Titta

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Om UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Föreläsningar från Internationella brottsofferdagen 2017 med fokus på utsatta barns rättigheter och behov av stöd. Inspelat på Norra Latin i Stockholm den 22 februari 2017. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Till första programmet

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017: Utøya och posttraumatisk stressDela
  1. Då är det rimligt att matematikläraren
    säger: "Jag vet att du var på Utøya."

  2. "Jag undrar hur det påverkar
    din prestation i matematik."

  3. Temat är traumainformerad hjälp.

  4. Och ungdomarnas erfarenheter
    av polis och skola efter massakern-

  5. -på Utøya 2011.

  6. Det är nu fem och ett halvt år sen.
    Närmare sex.

  7. På sätt och vis
    är fem och ett halvt år ett bra tag.

  8. Samtidigt är det väldigt kort
    för många av de som var där.

  9. Det ligger fortfarande
    väldigt nära oss i samhället.

  10. Verkligen.

  11. Innan vi presenterar FUN och
    erfarenheter från de här studierna-

  12. -och fast vi vet att ni minns 22 juli-

  13. -vill vi återvända till Regjerings-
    kvartalet, där det smällde först.

  14. Därefter till Utøya.

  15. Här ser ni två bilder.

  16. Den ena visar hur Regjeringskvartalet
    såg ut på eftermiddagen 22 juli.

  17. Den andra är från Utøya.

  18. Det var en
    politiskt motiverad terrorattack.

  19. En händelse som drabbade oss hårt,
    både som individer och som nation.

  20. Den skakade om hela världen.

  21. Vi vet vad som hände.
    Det är dokumenterat.

  22. Vi vill ändå gå in mer i detalj på
    vad det var som hände.

  23. Regeringen...
    Både tjänstemän som var på sina jobb-

  24. -och människor som gick förbi
    Regjeringskvartalet den här julidagen-

  25. -träffades av bomben
    som terroristen detonerade i Oslo.

  26. Åtta personer omkom.
    Nio personer blev allvarligt skadade-

  27. -och hela 200 personer
    fick lättare skador.

  28. Människor som befann sig
    i området den här eftermiddagen.

  29. Vi kan vara glada för att det var
    sommar och många var bortresta.

  30. Den andra bilden visar Utøya.
    En liten ö i en fjord.

  31. En liten fredlig ö i en fjord,
    några mil från Oslo.

  32. Här har ungdomsorganisationen,
    AUF:s ungdomar-

  33. -haft sina sommarläger i hela 85 år.

  34. Den här sommaren 2011, befann sig
    565 personer på sommarlägret.

  35. Flertalet var ungdomar.

  36. 69 av dem sköts till döds.

  37. 33 skadades fysiskt under
    de 80 minuter den här händelsen-

  38. -den här massakern, genomfördes.

  39. Här ser vi själva ön. Det är Utøya.
    Ni ser att den är relativt liten.

  40. Särskilt med tanke på
    att 564 ungdomar befann sig här-

  41. -i hela 80 minuter medan det pågick.

  42. Det finns många ställen
    att gömma sig på-

  43. -men det är ändå inte så många
    när 564 ungdomar ska göra det.

  44. Han var förklädd till polis
    och gick i land här.

  45. Han kom med färjan
    som går mellan fastlandet och ön.

  46. Han gick omedelbart upp hit
    och började skjuta här uppe.

  47. Det var kaotiskt i början. Det var inte
    alla som förstod vad som hände.

  48. Men när så många människor börjar
    springa, blev det uppenbart för alla-

  49. -att det var fara för livet.

  50. Alla hörde skott. I och med att han
    rörde sig runt hela ön, så hördes...

  51. Han sköt ideligen. Man hörde
    var han var och om han kom närmare.

  52. Han var i rörelse, så man hörde att han
    kom närmare där man hade gömt sig.

  53. Flera började simma. Det var kallt
    i vattnet och det var långt till land.

  54. Man svävade i livsfara även där,
    om man inte var en skicklig simmare.

  55. Alla hörde skott.
    Många såg gärningsmannen.

  56. I stort sett alla gömde sig. Det
    centrala här, i ett traumaperspektiv-

  57. -är att väldigt många, de allra flesta,
    trodde att de skulle dö.

  58. Och de var nära att dö.

  59. Så i ett traumaperspektiv
    hade de som befann sig på ön-

  60. -mycket hög grad av
    traumaexponering.

  61. Detta är från fastlandet.

  62. Det är för de flesta
    det första mötet med undsättarna.

  63. Det upprättades ett kriscenter
    på Sundvolden Hotel.

  64. Polis och räddningstjänst var på plats.

  65. Flera hade fått hjälp av båtar
    och...turister. Och av folk i området.

  66. Det låg en camping i närheten,
    så det fanns många båtar...

  67. Frivilliga hjälpte till.

  68. Det har forskats mycket om det här
    på NKVTS, där vi arbetar.

  69. Vi ska prata särskilt om
    den här forskningen, om skolan-

  70. -och om ungdomarnas erfarenheter av
    att delta i rättsprocessen.

  71. Vi har ett traumaperspektiv,
    som du säger.

  72. Vi har också försökt lägga
    ett perspektiv av-

  73. -ett traumainformerat system.

  74. Det ska ligga över-

  75. -institutionerna som vi studerar.

  76. Vi tänker oss att alla
    som ingår i nån slags hjälpinstans-

  77. -eller som möter unga
    i den tidiga fasen efter en olycka...

  78. Men absolut också när det gäller andra
    typer av våld och övergrepp mot barn.

  79. Det vi ska prata om i dag kan mycket
    väl tillämpas på andra sorters våld.

  80. De som erbjuder hjälp till
    traumatiserade barn och unga-

  81. -ska ha en traumakunskap
    med sig in i sina åtgärder.

  82. Målet är att det ska kunna förbättra
    kvaliteten på olika hjälpinstanser-

  83. -för traumautsatta barn.

  84. Instanser som erbjuder barn hjälp
    spänner över många verksamheter.

  85. Det är hälso- och sjukvård, social-
    tjänst, utbildning, utryckningspersonal-

  86. -och rättsapparaten.

  87. Det är instanser med olika ansvar,
    som behöver olika sorters kunskap.

  88. Men de ska ändå ha
    så pass mycket kunskap-

  89. -att de kan möta barnen med
    adekvata åtgärder och anpassad hjälp.

  90. Det handlar om
    att ha ett helhetstänkande.

  91. Att se helheten i barnets situation
    och ha en tvärvetenskaplig förståelse.

  92. De ska också vara tränade i
    att upptäcka och identifiera symtom-

  93. -så att rätt hjälp kan sättas in i tid.

  94. En sak är den kunskap man
    tillägnar sig på enstaka korta kurser.

  95. Folk går ofta tillbaka till sina jobb-

  96. -och fortsätter som innan kursen.

  97. Det är viktigt att ha verktyg,
    att ha beredskap och vara tränad i-

  98. -att möta dessa barn och ungdomar.

  99. När vi ser på forskning runt
    posttraumatisk stress, PTSD-

  100. -och det som ligger innanför
    traumatisk stress, så vet vi mycket om-

  101. -förekomst och symtom. Hur
    symtomen ser ut och dess varaktighet.

  102. Vi vet också hur vi kan hjälpa.
    Vilka åtgärder som är ändamålsenliga.

  103. Det vi vet betydligt mindre om är hur-

  104. -dessa symtom tar sig uttryck i
    olika åldersgrupper och i olika miljöer.

  105. Där är inte forskningen riktigt...
    Där vet vi inte tillräckligt.

  106. Vårt fokus i Norge,
    när det värsta hände...

  107. För det värsta hände verkligen.

  108. Forskarna har varit...

  109. Vi har fått stöd av det offentliga,
    med medel att genomföra forskning-

  110. -för att lära oss mer
    och bli klokare i efterhand.

  111. För att bli klokare har vi varit på
    den här arenan. Skolan som arena.

  112. Vi har velat se hur den upplevs
    av eleverna, av ungdomarna.

  113. Och samarbetet mellan hem och skola.
    Hur upplevs det hemma?

  114. Vilka problem kan uppstå?

  115. En studie behandlar media
    och skrämmande nyheter.

  116. Det som är markerat med rött
    är på rättsinstanserna.

  117. Det är studier om
    hur ungdomarna har upplevt...

  118. Först av allt blev de hörda av polis.

  119. En grupp var även närvarande
    under rättegången och gav vittnesmål.

  120. I en studie har vi undersökt
    hur de har uppfattat detta med-

  121. -att erhålla brottsofferersättning.

  122. Det finns alltså
    många teman i våra studier.

  123. Vi kan inte gå in på allt här,
    men det kan ni läsa om.

  124. Här är publikationer
    från forskning på dessa teman.

  125. De ligger på nkvts.no. Det är
    fri tillgång till allt som ligger där.

  126. -Vi hoppas att ni vill läsa mer om det.
    -Ja, här finns mycket att ta del av.

  127. Men först ska vi titta på några siffror.
    Psykisk hälsa.

  128. Fyra månader senare hade 50 % av
    ungdomarna och 25 % av föräldrarna-

  129. -symtom på, eller på gränsen till,
    posttraumatiskt stress-syndrom.

  130. 70 % av ungdomarna och 40 % av
    föräldrarna fick symtom på ångest-

  131. -eller depression. Sorg var mycket
    vanligt. Närstående hade blivit dödade.

  132. Vi går lite djupare
    och citerar en flicka på 18 år.

  133. Det kan belysa hur det kändes
    att bli hörd av polisen.

  134. Hon säger: "Jag litade inte på polisen."

  135. "De ringde och sa att det var polisen.
    Jag skulle bli hörd då och då."

  136. "Du kan ta med dig nån. Vill du det?"

  137. "Jag brukar aldrig ha med mig nån
    så där, så jag sa nej."

  138. "Men sen fattade jag ingenting.
    Jag ringde mamma och sa:"

  139. "Mamma, jag ska på förhör.
    Jag fattar ingenting av det här."

  140. Och så skulle skolorna börja
    bara tre veckor senare.

  141. "Precis innan skolan började
    var jag på min bästa väns begravning."

  142. "Jag hade inte en tanke på skolan."

  143. "Jag hade stora sömnproblem. Jag
    kom aldrig i säng och gick aldrig upp."

  144. "Jag var trött hela tiden. Att ta skolan
    på allvar kändes helt främmande."

  145. Om vi ser på principerna
    för omedelbar krishjälp-

  146. -så har det skrivits mycket om det.

  147. Många av dessa principer
    återfinns också-

  148. -i det som kallas
    psykologisk första hjälpen.

  149. Det bygger bland annat på
    ett arbete från 2007-

  150. -av Stevan Hobfoll. Den här artikeln
    har blivit en klassiker.

  151. Vi har läst den grundligt
    och många gånger.

  152. Om ni ska läsa om omedelbar krishjälp
    och bara ska läsa en artikel-

  153. -så är det den här artikeln.

  154. Stevan Hobfoll ledde-

  155. -en forskargrupp med specialister
    inom detta område.

  156. De kom fram till följande fem principer:

  157. En känsla av säkerhet, trygghet-

  158. -att kunna vara med igen,
    koppla upp sig på sociala nätverk.

  159. Self-efficacy och community efficacy
    handlar om övertygelsen om-

  160. -att jag själv
    kan påverka min egen situation.

  161. Och övertygelsen om att samhället
    ställer upp om jag ber om det.

  162. Och så har vi den icke obetydliga
    sista faktorn som är hopp.

  163. Läs det här.
    Det är relativt enkla principer.

  164. Det svåra kan vara att genomföra det
    systematiskt i skola och polisväsende.

  165. Det är en utmaning. Men forskningen
    och råden är väldigt tydliga.

  166. När det gäller skolan är råden att vi
    ska återgå till strukturer och rutiner-

  167. -och en normal vardag
    så fort som möjligt.

  168. Det är därför man rekommenderar
    att om det har hänt nåt hemskt-

  169. -så är det bästa att komma tillbaka
    till skolan relativt snabbt.

  170. Ni kanske känner till den här boken
    av Judith Herman från 2003.

  171. Den problematiserar detta med att
    ett deltagande i egna rättsprocesser-

  172. -kan upprätthålla
    och förstärka trauman-

  173. -och att man kan förlora
    den egna kontrollen.

  174. Det kan utlösa posttraumatiska
    stressreaktioner att delta-

  175. -vid förhör och i rättsprocesser.

  176. Å andra sidan säger hon också att...

  177. Vad gäller trauman,
    kan rättsliga processer föra till-

  178. -hälsomässiga fördelar för offren.

  179. Det kan ge en känsla av att kunna
    skydda andra. Man får förståelse för-

  180. -vad man har blivit utsatt för
    och kan börja lita på samhället igen.

  181. Det kan göra ont värre,
    men det kan också föra till läkning-

  182. -om man använder de principer
    som traumautsatta bör mötas med.

  183. Då tror jag att jag sätter mig lite
    och låter dig prata om polisförhören.

  184. Klockan är alltså 15.09. Okej...

  185. Åter till polisprojektet.

  186. På bilden ser vi hur polisbilar såg ut
    i Oslo den här eftermiddagen.

  187. Det var en mycket speciell situation.
    Det vi ser symboliserar en sörjande-

  188. -och kärleksfull poliskår.
    Det var väldigt speciellt.

  189. Det var också speciellt, därför att...

  190. När polisen kom och träffade
    ungdomarna på Utøya första gången-

  191. -blev de rädda när de såg polisen.
    Undsättarna skrämde.

  192. De var inte säkra på
    att det var den riktiga polisen.

  193. Han hade som sagt
    tagit på sig en falsk polisuniform.

  194. Många ungdomar hade kontakt med
    polisen, både när terroristen greps-

  195. -men också
    när de kom i land på fastlandet-

  196. -och även när de
    blev kallade till formella förhör.

  197. Polisen genomförde faktiskt
    hela 495 förhör-

  198. -de första månaderna
    efter att det hände.

  199. Polis från hela landet deltog.

  200. Ungdomarna skulle inte möta
    uniformerad polis vid förhören.

  201. Norsk polis bär inte uniform vid förhör-

  202. -men de kunde möta andra
    på stationen.

  203. Det var en första tydlig trauma-
    tankegång i mötet med ungdomarna.

  204. Vi pratar om trauma,
    vi pratar om hälsa-

  205. -och om förhör.

  206. Vi undrar hur det är möjligt.
    Hur hänger det ihop?

  207. Polisens uppgift är att utreda brott.

  208. De ska hålla förhör snarast möjligt
    efter en händelse för att säkra bevis.

  209. De ska ställa detaljerade frågor
    om förnimmelser och upplevelser.

  210. Det är precis det som triggar minnena-

  211. -om de svåraste upplevelserna.

  212. Det här pågår alltså under
    de första veckorna efter händelsen.

  213. Å andra sidan vet vi,
    från kunskap om traumaintervention-

  214. -att vi i dag... Jon-Håkon
    nämnde den moderna krishjälpen.

  215. Vi ska inte uppmuntra traumatiserade
    att prata om sina upplevelser.

  216. Och särskilt inte beskriva känslor -
    inte under tiden strax efter händelsen-

  217. -som ju är cirka en månad efteråt.
    Om de inte själva tar initiativet.

  218. I dag tänker vi
    att naturlig läkning är bäst.

  219. Man måste få vila och återhämta sig.
    Det bästa är att få socialt stöd.

  220. Polisen gör nåt som varken
    rekommenderas av traumaforskare-

  221. -eller av de riktlinjer
    som finns för krishjälp.

  222. Vi ville veta vad ungdomarna själva
    hade att säga om detta.

  223. Det finns inte så många studier
    med ungdomar som hörts av polis.

  224. Vi ställde frågor om vilka erfarenheter
    ungdomarna hade av polisförhör-

  225. -och vilka faktorer som kunde upplevas
    positivt, eller som en extra belastning.

  226. Det var 320 av de överlevande
    som hade hörts av polisen-

  227. -som vi fick intervjua.
    Genomsnittsåldern var 19 år.

  228. Vi hade en öppen fråga. "Berätta om
    dina erfarenheter av polisförhöret."

  229. Vi hade även stängda frågor,där vi gick
    in mer på polisens tillvägagångssätt.

  230. Om de hade reaktioner,
    både under och efter förhöret-

  231. -och om de upplevde det
    som meningsfullt att delta.

  232. Så till svaren på de stängda frågorna.

  233. Ungefär 90 % kände sig
    lyssnade på och förstådda av polisen.

  234. I hög eller mycket hög grad.
    Det var väldigt bra resultat.

  235. Det är trevligt att kunna visa det.

  236. Det var mycket få... Cirka 70 %
    upplevde inte förhöret som belastande.

  237. Men 30 %
    tyckte att det var belastande.

  238. Det ska vi också komma ihåg.

  239. När det gällde den upplevda nyttan
    var det mer hälften var.

  240. Det var ungefär lika på båda sidor.
    Och de allra flesta-

  241. -upplevde inga starka reaktioner när de
    hördes, eller under dagarna efteråt.

  242. Summa summarum kan vi säga att
    polisen tycks ha gjort ett bra jobb här.

  243. Många deltog
    i förhören av ungdomarna.

  244. Men när vi går in och ser vad
    de svarade på den öppna frågan-

  245. -om erfarenheter och upplevelser,
    får vi en lite annan bild av siffrorna.

  246. Det var inte bara så rosenrött
    som det kunde verka.

  247. Många hade känt det som
    en skyldighet att delta i förhör.

  248. De hade oroat sig, men tyckte
    att det gick bättre än de hade trott.

  249. Många nämnde att deras
    enda erfarenhet var tv-serier.

  250. De trodde att förhör gick till
    som i amerikanska serier.

  251. I våra analyser kom det fram
    att upplevelsen av kontroll var viktig.

  252. Ungdomarna använder begreppet
    "OK". Det var OK.

  253. Nästan alla använde det.

  254. I det ligger att det var varken
    särskilt bra eller särskilt dåligt.

  255. Vi har satt ett kontinuum
    från positivt till negativt-

  256. -och både positivt och belastande.
    Vi ser att kontroll återkommer här.

  257. Följande tre teman visar-

  258. -vad som blev viktigt
    för att förstå dessa fynd:

  259. Var befann de sig
    i sin egen läkningsprocess?

  260. Hur hade de pratat om händelsen? Hur
    långt hade de kommit i dessa samtal?

  261. Hur upplevde de
    kommunikationen med polisen?

  262. Och kändes det meningsfullt att delta?

  263. När det gäller läkningsprocessen, såg
    vi att en del hade pratat mycket om det.

  264. För dem var det okej
    att prata med polisen. En säger:

  265. "Det gick bra, för jag berättar öppet.
    Jag berättade mer än jag behövde."

  266. "Det kändes skönt. Det var
    en lättnad att berätta alla detaljer"-

  267. -som hur blodet sprutade. Sånt man
    egentligen inte kan säga till folk."

  268. Så har vi det motsatta,
    med ett obearbetat narrativ. Han säger:

  269. "Det var inte länge sen med Utøya.
    Allt kom tillbaka."

  270. "Jag blev deprimerad igen."

  271. "Det var för tidigt med såna detaljer.
    Jag tycker inte om att prata om det."

  272. Här ser vi olika behov
    och förutsättningar-

  273. -för att kunna delta i ett sånt samtal.

  274. När det gäller upplevelsen av hur
    polisen kommunicerade med de unga-

  275. -så hängde det ihop med om de tyckte
    att det var okej att berätta eller inte.

  276. En grupp säger att polisen
    var professionell och empatisk.

  277. De säger: "De tog mig på allvar.
    Jag fick den tid jag behövde."

  278. "De hade vikt hela dagen till mig.
    Jag kunde ta god tid på mig."

  279. "Jag fick berätta fritt. Jag har haft
    god kontakt med dem hela tiden."

  280. "Att sitta där och prata med henne
    var faktiskt väldigt skönt."

  281. Det är helt annorlunda att prata med
    en lyssnande polis som kan ta emot-

  282. -i motsats till att behöva skona
    vänner och familj i deras egen vardag.

  283. En sa: "Det var ingen gammal
    lärarinna. Hon visste vad hon gjorde."

  284. Att vara trygg i sin roll är viktigt.

  285. Sen har vi de som tyckte motsatsen.

  286. Att polisen var okänslig
    och oprofessionell. En person säger:

  287. "De tvingade mig att prata om det.
    Det var hemskt."

  288. "Det var så verkligt
    när det blev så detaljerat."

  289. "När det kom oförberedda uppföljnings-
    frågor var deras förhörsteknik hemsk."

  290. Här har det varit mindre känslighet
    och mindre kontakt.

  291. Polisen har följt sina mallar
    och inte lyckats fånga upp personen.

  292. Det tredje var huruvida de upplevde det
    som meningsfullt att delta.

  293. Vi fann
    att det fanns två typer av mening.

  294. Det var meningsfullt för en själv,
    eller meningsfullt för samhället.

  295. De som kände nytta för både sig själva
    och samhället, upplevde störst mening.

  296. En säger: "Jag har förberett mig.
    De behöver information."

  297. "Jag kan hjälpa till.
    Jag tyckte att det blev väldigt bra."

  298. "Det hjälpte mig att jag kunde
    bidra med nåt. Det kändes positivt."

  299. "Man fick specificera detaljer.
    Tankarna klarnade."

  300. Det är en traumatankegång,
    att prata om och sortera saker.

  301. Och de fick information av polisen.

  302. Sen har vi de som inte fann
    nån mening alls med det här.

  303. "Jag ville inte. Vad hade de för nytta
    av ett sånt förhör med mig?"

  304. "De kanske fick reda på vad
    som hände mig, och det var allt."

  305. "Han har gjort det värsta. Jag kan inte
    göra mer. Han kan inte få värre straff."

  306. "Vare sig han har dödat 10 eller 80."

  307. Det speciella var ju att terroristen
    överlevde. Det gör hela målet speciellt.

  308. Vi ser det som ett exempel på hur
    viktigt det är att informera på förhand-

  309. -när man till exempel ska hålla
    såna här förhör med ungdomar.

  310. Viktiga faktorer för att det
    skulle bidra till nåt positivt var-

  311. -att de bearbetade sitt trauma,
    att de var väl förberedda-

  312. -att de hade kontroll över situationen
    och fick berätta fritt och i eget tempo.

  313. Att förhörsledaren var professionell,
    och att det kändes meningsfullt.

  314. Och inte minst att de hanterade
    sina reaktioner och kände-

  315. -att de kunde ge goda svar. De vittnade
    ju för många andra, även de döda.

  316. Det var ett stort ansvar.
    Det kändes väldigt tungt och stort.

  317. De var väldigt rädda för
    att säga nåt fel.

  318. Sen var det ett mindretal
    som upplevde det negativt.

  319. För dem var det påfrestande.

  320. Vi behöver få mer kunskap om
    hur vi kan hjälpa den här gruppen.

  321. Okej, tillbaka till skolan och erfaren-
    heterna från de tre första skolåren.

  322. De började ju... Ungefär tre veckor
    efter händelsen började skolan igen.

  323. En av våra frågor gällde trivsel.

  324. "Upplever du att din trivsel
    i skolan har ändrat sig"-

  325. -"med tanke på Utøya?"

  326. Här är det 245 av de som var på Utøya
    och som gick i skolan-

  327. -som vi har utfört studien på.

  328. 30 % säger att det har blivit sämre.

  329. Här kunde man
    ha förväntat sig en högre siffra.

  330. Efter det första skolårets slut
    ligger talen på ungefär samma nivå.

  331. Vi ska tillägga att kunskapsministern
    var väldigt proaktiv-

  332. -och gav klara rekommendationer om
    att skolan ska vara proaktiv.

  333. De allra flesta fick kontakt...

  334. Skolan kontaktade dem före
    skolstarten och planerade den.

  335. De allra flesta hade nån
    att prata med i skolan.

  336. Det finns anledning att tro att skolan
    bemötte dessa elever på ett bra sätt-

  337. -när det gällde trivsel.

  338. Trivsel är mycket viktigt,
    men det vi gör i skolan...

  339. Ett huvudmål med att gå i skolan är
    att man ska lära sig saker.

  340. "Har din prestation i skolan påverkats
    negativt av det du upplevde 22 juli?"

  341. Icke oväntat svarar 70 % tre månader
    efteråt, eller fyra månader efteråt-

  342. -och tre månader in i terminen,
    att det gjorde det.

  343. Det inverkade negativt på
    hur man fungerade. Icke oväntat.

  344. Frågan är hur det ser ut
    i slutet av det första skolåret.

  345. Tänk på en siffra, men säg det inte
    högt. Var är vi första skolåret?

  346. 60 %.

  347. Det är relativt högt.

  348. Och tredje skolåret,
    var tror ni att vi ligger nu?

  349. 56 %.

  350. Det är högt. Men rätt ska vara rätt.

  351. Det är en relativt stor kategori.
    "Det är värre" till "Mycket hög grad."

  352. Om vi bara ser på "Hög" till "Mycket
    hög grad", är siffrorna något lägre.

  353. Om vi ser på diagnoserna,
    alltså PTSD-diagnosen-

  354. -så låg den på 28 % här.

  355. Därefter föll den till 21 % och 18 %.

  356. Det vi tycker är intressant
    och som vi inte får fram-

  357. -i de här kvantitativa frågorna,
    det är hur det tog sig uttryck i skolan.

  358. Vilka problem fanns?
    Det har vi studerat.

  359. Först måste vi säga att psykisk hälsa
    har en direkt påverkan på det här.

  360. Men andra faktorer kan också bidra.
    Vi kan tänka på pedagogiken.

  361. När man första terminen blir nästan
    helt utslagen... 70 % slogs ut helt.

  362. Det ger också ett pedagogiskt
    eftersläp, som vi säger på norska.

  363. Man lär sig inte det man ska.

  364. Det uppstår hål
    i den pedagogiska utvecklingen.

  365. Det är nåt man får kämpa med
    här och här, och fortsättningsvis.

  366. Det är helt centralt
    att få anpassad undervisning-

  367. -för att kunna inhämta det man har
    missat. Det handlar inte om psykologi.

  368. Det handlar om
    ren och skär pedagogik.

  369. I en kvantitativ studie jämförde vi-

  370. -de här ungdomarnas skolprestationer
    med det nationella genomsnittet.

  371. Vi tittade på vilka mål man hade
    före Utøya och efter Utøya.

  372. Betygen för de elever som överlevde
    Utøya var lägre året efter händelsen-

  373. -jämfört med året före händelsen. Och
    lägre än det nationella genomsnittet.

  374. En betydlig svacka.

  375. Men vi ser också att betygen
    förbättrades på gymnasiets sista år.

  376. Två år efter händelsen-

  377. -var genomsnittet nästan uppe
    på samma nivå som förut.

  378. Ett sånt genomsnitt döljer också
    ganska många variationer.

  379. För en del individer
    bestod problemen under lång tid.

  380. Forskningen har också pekat på,
    och väl dokumenterat-

  381. -att när man har utsatts för traumatisk
    stress, och får problem efter det-

  382. -så får man en tillfälligt nedsatt
    kognitiv funktion.

  383. Tillfälligt nedsatt kognitiv funktion.
    Det drabbar särskilt koncentrationen.

  384. Det handlar om auditivt minne
    och exekutiv funktion.

  385. Exekutiv funktion är centralt
    vid lärande. Det handlar om-

  386. -det komplexa att planera, sätta i gång,
    genomföra och avsluta en handling.

  387. Det är det man gör i skolan hela tiden.
    Den exekutiva funktionen blir nedsatt-

  388. -när man har blivit utsatt för
    traumatisk stress. Det är klart att...

  389. Sen kommer frågan:
    "Tillfälligt nedsatt funktion?" Ja...

  390. Om man är 40 år och har en ojämn
    kognitiv profil de påföljande två åren-

  391. -så kan det gå bra.
    Det beror lite på vad man jobbar med.

  392. Men om detta varar i tre år
    för nån som går i gymnasiet-

  393. -så har man ett stort problem
    när det gäller lärande.

  394. Då är inte det temporära
    temporärt längre i ett skolperspektiv.

  395. Men det är också viktigt att påpeka...

  396. Det här gäller ju bara de som gick
    i skolan. De kunde komma i kapp.

  397. Detta visar betydelsen av
    att hålla kvar eleverna i skolan.

  398. Att se till att de är där
    och att anpassa undervisningen.

  399. Jag ska ge några exempel på föräldrars
    hjälp och stöd under första skolåret.

  400. Vi intervjuade 87 föräldrar
    i kvalitativa frågor.

  401. Ett vanligt råd lyder:
    "Gå tillbaka till det vanliga."

  402. "Gå tillbaka till det vardagliga."

  403. Den här mamman säger:
    "Vi hade möten med olika sakkunniga."

  404. "De sa att vi måste tillbaka vardagen
    så fort som möjligt."

  405. "Och nästan låtsas som ingenting.
    Men det var inte det som var grejen."

  406. "Vi måste se till att det fungerade."

  407. "Han måste gå upp
    och göra nåt vettigt."

  408. "När ens son inte är kapabel
    att lära sig nåt"-

  409. -"handlar det om att gå en promenad
    med hunden. Att göra vad som helst."

  410. Samarbetet mellan hem och skola...

  411. När man pratar med 84 föräldrar
    så hittar man hela skalan.

  412. Ett positivt exempel: "De stöttade oss
    och vår son på alla sätt."

  413. "Om vi inte hade fått hjälp,
    hade vi helt klart mått mycket sämre."

  414. "Om inte skolan hade pressats av vår
    psykolog att visa större förståelse"-

  415. -"och anpassa undervisningen,
    så hade min dotter inte klarat skolan."

  416. "Det blev ett helt
    annorlunda skolår för henne."

  417. "Jag frågade hur skolan kunde och ville
    anpassa sig. De hade inga förslag."

  418. En mycket vanlig fråga bland
    föräldrarna är hur länge det ska pågå.

  419. "Vi hade ingen aning om konsekvens-
    erna. Vi trodde det skulle gå över."

  420. "Att han skulle kunna fokusera igen.
    Han skulle få anpassad matte."

  421. "Vi trodde att det skulle räcka.
    Det gjorde det inte."

  422. Slutsatser när det gäller föräldrarna:

  423. Första skolåret beskrivs som
    en ensam kamp för föräldrarna.

  424. De fick råd, men stod ensamma
    när de skulle översätta råden i praxis.

  425. Ungdomar har svårt att återupprätta-

  426. -ett vardagsliv
    och en fungerande skolgång.

  427. 20 % av föräldrarna uppger att
    samarbetet med skolan är krävande.

  428. Och 20 %
    har en öppen konflikt med skolan.

  429. 60 % säger att samarbetet
    mellan hem och skola är okej-

  430. -men den här gruppen
    har låga förväntningar på skolan.

  431. De tror inte att skolan kan göra nåt.

  432. Och de tror att även skolan tänker så.

  433. Då är frågan, Åse...
    Var det rätt hjälp i rätt tid?

  434. Var det ett traumainformerat system
    som mötte de här eleverna-

  435. -i skolan och hos polisen?

  436. Vi får nog säga både ja och nej.

  437. Det var en situation
    där alla gjorde så gott de kunde.

  438. De kom en bra bit på väg-

  439. -men det kunde ha gjorts mer.

  440. Låt oss se på skolans roll
    i mötet med traumatiserade elever.

  441. Vi vet ju... Det är väl dokumenterat
    under de senaste tio, femton åren-

  442. -att skolgången påverkas av
    traumatisk stress på kort och lång sikt.

  443. Men det är en kunskap som inte nått
    riktigt ut i den pedagogiska miljön.

  444. Det påverkar trivseln i skolan
    och hur man fungerar socialt.

  445. Det vi har...

  446. Som en konsekvens av de intervjuer
    vi har gjort, så ser vi att det finns-

  447. -ett kunskapsgap här. Skolan pratar
    inte tillräckligt med föräldrarna.

  448. Men skolan pratar inte heller så mycket
    med eleverna om hur det går.

  449. Arbetsfördelning mellan pedagogik
    och psykologi är viktigt.

  450. I ett terapirum,
    med psykologer och terapeuter-

  451. -är det lämpligt att fråga om reaktioner
    och hur det var på Utøya.

  452. Det lämnar vi till terapeuterna.

  453. Men för skolans del återstår
    att ta reda på-

  454. -hur det här påverkar skolgången.

  455. Då är det rimligt att matematikläraren
    säger: "Jag vet att du var på Utøya."

  456. "Jag undrar hur det påverkar
    din prestation i matematik."

  457. -"Hur kan vi underlätta för dig?"
    -"Vad behöver du hjälp med?"

  458. Så har vi begreppet psykoedukation.

  459. Kunskap om reaktioner. Vi ska hjälpa
    dem att förstå vad de kan förvänta.

  460. Läraren kan prata med pedagogisk-
    psykologisk tjeneste och BUP.

  461. Det är anpassning. Organisatoriskt,
    pedagogiskt och psykosocialt.

  462. Men glöm inte den pedagogiska
    anpassningen. Det är lärarens jobb.

  463. Det handlar om att eleven
    ska få tillbaka känslan av kontroll-

  464. -och återta hanteringsmekanismer
    som för tillfället är satta ur spel.

  465. Då måste man få veta
    att det är tillfälligt-

  466. -och att man under tiden
    får jobba lite mer.

  467. Det handlar om lärarens uppfattning
    av sin roll, vad en psykolog ska göra-

  468. -och vad en lärare
    ska göra och kan göra.

  469. Vi måste hjälpa skolan att förstå-

  470. -och samarbeta med
    pedagogik och psykologi.

  471. -Och ha en klarare arbetsfördelning.
    -Många lärare kan det här.

  472. Men det är lätt att tänka
    att det är BUP:s ansvar.

  473. När det gäller polisens roll
    och handlingskompetens-

  474. -har vi tänkt på hur polisen kan
    tillrättalägga bättre för den grupp som-

  475. -i studien gav uttryck för att det var
    en belastning att delta i förhören.

  476. Vi har också intervjuat poliser
    som har hållit de här förhören.

  477. Vi har frågat hur de uppfattar
    sina möjligheter att stödja offren-

  478. -under ett förhör. De är ju väldigt
    tydliga med att de ska vara objektiva.

  479. De ska inte vara partiska på nåt sätt.

  480. De tycker att det är väldigt svårt
    att stödja de här ungdomarna-

  481. -när de pratar om
    den anmälda händelsen-

  482. -som ju är det traumatiska här.

  483. Det var intressant. Förhören
    spelades in och de fick se sig själva.

  484. Vi intervjuade dem
    när de såg sig själva hålla förhör.

  485. Flera överraskades av sin uttryckslös-
    het. De ville stötta, men vågade inte.

  486. Vi vet att
    i alla metoder för polisförhör-

  487. -står det att polisen ska vara empatisk.

  488. Empati är ett begrepp från psykologin.
    Humanistisk psykologi.

  489. Vi tänker att begreppet empati måste
    tydliggöras bättre i polisens roll-

  490. -när det gäller den här sortens arbete.

  491. De säger att de gärna stöttar
    före förhöret och efter-

  492. -men inte när det pågår.

  493. Vi tänker att det här är de största
    utlösarna, inom vår traumaförståelse.

  494. Därför tycker vi att det är viktigt
    att de förbereder sig bättre.

  495. De visste inte vad de skulle säga,
    vad ungdomarna tålde.

  496. De behöver mer traumakunskap.
    Och empati, som sagt.

  497. Och kanske mer flexibilitet
    i sina tillvägagångssätt.

  498. Vi ställer också frågan
    om polisen kanske kunde utveckla-

  499. -ett screeninginstrument
    för att kunna veta-

  500. -om det är speciellt
    traumatiserade de ska höra.

  501. -Det är det vi tänker.
    -Ja. Tack för uppmärksamheten.

  502. Översättning: Louise Hjorth
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Utøya och posttraumatisk stress

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Snart sex år har gått sedan terrordådet på Utøya, och nu har man börjat utvärdera den hjälp som de överlevande ungdomarna fick. Hur blev de bemötta i skolan? Hur upplevdes polisförhören? Jon-Håkon Schultz och Åse Langballe, båda forskare vid Nasjonalt kunnskapssenter om vold og traumatisk stress i Oslo, berättar. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi, Samhällskunskap
Ämnesord:
Historia, Katastrofberedskap, Norge, Norges historia, Polisarbete, Posttraumatiskt stressyndrom, Psykiatri, Psykiatriska syndrom, Psykiska sjukdomar, Terrorattentaten i Norge 2011, Ångestsyndrom
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Regeringens syn på brottsbekämpning

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) redogör för vad regeringen har gjort och vill göra inom brottsbekämpning och kriminalvård. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Stödja offer för hat och våld

Hur påverkas människor som blir utsatta för hatbrott? Paul Iganski, professor i kriminologi och straffrätt vid Lancaster University i Storbritannien, har forskat länge i ämnet och menar att de psykologiska följderna av hatrelaterat våld oftast är svårare än vid andra våldsbrott. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Barns tillförlitlighet och trovärdighet

Hur ska man tolka små barn när de berättar om sexuella övergrepp? Den som lyssnar och betraktar påverkas av flera faktorer som oftast inte har någon betydelse för barnets trovärdighet. Sara Landström, psykologiforskare vid Göteborgs universitet, berättar och ger exempel. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Upptäcka och hjälpa utsatta barn

Det är viktigt att vi alla lär oss att se och förstå signaler från barn som är utsatta för våld eller övergrepp. Vilka frågor bör vi ställa, och hur? Hur går man vidare med sina misstankar? Linnea Åberg, jurist vid Brottsoffermyndigheten, presenterar en lärarhandledning och en webbplats som ska fungera som ett stöd för alla som ställs inför detta. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Skydda barn från sexuell exploatering

Hur drabbas det enskilda barnet av att sexuell exploatering på nätet rubriceras som barnpornografibrott och inte som sexualbrott? ECPAT Sverige presenterar en ny studie kring detta. Medverkande: Anna Kaldal, forskare i processrätt, Malou Andersson, juris doktor i straffrätt, och Clara Ludvigsson, jurist på ECPAT. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Utøya och posttraumatisk stress

Snart sex år har gått sedan terrordådet på Utøya, och nu har man börjat utvärdera den hjälp som de överlevande ungdomarna fick. Hur blev de bemötta i skolan? Hur upplevdes polisförhören? Jon-Håkon Schultz och Åse Langballe, båda forskare vid Nasjonalt kunnskapssenter om vold og traumatisk stress i Oslo, berättar. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Polarprissamtal 2014

Musik i psykoterapi

Åsa Nilsonne är professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet. Hon menar att musik kan distrahera oss från känslor vi har svårt att hantera eller nå fram till på egen hand, som ilska och sorg. Från Polar music talks som hölls på Rigoletto i Stockholm den 25 augusti 2014. Arrangör: Polar music prize.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - hälsa

Lycka & livskvalité

Vad är egentligen lycka? Och kan man träna sig i att vara lycklig? Vi talar med Stefan Klein, författare till boken Lyckoformeln.

Fråga oss