Titta

UR Samtiden - Demensdagarna 2017

UR Samtiden - Demensdagarna 2017

Om UR Samtiden - Demensdagarna 2017

Föreläsningar om den senaste forskningen och handfasta tips på hur man tröstar, hjälper och agerar i olika situationer i mötet med personer med demens. Inspelat den 3 maj 2017 på Svenska Mässan, Göteborg. Arrangör: Svenska nätverket för demenskunskap.

Till första programmet

UR Samtiden - Demensdagarna 2017: Att stärka jaget vid demenssjukdomDela
  1. Det kanske räcker
    att jag knäpper första knappen-

  2. -så startar beteendet att fortsätta.

  3. Eller att jag börjar kamma
    och sen säger: "Nu får du ta över."

  4. Jag har arbetat inom demensområdet
    i nästan 30 år.

  5. Ungefär då
    började jag min utbildning.

  6. Det här är ett seminarium-

  7. -om ett sätt att tänka när man
    möter någon med en demenssjukdom.

  8. Vi har kunskap, metoder och teorier
    att luta oss mot-

  9. -och vi har kanske jobbat
    i 10, 15, 20, 30 år-

  10. -men för varje person vi möter
    är det en ny situation.

  11. Jagfunktioner
    kommer från jagpsykologin-

  12. -med rötter i Homburger Erikson
    och Anna Freud.

  13. Vi har dels medfödda psykologiska
    förmågor och funktioner-

  14. -som det här med relationer.

  15. Redan det lilla spädbarnet
    söker ju moderns blick.

  16. Det har vi genom hela livet.

  17. Vi har tankeförmåga -
    att så småningom lära sig ett språk-

  18. -men redan direkt börjar
    minnesfunktionen att utvecklas.

  19. Vi har en förmåga att uppfatta
    omvärlden genom våra sinnen.

  20. Sen utvecklas också psykologiska
    förmågor i samspel med omgivningen.

  21. Tankeförmågan, genom hela livet,
    omdömet-

  22. -och även det som
    så småningom blir en identitet.

  23. Att arbeta jagstärkande-

  24. -handlar om att så länge som möjligt
    bevara funktioner-

  25. -hos en person som är sjuk.

  26. Man ska jobba med händerna på ryggen
    när man jobbar jagstärkande.

  27. På det här sättet
    fördröjer vi ju faktiskt hjälplöshet.

  28. Man ska försöka hitta alternativ
    till det som är nedsatt eller borta-

  29. -i de olika funktionerna
    och kompensera med något annat-

  30. -som ligger i samma linje
    som det nedsatta.

  31. Men också
    att vara hjälp till självhjälp.

  32. Jag har varit handledare
    inom alla delar av äldreomsorgen-

  33. -och inom demensområdet.

  34. Det är den delen som jag ser
    att personalen först tar över.

  35. Man gör det som den andra kan göra.

  36. Ibland är hjälp till självhjälp
    att lägga fram så att det syns.

  37. Att visa på saker och ting.

  38. Att motivera
    handlar om att uppmuntra och berömma.

  39. Berömma för det som man gör
    som är bra.

  40. Inte för det som är självklart-

  41. -utan det som är något
    som jag fortfarande klarar av.

  42. Att vara modell är viktigt.

  43. Modell och förebild både för
    den som är sjuk och sina kollegor.

  44. Ni som jobbar inom det här området
    vet att ibland hängs man ut i media.

  45. Det skrivs om dåliga boenden, vanvård
    och allt som är dåligt.

  46. Det är då det är så viktigt
    att det finns förebilder.

  47. Både på den egna arbetsplatsen
    och i media och i andra delar-

  48. -så att mina kollegor också stöds-

  49. -och så att den sjuka ser att när
    jag jobbar kan man känna sig trygg-

  50. -och när hon jobbar kan jag känna
    mig trygg, för vi jobbar likadant.

  51. Genom det här kan självförtroendet
    öka och självkänslan bevaras-

  52. -så länge som möjligt.

  53. Det hänger inte ihop
    med de första stadierna i demens.

  54. Det kan göra det,
    men vi har många olika jagfunktioner-

  55. -och vi har alltid en ojämn profil.

  56. Vi kan ganska länge
    arbeta jagstärkande.

  57. Men så småningom blir man sjukare-

  58. -och då handlar det om
    att vara jagstödjande i stället.

  59. Att hitta rätt kravnivå.

  60. En del av er kanske minns 70-talet
    med fri barnuppfostran.

  61. Man skulle inte ställa några krav.
    Man skulle få utvecklas fritt.

  62. Det var inte så bra,
    och det är det inte för någon.

  63. Vi behöver krav
    för att kunna utvecklas.

  64. Det är samma med den sjuka.

  65. Hon behöver också krav-

  66. -men vi som personal
    måste hitta precis var gränsen går-

  67. -så att vi inte går över gränsen
    utan ligger precis före gränsen.

  68. Starta beteenden.

  69. När jag började för 30 år sen pratade
    ingen om att starta beteenden.

  70. Man gjorde.

  71. Men bara det enkla att sätta en sked
    i handen på den som ska äta-

  72. -eller en kam eller rakapparaten...

  73. Sen följer beteendet automatiskt.

  74. Vårt motoriska minne sitter.

  75. Lär vi oss cykla så kan vi det hela
    livet, om inte fysiken hindrar det.

  76. Sen att arbeta med stor flexibilitet.

  77. Det är nog det viktigaste
    jag kommer säga.

  78. Jag kan jättemycket
    och har lång erfarenhet-

  79. -men ingen
    av den som sitter framför mig.

  80. Därför måste jag ständigt
    ändra förhållnings- och arbetssätt-

  81. -för att nå fram
    till just henne eller honom.

  82. Att vara praktisk hjälp kan vara att
    göra en bit på vägen men inte allt.

  83. En klassiker är när man inte längre
    kan knäppa knappar.

  84. Det kan räcka
    att jag knäpper första knappen-

  85. -så startar beteendet att fortsätta.

  86. Eller att jag börjar kamma,
    och sen säger: "Nu får du ta över."

  87. Då stärker man kompetensen
    och fördröjer hjälplösheten.

  88. Det är ju hjälplösheten vi vill
    fördröja så långt som det bara går.

  89. Jag har valt att ta två fallexempel.

  90. Sen har jag valt fem av
    de tolv jagfunktioner som alla har-

  91. -att beskriva hos de här personerna
    och hur man kan bemöta det.

  92. Det är de här två.

  93. Kerstin, 69 år,
    fick en diagnos för två år sen.

  94. Änka sen 10 år.

  95. Hon var gift med en man
    som hon träffade under studentåren.

  96. Han var läkare - psykiater.

  97. Hon bor i en trerumslägenhet
    dit hon flyttade när maken dog.

  98. Hon har tre söner som alla bor
    i Stockholm - 50, 47 och 41 år gamla.

  99. Hon har arbetat som kurator.

  100. Ibland säger vi
    att de som är svårast att jobba med-

  101. -är de som kan området.

  102. Kerstin har alltid
    varit väldigt dominant.

  103. Det märks
    när hon kommer i olika situationer.

  104. Hon har dagverksamhet
    två dagar i veckan.

  105. Hon har hemtjänst i samband med det
    för att hon ska kunna komma i väg-

  106. -och så att hon kommer in och hem,
    för hon har vissa problem.

  107. Sen är det sönerna och familjerna
    som hjälper henne med allt praktiskt.

  108. Lennart är 81 år
    och har en vaskulär demens.

  109. Han fick diagnosen 2010.

  110. Han fick en vänstersidig stroke 2008,
    så han fick diagnosen ganska snabbt.

  111. Han är gift med Ulla.
    De har inga barn.

  112. Nu bor han på ett demensboende
    i en medelstor stad i Sverige.

  113. Ulla bor kvar i deras lägenhet.

  114. Han har jobbat som svetsare-

  115. -men han var också mycket aktiv
    inom politiken.

  116. Han var aktiv socialdemokrat
    och facklig företrädare.

  117. Han var en stark man som var van
    vid att agitera och ta initiativ-

  118. -och att vara framträdande.

  119. Det är bakgrunden
    till de här två personerna.

  120. Tankeförmågan
    är en av jagfunktionerna.

  121. Dit hör dels vår språkliga förmåga.

  122. Dels det språk jag själv producerar,
    men också det jag tar emot.

  123. Att jag förstår andras prat.

  124. Att kunna läsa, skriva och räkna
    hör dit.

  125. Vi har också minnesfunktionerna.

  126. Ni som har en utbildning vet
    hur enormt många sådana vi har.

  127. Man pratar oftast
    om de fyra viktigaste:

  128. Arbetsminnet. När det sviktar kan jag
    inte lagra något i långtidsminnet.

  129. Arbetsminnet måste först ta emot
    och sen skicka vidare.

  130. Vi har det episodiska minnet: mitt
    eget liv - vad jag har varit med om.

  131. Det som ingen vet
    om jag talar sanning eller inte om.

  132. Människor har levt
    väldigt spännande liv.

  133. En kvinna berättade-

  134. -hur hon hade varit jägare
    i Sydamerika.

  135. Hon hade långt framskriden demens,
    och jag tänkte:

  136. "Jaha. En 80-årig, tandlös gumma.
    Var hon jägare i Sydamerika?"

  137. Hon hade varit gift
    med en upptäcktsresande-

  138. -och levt i Sydamerikas djungler
    i flera år.

  139. Där vet vi aldrig.

  140. Vi har det semantiska minnet
    - kunskapsminnet-

  141. -som ofta är väldigt välfungerande
    långt in i sjukdomen.

  142. Alla märker väl av
    det prospektiva minnet.

  143. Att komma ihåg det som borde ha hänt.

  144. Vi vet om en tidning vi prenumererar
    på inte kom, och ska då reagera.

  145. Sen har vi planeringsförmågan -
    att kunna tänka i flera steg.

  146. Det utvecklar vi genom livet,
    och det bygger på erfarenhet.

  147. Vi som jobbar i vården
    måste ha god planeringsförmåga.

  148. Vi måste tänka
    "Det här ska jag göra"-

  149. -och ha en hel bukett av alternativ
    om det händer så, så eller så.

  150. Koncentrationsförmågan handlar om
    att kunna fortsätta med en aktivitet-

  151. -även om jag blir störd.

  152. I vår tid med all stress är det inte
    bara dementa som har problem med det.

  153. Den svåraste jagfunktionen
    är abstraktionsförmågan.

  154. Att kunna förstå begrepp.

  155. Begrepp är ett överordnat ord-

  156. -som inrymmer
    faktiska, konkreta saker.

  157. Humor är bland det mest abstrakta
    som finns.

  158. Inget är så underbart
    som att ha samma humor-

  159. -och få saker så irriterande
    som att inte ha det.

  160. Att förstå liknelser.

  161. Jag har arbetat
    som utredande psykolog.

  162. En del av testningarna
    är att ställa frågor om ordspråk.

  163. "Vad betyder 'Det är bättre med
    en fågel i handen än tio i skogen?'"

  164. En man svarade: "Jag tycker inte om
    fåglar och skulle aldrig hålla i en."

  165. Där var ju abstraktionsförmågan
    sänkt.

  166. Det här ger intellektuella problem.
    I vårt samhälle märks det tidigt.

  167. Kerstin och Lennart då -
    hur ser de ut?

  168. Kerstin har svårt
    att hitta substantiv.

  169. Hon kan säga: "Ge mig de där.
    Jag ska läsa tidningen."

  170. Ett jagstärkande förhållningssätt
    är att ta glasögonen och säga:

  171. "Är det glasögonen du vill ha?"
    "Just det - glasögon", kan hon säga.

  172. Då stärker jag henne. Det är samma
    med "Det där man kammar sig med".

  173. Man tycker att "kam"
    är nästan samma ord.

  174. Hon är omständlig i pratet.

  175. Får hon som hon vill
    kan hon prata hela dagen.

  176. Om man frågar henne något -
    för hon är väldigt verbal-

  177. -tar hon en lång historia.

  178. "Det var den sommaren,
    och det var väldigt varmt då..."

  179. Hon kan fortsätta fram till nutid,
    och där är det bästa att ha tålamod.

  180. Vi är där för hennes skull. Så länge
    jag jobbar låter jag henne prata.

  181. Hon tappar tråden i samtal.

  182. Det är vanligt
    - det gör vi också ibland.

  183. Ett sätt att hjälpa henne
    är att upprepa en del av det hon sa.

  184. Man frågar henne något och hon säger:
    "Mina söner..."

  185. "Jag kommer ihåg
    när de gick i skolan. Titta där!"

  186. Och så är det något som distraherar.

  187. Då kan man säga: "Du pratade
    om när dina söner gick i skolan."

  188. Då har jag hjälpt henne tillbaka
    in i rätt spår.

  189. Hon tänker konkret och
    har förlorat i abstraktionsförmåga.

  190. Det är viktigt att undvika uttryck.

  191. Vi har ju massor av uttryck.
    "Kasta ett öga på."

  192. Man kan säga
    "Gå bakom ryggen på någon".

  193. Det förstår inte Kerstin.

  194. Hon blir förvirrad när man använder
    uttryck som har en abstraktion.

  195. Hon förstår inte begrepp.

  196. Ibland tror jag att en del av-

  197. -att många är svultna
    inom äldre- och demensomsorgen-

  198. -är att man frågar
    om någon är hungrig.

  199. "Hungrig" finns inte.

  200. Det förstår jag att jag är
    när det kurrar i magen-

  201. -eller när jag känner mig orolig
    eller något.

  202. Hon svarar nej på "Är du hungrig?"
    Hon vet inte vad det är.

  203. Då frågar man: "Vill du ha kaffe
    eller mat? Ska jag göra en smörgås?"

  204. Det är samma... Hon har hemtjänst.

  205. De handlar inte åt henne,
    men ni som jobbar i hemtjänst...

  206. När ni ska handla
    - fråga inte om hon ska ha frukt.

  207. Det finns inte heller.
    Det är banan, äpple eller päron.

  208. Man måste vara på samma nivå
    och vara konkret.

  209. Lennart kan inte uttrycka sig i tal.

  210. Hans vänstersidiga stroke slog ut
    i princip hela förmågan-

  211. -att själv producera tal.

  212. Men han förstår.

  213. Här krävs det - och ni som jobbar
    inom ett boende ser det här-

  214. -att han blir...

  215. Så blir han
    när han ska formulera språket.

  216. Men han har ju ett kroppsspråk.

  217. Ofta kan man be honom peka.
    "Peka på vad du vill ha."

  218. Han kan peka på glasögonen.

  219. "Jaha, vill du ha glasögonen?"
    Då kan han nicka.

  220. Han kan inte skriva alls.

  221. Bara vi psykologer är så grymma att
    vi får folk att göra det de inte kan.

  222. Be honom aldrig skriva. Det kommer
    inte stärka eller stödja honom.

  223. Han blir bara frustrerad.
    Han har ju skrivit första maj-tal.

  224. Han har skrivit motioner
    till Socialdemokraternas riksstämma.

  225. Det har han kvar.

  226. Eftersom han inte förstår
    vad han läser-

  227. -så är det ingen idé
    att be honom läsa något.

  228. För honom är bilder jättebra.

  229. Album, tidningar med mycket bilder...

  230. Han och frun hade sommarställe.

  231. Den typen av böcker som är med båtar
    eller hus tycker han om.

  232. Naturligtvis rörliga bilder.

  233. Jag säger "rörliga bilder". Man tror
    lätt att han gillar att se på tv-

  234. -men han vill bara se vissa saker.

  235. Han har vissa minnesproblem.

  236. Det svåra är
    att i den vaskulära demensen-

  237. -behöver vi inte ha alla
    minnesproblem. Det är bara vissa.

  238. Eftersom han har svårt att prata
    får vi ta reda på-

  239. -vad det är han inte längre minns.

  240. Han klarar bara en enda sak i taget.

  241. Därför får man ge honom
    en instruktion i taget.

  242. Barn gör man ju så med när man
    uppfostrar dem att lära sig något.

  243. Jag har jobbat
    inom handikappomsorgen.

  244. Jag hade en kille... Det gick inte
    att säga: "Nu ska du duka."

  245. Man tog fram gafflar och sa:
    "Lägg dem på bordet."

  246. Sen sprang han fram och tillbaka.

  247. Nu har han kunnat det en gång,
    och det är en balansgång.

  248. Lennart är inget barn
    eller förståndshandikappad-

  249. -men han klarar bara en sak i taget.

  250. Nästa jagfunktion, som är väldigt
    viktig, är relationer till andra.

  251. Förmågan att skapa goda relationer.

  252. Det här utvecklas genom hela livet.

  253. Har vi en god,
    välfungerande jagrelation-

  254. -jagförmåga, som det kallas-

  255. -har jag förmågan
    att knyta nya kontakter.

  256. Vi förlorar relationer
    genom hela livet, men jag knyter nya.

  257. Det svåraste av allt
    är förmågan att behålla relationer.

  258. För att kunna behålla en relation
    måste vi kunna förlåta och gå vidare.

  259. Ni kanske har sett ordspråket:

  260. "Lär dig livets stora gåta:
    älska, glömma och förlåta."

  261. Det är vad det handlar om.

  262. Att kunna gå vidare.

  263. Förmågan att stå ut med separationer.

  264. Det handlar om kortare separationer -
    som nu när ni är på Demensdagarna-

  265. -men också längre separationer.

  266. Ibland har man en privat relation
    där man är skilda åt i månader.

  267. Jag var gift med en sjöman.
    Han var borta tre månader åt gången.

  268. När ni har semester
    är ni kanske borta i fyra månader.

  269. Nej, fyra veckor.

  270. Behovet av grupptillhörighet.

  271. Det gör vi genom hela livet.

  272. Vi söker oss till grupper
    som stärker känslan av samhörighet.

  273. Jag skulle aldrig gå med i en grupp
    som jag inte har någon behållning av.

  274. Det är den goda funktionen
    med relationer till andra.

  275. När det här sviktar
    blir vi beroende och krävande-

  276. -eller avvisande och ointresserade.

  277. Det blir ytterligheterna.

  278. Hur ser det då ut med Kerstin?

  279. Hon står inte ut med ensamhet.
    Hon klarar inte av någon separation.

  280. Ni som jobbar inom dagverksamheten
    - ta med henne. Låt henne vara med.

  281. Hon pladdrar hela tiden. Så länge
    det inte stör andra - ha med henne-

  282. -men när hon inte kan vara med
    - ta inte åt er av anklagelserna.

  283. Hon är duktig på
    att få en att känna skuld.

  284. "Du bryr dig inte om mig -
    bara de andra. Det har jag märkt."

  285. Hon är klängig och orolig vid avsked.

  286. Det händer när hon ska lämna hemmet,
    färdtjänsten och dagvården.

  287. Anhöriga...

  288. Bara en av sönerna ha kontakt
    med dagverksamheten och hemtjänsten.

  289. Han säger:
    "Jag bävar för att besöka mamma."

  290. "När jag ska gå kan det ta en timme."

  291. Det får det inte göra.

  292. Man säger bara "Nu går jag",
    och så går man. Det gör lika ont.

  293. Smit inte.

  294. Det är något som man ofta ser.

  295. Hon vet inte vad någon heter,
    så presentera dig varje gång.

  296. Dem du har med dig också.

  297. Hon minns utseende
    och känner igen en och ens röst-

  298. -men hon vet aldrig vad jag heter.

  299. Lennart är helt ointresserad
    av andra.

  300. Han bryr sig inte ett dugg om någon.

  301. Här vill jag säga:
    Bli inte irriterad.

  302. Ni kommer aldrig få svar från honom,
    men fortsätt att prata.

  303. Jag ser ju inte er-

  304. -men i min bild har jag ögonkontakt,
    även med er längst bort.

  305. Det är samma bemötande av Lennart.
    Fortsätt prata-

  306. -fastän ni inte kommer att få svar.

  307. Han vill inte ha närkontakt.

  308. Därför måste man alltid, alltid
    tala om-

  309. -när man kommer
    inom hans bekvämlighetszon.

  310. Han har ett ganska långt avstånd.

  311. "Lennart, nu ska jag hjälpa dig.
    Jag kommer att ta dig i handen."

  312. Men rör honom inte om ni inte måste.

  313. Vi vet ju att de här rara personerna
    - om jag får använda det uttrycket-

  314. -är så lätta att klappa på axeln
    och ta i när man går förbi.

  315. Gör inte det med Lennart.

  316. Eftersom han inte vill ha närkontakt
    är det svårt att sköta naglarna.

  317. Han har långa naglar, och han rivs.

  318. Han sitter helst på sitt rum.

  319. Låt dörren vara öppen där det går.

  320. Det bryr han sig inte om.
    Han stänger inte.

  321. Låt dörren vara öppen, och kan ni
    göra saker så han ser och hör er-

  322. -så är han ändå delaktig.

  323. Sen har vi det svåraste
    i vårt samhälle:

  324. Det här med vår omdömesförmåga.

  325. Det är inget som vi har medfött.
    Den ska utvecklas genom hela livet.

  326. Det handlar om att förstå
    och utvärdera situationer.

  327. Både faktiska
    och eventuella situationer.

  328. Det kräver
    att jag har en planeringsförmåga.

  329. Om man kommer till en främmande stad
    försöker man ta reda på lite.

  330. Kan man röra sig överallt?
    Är det säkert?

  331. Var finns det möjlighet
    att ta en buss eller få hjälp?

  332. Vi ska ju lära oss av erfarenheter.

  333. Vi gör ju alla fel.

  334. En gång är okej. Två gånger...

  335. Tredje gången
    ska vi faktiskt undvika.

  336. Vi sätter inte handen
    på en varm platta.

  337. Det har jag redan gjort.

  338. Kanske inte dagligen,
    men flera gånger i månaden-

  339. -är det någon ny situation
    som kan göra mig illa.

  340. Jag syr
    och strör knappnålar överallt-

  341. -så min man har lärt sig att alltid
    ha tofflor med sula på sig hemma.

  342. Det är en typisk sak. Varje gång är
    första gången för någon med demens.

  343. Att förstå konsekvenser
    av mina handlingar.

  344. Att förstå att om jag spottar
    på någon så blir det en reaktion.

  345. Jag hade en anhörig i samtal,
    och hennes mamma spottade.

  346. Hon spottade på personal, på golvet
    och på saker.

  347. Personalen sa: "Du får inte."
    Och dottern sa: "Du får inte."

  348. Men hon förstår inte konsekvensen.
    Hon behöver spotta och gör det.

  349. Ibland förstår man inte
    psykologiska konsekvenser.

  350. "Om jag säger något som inte passar
    så blir det en konsekvens."

  351. Att välja lämpliga
    handlingsalternativ.

  352. Vi ska välja handlingsalternativ
    varje dag.

  353. Den demenssjuka är oftast impulsstyrd
    och gör det som faller en in.

  354. Hur ser det ut för Kerstin?

  355. Aggression, rädsla, sexualitet,
    fysiska behov.

  356. Där ser vi
    när omdömesförmågan sviktar.

  357. Som handledare...

  358. När man får akuthandledning
    gäller det nästan alltid sådant.

  359. Antingen är det aggression
    på boendet-

  360. -eller olika former
    av sexuella uttryck.

  361. Kerstin och Lennart då.

  362. Kerstin förstår inte
    farliga situationer.

  363. Hon bor ju hemma-

  364. -så det är svårt för hemtjänst
    och dagverksamhetspersonal-

  365. -att undanröja det som är farligt.

  366. Hon har flera gånger
    satt saker och ting på plattan.

  367. Hon har gått hemifrån utan att låsa
    och lämnat levande ljus.

  368. Man får prata med anhöriga.

  369. "Vi har sett att på dagverksamheten
    hamnar hon i situationer"-

  370. -"som om det händer hemma
    kan sluta väldigt illa."

  371. Man får försöka undanröja
    det farliga.

  372. Hon kan inte
    dra nytta av erfarenheter.

  373. Det är svårt,
    eftersom hon är så verbal.

  374. Det är ofta så
    att kuratorer är verbala.

  375. Hon uttrycker sig väl,
    och då tänker man inte alltid på-

  376. -att Kerstin gör samma sak
    om och om igen.

  377. Man måste som personal
    ligga steget före och titta.

  378. Dagverksamheten
    ska ju försöka se hemlik ut-

  379. -men titta runt vad mycket
    farliga saker det finns omkring oss.

  380. Hon kan inte välja lämpliga
    alternativ, så för hemtjänsten...

  381. Om Kerstin öppnar garderoben
    tar hon det hon ser eller tycker om.

  382. Det kan vara en spetsblus,
    en glittrande topp-

  383. -eller vinterjackan på sommaren.

  384. Där får man... Där är det
    mer stödjande än stärkande.

  385. Man tar fram två, tre alternativ
    att välja mellan.

  386. Lennart då?
    Här har vi ofta en svår situation.

  387. Han kan inte anpassa sig
    i situationen.

  388. Vad man än ska göra
    kan bli problematiskt.

  389. Ibland går det jättebra.

  390. För dem han har förtroende för och
    tycker om brukar det gå ganska lätt.

  391. Inte alltid.

  392. Det handlar mycket om att lirka.

  393. Jag kan ju inte lirka med långa
    meningar med många instruktioner.

  394. Jag får ta en sak i taget.

  395. Att övertala och att inte bli arg.

  396. Lennart utlöser lätt ilska hos andra.

  397. Vi har inte rätt att bli arga
    på någon som vi vårdar.

  398. Bara på någon
    vi har en relation till-

  399. -som står ut med att jag är arg
    och att det går över.

  400. Det är jag som utbildad
    som ska kunna möta den här Lennart-

  401. -som inte alls
    kan anpassa sig i situationen.

  402. Han gör sexuella närmanden,
    både mot boende och personal.

  403. En del av det vi tolkar
    som sexuella närmanden är inte det.

  404. Han är ganska kort, och några
    av vårdarna är ganska långa kvinnor.

  405. Det är precis lagom att ta i brösten.

  406. Det är bara att sträcka fram handen
    och ta i brösten.

  407. Det är inte ett sexuellt närmande-

  408. -men när han blottar sig eller tar
    någon i skrevet är det en annan sak.

  409. Här är det svårt med hans anhöriga.

  410. Hon vill aldrig prata om det här.

  411. Hon vet om det
    och skäms något förfärligt.

  412. Hon säger: "Har det hänt något?"

  413. Då frågar hon om han har försökt-

  414. -med någon boende, anhörig
    eller personal.

  415. Här handlar det mycket
    om att personalen är konsekvent.

  416. Nej är nej, ja är ja.

  417. Att sätta gränserna tydligt.

  418. "Jag ska hjälpa dig med tvätten.
    Inget annat."

  419. Då är man tydlig.

  420. Moralisera inte.
    Det är inte "snuskgubben".

  421. Det är lätt. Jag hör det ibland.

  422. "Vi har en snuskgubbe där."
    Men vi har inte snuskgubbar.

  423. Vi har patienter, klienter, boende
    eller brukare.

  424. Det här med att han inte
    förstår sociala koder.

  425. Man får förklara för omgivningen när
    man kan - vi kan inte förklara allt-

  426. -men också vara väldigt tydlig.

  427. När maten kommer tar han mat. Är han
    törstig tar han någon annans glas.

  428. Då säger man:
    "Kerstin, varsågod och ta först."

  429. Då har man varit övertydlig, även
    om man räcker fram fatet till henne.

  430. Det fjärde av de fem jagtillstånden
    som jag ska prata om-

  431. -är upplevelse av omvärlden.

  432. Det handlar dels om
    orienteringsförmåga till tid och rum.

  433. Det är det vi ofta testar i början
    för att se om det rör sig om demens.

  434. Det handlar om att skilja
    på yttre och inre stimuli.

  435. Om jag trampar på en sten drar jag
    undan foten för att det gjorde ont.

  436. Det är ett yttre stimuli.

  437. Kurrar det i magen så är det
    ett inre stimuli - jag är hungrig.

  438. Det försvinner ganska mycket ganska
    tidigt hos en del i demenssjukdomen.

  439. Perceptionsförmågan.
    Jag har stavat fel.

  440. Det ska inte heta "preception" -
    det heter "perceptionsförmåga".

  441. Då kan man inte tolka
    det man upplever med sina sinnen.

  442. Jag kommer tillbaka till det
    när det gäller Lennart.

  443. Man uppfattar inte den
    yttre verkligheten för vad den är.

  444. Ni som har jobbat med personer
    som har sviktande omvärldsupplevelse-

  445. -har säkert varit med om spegeln.

  446. Man står där och säger:
    "Men de där två..."

  447. Man kan inte tolka
    att en spegel är en spegel.

  448. Inte heller att tv:n eller fönstret
    reflekterar.

  449. Att uppfatta sin inre värld.

  450. Det jag tänker skapar jag själv.

  451. Jag har ett språk
    och formulerar tankarna i huvudet.

  452. När den här förmågan sviktar
    drabbas man av desorientering.

  453. När det gäller Kerstin
    går hon vilse ibland.

  454. Det var det som gjorde att
    de anhöriga i början blev oroliga.

  455. Hon ringde helt enkelt och sa:
    "Jag vet inte var jag är."

  456. "Herregud, du är ju på Coop.
    Du handlar ju där en gång i veckan."

  457. Det var så det började märkas.

  458. Om hon får gå själv så går hon vilse.

  459. På dagverksamheten
    får man hålla reda på henne.

  460. Annars försvinner hon vart som helst.

  461. Hon håller inte tider.
    Hon har tappat det här.

  462. Det är ingen idé
    att säga att klockan är tolv.

  463. Man får säga: "Nu är det dags."

  464. Det är heller ingen idé att säga:
    "I morgon ska du..."

  465. När är "i morgon"?
    Det säger lika lite som "i går".

  466. Hon kan inte alltid tolka
    vad hon ser.

  467. Det är en klassisk sak
    i offentliga miljöer.

  468. De där ser någotsånär ut-

  469. -men när man har
    stora benjaminfikusar i ett hörn...

  470. Hon tror att någon står där.

  471. En gång blev hon förvirrad och orolig
    när hon gick fram för att hälsa.

  472. Hon hittade ingen hand och trodde
    att han hade amputerat den.

  473. Hon kunde inte tolka det här trädet
    till ett träd.

  474. Lennart hittar inte på boendet.

  475. Inte alls. Det spelar ingen roll.

  476. Även om man säger "Här är ditt rum"
    så kan han gå någon annanstans.

  477. Honom får man följa överallt,
    och han lär inte av erfarenhet.

  478. Han hittar inte. Det ger ingen signal
    av att det här är känt.

  479. Honom får man följa,
    och han har ingen tidsuppfattning.

  480. Han kan komma ut i korridoren
    klockan två på morgonen påklädd-

  481. -eller lägga sig
    kl. 11 på förmiddagen.

  482. Där får man tala om för honom
    vilken tidsbunden aktivitet det är.

  483. "Nu äter vi frukost.
    Det gör vi alla varje morgon."

  484. Då har man hjälpt honom lite
    i den bristande tidsorienteringen.

  485. Ibland säger jag:
    "Spelar det ingen roll - låt bli."

  486. "Låt honom ha sin tidsuppfattning."

  487. Det kan vara ganska skönt för någon.

  488. Han har vanföreställningar.

  489. Jag kan säga det
    även om han inte pratar-

  490. -för att han tidigt
    hade vanföreställningar.

  491. Vanföreställningar är en idé -
    en tanke - som jag har fått om något-

  492. -som inte stämmer med verkligheten.

  493. Det är inte hallucinationer.
    Dem upplever jag med mina sinnen.

  494. De tre vanligaste inom demens
    är att man blir förgiftad-

  495. -att folk tittar och pratar om en
    eller att man blir bestulen.

  496. Han trodde tidigt
    att han blev bestulen.

  497. Han anklagade medboende och personal
    för att ha stulit.

  498. Att han har kvar det märker man på-

  499. -att när man ska bädda eller städa
    hos honom-

  500. -hittar man allt möjligt
    under madrassen.

  501. Han stoppar verkligen in.

  502. Man kan hitta kläder, glasögon
    och foton.

  503. Då är det viktigt...
    Vi kan inte ändra på hans känsla-

  504. -men jag får inte förstärka den och
    fråga: "Tror du att någon stjäl?"

  505. Jag bara ställer sakerna
    på rätt ställe.

  506. Att inte tala om för honom
    att han har fel.

  507. Han kan inte tolka ljud.

  508. Jag är motståndare
    till en massa mobiltelefoner-

  509. -med "Champagnegaloppen", "Mamma Mia"
    och gud vet allt.

  510. Telefoner ska helst vara ljudlösa-

  511. -men då ska man inte
    höra ett brummande heller.

  512. Annars: en signal som alla har
    så att man så småningom kan lära sig.

  513. Man måste se på kroppsspråket om han
    blir orolig och förklara vad det är.

  514. "Det är det som händer."
    Han rycker till.

  515. Dörrklockan reagerar han inte på.
    Det är en vanlig "pling plong".

  516. Man får lära sig.

  517. Man får ha ögonen på Lennart
    och hjälpa honom där det behövs.

  518. Den sista av jagfunktionerna
    jag ska ta upp-

  519. -är en som är oerhört väsentlig.

  520. Det är identitetsupplevelsen.
    Den finns inte med när vi föds.

  521. Det är den vi så småningom
    kallar vår personlighet.

  522. Har ni känt någon länge...
    En del kanske är tillräckliga gamla-

  523. -för att ha varit på reunions
    med klasskamrater.

  524. "Du är dig precis lik!"

  525. Det är det vi tolkar
    som en personlighet.

  526. Vi ska skaffa oss en identitet
    genom livet.

  527. Barnet har begynnelsen, tonåringen
    söker sig fram, som vuxna...

  528. Och sen förstärker vi vår identitet.

  529. I demenssjukdomen
    sker en uppluckring av identiteten.

  530. Första gången
    jag skulle testa någon...

  531. Helt oerfaren frågade jag:
    "Vad heter du?"

  532. Hon sa vad hon hette.

  533. Rätt vad det var sa hon:
    "Var är Alice?"

  534. "Det är du", sa jag lite tvekande.

  535. "Nej. Hon är där ute."

  536. Då sa jag: "Vi kan gå ut och titta."

  537. Det var ju helt fel av mig-

  538. -men hon hade tappat identiteten
    kring sitt namn och vem hon var.

  539. Att förstå sin egen kropp
    tillhör identitetsupplevelsen.

  540. Både hur den är och hur den fungerar.

  541. Det som också tillhör identiteten-

  542. -är vad som påverkar mig
    positivt och negativt.

  543. Det här gör jag utifrån erfarenhet.

  544. Många säger: "Om det här skulle hända
    vet jag vad jag skulle göra."

  545. Då har man en föreställning
    om att det kommer att påverka en.

  546. Vi söker oss
    till positiva situationer-

  547. -och försöker undvika de negativa.

  548. Att veta ungefär hur jag tänker
    och känner i vana situationer.

  549. När det här sviktar kan det bli
    panikreaktion och aggression.

  550. En panikreaktion...

  551. Som psykolog har jag
    träffat personer med panikångest.

  552. Det är oerhört svårt
    att bemöta en person med panik-

  553. -och det sprider sig.

  554. Hur ser det då ut
    för Kerstin och Lennart?

  555. Kerstin är den absolut lättaste.

  556. Hon har en mycket liten nedsättning,
    förutom att hon har svårt för åldern.

  557. Hon sa: "Jag gick ju i pension
    för två år sen."

  558. "Ja."
    "Och nästa år fyller jag fjorton."

  559. Det är ju ganska omöjligt,
    och där lät jag det bara passera.

  560. Men sen sa jag -
    det här var lite tidigare:

  561. "Många går i pension vid 67 år,
    men du gick ju vid 65 år."

  562. Då fick jag in det på rätt spår utan
    att säga: "Du kan inte vara tolv."

  563. Lennart då?

  564. Han har en förändrad personlighet.

  565. Det är värre för anhöriga.

  566. Ulla och han
    har varit gifta i många år.

  567. Hon lärde känna någon som hon blev
    förälskad i och flyttade ihop med.

  568. Hon var städerska och han svetsare.
    Båda var socialdemokrater.

  569. Han var omtyckt och snäll.

  570. Nu sitter han där
    och vill inte ha kontakt.

  571. Hon försöker kyssa honom,
    och han slår bort henne.

  572. Vi som personal har aldrig känt
    den snälla, trevliga Lennart.

  573. Det är den personlighet
    som han har i dag-

  574. -som jag lär känna.

  575. Det kan vara tvärtom också.
    Anhöriga kan säga:

  576. "Här är hon snäll,
    men du skulle känt henne tidigare."

  577. När det gäller förändrad personlighet
    måste man stödja anhöriga-

  578. -och själv acceptera: "Det här
    är den Lennart jag arbetar med."

  579. Han har felaktig kroppshållning.

  580. Han tillhör dem som kan sitta så här
    utan att över huvud taget märka det.

  581. Han kan sitta så att handen är böjd,
    och efter ett tag somnar den.

  582. Då får man ibland sätta ord
    på hans kroppsdelar.

  583. Det är ett sätt att närma sig honom,
    som inte vill att man tar i honom.

  584. "Nu ska jag ta i din hand."

  585. Man kan visa sin hand,
    och man tar hans hand.

  586. När han sitter så här
    bör vi hjälpa honom att räta upp sig.

  587. "Du sitter snett.
    Jag vill hjälpa dig att sitta rakt."

  588. "Nu tar jag i dina axlar."
    Då blir det ganska långsamt prat.

  589. Han har en överdriven självkänsla.

  590. Fast han inte kan säga något
    så pekar han på sig själv.

  591. Ska man hjälpa honom...
    Och så visar han: "Jag kan."

  592. Avslöja honom inte.

  593. Han tror att han kan göra många saker
    som han inte kan.

  594. Man kan inte argumentera med Lennart,
    för man får inget svar.

  595. Han blir bara arg
    och blänger och slår.

  596. Då har jag kommit
    till en sammanfattning-

  597. -av vad jag har sagt.

  598. Jag har tagit upp fem jagfunktioner.

  599. De har andra namn i litteraturen,
    men det är samma innehåll.

  600. Det finns egentligen tolv-

  601. -men en del är svåra att identifiera
    i en demenssjukdom.

  602. De sviktar så tidigt, långt
    innan man ens kommer till utredning.

  603. Det här med att kunna arbeta
    med en människa-

  604. -är att se
    att vi har olika jagfunktioner.

  605. Om man går in i varje jagfunktion...

  606. Man kan göra en så kallad jagprofil.

  607. Man tar de olika och ser:
    Ligger den lågt eller högt?

  608. Är den bevarad?
    Kan jag göra något åt den?

  609. Som personal handlar det om
    att hela tiden växla-

  610. -mellan jagstärkande
    och jagstödjande arbetssätt.

  611. Ibland stärker jag,
    och när den funktionen har sjunkit-

  612. -får jag börja jobba jagstödjande.

  613. När jag gör det
    möter jag ju den sjuka personen-

  614. -utifrån hennes speciella förmågor
    och krav.

  615. Som jag sa:

  616. Jag är expert på andra, men inte
    på den som sitter framför mig.

  617. Det är bara hon som är experten.

  618. Ni sjukvårdsutbildade är experter
    på andras kroppar, men inte på min.

  619. Det är samma.
    Varje person är en individ.

  620. Jag vill se det som... Jag tänker
    så här när jag möter någon.

  621. Det kan vara en klient i terapi,
    en anhörig eller om man ska utreda.

  622. Det är en dörr jag står framför.
    Jag vet inte vad som finns bakom.

  623. Jag öppnar inte dörrarna som ni ser,
    men varje dörr ser olika ut.

  624. Det gör det som finns på insidan
    också.

  625. En del dörrar är vackra,
    en del är gamla och knarriga.

  626. Men där bakom finns det ett liv.

  627. Det är det som är spännande
    med att jobba med det här.

  628. Varje individ som jag möter
    vet jag ingenting om-

  629. -förrän jag har mött henne eller
    honom och kunnat ta reda på det.

  630. Varför är det här så viktigt?

  631. Ni har säkert läst olika metoder -
    reminiscens och validation.

  632. Räcker inte det?
    Nej, det räcker aldrig.

  633. Vi måste ständigt fylla på.

  634. Dels med ren kunskap - det som paret
    från Socialstyrelsen sa.

  635. Dels en grundläggande kunskap,
    som inte alltid finns.

  636. Absolut inte i samhället.

  637. Vi behöver fylla på.

  638. För varje gång vi träffar en patient,
    boende eller klient-

  639. -så lär jag mig något nytt
    och lägger till.

  640. Jag tyckte att den här bilden
    var så fin.

  641. Det är en gammal och en ung hand.

  642. Det spelar ingen roll om en
    har blått hår och piercade ögonbryn-

  643. -och möter Mustafa med mustasch
    från Turkiet.

  644. Eller om gamla Elsa med vitt hår-

  645. -möter den mörkhyade Fatima
    med huvudduk.

  646. Eller om det är
    den stora, tatuerade, starka Egon-

  647. -som jobbar någonstans
    och möter den lilla, svaga Victoria.

  648. Eller om det är så-

  649. -att man kommer från olika länder
    och kulturer och har olika intressen.

  650. Även om jag möter den som inte alls
    tycker och tänker som jag-

  651. -så är det ändå så
    att vi är alla unika.

  652. Varenda en är unik,
    och vi kan alla mötas någonstans.

  653. Vare sig det är på
    den politiska arenan eller i vården.

  654. Vare sig det är i privatlivet
    eller här.

  655. Det vill jag skicka med er
    nu på slutet.

  656. Alla är unika -
    jag är jag och du är du-

  657. -men vi kan mötas
    och alltid hitta något forum-

  658. -där vi möts på lika villkor.

  659. Det är inte så att jag som personal
    är här och den sjuka här.

  660. Om inte han eller hon var sjuk-

  661. -skulle jag inte ha mitt jobb
    inom demensvården.

  662. Jag tackar så mycket för mig. Tack.

  663. Textning: Per Lundgren
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Att stärka jaget vid demenssjukdom

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

När en person får demens påverkas flertalet psykologiska funktioner, så kallade jagfunktioner. Psykologen Birgitta Ingridsdotter berättar här om jagstärkande och jagstödjande förhållningssätt vid demenssjukdom och ger exempel och handfasta tips och råd när det gäller inställning, agerande och bemötande. Inspelat den 3 maj 2017 på Svenska Mässan, Göteborg. Arrangör: Svenska nätverket för demenskunskap.

Ämnen:
Biologi > Kropp och hälsa > Sjukdomar och ohälsa
Ämnesord:
Allmän medicin, Demens, Demenssjuka, Medicin, Nervsystemet, Neurologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Demensdagarna 2017

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Demensdagarna 2017

Carl-Gerhard Gottfries - pionjär inom demensforskningen

Carl-Gerhard Gottfries är en viktig person inom svensk demensforskning. Här berättar han sin historia från 1960-talet till idag, om hur han började forska, om sina upptäckter, kollegorna och om andra intressanta personer inom demensforskningen. Inspelat den 3 maj 2017 på Svenska Mässan, Göteborg. Arrangör: Svenska nätverket för demenskunskap.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Demensdagarna 2017

En demensstrategi för Sverige

Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att ta fram ett första underlag för en demensstrategi för Sverige. Här redogör Frida Nobel och Christer Neleryd för uppdragets innebörd, hur man arbetat med det, vilka problemområden man sett och vilka som är de viktiga fokusområdena. Moderator: Wilhelmina Hoffman. Inspelat den 3 maj 2017 på Svenska Mässan, Göteborg. Arrangör: Svenska nätverket för demenskunskap.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Demensdagarna 2017

Att stärka jaget vid demenssjukdom

När en person får demens påverkas flertalet psykologiska funktioner, så kallade jagfunktioner. Psykologen Birgitta Ingridsdotter berättar här om jagstärkande och jagstödjande förhållningssätt vid demenssjukdom och ger exempel och handfasta tips och råd när det gäller inställning, agerande och bemötande. Inspelat den 3 maj 2017 på Svenska Mässan, Göteborg. Arrangör: Svenska nätverket för demenskunskap.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Demensdagarna 2017

Om tröst och demens

Vad är egentligen tröst? Hör det hemma inom demensvården? Tröstar vi andra som vi själva vill bli tröstade? Christèl Åberg har undersökt dessa frågor i sin magisteruppsats "Aldrig nånsin kan jag vara färdig", en intervjustudie med legitimerad personal i kommunal hälso- och sjukvård. Här presenterar hon uppsatsen, frågeställningarna och slutsatserna. Inspelat den 3 maj 2017 på Svenska Mässan, Göteborg. Arrangör: Svenska nätverket för demenskunskap.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Demensdagarna 2017

Kan vi förebygga demens?

Ingmar Skoog, professor i psykiatrisk epidemiologi, har studerat demens och riskfaktorer för Alzheimers sjukdom under trettio år. Bland annat leder han H70-studierna i Göteborg där man undersökt och följt upp äldre populationer sedan 1971. Här berättar han om sitt arbete och vad man ska tänka på om man vill försöka förebygga demenssjukdom. Inspelat den 3 maj 2017 på Svenska Mässan, Göteborg. Arrangör: Svenska nätverket för demenskunskap.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & biologi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Samhällets utmaningar

Markanvändningen i utvecklingsländer

Mats Sandewall, forskare i skogsresurser vid SLU, berättar om hur vi har sett på skog och mark genom tiderna. Rätt användning av skog och mark kan ge utvecklingsländerna den framåtrörelse de behöver. Moderator: Sverker Olofsson. Inspelat 5 mars på SLU i Umeå. Arrangör: Umeå universitet och SLU.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - sex

Det pirrar i kroppen

Många med intellektuell funktionsnedsättning har liten eller ingen erfarenhet av sex vilket skapar osäkerhet vid intimitet. Samtidigt är omgivningen ofta överbeskyddande. Sexologen Lotta Löfgren Mårtensson talar om problemet.

Fråga oss