Titta

UR Samtiden - Lättlästdagen 2017

UR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Om UR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Föreläsningar och samtal från Lättlästdagen 2017. Den arrangeras i första hand för dem som arbetar med vuxna som har ett annat modersmål än svenska, men är även intressant för alla som är nyfikna på flerspråkighet, begriplighet och vilka grupper som kan tänkas ha nytta av lättlästa texter. Inspelat den 20 oktober 2017 på Citykonferensen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Till första programmet

UR Samtiden - Lättlästdagen 2017 : Språk och integrationDela
  1. Man var tvungen att kunna
    olika språk för att fungera-

  2. -och interagera med alla i staden.
    Språket var nummer ett för honom.

  3. Jag känner en plikt och skyldighet
    att berätta min historia-

  4. -för ett integrerat samhälle.

  5. Jag har hållit över 900 föreläsningar
    sedan 2011.

  6. Jag lever min dröm.
    Jag älskar det jag gör.

  7. Språket är grunden till allt.
    Jag ska ta med er på en resa.

  8. Jag kom till Sverige 1983.
    Mina föräldrar är från norra Irak.

  9. Varför kom vi hit 1983? Vad tror ni?

  10. Vad tror ni?

  11. Saddam, kriget. Exakt.
    Iran- och Irak-kriget bröt ut 1980.

  12. Det varade i åtta år.
    Flera miljoner dog.

  13. Och kriget varade i åtta år.

  14. Min pappa fick redan 1979
    göra militärtjänst.

  15. Kurder hade inget
    med kriget att göra.

  16. Men alla unga män slets från familjen
    för att göra militärtjänst.

  17. Min pappa hade en dotter
    och en fru, min mamma.

  18. Han placerades vid gränsen mellan
    Iran och Irak när kriget bryter ut.

  19. Alla min pappas barndomsvänner dör-

  20. -och han förstår
    att han också kommer dö.

  21. När han får permission tar han sig
    hem och vädjar till sin mamma:

  22. "Skicka inte tillbaka mig.
    Jag vill inte dö. Jag har familj."

  23. Min farmor säger att han måste
    tillbaka, för om han deserterar-

  24. -kommer alla bli avrättade.
    Det visste min pappa.

  25. Han åker tillbaka till sin tjänst
    vid gränsen.

  26. Kriget blir bara värre. Saddam
    använde kurder som förbrukningsvaror.

  27. De placerades längst fram.
    Iran gjorde samma sak.

  28. Och där är min pappa.

  29. En dag flyger en massa plan
    över hans bas och släpper bomber.

  30. Det är kaos och katastrof.

  31. Under infernot tar han
    tillfället i akt och deserterar.

  32. Han flyr. Utan pass, id-handlingar
    och permissionsbrev. Ingenting.

  33. Han försöker ta sig hem.
    Och när jag menar hem...

  34. Saddam lät folk från de norra delarna
    tjänstgöra i de södra delarna-

  35. -och tvärtom. Varför?

  36. För att försvåra för desertörer.

  37. Det var kontroller
    var femte kilometer.

  38. Nu ska desertören försöka ta sig hem.

  39. Han lyckas med nöd och näppe.

  40. Han kommer hem mitt i natten,
    när alla ligger och sover.

  41. Han tar tag i min mamma och syster,
    och ett nyfött barn.

  42. Fem dagar gammal - mig.
    Han knyter fast mig på sin rygg.

  43. Och flyr.
    Han säger inte adjö till sin familj-

  44. -för han får inte bli påkommen.
    Han måste ta sig bort från kriget.

  45. Vi tar oss upp för berget och
    promenerar så långt vi kan komma.

  46. Efter två veckor
    kommer vi till iransk mark.

  47. När min far och mor
    står på bergstoppen-

  48. -ser de att det strilar ner människor
    längs passagen-

  49. -mot en knytpunkt
    som är ett massflyktingläger.

  50. Hundratusentals människor samlas där.

  51. Tusentals tält är uppställda,
    med blå flaggor.

  52. Vad är det för flagga, 1980?
    FN-flaggan.

  53. UNHCR.

  54. Jag pratar inte om det vi ser på tv
    när vi ser människor som har flytt-

  55. -utan för 36 år sedan
    så var vi dem man ser på tv i dag.

  56. Historien har upprepat sig.

  57. När vi kommer ner ser min pappa
    folk utan armar och ben.

  58. De har förlorat anhöriga,
    folk har svultit ihjäl.

  59. När det kommer förnödenheter trampar
    folk på varandra för att få något-

  60. -för att överleva. Min pappa säger:
    "Är vi bara värda det här?"

  61. "Var ligger räddningen?"

  62. Han får veta av en man
    att räddningen inte ligger där.

  63. "Den framtid du söker
    ligger i Europa"-

  64. -"eller i USA och Kanada."

  65. "Där finns en framtid
    för dina barn."

  66. De som hade pengar...
    Eller inte pengar-

  67. -för folk litade inte på
    myndigheter och banker.

  68. Man köpte guld för det man ägde
    och satte det på sina kvinnor.

  69. Guldet var deras bank.

  70. De som inte hade blivit rånade
    under flykten till lägret-

  71. -kunde köpa flygbiljetter och pass-

  72. -men de var bara en bråkdel.
    Vi hade ingenting.

  73. Precis som alla andra.
    Vi ägde bara våra kläder.

  74. Och de var bara trasor.
    Under två veckors tid har min mamma-

  75. -slitit av tygstycken för att göra
    blöjor till ett spädbarn-

  76. -och tvättat barnet i iskalla bäckar.

  77. Så det var det enda vi ägde.

  78. Min pappa såg
    att folk bad till Gud om räddning.

  79. Men han var förbannad
    och trodde inte på Gud.

  80. Han skrek:
    "Ni måste rädda er själva."

  81. Min pappa är en entreprenör.
    Han förlitar sig inte på Gud.

  82. Så han upptäcker något i lägret.

  83. Bland kaoset
    är han den enda som upptäcker-

  84. -en oljetunna.

  85. En övergiven, tom, smutsig oljetunna.

  86. Så han rullar den till vårt tält.

  87. Den är så här stor.

  88. Han står utanför vårt tält och
    tvättar rent tunnan med min mamma.

  89. Febrilt. Min pappa har en idé.

  90. Vad är hans idé?

  91. Jo, han fyller tunnan med vatten
    och kokar upp det. Vad gör de...

  92. ...1980, med vattnet?
    Vad tror ni de gör?

  93. Renar vattnet?

  94. Nästan.
    Vattnet blir rent, men vad tror ni?

  95. Vad dricker de? Te!

  96. Det är en viktig detalj.

  97. Han lånar en samovar,
    en tekonstruktion, av granntältet-

  98. -fyller den med te och går runt
    med en silverbricka och skriker:

  99. "Te! Kom och hämta chai!"

  100. Han blir chaipojke och serverar te.
    Folk suktar efter te i kylan.

  101. Och de betalar för det. Mina
    föräldrar hjälps åt med verksamheten.

  102. Min tre år gamla syster
    är deras första anställd.

  103. Hon går runt och plockar plankor
    i lägret-

  104. -som hon lämnar till pappa.
    För pappa snickrar små pallar.

  105. Av skräp! Han ställer pallarna
    utanför vårt tält.

  106. På morgonen vaknar lägret upp
    till en stor skylt som han har målat.

  107. Där står det: Tehuset.

  108. Folk sitter där hela dagarna
    och betalar mina föräldrar-

  109. -som har öppnat en verksamhet.
    Han får pengar att muta soldaten-

  110. -åka till Teheran
    och smuggla in baklava och sötsaker-

  111. -som han säljer.

  112. Det tar tre månader
    att få ihop pengar-

  113. -att köpa flygbiljetter
    för att lämna Iran.

  114. Vad händer med butiken?

  115. Jamal som var 12-13 år
    och föräldralös-

  116. -blev min pappas högra hand
    och hjälpte mina föräldrar.

  117. När vi lämnade lägret-

  118. -fick han "nycklarna" till butiken
    för att fortsätta med verksamheten.

  119. Som ni vet, under krig och flykt, så
    var det inte en punkt till en annan.

  120. Det var Teheran till Kroatien
    till Italien, tillbaka...

  121. Men till slut landade vi i Sverige
    1983.

  122. När vi kommer svär min pappa på allt-

  123. -att han kommer ge sina barn
    allt det han inte fick.

  124. Hans barn ska inte behöva bli
    plockade från skolan-

  125. -placerade i en gatukorsning-

  126. -med cigaretter och tuggummi
    att sälja.

  127. Som sexåring försörjde han familjen.

  128. Han var mer ute på gatan än i skolan.
    Han började röka när han var 6-7 år.

  129. Han var alkoholist när han var
    10-11 år. Han hade levt på gatan.

  130. Det ska inte ske i Sverige.
    Han svor att han skulle lyckas.

  131. Så han integrerar sig, assimilerar
    sig och blir en del av samhället.

  132. Hur? Via språket.

  133. Han visste
    att det var nyckeln till framgång.

  134. Ingen i Sverige förklarade det.

  135. Nej, min pappa visste detta innan han
    kom. Det var han uppvuxen med.

  136. Varför? För min pappa är född i
    Kirkuk i Irak, Kurdistan.

  137. I denna stad, runt 50-60-70-talet,

  138. -på den tiden, så blomstrade staden.

  139. Det var araber, kurder, turkmener,
    assyrier, judar, kristna, muslimer.

  140. De var så integrerade i staden.

  141. Under min pappas uppväxt-

  142. -var man tvungen att kunna
    olika språk för att fungera-

  143. -och interagera med alla.

  144. Språket var nummer ett
    för att överleva.

  145. När vi landar i Sverige
    var svenska på första plats.

  146. Och på andra plats? Vad tror ni?

  147. Vem sa finska?

  148. Svenska
    på första, andra och tredje plats.

  149. Han sa att svenska var nummer ett.

  150. Det var viktigt.
    Han hade enbart svenska vänner.

  151. Han jobbade på Assa och Volvo,
    och på hotell Statt varje helg.

  152. Vi såg honom knappt. Det var viktigt
    för honom att nå sina drömmar.

  153. Han slet i ett par år,
    och på sitt jobb träffade han Leffe-

  154. -som är pappas bästa vän än i dag.

  155. Under en fikapaus berättade han nåt
    som förändrade allt.

  156. Han hällde upp lite kaffe
    till min pappa och sa:

  157. "Asaad, du vet att i Sverige
    har vi något som kallas"...

  158. -..."den klassiska svenska drömmen."
    -"VA?!"

  159. Han reagerade med chock:
    "Vad är det?"

  160. "Den svenska drömmen är tre saker:
    VVV."

  161. "Har du uppnått dessa är du svensk."

  162. Vad var de tre V:na?

  163. Villa, Volvo och vovve.
    Det är som en kör.

  164. Exakt. Det sitter i bakhuvudet.
    Villa, Volvo, vovve.

  165. Min pappa blir så exalterad
    när han kommer hem.

  166. Han stod i vardagsrummet och var
    så glad över att få bli svensk.

  167. Detta ska göra honom svensk.

  168. Vi barn är så exalterade.

  169. Han står som Columbus
    och ser över horisonten.

  170. Han skriker:
    "Jag ska också ha villa!"

  171. "Jag ska också ha Volvo!"

  172. Vi barn har tjatat om hund
    så vi passar på.

  173. "Pappa, men vovve då?"

  174. "Räcker det inte att ni är hundar?
    Nej, absolut inte!"

  175. Så nej, det fick vi inte.

  176. Vad händer?
    Pappa lägger i en växel till.

  177. Han kämpar, sliter och sparar.

  178. Till slut öppnar han
    sin första verksamhet, en videobutik.

  179. Varför just en videobutik?

  180. Jag kommer från en familj
    bestående av filmintresserade.

  181. Min farfar i Kirkuk jobbade som
    maskinist och tog hand om en biograf.

  182. Den enda fritid min pappa hade-

  183. -ville han vara med
    min farfar i biografen.

  184. Min pappa är uppvuxen med film.
    Han kan film.

  185. Hur många har sett filmen
    "Cinema Paradiso"?

  186. Gud, vad kultiverade ni är!

  187. Ni andra har inte sett nånting!

  188. Det kan jag svära på.
    "Cinema Paradiso", jag ber er.

  189. Ni som har sett den, vad tycker ni?

  190. Jag älskar den. Jag såg två "likes".

  191. Det är en vacker film.
    Varför nämner jag den?

  192. För att min pappa och farfar
    var verklighetens "Cinema Paradiso".

  193. Det var naturligt att öppna
    videobutik, och det gick så bra-

  194. -att han öppnade ytterligare två.
    Han hade tre butiker.

  195. Vissa av dem som kom till Sverige
    samtidigt som oss-

  196. -levde med posttraumatisk stress-

  197. -och med trauman
    som fortfarande bubblade.

  198. Många lärde sig inte ens språket.
    De höll sig hemma-

  199. -och kände sig utanför.
    Men min pappa glömde dem inte.

  200. Så vad gör han? Han anställde dem.

  201. Han glömmer inte bort de sina.

  202. Det går så pass bra
    att han till slut köper sin villa.

  203. Då menar jag inte bara en villa,
    utan "The villa"!

  204. Villan!
    För oss barn, 9-10 år gamla...

  205. Vi har bott som sardiner i ett rum.

  206. Nu får vi varsitt i denna villa.

  207. Föreningslivet börjar på allvar.

  208. Simning, fotboll,
    basket, gymnastik...

  209. Vi blev skjutsade kors och tvärs.

  210. En anekdot:
    Jag var juniormästare i 200 m fjäril.

  211. Man måste lägga ut det.
    Alla pokalerna som ruttnar...

  212. Det var livet.
    Vi levde idyllen och hade allt.

  213. Pappa hade pengar på banken,
    vi hade allt.

  214. Det var mitt livs bästa tid,
    och pricken över i:et:

  215. Pappa glider in på uppfarten
    och stannar med sin splitternya bil.

  216. Vad är det för bil?

  217. Volvo 740 GLT.

  218. Röd! Vi rusar ut ur huset
    och sliter vårt hår.

  219. Wow! Det var som en Ferrari för oss.

  220. Han kliver ur, med sin skinnjacka.
    Han älskar skinnjackor.

  221. Han står utanför och säger:
    "Den är direkt från fabriken."

  222. Det var en väldigt viktig detalj.

  223. Det betydde att han hade lyckats.

  224. Det måste vi ge honom.

  225. Mamma jobbar på dagis, pappa har
    företaget. Allt var perfekt.

  226. Vi hade integrerat oss till max.

  227. Julafton 1993 glömmer jag aldrig.
    Kommer ni ihåg den dagen?

  228. Inte?

  229. Vi säger julafton på 90-talet.
    Det var annorlunda då.

  230. Julafton 1993 snöade det
    så här stora snöflingor.

  231. Jag lovar. Det var helt vitt.

  232. Kalle Anka gick på tv.

  233. Vilken tid på dygnet? Tre.

  234. Vem sa fyra?

  235. Klockan tre.
    I vardagsrummet stod vår julgran.

  236. Den fantastiska granen
    som var extra fint pyntad.

  237. Den nådde taket och lite till,
    krökt vid toppen.

  238. "Pappa, den är för stor."
    "Nej, jag ska ha den bästa!"

  239. Han forcerar in den,
    och den är lite krökt.

  240. Av respekt för stjärnan
    viker han upp den med ett rep.

  241. Sicksack. Julen.

  242. Och under den
    låg en massa julklappar-

  243. -som vi ungar entusiastiskt slet upp.

  244. Frosseri till max. Min pappa sitter
    tillbakalutad i vardagsrummet-

  245. -med julmust i handen.

  246. Det doftar mat från köket.

  247. Julbordet.

  248. Min mamma har fixat det
    sen tidig morgon, och vad är det?

  249. Köttbullar, Janssons frestelse...

  250. ...skinka...

  251. ...prinskorv, vad mer? Knäck.
    Vad sa du?

  252. Sill? Vi hoppar över den biten.

  253. Det var ris, kebab, couscous, bulgur,
    kale pache, ghorme sabzi...

  254. Mammas mat! Lite internationellt.

  255. Den här dagen får vi ett samtal
    som förändrar allt.

  256. Telefonen ringer.

  257. Min pappa svarar,
    och direkt märker man att nåt är fel.

  258. Direkt! Han pratar väldigt högt.

  259. Personen måste bo
    väldigt långt borta.

  260. Han hör inte dem.

  261. Han blir likblek
    och slår knytnäven i väggen.

  262. Vi barn blir rädda,
    gömmer oss och tittar på pappa.

  263. Skraja, rädda.

  264. Vem pratar han med för första gången
    på 13 år? Sin mamma.

  265. Han visste inte
    vem som överlevde kriget.

  266. Glöm dagens
    fantastiska kommunikationer-

  267. -Viber eller vad vi nu ringer med.

  268. Då användes Telia.

  269. Och det kostade 265 kr per minut
    på 80-talet.

  270. Fanns det telefon där?
    Man gick till lokalcenter-

  271. -och lånade telefon.
    Min pappa hade ingen aning.

  272. Röstmeddelanden som vi har i dag...
    Han spelade in det redan på 80-talet.

  273. Kommer ni ihåg kassettband?

  274. På dem berättade han
    vad barnen hette och var vi bodde-

  275. -och smugglade tillbaka dem.

  276. Han hade blivit avrättad
    om han åkte dit.

  277. Vi barn har en massa vänner.

  278. Vi undrade varför de fick 500 spänn
    extra av sina mor- och farföräldrar.

  279. Vi frågade: "Var är våra..."
    "De är döda. Det är bara vi."

  280. Vi var utanför ett immigt fönster
    och försökte se in.

  281. Vi hörde våra föräldrar prata om
    trauma, kris, panik och ångest.

  282. Men vi hölls utanför.
    Nu jagade hans bakgrund i kapp honom.

  283. Hans mamma berättar vad som hade
    hänt. Hela familjen blev fängslad.

  284. Säkerhetspolisen
    separerar kvinnor och män.

  285. De hamnade på varsitt fängelse.

  286. De satt tre respektive fyra år,
    ovetande om varandra.

  287. En faster våldtas och mördas.

  288. Tre år senare släpps de,
    utan beskydd eller inkomst.

  289. Min farmor
    fick ta hand om sina flickor-

  290. -ovetande om att min farfar
    sitter i fängelse.

  291. Han som jobbade i biografen
    blir torterad och nedbruten.

  292. De stoppar in saker i hans
    kroppsdelar, hänger upp honom-

  293. -i flera dagar.
    Sliter ut naglar i fingrar och tår.

  294. Sparkar sönder käken
    så att han blir deformerad.

  295. Fyra år senare släpps han.

  296. När han kommer hem
    möts han av familjen.

  297. Kan ni förstå när de återförenas?

  298. Det var det min pappa fick höra
    på julafton 1993.

  299. Vad händer när han lägger på
    och ser oss barn?

  300. Panik och ångest.

  301. En ångest som han lever med än i dag.

  302. Priset
    för att få komma till Sverige...

  303. ...och priset för min frihet...

  304. Pappa förändras totalt.

  305. Det viktigaste blev
    att ta sig tillbaka dit.

  306. Han var fortfarande efterlyst,
    och det tog två år att planera-

  307. -och smuggla sig tillbaka.

  308. När han kommer tillbaka ger han
    släkt och familj allt han äger.

  309. Men han kan inte betala skulden.
    Ångesten och paniken försvinner inte.

  310. När han är hemma
    äter det upp honom inombords.

  311. Jag har haft två pappor: den
    integrerade och glada entreprenören-

  312. -fram till 1993 och den jag fick
    efter. Ingen vill ha den pappan.

  313. Tack och lov kunde jag förstå
    vad pappa hade lärt mig-

  314. -fram till 1993,
    för det bar jag med mig.

  315. Man ska vara en drömmare
    och en stark person.

  316. Jag lärde mig av min far att språket
    är viktigare än allt annat.

  317. Om vad som hände sen
    kan ni läsa i mina böcker.

  318. Men jag vill landa i
    att alla har en egen historia.

  319. Och alla har
    och kommer gå igenom sorg.

  320. Det viktigaste
    är vad vi gör åt saken.

  321. Nu när vi jobbar med människor-

  322. -som kommer med dessa upplevelser
    i sina ryggsäckar-

  323. -sker integration från båda hållen.
    De ska förstå oss och vice versa.

  324. Jag fick frågan: Vad är svensk
    för dig? Hur blir man svensk?

  325. Det handlar inte vad som är svenskt.
    Vad är kurdiskt?

  326. Vad är libanesisk mat?

  327. Det är saker som definierar en...

  328. Flera ingredienser
    definierar en sak.

  329. Men att jag är svensk eller kurd
    kvittar.

  330. Jag vill bli definierad utifrån
    mitt beteende, inte vad jag är.

  331. Det är transparent.
    Integration kommer från båda hållen.

  332. Om ni frågar mig vad hem är...

  333. ...så är hem för mig inte varifrån
    jag kommer, det är var jag bor.

  334. Det här har alltid varit hem för mig.
    Det är väldigt viktigt.

  335. Nu vet jag inte
    om jag har dragit över tiden.

  336. Jag ser att batterierna tar slut
    där bak. Tack.

  337. Tack. Stående applåd.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Språk och integration

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Arkan Asaad berättar om sin familjs resa, om värdet och vikten av ett eget språk och om språkets betydelse när det gäller integration. Hans berättelse tar sin början i norra Irak och slutar i hans eget liv i Sverige idag, där han arbetar som författare och föreläsare. Inspelat den 20 oktober 2017 på Citykonferensen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Ämnen:
Pedagogiska frågor, Svenska, Svenska som andraspråk och sfi
Ämnesord:
Språk och samhälle, Språkvetenskap, Svenska språket
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Begripliga budskap

Hur ska vi skriva för att det ska bli lättare att förstå? Projektet Begriplig text berättar om sitt arbete med att samla in och sprida kunskap om hur vi ska skriva och förmedla budskap så att de blir begripliga för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Medverkande: Ester Hedin, projektledare, och Torbjörn Lundgren, sakkunnig. Inspelat den 20 oktober 2017 på Citykonferensen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Vad är en pidgin?

Mikael Parkvall, språkvetare på Stockholms universitet, håller en föreläsning om pidgin-språk. Han berättar om hur dessa språk uppstår i kontakter mellan folk som annars inte har något gemensamt språk. Vi får flera exempel och får veta vad som skiljer en pidgin från andra språk. Inspelat den 20 oktober 2017 på Citykonferensen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Språk och integration

Arkan Asaad berättar om sin familjs resa, om värdet och vikten av ett eget språk och om språkets betydelse när det gäller integration. Hans berättelse tar sin början i norra Irak och slutar i hans eget liv i Sverige idag, där han arbetar som författare och föreläsare. Inspelat den 20 oktober 2017 på Citykonferensen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Lättläst litteratur

Vad skiljer en lättläst bok från en traditionell bok? Och vad menas egentligen med lättläst? Lina Nordstrand, förläggare på Vilja förlag och Nypon förlag, redogör här för sin syn på saken. Inspelat den 20 oktober 2017 på Citykonferensen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Ett samtal om läslust

Varför ska vi läsa? Vad lockar till läsning? Och finns det vissa böcker som man bara måste läsa? Ett samtal om läslust mellan Jessika Gedin, programledare och översättare, och Patrik Hadenius, chefredaktör för Språktidningen. Inspelat den 20 oktober 2017 på Citykonferensen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Begriplighet, termer och definitioner

Åsa Holmér, språkkonsult på Terminologicentrum (TNC), talar om vikten av att välja rätt ord. Hon tar upp både vanligare termer och fackspecifika ord. Det är viktigt att skriva begripligt, men hur mycket ska vi förenkla? Ska man skriva barnförlamning eller polio? Likbränning eller kremering? Urin eller kiss? Inspelat den 20 oktober 2017 på Citykonferensen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Mian Lodalen: Att skiva lättläst

Mian Lodalen samtalar med förläggaren Lina Nordstrand om sitt författarskap, regnbågsböcker och vägen in i lättläst skrivande. Hon beskriver sina lättlästa böcker som sitt bidrag till demokratin eftersom var femte person i Sverige idag inte kan ta till sig nyheterna ur en vanlig dagstidning. Alla har rätt till välskriven litteratur! Inspelat den 20 oktober 2017 på Citykonferensen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2017

Ett samtal om adhd

Georgios Karpathakis är författare och grundare av organisationen Underbara adhd. Här samtalar han med sin förläggare om sitt arbete, om framtidstro, om läsning och verktyg för att förstå människor med adhd. Inspelat den 20 oktober 2017 på Citykonferensen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Jämställdhet från siffror till handling

Kan positiv särbehandling vara rätt?

Gustaf Arrhenius, professor i praktisk filosofi, pratar om positiv särbehandling och lika möjligheter vid anställnings- och antagningssituationer. Från seminariet ”Jämställdhet i akademin - från siffror till handling”. Inspelat på Chalmers i Göteborg den 30 januari 2014. Arrangör: Sveriges unga akademi.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Barns sexualitet gör vuxna osäkra

Är det okej att en tvååring onanerar på dagis? Förskolepedagoger efterlyser utbildning och ett gemensamt förhållningssätt. Och en pappa funderar på hur han ska göra för att inte hämma sin dotters sexuella utveckling. RFSU:s frågelåda vittnar om vuxnas funderingar och oro, säger sexualupplysare Maria Bergström.

Fråga oss