Titta

Lärlabbet

Lärlabbet : Miljö och verktygDela
  1. Alla elever i skolan ska kunna
    ta del av lärande och gemenskap.

  2. Den pedagogiska, fysiska och sociala
    miljön ska anpassas till varje elev.

  3. Hur ser det ut i praktiken?

  4. Sätter du dig i båset när vi börjar?

  5. Vi vill skala bort svårigheterna
    i miljön-

  6. -för att alla elever
    ska kunna lära sig.

  7. Läraren är oerhört viktig för
    elevernas upplevelse av skolan.

  8. De pratade mycket om lärare
    som tog sig tid och såg individerna.

  9. Många autistiska barn gillar teknik.

  10. Det är så givande
    att se barnens reaktioner.

  11. I dag ska vi jobba med poesi.

  12. Jag vill att ni ska anteckna. Jag ska
    prata lite, och sen ska vi jobba.

  13. Vi tänker jättemycket på miljön här.

  14. Den ska inte vara
    ett hinder för lärande.

  15. Om det jobbigt att sitta på en stol
    ska det finnas alternativ.

  16. Kan man inte lyssna mer än
    tio minuter ska man inte göra det.

  17. Vi vill skala bort
    svårigheterna i miljön-

  18. -för att alla elever
    ska kunna lära sig.

  19. Vi lärare kan tänka:
    "Åh, vad mysigt! Vi sätter upp"...

  20. ..."allt eleverna har gjort."
    Men många blir distraherade.

  21. Sätter du dig i båset när vi börjar?
    Bra.

  22. När man jobbar
    med de hjälpmedel vi har-

  23. -t.ex. stressbollar
    och alternativa sittmöbler-

  24. -kan jag ge eleven en stressboll
    när den är på väg nånstans.

  25. Om jag ska prata länge ber jag nån
    sätta sig nån annanstans.

  26. Man jobbar med miljön man har
    hela tiden.

  27. Ni kan prata i tre minuter.

  28. Vi har timers som visar tiden och
    hjälper eleverna få grepp om tiden.

  29. Många med NPF har svårt
    att veta hur långt tio minuter är.

  30. "Ska hon prata i evigheter?
    Jag somnar."

  31. Vad är tio minuter?
    Vi hjälper dem med det.

  32. Jag har pratat färdigt.

  33. Ni ska läsa dikten jättelångsamt-

  34. -två gånger tyst i huvudet.

  35. Jag rör mig mycket i klassrummet
    och går nära och pratar.

  36. Jag lägger ofta handen på dem.

  37. Som lärare vet man att vissa ska man
    inte ta i, men andra kan man det.

  38. Man kan säga att jag iscensätter
    lärande med hjälp av mig.

  39. Jag är också miljö
    genom mina sätt att möta eleverna.

  40. Vi bestämmer inte allting.

  41. "Du får en boll."
    "Du får det inte."

  42. Vi har pratat med elever
    när de kommer. Vi intervjuar dem.

  43. Var tycker du om att sitta i
    klassrummet? Vill du stå eller sitta?

  44. För att de ska hitta sin plats
    i det fysiska rummet.

  45. "Jag gillar att pilla med saker."
    Då vet jag det.

  46. Eller: "Jag behöver rita
    när jag lyssnar." Det är okej.

  47. De har berättat vad de behöver
    för att fokusera lärandet.

  48. Fem minuters bensträckare.
    Ni är tillbaka tre minuter över.

  49. Det är stort att börja högstadiet.

  50. Det är en mycket större miljö.
    Den är friare.

  51. Att komma in i ett klassrum man inte
    känner igen, förutom skåp och så...

  52. Det blir för mycket. Det är
    för många förändringar för fort.

  53. Det blev svårt för dem
    att skilja mellan skola och fritid.

  54. Friheten i vårt sätt att tänka
    och arbeta blev för mycket.

  55. Det är ett gott betyg
    att de vill hänga här-

  56. -men vi vill att de ska
    lära sig för det står i fokus.

  57. Det måste bli en invänjning.
    Det är naturligt för oss-

  58. -men för dem är det nytt.
    Vi får slussa in dem successivt.

  59. De ska komma in i det,
    och vi ska se vilka som har behov.

  60. Det var bra
    att ni tog emot sjuor förra året.

  61. Vi fick testa det som vi trodde var
    självklart, men som inte var det.

  62. Vi har planerat
    för sjuorna som kommer nu-

  63. -men en invänjning
    och att vi är mer fyrkantiga-

  64. -och inte så "fluffiga" i början.

  65. Jag måste lära känna eleverna.

  66. Vilka har behov? Då vet man:
    "Det är dags för dig."

  67. "Men du behöver inte,
    du måste vara kvar."

  68. Lära känna dem
    och se vilka behov de har.

  69. Jag har gjort tvärtom.
    Alla får bensträckare.

  70. Då säger eleverna: "Får jag inte
    sitta kvar?" Det är klart du får.

  71. -Jag har valt att göra så.
    -Så kan jag också göra.

  72. Men vissa har mer behov än andra.

  73. Då gör jag som dig,
    tar en elev och ger dem fem minuter.

  74. När ni känner eleverna går man ifrån
    att de tar initiativet till paus-

  75. -till att ni styr det.
    "Dan, spring ner och köp en macka."

  76. Absolut.

  77. Det blir en helt annan sak när man
    vet vilka de är och deras behov.

  78. Hur skapar man en god läromiljö med
    utgångspunkt i elevernas upplevelser?

  79. Vedrana Baric har studerat
    hur elever med NPF upplever skolan.

  80. Du har skrivit en avhandling
    om skolans läromiljö.

  81. Vilka utmaningar
    ställs eleverna inför?

  82. När eleverna själva berättar
    om hinder i skolan-

  83. -beskriver de svårigheter
    med det pedagogiska arbetet-

  84. -som att komma ihåg att göra läxor.

  85. Men de tog också upp
    den sociala aspekten.

  86. Relationen till kamrater och lärare
    är problematisk. De missförstås-

  87. -och missförstår sina kamrater.

  88. Många beskriver att mobbning
    påverkar deras mående-

  89. -och känslan av att vara i skolan.

  90. Det emotionella måendet
    lyfts upp av de jag har pratat med-

  91. -som något som har försvårat skolan.
    De mår dåligt väldigt länge.

  92. De får ångest, depression
    och nedstämdhet.

  93. Det påverkar skolsituationen och
    resulterar i att man inte går dit.

  94. Eleverna har fått träffa kurator
    från och till.

  95. Men de önskar
    att de fick göra det kontinuerligt-

  96. -just för att de mår så dåligt.
    Det är ett viktigt stöd de saknar.

  97. De ser samverkan som ett sätt
    att tillmötesgå behoven.

  98. De beskriver när det har fungerat
    mellan skolan-

  99. -och i relationer till sjukvården.

  100. Vi har pratat om strukturer,
    men du såg också behov av-

  101. -goda relationer till lärare.

  102. Läraren var viktig
    för elevernas upplevelse av skolan.

  103. Man pratade mycket om lärare
    som tog sig tid och såg individerna.

  104. Som visade intresse för elevernas
    skolsituation och hemsituation.

  105. Som tog ett helhetsgrepp på det
    skolarbetet. Det värdesatte man.

  106. Hur ser du på stadieövergångar?
    T.ex. mellan- till högstadiet.

  107. Enligt eleverna är det svårt att
    få med sig stödet som har fungerat.

  108. D.v.s. att det inte följde med till
    nästa stadium på ett naturligt sätt.

  109. Det stora hoppet för dem
    var högstadiet till gymnasiet.

  110. Kommunikationen fungerade inte, och
    det krävdes mycket mer av eleverna.

  111. Tempot och kraven ökar. Redskapen
    som fungerade hade de inte med sig.

  112. Det är tydligt att man ska
    prata mycket med eleverna om...

  113. -...vad som passar dem bäst.
    -Det sa de uttryckligen.

  114. Deras önskan,
    t.ex. när det gällde stödet-

  115. -var att bli mer involverade i
    hur det ska se ut.

  116. Man hade många idéer och har
    testat saker som man ville uttrycka.

  117. Eleverna förstod
    att skolsituationen och deras mående-

  118. -inte var något
    man kunde ta hand om i klassrummet.

  119. De såg behovet av att prata
    med andra utanför klassrummet.

  120. Avslutningsvis...

  121. Vilket slags stöd visade fungerade?

  122. Bl.a. individuellt anpassat stöd.

  123. Man måste samtala med eleverna
    om utformningen av stöd-

  124. -och även att individanpassa
    instruktioner, uppgifter-

  125. -och använda teknik för
    att planera och organisera skoldagen.

  126. Det handlar om att kombinera ett
    akademiskt med ett psykosocialt stöd-

  127. -för att tillgodose behoven eleverna
    beskriver att de har i skolan.

  128. Den fysiska läromiljön ska ge
    eleverna makt och en röst.

  129. "Det jag behöver för att lära mig
    och känna mig trygg ska jag få."

  130. Vi försökte tydliggöra det
    för sjuorna i det första samtalet.

  131. Vi frågade:
    "Hur vill du sitta i klassrummet?"

  132. "Vad är viktigt när du lär dig?
    Fram eller bak?"

  133. "Stå eller sitta?
    Behöver du bensträckare?"

  134. Vi fick redan från början veta
    hur de uppfattar det.

  135. De var inte vana vid
    att säga vad de behövde.

  136. De är inte vana vid att fundera kring
    sitt lärande och hur de lär sig bäst.

  137. De måste hitta strategier
    för det de behöver.

  138. "Jag måste sitta där.
    Jag måste lyssna på intalade böcker."

  139. De måste hitta egna strategier.

  140. Det är grejen. Det är sällan
    man som elev i skolan värld-

  141. -blir tillfrågad
    om hur du lär dig på bästa sätt.

  142. Elever på NPF-spektret
    far illa i skolan.

  143. Vi vet att de inte får det de
    behöver, men man gör inget åt det.

  144. Att ställa frågan och lyssna på
    elevens önskemål är en enkel grej.

  145. Ungarna vi möter ber inte om en egen
    fåtölj eller säng där de slappar.

  146. De ber om så enkla grejer
    - att få sitta på en annan stol.

  147. Eller stå, eller ha en stressboll.

  148. Det är väl självklart för oss
    att möta det.

  149. Det tycker jag också. I vårt
    arbetslag har vi blivit jättebra-

  150. -på att ge elever egen makt.

  151. Tidigare skulle alla följa med
    på aktiviteter utanför skolan.

  152. Det skulle vara likadant.
    Innan vi åker tittar arbetslaget på:

  153. Vilka elever har vi?
    Vilka tror vi får det jobbigt?

  154. Sen pratar vi med de eleverna.

  155. Man måste förbereda dem,
    även i klassrummet.

  156. "Nu gör vi det här.
    Vi ska prata om det här."

  157. Men det kan också vara:
    "Nu ska vi till Djurgården."

  158. "Vilka kan få det jobbigt?"

  159. -Sen snackar vi med dem.
    -Man behöver kanske inte följa med.

  160. Vi behöver inte längre göra
    så många individuella anpassningar.

  161. Vi gör anpassningar för en hel grupp.

  162. Det gör miljön och lärandet
    tillgängligare-

  163. -och tar bort stigmat
    kring individanpassning.

  164. Vi är extremt lösningsfokuserade.

  165. En elev som inte kommer.
    Inte: "Varför kommer du för sent?"

  166. I stället:
    "Vad händer på morgonen?"

  167. "Jag kan inte äta frukost."

  168. "När kan du äta?"
    - "När jag är i skolan."

  169. "Vad är du sugen på?"
    - "Nudlar."

  170. "Säg till föräldrarna att ta med
    nudlar. Jag värmer dem åt dig."

  171. "Du går upp och går till skolan."

  172. Vi försöker hela tiden hitta sätt
    som ska minimera-

  173. -det som gnisslar i maskineriet.

  174. Det är inte elevens fel.
    Vi försöker hitta lösningar.

  175. "Vad kan vi göra
    för att du ska lyckas i skolan?"

  176. Det kan vara lätt
    att missförstå frågan.

  177. "Tänker man bara på elever
    som har en diagnos eller NPF?"

  178. Men om vi tar
    avskalade miljöer som exempel.

  179. Ingen elev mår dåligt av det.
    Snarare mår alla bra av det

  180. Precis. NPF-eleverna hjälps av det,
    och ingen stjälps av det.

  181. Ingen klagar för att nån har
    en stressboll eller tar en paus.

  182. Det hjälper alla.

  183. Vi börjar i rätt ände när vi lyssnar
    på dem som har det svårast först.

  184. När vi anpassar lärandet
    och miljöerna efter det-

  185. -mår alla ungar bra.

  186. Hej, jag heter Liz Pellicano.
    Jag är professor i autism och utbildning-

  187. -och driver ett forskningsinstitut.

  188. DE-ENIGMA är ett projekt finansierat
    av EU:s Horizon 2020-program-

  189. -om autism och robotar.

  190. DE-ENIGMA utvecklar robotteknik som
    kan användas i klassrum världen över-

  191. -för att göra autistiska barns lärande
    mer effektivt.

  192. Vi vet att många autistiska barn
    tycker om teknik.

  193. Robotar tilltalar autistiska barn för att
    de är mer förutsägbara än människor.

  194. De kan säga en sak på samma sätt
    om och om igen.

  195. Eller visa exakt samma glada
    ansiktsuttryck om och om igen.

  196. Men det är svårt för människor
    att göra det.

  197. Förutsägbarhet är mindre hotfullt
    för autistiska barn.

  198. Om barnen känner sig bekvämare kan
    de bli mer mottagliga för att lära sig-

  199. -och mer intresserade.
    Det är det vi vill se.

  200. Det är inte för att ersätta
    en terapeut eller lärare-

  201. -utan ett komplement. Man har
    ett barn, en lärare och en robot.

  202. Roboten kan sägas ingripa
    i kontakten mellan lärare och barn.

  203. Ett möjligt exempel:

  204. Vi börjar med bilder som visar olika
    känslor: glad, ledsen, arg, rädd.

  205. Sen frågar vi: "Vilken är glad?"
    Barnet behöver bara peka.

  206. När de klarar det
    går vi vidare till roboten Zeno.

  207. Vi frågar Zeno hur han mår,
    och om han är glad så ler han.

  208. Sen får barnet välja bilden
    som motsvarar Zenos ansiktsuttryck.

  209. Sen blir det mer komplicerat.

  210. Att se barnen och deras reaktioner
    under sessionerna...

  211. ...är så otroligt givande.

  212. Ett barn som jag träffade
    tidigt i projektet-

  213. -jobbade med mig och Zeno
    i en känslolek i tio minuter.

  214. Han var jätteduktig.

  215. Och hans assistent,
    som satt bredvid och tittade på-

  216. -blev helt paff av barnet.

  217. Han hade jobbat i över ett år
    och aldrig sett honom så koncentrerad-

  218. -under en hel session.
    Han blev jätteimponerad.

  219. Och det är vår avsikt.

  220. Hej då!

  221. Vi kan säga: "Det är svårt,
    men ni grejar det här."

  222. Vi ska ha höga förväntningar.

  223. Eller: "Om du jobbar hårt,
    får du lägga dig i saccosäcken"-

  224. -"och titta på ett Youtube-klipp."

  225. Det kan räcka med
    en tydlig lektionsplanering.

  226. "De första tio minuterna gör vi det
    här." Så det inte blir en enda sak.

  227. -Det är inte så motiverande.
    -Byta aktivitet.

  228. -Så de fyller på tanken.
    -Det är intressant.

  229. Vi pratar mycket om
    alternativa examinationsformer.

  230. Vi ska vara så trygga i våra ämnen
    att vi kan se lärandet-

  231. -och kunskapandet i många saker.

  232. Hela tiden. Det är inte en
    femveckors-kurs man ska tenta av.

  233. Det kommer lite pö om pö
    under fem veckor.

  234. Det kan vara olika: en skrivuppgift,
    en film, en muntlig redovisning-

  235. -en teckning man berättar om. Det är
    också en slags motiverande miljö.

  236. Det ni säger är att
    variationen är motivationshöjande.

  237. Ja.

  238. Jag tänker hela tiden: läsa nåt,
    skriva nåt, prata nåt, lyssna nåt.

  239. Hela tiden olika aktiviteter.
    Ibland blir man helt...

  240. "Nu måste jag få in nåt."

  241. Man ska inte vara rädd för att fråga
    eleverna om hur de vill jobba.

  242. För de har ofta många idéer.

  243. När vi pratar om vårt arbete
    pratar vi om fyra steg.

  244. Vi började med organisationen,
    satte NPF på agendan.

  245. Först efter det
    jobbade vi med miljöanpassningar.

  246. Jag tror att det är viktigt.
    Om man ska påbörja en NPF-säkring-

  247. -måste man börja med att diskutera
    organisation och förhållningssätt.

  248. Vem som helst kan kasta in bollar
    i ett rum och hoppas på det bästa.

  249. Det viktiga
    är diskussionen i kollegiet.

  250. Samtalen kring det vi håller på med.

  251. Skolan har ibland en tendens
    att "quick-fixa".

  252. "Nu ska alla ha en visselpipa.
    Det är jättebra. Då löser sig allt."

  253. "Alla ska ha en ipad.
    Då får alla A i allting."

  254. Man letar efter en universalmetod
    som ska rädda allt.

  255. Man kan inte börja med metoden.

  256. Man måste börja med sig själv
    och våga utmana sig själv.

  257. Vad står jag för?

  258. "Varför gör du så där?"

  259. "Varför gjorde jag så där?
    Det var jättedumt."

  260. Men det är okej.
    Vi måste få tid att prata.

  261. Få reflektionstid.

  262. Så att det sätter sig i ryggraden
    hos kollegiet. En enad front.

  263. Om det bara är 3 lärare av 25
    blir det visselpipan.

  264. Alla måste vara med på det.

  265. Då blir det inte bara en boll-

  266. -utan 25 andra saker
    som hela skolan står bakom.

  267. Ett råd till andra skolor är
    att man ska få en gemensam samsyn-

  268. -kring vad det här är.
    Man ska få kunskap om NPF-

  269. -om hjärnan
    och hur det påverkar lärandet.

  270. Därifrån ska man
    ha djupa kollegiala samtal om-

  271. -hur man i undervisningen
    och klassrummet ska möta behoven.

  272. Och låta det ta tid. Sen går man in
    i tydliga anpassningar.

  273. Och våga blotta sig.
    Vi kan ju fortfarande göra fel.

  274. Det är inget konstigt.
    Det är en process som tar tid.

  275. Samtalet fortsätter på skolan.

  276. Dela gärna av dig av
    tankar och idéer på #lärlabbet.

  277. Du kan se mer på
    www.urskola.se. Hej då.

  278. Översättning: Dann Zhang
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Miljö och verktyg

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Tema: Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Källbrinksskolan i Huddinge kallar sig en NPF-säkrad skola. Miljö och lärande anpassas och miljön ska inte vara ett hinder för någon. Eleverna får välja mellan att sitta, stå, ta mikropauser eller sitta någon annanstans. Miljön är avskalad enligt elevernas önskemål. Elevernas placering i klassen utgår också från varje enskild elevs behov och den psykiska miljön betonas. Vi följer Carina Landegren Backström, lärare i svenska. Samtal tillsammans med kollegorna Elinor Kennerö Tonner och Dan Söderqvist.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Specialpedagogik > Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
Ämnesord:
Arbetsmiljö, Elever med särskilda behov, Inkluderande utbildning, Pedagogisk metodik , Skolan, Undervisning
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Mer lärarfortbildning & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaSpråket bär kunskapen

Maaike Hajer om att förstå och bli förstådd

Maaike Hajer är språkforskare från Nederländerna. Som gästprofessor vid Malmö Högskola vill hon bidra till ett ökat samarbete mellan språkdidaktiker och ämneslärare. Både i lärarutbildningen och i skolan.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaSkolministeriet

Hur säker kan en skola vara?

Attacken på skolan Kronan i Trollhättan 2015 krävde tre människoliv och blev en väckarklocka för många. Dödligt våld kan ske även på svenska skolor. Men på många håll saknade skolpersonalen utbildning i hur man ska agera vid det som kallas "pågående dödligt våld". Hur ser säkerhetsarbetet på svenska skolor ut idag, två år efter attacken mot Kronan? Vad kan man egentligen förbereda sig på? Och är den traditionella öppenheten i svenska skolor numera ett minne blott?

Fråga oss