiatri, Självmord, Självmordsprevention
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

April i Anhörig-Sverige

Susanna Alakoski är socionom och författare och berättar om vikten av att lyfta fram anhörigas perspektiv och behov av hjälp och stöd. Hon berättar utifrån egna och andras erfarenheter. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Att hjälpa den som inte orkar leva

Ullakarin Nyberg är psykiater och suicidforskare och föreläser om hur man kan hjälpa personer som är sjävmordsbenägna. Hon säger att man ska våga prata om de existentiella frågorna och våga möta mörkret. Det handlar om att lyssna till och mötas i den självmordsbenägnas berättelse. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Barn och unga med sexuella beteendeproblem

Anette Birgersson Thell är socionom och legitimerad psykoterapeut och föreläser om barns utforskande av sin sexualitet. Hon menar att man ska lära barnen att de har rätt till sin egen kropp och vad som är sunt sexuellt beteende. Riskerna att bli utsatt för och att begå sexuella övergrepp minskar med tydlighet när det gäller närhet, gränser och sexualitet, enligt Birgersson Thell. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

KBT i utveckling

Hur har KBT (kognitiv beteendeterapi) använts från 1950-talet och framåt? Anna Kåver är legitimerad psykolog, psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi och författare och berättar om det. Hon berättar också om kritiken som riktats mot terapiformen. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Mina två liv - om bipolär sjukdom

Ann Heberlein är lektor i etik och författare och berättar om hur det är att leva med diagnosen bipolär sjukdom typ 2. Att leva med en psykisk sjukdom påverkar livet på ett genomgripande sätt men man är inte sin diagnos, säger Heberlein. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Mindfulness 2016

Åsa Nilsonne, psykiater och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet, visar hur vi genom meditation och mindfulnessträning kan träna och påverka hjärnan och dess funktioner. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Möta, stödja och behandla barn och unga efter svåra händelser

Anna Norlén är legitimerad psykolog och psykoterapeut och föreläser om att arbeta med barn och unga som har drabbats av trauman. Hon säger att de ofta inte berättar men att de har väldigt stort behov av att göra det. För den eller de som ska hjälpa gäller det att skapa möjligheter för barnen att våga berätta. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Möte med sexuellt våldsutsatta flickor

Maria Munkesjö är stödverksamhetsansvarig på Tjejzonen och musikterapeut. Hon berättar om Tjejzonens ideella stödverksamhet som vänder sig till sexuellt våldsutsatta tjejer. Cirka 200 volontärer runt om i Sverige arbetar med att möta tjejer, oftast på nätet, och anonymt. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

När livet blir verkligt

Bo Blåvarg, leg psykolog och verksamhetschef vid Ersta Vändpunkten, berättar om hur existentiell terapi kan vara till hjälp för den som har varit eller är medberoende. När man vuxit upp i en verklighet där missbruk stått i centrum är det viktigt att komma till en plats där det är en själv som står i centrum. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Schematerapi - en vidareutveckling av KBT

Poul Perris, läkare och psykoterapeut vid Svenska institutet för kognitiv psykoterapi, berättar om hur schematerapi skiljer sig från ursprunglig KBT. Här har man en större förståelse för uppväxten och vad den har haft för konsekvenser för vårt beteende. Många utvecklar strategier för att undvika att hantera svåra känslomässiga lägen, menar Perris. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & biologi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Samhällets utmaningar

Markanvändningen i utvecklingsländer

Mats Sandewall, forskare i skogsresurser vid SLU, berättar om hur vi har sett på skog och mark genom tiderna. Rätt användning av skog och mark kan ge utvecklingsländerna den framåtrörelse de behöver. Moderator: Sverker Olofsson. Inspelat 5 mars på SLU i Umeå. Arrangör: Umeå universitet och SLU.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - sex

Vad behöver man egentligen veta?

Det finns högstadieelever som tror att barn kläcks ur ägg. Andra experimenterar med avancerat sex på webben. Klarar skolans sex- och samlevnadsundervisning av att tillgodose ungdomars enormt skiftande behov av kunskap och vägledning?

Fråga oss