Titta

UR Samtiden - Hemmasittare

UR Samtiden - Hemmasittare

Om UR Samtiden - Hemmasittare

Föreläsningar och diskussioner om elever med långvarig skolfrånvaro. Inspelat den 21-22 november 2016 på Göteborgs nation, Uppsala. Arrangör: Magelungen utveckling AB.

Till första programmet

UR Samtiden - Hemmasittare : Neuropsykiatri och behandlingDela
  1. Att bemöta henne på ett annat sätt
    kostar ju ingenting.

  2. Många har pratat under gårdagen
    och många ska prata i dag.

  3. Vi är alla professionella.
    Vi jobbar inom det här området.

  4. Det är viktigt att de vi arbetar med,
    barnen, att deras röster får höras.

  5. Jag har fått tillstånd
    från en tjej som jag har jobbat med-

  6. -att läsa text som hon har skrivit
    kring hur hon upplevde sin situation.

  7. Jag ska läsa ett textstycke
    innantill.

  8. Beakta att det är från den här
    grunden vi startar behandlingsarbete.

  9. Så här skriver hon om hur det var
    att vara hemma från skolan.

  10. Hon svarar så här:

  11. "Att vara hemma från skolan
    en längre period"-

  12. -"var både så lätt och så svårt."

  13. "Först var det skönt att slippa saker
    som att gå upp ur sängen och skolan."

  14. "Efter ett tag blev det en vana."

  15. "Att gå ut över huvud taget blev för
    mig ovanligt. Det kändes inte bra."

  16. "Samtidigt fanns det i bakhuvudet
    att det var fel och dåligt."

  17. "Det som kändes värst var
    hur det påverkade familj och vänner."

  18. "Det kändes bara
    som att det inte gick."

  19. "Det var inte fysiskt eller psykiskt
    möjligt att gå tillbaka till skolan."

  20. "Folk påpekar alltid att det bara
    är att gå dit. 'Gör det bara.'"

  21. "Det ökade känslan av att ingen
    kunde relatera till hur jag kände."

  22. Där ska vi börja
    vårt förändringsarbete.

  23. Ni kan haja, va?
    Hon vet att man måste gå till skolan.

  24. "Det blir inte bra för mig,
    men det är så svårt."

  25. Vi kan inte prata om
    att hon kan om hon vill.

  26. Hon vill, men beskriver tydligt
    att det tar stopp. Det går inte.

  27. Då går vi över till behandlingsfasen,
    där vi har ett skolnärmandefokus.

  28. Allt vi gör syftar till
    att få eleven tillbaka till skolan.

  29. Mycket blir konkret träning.
    Det kanske är våra färdighetsbrister:

  30. Att i ett rum samtala sig
    till förändring för de här eleverna-

  31. -kanske inte går hem.
    Kanske är det våra brister.

  32. Det är väldigt svårt
    att prata sig till förändring.

  33. Mycket handlar om att konkret träna
    mot de gemensamma mål vi sätter upp-

  34. -som Peter pratade om.

  35. Jag vill lyfta en aspekt. Känner ni
    igen "det här är inte mitt bord"?

  36. "Det här är inte vårt ansvarsområde,
    det här får nån annan ta."

  37. I går pratade vi om vems ansvar det
    är. Skolans eller socialtjänstens?

  38. Jag hörde ett bra begrepp
    för det här.

  39. Vi bör minska "de organisatoriska
    mellanrummen". Vi tänker:

  40. "Det här är mitt bord, det här
    är nån annans och en tredjes."

  41. Eller att det här är elever
    som hamnar på många stolar.

  42. Man hamnar på skolstolen, på
    socialtjänststolen och på BUP-stolen.

  43. Vi tänker att man i stället
    för stolar behöver bygga en soffa.

  44. Här är en tvåsitssoffa, den kanske
    inte räcker. Många är involverade.

  45. Hur får vi till den här stora soffan
    där alla kan sitta och samverka-

  46. -och arbeta för elevens bästa?

  47. Det blir en puff för Lidingö
    under kommande seminarium.

  48. Hur får man till samverkan,
    så man kan sitta gemensamt i soffan?

  49. Om vi placerar ut oss och eleverna
    på stolar där det är för stort glapp-

  50. -spricker behandlingsinsatsen
    för elever med komplex problematik.

  51. Hur bra insatser man än har
    på sin egen stol.

  52. De elever som kommer till oss
    har ofta haft väldigt bra insatser.

  53. Skolan, socialtjänsten och BUP
    har gjort bra grejer.

  54. Men man har inte suttit i soffan.
    Där sprack det.

  55. Lite om behandlingsfasen
    och dess innehåll.

  56. Vi jobbar med eleven, föräldrarna
    och skolan.

  57. De ingår
    i det dagliga förändringsarbetet.

  58. Det handlar inte bara
    om att åtgärda elevens problem-

  59. -utan lika mycket om
    att ge föräldrarna nya färdigheter.

  60. Ge dem stöd och råd hur de
    ska förändra sitt eget beteende-

  61. -gentemot ungdomen, sitt barn.

  62. Det handlar om att hjälpa skolan
    att göra anpassningar.

  63. Vilka färdigheter måste de träna?

  64. En behandlingsfas ska vara intensiv
    och flexibel.

  65. Man kan inte nöja sig med...
    Kanske är det våra färdighetsbrister.

  66. Man lär sig som psykolog till exempel
    att föra samtal på en mottagning.

  67. Man sitter 45 minuter på lagom
    avstånd från varandra och samtalar.

  68. Man tar ögonkontakt med varandra.

  69. Det funkar inte med dessa ungdomar.
    Måste vi hitta andra sätt?

  70. Måste vi hitta andra platser än
    på mottagningen i den sköna fåtöljen?

  71. Till exempel jobba på hemmaplan.

  72. Det måste vara intensivt.
    Vi ser att insatsen som har gjorts-

  73. -ofta är bra.
    Men det vi ofta ser som en brist-

  74. -utöver att man inte har haft soffan
    att krypa upp tillsammans i-

  75. -är att man har gjort för lite. Man
    har gjort mycket, men ändå för lite.

  76. Man har haft 1-2 besök i veckan,
    men behovet har varit större än så.

  77. Eller så har föräldrarna haft behov
    av stöd och hjälp oftare än så.

  78. Det ska vara en intensiv insats.

  79. Planera för hur ett gradvis närmande
    till skolan ska ske.

  80. Vad behöver tränas hos eleven,
    föräldrarna och skolan?

  81. Det gradvisa närmandet
    sker i små steg.

  82. Man kan aldrig ta ett för litet steg.

  83. Jo, om man tar pyttesteg
    i alla evinnerlighet-

  84. -blir det uttjatat för eleverna.
    Man når aldrig framgång.

  85. Men det första steget kan aldrig vara
    för litet. Man ska alltid lyckas.

  86. Det ska vara rimligt för alla
    att klara av.

  87. För att sätta in en behandlingsinsats
    måste samverkan möjliggöras.

  88. Med de som är inne i det aktiva
    arbetet och med parterna runtomkring.

  89. Ett sätt att möjliggöra samverkan är
    att undanröja hinder som sekretess.

  90. Att man får samtycke på
    att det som rör barnets skolgång-

  91. -det får vi prata om
    mellan BUP, socialtjänst och skola.

  92. Att det är öppna kanaler.

  93. Att man kan lyfta frågor som
    är relevanta för barnets skolgång.

  94. Det ska inte skvallras.

  95. Jag ska inte säga "hörde du?" om
    det inte har med skolgången att göra.

  96. Sekretessen ska röjas för sånt
    som kan öka skolnärvaron hos eleven.

  97. Sålla informationen. "Vad är relevant
    att skolan känner till"-

  98. -"kring föräldrarnas situation?"
    Vissa saker är relevanta, andra inte.

  99. Att sortera,
    eller laborera med delade möten.

  100. På ett möte sitter skolan med
    lite grand, sen lämnar dem.

  101. Att man tänker igenom vad syftet är
    med att lämna informationen vidare.

  102. Det är väldigt sällan som
    vi inte får föräldrarnas medgivande-

  103. -till att utbyta information.
    De kan ha en negativ historia-

  104. -med socialtjänst eller andra. Man
    tycker inte att nåt ska komma fram.

  105. "Varför ska ni ta upp det?"
    Men utifrån kartläggningen-

  106. -och allianserna som har skapats...
    "Vi vill dig väl."

  107. "Vi vill hjälpa er att åstadkomma
    förändring utifrån uppsatta mål."

  108. Att titta på varför det är viktigt
    för oss att kunna prata öppet.

  109. Det är sällan som föräldrarna säger
    att det kvittar.

  110. "Ni får inte prata med skolan
    om det där."

  111. Man brukar säga:
    "Okej, jag litar på er. Ta upp det."

  112. Ibland vill föräldrarna sitta med.

  113. Ibland känner de att det är skönt att
    vi kan ha möten, och att de slipper.

  114. De har kanske haft hundra möten.

  115. De kan tycka det är skönt att
    bli avlastade. "Det mötet slapp jag."

  116. Här tänker jag åter, med risk
    för att bli tjatig: Kartläggningen.

  117. Här har vi grundat. Vi har
    en bra relation med föräldrarna.

  118. Vi delar samma bild. De är trygga med
    att vi tar möten där de inte är med.

  119. De är trygga med att vi bryter
    sekretess. Vi har grundat relationen.

  120. De vet att vi arbetar tillsammans,
    och är överens om analyserna-

  121. -och problematiken.
    Vi är inte ute efter...

  122. "Den här mamman, den här skolan,
    den här rektorn verkar knasig."

  123. Vi är där för att arbeta
    utifrån det vi har kommit överens om.

  124. Vi har checkat av
    att vi uppfattat rätt.

  125. Det är utgångspunkten
    till förändring. Alltså...

  126. Så bra att göra så här på så många
    olika sätt. Kanske mest relationellt-

  127. -och samarbetsalliansen. Det finns
    mycket material kring ungdomarna.

  128. Vi skulle kunna begära in utredningar
    och läsa hur det verkar vara.

  129. Ibland ser man tydliga likheter
    mellan ärendena.

  130. "Så här var det för Kalle.
    Det är nog likadant för Lisa."

  131. I mångt och mycket stämmer det.
    Skulle vi bara göra så-

  132. -missar vi alliansdelen
    och det relationella.

  133. Då kan vi inte förändra. Jag tror det
    betyder mycket in i förändringsfas.

  134. Lite kort om vad vi gör i arbetet
    med elev, föräldrar och skola.

  135. Det finns gemensamma komponenter.
    Att få en förståelse för-

  136. -varför det blivit som det blivit.
    Varför ser det ut som det gör?

  137. Vi pratade om psykoedukation.
    Att utbilda kring svårigheter-

  138. -som uppmärksammats i kartläggningen.

  139. Det görs till elev, föräldrar
    och skola.

  140. Eleven ska få förståelse för
    vilka svårigheter eleven har.

  141. Har man fått en diagnos?
    Diagnosen säger inte så mycket.

  142. Adhd ser olika ut
    för alla som har adhd.

  143. Titta på individen.
    "Vad betyder adhd just för mig?"

  144. "Vad blir svårt för mig
    utifrån de här svårigheterna?"

  145. Prata med föräldrarna om
    barnets svårigheter och deras egna.

  146. Vilka situationer de hamnar i
    som blir svåra att hantera.

  147. Och för skolan: De måste självklart
    veta vad som är elevens svårigheter.

  148. Hur ska de möta eleven
    på ett annat sätt?

  149. Hur ska de fånga upp eleven?

  150. Pedagogiskt,
    men även kring ångestproblematik-

  151. -en neuropsykiatrisk diagnos
    eller en depression.

  152. Vad behöver de känna till? Vågar man
    ställa krav på en deprimerad Ia?

  153. Eller går hon sönder och bara gråter?
    Är det farligt att ställa krav på Ia?

  154. Att förklara att de här kraven
    kan du ställa. Det här kan du göra.

  155. Struktur. Vi träffar eleven ofta.

  156. Ofta flera gånger i veckan.

  157. Vi kanske har kontakt dagligen,
    men gör hembesök tre gånger i veckan.

  158. Det varierar
    beroende på vilken fas man är i.

  159. Man träffar först eleven
    på hemmaplan.

  160. Föräldrarna träffar vi
    på mottagningen en gång i veckan.

  161. Utöver det träffar vi dem på hembesök
    eller vid telefonuppföljningar.

  162. Att ha möte på mottagningen
    ger oss en struktur.

  163. Vi fångas inte
    av turbulens i hemmet-

  164. -eller av den skällande hunden
    som hoppar på benet.

  165. Vissa är hundrädda, andra tycker det
    är störande med en bjäbbande hund.

  166. En hund som kan vara bra när man
    ska skapa en allians med ungdomen.

  167. "Såg du? Jag tycker det här är
    läskigt, du tycker det är läskigt."

  168. Möten med skolan också veckovis. Vi
    kanske inte tar dem på plats, men...

  169. ...det sker en avstämning med skolan.

  170. Förändringsdelen? Det handlar om
    att jobba för ett skolnärmande.

  171. För eleven handlar det om att titta
    på vilka färdigheter som behövs.

  172. Hur ska stegen för att träna dem
    läggas upp?

  173. För föräldrarna: Hur ska de stötta
    barnet att klara av att utföra dem?

  174. Vad behövs
    för att de ska känna sig trygga?

  175. Vad behöver de för att våga pusha på
    eleven när eleven gråter på morgonen?

  176. Om det är det som händer. Hur
    ska de våga stå fast vid planeringen?

  177. Vi hjälper föräldrarna att se hur
    de ska återupprätta strukturen hemma.

  178. Vanlig struktur för en tolvåring.

  179. "Vi sitter vid middagsbordet vid
    den här tiden. Vi äter tillsammans."

  180. Hur kan man få föräldrarna
    att få tillbaka det de har tappat?

  181. För skolan handlar det om
    vilka anpassningar som behöver göras.

  182. Anpassningar i det pedagogiska stödet
    och i bemötandet.

  183. Behöver man göra saker
    i klassrumsmiljön?

  184. Det kan vara många anpassningar.

  185. Sen är det samverkan. Att jobba på
    att eleven, föräldrarna och skolan-

  186. -har en fortsatt bra kontakt.
    Att det blir ett bra...

  187. Att informationsflödet funkar bra.

  188. Och också jobba på att informations-
    flödet på skolan funkar bra.

  189. Som pedagog och mentor
    kan man vara helt med på planeringen.

  190. Sen har man träliga kolleger
    som tycker nåt helt annat.

  191. Som inte alls förstår varför
    man ska göra de här anpassningarna.

  192. Man måste hjälpa skolan, så
    att hela organisationen är överens-

  193. -om att man gör så här därför
    att eleven behöver det just nu.

  194. Bilden visar
    att det måste hänga ihop.

  195. Vi gör en planering
    och arbetar i små steg.

  196. Att vi kan säga tryggt till skolan
    att det här är en bra planering-

  197. -eller att vi tror det, det är
    för att vi checkar av med eleven.

  198. "Är det här ett möjligt nästa steg?"
    "Ja", säger han eller hon.

  199. Vi säger till skolan: "Vi har
    fått ok. Hur kan vi lägga upp det?"

  200. "Vilket klassrum, vilken lärare?
    Var i skolan?"

  201. Ett ständigt planerande tillsammans.
    Vi pratar om gemensamma mål.

  202. Jag vill lyfta gemensam planering.
    Många av ungdomarna vi träffar...

  203. Vi kan inte bara dänga en planering
    i huvudet-

  204. -som handlar om
    att i små steg närma sig skolan.

  205. Det skulle gå i baklås.
    Planeringen måste göras tillsammans.

  206. Det är därför arbetet blir intensivt.

  207. "Vad är möjligt? Vad behöver vi göra
    i relation till elev och föräldrar?"

  208. "Hur kan de finnas där och stötta?"
    Och i relation till skolan.

  209. Det är
    ett sammanklistrat behandlingsarbete.

  210. -Ett helt nytt begrepp.
    -Sammanklistrat.

  211. Man kan lägga till att kartläggnings-
    fasen pågår i 3-4 veckor.

  212. Vi gör en omfattande kartläggning,
    men också en intensiv kartläggning.

  213. Under behandlingen fortsätter kart-
    läggningen när vi testar nya saker.

  214. En elev som har suttit hemma ett år.
    Vi vet inte hur det blir-

  215. -för att vi har kartlagt
    i tre veckor.

  216. Vi får reda på hur det är för eleven
    när vi testar saker.

  217. Hur blir det för föräldrarna
    när vi testar?

  218. Det blir en fortsatt kartläggning.
    Man provar och utvärderar.

  219. "Föll det ut som vi tänkt oss,
    eller måste vi göra justeringar?"

  220. Det går inte att ha en planering,
    och så bara köra i tolv veckor.

  221. "Vi provar det här i dag
    och ser hur det faller ut."

  222. "Sen ser vi om vi håller fast vid det
    i morgon, eller om vi behöver ändra."

  223. Lite bilder, ni får power pointen,
    och så lite text kring det vi sa.

  224. Mycket handlar om det vi pratar om.
    Vad är målet? Hur ser stegen ut?

  225. Det här är ett av de valbara passen,
    som våra kolleger ska prata mer om.

  226. Vad behöver eleven för att klara
    de små stegen? Hur tränar vi det?

  227. Man kan tänka sig en träningsstege
    eller en skolstege.

  228. På vilken nivå börjar vi,
    och vad kommer sen?

  229. Också en stege som kan förändras. Man
    kan ha vissa idéer när man börjar.

  230. "Det här kommer först och sen det."
    I takt med att man får en ökad...

  231. ...aktivering och sen en ökad skol-
    närvaro, så förändras det förstås.

  232. Det man trodde skulle vara jättesvårt
    är kanske inte svårt.

  233. Mer om det i eftermiddag.

  234. Ett kort exempel: Vi pratar om elever
    som har suttit hemma lång tid.

  235. Vi tänker oss ett spann av elever
    som har allt från vanlig oro-

  236. -till en omfattande ångestproblematik
    och hemmasittande.

  237. Ni kan alla känna igen er i
    en sån här situation-

  238. -att prata inför en grupp. Oavsett
    om det är hundra personer eller tio.

  239. De flesta tycker det är lite pirrigt.

  240. För en elev är motsvarande situation
    att redovisa i klassen.

  241. Det är ett tydligt mål
    som många elever kan uttrycka.

  242. "Mitt mål är att hålla en svenska-
    redovisning, jag vill ha minst B."

  243. Då måste man redovisa för klassen.

  244. Jag vet inte om det är så,
    jag hittar på.

  245. Det krävs vissa saker
    för att få sitt betyg.

  246. "Jag vill kunna hålla en redovisning.
    Det är omöjligt, det är så jobbigt."

  247. Ett första steg inför att göra det...

  248. Vad är det jobbiga? Jo, alla
    tittar på en. På ett konstigt sätt.

  249. "De tycker jag är knäpp, eller
    så har jag glömt att knäppa gylfen."

  250. Ett första steg att träna på det här
    kan vara att bara räcka upp handen.

  251. Vad händer då?
    Jo, då tittar folk på en.

  252. Framförallt
    om man aldrig har gjort det tidigare.

  253. Här kommer det fiffiga in
    med att vi har kontakt med skolan.

  254. Skola och behandling är en helhet.
    Vi har en mentor med på planering.

  255. "Robert räcker upp handen,
    men han ska inte få frågan."

  256. "Han räcker upp handen,
    men ska inte få frågan."

  257. Vi förankrar det med mentorn.

  258. Tredje lektionen ska han räcka
    upp handen och få en fråga.

  259. Då har vi kollat av vilken fråga
    han ska få och vad svaret är.

  260. Så man känner att man svarar rätt-

  261. -om den stora rädslan
    är att svara fel eller göra bort sig.

  262. Man går så stegvis tills man
    i nån bemärkelse kan stå upp-

  263. -och hålla en redovisning. Oavsett
    om det är i helklass eller inte.

  264. Små, små steg.
    Träna gradvis ihop med skolan.

  265. Att skola och behandling
    blir en enhet.

  266. Att skolan blir
    en utmärkt arena att träna det på.

  267. Det är inget vi kan göra vid köks-
    bordet eller i ett mottagningsrum.

  268. Nu kan du bläddra.

  269. Våra tankar kring förändring
    handlar om psykoedukation-

  270. -kring svårigheter
    som hindrar eleven.

  271. Att i små steg närma sig skolan,
    tätt ihop med föräldrar och skola.

  272. Att ge skola och föräldrar kunskap-

  273. -om hur de kan stötta eleven
    mot sitt målbeteende.

  274. Men så undrar man:
    Vad upplever ungdomarna?

  275. Jag ska återvända
    till flickan jag läste kring.

  276. Så här beskriver hon vad som gjorde
    att hon kunde återvända till skolan.

  277. "Vad gjorde att du kunde komma
    tillbaka till skolan? Vad hjälpte?"

  278. "Det som hjälpte mig
    var att komma till Magelungen."

  279. "Med varje resa dit
    blev det lite enklare."

  280. "Det som hjälpte där var att
    det inte fanns någon som dömde mig."

  281. "Tidigare
    fick jag alltid höra samma sak."

  282. "Att det var så synd om mig
    och mina föräldrar."

  283. "Jag skulle inte komma nånstans,
    och jag var ett hopplöst barn"-

  284. -"som inte skulle bli nånting."

  285. "Jag var så trött på alla dömande
    åsikter, verbala och icke-verbala."

  286. "Allt från en förolämpande kommentar
    till ett nedlåtande ansiktsuttryck."

  287. "Ett falskt leende
    och en klapp på axeln."

  288. "Jag ville stanna hemma ännu mer."

  289. "Att få prata med folk
    som genuint ville lyssna"-

  290. -"och som inte skulle döma mig,
    hjälpte mig mest av allt."

  291. Jag tycker att hon beskriver det
    så otroligt bra.

  292. Det hoppfulla
    är att ge henne det här.

  293. Att vara intresserad av henne
    och inte döma.

  294. Att inte påpeka
    att "det här är inte bra för dig".

  295. "Hur ska det bli för dina föräldrar?"

  296. Att bemöta henne på ett annat sätt
    kostar ingenting.

  297. Det är inga dyra resurser,
    eller tio anställda assistenter.

  298. Inget klassrum som måste byggas om.
    Det handlar om hur vi bemöter dem.

  299. Bara genom att bemöta på ett
    annat sätt kommer vi väldigt långt.

  300. Det känns hoppfullt, tycker jag.
    Jag gissar att ni är bra på det här.

  301. Ni har nog samma förhållningssätt
    som vi har. Att inte döma.

  302. Att vara intresserad,
    och undra hur vi kan jobba framåt.

  303. Ni får vara budbärare utåt
    till de som behöver ökad kunskap.

  304. Jag tror att det skiftar mycket.

  305. Sprid budskapet att genom ett
    annat bemötande så kommer vi långt.

  306. Jag tror inte vi kommer hela vägen,
    men uppenbarligen långt.

  307. Det kan vara små saker i bemötandet.
    Det är en färdighet som man kan öva.

  308. Vi gör också bort oss. Vi blir inte
    bra av att ha gjort det bra en gång.

  309. Vi får hela tiden öva.
    Vi lär oss av fällorna.

  310. "Det här var jobbigt för eleven."
    "Här bemöttes inte föräldrarna bra."

  311. Återigen, på en skola
    eller i en organisation vilken som-

  312. -ska man tänka på
    att nå ut med budskapet till alla.

  313. En sak är att de här eleverna ska
    drälla in lite utifrån sina behov.

  314. Nån lärare kanske tycker: "Varför
    ska de komma tio minuter sent?"

  315. Läraren kanske tänker...
    Det här händer emellanåt.

  316. Läraren säger: "Jag måste markera.
    Om de kommer in sent"-

  317. -"hur blir det då om jag inte säger
    åt dem att vi redan har börjat?"

  318. "Oavsett röstläge."

  319. Då kan man jobba med att få dem att
    förstå varför man inte ska säga det.

  320. Och om det måste tas upp
    jobbiga saker, hur ska man nämna dem?

  321. De här eleverna är väldigt känsliga.

  322. De kan uppleva det som inte
    är en taskig kommentar som taskig.

  323. Bara nyansskillnaden i "kul att du
    är här" och "kul att du är här".

  324. En liten nyansskillnad i orden,
    som man själv inte ens märker-

  325. -och eleven upplever
    att det är en jättepik.

  326. Kanske är det så att när man
    är entusiastisk och säger det-

  327. -blir det för mycket fokus på eleven.

  328. Då skiter det sig.
    Man måste tänka på det också.

  329. Ska det vara pukor och trumpeter,
    eller ska man inte låtsas om det?

  330. Man får utforska det också.

  331. Det är viktigt att fundera kring.
    "Jag har varit borta i två år."

  332. "Var ska jag börja?
    Vilken kurs kan jag hoppa över?"

  333. "Vilket ämne kommer först?"
    Där behöver vi skolans hjälp.

  334. Jag vet inte hur man lägger upp
    en kurs när man har varit borta.

  335. Där behöver jag pedagogernas hjälp.
    Fantastiskt att samarbeta.

  336. Vi behöver också planera
    kring bemötande.

  337. "Hur ska det vara
    när du kommer tillbaka?"

  338. De flesta vill att det ska vara som
    vanligt. Inga pukor och trumpeter.

  339. Det ska vara som vanligt.
    Man vill veta var man ska sitta.

  340. "Vilken lektion är det?
    Vad förväntas av mig? Vilka är där?"

  341. Men att verkligen rigga kring det.

  342. Hur upplever skolan det
    att samarbeta med oss?

  343. Det här är en resursskola,
    en väldigt bra resursskola.

  344. Mycket kunskap, ett bra arbete.
    Vi kände lite att:

  345. "Vad ska vi tillföra här?
    De verkar ha mycket kunskap."

  346. Enligt dem var det ett bra samarbete.
    Skola och behandling kunde mötas.

  347. De insåg vikten av ett systematiskt
    arbete och väl planerade åtgärder.

  348. Att kunna ta de här små stegen
    och att vara konsekvent.

  349. De såg fördelarna med ett gediget
    förarbete med elev och föräldrar-

  350. -innan det var dags
    att komma in i skolmiljön.

  351. Det var skönt med ett bollplank
    när svårigheter uppstod.

  352. Det är klart att svårigheter uppstår,
    hur bra planeringar man än gör-

  353. -så uppstår det svårigheter.
    De uppskattade teamkänslan.

  354. Att inte vara ensam mentor
    som ska möta Kalle-

  355. -och bära hela Kalles eventuella
    ökade skolnärvaro på sina axlar.

  356. Och kanske
    ett eventuellt misslyckande.

  357. "Vi är ett team som arbetar
    tillsammans kring eleven."

  358. Det var så klart ömsesidigt.
    Det var hur vi upplever samarbetet.

  359. Vi ser också vikten av att vara team.
    Om man har en skola där det funkar-

  360. -är det guld värt. Även
    de andra punkterna är ömsesidiga.

  361. En klassiker: Att vi planerar
    och sätter in åtgärder utan att...

  362. ...ha en tanke på nästa steg.

  363. Och utan att ha en tanke på
    hur vi ska se om åtgärden fungerar.

  364. Vi sa att när vi börjar förändra
    gör vi en daglig koll på-

  365. -hur åtgärden verkar falla ut.
    "Går det i den riktning vi önskar?"

  366. Att alltid tänka på det vid
    förändringsarbete eller intervention.

  367. Att ha en plan för
    hur vi ska följa upp det och när.

  368. Och om det finns ett nästa steg,
    vad ska vi i så fall börja planera?

  369. Det kan vara så...
    Vi ser tyvärr att...

  370. I vår position ser vi
    när det inte har fungerat så bra.

  371. Men skolors åtgärdsprogram,
    eller andra insatser som har gjorts-

  372. -där kan det brista i tanken på
    hur man ska följa upp och utvärdera.

  373. Man föreslår nåt som kan vara bra,
    men inte hur man ska följa upp det.

  374. Man skriver nåt som hamnar i en låda-

  375. -tills man senare upptäcker
    att det är fortsatt alarmerande.

  376. Då hittar man protokollet.
    "Gjorde vi det här?"

  377. Att följa upp och
    utvärdera insatserna man sätter in.

  378. Även om man gör anpassningar...
    En klassiker är att ta bort idrotten.

  379. Det kan vara behövligt.
    De dunkande basketbollarna-

  380. -eller lukten i omklädningsrummet
    hindrar. "Vi tar bort det en tid."

  381. "Hur tränar vi elevens
    idrottsfärdigheter under tiden?"

  382. "Hur kan vi anpassa idrottssalen?"
    För vad händer sen-

  383. -när det är dags för idrott igen
    om ingenting har gjorts?

  384. Varken för elev, eller
    i skol- eller bemötandesammanhang.

  385. Då är vi tillbaka på ruta ett. Det
    är faran med att sjukskriva elever.

  386. Att bara sjukskriva,
    men inte ge behandling under tiden-

  387. -som gör eleven mer redo, eller att
    inte arbeta på anpassningssidan...

  388. Att inte bara plocka bort
    och tänka att nu är det löst.

  389. Det kommer tillbaka en dag.

  390. Då måste vi ge andra förutsättningar
    för att det ska lyckas bättre.

  391. Det släpper inte över tid.

  392. Det är också en sån sak, att
    utvärdera och tänka på nästa steg.

  393. Det blir inte alltid som planerat.

  394. Vi har haft mycket fokus på att prata
    om elever, små steg och skolnärmande.

  395. Vi tänker att det ibland är
    lika mycket små steg för föräldrarna.

  396. Det är ett jättesvårt arbete ibland
    för föräldrarna.

  397. Jag tänker på ett ärende.
    Vi jobbade stegvis med eleven.

  398. Vi började jobba hemma med dygnsrytm
    och struktur i hemmet.

  399. Sen kom vi till skolnärmande:
    Åka i bilen till skolan och titta.

  400. Nästa steg var helt oväntat:
    Han ville vara med på rast.

  401. Jag tänkte att det var en sjua, åtta.
    Nej, det var en tvåa.

  402. Det var han med på. Nästa steg
    var att ta klivet in i klassrummet.

  403. Vi hade riggat med mentor
    och träffar. Det var väl förberett.

  404. Det var en pojke
    som ringde mycket hem.

  405. Separerade föräldrar. Han ringde
    först till pappa och sen till mamma-

  406. -när han upplevde att det kändes
    jobbigt. Han fick ont i magen.

  407. Då ringde han först till pappa
    och sen till mamma.

  408. Vi fattade att det här troligtvis
    skulle hända. Vi riggade för det.

  409. Det var väldigt bra planerat. Vi hade
    pratat med pojken och föräldrarna.

  410. Vi kände att det var svårt att veta
    när han ringde-

  411. -om det var rimligt
    att ha som instruktion-

  412. -att pappan skulle säga att
    han ska fortsätta in i klassrummet.

  413. Vi kände oss osäkra. Vår överens-
    kommelse var att om han ringde-

  414. -skulle de säga: "Jag ska kolla med
    Ia och Robert. Jag ringer tillbaka."

  415. Det tyckte vi var en bra
    överenskommelse. Föräldrarna också.

  416. Jag kommer väl ihåg att jag satt
    på en buss på väg till nåt hembesök.

  417. Jag får ett mess från pappan.
    Han skriver:

  418. "Det var en akut situation. Jag
    har hämtat honom, nu är allt bra."

  419. Min reaktion var: "Vad händer?
    Vi hade en tydlig överenskommelse."

  420. "Det här verkade spricka totalt."

  421. Jag blev lite uppgiven,
    jag tyckte att vi hade planerat bra.

  422. Ringde Robert, som sa att vi behövde
    träffa pappan och nysta i det.

  423. Det som blev tydligt i samtalet med
    pappan när vi ritade våra SBK-kedjor-

  424. -om vad som händer när pojken ringer
    och vad det blir för konsekvens...

  425. Planeringen som vi hade gjort,
    som hade rimliga steg för pojken-

  426. -blev för stort för pappan.

  427. Det var jättesvårt att stå emot när
    pojken ringde och ville bli hämtad.

  428. Det pojken beskrev i situationen var:

  429. "Det kändes jobbigt,
    så jag ringde pappa."

  430. "Vad hade du gjort om pappa inte hade
    svarat?" "Då hade jag ringt mamma."

  431. "Och om mamma inte svarat?"

  432. "Då hade jag gått till min mentor och
    frågat vilken lektion jag ska ha."

  433. "Okej." I hans perspektiv
    var det en jättebra lösning.

  434. "Pappa och mamma svarar inte,
    men jag har min mentor."

  435. Det var nån osäkerhet
    kring vilket ämne det var.

  436. Han hade löst det med hjälp
    av mentorn. Han hade fixat det.

  437. Men pappan fixade det inte.
    Det hade vi missat.

  438. Vi förstod inte
    hur svårt det skulle vara för pappan.

  439. Här tänker jag att det som är viktigt
    när det inte blir som planerat-

  440. -är att analysera varför det blev så.

  441. Inte tänka "vilka hopplösa föräldrar
    som inte kan följa planeringen".

  442. Att analysera varför. "Vad är
    funktionen av att hämta sin pojke?"

  443. "Kunde vi ha gjort nåt annorlunda?"
    Ja, vi skulle ha suttit med pappan-

  444. -när pojken skulle in i klassrummet.
    Vi visste att han skulle ringa.

  445. Vi behöver vara ödmjuka.
    Det här var vår miss.

  446. Vi hade inte fattat. Vi kommer
    ingenvart med "pappa, skärp dig".

  447. Vi behöver säga att det var en miss.

  448. Vi gör justeringar
    och sen provar vi igen.

  449. Den avslutande,
    vidmakthållande fasen.

  450. Kartläggning
    och behandlingsinsatser i all ära-

  451. -men nåt vi funderar på är hur vi
    ska få det att hålla i sig över tid.

  452. Förändringsarbetet vi gör, hur
    ska det hålla i sig när vi slutar?

  453. Även när man har avslutat
    en intensiv insats.

  454. Det tänket rör alla insatser,
    oavsett om de görs på skolan-

  455. -eller om det är BUP
    och socialtjänst.

  456. Hur får man det att funka
    när själva insatsen minskas?

  457. Vi har jobbat med hög intensitet,
    och ibland träffat familjer dagligen.

  458. Ju längre in i arbetet vi kommer,
    desto mer drar vi oss tillbaka.

  459. Vi minskar intensiteten.
    Det som vi i början självklart gör...

  460. Vi går in i början
    och tar nästan över från föräldrarna.

  461. De känner att de inte fixar det.

  462. Vi kan stå för praktiska saker,
    som att hämta eleven på morgonen-

  463. -och skjutsa eleven till skolan.
    Vi kanske coachar elev och föräldrar-

  464. -kring hur föräldrarna ska göra.

  465. En förälder bad oss om hjälp att
    lyckas ta sig hemifrån på mornarna.

  466. Hon hamnade i situationer
    där hon kände:

  467. "När barnen börjar bråka i hallen
    och ska stanna hemma"-

  468. -"försöker jag mildra konflikter.
    Men det blir bara värre."

  469. "Det funkar bättre när jag inte är
    hemma. När jag försöker stävja det"-

  470. -"slutar det med
    att de stannar hemma från skolan."

  471. Hon bad oss att ringa
    och lotsa ut henne från hemmet.

  472. "Har du på dig skorna? Bra. Öppna
    ytterdörren, jag vill höra det."

  473. Det är en jättestor insats,
    ett jättestort ingrepp-

  474. -om man inte
    hade haft föräldern med sig.

  475. Det kan man göra i början.

  476. Gör vi det efter tolv eller nio
    månader när vi snart ska sluta ses-

  477. -då kommer det inte att funka.
    Då måste de ha fått färdigheterna.

  478. Att tänka på
    när man ska dra sig tillbaka.

  479. När i tid ska man dra sig tillbaka?

  480. Hur ska effekterna
    hålla i sig över tid?

  481. Rätt mycket har man lagt tillbaka på
    föräldrar, skola och elev att klara-

  482. -redan under behandlingen.

  483. Vidmakthållandet påbörjas så fort
    ett förändringsarbete påbörjas.

  484. Då har man med sig hur det man tränar
    ska vidmakthållas.

  485. "Hur ska du klara det på egen hand?"

  486. -Så hur går det, då?
    -Inte bra alls. Det är tomt.

  487. Konstigt!
    Jag får prata kring hur det går.

  488. Kommer ni ihåg våra inmätningar?
    Vi mäter skolnärvaro-

  489. -ångest och depression.
    Vi har formuläret SDQ-

  490. -som mäter styrkor och svårigheter.
    Och vi har formuläret Livets stege.

  491. Vi har ganska preliminära resultat.

  492. Elevunderlaget är för litet för
    att säga nåt med statistisk säkerhet.

  493. Men skolnärvaron tycks öka om man
    jämför innan med efter behandling.

  494. Deras ångest och depression sjunker
    om man jämför innan med efter.

  495. De är i högre grad
    mer tillfredsställda med livet.

  496. Vi ser också att de svårigheter
    man har skattat från början minskar-

  497. -och påverkan på livet minskar också.

  498. Det verkar som ganska lovande
    resultat. Men fortfarande för litet.

  499. Det går att åstadkomma förändring-

  500. -även för de som
    har varit hemma länge från skolan.

  501. Hoppa till den sista sliden, Ia.

  502. Den här kan ni läsa er till.

  503. Vi återvänder till flickan,
    som vi jobbade med under ett års tid-

  504. -och avslutade. Då undrar man alltid
    hur det har gått.

  505. Det var inte jättelätt att avsluta.
    Hon var tillbaka i skolan-

  506. -men fortfarande halvsvajigt.

  507. Sen kom det ett brev till mig.
    Hon skriver så här:

  508. "I flera veckor har jag funderat på
    ögonblicket när jag skriver det här."

  509. "I januari slogs jag av idén, men
    det var sex månader framåt i tiden."

  510. "Så långt fram var det läskigt
    att bara tänka, minst sagt planera."

  511. "I mitten av april var andra gången.
    Nu visste jag vad jag skulle göra."

  512. "Men 90 dagar är fortfarande mycket.
    Nu är det juni."

  513. "Jag sitter i en hotellobby
    och skriver. Jag sammanfattar kort:"

  514. "23 april. Åkte till Magelungen
    för sista gången."

  515. "24 april. Såg Justin Bieber."

  516. "15 maj. Spenderade en vecka
    på vackra Cypern."

  517. "13 juni.
    Skolavslutning för åttorna."

  518. "23 augusti. Började mitt sista år."

  519. "7 januari. Började sista terminen,
    full av tjejdrama"-

  520. -"nationella prov, som jag gjorde
    enskilt, och gymnasieantagning."

  521. "11 juni. Niornas bal.
    Trodde aldrig jag skulle gå på den."

  522. "12 juni. Sista avslutningsdagen
    och avresa till England."

  523. "15 juni.
    Sitter i London och skriver det här."

  524. "Det var en kort sammanfattning
    av vad som varit sedan sist vi sågs."

  525. "Nu kommer det viktigaste: Tack.
    Utan er hade det aldrig gått."

  526. Det sammanfattar så mycket. Det
    är så viktigt att få dem till skolan.

  527. Man missar hela sin skolgång.

  528. Det är inte bara matte och fysik
    man missar, utan allt det andra.

  529. Tjejdramat.
    Det sociala som också sker på skolan.

  530. Vi har mycket att vinna på
    att få tillbaka dem i skolan.

  531. Det var det!

  532. Textning: Johannes Hansson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Neuropsykiatri och behandling

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Ia Sundberg-Lax och Robert Palmér från Magelungens hemmasittarprogram berättar om behandlingsfasen och vidmakthållandefasen i arbetet med hemmasittare. Vilka komponenter innehåller en behandlingsinsats och vilka anpassningar kan man behöva göra utifrån olika diagnoser? Inspelat den 22 november 2016 på Göteborgs nation, Uppsala. Arrangör: Magelungen utveckling AB.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Elevhälsa, Pedagogiska frågor > Skola och samhälle
Ämnesord:
Allmän medicin, Elever, Elever som avbryter studierna, Medicin, Nervsystemet, Neurologi, Neuropsykiatriska diagnoser, Skolan, Undervisning
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i UR Samtiden - Hemmasittare

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hemmasittare

Varför blir vissa elever hemmasittare?

Vilka är de tidiga tecknen på oroande skolfrånvaro, och vad kan skolan göra i det förebyggande arbetet? Hur ser vardagen ut för de elever som har mycket hög skolfrånvaro och som blir föremål för behandlingsinsatser? Peter Friberg, leg psykolog och utbildningsansvarig på Akademi Magelungen, berättar. Inspelat den 21 november 2016 på Göteborgs nation, Uppsala. Arrangör: Magelungen utveckling AB.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hemmasittare

Behandling av hemmasittande elever

En bra kartläggning utgör en viktig grund att stå på i alla behandlingsinsatser. Ia Sundberg-Lax och Robert Palmér från Magelungens hemmasittarprogram berättar varför man bör kartlägga problematiken och hur gör man det i behandlingen av hemmasittande elever. Inspelat den 21 november 2016 på Göteborgs nation, Uppsala. Arrangör: Magelungen utveckling AB.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hemmasittare

Stötta de skolfrånvarande

Marit Sahlström, projektledare på Stadsmissionens insats Oneeighty, berättar om hur man arbetar med unga som har stor eller total skolfrånvaro. Oneeighty arbetar via internet och stöttar ungdomar tillbaka till skolan och till ett socialt sammanhang. Inspelat den 21 november 2016 på Göteborgs nation, Uppsala. Arrangör: Magelungen utveckling AB.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hemmasittare

Juridiken kring hemmasittaren

Vem ansvarar för elevens skolgång? Vad måste skolan göra? Vad får socialtjänsten göra? Mikael Hellstadius, skoljurist, svarar på dessa frågor och talar om juridiken kring hemmasittaren. Inspelat den 21 november 2016 på Göteborgs nation, Uppsala. Arrangör: Magelungen utveckling AB.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hemmasittare

Den avgörande alliansen

Peter Friberg, leg psykolog och utbildningsansvarig på Akademi Magelungen, berättar om hur man skapar gemensamma mål och hur man bemöter och lyssnar till de elever man behandlar. Inspelat den 22 november 2016 på Göteborgs nation, Uppsala. Arrangör: Magelungen utveckling AB.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hemmasittare

Neuropsykiatri och behandling

Ia Sundberg-Lax och Robert Palmér från Magelungens hemmasittarprogram berättar om behandlingsfasen och vidmakthållandefasen i arbetet med hemmasittare. Vilka komponenter innehåller en behandlingsinsats och vilka anpassningar kan man behöva göra utifrån olika diagnoser? Inspelat den 22 november 2016 på Göteborgs nation, Uppsala. Arrangör: Magelungen utveckling AB.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hemmasittare

Hemmasittare i Lidingö

Teamet bakom projektet Ökad skolnärvaro i Lidingö stad berättar om sin modell för att arbeta med hemmasittare och hur de har implementerat ett kommunövergripande arbete för att minska den totala skolfrånvaron i kommunen. Medverkande: Ann Gottfridsson, Hasse Larsson, Per Wirén och Michael Lidman. Inspelat den 22 november 2016 på Göteborgs nation, Uppsala. Arrangör: Magelungen utveckling AB.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hemmasittare

Skolavhopp bland unga i Norden

Lidija Kolouh-Söderlund, projektledare vid Nordens välfärdscenter, berättar om projektet Unga in i Norden som arbetar med skolavhopp, psykisk hälsa, arbete och utbildning med fokus på unga nordbor mellan 16 och 29 år. Inspelat den 22 november 2016 på Göteborgs nation, Uppsala. Arrangör: Magelungen utveckling AB.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hemmasittare

Vad säger forskningen om hemmasittare?

Martin Karlberg, universitetslektor vid Uppsala universitet, berättar om olika typer av forskning kring hemmasittare. Hur ser statistiken ut, och vad kännetecknar effektiva interventioner? Inspelat den 21 november 2016 på Göteborgs nation, Uppsala. Arrangör: Magelungen utveckling AB.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Visa fler

Mer lärarfortbildning & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaUR Samtiden - Inspirerande matematik

Att lära sig matte med huvudräkning

För att kunna räkna i huvudet måste man lära sig en mängd strategier och välja den som passar bäst för situationen. Det säger Wiggo Kilborn, lärarutbildare. Men det är inte säkert att samma metod passar alla individer. Inspelat i februari 2014. Arrangör: Umeå universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaSkolministeriet

Hjärnforskning + pedagogik = sant?

Med moderna metoder kan hjärnforskare numera se vad som händer i hjärnan när vi lär oss något. Står då utbildningsvetarna på kö för att få ta del av de nya rönen? Nej, hittills har de inte riktigt gjort det. Klyftan mellan de båda disciplinerna är omvittnad och går långt tillbaka. Men kanske är den nu på väg att överbryggas. I Umeå samarbetar forskare från utbildningsvetenskap, neurovetenskap och psykologi för att bättre förstå den lärande hjärnan. Vi åkte dit för att ta reda på hur utbytet ser ut och vad det är för upptäckter som de gör tillsammans.

Fråga oss