Titta

UR Samtiden - En lektion om skolan

UR Samtiden - En lektion om skolan

Om UR Samtiden - En lektion om skolan

Föreläsningar från RBU:s konferens som vänder sig till föräldrar som har barn med funktionsnedsättning. Inspelat den 10 februari 2017 på Quality Hotel Friends, Solna. Arrangör: Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.

Till första programmet

UR Samtiden - En lektion om skolan: Att få vara en i mängdenDela

  1. Det har varit ett ledord, lyhördhet.

  2. Vi har vågat säga till varann
    på ett bra sätt, frågat varann-

  3. -och gett tips och råd till varann.
    Stoppat varann har vi också gjort.

  4. Jag är en vanlig lärare,
    som har fått äran att vara här i dag-

  5. -tack vare Wilma och hennes föräldrar
    som är med oss i dag.

  6. Jag har inga sanningar att komma med.

  7. Jag har bara tips på hur
    vi har fått det att fungera för oss.

  8. Sen är varje barn unikt, och varje
    relation med lärare är också unik.

  9. Jag ska försöka så gott jag kan, att
    sprida det vi tycker har funkat bra.

  10. Den största delen som har fått det
    att fungera bra, är vår relation.

  11. Det är relationsbaserat, tycker jag.

  12. Nåt som gjorde det möjligt för det
    här att blomstra, som det har gjort-

  13. -har jag delat in i tre olika ämnen,
    eller delar.

  14. Det är "start", "relation och
    inställning" samt "praktiska delar".

  15. Jag är 30 år
    och har jobbat som lärare i en F-1:a-

  16. -blandad förskoleklass och ettor,
    i fem år.

  17. Jag har inte mycket erfarenhet om man
    jämför med många här och inom skolan-

  18. -men jag har en annan erfarenhet.

  19. Jag har upplevt samma fight som Anna
    och Axel och många av er går igenom-

  20. -med myndigheter, skolor
    och organisationer, som anhörig.

  21. Mamma och pappa har haft den fighten
    i 23 år, med min lillasyster Agnes.

  22. Hon har kämpat med särskolor,
    fritids- och korttidsverksamhet-

  23. -habilitering, anhöriga...

  24. Folk man möter i en vanlig vardag.

  25. Listan kan göras lång. Jag antar
    att många här upplever den fighten.

  26. Marias obefintliga panna
    känner man också igen.

  27. Alla de här fighterna är inte
    avslutade när man nått en framgång-

  28. -utan de kan rivas upp när som helst.
    Man får börja om, med nya gråa hår-

  29. -som förälder och anhörig.

  30. Jag har känt
    att om jag får möjlighet att bemöta-

  31. -på ett annat sätt
    än min mamma blev bemött-

  32. -så vill jag ta den möjligheten-

  33. -för att nån ska slippa den fighten
    åtminstone i nån del av livet.

  34. Där har vi Wilma,
    med en kompanjon bak på permobilen.

  35. Anna och Axel
    bad oss skicka hem ett brev-

  36. -till blivande klasskompisars
    och kompisar på fritids föräldrar.

  37. I brevet berättade de om muskel-
    sjukdomen och hennes hjälpmedel-

  38. -och om hur sjukdomen påverkar henne.

  39. De bad föräldrarna
    prata med sina barn om detta-

  40. -så att de skulle vara förberedda
    redan innan de börjar skolan.

  41. Att skriva ett sånt brev
    är inte det lättaste, kanske.

  42. Man kan tänka: "Varför ska jag skriva
    det här? Ingen annan måste det."

  43. Men för oss var det här
    en riktigt bra start.

  44. Det gav en möjlighet till öppenhet.

  45. När de träffades var det inga
    överraskningar eller dömande blickar-

  46. -eller jobbiga frågor.

  47. Alla frågor som kom var
    av genuint intresse och i välmening.

  48. Föräldramötet är också ett forum,
    om man vill informera om sitt barn.

  49. Då missar man lite den här
    möjligheten till en förberedd start-

  50. -som vi fick med det här brevet.

  51. Jag vill berömma Anna och Axel
    för att de gjorde både och.

  52. De skickade ett brev
    OCH pratade på föräldramötet.

  53. Föräldrarna kände att
    här kunde de fråga om de hade frågor-

  54. -vilket var bra.

  55. Sen blev givetvis barnen nyfikna
    på hennes hjälpmedel-

  56. -speciellt dem
    med rattar och knappar.

  57. Då föddes leken "tandläkarstolen".

  58. Det här blev jag varse om nyligen.

  59. Då fick klasskompisarna prova
    att sitta i hennes permobil.

  60. Till saken hör att Wilma är rörlig.

  61. Hon kan springa, hoppa och dansa.

  62. Att dansa är hon väldigt duktig på,
    för övrigt.

  63. Barnen fick sitta i permobilen
    och trycka på knapparna och insåg:

  64. Det är som att sitta i en tandläkar-
    stol, och kallade den för det.

  65. Jag var föräldraledig
    när detta hittades på-

  66. -men genom att min dåvarande kollega
    Veronika tillät detta att fortgå-

  67. -så avdramatiserade de
    hennes stol mycket.

  68. Barnen tänker inte att det är en
    permobil, en speciell stol i rummet-

  69. -trots att det är
    stor skillnad på dem.

  70. Det tog lång tid
    med 22 barn som skulle leka det här.

  71. Det blev lite långtråkigt till slut.

  72. Sen är det så, som ni ser på
    den andra bilden, att barnen ibland-

  73. -när Wilma tillåter,
    får åka med på permobilen-

  74. -vilket de tycker är väldigt kul.

  75. Det sker fortfarande när Wilma
    tillåter, med tydliga regler.

  76. Vi insåg fort att det gick snabbt.
    Hon kör som en riktig fartdåre.

  77. Hon har väldig kontroll,
    men det går väldigt fort.

  78. Vi bestämde regler med föräldrarna
    om hur barnen fick åka med-

  79. -och vilken växel de fick köra med.

  80. Till föräldrarnas förvåning håller de
    reglerna, i stort sett alltid.

  81. Det som hände nu var att det inte
    fanns nåt tabu eller farliga förbud-

  82. -med hennes hjälpmedel, utan de
    var lika vanliga som penna och sudd.

  83. Om det berörda barnet
    och föräldrarna tillåter-

  84. -så är det ett tips, att man plockar
    fram snarare än döljer hjälpmedel.

  85. Att man synliggör dem, och
    inte förbjuder, i den mån det går.

  86. Vi siktar inte på
    att bli utpekade som annorlunda-

  87. -utan på att få vara en i mängden-

  88. -där rullstol
    är lika accepterat som rullskor.

  89. Det var vår start.

  90. Sen började vår "relation
    och gemensamma inställning".

  91. För det är väldigt gemensamt,
    vårt arbete.

  92. För Wilma med föräldrar är hennes
    relationella välmående viktigast.

  93. Det spelar ingen roll hur vi sköter
    oss, eller vilka hjälpmedel man har-

  94. -om inte barnet mår bra i skolan.

  95. Öppenheten i starten lade verkligen
    grunden för harmonin i vår grupp.

  96. Det kan jag inte understryka nog
    att den gjorde.

  97. Hela klassen är väldigt öppen
    och accepterande med alla barn.

  98. Det finns inga fördomar, och inget
    att dölja. Alla har nåt att träna på.

  99. Jag tänkte på jämförelsen med djuren,
    som Anna hade förut.

  100. Man kan låta dem simma över en flod.

  101. Vissa behöver fysiska hjälpmedel,
    andra behöver andra hjälpmedel.

  102. I vår klass är det inga fördomar
    med det, utan det är väldigt öppet.

  103. Som jag sa vill man inte bli utpekad
    som annorlunda för sina svagheter-

  104. -utan i såna fall för sina styrkor
    och positiva egenskaper.

  105. Vi pedagoger försöker synliggöra det
    varje dag för varje barn.

  106. Hon trivs med kamraterna. De ställer
    samma krav på henne som hon på dem.

  107. Det är ömsesidigt.
    Man kräver respekt från varann.

  108. Det spelar ingen roll vilket barn det
    gäller. Vissa kan simma och klättra.

  109. Det är den här tillåtande miljön
    som är så viktig.

  110. När skolarbetet var i gång började
    vår täta kontakt, nästan dagligen-

  111. -både i korridoren
    och via mejl och telefon.

  112. Det kunde röra allt från logopedtider
    till motståndet i andningsmasken.

  113. I och med min erfarenhet med min
    syster och från jobb på gruppboenden-

  114. -har jag stött på
    väldigt mycket hjälpmedel.

  115. Jag blir inte rädd
    när jag introduceras för nåt nytt-

  116. -vilket kan vara nåt man känner:
    "Hur ska jag klara av det här?"

  117. Anna har gjort tydligt... Alla mina
    kolleger har inte min erfarenhet.

  118. Jag har sett en inhalator tusen
    gånger, men det kanske de inte har.

  119. Där har hon varit noga med
    att man ska fråga.

  120. "Är ni inte säkra? Vi visar igen!"

  121. Nu går Wilma i ettan-

  122. -och under hela förskoleklass-året
    lämnade och hämtade Anna och Axel-

  123. -vilket gjorde kommunikationen enkel,
    och demonstrationen också.

  124. Då kunde man, varje gång man inte var
    helt hundra på hur man gjorde, fråga.

  125. Det är inte fallet att alla hämtar
    och lämnar sina barn varje dag.

  126. Många har skolskjuts och färdtjänst.

  127. Men det underlättade för oss-

  128. -att vi hade
    den här väldigt täta relationen.

  129. Det är väldigt viktigt
    med en bra relation.

  130. Det blev tydligt i går,
    när vi skulle ta oss till Stockholm.

  131. Vårt tåg blev inställt
    på grund av bombhot.

  132. Vi funderade, jag och Axel - Anna var
    redan här uppe - hur vi skulle resa.

  133. Hur gör vi smidigast? Ska vi flyga?
    Det slutade med att vi tog min bil.

  134. Jag hade inte gjort det
    med vilken förälder som helst...

  135. Att köra till Stockholm
    från Göteborg, sex timmar i bil.

  136. Då har man en ganska god relation
    och ett öppet klimat.

  137. Vi blev underhållna av Wilma,
    så det löste sig bra.

  138. Då kommer man
    till de praktiska delarna.

  139. Skolan har gjort
    det Magnus pratade om.

  140. De har satt in ramper,
    dörröppnarknappar och såna grejer.

  141. Vi fixade ipad till Wilma.

  142. Antingen skriver hon på ipaden själv-

  143. -eller så ändrar jag i hennes böcker
    och stryker onödiga repetitioner.

  144. Hon skriver fina siffror, så de
    ständiga repetitionerna behövs inte.

  145. Det handlar om att orka med handen
    också. Så man kan stryka sånt-

  146. -eller så kan jag skriva åt henne,
    som ni ser uppe till höger.

  147. Då säger hon svaren. Fort går det,
    ibland hinner jag inte skriva.

  148. Här har vi också haft
    en dialog med föräldrarna.

  149. Det var Anna som kom
    med de här förslagen på appar.

  150. Där får man inte bli rädd som lärare.

  151. Jag kände: "Oj, här kommer tre olika,
    dyra appar som jag ska undersöka!"

  152. Men vi valde en, som jag tror kan bli
    bra. Det är den uppe till vänster.

  153. Man tar kort på hennes bok,
    och hon kan skriva på ipaden.

  154. Det har vi börjat jobba med nu,
    för att underlätta.

  155. Nåt vi har varit väldigt beroende av
    är det tredje hjulet till rullstolen.

  156. Utan det hade vi blivit begränsade
    gällande utflykter med barnen.

  157. Nu kan vi välja vilken skog vi vill,
    framför allt vår närmsta skog.

  158. Den är inte jätte-rullstolsvänlig,
    men tack vare hjulet tar vi oss dit.

  159. Wilma kan hoppa ur om det blir
    för tungt eller otillgängligt-

  160. -eller så sätter man
    den vältränade vikarien på att köra.

  161. Rasterna kan vara ett problem
    för barn som sitter i rullstol.

  162. Wilma använder rullstolen som
    transportmedel mellan olika delar-

  163. -för att spara på krafterna.

  164. Vi märker aldrig specifikt
    nån elev som blir glömd.

  165. Inte Wilma heller. Klasskompisarna
    är måna om att få med varandra.

  166. Annars är vi pedagoger där
    och hjälper till och pushar på-

  167. -så man inte glömmer varandra.

  168. De vill gärna köra henne och hjälpa
    henne. Vi får inte köra ofta.

  169. De står på ett led: "Jag vill köra!"

  170. De tar väldigt väl hand om dig,
    Wilma...

  171. ...och varandra.

  172. Värdegrundsfrågorna
    är väldigt viktiga.

  173. De hjälper oss
    att ta hand om varann i klassen.

  174. Man ska inte jobba med dem utifrån
    en person. Det kan bli ett utpekande.

  175. Vi ska jobba med dem
    utifrån alla barn.

  176. Att låta klasskompisar prova hjälp-
    medel kanske inte funkar för alla.

  177. Det kan ju vara helt ogenomförbart.

  178. Man måste respektera att hjälpmedlen
    är livsavgörande och personliga.

  179. Men det funkade väldigt bra för oss,
    och tog bort den där stämpeln.

  180. Det var inte några nyfikna fingrar
    där de inte fick vara-

  181. -utan det blev: "Vi fick testa", och
    det går att prata med Wilma om det.

  182. Vi är väldigt öppna med det.

  183. Skolledningen jobbar nu med att hitta
    ett bra klassrum för årskurs två.

  184. Wilma ska byta klassrum och lärare.

  185. Nåt de har som största sak att lösa-

  186. -är att hitta ett klassrum där
    permobil och rullstol får plats bra-

  187. -så de inte känns i vägen, eller
    så att Wilma måste gå och hämta dem.

  188. Det jobbar de med mycket nu.

  189. En negativ sak som hände nyligen
    var att de byggde ut ett förråd-

  190. -i korridoren utanför matsalen
    där vi brukar parkera permobilen.

  191. Nu får vi parkera den
    utanför två dörrar.

  192. Då uppstår problemet
    att den kan kännas i vägen.

  193. Jag menar att förrådet är i vägen.
    Vi får se hur vi löser det.

  194. Man får försöka, i den mån det går,
    att komma runt de här problemen.

  195. Plötsligt byggdes nåt,
    utan att man var medveten om det.

  196. Det stod ett förråd där bara, en dag.

  197. Föräldrarnas praktiska del
    är alla saker ni skickar med henne.

  198. Det tredje hjulet
    har vi fördelen att ha i skolan jämt.

  199. Vi behöver inte fundera på
    om vi kan gå ut eller inte.

  200. Det är olika i olika landsting.

  201. Man får inte ha dubbla hjälpmedel,
    och vissa behöver ha det här hemma.

  202. Man kan komma överens om EN skogsdag.

  203. Vi har en dag schemalagd när vi kan
    gå till skogen, om vädret tillåter.

  204. Så det är inte flera olika dagar
    hjälpmedlet måste med till skolan.

  205. Alla smågrejer man ska komma ihåg
    att skicka med läggs ju på hög.

  206. Nu är det ju hos oss hela tiden-

  207. -men för oss har det varit en lösning
    att ha EN dag som är lite extra.

  208. Sen finns ju risken att skulden
    läggs på barnet, av klasskompisarna.

  209. Om de inser att de inte kan gå hit
    eller dit på grund av rullstolen...

  210. Det är en risk, och nåt
    vi pedagoger aldrig får låta ske.

  211. Det får inte finnas
    den tolkningsmöjligheten.

  212. Där har det verkligen underlättat
    för oss, att det alltid går.

  213. Det är viktigt att vi pedagoger
    förstår komplexiteten i det här.

  214. Att vi inte kräver för mycket,
    utan har en dialog-

  215. -och att vi pratar med varann,
    frågar en gång för mycket-

  216. -och har respekt för
    föräldrarnas kunskap om sina barn-

  217. -så inte föräldrarna känner sig
    överkörda och som om vi inte lyssnar.

  218. I respekten måste vi pedagoger
    också känna oss trygga i vår roll.

  219. Det har varit ett ledord, lyhördhet.

  220. Vi har vågat säga till varann
    på ett bra sätt, frågat varann-

  221. -och gett tips och råd till varann.
    Stoppat varann har vi också gjort.

  222. En av motgångarna
    vi har fått jobba på tillsammans-

  223. -är att Wilma har känt att hon kommit
    ut senare än alla andra på rasten.

  224. Det är trångt i hallen, skor i vägen
    och hon springer inte lika fort.

  225. Samtidigt påtalar Anna
    nåt viktigt här:

  226. Oavsett om vi hjälper henne tidigare
    ut på rasten och tar bort skorna-

  227. -så kvarstår det faktum
    att Wilma har en sjukdom-

  228. -som gör att ju äldre hon blir,
    desto svårare blir det att hänga med-

  229. -nåt som vi vuxna runtomkring henne
    måste hjälpa henne att hantera-

  230. -och förbereda
    för att världen är som den är-

  231. -men tillsammans
    kan vi göra det här till nåt bra.

  232. Jag skulle vilja avsluta med...

  233. Jag försökte byta namn på
    min presentation till det här mottot.

  234. Rätta mig om jag har fel här.

  235. Det kommer från när Wilma var med
    på ett vattenkrig utanför skolan.

  236. Hon insåg att hon inte hann med
    de andra barnen.

  237. Hon sprang med en fylld vattenpistol
    och fick aldrig chansen att skjuta.

  238. Hon uttryckte sin frustration
    till sin mamma, som föreslog:

  239. "Ställ dig vid hinken och vänta."

  240. Det gjorde Wilma, och de andra barnen
    sprang omkring och sköt hej vilt.

  241. De anade inte
    bakhållet vid påfyllningsstationen.

  242. När de kom för att fylla pistolerna
    stod Wilma där, redo att tömma sin.

  243. Då föddes mottot "är man inte snabb
    så får man vara smart".

  244. Det tycker jag är ganska talande.

  245. Det får avsluta,
    om inte Anna har nåt att tillägga.

  246. Om du har nåt att tillägga får du
    göra det. Annars tackar jag för mig.

  247. Som Emelie säger:
    relationer är det som allt bygger på.

  248. Ramper, dörröppnare,
    alla hjälpmedel går att ordna-

  249. -men hade lärarna och rektorerna
    sett problemet i oss...

  250. Vi är en familj
    med två muskelsjuka av tre personer.

  251. Ni har inte bara
    en elev som har ett rörelsehinder.

  252. Ni har en jobbig mamma, som inte bara
    kräver, utan också kommer i rullstol-

  253. -och kräver att kunna komma in
    i klassrummet och hämta och lämna-

  254. -och att kunna komma på möten
    och inte bara skicka Wilmas pappa.

  255. Hela tiden
    har dialogen varit det som varit bra-

  256. -och den här säkerheten ni har.

  257. Vi bara kräver, och ibland har ni
    sagt: "Nu får ni lugna er lite."

  258. Och att man får säga det, och säga:
    "Det där var inte så dumt"-

  259. -och: "Nu får ni tagga ner.
    Wilma klarar det här."

  260. Vi är så nöjda med skolan.

  261. Tack, snälla Emelie!
    Du ska också få en T-shirt.

  262. Textning: Frida Jorlin
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Att få vara en i mängden

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Emelie Brännström är lågstadielärare på en skola i Kungsbacka. Här berättar hon om vardagen och arbetet med och för eleven Wilma som har en muskelsjukdom. Om vikten av kommunikation, samarbete och lyhördhet mellan skola, föräldrar och Wilma själv. Inspelat den 10 februari 2017 på Quality Hotel Friends, Solna. Arrangör: Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Specialpedagogik, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Barn med funktionsnedsättning, Elever med särskilda behov, Undervisning
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i UR Samtiden - En lektion om skolan

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - En lektion om skolan

Hur ska skolan bli tillgänglig för alla?

Erik Nilsson (S), statssekreterare på Utbildningsdepartementet, talar om hur man jobbar med att göra skolan tillgänglig för alla barn och vilka mål som finns. Inledningstal av Maria Persdotter, ordförande för RBU. Inspelat den 10 februari 2017 på Quality Hotel Friends, Solna. Arrangör: Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - En lektion om skolan

Vad menar skolan med stöd?

Wern Palmius, rådgivare på Specialpedagogiska myndigheten, berättar om vägar till och vikten av rätt stöd i skolan för barn med funktionsnedsättning. Inspelat den 10 februari 2017 på Quality Hotel Friends, Solna. Arrangör: Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - En lektion om skolan

Arbetsgången med anmälningsärenden

Christian Floer från Skolinspektionen berättar var man ska vända sig ifall ett barn råkar ut för kränkande behandling i skolan och hur och vem som kan anmäla. Inspelat den 10 februari 2017 på Quality Hotel Friends, Solna. Arrangör: Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - En lektion om skolan

Att få vara en i mängden

Emelie Brännström är lågstadielärare på en skola i Kungsbacka. Här berättar hon om vardagen och arbetet med och för eleven Wilma som har en muskelsjukdom. Om vikten av kommunikation, samarbete och lyhördhet mellan skola, föräldrar och Wilma själv. Inspelat den 10 februari 2017 på Quality Hotel Friends, Solna. Arrangör: Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - En lektion om skolan

Skolans ansvar och arbete mot mobbning

Många skolor hinner inte jobba förebyggande mot kränkande behandling, säger Emilia Pettersson från barnrättsorganisationen Friends. Genom att höja kunskapen om funkofobi kan arbetet bli mycket mer effektivt, menar hon. Inspelat den 10 februari 2017 på Quality Hotel Friends, Solna. Arrangör: Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning

Mer lärarfortbildning & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Inspirerande matematik

Begripliga kunskapskrav för gymnasiet

Det finns några problem de flesta lärare känner igen. Hur bedömer man en elev som uppfyller kraven i nästan alla moment, men saknar några nästan helt? Det finns lösningar, menar Johan Falk, gymnasielärare i NO och matematik. Inspelat i februari 2014. Arrangör: Umeå universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaSkolministeriet

Forskare kritiserar En läsande klass

Efter chocksiffror om sjunkande läsförståelse hos svenska elever är det många som vill hjälpa till att vända trenden. Läsförståelseprojektet ”En läsande klass” har på kort tid blivit mycket uppmärksammat. Men nu kommer kritik från forskarhåll.

Fråga oss