Titta

UR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

UR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Om UR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Vad görs för att höja den nationella kvaliteten på äldreomsorgen, hur arbetar vi för den existentiella hälsan? Föreläsningar och samtal med psykologer, läkare, sjuksköterskor, präster, utredare och verksamhetsansvariga som alla jobbar med människor som befunnit eller befinner sig i existentiell smärta. Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Till första programmet

UR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre : De svåra samtalenDela
  1. Det är en möjlighet att tänka
    att mitt möte blir till tröst.

  2. Jag ger inte tröst. Det blir
    till hopp, eller ett hopp kan födas.

  3. Jag möter en man som kanske är...

  4. ...vad ska vi tro? Han är 75-80 år
    gammal, han har byxor med pressveck-

  5. -skjorta, tröja, slips-

  6. -lite glesnat hår, som han
    stryker upp med ena handens fingrar.

  7. När vi sitter och pratar säger han:
    "Vet du, jag tänker"-

  8. "att en människa är som ett träd.
    Stammen och grenarna"-

  9. "-och hela lövverket,
    är det som syns av oss."

  10. "Det är det som gör
    att vi kan träffa på varann, mötas"-

  11. -"och det är det som andra bedömer,
    tycker och tänker om."

  12. "Men under markytan"-

  13. -"där finns hela rotsystemet", säger
    han, och drar upp luggen så här.

  14. Om ett träd ska vara friskt och bra,
    och till och med bära frukt-

  15. -behöver rotsystemet vara minst lika
    stort som det som är ovanför marken.

  16. När vi sitter och pratar har vi ett
    fönster, som vetter mot Stadsparken-

  17. -och jag får en vision. Tänk om man
    kunde vända hela parken uppochner-

  18. -vilken kolossal mängd rötter
    som skulle komma i dagen.

  19. Mannen säger:

  20. "Det som syns av oss
    är vårt självförtroende."

  21. "Men det som finns under markytan,
    där vi har våra relationer"-

  22. -"där vi hämtar näring
    i ordets rätta bemärkelse"-

  23. -"det är därifrån vi växer,
    där är vår självkänsla."

  24. Och så stryker han upp håret
    så här igen och tillägger:

  25. "Det är mycket av en människa
    som inte syns."

  26. Bilden av människan som ett träd
    är ju en fantastisk bild-

  27. -som han räcker mig
    i det här samtalet.

  28. Helheten-

  29. -det som syns, det som inte syns.

  30. Om man leker vidare med bilden-

  31. -kan stammen vara kroppen
    med grenar och lövverk.

  32. Men det som finns under marken,
    det jag kallar själen-

  33. -men nån annan vill benämna
    våra intrapsykiska strukturer-

  34. -hänger ihop med det andra.
    Det var aldrig tänkt att separeras.

  35. Om blixten slår ner i trädet
    och skadar en del av grenverket-

  36. -kommer det att påverka
    hur rotsystemet utvecklar sig.

  37. Skulle vi råka gräva av rötterna
    på ena sidan-

  38. -kommer det att påverka
    det fysiska trädet ovanför markytan.

  39. En bild som jag har burit med mig,
    och som hjälper mig att tänka-

  40. -inför mötet med varje människa,
    är att det är minst hälften-

  41. -som inte syns.
    Det är en spännande tanke.

  42. Det tycks som om alla vi människor,
    oavsett vem vi är, vad vi heter-

  43. -var vi kommer ifrån, och
    vilken ålder vi har, har ett rum-

  44. -jag tycker om
    att tänka att det sitter här.

  45. I det här rummet har vi det
    allra vackraste vi har varit med om.

  46. Den största kärleken, det som
    betyder allra, allra mest för oss.

  47. Men i det här rummet har vi också det
    som gör allra mest ont-

  48. -det vi kanske varje dag
    har att kämpa med-

  49. -det vi skäms allra mest över,
    det vi inte pratar med nån annan om.

  50. Det här rummet är ett existentiellt
    ensamhetsrum, tänker jag.

  51. Och känslan av existentiell ensamhet
    kan vi känna alldeles tydligt-

  52. -när det blir svårt.
    Vad som är svårt kan se olika ut-

  53. -beroende på vad vi har varit med om
    tidigare i livet och vem vi är.

  54. Men när det blir svårt får vi den här
    känslan av att hur vi än berättar-

  55. -och förklarar och gestikulerar-

  56. -och försöker meddela oss om
    hur det här på riktigt känns-

  57. -är det som om ingen annan människa-

  58. -riktigt kan förstå
    fullt ut hur det är.

  59. Om nån man tycker mycket om
    har det svårt-

  60. -kan man också få känslan av
    att man skulle vilja dela det här-

  61. -eller på nåt sätt underlätta, och så
    får man känslan av att det inte går.

  62. Det är som om ingen annan
    kan finnas med oss-

  63. -i den här
    existentiella ensamhetsupplevelsen.

  64. Som präst tror jag
    att Gud finns med oss-

  65. -men man kan ha olika tankar om det.

  66. När allt är som vanligt
    och livet snurrar och det är bra-

  67. -är det här upplevelserummet
    inte så stort.

  68. Det finns och vi kan känna av det,
    men det vållar oss inget bekymmer.

  69. Men när det händer saker som gör
    det svårt, eller vi hamnar i kris-

  70. -börjar den här existentiella
    ensamhetsupplevelsen expandera.

  71. Ni har säkert hört
    uttrycket "att bli utom sig".

  72. När man är utom sig, är den här
    existentiella ensamhetsupplevelsen-

  73. -större än vad man själv är,
    och den går inte riktigt att hantera.

  74. Det som då behövs är en ram. Inte som
    staket, eller nåt som stänger ute-

  75. -utan jag tänker ram
    som en passepartout.

  76. Om man har en bild med passepartout
    över, blir bilden tydligare-

  77. -som om den kliver fram. En sån ram
    kan jag som sjukhuspräst ha-

  78. -när jag blir kallad
    till anhörigrummet på akuten-

  79. -efter traumatiska händelser,
    eller i mötet med människor i sorg.

  80. Den här ramfunktionen normaliserar-

  81. -så att den som är utom sig kan dra
    tillbaka nåt av sig själv till nåt-

  82. -som går att hantera, så att man
    vartefter kan ta nästa kliv framåt.

  83. Ramen är inte bara en hjälp för den
    som har drabbats av det svåra-

  84. -utan den är också en hjälp för mig
    som hjälpare.

  85. Jag har en ram att hålla mig till,
    och den ramen innehåller för mig-

  86. -att jag inte ska säga sånt
    som inte är sant.

  87. Jag ska inte hålla mer... Jag ska
    inte lova mer än vad jag kan hålla-

  88. -och jag ska inte låtsas
    vara mer tillgänglig än vad jag är.

  89. Det finns ett slags svek kan man säga
    när man låtsas vara mer tillgänglig-

  90. -eller mer engagerad än vad man är.
    Till slut måste man sätta en gräns.

  91. Men sätter man ramen från början,
    kan man återkomma dag efter dag-

  92. -eller i samtal efter samtal, och
    orka över lång tid. Det är viktigt.

  93. Den här ramfunktionen normaliserar
    när man känner av ensamheten-

  94. -och det blir riktigt svårt.
    Det kan vara enkla frågor-

  95. -som drar en tillbaka till det
    som är vardag och verklighet.

  96. Det handlar om att få i gång
    nåt slags samtal om vad som helst-

  97. -som kan dra en tillbaka
    till här och nu.

  98. Existentiell ensamhet,
    och den upplevelsen-

  99. -tillsammans med skuld och det som
    handlar om döden, dyker alltid upp-

  100. -när livet går mot slutet, eller när
    vi drabbas av nåt som inte alls är-

  101. -vad vi hade tänkt oss eller
    förväntat oss, eller ens velat.

  102. När det handlar om skuld-

  103. -är det ett slags begrepp
    som man kan behöva skrapa lite på-

  104. -eller undra över vad det står för,
    när man möter nån som uttrycker nåt-

  105. -som vetter åt det hållet.

  106. Det finns en realistisk skuld.

  107. I försäkringssammanhang brukar
    det kallas att man är "vållande".

  108. Att vi har ställt till med saker och
    ting är kanske inte för att vi ville-

  109. -utan för att det blev så.

  110. Det kan vara allt från
    trafiksituationer till relationer.

  111. Det finns också en skuld
    som är orealistisk.

  112. Här finns barn som har utsatts
    för övergrepp eller misshandel.

  113. När man inte får ihop varför
    det blir så, sätter man in sig själv-

  114. -som anledning till att det blev så.

  115. Här finns också de kvinnor som
    kommer till kvinnofridsmottagningen.

  116. Man ser sig själv och omständigheter
    som förklaring till att det blev så-

  117. -men det är inte sant. Man har
    tagit på sig en orealistisk skuld.

  118. En orealistisk skuld får inte
    befästas, för då blir den realistisk.

  119. Och den går inte att hantera.

  120. Döden.

  121. Jag träffade en dam som
    satt i en säng med filten uppdragen.

  122. Hon hade lockigt, spretigt hår.
    Hon tittade allvarligt på mig.

  123. "Det är ju inte bara det att man ska
    dö, sen lever man ju inte längre."

  124. Har ni tänkt på att döden
    inte bara är en punktuell händelse-

  125. -utan att den har en utsträckning
    i tiden?

  126. Både för den som dör, men också
    för alla som finns runt omkring.

  127. När det handlar om döden
    kommer "dödsångest" upp-

  128. -och det behöver man också skrapa
    lite på. Vad står det för egentligen?

  129. En farbror jag träffade sa:
    "Jag har bett till Gud i flera år"-

  130. -"att min fru skulle dö före mig,
    för hon har så dålig pension."

  131. Men ni förstår vilken kärleksgärning.

  132. Men man kan få träffa en kurator, få
    reda på att det finns bostadsbidrag.

  133. Man kan ordna med att grannar
    får hjälpa en med snöröjning-

  134. -eller vad det nu är. Plötsligt
    är det som var ett utslag av nåt-

  135. -som rubricerades som dödsångest,
    nåt man kan göra nåt åt.

  136. Mamman som skrev listor om
    hur mannen skulle klara av döttrarna-

  137. -när hon inte levde längre.

  138. Hon skrev: "Köp alltid marinblått.
    Det funkar till allt."

  139. Men när hennes väninna erbjöd sig
    att följa med tjejerna ut-

  140. -och välja kläder om det behövdes,
    var det nåt av den här dödsångesten-

  141. -som blev bättre
    och lättare att hantera.

  142. Allt det här som jag har sagt nu,
    om man ska komma vidare med det-

  143. -behöver man sätta ord på det.

  144. Det kan vara mödosamt om man talar
    med nån som inte har så många ord-

  145. -eller vet vad den ska säga.

  146. Det kräver i sin tur tid,
    vilket man inte alltid har.

  147. Men att sätta ord på det är det
    enda sättet att komma vidare i nåt-

  148. -som ska kunna tänkas om tillsammans
    eller funderas och resoneras om-

  149. -eller som till och med
    får praktiska åtgärder som ska göras.

  150. Vi växelpratar ju,
    så nu kommer jag fram-

  151. -och tar vid här lite grand.

  152. De senaste åren har jag i många
    sammanhang pratat för anhörigvårdare-

  153. -de som har nån sjuk anhörig hemma-

  154. -och en stor grupp av dem
    är ju gamla.

  155. Jag upplever att de kommer från gömda
    ställen och visar en verklighet-

  156. -som vi inte så ofta talar om,
    för det är en sån tung verklighet.

  157. Mannen med stroke
    eller hustrun med demenssjukdom.

  158. In i det här lidandet som finns
    får man höra:

  159. "Jag vill att han ska vara hemma, han
    ska inte behöva komma in på nåt hem."

  160. "Men det är jobbigt hela tiden."

  161. Det finns en sorg utan grav,
    kan man säga.

  162. När nåt händer
    som innebär en stor förlust-

  163. -men vi kan inte säga att
    det är färdigt, att vi kan begrava-

  164. -att vi gå till en grav och säga
    adjö, utan en relation finns kvar.

  165. Det är många som känner så
    gentemot en anhörig som får demens.

  166. Personen försvinner bort, finns kvar,
    försvinner bort, finns kvar.

  167. Det är en stor sorg, och sorgen
    handlar om reaktionen på en förlust.

  168. Förlusten kan vara en relation,
    ett arbete-

  169. -det kan vara ett land,
    som jag har tvingats lämna.

  170. Sorgen är reaktionen på en förlust-

  171. -och man kan tala vackert om sorg
    på ett sätt. Sorgen berättar ju-

  172. -att nånting i livet var så pass
    viktigt att jag saknar det mycket.

  173. Jag mötte en man i pausen på en
    föreläsning. Han kom fram till mig-

  174. -lutade sitt huvud mot min axel,
    grät och sa:

  175. "Min far är död.
    Jag orkar inte gå till graven."

  176. Jag minns mötet, därför att
    min första fråga hamnade fel.

  177. Det vi försöker beskriva nu är
    hur vi samtalar om det svåra

  178. Han kom fram och berättade att
    hans far var död, och jag frågade:

  179. "Hur gammal var din far?"

  180. I det ögonblicket flyttade han sig
    från mig, och det blev ett avstånd-

  181. -som inte gick att återhämta.

  182. "Ja, min pappa var över 80 år, så
    jag ska kanske inte vara så ledsen."

  183. Det här är så pass intressant att
    fundera över, så jag kom fram till-

  184. -att vi som arbetar
    med drabbade människor-

  185. -ska aldrig ställa den första frågan.
    Vi ska börja med fråga nummer två.

  186. Jag kan ge som ett tips
    att fråga nummer två är den viktiga.

  187. Fråga nummer ett kan handla om
    att det är jag som vill ta reda på-

  188. -vad det handlar om.
    Jag frågar för egen skull.

  189. Spelar det nån roll hur gammal
    den döda är? Vi kan fundera.

  190. Vi fascineras när människor blir
    100 år, så nåt gör åldern med oss.

  191. När jag ställer frågan om ålder,
    tänker jag att ju äldre den döda är-

  192. -desto lättare är sorgen. Men i
    det enskilda fallet stämmer inte det.

  193. Det finns en annan anledning.
    Jag kan hitta nåt att trösta med-

  194. -för i såna här möten
    är vi väldigt ivriga att trösta.

  195. "Var han så gammal kan vi i alla fall
    säga att han har haft ett långt liv."

  196. Vad är fråga nummer två? Det är en
    uppmaning när vi möter en människa-

  197. -och den kan användas
    i alla sammanhang-

  198. -i svåra livssituationer.

  199. Man kan fråga:

  200. "Berätta för mig vad som har hänt."

  201. Det är en enkel fråga, men den är
    fascinerande att ställa så konkret.

  202. Den här mannen sa: "Min far är död.
    Jag orkar inte gå till graven."

  203. "Berätta om din far."

  204. Sorg kan se ut på olika sätt.
    Här var det en relationsförlust.

  205. Man förlorar nån som är viktig
    för en, men det kan också vara så-

  206. -som jag tänkte när min egen far dog.
    Det var en relationsförlust-

  207. -men mitt liv var så fyllt av annat,
    familj, arbete och allt som pågick-

  208. -så den sorgen blev en djup sorg
    över en relation som försvann-

  209. -men den hotade
    inte mitt livs mening.

  210. Det finns ju förluster som verkligen
    hotar en människas mening med livet.

  211. Man förlorar inte bara en relation,
    man förlorar innehållet i att leva.

  212. När ett barn dör
    eller när en livskamrat dör.

  213. Eller en sorg som är oändligt stor
    och svårgripbar är-

  214. -när man har blivit 90 år gammal
    och ens barn dör.

  215. Vi sätter oss inte in i vad
    det innebär, men det är en förlust-

  216. -bortom meningen.

  217. Meningen skulle vara
    att barnen får leva efter mig.

  218. Det är speciellt att ha den typen
    av begravningar ibland.

  219. En djup sorg, som också handlar om
    att livsmeningen i ögonblicket-

  220. -gick förlorad.

  221. Det finns en tredje del i sorgen som
    handlar om att förlora sin identitet.

  222. "Nu är jag ingen mer." Och mycket
    av det vi har i relationer-

  223. -stärker ju oss som människor
    i vår identitet att finnas till.

  224. Den riktigt stora förlusten innebär
    att jag förlorar en relation-

  225. -meningen och min identitet.

  226. Jag har en spaning.

  227. När vi är gamla, ökar risken att
    förlusten drar med sig alla delar-

  228. -och plötsligt blir livet tomt.

  229. Man sitter i sin ensamhet och nån
    hälsar på och så ställer man frågan:

  230. "Vad var det för mening?" Som
    ung präst kom jag till ett boende-

  231. -och där satt en deprimerad man.

  232. "Kan du tala med honom?"
    Jag försökte aktivt.

  233. Jag hade inte lärt mig
    fråga nummer två, utan jag försökte-

  234. -få honom på gott humör.
    "Hur är det?"

  235. "Det är inget bra."

  236. "Jag ser ju att du har haft ett liv.
    Du har bilder på barn och barnbarn."

  237. "Ja, ja, ja", sa han.

  238. Det var vår, så jag sa:
    "Man kan titta ut genom fönstret."

  239. "Om man kunde se nåt", sa han.
    Varje svar gav en bild av-

  240. -att det bara var... Inget av det
    jag kunde trösta med fungerade.

  241. Det svåra är
    att i det riktigt svåra mötet-

  242. -finns det ingen tröst,
    det finns inget hopp.

  243. Man kan säga: "När livet gör
    som mest ont, kan vi inte trösta."

  244. "Vi kan inte ge hopp."

  245. Det har vi diskuterat mycket, men
    i stället för att ge hopp och tröst-

  246. -kan man skapa förutsättningar för-

  247. -att ett hopp ska kunna födas,
    eller tröst bli till.

  248. Det finns forskning på tröst.

  249. Astrid Norberg heter en pensionerad
    professor vid Umeå universitet.

  250. Hon gjorde omvårdnadsforskning
    på tröst. När hon föreläste-

  251. -lade hon upp det så fascinerande.
    Hon sa: "Vi har forskat på tröst."

  252. "Vi har kommit fram till
    att man inte kan trösta."

  253. "Men man kan bli till tröst."

  254. Det är en uppmaning för alla oss, som
    på olika sätt vill stötta människor-

  255. -som har det svårt.
    I det svåra mötet blir vi maktlösa.

  256. Vi har ingenting att komma med,
    och de mötena är svåra.

  257. Då är det en möjlighet att tänka
    att mitt möte blir till tröst.

  258. Jag ger inte tröst. Det blir
    till hopp, eller ett hopp kan födas.

  259. Det märkliga när man möts i nånting
    där man är...

  260. ...där man tydligt inte har tröst
    eller hopp att komma med är-

  261. -att den existentiella ensamheten
    är nåt-

  262. -som vi alla lever eller bär.

  263. Jag tänker att det finns
    en djup gemenskap i det.

  264. Var och en av oss
    är på nåt sätt existentiellt ensam.

  265. Det är en fantastisk gemenskap
    som vi har i det.

  266. Genom att veta nånting om
    hur det är för mig själv kan man ana-

  267. -att man vet nåt om
    hur det kan vara för nån annan.

  268. Jag tror inte att spelar
    nån som helst roll hur gammal man är.

  269. Liten eller stor känner av det här.

  270. Ibland händer det ju
    att jag, och säkert också ni-

  271. -möter människor
    som på nåt sätt uttrycker-

  272. -att de inte vill,
    eller att de inte orkar leva längre.

  273. Jag tycker dessvärre fortfarande att
    det finns en lite spridd tanke med-

  274. -att om man skulle börja prata
    eller fråga om det här-

  275. -ökar man risken för
    att den här personen tänker ännu mer-

  276. -på det här sättet,
    eller i värsta fall tar sitt liv.

  277. Men det är inte så.
    Det är precis tvärtom.

  278. Risken för självmord
    och suicidhandlingar minskar-

  279. -om vi vågar fråga,
    och om vi vågar försöka sätta ord på-

  280. -och prata med varann.

  281. Cecilia visade de här graferna,
    och där blev tydligt-

  282. -att självmord bland män,
    äldre än 65 år, är vanliga.

  283. De vanligaste orsakerna är depression
    eller kroppslig sjukdom.

  284. Men när det kommer
    till självmordstankar-

  285. -tänker jag utifrån min verklighet
    att det oavsett ålder handlar om-

  286. -att ens problemlösningsförmåga
    har kraschat-

  287. -eller inte längre fungerar.

  288. Man upplever att situationen man är i
    är så svår eller så outhärdlig.

  289. Man förstår inte hur det här
    ska kunna få nån förändring.

  290. Man tänker och grubblar, och till
    sist blir den enda lösningen döden.

  291. Inte för att man vill dö, utan för
    att man inte hittar nåt annat sätt-

  292. -att lösa det här på.

  293. Suicidtankar
    kan vara ett friskt tecken på-

  294. -att man har identifierat att
    ens livssituation ser ut på ett sätt-

  295. -som man verkligen inte vill.

  296. Man har definierat nåt viktigt.
    Det kan inte fortsätta så här.

  297. Men lösningen-

  298. -är kanske inte den bästa
    på nåt enda sätt.

  299. Om man ska ha en bild för det här...
    I det som är mötet med de människor-

  300. -som uttrycker såna här tankar...
    Det är viktigt att skilja på-

  301. -om man är självmordsbenägen
    eller tänker...

  302. ...såna tankar som att ta sitt liv.

  303. När man är nånting
    är det svårt att ändra på det.

  304. Men man kan ju tänka alla sorters
    tankar. Man kan byta ut en tanke-

  305. -mot en annan. Det finns många fler
    möjligheter om man tänker utifrån-

  306. -vad man tänker, inte utifrån vad man
    är. Det är viktigt att komma ihåg.

  307. Min bild är att man har
    nåt slags bubbla runt huvudet.

  308. Den sitter nästan fast mot kroppen-

  309. -och i bubblan
    far ens tankar runt, runt.

  310. Det blir mindre syre kvar i bubblan.
    Man tänker sämre och blir tröttare-

  311. -och har man en depression
    blir den inte bättre.

  312. Utifrån samtalets möjligheter är
    det viktigt att bryta igenom bubblan.

  313. Med bara ett sånt litet hål
    kan det komma in mer syre...

  314. ...men man kan också börja
    kommunicera, så gott det nu går.

  315. Och precis som Lars säger,
    hoppa över den första frågan-

  316. -och ställ den andra frågan...eller
    den är kanske mer ett påstående.

  317. "Berätta. Berätta för mig."

  318. "Hur tänker du?"

  319. "Berätta hur du har det."

  320. "Hur går dina tankar egentligen?"

  321. Då kommer ju berättelsen.
    Det kommer nåt svar.

  322. Det här att man inte orkar leva-

  323. -kan ju uttryckas väldigt tydligt,
    eller mindre tydligt.

  324. Men de flesta av oss
    vill inte höra det.

  325. Vi blir för ivriga att uppmuntra
    och försöka hitta lösningar.

  326. Jag har hört alla möjliga förslag.
    "Du ska kanske börja ta vitaminer."

  327. "Du borde komma ut mer."

  328. Eller som du var inne på: "Men du
    har ju dina barn och dina barnbarn."

  329. Relationer är lurigt. De är det
    viktigaste vi har, men det är svårt-

  330. -om det har krånglat till sig-

  331. -och inte riktigt fungerar,
    så här ska man vara extra försiktig.

  332. Eller lite avledningsmanöver. "Det
    går mot vår nu och så kommer solen."

  333. "Då ska du få se
    att det känns bättre."

  334. Allt det här sänder meddelanden
    till den vi är. Vi orkar inte höra-

  335. -vad han eller hon tänker. Vi orkar
    inte stanna kvar i det här svåra.

  336. Vi signalerar att vi inte vill.

  337. Då ökar den här ensamhetsbubblan
    och blir ännu tjockare-

  338. -och svårare att tränga igenom.

  339. Så berätta.

  340. Det är den bästa vägen
    för att få en öppning i bubblan.

  341. Och lyssna med respekt-

  342. -på det som sägs.

  343. I det som sägs finns det ofta
    en eller flera ledtrådar till-

  344. -varför det har blivit så, hur det
    kommer sig att tankarna är som de är-

  345. -och att de har blivit så starka nu.

  346. I det som sägs finns det också
    en eller flera ledtrådar till-

  347. -hur man skulle kunna tänka
    om fortsättningen.

  348. Vad gäller samtal så är att bryta
    igenom bubblan en livräddande insats-

  349. -skulle jag vilja påstå.
    Om man börjar berätta för nån-

  350. -är man inte längre ensam
    om det man tänker.

  351. Finns det en öppning där berättelsen
    får komma ut, eller tränga sig ut-

  352. -finns det också möjligheter
    att syre eller ny luft kan sippra in.

  353. Vi vet förstås att de här tankarna
    är mycket kopplade till depression.

  354. Det kan vara nåt som har hänt eller
    nåt i kroppen som inte fungerar-

  355. -och det är anledningen till
    att det är så.

  356. Man hamnar i den här spiralen.
    Man tänker och tänker-

  357. -och man blir tröttare och tröttare,
    man får mer och mer ont i kroppen-

  358. -depressionen blir möjligen svårare,
    och så får man svårare att tänka.

  359. Det här behöver få
    en berättelseöppning.

  360. Kanske är det så
    att de flesta av oss har tänkt på...

  361. ...att man skulle ta sitt liv.
    Om det blir riktigt, riktigt illa-

  362. -kanske många av oss
    har det som ett slags bakdörr.

  363. "Har du tänkt på att du
    skulle vilja avsluta ditt liv?"

  364. Det är inte första
    eller andra frågan.

  365. Den kommer längre ner på listan,
    men det kan vara viktigt-

  366. -att faktiskt sätta ord på det.

  367. Att vi ska lyssna mer
    än vi pratar...

  368. Du brukar säga
    att man har två ögon, två öron-

  369. -men en mun.

  370. Det betyder att vi ska se och lyssna
    dubbelt så mycket som vi pratar.

  371. I det här lyssnandet
    blir det nåt slags...

  372. Tvåforskarsamtal har suicidforskaren
    Jan Beskow kallat det för.

  373. Man kan lyfta ut det man tänker-

  374. -lägga det på bordet, och sitta
    på var sin sida och titta på det-

  375. -från lite olika håll och pröva...

  376. Det är inte vi
    som ska hitta på lösningen-

  377. -servera hoppet eller fortsättningen,
    men vi kan vara med och tänka.

  378. Vi kan lägga vår kunskap och det vi
    kan till den här personens kunskaper-

  379. -och det han eller hon kan.

  380. Man kan ta lite sikte på
    vilken den enklaste förändringen är-

  381. -som just nu
    skulle ge den största skillnaden.

  382. Vilken är den enklaste förändringen
    som skulle ge den största skillnaden?

  383. Det är kanske att man säger:
    "Jag kommer tillbaka i morgon"-

  384. -"så fortsätter vi prata om det här,
    och så ser vi hur det känns då."

  385. Eller det kan vara att ställa frågan:
    "Vad tror du att du skulle behöva?"

  386. Inte sällan har personen
    nån tanke om vad det skulle vara.

  387. Ibland går det kanske att genomföra
    och ibland är det svårare.

  388. Och sedan det här som ni redan vet
    och är experter på...

  389. ...och det jag från mitt håll brukar
    fråga: "Hur är det med sömnen?"

  390. "Sover du nåt?
    Och äter du nåt med nån ordning?"

  391. Och hur man kan tolka berättelsen.
    "Hur ser livssituationen ut?"

  392. Är det en sorg-

  393. -som då kanske inbegriper identitet,
    att man inte kan det man har kunnat-

  394. -att man inte riktigt längre är
    det man har varit.

  395. Handlar det om relationer?

  396. Eller handlar det om det
    som är mening?

  397. Om man tänker sig att det är
    en triangel med ett slags sorg...

  398. Kan man kalla det en sorgetriangel?
    En triangel med relation-

  399. -identitet och mening.

  400. Man kan ha hjälp av att hålla rätt
    på triangeln för att...lite se-

  401. -var sorgen eller förlusten är.
    Var är skadorna störst?

  402. Är det nåt av det
    vi kan tänka vidare kring?

  403. Ofrivillig ensamhet. Det är
    intressant med "world value map"-

  404. -där vi sitter högst upp
    i ena hörnet.

  405. Hur vi tänker om gemenskap
    och det här ensamhetsidealet-

  406. -som vi på många sätt har.

  407. Svåra händelser i livet
    kan kliva fram och intensifieras.

  408. Tecken på nån kroppslig sjukdom.

  409. Det här vet ni bättre än jag.
    Eller tecken på begynnande demens.

  410. En fråga jag ibland ställer-

  411. -särskilt om nån
    har uttryckt suicidtankar:

  412. "Tycker du
    att jag behöver vara orolig för dig?"

  413. Det är ett slags sätt
    att mäta hur aktuellt det är-

  414. -hur nära man befinner sig.

  415. Det kan man få olika svar på.
    Beroende på vad svaret blir-

  416. -kan jag som präst
    behöva ta hjälp av psykiatrin-

  417. -och hjälpa nån
    att få de kontakterna.

  418. Eller så räcker det med att
    vi ses igen...ytterligare en gång.

  419. Men de här frågorna...
    "Vad tror du att du skulle behöva?"

  420. "Behöver jag vara orolig för dig nu?"

  421. Det gör att den jag pratar med
    får ge mig svar på-

  422. -vad den möjligen behöver
    eller kan, eller skulle vilja.

  423. Det är inte alltid möjligt,
    men förvånansvärt ofta.

  424. Det är länge sen, men jag satt
    i expeditionen på sjukhuset.

  425. Jag arbetade som sjukhuspräst då.

  426. Det var sen eftermiddag och det
    knackade rätt kraftfullt på dörren.

  427. Jag öppnade,
    och där stod en gammal kvinna.

  428. Jag kände att hon ville nåt,
    och hon sa: "Kan man få prata här?"

  429. Hon var ju arg också.

  430. "Ja, det är därför jag jobbar här."

  431. "Det är så hemskt allting." Sen kom
    en berättelse om hur hemskt det var.

  432. "Det är bara hemskt allting", sa hon.
    "Ja", sa jag.

  433. "Ska en människa ha det så här?"

  434. "Nej, det tycker jag inte", sa jag.

  435. "Skulle du vilja ha det så här?"
    "Aldrig i livet", sa jag.

  436. "Nej", sa hon. "Nej", sa jag.

  437. Det var sen eftermiddag,
    så jag var lite trött.

  438. "Det vore lika bra att man var död."

  439. Då väljer jag att svara "ja".

  440. Jag kan snart förklara
    varför jag valde att svara så.

  441. Då stannar ju förstås samtalet
    en stund.

  442. Och så sa jag:
    "Ska vi ses i morgon igen?"

  443. "Ja, det vore trevligt", sa hon.

  444. Det här är ju ett enstaka möte,
    och vad hände i det samtalet?

  445. En från avdelningen kom och undrade:
    "Hur gör du när du pratar med folk?"

  446. "Hon var så nöjd med samtalet."

  447. Då måste vi fundera på
    vad hon var nöjd med.

  448. Jag tror att jag vet svaret.

  449. Jag godkände hennes berättelse.

  450. Vår relation startade inte med att
    jag ifrågasatte hennes berättelse.

  451. Jag sa inte "ja" med meningen
    "Låt vad som helst ske"-

  452. -utan jag visste att vi kunde ses
    igen. Man kan ha ett mjukare svar.

  453. "Så kan det kännas. Jag förstår
    vad du säger. Jag hör vad du säger."

  454. Men poängen är att jag godkände
    hennes beskrivning av verkligheten.

  455. Det är så en relation börjar. Man får
    godkänt när man försöker berätta nåt.

  456. Man kan känna sig frustrerad
    när den andre säger: "Tänk inte så."

  457. "Så ska du inte säga. Du har
    ju så mycket att vara tacksam för."

  458. Då blir man isolerad och känner
    att inte nån hör vad man säger.

  459. Den andra förklaringen är att hon
    använde det där kraftfulla språket.

  460. "Det vore lika bra att man var död."
    En sån här dag om existentiell hälsa-

  461. -skulle man kunna...
    Vi har ett uttryck för det här.

  462. Vi kallar det en existentiell suck.

  463. Den sucken är alla människor bekanta
    med. Den har ni också med er hem-

  464. -från en tung dag på jobbet.
    "Inte en dag till på det där jobbet."

  465. Den man lever med säger: "Vi kan
    ringa din chef och säga upp dig."

  466. "Varför säger du saker
    du inte menar?"

  467. "Det var skönt att få det sagt." Vi
    kan ha mycket kraftfullare uttryck.

  468. Ni känner igen det. Några
    i en sån här stor sal har också sagt:

  469. "Det vore lika bra
    att det tog slut nu."

  470. Man säger inte att man vill dö, utan
    man vill bort ifrån ett tillstånd-

  471. -av obehag, ensamhetskänsla-

  472. -och smärta.

  473. Det som är det starkaste svaret
    på det, och det svåraste...

  474. ...och enklaste på samma gång,
    är att säga: "Ska vi ses igen?"

  475. Det betyder att jag måste gå in
    i en relation med den här människan-

  476. -och möta samma suck en gång till,
    en gång till och kanske en gång till.

  477. Det händer inte mycket,
    det är lika svårt.

  478. Men jag har sett hur människor efter
    en tid börjar få lust till liv igen.

  479. När vi hör den existentiella sucken,
    kan vi tänka på den som fysisk.

  480. Nån har gått uppför en trappa
    och sätter sig ner.

  481. "Sätt dig och vila en stund."
    Man börjar inte med en åtgärd.

  482. Det är samma sak när vi hör
    ordsucken. Vi ska bara ta emot den.

  483. Vi ska inte åtgärda den, och
    vi behöver inte vara rädda för den.

  484. På en hospiceavdelning kan ju nån
    sjuk plötsligt säga till sköterskan:

  485. "Ge mig en spruta."
    "Det får vi inte." Det vet patienten.

  486. Jag tror inte att vi behöver
    vara oroliga, utan vi säger...

  487. ...ingenting,
    eller "Det får jag inte".

  488. Eller:
    "Berätta hur det känns för dig."

  489. Vi behöver inte bli rädda för det,
    för det är en adekvat suck-

  490. -när man mår väldigt dåligt.

  491. Och då tar vi till
    det här existentiella språket-

  492. -som är fullt av bilder,
    starka uttryck-

  493. -och fullt av fantasifulla
    beskrivningar av tillstånd.

  494. Jag tänker mig att det
    också är en existentiell hälsa-

  495. -att ha tillgång
    till ett existentiellt språk-

  496. -att ha en förmåga att uttrycka
    de här kraftfulla meningarna.

  497. Men det finns också förankrat
    i poesin, i religiösa texter-

  498. -i musik, i konst, i film,
    överallt finns det.

  499. Jag minns ett möte
    med en cancersjuk man.

  500. Jag kom till rummet och frågade:
    "Hur är det i dag?"

  501. "Bra", sa han.
    "Jag fick behålla apelsinjuicen."

  502. Han svarade "bra"
    utifrån ett lokalt tillstånd-

  503. -men för övrigt var det inte bra. Han
    pekade på sitt nattduksbord och sa:

  504. "Det ligger en diktbok där.
    Slå upp sidan 22, läs dikten."

  505. Det var en dikt om ångest. "Är det
    så här det känns?" "Ja", sa han.

  506. Det var intressant.
    Han hade svårt att säga det rakt ut-

  507. -så han tog hjälp av den här dikten.

  508. En del i det här svåra samtalet är
    att vi måste vara lyhörda-

  509. -för det människor säger vid
    sidan om. Det de beskriver med hjälp-

  510. -av bilder eller med association
    till filmer eller konstverk-

  511. -eller nån religiös utsaga. Att vi
    hör att de faktiskt pratar om döden-

  512. -fast de inte säger det rakt ut.

  513. Det är också det svåra
    i vissa samtal.

  514. När människor
    talar om det allra ömtåligaste-

  515. -börjar många tala i tredje person.

  516. "Jag körde bil hit.
    Det var en besvärlig väg."

  517. "Man har så dystra tankar."

  518. Man lämnar "jag"
    och börjar prata i tredje form-

  519. -för det gör så ont. Jag tänker mig
    att den erfarenhet vi gör-

  520. -som jobbar utifrån en annan position
    med ett annat språk-

  521. -ett mer symboliskt språk-

  522. -är att vi ibland möter människor
    som besöker terapeuten, psykiatern-

  523. -men som också väljer
    att komma till oss.

  524. Det är som om alla tre delar behövs.

  525. Man talar olika språk i de här
    rummen, och alla språken behövs.

  526. Och det är språken
    som gör människan stark.

  527. När vi kan tala händer nåt med oss.
    När vi blir stumma, tappar vi fart.

  528. Vi tänkte avsluta med en genomgång av
    vad vi tror är viktigt-

  529. -i det här svåra samtalet. Ambitionen
    är att ni också ska hitta redskap-

  530. -när ni möter det som man kan
    definiera som det allra svåraste.

  531. -Vi ska hjälpas åt.
    -Hur ska det gå?

  532. Det går bra. Du får börja.

  533. Den första punkten är
    att hålla sig till verkligheten.

  534. Det är nåt komplicerat med det, för
    vi tycks inte tycka om verkligheten-

  535. -som den är.

  536. Förra veckan kom en man rusande
    och sa: "Finns det nån präst här?"

  537. Jag sa: "Ja, det gör det."

  538. "Men för helvete, hur länge ska vi
    behöva ha det på det här sättet?!"

  539. Hans fru var svårt dement,
    och hade blivit väldigt aggressiv.

  540. Hans verklighet är...

  541. ...inte trevlig,
    det finns inget vackert att höra-

  542. -i det han berättar.
    Men det är hans verklighet.

  543. Det här att vi har en förmåga
    eller en vilja att bättra på lite-

  544. -eller förmildra, eller göra om lite
    för att det inte ska vara så svårt-

  545. -ställer sig i vägen
    för att kunna tänka vidare.

  546. Den första punkten får vara att...
    vi måste hålla oss till verkligheten.

  547. Ja, och våga tala om den.
    Det är många minnen som kommer.

  548. En kvinna på medicinkliniken var så
    orolig att hon hade svårt att sova.

  549. Sköterskan bad mig prata med henne-

  550. -för hon förstod inte
    varför hon var så orolig.

  551. Jag satt vid sängkanten och sa:
    "Berätta."

  552. "Jag är så orolig.
    Jag har aldrig varit så här orolig."

  553. Här måste man ta ett steg till,
    för hon hade sagt att hon var orolig.

  554. "Men du är på ett sjukhus." "Ja."

  555. "Och du är sjuk. Har du tänkt
    på döden", frågade jag lite modigt.

  556. Då kom det ett lite...spännande svar,
    tycker jag.

  557. "Nej, jo, men det har du rätt i."

  558. Och så kom vi på
    varför hon var orolig.

  559. -Vi behövde hjälpas åt.
    -Det kan man behöva...

  560. ...och det här att...

  561. Det kan nog vara så
    att hon inte riktigt hade...

  562. ...tänkt på det, även om det var det.

  563. Eller så låg det i vägen.

  564. Om vi börjar låtsas...

  565. "Ja, vad kan det vara?"

  566. ...blir det också fel. Det här modet
    att vara verklighetsförankrad-

  567. -i det svåra mötet, som...

  568. Det är svårt men det är viktigt,
    för verkligheten är ändå grunden-

  569. -för att det ska kunna växa nånting
    nytt, eller för att hopp ska födas.

  570. Börjar vi tala osanning
    i det här läget, sviker vi människor.

  571. Och det blir ett fejkat hopp om
    man inte tar sin utgångspunkt i det-

  572. -som faktiskt är,
    och det är inte heller bra.

  573. Nästa punkt kallar jag för saklig
    omsorg. Du säger kärleksfull omsorg.

  574. Där skiljer vi oss åt. Jag tänker
    att det inte alltid är roligt-

  575. -att göra det man ska göra, och man
    tycker inte alltid om de man möter-

  576. -eller tycker
    att de är tillmötesgående.

  577. Men håller man sig
    till den sakliga omsorgen-

  578. -och gör det man ska så gott man kan
    och på bästa möjliga sätt-

  579. -har man gjort nåt bra.

  580. Det är intressant det du säger om...
    Jag lyssnade in lite innan-

  581. -och det är fantastiskt att höra
    hur vi berättar om människor.

  582. Ofta när vi berättar om människor
    är människor så fantastiska.

  583. Men när man möter människor är
    ju en del svåra att ha att göra med.

  584. Åldrandet gör inte automatiskt
    att människor blir trevligare.

  585. Några av er kämpar nästan varje dag
    med att ni möter elakhet-

  586. -vulgaritet...

  587. Aggressivitet.

  588. Vad gör man med att man har
    en bild av att det vore fint-

  589. -och så möter man att det är jobbigt?

  590. Där igen har vi en sån...gåva i
    att vi kan vara trogna vårt uppdrag-

  591. -i det här mötet,
    den här sakliga omsorgen.

  592. Jag gör det jag är här för att göra
    med respekt för den här människan.

  593. Och just det förhållningssättet
    kan leda till-

  594. -att den här personen ändrar sig,
    eller plötsligt säger "tack"-

  595. -som jag inte har fått på månader.

  596. Men försöker jag trösta, diskutera-

  597. -så blir det bara värre och värre
    och mer konflikt.

  598. I alla yrken vi har
    är det bästa förhållningssättet-

  599. -att man håller sig till sitt uppdrag
    och gör det så skickligt man kan.

  600. Då får ni komma ihåg den här ramen,
    som jag försökte rita upp i början.

  601. Det är det som får oss att orka, och
    som gör att det blir kvalitet och...

  602. Sen är det ibland så lite vi kan
    göra. En sköterska kom ut ur ett rum.

  603. "Jag kan inte göra nåt
    för mannen där inne."

  604. "Han ska snart dö,
    och jag har inget att ge", sa hon.

  605. Hon lämnade honom, och det värsta var
    upplevelsen av att hon inget gjorde.

  606. Han blev övergiven.

  607. "Gjorde du inget?", frågade jag.
    "Nej."

  608. "Det gjorde du säkert." "Jag vände
    på kudden, för han var svettig."

  609. "Var det allt du kunde göra?" "Ja."

  610. "Tänk, då har du gjort allt du kan
    för en annan människa."

  611. Där blir det plötsligt lite vackert,
    för allt vi kan-

  612. -kan vara så lite
    att det nästan inte märks.

  613. Men för den sjuka märks det-

  614. -och gör den här skillnaden
    från att vara helt övergiven-

  615. -till att finnas i ett sammanhang
    och att bli sedd.

  616. Det är viktigt att inte ge upp när
    man känner att det ligger bortom...

  617. Man gör fortfarande sitt uppdrag.

  618. Det sakliga blir inte
    så känslomässigt och påträngande.

  619. Man kan vara saklig med värme,
    tänker jag.

  620. Absolut. Därför vill jag
    tala om kärleksfull...omsorg.

  621. Ja, man lär sig. Den tredje punkten
    av våra fyra punkter är tillit.

  622. Och med tillit är tanken
    tillit till den andras förmåga-

  623. -och sin egen.

  624. Jag tror
    att vi ibland utan att vi säger nåt-

  625. -sänder vad vi tänker
    genom hur vi står och går och andas.

  626. Och börjar man sända att
    man inte tror att den här människan-

  627. -kommer att klara av,
    eller kommer att orka, eller kunna-

  628. -minskar vi ju personens förmåga
    att verkligen kunna, orka och...

  629. ...ta sig vidare.

  630. Man har ju sett exempel på människor
    som tycks bryta ihop-

  631. -och man tänker: "Hur ska det gå?"
    En stund senare tar de på sig kappan.

  632. Snyter sig och tar handväskan.

  633. Vi får aldrig tappa tilltron till
    att den enskilda människan-

  634. -har en förmåga
    att ta sig vidare själv.

  635. Den vi möter har ju
    en mängd kunskaper och erfarenheter.

  636. Livserfarenheterna borde ju
    möjligen blir fler ju äldre man blir.

  637. Ta vara på
    att de här möjligheterna finns.

  638. Det är kanske begränsat ibland om man
    är sjuk eller har nedsatt förmåga-

  639. -av andra skäl, men det finns
    mycket där, som vi kanske kan väcka-

  640. -eller fråga om
    eller helt enkelt påminna om.

  641. Jag återkommer till
    den existentiella sucken.

  642. Jag har ju möten från alla livets
    åldrar, men jag har ett starkt minne-

  643. -av en pappa som satt
    i samtalsrummet. Hans barn hade dött.

  644. Han tog upp en bild och sa:

  645. "Man klarar inte att ett barn dör."
    Det sa han kraftfullt.

  646. Jag uppfattade det
    som en existentiell suck.

  647. Jag sa: "Nej, det gör man inte."

  648. Det här modet
    att bekräfta det rummet...

  649. Det intressanta där, apropå tillit,
    är att han i nästa stund sa:

  650. "Har du en tid nästa vecka,
    så att vi kan ses igen?"

  651. Vi hade ju just bekräftat att man
    inte kan leva när ett barn har dött.

  652. -Nu ville han ha en ny tid.
    -Han fick kanske kraft av det där?

  653. Hur ska vi tolka det? Troligen
    kände han att nån hörde vad han sa.

  654. Nån som faktiskt
    inte ifrågasätter min upplevelse.

  655. Jag sviker inte
    genom att bekräfta sucken.

  656. Jag skulle ha gjort det om jag
    hade sagt: "Då var det inget mer."

  657. Jag tog upp almanackan
    och bokade en tid.

  658. Det svåra är balansgången
    när ni hör den här sucken-

  659. -och bekräftar den, men sen ska
    fortsätta det vardagliga arbetet.

  660. "Jag kommer igen i morgon."

  661. -Går det där ihop?
    -Om vi är för positiva...

  662. ...stänger vi då fortsättningen?

  663. "Det finns många möjligheter."

  664. Hade jag sagt att man
    kan kämpa vidare, är det möjligt-

  665. -att han inte hade bett om en ny tid.
    Så tänker jag.

  666. "En till som inte hör vad jag säger.
    En till som överger mig."

  667. "Ingen fattar hur det är."

  668. Många äldre kan känna:
    "Ingen fattar hur svårt det är."

  669. "Alla säger att
    det är fantastiskt att bli gammal."

  670. "Du är så duktig. Du kunde bära 100
    kg förr, nu kan du bara bära 10 kg."

  671. "Fantastiskt vad du kan."

  672. -Men är det nån som vill höra det?
    -Jag tror att jag vill det.

  673. -Jag...
    -Jag antecknar.

  674. Nej, men jag har ju fyllt 65 år...

  675. -Du tillhör gruppen äldre nu.
    -Det var en markering.

  676. Nu ska vi ta vår fjärde punkt.

  677. Tillåtelse.

  678. Att känna det man känner.

  679. Det gäller både patienten,
    eller brukaren, eller kunden-

  680. -eller den boende.

  681. Tillåtelse att känna det man känner
    som patient, men också för mig-

  682. -eller för er.

  683. Att... Man behöver
    kanske inte säga allt man tänker.

  684. Allt man känner? Nej.

  685. Men man får tänka det.

  686. Känslan är ju före tanken,
    så den finns där.

  687. Vad gör jag
    om jag känner negativa känslor-

  688. -om jag inte tycker om människan jag
    besöker? Hur hanterar jag känslan av-

  689. -att jag inte tycker om?

  690. Jag har träffat personal i olika
    verksamheter, så den känslan finns.

  691. Fler av er har nickat
    att den känslan finns inför vissa.

  692. Det är inte roligt. Allt prat om alla
    fantastiska möjligheter är borta.

  693. Jag kan till och med känna motsatsen.
    Det är viktigt att bejaka känslan-

  694. -och ha nån plats i verksamheten,
    där man får dela den med nån-

  695. -för att sen kunna hantera den
    på det sättet att man gör sitt jobb-

  696. -och visar den här människan respekt.

  697. Vi vet att beroende på hur man mår
    och vad man har varit med om-

  698. -och var man befinner sig, kan
    känslorna fara fram och tillbaka.

  699. Det kan vara hopplöst, för att
    en stund senare inte alls vara det.

  700. Och såna motsatspar som...
    eller det som ligger nära varann...

  701. Nån som är arg
    är kanske väldigt rädd.

  702. Det kan också vara nåt att tänka på.

  703. Ja, och nån
    som kanske är ledsen också.

  704. -Och nån som är ledsen kan...
    -Vara arg.

  705. Vara arg.

  706. Så... Då närmar sig klockan...

  707. Det är smart att sluta nu,
    lite innan.

  708. De kommer att gilla det.

  709. -Då slutar vi nu. Tack.
    -Tack.

  710. Textning: Karolina Gustafsson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

De svåra samtalen

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Sjukhusprästen på Akademiska sjukhuset i Uppsala Kerstin Dillmar och Sigtunastiftelsens kaplan Lars Björklund berättar om situationer där de har haft de svåra samtalen. De talar om insikten att det kanske inte finns någon tröst i de riktigt svåra sorgerna. Det viktiga är att vara där, att finnas bredvid en medmänniska i nöd. Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Ämnen:
Biologi > Kropp och hälsa > Sjukdomar och ohälsa, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Vuxna och äldre
Ämnesord:
Anhöriga, Hälso- och sjukvård, Medicin, Människan inför döden, Psykologi, Sjukvårdspersonal, Sorg, Sorgearbete, Tillämpad psykologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Satsning på psykisk hälsa hos äldre

Jenny Söderlund är verksamhetsutvecklare på äldreförvaltningen i Uppsala kommun. Hon berättar om målbilder och arbetsmetoder för att upptäcka psykisk ohälsa bland äldre. En av metoderna är att utbilda så kallade förstahjälpare, biståndshandläggare som möter äldre i kommunen. Nathalie Flodman är en sådan. Här berättar hon om mötet med en deprimerad äldre man som vill ta sitt liv. Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Symptom på traumatisering

Frida Johansson Metso har mångårig erfarenhet från Röda Korsets arbete med krigstraumatiserade människor. Här berättar hon om vad som händer i den posttraumatiserade människan, hur det yttrar sig och hur äldrevården kan handskas med traumatiserande minnen. Hur ger vården patienterna rätt diagnos, då symptom för PTSD kan likna minnessjukdomar som demens? Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Trauman - en utmaning för äldreomsorgen

Susanne Rolfner Suvanto är verksamhetsansvarig på Omvårdnadsinstitutet med stor erfarenhet av äldrevården och nationell utredare för regeringens kvalitetsplan för äldreomsorgen. Hon drar paralleller mellan de som överlevde förintelsen, de som flydde hit från finska vinterkriget och de som kommer idag. Vilka omvårdnadsutmaningar står vi inför och vad kan vårdpersonal tänka på? Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Ångest hos äldre

Vilka ligger i riskzonen för att må sämre på ålderns höst? Vad kan omvårdnadspersonal tänka på och hur kan de agera? Malgorzata Szmidt är specialistläkare i psykiatri och geriatrik vid äldrepsykiatrin vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Här berättar hon om psykisk ohälsa, om de symptom man kan stöta på i äldrevården och vad som kan göras. Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

Existentiell hälsa

Cecilia Melder är forskare i religionspsykologi vid Uppsala universitet och Teologiska högskolan i Stockholm. Hon menar att tro, religion och andlighet hör ihop med hur vi ser på våra liv och att detta kompletterar vår fysiska och psykiska hälsa. Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa hos äldre

De svåra samtalen

Sjukhusprästen på Akademiska sjukhuset i Uppsala Kerstin Dillmar och Sigtunastiftelsens kaplan Lars Björklund berättar om situationer där de har haft de svåra samtalen. De talar om insikten att det kanske inte finns någon tröst i de riktigt svåra sorgerna. Det viktiga är att vara där, att finnas bredvid en medmänniska i nöd. Inspelat den 14 mars 2017 på Uppsala konsert & kongress. Arrangör: Uppsala kommuns äldreförvaltning.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & biologi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaUR Samtiden - Vårdmiljöns betydelse för hälsan

Vårdmiljöns betydelse för hälsan

Forskaren Helle Wijk berättar om vilka faktorer i vårdmiljön som är viktiga för att vi skall må bra och tillfriskna snabbt. Även de som jobbar i en sjukhusmiljö påverkas av hur det ser ut och sänder signaler patienten. Inspelat december 2013. Arrangör: Göteborgs universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaBildningsbyrån - sex

Den magiska handen

Oxytocin kallas ibland för kärlekshormonet. Det frisätts vid mjuk beröring och får oss att njuta. Anna Jönsson, sexibilitycoach, berättar om frigörande tantramassage och professor Kerstin Uvnäs Moberg om oxytocinets betydelse för sexlusten.

Fråga oss