Titta

Ramp om historia

Ramp om historia

Om Ramp om historia

Ramp om historia är serien som handlar om perioden från andra världskriget fram till idag. På plats där det hände berättar människor som av en eller annan anledning hamnade mitt i händelsernas centrum. De personliga ödena blandas med spännande arkivbilder och nytaget material från länder som Finland, Lettland och Iran. Ramp om historia är en dramatisk serie om svåra konflikter där man får kunskap om den stora världen genom den lilla människans perspektiv. Programledare: Samanda Ekman. Säsong 3.

Till första programmet

Ramp om historia : Kriminell kärlekDela
  1. Det är svårt att vara homosexuell
    i dag. Det var nog ännu svårare då.

  2. Jag hade antagligen
    tagit livet av mig.

  3. Anders Engqvists metod har av vissa
    kritiker rubricerats som hjärntvätt.

  4. När bilder av män visas
    får patienten en obehaglig el–stöt.

  5. Det var tabu.
    Homosexuella ansågs sinnessjuka.

  6. De var lika illa sedda
    som pedofiler är i dag.

  7. Jag kände mig väldigt ensam.

  8. Jag ringde till fröken Ur
    för att höra en mänsklig röst.

  9. Här är mina senaste bilder.
    De tog jag i går.

  10. Jag heter Tonne och är 20 år.

  11. Jag är könsöverskridare. Jag trivs
    inte med att bara vara tjej.

  12. Jag är JAG.

  13. Någon annan som jag finns inte.

  14. Förr i tiden hade det nog varit svårt
    att leva som jag gör.

  15. Jag undrar hur man fick reda på
    att det var "fel".

  16. Fick man ens veta i skolan
    att homosexualitet existerade?

  17. Eller förutsattes man bara
    leva heterosexuellt?

  18. Det här är en spännande adress
    – Övre Östermalm i Stockholm.

  19. Den 1 april 1943 får polisen
    ett samtal från den här adressen.

  20. En kvinna har trängt in i en lägenhet
    och vägrar gå därifrån.

  21. Poliserna går in i lägenheten.

  22. Där inne ligger två kvinnor
    på en dyschatell.

  23. De väcker kvinnorna. Den ena av dem
    är väldigt full och våldsam.

  24. Hon vägrar gå därifrån.

  25. Hon blir utsläpad.
    Hon skriker: "Hon är bara svartsjuk!"

  26. Polisen förstår då att
    det rör sig om ett svartsjukedrama.

  27. Kvinnorna är sannolikt homosexuella.

  28. I polisrapporten står det:

  29. "Konstaplarna fick uppfattningen
    att de voro perversa."

  30. Det blir världens härva...

  31. Väldigt få kvinnor har åtalats
    för homosexuella handlingar.

  32. Nu stod alltså fem kvinnor åtalade.

  33. Det fick redogöra i detalj
    för hur de haft sex med varandra.

  34. Det verkade som om poliserna
    var väldigt nyfikna.

  35. "Hur gjorde ni, egentligen?!

  36. De skyldiga dömdes till straffarbete,
    "sex månader för otukt mot naturen".

  37. Antalet åtal ökade på 30–talet.

  38. Från mitten av 30–talet
    ökade antalet åtal mot människor–

  39. –som begick såna här handlingar.

  40. Homosexuella var tvungna
    att ljuga för omgivningen.

  41. Grannar och portvakter rapporterade
    ibland till polisen om de misstänkte–

  42. –att någon var homosexuell.
    Ofta ledde det till åtal.

  43. Jag var dökär i henne.

  44. Men jag visste ju inte hur man
    gjorde, det fick man ju inte reda på.

  45. Jag målade tavlor av henne
    och satte upp dem på väggen.

  46. Min syster retade mig
    och sa att jag var pervers.

  47. Pappa och mamma sa aldrig något,
    men de måste ju ha vetat.

  48. Jag vågade inte säga något.

  49. Jag tordes inte riskera
    att mista någon.

  50. I Humlegården fanns flera pissoarer
    som besöktes av homosexuella män.

  51. I en pissoar
    inrättade polisen ett bevakningsrum.

  52. Det fanns ett tvättrum. I dörren till
    pissoarutrymmet fanns ett titthål.

  53. Där stod två konstaplar och kikade.

  54. De arresterade dem
    som råkade "komma i vägen".

  55. I rätten vittnar de två konstaplarna
    om vad de har sett i titthålet.

  56. De beskriver i detalj
    vad de har sett.

  57. Hur karlarna hållit i varandras
    styvnande manslemmar osv.

  58. Hur viktigt tyckte de att det var?
    Hur tänkte deras chefer?

  59. De var beordrade att stå där för att
    på alla sätt stävja homosexualitet.

  60. Man försökte
    att trycka tillbaka homosexualiteten.

  61. Jag var föremål
    för något slags spaning.

  62. Jag är övertygad om
    att min telefon avlyssnades.

  63. Jag skämtade med vänner: "Nu måste
    vi sluta för nu lyssnar Säpo på oss."

  64. Om man är homosexuell, så iakttar
    man förstås tredubbel försiktighet.

  65. Hela tidsandan
    var ju emot homosexualitet.

  66. Jag var ju tjänsteman
    med viktiga funktioner på UD.

  67. Jag hade alla skäl i världen att
    vara försiktig med mina kontakter.

  68. Jag undrar
    hur kvinnorna hittade varandra.

  69. Hur levde man
    när kärleken väl var besvarad?

  70. Nu är det stängt.

  71. Gasen är avstängd.

  72. Då är det bara att sticka.

  73. I flickskolorna på den tiden–

  74. –höll många av lärarinnorna ihop
    två och två – i hemlighet.

  75. De bodde på samma ställe.
    Det var inget konstigt.

  76. Två väninnor kunde ju inte ha sex
    med varann. De var ju inte skapta så.

  77. Man kunde dansa tillsammans på
    dansbanor, gå armkrok och kramas.

  78. Det var inget märkvärdigt med det.

  79. Här kommer småklasserna.

  80. Här låg gymnastiksalen.
    Den var lika stor som bönesalen.

  81. Jag vet inte om man kan kika...

  82. Det ser ut som en ribbstol.

  83. När märkte du att du var lesbisk?

  84. När jag var tre år.

  85. Min mamma hade en vän som hade
    två döttrar. De spelade ofta kort.

  86. Jag blev stormkär i den ena dottern,
    trots att jag bara var tre år.

  87. Jag ville alltid
    att hon skulle komma in till mig–

  88. –men de skickade alltid in den andra
    systern. "Nej, då kan det vara..."

  89. Jag har vetat hela tiden, men man
    fick ju inte tala om sånt där.

  90. Att jag var förtjust i ena dottern
    tyckte min mamma var sött och näpet.

  91. –Fick de veta att du var lesbisk?
    –Nej, varken pappa eller mamma.

  92. Min syster måste ha förstått det,
    men vi talade aldrig om det.

  93. När jag blev äldre... Jag trodde
    själv att det var något fel på mig.

  94. Jag måste hitta någon, tänkte jag.

  95. Alla skulle gifta sig,
    det hörde ju till.

  96. Jag var ute och jagade någon
    som jag kunde gifta mig med.

  97. Det hände
    att vi kramades och kysstes–

  98. –men om man gifter sig,
    så tillkommer ju andra saker...

  99. Jag backade ur flera förhållanden.

  100. Hur kom det sig
    att du ändå gifte dig?

  101. Jag ville inte bli
    en ensam gammal nucka.

  102. Han hade många trevliga bekanta...

  103. Du skulle kanske inte bli accepterad
    om du inte hade gift dig?

  104. Nej, det hade jag inte blivit.

  105. Efter avkriminaliseringen trodde
    många på en mer tolerant inställning–

  106. –men det blev precis tvärtom.
    På 50–talet kom en våg av homofobi.

  107. Man var rädd för att unga pojkar
    på glid skulle förstöras.

  108. Man var rädd för att homosexuella
    skulle visa sin perversion öppet.

  109. Det kunde man inte alls acceptera.

  110. Det skrevs i tidningar
    och det bildades föreningar.

  111. "Vi måste skydda samhället
    från den homosexuella faran."

  112. "Vi måste skydda ungdomen
    från homosexuella."

  113. "Vi måste hindra att homosexuella
    uppträder öppet i samhället. "

  114. Homosexuella hängdes ut i medierna.

  115. Det spred skräck bland homosexuella
    och verkade återhållande.

  116. Ingen vågade vara öppet homosexuell
    på 50–talet.

  117. Under vissa perioder på 50–talet
    kände jag mig väldigt ensam.

  118. Jag var hög tjänsteman på UD, men
    när jag kom hem kände jag mig ensam.

  119. Jag ringde ibland till fröken Ur
    för att höra en mänsklig röst.

  120. Vad hade hänt om du hade berättat?
    Hade du fått behålla jobbet?

  121. På arbetet kunde man inte säga nåt.
    Jag jobbade på kammarrätten då.

  122. Homosexuella fick inte vara kvar
    De blev avskedade på något sätt.

  123. Det hade nog varit svårt
    att leva som jag gör i dag.

  124. Jag hade antagligen
    tagit livet av mig.

  125. Om du hade varit 20 år i dag...

  126. Hur tror du
    att ditt liv hade sett ut då?

  127. Det kan man inte veta.

  128. –Jag kan ju vara öppen.
    –Du är så ung.

  129. Jag var ju ung på stenåldern.

  130. –I dag chansar vi för fulla muggar.
    –Javisst.

  131. Det skulle jag också göra
    om jag var ung i dag.

  132. Hur tog det slut med din man?

  133. Han tyckte nog inte
    att jag var så sexig!

  134. Vi skildes i samförstånd.

  135. Vi gled ifrån varandra.

  136. Vi passade inte ihop.

  137. Vilken tur vi hade med vädret.
    Peppar, peppar.

  138. Hur kom du kontakt
    men den lesbiska klubben Diana?

  139. Jag satte in en annons för att komma
    i kontakt med lesbiska människor.

  140. Jag undertecknade med "Brunnen".

  141. Boken "Ensamhetens brunn"
    handlar om en bisexuell människa.

  142. Den gick naturligtvis från den ena
    till den andra, lite under bordet.

  143. Tidningarna tog ju inte emot
    såna här annonser.

  144. Jag skrev att jag sökte en brevvän
    och undertecknade med "Brunnen".

  145. Jag fick ett par stycken svar. En av
    tjejerna kände till klubben Diana.

  146. –Hur kändes det när du kom dit?
    –Spännande.

  147. Jag fick uppge vem man jag var och
    vem som hade rekommenderat mig.

  148. Man dansade till en vev–grammofon.

  149. Allt var väldigt hemligt.
    Alla medlemmar hade fingerade namn.

  150. Man blev rekommenderad av någon
    som redan var med i klubben.

  151. Det vi kräver av samhället
    är givetvis lika rättigheter.

  152. Man måste sluta diskriminera oss
    genom olika lagar.

  153. På 60–talet fanns väldigt få ställen
    där homosexuella kunde träffas.

  154. Däremot fanns det en förening
    som startade 1950.

  155. Man hyrde lokaler ute på stan.
    Drömmen var förstås en egen lokal.

  156. Här låg den första egna lokalen,
    klubb Timmy.

  157. För många var Timmy första kontakten
    med en homosexuell gemenskap.

  158. De hade inte vågat ta
    dessa kontakter tidigare.

  159. Många gick flera varv runt kvarteret
    innan de vågade gå in.

  160. Många tvingades leva ett dubbelliv.

  161. Det fanns en en ständig rädsla
    för att bli upptäckt.

  162. Det stora spöket på den tiden
    var rädslan för att bli upptäckt.

  163. Man trodde att världen
    skulle gå under om man blev upptäckt.

  164. För många var självmord
    en av utvägarna.

  165. Så allvarligt var det.

  166. Anders Engqvists metod har av vissa
    kritiker rubricerats som hjärntvätt.

  167. Den homosexuelle får titta på bilder
    från en stillbildsprojektor.

  168. Här finns bilder på män som den
    homosexuelle själv fått välja ut–

  169. –och bilder på kvinnor.

  170. När bilder av män visas
    får patienten en obehaglig stöt–

  171. –via ett par elektroder på armen.

  172. När en kvinna visas bryts
    strömmen och obehaget försvinner.

  173. Behandlingen pågår en timme
    dagligen under en månad.

  174. Resultatet för de två män
    som prövat metoden har varit gott.

  175. Den ene är i dag gift, den andre
    är förlovad med en flicka.

  176. Mot bakgrund av alla rädslor–

  177. –så kändes det fantastiskt
    att få demonstrera.

  178. Det var en otrolig känsla.

  179. Vi gjorde något som hade varit
    helt otänkbart några år tidigare–

  180. –något som man aldrig
    trodde att man skulle göra.

  181. Det var en ovanlig demonstration.

  182. Homosexuella män och lesbiska
    kvinnor demonstrerade gemensamt–

  183. –för homosexuell frigörelse
    och rätten att bli accepterade.

  184. Alla känner någon som är homosexuell.

  185. Homosexuella finns överallt
    i samhället och inom alla yrken.

  186. De politiska ledarna
    kommer inte att lösa våra problem.

  187. Vi har börjat organisera oss
    och kräver våra rättigheter.

  188. Jag vill tala om för hela världen
    att jag är kär i Wille

  189. När han sitter och gnider på sin
    fiol är han världens sötaste kille

  190. är han världens sötaste kille

  191. Willes farsa har sagt att han aldrig
    vill se oss ihop nån mer gång

  192. Men vi träffas varje kväll ändå
    och låtsas spela pingpong

  193. Kuratorn har sagt att det här
    är bara en fas som vi går igenom

  194. Men om den går över har jag
    ingen lust att leva utan honom

  195. att leva utan honom

  196. Lesbisk kamp är allas kamp...

  197. Man ville bli sedd som normal–

  198. –men på 60– och 70–talet handlade
    det även om att slå tillbaka.

  199. Onkel Tom–andan var över...
    "Jag är snäll. Slå mig inte."

  200. I stället var det: "Jävlar anamma!
    Här kommer jag. Flytta på er!"

  201. "Den här marken är min
    lika mycket som din."

  202. Vi ville visa en ny bild
    av homosexuella.

  203. Vårt arbetsmaterial var vi själva.

  204. Vi gick ut på gatorna och visade oss,
    helt enkelt. Vi var den nya bilden.

  205. Aldrig, aldrig, aldrig ge vi upp...

  206. Det var här det hände för 25 år sen.

  207. Vi tog oss till Socialstyrelsen
    och genomförde en ockupation.

  208. När jag hade varit chef i tre veckor,
    sa medarbetarna–

  209. –att Socialstyrelsen kan komma att
    ockuperas under frigörelseveckan.

  210. Kärlek måste vi ha

  211. Vi förde ett väldigt oljud
    för att väcka uppmärksamhet.

  212. Vi hade visselpipor
    och vi sjöng sånger.

  213. Personalen kunde ju inte jobba
    på grund av allt oväsen.

  214. De alarmerade generaldirektören.

  215. Jag frågade vad det handlade om.

  216. Under fem års tid hade man försökt
    att övertyga Socialstyrelsen om–

  217. –att homosexualitet
    INTE är en sjukdom.

  218. Hon lyssnade på vad vi hade att säga.

  219. Hon lovade att ta upp det här
    med andra nordiska länder.

  220. Sverige
    kunde inte ensidigt avskaffa lagen.

  221. De trodde inte riktigt på mig, men vi
    beslutade att träffas var 14:e dag–

  222. –för att stämma av med varandra.

  223. Två månader senare avskaffades
    homosexualitet som diagnos.

  224. Det var en fantastisk framgång.

  225. För första gången uppstår
    en synlig homosexuell kultur–

  226. –med tidningar och träff–ställen.

  227. Sen dess har den homosexuella
    kampen gått fort framåt.

  228. Snart ska det avslöjas
    vem som blir "årets homo".

  229. Här står med tydliga bokstäver:

  230. Sverker Åström!

  231. Det är en enormt positiv utveckling
    – men man får inte missta sig.

  232. Det förekommer fortfarande många
    fördomar och förutfattade meningar–

  233. –och hatiska och homofoba stämningar.

  234. De hatiska stämningarna märks när
    homosexuellas rättigheter diskuteras.

  235. En av de hårdaste striderna
    gällde partnerskapslagen 1995.

  236. Adam och Adam...

  237. Eva och Eva...

  238. Den var en rysare
    från början till slut.

  239. Det var på håret att vi inte fick
    igenom förslaget om partnerskap.

  240. Detta är icke normalt.

  241. Detta går inte heller – men detta
    är normalt. Så enkelt är det!

  242. Maranata–anhängare demonstrerade
    mot homosexuella. Polisen ingrep.

  243. Det fanns religiösa rörelser
    som bad motbön–

  244. –för att nedkalla Herrens förbannelse
    över dessa "misshagliga personer".

  245. Men det gick – och det blev jubel på
    läktaren när klubban föll i bordet.

  246. Talmannen dröjde lite grann och sa:

  247. Omröstningen har utfallit
    med 171 ja–röster mot...

  248. Meningsyttringar från åhörarläktaren
    är icke tillåtna.

  249. Ett fyrfaldigt leve
    för Anna och Britt... Leve de!

  250. Sen dess har allt fler homosexuella
    vågat komma ut.

  251. Med öppenheten har angreppen ökat.

  252. De senaste åren har hatbrotten
    mot homosexuella fördubblats.

  253. Man kan inte göra skillnad på folk
    utifrån vem eller vilka de lever med.

  254. Alla människor har lika värde,
    oavsett läggning, ålder, bostad...

  255. Jag förstår inte att man
    inte kan acceptera folk som de är.

  256. Det handlar ju bara om kärlek.

  257. Vi är inte perverterade
    bara för att vi älskar.

  258. Svensktextning: Jonas Beckman
    (c) Sveriges Televasion AB 2005

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Kriminell kärlek

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

På 1970-talet började långsamt villkoren för de homosexuella att förbättras, och äntligen kunde de våga visa sin kärlek öppet. Från att ha varit kriminellt ledde kampen 1979 till att homosexualitet avskaffades som sjukdomsdiagnos och att partnerskapslagstiftningen infördes 1995. Vi möter 90-åriga Märta Möller och 88-åriga diplomaten Sverker Åström som båda fått smyga med sin homosexuella läggning. Vi möter även den unga tjejen Tonne Fridell som berättar om sina tankar kring homosexualitet.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > HBTQ
Ämnesord:
Hbtq, Historia, Homosexuella, Samhällsvetenskap, Sociala frågor
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9, Gymnasieskola

Alla program i Ramp om historia

Säsong 3
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRamp om historia

Nazismen i Sverige under andra världskriget

Under andra världskriget var nationalsocialismen i Sverige utbredd och accepterad.

Produktionsår:
2005
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRamp om historia

Kriminell kärlek

Hur var det att vara homosexuell i mitten av 1900-talet?

Produktionsår:
2005
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRamp om historia

Finska krigsbarn

När Sovjetunionen 1939 anföll Finland valde många föräldrar att skicka sina barn till Sverige.

Produktionsår:
2005
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRamp om historia

Folkhemmets baksida

Under lång tid i Sverige placerades icke-önskvärda personer på mentalsjukhus där de utsattes för elchocker, steriliseringar och lobotomi.

Produktionsår:
2005
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRamp om historia

Irans religiösa revolution

Sedan revolutionen i Iran 1979 har hundratals kvinnor tvingats leva gömda i Sverige.

Produktionsår:
2005
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRamp om historia

Bakom järnridån

Efter andra världskriget lade Sovjet flera länder i Östeuropa under sig vilket stängde länderna från väst.

Produktionsår:
2005
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRamp om historia

Sverige under kalla kriget

Under 40 år spanade svenska militärer ut över Östersjön. Flygplan stod redo och kustartilleriet övade år efter år för att kunna stå emot en rysk invasion som aldrig kom.

Produktionsår:
2005
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Gymnasieskola
Beskrivning
Visa fler

Mer grundskola 7-9 & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Samernas tid - sydsamiska

Stölden av Sápmi

Sápmis 1900-tal är omtumlande. I Sovjetunionen förs en hård assimileringspolitik gentemot östsamerna och Stalins terror skördar många liv. I väst börjar den storskaliga utvinningen av Sápmis naturtillgångar. Skogen, malmen och vattenkraften gör Sverige till en rik nation. Exploatörerna rättfärdigar sina handlingar med hjälp av rasforskningen. Fram till sent på 1900-talet placeras samiska barn på internatskolor där deras samiska identitet och språk utarmas. Samerna mobiliserar sig under de sista årtiondena före millennieskiftet och det leder till att de första sametingen bildas.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Min samiska historia - teckenspråkstolkat

Som en främling i eget land

Sara-Elvira är 17 år och har alltid känt till sin familjs historia men inte pratat så mycket om den. Hennes förfäder var några av dem som tvingades lämna sitt hem i norra Sapmi och drabbades av tvångsförflyttningar under tidigt 1900-tal. De hamnade till slut i Jokkmokk där nu Sara-Elvira och hennes föräldrar och farföräldrar bor. Sara-Elvira träffar sin farfar som berättar om hur tvångsförflyttningarna påverkar honom än i dag. Trots att även han är född i Jokkmokk känner han sig ibland som en främling där. Lite som att vara en främling i eget land.