Titta

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Om UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Föreläsningar från Internationella brottsofferdagen 2017 med fokus på utsatta barns rättigheter och behov av stöd. Inspelat på Norra Latin i Stockholm den 22 februari 2017. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Till första programmet

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017: Upptäcka och hjälpa utsatta barnDela
  1. Är du inget glad i dag? varför det?

  2. -De bara bråkar där hemma.
    -Vad tråkigt.

  3. Hej på er, allihopa.

  4. Linnea Åberg heter jag, och jag är
    jurist på Brottsoffermyndigheten.

  5. Den här stunden ska vi ägna åt att
    prata om information till barn.

  6. Brottsoffermyndigheten
    har de senaste åren-

  7. -fått jobba med två regeringsuppdrag-

  8. -på temat barns rätt
    till information om sina rättigheter.

  9. Vi ska prata om de här uppdragen-

  10. -och det första misstänker jag
    att många redan känner till.

  11. Det handlar om att ta fram
    information för barn och unga-

  12. -om brott,
    rättigheter, stöd och skydd.

  13. Jag tänkte nämna nåt
    om resultatet av uppdraget.

  14. Resultatet ser ni här:
    webbplatsen jagvillveta.se

  15. Som ni kan se är den
    målgruppsanpassad efter ålder.

  16. För barn under 8 år, 8-13 och 14-17.

  17. Tanken för
    de två äldre målgruppsingångarna-

  18. -är att barnen själva
    ska kunna söka information.

  19. Informationen är
    huvudsakligen textbaserad.

  20. Den kompletteras med
    uppläsningsfunktioner-

  21. -illustrationer, filmer i Instagram-
    format, en bok, och så vidare.

  22. Och så finns det också ett
    broschyrmaterial till de här sidorna.

  23. För att ni ska få en känsla för
    hur webbplatsen ser ut-

  24. -klickar vi oss in på
    ingången 8-13 år.

  25. Där får barnen förslag
    på olika saker man kan läsa mer om.

  26. "Det jag har varit med om
    kan vara ett brott."

  27. Man kan läsa om
    bra och dåliga hemligheter-

  28. -och vart man kan vända sig
    för att få stöd och skydd.

  29. Om man klickar på
    "Det kan vara ett brott"-

  30. -får man förslag
    på olika saker som kan ha hänt.

  31. Till exempel se eller höra våld
    hemma. Man kan läsa om misshandel.

  32. Här ser ni ett förslag
    på uppläsningsfunktionen.

  33. Man får då kortfattad text
    som snabbt ska ge en information-

  34. -om vad just misshandel är.

  35. Men när det gäller information
    till de allra minsta barnen-

  36. -blev det faktiskt desto krångligare.

  37. Hur ger man information
    till de minsta barnen-

  38. -och vad ställer det för krav
    på oss vuxna?

  39. Det vi gjorde var
    att ta fram en barnbok-

  40. -som vi gjorde med författaren
    och illustratören Stina Wirsén.

  41. Och det blev då barnboken "Liten".

  42. Boken skickade vi ut
    till landets alla förskolor-

  43. -och till brottsoffer-
    och kvinnojourer.

  44. Tanken är att boken
    ska kunna läsas för alla barn.

  45. Den handlar om att öppna upp för
    samtal om känslor och rättigheter.

  46. Vad som händer hemma, vad man kan
    göra om man blir rädd, o.s.v.

  47. Vad som är okej och inte okej.

  48. Boken finns också
    på webben i pdf-version.

  49. Det finns också i bokhandeln numera.

  50. Ni ser här en länk
    till boken i webbversion.

  51. När det gäller brott
    mot de allra minsta barnen-

  52. -så är det ofta nån
    i barnets absoluta närhet.

  53. Det här gör ju att många barn
    har få andra runtomkring sig-

  54. -som har möjlighet att slå larm
    om det är nåt som är fel.

  55. En grupp som har möjligheten
    att uppmärksamma barnen-

  56. -är just personal i förskolan.

  57. Därför tyckte vi det kändes jättebra
    när vi fick ett regeringsuppdrag-

  58. -om att ta fram en lärarhandledning
    för personal i förskolan.

  59. Det här uppdraget
    slutredovisade vi i oktober 2016.

  60. Vi bestämde oss för
    att göra en webbaserad handledning.

  61. Lärarhandledningen
    finns på jagvillveta.se-

  62. -under målgruppsingången
    för barn under åtta år.

  63. Man kan klicka på "För personal
    i förskolan". Då kommer man hit-

  64. -till lärarhandledningens startsida.

  65. Länken som vi
    sprider till handledningen-

  66. -är jagvillveta.se/förskola.

  67. Och då är det
    till den här sidan man kommer.

  68. Som ni ser består lärarhandledningen
    av två delar.

  69. En del för personal,
    med kunskap om brottsutsatta barn-

  70. -och en del med material
    att göra tillsammans med barnen.

  71. Jag tänkte att vi ska gå igenom hand-
    ledningen och se vad den erbjuder.

  72. Lärarhandledningen är ju riktad mot
    just personal i förskolan.

  73. Men informationen som finns i lärar-
    handledningen kan vara användbar-

  74. -oavsett var man jobbar, så länge
    man har kontakt med mindre barn.

  75. Så tilltalet i texterna i hand-
    ledningen är riktat mot förskolan-

  76. -men materialet
    kan användas i andra verksamheter.

  77. Så fundera på
    hur det kan användas i er verksamhet.

  78. Vi ska börja kika på den
    kunskapshöjande delen för personal.

  79. Som ni ser är det
    de tre orangea boxarna längst ner-

  80. -som utgör den kunskapshöjande delen.

  81. Den kommer ta upp information
    om brott som drabbar små barn-

  82. -hur barn kan signalera
    att de inte har det bra-

  83. -vilka konsekvenser
    våld kan föra med sig-

  84. -och hur man på bästa sätt
    kan bemöta barnen.

  85. Det sista kapitlet tar upp gången-

  86. -från det att man fattar misstankar
    om att ett barn inte har det bra-

  87. -tills att man gör
    en orosanmälan till socialnämnden.

  88. Man får då information
    om hur en anmälan går till.

  89. Vad händer inom socialtjänsten-

  90. -och inom polisen,
    om det leder till en polisanmälan.

  91. I det sista kapitlet
    får man också kunskap-

  92. -om t.ex. misstanke om sexuella
    övergrepp mot barnen på förskolan.

  93. Tanken med lärarhandledningen
    är så klart att ge-

  94. -vuxna bred kunskap
    om brott som drabbar små barn.

  95. Men det finns också fokus på de
    dilemman som personal ställs inför-

  96. -när det gäller de här frågorna.

  97. Just eftersom det kan vara
    svårigheter kring det här-

  98. -har vi sett
    att det finns stora fördelar-

  99. -med att
    ta till sig handledningen i grupp.

  100. Man får möjlighet
    att diskutera de här svårigheterna.

  101. Och vissa av frågorna
    kan det vara svårt eller tabu-

  102. -att ta upp
    med sin chef eller sina kollegor.

  103. Då hoppas vi att handledningen
    ska bli ett verktyg-

  104. -där man får en anledning
    att lyfta upp frågorna.

  105. Förhoppningsvis kan man känna
    trygghet i sin personalgrupp-

  106. -när man väl kommer
    till en anmälningssituation.

  107. Vi klickar oss in
    under "Brott och signaler".

  108. Och den här ingången är uppbyggd som
    alla de tre kunskapshöjande delarna.

  109. Materialet består främst
    av filmer och diskussionsfrågor.

  110. Det har att göra med att vi vill att
    man jobbar med handledningen i grupp-

  111. -och då måste materialet
    vara anpassat för det.

  112. Sen kan man gå igenom
    materialet på egen hand-

  113. -men det finns fördelar med
    att diskutera frågorna tillsammans.

  114. Innehållet
    under de kunskapshöjande delarna-

  115. -består av två typer av filmer.

  116. Den första typen är case-filmer,
    som vi kallar det-

  117. -där man får följa femåriga Kim och
    pedagogen Linda i olika situationer.

  118. Det här är situationer som kan betyda
    att man bör känna oro för ett barn-

  119. -men de behöver inte betyda
    nånting alls.

  120. Tanken är att det kan vara svårt
    att veta vad det beror på.

  121. Men en viktig sak är
    att vi vill att man ska få in tanken-

  122. -att en möjlig förklaring till
    ett barns beteende kan vara våld.

  123. Ni ska få kika
    på den första av case-filmerna.

  124. Du! Du hjälper Kim, va?
    Bråttom - sen. - Hej då, gubben.

  125. Hej då.

  126. Hur är det, Kim?

  127. Är du inget glad i dag? Varför det?

  128. -De bara bråkar där hemma.
    -Vad tråkigt.

  129. Men ibland är man arg på varann.
    Du är ju också arg ibland.

  130. Sen brukar det gå över.

  131. Kim, hoppa på!

  132. Var är min keps?

  133. Var är kepsen?

  134. -Var är min keps?
    -Jag vet inte.

  135. Vad är det som händer?
    Har du tappat bort kepsen?

  136. Är du säker på att du hade
    med den i morse? Kanske.

  137. -Ska vi hjälpas åt att leta?
    -Okej.

  138. Kepsen är inte här.

  139. -Har du tittat bland kläderna?
    -Jag har letat överallt.

  140. -Vadå borta?
    -Jag har letat överallt.

  141. Jag har ju sagt åt dig
    att ta hand om dina grejer.

  142. Vi får hoppas
    att den dyker upp i morgon.

  143. Hej. Har du sett Kims keps?

  144. Den försvann i förmiddags
    ute på gården.

  145. Men vi letar efter den när vi städar.

  146. I förmiddags?
    Har du varit ute i solen utan keps?

  147. Ja...

  148. Vi har visat filmen
    i våra referensgrupper-

  149. -och har gjort fokusgrupps-
    undersökningar med diskussioner.

  150. Och filmen väcker många
    men väldigt olika reaktioner.

  151. En del blir provocerade-

  152. -över att man inte får se att Linda
    gör en anmälan till socialnämnden.

  153. Andra säger att det är sånt
    som händer på förskolan varje dag.

  154. En pedagog sa att de bara anmäler
    om de ser ett tydligt blåmärke.

  155. Det här gör det tydligt
    att det finns ett stort behov-

  156. -av att lyfta de här frågorna
    inom sin arbetsgrupp.

  157. Det där var en typ av film,
    de här case-filmerna.

  158. Sen finns det också till varje
    kapitel kunskapshöjande filmer-

  159. -där vi har intervjuat olika experter
    som ger relevanta svar-

  160. -framför allt för förskolan,
    inom de här områdena.

  161. Under det första kapitlet
    tar filmerna upp barns signaler-

  162. -och de olika brotten
    som drabbar småbarn.

  163. Vi har samarbetat med
    tolv olika experter på området-

  164. -och gjort nio kunskapsfilmer.

  165. Filmerna är
    mellan sex och tio minuter långa-

  166. -så de är anpassade för
    att man ska kunna välja-

  167. -hur lång tid man har att avsätta
    för att gå igenom materialet.

  168. Vi ska kika in under en av
    ingångarna, "Barns signaler"-

  169. -för att se hur sidorna ser ut där.

  170. Upplägget är att man får en film,
    som i det här fallet är en intervju-

  171. -med en expert, och så finns det
    diskussionsfrågor till.

  172. Jag har tänkt att ni ska få se
    ett smakprov av filmerna.

  173. Ni kommer inte få se hela filmerna,
    men ni ska få se ett urplock-

  174. -och den första filmen är Åsa
    Landberg, psykolog och psykoterapeut-

  175. -som berättar om barns signaler.

  176. Jag heter Åsa Landberg, och jag
    är psykolog och psykoterapeut.

  177. Jag har träffat hundratals barn
    som utsatts för brott.

  178. Dels när jag behandlat dem men även
    när jag har intervjuat barn-

  179. -om hur de vill att vuxna ska bemöta.

  180. En del barn signalerar medan
    andra döljer det de varit med om-

  181. -och kanske blir extra snälla för
    att ingen ska märka hur de har det.

  182. Andra barn berättar direkt medan en
    grupp visar att de inte mår bra.

  183. De signalerna tror jag alla
    som arbetar med barn känner igen.

  184. Barn som plötsligt
    ändrar sitt beteende.

  185. Arga, ledsna eller okoncentrerade
    barn. Dem behöver man uppmärksamma.

  186. Oavsett om det handlar om brott
    eller nåt annat behöver de hjälp.

  187. När de berättar om utsatthet är det
    ofta personalen som får veta.

  188. För det är ju vuxna utanför hemmet
    som de litar på och tycker om.

  189. För barn som har det svårt hemma
    blir förskolepersonalen extra viktig.

  190. Det kanske är
    den enda trygga plats de har.

  191. Att ta det som barn berättar
    och signalerar på allvar.

  192. För barn som inte har det bra är för-
    skolan ofta den enda trygga platsen.

  193. De är de enda vuxna som kan slå larm.

  194. Det var ett urplock
    av Åsa Landbergs svar.

  195. Som ni ser
    finns det efter varje film-

  196. -förslag på
    ett antal olika diskussionsfrågor.

  197. Och om man efter att ha sett en film
    behöver ytterligare fördjupning-

  198. -så finns det också
    förslag på fördjupningar.

  199. Ni ska få se ytterligare
    ett smakprov på en sån här film.

  200. Det är Carolina Øverlien,
    docent i socialt arbete-

  201. -som berättar om att bevittna våld.

  202. Jag heter Carolina Øverlien. Jag
    är docent i socialt arbete på SU-

  203. -och jag är forskare på
    kunskapscentret NKVTS i Oslo.

  204. Jag har intervjuat barn i flera
    studier om barn som lever med våld.

  205. Jag har intervjuat barn
    så små som fyra år.

  206. Att se våldet är en aspekt av det.

  207. Att höra våld är det helt centrala.

  208. Ett barn kan gå undan för
    att slippa se själva våldsakten-

  209. -men det är väldigt svårt
    att undvika ljuden.

  210. Barn pratar ofta om
    hur det låter med våldet-

  211. -hur det låter
    när mammas kropp slås in i en vägg.

  212. Ljudminnena kan plåga barnen väldigt.

  213. Det kan också
    handla om sexuellt våld-

  214. -vilket är svårt
    för de yngsta att veta.

  215. Jag har barn som har berättat
    att de som äldre förstår-

  216. -att ljudet på nätterna var ju
    faktiskt att mamma blev våldtagen.

  217. Men när man är så liten
    förstår man inte det.

  218. Förskolan har mycket att erbjuda
    barnen. Det är en lugn plats-

  219. -med vuxna
    som är trygga och omsorgsfulla-

  220. -och som bidrar med rutiner
    och förutsägbarhet i barnets liv.

  221. Och det är ofta det
    som saknas i barnens familjer.

  222. Att barnen får leka på förskolan
    är så himla viktigt för barnen.

  223. För leken
    kan vara problematisk hemma-

  224. -och trigga
    irritation, stress och våld.

  225. Man kanske inte kan ta med hem
    vänner och leka med dem.

  226. På förskolan har man vänner,
    och leken är möjlig.

  227. I leken får barnen bearbeta
    de upplevelser man har-

  228. -och få utlopp för sina känslor.

  229. Personal i förskolan
    är så mycket viktigare-

  230. -för den här gruppen barn
    än vad de tror.

  231. Man tänker att det är svåra frågor
    och är rädd för att göra fel.

  232. Men få professionella grupper
    möter barnen i sin vardag-

  233. -och det gör personal på förskolan.

  234. Och förskollärare är
    inte experter på övergrepp mot barn-

  235. -men de är experter på barn
    och kan mycket om barns beteende-

  236. -och vet att barn som inte har det
    bra kan uttrycka det på olika sätt.

  237. Precis. Och för att ni
    ska få en känsla för upplägget-

  238. -så ser ni de tre kapitelingångarna
    för den kunskapshöjande delen.

  239. Upplägget under de andra ser likadant
    ut som under den första ingången.

  240. Den inleds med en case-film
    med Kim och Linda på förskolan-

  241. -och så finns det filmer
    med experter på de här områdena-

  242. -i det här fallet konsekvenser av
    våld och hur man bemöter barnen.

  243. Det tredje och sista kapitlet,
    "Misstanke och anmälan"-

  244. -där får man se
    upplösningen i case-filmen.

  245. Men där
    handlar de kunskapshöjande filmerna-

  246. -om själva anmälningsskyldigheten
    som personalen har.

  247. Det finns olika filmer som utgår
    från vem misstanken riktas mot.

  248. Om det är misstanke att barnet
    utsätts av nån närstående-

  249. -eller om det är personal på för-
    skolan som utsätter barnet för nåt.

  250. Man får kunskap om vad som händer när
    en anmälan gjorts till socialnämnden.

  251. Både innan ramen för socialtjänsten
    och om det blir en polisanmälan.

  252. Hur går en brottsutredning
    och rättegång till-

  253. -och vad kan det innebära
    för barnet och personalen?

  254. Man tar också upp misstanke
    om sexuella övergrepp på förskola.

  255. Ni ska få se en till filmsnutt-

  256. -som handlar om
    utredning och rättegång.

  257. Här berättar Charlotte Frisack Brodin
    om utredning och rättegång.

  258. Vi kommer in i ett läge
    där Charlotte har berättat om-

  259. -vad som sker
    inom socialtjänsten och polisen.

  260. Charlotte har också berättat om-

  261. -när det är en vårdnadshavare
    som misstänks för brott-

  262. -och man utser
    en företrädare för barnet.

  263. I de fallen hålls ofta
    förhören med barnen på förskolan-

  264. -och då tillfrågas ofta personal att
    följa med som "trygghetspersoner".

  265. Vi kommer in i ett läge där förskolan
    informerats om trygghetspersoner.

  266. Jag heter Charlotte Frisack Brodin
    och jobbar med barn och ungdomar.

  267. Oftast som särskild företrädare
    för barn eller målsägandebiträde.

  268. När barnet kommer till polisen med
    sin trygga vuxna och företrädaren-

  269. -kommer man många gånger
    till nåt som kallas för barnahus.

  270. Där samordnar man
    olika myndigheters insatser-

  271. -i förhållande till barnet. Och
    eftersom det pågår en polisutredning-

  272. -och många gånger
    en utredning hos socialtjänsten-

  273. -så är tanken att barnet inte ska
    behöva komma till olika platser-

  274. -utan att man får berätta vid
    ett tillfälle, på barnahus.

  275. Det betyder att i lokalerna
    finns inte bara poliser-

  276. -utan även företrädare
    för socialtjänsten.

  277. Barnet blir visat runt i lokalerna
    och får se förhörsrummet.

  278. Förhöret hålls sen av en i de flesta
    fall särskilt utbildad polis-

  279. -som kallas barnförhörsledare.

  280. Barnet kommer sitta med
    förhörsledaren i ett särskilt rum-

  281. -och förhöret
    kommer att videoinspelas.

  282. Det händer att även tolk
    vid behov finns med i rummet-

  283. -men annars sitter ingen annan
    i själva förhörsrummet.

  284. Andra personer kommer att titta på
    förhöret via ett medhörningsrum-

  285. -och där sitter jag
    som särskild företrädare-

  286. -företrädare för socialtjänsten,
    åklagare och ofta en till polis.

  287. Det kan vara så att nån från
    BUP sitter med, till exempel.

  288. Men trygghetspersonen
    sitter aldrig med-

  289. -och hör inte vad barnet berättar.
    Trygghetspersonen väntar utanför-

  290. -och jag tycker det är viktigt
    att barnet vet var personen finns-

  291. -och att man har förklarat
    att den här vuxna-

  292. -kommer att finnas kvar
    och vänta tills allting är klart.

  293. Mitt råd till personalen är att
    våga ställa upp som trygghetsperson-

  294. -när man blir tillfrågad.

  295. Som särskild företrädare
    är det alltid min bedömning-

  296. -att barnet behöver
    en trygg vuxen med sig-

  297. -i samband med
    förhör och läkarundersökning.

  298. Det är ovanligt att jag har
    en så etablerad kontakt med barnet-

  299. -att jag själv
    kan stå för tryggheten.

  300. Det kan inte nog poängteras
    hur viktigt det är-

  301. -att vara trygghetsperson, för man
    bidrar till bra förutsättningar-

  302. -för att ett barn ska komma
    till tals under förundersökningen.

  303. Så är det. Det var ett smakprov
    på de kunskapshöjande filmerna.

  304. Det finns mer material, och ni är
    varmt välkomna att gå in-

  305. -och se vad som kan vara till nytta
    i er verksamhet.

  306. Den kunskapshöjande delen
    avslutas egentligen med...

  307. Tanken är att man utifrån
    de diskussioner man haft-

  308. -ska kunna sätta sig
    och ta fram en handlingsplan-

  309. -om misstanke om brott mot barn.

  310. Och nog om det material
    som finns för personalen i förskolan.

  311. Handledningen har också en del
    som vänder sig till barnen.

  312. När det gäller barnen
    klickar man på "Liten i förskolan".

  313. Lärarhandledningen bygger på samma
    syfte som "Liten" och jagvillveta.se-

  314. -nämligen barns rätt
    till information om sina rättigheter.

  315. I det här fallet handlar det
    om barn mellan 1 och 6-

  316. -vilket gör att barnen
    inte själva kan söka information-

  317. -utan de är beroende av
    att de får den genom oss vuxna.

  318. Därför har vi valt att ta fram
    övningar man kan göra med barnen-

  319. -där barnen får verktyg
    att uttrycka känslor-

  320. -att praktisera sina rättigheter och
    man får lära sig om kroppsgränser.

  321. Och tanken är att barnen om de är
    med om nånting som inte känns bra-

  322. -ska våga berätta det för en vuxen.

  323. Vi har tagit fram sjutton övningar
    ihop med dans- och genuspedagoger.

  324. Alla övningarna
    utgår från Barnkonventionen-

  325. -och till varje övning framgår
    hur den knyter an till läroplanen.

  326. Som ni kan se på skärmen
    är övningarna indelade-

  327. -efter olika vardagssituationer
    på en förskola.

  328. Allt från utelek, jobb med bild och
    form, mat och vila eller samling.

  329. Tanken är då att övningarna ska kunna
    integreras i ordinarie verksamhet.

  330. Det här ska bli nåt som man
    jobbar vidare med kontinuerligt-

  331. -och inte bara
    är en grej som man checkar av.

  332. Förhoppningen är att man ska
    fortsätta arbeta med övningarna.

  333. Till övningarna har vi återigen
    samarbetat med Stina Wirsén-

  334. -och tagit fram ett tryckt material-

  335. -i form av en mapp
    som innehåller olika saker.

  336. Den består bland annat av-

  337. -känslokort som man kan jobba med
    i de olika övningarna.

  338. Och tanken är att de ska kunna
    fungera som verktyg i övningarna-

  339. -men vi har även fått feedback på att
    de används inom andra verksamheter.

  340. Övningarna som vi har gjort kanske
    inte passar för ens verksamhet-

  341. -men då kan man använda korten inom
    socialtjänsten, sjukvården o.s.v.

  342. Övningarna finns att skriva ut
    på den här webbplatsen.

  343. Det finns även
    målarblad i handledningen-

  344. -där barnen själva
    får sätta färg och form på Liten.

  345. Affischer som man
    kan sätta upp i sina lokaler-

  346. -för att påminna sig
    att arbeta med materialet.

  347. Vi ska kika lite närmare på
    hur delar av materialet ser ut.

  348. Och om vi t.ex.
    går på "Samling och lässtund"-

  349. -är det som så att vi
    till den här boken om Liten...

  350. När vi har skickat ut den till
    förskolor har den tagits emot väl-

  351. -och man har sett
    att det finns ett stort behov.

  352. Men många har sagt att det är svårt
    att sätta i gång samtal med barnen.

  353. Vad kan jag ställa för frågor, och
    vilka typer av svar kan jag få?

  354. Därför har vi tagit fram
    en lärarhandling-

  355. -för att stötta upp.

  356. Här är det
    inte kunskapshöjande filmer-

  357. -utan pedagogiska övningar
    att göra med barnen.

  358. Varje övning inleds med instruktioner
    på hur man gör övningen.

  359. Man får förslag på olika typer
    av material till övningen.

  360. Oftast är det sånt
    jag nämnde finns att skriva ut:

  361. Känslokort, målarblad eller liknande.

  362. Det finns också tips på uppföljning.

  363. Finns det vissa känslor som är mer
    eller mindre svåra att uttrycka?

  364. Finns det skillnader
    på vem som tar plats-

  365. -kanske beroende på kön eller ålder?

  366. Sen kan ni se
    att det finns till varje övning-

  367. -en tydlig koppling
    till förskolans läroplan.

  368. Den här läsguiden som jag nämnde
    ser ut så här.

  369. Den utgår från boken "Liten".

  370. Tanken är att man till varje uppslag
    får förslag på frågor att prata om.

  371. Det finns tips på saker
    att tänka på när man läser boken.

  372. Vi har valt
    att hålla figurerna könsneutrala-

  373. -för att
    man ska kunna identifiera sig-

  374. -oavsett
    hur ens familjesituation ser ut.

  375. Men frågorna handlar ju om
    att kunna sätta ord på-

  376. -vad det är
    som gör att man känner så-

  377. -men också förslag på att prata om
    bra och dåliga hemligheter-

  378. -och vilka vuxna
    man känner att man kan prata med-

  379. -om man har nåt som inte känns bra.

  380. Och det här är då ett exempel på
    hur en sån här övning kan se ut.

  381. Det finns sjutton olika övningar-

  382. -och de kan användas
    i många olika verksamheter.

  383. Det här var vad jag hade
    tänkt säga om lärarhandledningen.

  384. Med det sagt tackar jag för mig.

  385. Textning: Markus Svensson
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Upptäcka och hjälpa utsatta barn

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Det är viktigt att vi alla lär oss att se och förstå signaler från barn som är utsatta för våld eller övergrepp. Vilka frågor bör vi ställa, och hur? Hur går man vidare med sina misstankar? Linnea Åberg, jurist vid Brottsoffermyndigheten, presenterar en lärarhandledning och en webbplats som ska fungera som ett stöd för alla som ställs inför detta. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Barn, Samhällskunskap > Lag och rätt
Ämnesord:
Juridik, Kriminologi, Rättsvetenskap, Sexologi, Sexuella övergrepp mot barn, Våld mot barn
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Regeringens syn på brottsbekämpning

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) redogör för vad regeringen har gjort och vill göra inom brottsbekämpning och kriminalvård. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Stödja offer för hat och våld

Hur påverkas människor som blir utsatta för hatbrott? Paul Iganski, professor i kriminologi och straffrätt vid Lancaster University i Storbritannien, har forskat länge i ämnet och menar att de psykologiska följderna av hatrelaterat våld oftast är svårare än vid andra våldsbrott. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Barns tillförlitlighet och trovärdighet

Hur ska man tolka små barn när de berättar om sexuella övergrepp? Den som lyssnar och betraktar påverkas av flera faktorer som oftast inte har någon betydelse för barnets trovärdighet. Sara Landström, psykologiforskare vid Göteborgs universitet, berättar och ger exempel. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Upptäcka och hjälpa utsatta barn

Det är viktigt att vi alla lär oss att se och förstå signaler från barn som är utsatta för våld eller övergrepp. Vilka frågor bör vi ställa, och hur? Hur går man vidare med sina misstankar? Linnea Åberg, jurist vid Brottsoffermyndigheten, presenterar en lärarhandledning och en webbplats som ska fungera som ett stöd för alla som ställs inför detta. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Skydda barn från sexuell exploatering

Hur drabbas det enskilda barnet av att sexuell exploatering på nätet rubriceras som barnpornografibrott och inte som sexualbrott? ECPAT Sverige presenterar en ny studie kring detta. Medverkande: Anna Kaldal, forskare i processrätt, Malou Andersson, juris doktor i straffrätt, och Clara Ludvigsson, jurist på ECPAT. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Utøya och posttraumatisk stress

Snart sex år har gått sedan terrordådet på Utøya, och nu har man börjat utvärdera den hjälp som de överlevande ungdomarna fick. Hur blev de bemötta i skolan? Hur upplevdes polisförhören? Jon-Håkon Schultz och Åse Langballe, båda forskare vid Nasjonalt kunnskapssenter om vold og traumatisk stress i Oslo, berättar. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Inledning

Annika Öster, generaldirektör för Brottsoffermyndigheten, inledningstalar. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Tema: Barn som brottsoffer. Inspelat den 21 februari på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - rasism

Rasismens orsaker

Bildningsbyrån tar oss med på en resa till London, där vi tittar närmare på kolonialismens historia och det mänskliga psyket. Vi försöker ta reda på varför rasism i olika former uppstår. En del forskare menar att vi kan finna förklaringar i psykologiska mekanismer medan andra menar att det är viktigt att utforska orsakerna på ett politiskt plan.

Fråga oss