Titta

UR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

UR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Om UR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Vad görs för att höja den nationella kvaliteten på äldreomsorgen, hur arbetar vi för den existentiella hälsan? Föreläsningar och samtal med psykologer, läkare, sjuksköterskor, präster, utredare och verksamhetsansvariga som alla jobbar med människor som befunnit eller befinner sig i existentiell smärta. Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Till första programmet

UR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre : Trauman - en utmaning för äldreomsorgenDela
  1. När vi pratar om människor
    som är 65 eller äldre-

  2. -pratar vi om två miljoner människor
    i Sverige.

  3. Det är en femtedel av Sveriges
    befolkning. Tre generationer...

  4. Det blir intressant
    när vi pratar om äldre.

  5. Har ni tänkt på
    hur ofta vi säger "våra äldre"?

  6. Jag träffade en kollega
    som hade passerat 65 som sa:

  7. "Jag avskyr när man pratar
    om 'våra äldre'. Jag tillhör ingen."

  8. Jag hör även personer över 65 säga
    "de där äldre".

  9. "Våra äldre behöver det här."

  10. Jag ställer frågan för att anknyta
    till de upplevelser vi har.

  11. Vilka blir äldre?

  12. Det är vi. Allihop.

  13. Den 14 augusti 2028 passerar jag 65.

  14. Jag tror inte att det kommer
    att hända nåt helt annorlunda.

  15. Men ska man utgå
    från en vanlig stereotyp bild-

  16. -så är jag den 15 augusti 2028-

  17. -mormor, ha en blommig klänning-

  18. -lockat hår, vara glad och snäll-

  19. -men kanske lite ledsen
    och gå med rullator.

  20. Det här gör att vi har svårt
    att ta till oss våra minnen-

  21. -och jag är inte annorlunda.

  22. Ibland kan det tolkas som att jag
    säger att alla andra tänker så.

  23. Det går jättesnabbt.

  24. I min roll som särskild utredare
    ingår att jag blir bjuden på besök.

  25. Jag var på ett äldreboende med två
    kvinnor som båda var demensdrabbade.

  26. Ett tips för er som jobbar där
    och har besök...

  27. Den chefen var smart. Hon hade dragit
    ut bild och beskrivning på mig-

  28. -och gett det till de två kvinnorna
    så de skulle veta vem jag var.

  29. Då står jag och pratar om att äldre
    inte är nån homogen grupp-

  30. -och upptäcker hur snabbt det gick
    till att jag började så här:

  31. "Mm. Ja. Mm. Åh, vad hon kan."

  32. Förstår ni? Jag fick nästan hålla i
    mitt eget ansikte. Så fort går det.

  33. Den här bilden-

  34. -är tagen i Finland.

  35. Det är några personer som
    hals över huvud fick lämna Karelen-

  36. -den del av Finland
    som sen gick in i Sovjetunionen.

  37. Man fick fly hals över huvud
    två gånger.

  38. Jag tänker ofta,
    när vi pratar om flyktingkris...

  39. 1940 den 12 mars och 1944-

  40. -fick 300 000 karelare
    bli internflyktingar i Finland-

  41. -som var väldigt sargat av ett krig.

  42. Jag vill ge en eloge till min fru som
    har gjort den här presentationen.

  43. Hon har intervjuat
    många äldre sverigefinnar.

  44. Jag får möjligheten
    att presentera det.

  45. Jag kommer att fokusera på
    att minnas.

  46. Minnena kan vara tydliga,
    medvetna, närvarande-

  47. -suddiga och fragmentariska.

  48. Skulle nån fråga vad jag gjorde
    på semestern för två år sen-

  49. -skulle jag inte riktigt minnas.

  50. Men jag minns, apropå kroppsminnen-

  51. -när jag var kring tre år,
    när man börjar få minnen.

  52. Min mamma hade suttit uppe länge
    och gjort ett pepparkakshus-

  53. -med tomtar, glasyr och en lampa.

  54. Det hade hon ställt
    på ett schackbräde-

  55. -på den stora radion
    man hade på 60-talet.

  56. Sen sa hon: "Nu ska du få se
    på pepparkakshuset."

  57. Jag ställer mig upp.
    Jag kan fortfarande känna det här.

  58. Jag tar mina fingrar på brädan-

  59. -och trycker till, och så kommer
    hela pepparkakshuset rakt ner.

  60. Mamma kunde inte hejda sig
    över att allt gick i kras.

  61. Det minns jag fortfarande.
    Ska jag tänka på nåt läskigt-

  62. -så känner jag "nu händer det
    och jag kan inte hindra det."

  63. Vi har omedvetna,
    dolda eller svåra minnen.

  64. Det kan leda till ohälsa
    på många olika sätt.

  65. Åldrandet är, trots att det
    inte finns nån absolut gräns-

  66. -en särskild tid i livet.
    Det blir lite lugnare och tystare-

  67. -även om jag möter pensionärer
    som har otroligt tight i kalendern.

  68. Men det är en fas
    då man börjar fundera.

  69. Hur blev mitt liv?
    Var det så här jag hade tänkt det?

  70. Sen ska du integrera det
    med det vi är nu.

  71. Och vi behöver berätta det.

  72. Vi behöver berätta det
    för att vi ska bli individer-

  73. -men också i en grupp av individer.

  74. "Vi sjuksköterskor"... Jag är syrra.

  75. "Vi stockholmare"...
    "Vi djurgårdare"...

  76. Det handlar om att skapa nån form
    av mening även i det svåra.

  77. Frida nämnde det här med överlevande
    från koncentrationsläger.

  78. Det sägs i en del forskning
    att människor som har överlevt...

  79. ...t.ex. koncentrationsläger
    eller andra utsatta situationer...

  80. ...där man själv inte kan förstå
    varför man är utsatt...

  81. Gatan i Bagdad var jättebra...

  82. Det var många i koncentrationslägren
    av judisk börd-

  83. -som inte hade definierat sig själv
    som judar.

  84. "Men jag är ju tysk.
    Jag är handelsman."

  85. Plötsligt
    definierar nån annan vem jag är.

  86. Det är fruktansvärt för alla
    att bli utsatta för tortyr.

  87. Men man säger
    att det är lite lättare-

  88. -eller mer förståeligt,
    för den som t.ex. var motståndsman-

  89. -eller om man tillhörde nån religiös
    minoritet, som Jehovas vittnen.

  90. Man visste att man riskerade nåt,
    att man satte sitt liv på spel.

  91. Minnen är kopplade till berättande.
    Hur försöker man förmedla dem?

  92. I en verksamhet norr om Stockholm
    berättade man-

  93. -att den som inte alltid har ord för
    berättandet kan använda musik.

  94. Det är jättehäftigt.
    På det här äldreboendet-

  95. -finns en möjlighet till fem samtal
    precis efter att man har flyttat in.

  96. Det är en stor händelse i ens liv-

  97. -att veta att troligtvis aldrig mer
    kommer att flytta nånstans.

  98. Det är här
    man kommer att avsluta sitt liv.

  99. Då använder man sig av musik.
    Välj en låt du tycker om...

  100. ...som betyder nåt för dig
    och så pratar vi med varandra.

  101. Inte så pretentiöst,
    utan som ett samtal...

  102. En undersköterska där beskrev sig
    som "ett existentiellt sällskap".

  103. Det här är min frus
    gudmor Kaisa i Finland.

  104. När min fru Anna-Liisa
    var fem-sex år...

  105. ...och satt på köksbordet
    i en liten landsbygdsort...

  106. ...tittade hon ut och såg Kaisa
    med sin son i en bil...

  107. ......och de körde runt den lilla
    byn. Man såg det från hennes hus.

  108. Hon frågade sin mamma: "Vad är det?
    De har kört runt och runt..."

  109. Anna-Liisas mamma säger: "Ja, nu
    längtar mor Kaisa hem till Karelen."

  110. Hon hade drabbats av en demenssjukdom
    och hon lugnades av-

  111. -att känna
    att man är på väg nånstans.

  112. Jag såg en Volvo PV för
    inte så länge sen. Det är sällsynt.

  113. Kommer ni ihåg dem? De där orange?

  114. De här citaten kommer från intervjuer
    med äldre sverigefinnar.

  115. I Sverige i dag-

  116. -är det den största nationella
    minoritetsgrupp vi har.

  117. Det är 450 000-500 000 personer
    om vi också räknar in barn.

  118. De äldre sverigefinnarna mindes
    att när man var barn och växte upp-

  119. -så var det kriget
    de vuxna pratade om.

  120. När det blev allvar vid kaffet
    pratade man om kriget.

  121. Inte sällan hyssjades det lite-

  122. -så att barnen
    inte skulle lyssna så mycket.

  123. Det fanns också en tystnad
    och saker man inte pratade om.

  124. Men man påmindes jämt om det.
    Det fanns s.k. hjältegravar.

  125. När man kom till en kyrkogård
    såg man alla dessa kors tillsammans.

  126. Och föräldrarna pratade om det.
    Och så mardrömmarna...

  127. Även om du inte utvecklade PTSD
    fanns drömmar och olika påminnelser-

  128. -inte minst från dofter, och skuld.

  129. Överlevnadsskuld
    pratar vi kanske för lite om.

  130. Vad var jag tvungen att göra
    för att överleva?

  131. Många från Estonia-katastrofen...

  132. "För att komma ut var jag tvungen
    att kliva över en annan människa."

  133. I koncentrationslägret:
    "Någon tappade sin lilla brödbit."

  134. "Jag tog den snabbt för det gav mig
    en möjlighet att överleva."

  135. Vad vet vi då? Vi har hört en del.

  136. Hur har minnena och de traumatiska
    upplevelserna påverkat hälsan?

  137. Det finns inte så mycket forskning
    i Sverige.

  138. Vi borde intervjua människor i större
    utsträckning än vad vi gjort-

  139. -och även fråga er, som vårdpersonal-

  140. -när och hur ni möter det här
    och hur ni hanterar det-

  141. -för att lära oss nåt vidare.
    Tyvärr gör vi inte det.

  142. Den forskning vi har
    är framför allt internationell-

  143. -och gäller just krigsveteraner.

  144. Ända fram till Falklandskriget
    har vi data.

  145. Eller överlevande
    från koncentrationsläger...

  146. Jag kollade så sent som 2015
    på migrationsverket-

  147. -och då var 1 500 asylsökande
    över 65 år.

  148. De är definierade som asylsökande
    och är 65 när de kommer hit.

  149. Där har vi mött ångest,
    depression, sömnsvårigheter-

  150. -och reaktivering av PTSD.

  151. Det kan ha varit tyst ett tag
    men sen återkommer det.

  152. Att återuppleva svåra händelser...
    Svårt att hantera åldrandet...

  153. Det är inte ovanligt om man har
    suttit länge i fängelse eller läger.

  154. Det är som att de inte har känslan-

  155. -"tänk att jag klarade mig
    och fick fler år i livet"-

  156. -utan att de ser det kommande döendet
    nästan som ytterligare en kränkning.

  157. Jag återvänder till
    att döden är nåt annat-

  158. -som nån kommer att utföra på mig.

  159. En person från länsstyrelsen som hade
    tillsynsansvaret sa till mig:

  160. "Nu tror jag att jag förstår
    vad som hände mig."

  161. "Det var en dotter
    som ringde om sin mamma och sa:"

  162. "De har dödat min mamma."

  163. "De på äldreboendet
    har dödat min mamma."

  164. Men äldreboendet
    hade inte dödat hennes mamma.

  165. Hon dog där i kraft av sin ålder
    och sjukdomar.

  166. Men för dottern,
    som var andrageneration-

  167. -var döendet starkt associerat med
    det hot hennes mamma hade levt under-

  168. -och hon hade tagit över detta.

  169. Det kan vara viktigt att veta
    när vi möter anhöriga-

  170. -i vård och omsorg.

  171. Det är inte bara personen själv
    som är berörd.

  172. På Judiska hemmet
    mötte jag en annan dotter som sa:

  173. "Ni måste göra nåt.
    Min mamma håller på att frysa ihjäl."

  174. Vi sa: "Det är inte kallt på rummet."
    "Det är svinkallt."

  175. En termometer visade att det var
    21 grader. Det hjälpte inte.

  176. Det handlar inte om mig
    eller hur det faktiskt är-

  177. -utan om upplevelsen av det.

  178. Hennes mamma
    ringde och sa att hon frös.

  179. Det blir många starka känslor
    och man kan känna sig utsatt-

  180. -och väldigt attackerad.

  181. Men det handlar inte om mig nu.

  182. Jag får ta ett steg tillbaka.

  183. Många gånger kunde jag bli utsatt
    för mycket aggressivitet-

  184. -och jag försökte tänka-

  185. -att den här människan
    ändå måste vara trygg med mig-

  186. -som vågar visa
    så mycket aggressivitet-

  187. -och känner sig lugn med att jag
    inte kommer att göra nåt tillbaka.

  188. För att veta lite mer
    om äldre sverigefinnar...

  189. Kristiina Heikkilä-

  190. -lektor på Linnéuniversitetet,
    och Anna-Liisa Suvanto-

  191. -är de få som har skrivit om äldre
    sverigefinnars upplevelser av krig.

  192. Vi glömmer ganska fort
    vad människor har för upplevelser.

  193. De här personerna kommer in
    i åldrandet nu med rask takt.

  194. Man har använt sig av intervjuer
    gjorda i andra sammanhang.

  195. Vi har tagit ut vad man säger
    om kriget och vilka minnen man har.

  196. Man börjar tänka på det
    när man har tid att tänka på det.

  197. Ganska många av de som intervjuades
    hade varit barn under kriget.

  198. Apropå vad vi kan lära oss när det
    kommer ensamkommande barn...

  199. Världen blev inte god efter 1945.

  200. Världen blev inte god
    efter 1956 eller 1968 o.s.v...

  201. Det är fortsatt en värld
    som skapar mycket trauma.

  202. Det var främst barn, men de
    blev inte placerade här i Sverige-

  203. -utan de var barn i Finland
    under kriget-

  204. -och har sen i vuxen ålder
    migrerat till Sverige.

  205. Ett tema man pratar om
    är förlusterna.

  206. Livet blev kanske inte som man
    hade tänkt sig. Det hakade upp sig.

  207. Alla drömmar och alla tankar
    om hemmet och hembygden...

  208. Att inte ha tillhörigheten längre...
    Man är rotlös.

  209. Det var framför allt personer
    från Karelen-

  210. -som talade mest om sin hembygd och
    att man fick göra dessa två resor.

  211. Snabbt in i Finland
    och sen ganska snart till Sverige...

  212. Här är det viktigt att söka kunskap
    mer djupgående.

  213. Det var inte bara kriget.
    Det finns andra betydelser.

  214. Många omvittnar
    att det inte blev så bra-

  215. -fast man flydde in i sitt eget land.

  216. Karelen blev en bild för den förlust
    man som land hade gjort.

  217. Man skulle placeras nånstans i ett
    land där man redan hade det svårt.

  218. Skola och utbildning... Det är
    viktigt att återknyta det här...

  219. ...till de unga som kommer i dag där
    skola och utbildning blev avbrutet.

  220. Det möter vi i äldreomsorgen.

  221. Människor börjar fundera:
    "Det blev inte som jag hade tänkt."

  222. "Jag kunde inte göra det jag ville.
    Jag kunde inte utbilda mig."

  223. Till lärare, läkare, smed
    eller vad det kunde vara...

  224. Här är några citat.

  225. "Mamma dog."

  226. "Vårt yngsta syskon var bara ett år."

  227. "Pappa var i kriget. Vi var tvungna
    att gå i evakuering i Sverige."

  228. "Jag var 17 år. Hela min ungdom..."

  229. "Den tiden när man friar
    och går på dans..."

  230. "Men kriget pågick tills jag
    var över 20 år. Det tog min ungdom."

  231. "När kriget var över
    återvände killarna hem."

  232. "Någon hade fått benet skadat,
    en annan förlorat en hand."

  233. "På den här sidan gränsen
    hade vi inga släktingar."

  234. "De hade vi i Karelen.
    Sen splittrades vi till olika orter."

  235. "Boendeförhållandena
    var dåliga för oss."

  236. "Vi var chockade. Vi visste inte hur
    vi skulle få grepp om livet."

  237. "Det var brist på allting."

  238. Vi pratade tidigare
    om skrämmande sinnesupplevelser.

  239. Skräckfyllda minnen...
    Döden blev en realitet.

  240. För oss som möter äldre personer
    i vård och omsorg-

  241. -kan det vara sånt som att de
    spränger utanför äldreboendet.

  242. Eller flyget som kommer ovanför...
    Eller nyårssmällarna...

  243. Eller doften av brandrök...

  244. Apropå brandrök... En annan person
    har berättelser om det hemska.

  245. "Det blev fullträff på vårt hus.
    Det brann ner."

  246. "Bara skorstenen syntes."

  247. "Sen skrek nån.
    Tre människor var borta."

  248. "Allt var bara svart när vi kom ut.
    Då var vi rädda."

  249. "Vi flydde när vinterkriget började.
    Det var kall vinter."

  250. "Korna och de andra djuren
    förfrös stående."

  251. "Det var en fråga om liv och död.
    När de gör filmer om kriget"-

  252. -"vet de inget om verklighet
    och hur det påverkar en."

  253. "Om de visste
    skulle de låta bli att filma sånt."

  254. "Jag fick arbeta på åkrar och hugga
    ved så fort jag växte till."

  255. "Jag var inte ens tolv då jag
    arbetade åtta timmar om dagen."

  256. "Som 14-åring jobbade jag i skogen."

  257. "Berättar jag det för dagens ungdomar
    så tror de mig inte."

  258. "Mor och far
    hittade på nåt för barnen"-

  259. -"som tog uppmärksamheten
    från det värsta."

  260. "Man förstod inte hur det gick till.
    Så småningom fick man veta"-

  261. -"men inte då när det var som värst."

  262. När jag jobbade på Judiska hemmet
    mötte jag en kvinna på över 90 år.

  263. Hon låg mestadels bakom sin soffa.

  264. Hon visste inte om hon var
    i Budapest eller i Sverige.

  265. Enligt hennes yngre systrar var det
    hon som gjorde att de överlevde.

  266. Hon bar dem på sin rygg.

  267. Hon nöp dem i kinderna
    så de skulle se friska ut-

  268. -för att de skulle tas ut i arbete
    och inte dödas.

  269. Så kom man till Sverige
    och då orkade inte storasyster mer.

  270. Hon hade fullföljt sin plikt.
    Nu var hon 92 år.

  271. Hon vågade inte äta det vi serverade.

  272. Det är en utmaning för oss.
    Vi möter det varje dag-

  273. -även om vi inte alltid
    kan identifiera det.

  274. Då handlar det om vår möjlighet
    till empati och att stå ut.

  275. Få saker är så svåra att stå ut med
    som när någon inte äter.

  276. Våga ta ett steg tillbaka...

  277. ...men också fundera över hur vi
    kan nå fram. Ibland gör vi inte det.

  278. Det var jättesvårt,
    att den här kvinnan inte åt.

  279. För mig
    som har jobbat inom psykiatrin-

  280. -var det aldrig ett alternativ-

  281. -att med nån form av tvång
    försöka åtgärda det.

  282. Ibland får man väga det med smärta.

  283. Speciell relation till mat...

  284. Att inte slösa och kasta mat...

  285. All mat ska ätas upp.
    Man får ett hamsterbeteende.

  286. Sen kan vi säga: "Det finns mat.
    Hur mycket som helst..."

  287. "Du behöver inte stoppa nåt
    i nån påse. Det blir bara dåligt."

  288. Men det handlar inte
    om vår intellektuella förmåga-

  289. -eller kunskap.
    Vi vet att det räcker.

  290. Men jag kan inte vara helt säker.
    Det lugnar mig. Det ger trygghet.

  291. En kvinna som överlevde
    koncentrationsläger hade erfarenhet-

  292. -av att det de sista dagarna
    inte fanns nåt vatten.

  293. Man försökte dricka ur vattenpölar.

  294. Men om man försökte böja sig
    och dricka sköt soldaterna direkt.

  295. Hon kan inte gå nånstans
    utan att ha vatten precis bredvid.

  296. För den som får vård och omsorg
    kan det betyda-

  297. -att vi ska se till att det
    alltid finns vatten vi sängen.

  298. Och aldrig glömma att den personen
    kanske inte har haft förmågan-

  299. -att berätta det för oss.
    Vi måste kunna läsa av det.

  300. Vad ger ångest?
    Vad är det som plötsligt skapar oro?

  301. "De minnen jag har
    har jag berättar om."

  302. "Om att maten tog slut...
    Man måste uppskatta maten"...

  303. ..."speciellt när man själv
    har upplevt svält."

  304. "Man måste påminna de kommande
    generationerna om det."

  305. "De tar livet lite för lätt."

  306. "Det finns där i minnet
    när man går och handlar."

  307. "Man borde ta så mycket som möjligt."

  308. "Det finns undermedvetet
    att det tar slut."

  309. "Man måste ha så bra förråd
    att man har allt."

  310. Varför berättar vi?
    Det är en utåtriktad aktivitet.

  311. Det ger en mening till det vi har
    erfarit. Det har en social dimension.

  312. Vad ger vi för utrymme
    i vård och omsorg?

  313. Vårt behov av att skapa verksamheter
    där det finns tid för samtal...

  314. Det behöver inte vara lång tid.
    Samtalet handlar om att lyssna-

  315. -och stödja
    den andras berättande-

  316. -men också att vi själva får tid
    till reflektion och handledning."

  317. I eftermiddag pratar Cecilia Melder
    om existentiell hälsa.

  318. I en intervju sa hon så här:

  319. "Man kan inte prata om existentiella
    frågor utan att själv bli berörd."

  320. Jag tror det är likadant här.

  321. Varför är det här viktigt
    för äldre personer?

  322. Erik Homburger Erikson-

  323. -har inte bara pratat om livscykler
    och olika utvecklingsfaser-

  324. -utan också
    den sena delen av vårt liv.

  325. Det är den fasen där vi ska
    knyta ihop vårt liv, "sluta säcken"-

  326. -och hantera allt som är
    både negativt och positivt.

  327. Här används ordet att man
    ska "acceptera" sitt liv.

  328. Jag brukar oftare
    använda "försoning".

  329. Försoning
    är nåt annat än att acceptera.

  330. Acceptera är för mig nåt passivt.
    En resignation...

  331. Medan försoning är att säga
    till sig själv: "Så här blev det."

  332. Livet och det jag gör av det
    kan ändå bli gott nog.

  333. Alla kan inte berätta, men kan vi
    locka fram berättelsen på nåt sätt-

  334. -så handlar det om att visa
    att vi är beredda att lyssna.

  335. Den kan uppstå lite när som helst.
    Jag jobbade i diakonal verksamhet.

  336. De tillfällen jag fick flest samtal
    var vid två situationer.

  337. Ett: När jag skötte någons fötter.
    Två: När jag skötte nåns hår.

  338. Man skulle kunna
    kalla det psykoanalytiskt.

  339. Det var som att ligga på soffan
    för man ser inte mitt ansikte.

  340. Jag stod bakom och skötte håret
    eller böjde mig ner till fötterna.

  341. Fundera på det. Ni kan fråga
    era frissor och taxichaufförer-

  342. -om hur mycket de får veta om oss.
    Eller hur?

  343. Det är okej, tänker jag som har
    jobbat mycket inom vård.

  344. Den som berättar nåt till nån
    har valt den personen.

  345. Ibland vill vi inte ta emot
    berättelser för vi tänker:

  346. "Det är bara såna som Frida som
    klarar det här. Det är så svårt."

  347. Frida har ultrakompetens på området.

  348. Men den som berättar nåt för dig
    har valt just dig.

  349. Det finns överlevnadsstrategin
    att inte berätta om nåt.

  350. Det är både att bespara sig själv
    smärta och skuld-

  351. -men också att man inte förmår,
    alla gånger.

  352. Vi behöver skapa det här utrymmet
    i vardagssituationerna.

  353. Vi behöver inte göra nåt speciellt
    och ha "en samtalsstund"-

  354. -utan vi tar det när det kommer,
    när öppningen finns där.

  355. Lite som det berättades
    om första hjälpen här tidigare...

  356. Det är nåt som skaver
    och då frågar vi:

  357. "Vad är det du inte orkar?"
    "Vad är det som är svårt?"

  358. Vad händer med den demenssjuke
    som inte vill gå in i duschen?

  359. Personen i fråga var överlevande
    från ett koncentrationsläger.

  360. Att säga till nån därifrån
    "jag ska hjälpa dig duscha"-

  361. -är nåt annat.
    Det har en annan betydelse.

  362. Det här har jag pratat om. Min fru
    använder mer powerpointbilder än jag-

  363. -men nu berättar jag också hennes
    berättelse, så jag visar dem.

  364. En annan sverigefinsk äldre person
    på ett äldreboende:

  365. "Krigsminnena lämnar nog spår som man
    inte märkte när man var yngre."

  366. "Man tänkte inte på det sättet.
    Nu har man mer tid att tänka"-

  367. -"på ett helt annat sätt."

  368. Det var
    från de sverigefinska berättelserna.

  369. Men trauma är ju inte bara krig,
    tortyr och förföljelse.

  370. Det kan också vara mycket annat.
    Övergrepp...

  371. Våldtäkt, sexuellt utnyttjande...

  372. Vi fastnar inte i det här
    för att vi är onda eller ogina-

  373. -utan det handlar om hur vi tänker.

  374. Vi tänker gott men
    så kommer bilderna av mormor-

  375. -för inte kan väl mormor ha blivit
    slaget och utsatt för våldtäkt?

  376. Varje kvinna och man som har varit
    utsatt för våldtäkt blir också äldre.

  377. Vi är så vana vid kroppar, vi som
    jobbar inom vård och omsorg.

  378. Vi tycker att kroppar
    är så naturligt och självklart.

  379. Men inte för den vi möter.
    Tänk vilket förtroende det är-

  380. -att människor klär av sig
    för så många olika av oss.

  381. 2000 genomgick jag
    en planerad operation.

  382. Man kommer in frisk och går ut sjuk.

  383. Narkos gör en jätteknäpp.
    Jag blev helt så där...

  384. Jag hade inget roligt
    av premedicineringen.

  385. Men efteråt tyckte jag att
    madrasskanterna var en meter höga.

  386. Jag försökte ta mig över dem
    och ringde på klockan.

  387. Personalen skrev nog:
    "Skitjobbig patient."

  388. När de kom halvsov jag och de sa:

  389. "Vad är det? Du ringde på klockan."

  390. Är man som jag känns det nästan
    som studiebesök.

  391. På morgonen efter operationen...
    Jag hade fått en kateter.

  392. Jag hade satt kateter på många
    men aldrig haft nån själv.

  393. Men jag låg där lite yr
    och halvborta på morgonkulan.

  394. Jag hade en operationsskjorta som
    är knäppt här med inget nedanför.

  395. Jag låg på sidan.

  396. Då hör jag en röst: "Ligg still,
    Susanne, så drar vi katetern."

  397. Jag gjorde nåt helt ologiskt,
    egentligen.

  398. Ingen pillar på min rumpa
    utan att jag har bjudit in dem.

  399. Men jag låg still. Jag hade inte sett
    personen en gång.

  400. Det naturliga hade varit...

  401. Hur ofta skriver vi inte då
    "patienten var aggressiv"?

  402. Vi är så vana vid kroppar.
    Vi är inte elaka och ogina.

  403. Vi är så vana
    och vi måste tänka till varje gång.

  404. Personen som drog katetern
    var en jättegod person.

  405. Mjukt och försiktigt...
    Patienten låg bra och halvsov.

  406. Då är det här över
    när hon kommer upp.

  407. Men den här personen vet ju inte
    vad jag har för erfarenheter.

  408. Det här möter vi varje dag.

  409. Ibland förstår vi det, ibland märker
    vi det, ibland tänker vi inte på det.

  410. Du kanske kommer en morgon-

  411. -och är så där bra
    som bara du kan vara.

  412. Du drar upp persiennerna
    hos den äldre kvinnan och säger:

  413. "Våren är på väg.
    Det är lite varmare ute i dag."

  414. "Vi är så mycket personal
    att jag hinner gå ut med dig."

  415. "Då tar vi en skön promenad."

  416. "Jag tror vi får nåt gott till lunch
    som du kommer att gilla."

  417. Du är så bra som bara du kan vara.
    Du älskar ditt jobb.

  418. Du går fram till kvinnan
    och lyfter på täcket.

  419. Men den här kvinnan
    minns ett helt annat tillfälle-

  420. -när en annan person lyfte
    på hennes täcke med ett annat syfte.

  421. Det kan hända att hon sparkar dig
    och spottar på dig.

  422. Och slår dig...

  423. Då har vi som vårdpersonal
    det svåraste att göra-

  424. -som vi i vår skolning
    har haft svårt att göra-

  425. -nämligen att ta ett steg tillbaka.

  426. Vi måste tänka på
    att det inte handlar om mig.

  427. Ibland kommer situationer
    där vi måste göra nåt.

  428. Vi får kanske svälja
    vår egen stolthet-

  429. -och be nån annan, där det funkar
    bättre, göra de här sakerna.

  430. Eller hålla om och säga: "Jag förstår
    att det är fruktansvärt"-

  431. -"men jag ska göra det så snabbt
    och mjukt jag bara kan.

  432. Man ska vara väl medveten
    om den smärta det innebär.

  433. Ibland vet vi inte. Jag jobbade på
    demensdagvård i början av 90-talet.

  434. Jag var jättesnaggad.
    Det här är min slutspelstofs.

  435. Jag började odla den när jag började
    med utredningen hösten 2015.

  436. Det är som ett slutspelsskägg.
    Jag skaffade mig slutspelstofs.

  437. Jenny kan intyga
    att det har varit väldigt snaggat.

  438. Jättesnaggad och 15 kg lättare...

  439. Jag blev kontaktperson
    för en kvinna som hette Judit.

  440. Hon hade inga nära anhöriga.
    Hon hade nåt kusinbarn.

  441. Hon hade tappat sitt språk men vi
    sjöng, hummade och gick i armkrok.

  442. Man får bra kontakt
    och kniper ens hjärta ordentligt.

  443. Men vid en viss situation
    lät Judit mig aldrig komma nära.

  444. Det var när vi skulle på toaletten.

  445. Hon visade med hela sin kropp:
    "Du ska vara utanför."

  446. Det hade varit oetiskt av mig att ens
    försöka komma nära och hjälpa till.

  447. Det nåt märkligt med vårdpersonal.

  448. Det gick bra när jag bad min kamrat
    gå in med henne.

  449. Vi socialiseras in i saker och
    i synnerhet i såna här uppgifter.

  450. "Vad kommer de andra att tro om mig?
    Att jag inte vill göra det här?"

  451. "Varför duger inte jag"-

  452. -"jag som är utbildad
    och snäll och bra?"

  453. Jag är glad att jag kunde bita ihop-

  454. -och stänga nere mina egna känslor,
    för en dag fick vi lösningen.

  455. Judit hittade plötsligt orden. Jag
    lämnade över henne till min kamrat.

  456. Vi hade det fint, Judit och jag.

  457. Jag lämnade över henne för att hjälpa
    henne in på toaletten.

  458. Så säger hon med en djup suck.

  459. "Skönt. Han gick."

  460. Jag var en han.

  461. En annan dam brukade kalla mig
    "Kalle Boman" men det var nåt annat.

  462. Så det finns där.

  463. Vi pratar om svåra saker
    men visst har vi ett vackert yrke?

  464. Jag vill använda uttrycket "vackert"
    för det är det.

  465. Vi har en annan människas liv
    i våra händer.

  466. Och minnen är inte bara det som
    dyker upp när man är ung.

  467. Vi kan också skapa situationer
    som blir traumatiska upplevelser-

  468. -i relation till oss.

  469. Det är också viktigt att tänka på.

  470. När vi pratar om människor
    som är 65 eller äldre-

  471. -pratar vi om två miljoner människor
    i Sverige.

  472. Det är en femtedel av Sveriges
    befolkning. Tre generationer...

  473. 65, 85 och 105... 40 år.

  474. Apropå det du sa om att möta männi-
    skor och hur många det faktiskt är...

  475. Det är viktigt.

  476. Därifrån kopplar vi
    till existentiell hälsa.

  477. Om jag inte blir tillerkänd min egen
    erfarenhet, vem är jag då?

  478. Då skapar vi en situation
    där du blir ännu mer identitetslös.

  479. Då blir du bara den äldre.

  480. Men vi kan och vi gör det varje dag.

  481. Nu ska jag runda av med en sak.

  482. Jag passar på när jag står här.

  483. Jag sätter på mig en hatt
    som statlig utredare.

  484. Jag kan berätta vad jag skriver.
    Jag har sagt en del.

  485. Ni kan rulla mig i tjära och fjädrar.

  486. Det finns inga enkla jobb
    i vård och omsorg om äldre.

  487. Det finns inga enkla jobb
    nånstans över huvud taget.

  488. I de uppgifter
    vi kan tyckas tro vara enkla-

  489. -är det ändå alltid ett möte med en
    människa som kräver hela vår närvaro.

  490. Det är det jag vill göra.

  491. Jag ska runda av och berätta
    om betänkandet på 1 100 sidor-

  492. -och vad det heter.

  493. Det heter "Läs mig".
    Det är lite dubbeltydigt.

  494. Det är ett citat
    från en av kvinnorna jag mötte-

  495. -på äldreboendet
    där jag blev konstig i ansiktet.

  496. De upprepade för mig
    vid flera tillfällen-

  497. -att det är viktigt att personalen
    är duktig.

  498. Hur är man då när man är duktig?
    Hur märker man det?

  499. Då säger en kvinna:
    "Det är när man kan läsa mig."

  500. Därför heter vårt betänkande
    "Läs mig".

  501. Med det rundar jag av mitt föredrag.

  502. Textning: Henrik Johansson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Trauman - en utmaning för äldreomsorgen

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Susanne Rolfner Suvanto är verksamhetsansvarig på Omvårdnadsinstitutet med stor erfarenhet av äldrevården och nationell utredare för regeringens kvalitetsplan för äldreomsorgen. Hon drar paralleller mellan de som överlevde förintelsen, de som flydde hit från finska vinterkriget och de som kommer idag. Vilka omvårdnadsutmaningar står vi inför och vad kan vårdpersonal tänka på? Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Ämnen:
Biologi > Kropp och hälsa > Sjukdomar och ohälsa > Psykisk ohälsa, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Vuxna och äldre
Ämnesord:
Psykiatri, Psykiska trauman, Samhällsvetenskap, Social omsorg, Sociala frågor, Äldre, Äldreomsorg
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Satsning på psykisk hälsa hos äldre

Jenny Söderlund är verksamhetsutvecklare på äldreförvaltningen i Uppsala kommun. Hon berättar om målbilder och arbetsmetoder för att upptäcka psykisk ohälsa bland äldre. En av metoderna är att utbilda så kallade förstahjälpare, biståndshandläggare som möter äldre i kommunen. Nathalie Flodman är en sådan. Här berättar hon om mötet med en deprimerad äldre man som vill ta sitt liv. Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Symptom på traumatisering

Frida Johansson Metso har mångårig erfarenhet från Röda Korsets arbete med krigstraumatiserade människor. Här berättar hon om vad som händer i den posttraumatiserade människan, hur det yttrar sig och hur äldrevården kan handskas med traumatiserande minnen. Hur ger vården patienterna rätt diagnos, då symptom för PTSD kan likna minnessjukdomar som demens? Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Trauman - en utmaning för äldreomsorgen

Susanne Rolfner Suvanto är verksamhetsansvarig på Omvårdnadsinstitutet med stor erfarenhet av äldrevården och nationell utredare för regeringens kvalitetsplan för äldreomsorgen. Hon drar paralleller mellan de som överlevde förintelsen, de som flydde hit från finska vinterkriget och de som kommer idag. Vilka omvårdnadsutmaningar står vi inför och vad kan vårdpersonal tänka på? Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Ångest hos äldre

Vilka ligger i riskzonen för att må sämre på ålderns höst? Vad kan omvårdnadspersonal tänka på och hur kan de agera? Malgorzata Szmidt är specialistläkare i psykiatri och geriatrik vid äldrepsykiatrin vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Här berättar hon om psykisk ohälsa, om de symptom man kan stöta på i äldrevården och vad som kan göras. Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Existentiell hälsa

Cecilia Melder är forskare i religionspsykologi vid Uppsala universitet och Teologiska högskolan i Stockholm. Hon menar att tro, religion och andlighet hör ihop med hur vi ser på våra liv och att detta kompletterar vår fysiska och psykiska hälsa. Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

De svåra samtalen

Sjukhusprästen på Akademiska sjukhuset i Uppsala Kerstin Dillmar och Sigtunastiftelsens kaplan Lars Björklund berättar om situationer där de har haft de svåra samtalen. De talar om insikten att det kanske inte finns någon tröst i de riktigt svåra sorgerna. Det viktiga är att vara där, att finnas bredvid en medmänniska i nöd. Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & biologi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaUR Samtiden - Vuxna och psykisk hälsa 2014

Inledning - jag tänker på dig

Susanne Rolfner Suvanto från föreningen Hjärnkoll håller ett inledningsanförande. Psykisk ohälsa är vanligt - en av fyra är drabbad, och tre av fyra är berörda; som vän, arbetskamrat eller som anhörig. Konferensen hölls 13-14 mars 2014 på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Expo Medica.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaBildningsbyrån - sex

Sex är min hobby

Johanna har sex som hobby och ser fram emot att ha födelsedagssex med någon av sina älskare på kvällen. Hon bloggar också om sex och sexualpolitik. Niklas Eriksson forskar inom områdena kön, sexualitet och socialt arbete och menar att vi i Sverige länge haft en mer sexkritisk än sexpositiv feminism, något som nu håller på att förändras.

Fråga oss