Titta

UR Samtiden - Möt Kitty Crowther - Almapristagare 2010

UR Samtiden - Möt Kitty Crowther - Almapristagare 2010

Om UR Samtiden - Möt Kitty Crowther - Almapristagare 2010

Kitty Crowther, illustratör och författarre, är 2010 års mottagare av Almapriset, barnbokspriset till Astrid Lindgrens minne. Serien innehåller Kitty Crowthers Almaprisföreläsning. Juryledamoten Ulla Rhedin presenterar juryns motivering till varför Kitty Crowther fick priset. Johanna Lindbäck från bloggen bokhora.se leder ett samtal med Kitty Crowther. Vi får i en intrevju träffa Kittys svenska mamma Marianne Westin från Oxelösund som berättar hur den nu prisbeslönta barnboksförfattaren var som barn. Kitty är i dag bosatt i Belgien. Hon får priset bland annat för att hon inte drar sig för att prata om döden, om sorg och saknad. Kitty Crowther beskriver det själv i samband med sin Almaprisföreläsning som att hon håller barnet i handen hela vägen ner och upp igen. Hon pratar också mycket öppenhjärtigt om hur hennes hörselskada har påverkat henne genom livet, från isolering som barn till något hon i dag som vuxen är glad för, för att det har gett henne en särskild förmåga att lyssna på världen. Kitty Crowther skriver sina barnböcker på både engelska och franska.

Till första programmet

UR Samtiden - Möt Kitty Crowther - Almapristagare 2010 : Samtal med Kitty Crowther om hennes författarskapDela
  1. Tack, Kitty.

  2. Tack. - Jag vill börja
    med en sportfråga, Kitty.

  3. Jag skojade. Vinnaren meddelades
    på bokmässan i Bologna.

  4. Hur kändes det att höra sitt namn?

  5. Jag fick faktiskt veta det
    tre timmar tidigare.

  6. Fick du? Så du hade ett pokeransikte?
    "Vem kommer att vinna?"

  7. Gå till frisören, köpa skor
    och klä sig snyggt.

  8. Det var underbart att ha
    de tre timmarna för mig själv.

  9. De var väldigt tydliga.
    Ring inte familj, vänner, ingen.

  10. -Lydde du?
    -Ja.

  11. Erik Titusson
    gjorde en fantastisk gest.

  12. Jag kan lite teckenspråk. Han gjorde:

  13. "Jösses. Han är verkligen allvarlig."
    Så det var tre timmar för mig själv.

  14. Jag blev tårögd.
    Det var så känsloladdat.

  15. Ni ska veta att min son Theodore sa:

  16. "Om du inte tilldelas priset
    behöver du inte komma hem."

  17. När Larry Lempert meddelade mig.
    tänkte jag:

  18. "Ja, jag kan åka hem! Härligt!"

  19. Det var ett skämt, förstås.

  20. Nu kunde jag åka hem och säga
    till Theodore: "Där ser du."

  21. Det var jättekul.

  22. Väntade du dig det? Var du förvånad?

  23. Självklart. Belgien
    nominerade mig för tre år sen-

  24. -och Tyskland för två år sen.

  25. Och i år. Jag blandar ihop åren. Det
    är ingen fara om ni inte hänger med.

  26. Innan så skulle jag aldrig
    ha funderat på det-

  27. -för det finns så många...
    Vi är 167.

  28. Jag vet hur det är när man sitter i
    juryn. Det är vad som gäller just då.

  29. Ibland är man oense och...
    Det är... Man vet helt enkelt inte.

  30. Det var märkligt för tecknen
    fanns där. Folk frågade om det.

  31. Andra året var det ingen som frågade.
    Jag tänkte inte ens på det.

  32. Men i år undrade alla
    när vinnaren skulle koras och när...

  33. "Kom igen. Låt mig vara."
    Jag blev alltmer medveten om det.

  34. Jag satt och tänkte på det.
    "Kanske, kanske. Nej, absolut inte."

  35. Det gick i vågor.
    Det var väldigt känsloladdat.

  36. Även om jag hade tre timmar
    att koppla av på-

  37. -vilket jag självklart inte gjorde...

  38. När jag stod på scen och fick ställa
    mig upp och höll mitt lilla tal...

  39. ...och benen gick så här.

  40. "Fan ta er. Kan ni stå stilla?"

  41. Du kallar dig för historieberättare.

  42. Har du en berättelse
    som du ständigt återvänder till?

  43. Det var intressant.

  44. Min vän Anne Herbauts
    talar mycket om tiden.

  45. Det stora ämnet att tiden går och...

  46. Jag har nog flera. Jag återvänder
    till relationer, för det gillar jag.

  47. Och troligtvis ensamhet. Jag har
    läst så många vackra böcker om det.

  48. Jag var ensam som barn
    på grund av mitt hörselproblem.

  49. Det blir det normala,
    att vara utanför-

  50. -och man försöker gissa
    vad som pågår och vad folk säger.

  51. Jag var alltid förvånad
    över hur vuxna kunde le-

  52. -och säga nåt jättehemskt.

  53. Eller när de inte log
    och sa nåt väldigt gulligt.

  54. "Jag förstår inte."

  55. Jag höll vuxna på avstånd
    och var mer på barnets sida.

  56. Det förvånar mig att höra att många
    av mina vänner har så få minnen-

  57. -från barndomen och tonåren.
    Jag minns dem så tydligt.

  58. Till och med de långa timmarna
    när jag var uttråkad.

  59. Det är viktigt att vara uttråkad.
    Det är då man är kreativ.

  60. Använder du minnen i berättelserna?

  61. Ja, absolut. Absolut i min vision.

  62. Jag har en liten flicka inombords
    som ber mig berätta vissa historier.

  63. Ibland kunde jag stå framför
    min bokhylla och titta på böckerna.

  64. Jag letar efter en specifik bok
    men jag kan inte hitta den-

  65. -för jag måste skriva den.

  66. Då går jag tillbaka och börja arbeta,
    för jag letar efter nåt.

  67. Hur ser din process ut? Du sa att du
    illustrerar, skriver, illustrerar.

  68. Men när du får själva idén, börjar
    det med en text eller ritar du nåt?

  69. Så inser du att det kan bli nåt.
    Hur arbetar du?

  70. Jag tror att jag alltid inspirerats
    av målningar, teckningar, konst-

  71. -folk som går över gatan. Jag är jämt
    uppmärksam på omgivningen.

  72. Den där kvinnan bär på en väska.
    Vad har hon i väskan? Vart ska hon?

  73. Vem har suttit på den stolen?
    Mitt sinne fabulerar historier.

  74. Troligtvis på grund
    av mina hörselsvårigheter.

  75. Man fyller huvudet med berättelser
    för att komma undan tystnaden.

  76. Man håller sig sysselsatt.

  77. Men jag inser hur starkt jag påverkas
    av andra berättare-

  78. -nån annans teckning eller målningar.

  79. Det är en summa av det jag gillar.
    Sånt som intresserar mig.

  80. Hur det går till? Jag vet inte.
    Det är lite magiskt.

  81. David Lynch sa nåt intressant apropå
    var han fann sin inspiration.

  82. Han utövar zenmeditation.
    Jag har glömt den rätta termen.

  83. Han går och fiskar vid floden. Man
    kan självklart fånga fisken vid ytan.

  84. Han kallar dem för fiskidéer.

  85. Du kan ha arkitektur,
    matematik, sånger-

  86. -och man kan helt enkelt fånga dem.

  87. Men om man väntar längre
    och har tålamod-

  88. -så kan man fånga dem som
    är djupare ner, de stora fiskarna.

  89. De konstiga fiskarna. Därför behöver
    jag tid att inte göra nåt. Bara...

  90. Låta tiden gå... Och sen
    börjar jag plötsligt att rita.

  91. Och följer nån idé.
    Man upptäcker saker under tiden.

  92. Man ritar en linje och... "Åh, okej,
    jag ritar åt det hållet..."

  93. "Okej."

  94. Jag är inte schizofren.

  95. Man tar sig an det man har i huvudet
    och i handen.

  96. Jag talade med en vän om sa:

  97. "Du är konstnär.
    Du kan rita det du har i huvudet."

  98. Det stämmer inte.
    Jag anser inte det i alla fall.

  99. När man väl ritar så har det inget
    att göra med det man har i huvudet.

  100. Det är som en impuls och sen...

  101. ...tar jag in en huvudperson,
    som en regissör.

  102. Det är precis som barn gör.
    Jag leker.

  103. Jag sitter vid bordet
    och har två personer-

  104. -och de träffas.
    Det är därför jag är berättare.

  105. "Vad gör du här?"
    "Jag vet verkligen inte."

  106. Man leker fram det. Sen vänder
    man till nästa sida. Det är som...

  107. ...att gå i skogen.
    Den riktiga skogen. Livet.

  108. Man tar vänster hand.
    Sen börjar jag teckna höger.

  109. Vänster text.
    Höger teckning. Vänster text.

  110. Jag gör så för att jag använder
    skissböcker. De är redan i bokform.

  111. Böcker har dubbla sidor.
    De är kopplade till två bilder.

  112. Vissa unga illustratörer
    vet inte det här.

  113. De vet inte att rytmen är hela boken,
    det är hela historien.

  114. Det räcker inte att illustrera
    och låta en grafiker sätta in text.

  115. Man måste tänka på
    sekvenserna och rytmen-

  116. -och att inte vara enformig
    när det gäller layouten.

  117. Så man har en varierad layout.

  118. Tänker du på föräldrarna
    när du skriver?

  119. Som förälder vet du att barn vill
    höra berättelsen om och om igen?

  120. Man kan tröttna på berättelsen.

  121. Tänker du på det när du gör böckerna?
    Att du har nåt åt föräldrarna?

  122. Det gör jag faktiskt inte. Ledsen.

  123. Man ska vara försiktig
    och inte tänka för långt framåt-

  124. -för då börjar det bli en produkt
    och det blir för behärskat.

  125. Jag talade med en illustratör som sa:

  126. "Jag gör en bok åt barnen.
    Sen gör jag en bok åt kritikerna."

  127. "Och sen en åt barnen."
    Jag gillar inte den tanken.

  128. -Vilket tyckte han var roligare?
    -De han gjorde åt kritikerna.

  129. Men jag ska inte avslöja vem det är.
    Om ni inte har nåt att...

  130. Jag tror faktiskt att den första
    som jag gör boken åt är åt mig.

  131. Åt den där lilla flickan.

  132. Under tre eller sex månader
    arbetar man med boken.

  133. Man öppnar en dörr
    och går in i berättelsen.

  134. Man lever berättelsen. Under tre
    månader lever man med karaktärerna.

  135. Just nu håller jag på med boken
    "Den lille mannen och Gud."

  136. Jag är ständigt på jakt. "Jag kanske
    kan använda det, eller ha ljuset så."

  137. "Det där trädet var inte illa.
    Kan jag få in det på nåt sätt?"

  138. Livet är rätt magiskt-

  139. -för det finns knappt några
    tillfälligheter. Det bara poppar upp.

  140. "Visst, så där kan jag göra."

  141. Jag njuter mest
    av själva skrivprocessen.

  142. Jag har aldrig sett mig själv
    som en författare-

  143. -eftersom jag har så svårt
    att skriva felfritt.

  144. Franska är så svårt. Engelska också.

  145. Det är jobbigt att skriva,
    och det gillar barnen att höra.

  146. -De frågar: Skriver du felfritt?
    -Nej, det gör jag inte.

  147. Vi har korrekturläsare.

  148. Och jag gillar den tysta rösten
    som man har i huvudet.

  149. Jag gör inte böcker
    som ska visas upp på håll.

  150. Jag jobbar med ett avstånd på 30 cm.

  151. Jag gillar den varma känslan
    av att vara med barnet.

  152. Jag gör inte böcker
    man kan läsa på håll.

  153. Vissa böcker funkar väldigt bra,
    de har en bra rytm.

  154. Berättelsen om grodan:
    "Sov gott, lilla groda".

  155. Det är en bok
    som passar för högläsning.

  156. Vissa böcker är svåra att läsa högt,
    för det är ett slags tyst, mjukt...

  157. Jag är svag för mjuka ord.

  158. Ulla du sa att även de vuxna har nåt
    att hämta i Kittys böcker-

  159. -att man inte måste vara tre år
    för att uppskatta boken.

  160. Vad tror du
    gör dem lämpliga för vuxna?

  161. Jag tror att de har en djupare nivå.
    - Man kallar det...

  162. ...undertext.

  163. De symboliska nivåerna
    är väldigt givande-

  164. -för berättelsen.

  165. Det finns en underliggande ton.

  166. Den är hemlig.
    Jag tror att du har hemligheter.

  167. Visst. Vem har inte det?

  168. -Är det fiskarna från djupet?
    -Ja.

  169. Det finns en massa
    känslor och passion.

  170. Och man blir inspirerad och...

  171. Man funderar på vad det handlar om.
    Jag har inget svar.

  172. Jag tycker
    att det är ett väldigt givande...

  173. ...sätt att, eller metod...
    Nej, inte metod, utan det symboliska.

  174. Böcker är ganska dyra.

  175. Jag vill inte
    att böckerna ska vara tomma.

  176. Jag försöker få in
    så mycket det går...

  177. ...som vissa kan upptäcka
    eller förstå.

  178. Det är fantastiskt när barn
    tittar på en bild och säger: "Åh".

  179. Och sen plockar fram detaljer
    som troligtvis drar fram resten.

  180. Jag har alltid älskat böcker
    som berättas på flera plan.

  181. Om man läser "Nalle Puh" som barn
    så förstår man den på ett sätt-

  182. -och som vuxen
    förstår man den annorlunda.

  183. Det är fascinerande,
    men väldigt svårt.

  184. Jag tänker inte på det.
    Jag försöker... att "servir"-

  185. -att tjäna berättelsen
    så gott det går.

  186. Jag ritar med penna,
    och jag älskar det.

  187. Det är som att brodera,
    tankarna svävar bort i fjärran.

  188. "Annie du lac" var jobbig, för jag
    kunde inte använda akvarellpennor...

  189. Eftersom det är en vattenberättelse
    fick det bli akvarellmålning.

  190. Det var mycket förvirrande.

  191. Jag försöker stå i berättelsens
    tjänst och göra det jag kan.

  192. Jag hatar att ha tics.
    Saker som dyker upp.

  193. Vissa gillar jag, andra inte.

  194. När de kommer tillbaka gång på gång,
    och jag vill ändra på det.

  195. Skuggor har färger.
    Jag hade många blåa skuggor.

  196. Men sen tröttnade jag på blåa skuggor
    så jag bytte till en annan färg.

  197. Man försöker förändra
    och förvåna sig själv.

  198. Det är härligt när man,
    jag borde inte säga det här-

  199. -har en teckning framför sig
    och säger: "Åh, den var bra!"

  200. Men det händer att man säger:
    "Gud. Jag måste göra om den här."

  201. Dina ämnesval kan vara ganska svåra.

  202. Barn som drunknar
    eller döden som kommer på besök.

  203. Jag funderade på om när du
    har en så mörk och farlig berättelse:

  204. Tänker du
    att om berättelsen är sorglig-

  205. -så måste illustrationerna
    vara ljusare-

  206. -så att det inte blir för
    deprimerande eller för skrämmande?

  207. Tar du hänsyn till ämnet
    när du skriver och illustrerar?

  208. Jag tror att jag gör det.

  209. Även om vissa vuxna tycker
    att det låter hemskt. Det är tabu.

  210. Man ska inte prata om döden,
    sjukdomar, handikapp eller...

  211. Hemska saker.

  212. De vill avvakta med sånt,
    men det är fel väg att gå för barnen.

  213. Jag tror att barn
    är smartare än vi tror.

  214. Jag har alltid tyckt om att när jag
    pratar om det med barn-

  215. -så vill de att vi kommer fram till
    nåt tillsammans.

  216. "Det där är din åsikt och det här
    är min. Vem har rätt? Jag vet inte."

  217. Jag tror att jag försöker hålla
    barnet i handen fram till slutet.

  218. Ibland är det intressant att gå
    riktigt långt ner och sen gå upp.

  219. Jag vet inte om jag medvetet
    gör det mjukare. Jag vet inte.

  220. Jag gillar mjukhet.
    Som stenens mjukhet eller liknande...

  221. Har du nån skyldighet
    när du skriver för barn-

  222. -som du inte skulle ha för vuxna?

  223. Finns det saker som du inte kan göra
    eller inte borde säga?

  224. Några gränser?

  225. Jag har haft tur. Christiane Germaine
    är en fantastisk bokförläggare-

  226. -och vi talar samma språk.

  227. Vi är överens på många punkter.

  228. Vissa saker håller hon inte med om.
    Men jag har inte alltid rätt.

  229. Illustratören och författaren
    vet inte allt.

  230. Hon säger: "Jag vet inte om det
    är rätt. Om det kommer att funka."

  231. Då pratar vi igenom det.

  232. För det mesta får jag fria händer,
    och det är en enorm gåva.

  233. Jag inser inte alltid
    den tur jag har som har det så.

  234. Jag har arbetat med andra förläggare.

  235. Jag kommer ihåg när jag
    illustrerade dikter för småbarn.

  236. Och jag ville...
    Flamländare målar sina kvinnor stora.

  237. Stora händer och...

  238. Jag ritade en jättestor mamma och
    en pytteliten baby som höll i sig.

  239. Och de sa... "Skulle du kunna rita
    mamman lite smalare?"

  240. När man är ung och "affärsman"
    så vet man inte riktigt...

  241. Man blir lite arg.

  242. Jag har arbetat med reklam,
    vilket jag inte gillar-

  243. -men ibland måste man
    fylla kylskåpet med mat.

  244. Jag gjorde det en gång
    och aldrig mer.

  245. Jag arbetade för ett franskt företag,
    och de var så skumma.

  246. Det var ett glastorn,
    och allt var väldigt japanskt.

  247. Tjejen i receptionen var japansk.
    Jag undrade för mig själv:

  248. "Byggde de in henne
    eller satte de dit henne efteråt?"

  249. En man hämtade mig,
    och han gick som en anka.

  250. Vi satt i ett sammanträdesrum,
    och alla var allvarliga.

  251. Jag tecknade några kvinnor igen.

  252. Jag ritade ett par stövletter
    till mamman...

  253. ...i teckningen.
    Han sa: "Det där går inte."

  254. "Kvinnor som har sådana
    är hemmafruar."

  255. "Okej."

  256. Så diskret gör jag...

  257. Det var så lustigt.
    Oj då, den föll. Ledsen.

  258. Och...

  259. Sen ritade jag några figurer med...

  260. ...uppnäsa.
    Vi kallar dem för trumpetnäsor.

  261. Han sa: "Nej, ledsen. Du kan inte
    göra så. Det är inte moderiktigt."

  262. Moderiktigt? Man föds så. Okej.

  263. Vem vände sig reklamen till?
    Vad var det för åldrar?

  264. Var det för...?
    Jag menar, var det för tonåringar?

  265. Reklamen var för en leksak.

  266. En liten tidning följde med leksaken.
    Det var för barn.

  267. Men det jag ibland tycker är lite...

  268. Det är lite besvärande
    när en vuxen människa-

  269. -vet exakt
    vad ett barn bör läsa eller göra.

  270. Det är extremt irriterande.
    Jag känner mig...

  271. Bokförläggare måste ta fram folk
    som har nåt att berätta.

  272. Jag menar inte ett budskap eller
    ett kall. Jag tror inte på sånt.

  273. Jag tror att vissa
    har berättelser inom sig-

  274. -och förläggaren ska locka fram dem.

  275. I den mån de kan.

  276. Det är klart att det finns sånt
    som väcker anstöt.

  277. Det är en ganska vanlig problematik.
    Om nån röker eller dricker.

  278. Det är skenheligt,
    för där ute röker och dricker folk.

  279. Och det finns barn vars föräldrar
    röker. Vad gör man åt det?

  280. Man slutar inte respektera nån
    bara för att de röker.

  281. Det gör mig riktigt arg.

  282. Det är en sån liten detalj. Jag
    kan ha fel, eller så har jag rätt.

  283. Jag försöker vara så uppriktig
    och så ärlig som det går.

  284. Jag får hjälp av ett underbart
    förlag: Pastel i Belgien.

  285. Det är helt fantastiskt.

  286. Vi har haft en debatt om rökningen
    i Sverige också.

  287. Om folk borde röka,
    svära, dricka, och så vidare.

  288. Blir du tolkad olika i olika länder?
    Att vissa länder är mer mottagliga?

  289. Och att vissa inte klarar av
    budskapen: drunkningen-

  290. -eller att döden kommer på besök.

  291. Om jag ska vara riktigt ärlig
    så tror jag inte att jag tittar-

  292. -på den aspekten.
    Det är inte mitt jobb. Mitt jobb är-

  293. -att skriva och illustrera
    berättelser så bra jag kan.

  294. Om man tänker längre än så
    så börjar man bli rädd-

  295. -och det är löjligt.

  296. Vissa kulturer och länder har svårt
    för vissa av böckerna.

  297. Jag visade
    boken om den lilla grodan i England.

  298. Det är en storsäljare
    i Frankrike och Belgien.

  299. Det är enklare när det är djur
    än när det är människor.

  300. Den engelske förläggaren
    tittade på illustrationerna och sa:

  301. "Det är för långa texter,
    och det är för sofistikerat."

  302. Att det var för vackert, typ.

  303. Så var det med det.
    De vill ha böcker som är så runda-

  304. -så det inte finns nån "aspérité",
    inga ojämnheter.

  305. -Så att det passar alla?
    -Ja, de vill nå så många som möjligt.

  306. Det finns en jättebra bok:
    "Don't Tell the Grown-Ups"-

  307. -"Säg inget till de vuxna",
    av Alison Lurie. Hon är amerikansk.

  308. Hon håller föreläsningar
    i barnlitteratur.

  309. Varje år frågar hon studenterna
    vilka böcker de gillar mest.

  310. Oftast är det böcker
    som väckt anstöt.

  311. När Maurice Sendak
    blev känd på 70-talet-

  312. -var alla förskräckta.
    "Åh, herregud!"

  313. Nu är det en fantastisk bok
    som har hjälp oss att gå framåt.

  314. Tiden flyger i väg. Vi ska se
    om publiken har några frågor.

  315. Sträck upp handen om ni vill.
    Vi har en mick också.

  316. -Ser du några händer?
    -Jag söker.

  317. Alla brukar vara blyga i början.

  318. -Ingen?
    -Jag ser en hand.

  319. Micken är på väg.

  320. Förlåt.

  321. Vad hette författaren du nämnde?
    Den sista.

  322. Vad hette den siste författaren
    du nämnde?

  323. -Ursäkta min engelska.
    -Alison Lurie.

  324. Alison Lurie.

  325. Den borde finnas på engelska
    eftersom hon skrev den i USA.

  326. Fler frågor?

  327. Inte?

  328. Då har jag... Vi har en i hörnan där.

  329. Skriver du på franska också?

  330. Han får en champagneflaska.
    Vad är din fråga?

  331. Du pratade om sällskapsdjur och djur,
    att du inte visste om de var vuxna-

  332. -människor eller inte.

  333. Jag funderar på
    hur du ser på Nils Holgersson.

  334. -Hur du ser på...
    -Nils Holgersson och hans sätt...

  335. ...att hantera djur.

  336. Känner du till Nils Holgersson-
    berättelsen av Selma Lagerlöf?

  337. Vad anser du om hans hantering
    av djuren? Det var frågan.

  338. Vågar jag tala om nåt
    som är så stort i Sverige?

  339. Jag är ett stort fan av Lagerlöf.
    Jag gillar hennes romaner för vuxna.

  340. Jag minns att mamma förklarade
    för mig att det handlade om...

  341. ...att upptäcka geografin.

  342. Hur han hanterade djur?
    Jag minns tyvärr inte.

  343. Jag vet inte vart du vill...

  344. Skulle du kunna förklara lite snabbt.
    Han rider väl på en gås?

  345. -Är de vänner?
    -Ja.

  346. Det var det jag trodde. Ledsen.
    Jag vet tyvärr inte.

  347. Jag har en fråga.
    Du hade skrivit mest om flickor.

  348. -Ja.
    -Och nu skriver du om en pojke.

  349. -Vad är skillnaden?
    -Jag tror att...

  350. Eftersom jag har två söner
    som jag har sett växa upp...

  351. Jag tror att jag fascinerades av det.

  352. Inte av att de är barn,
    utan för att de är människor.

  353. De har ett sätt
    att tänka och prata på.

  354. Jag har varit en mor
    och sett dem och pratat med dem.

  355. Det är självklart att man uppfylls
    av deras sätt att vara på.

  356. Det bara skedde.

  357. Jag hade funderat på det länge.
    Jag ville skriva om två bröder-

  358. -men det blev inte så.

  359. Relationen mellan en lillebror
    och en storebror är så härlig.

  360. Hur de älskar och hatar varandra.

  361. Jag läste första kapitlet
    av "Bröderna Lejonhjärta".

  362. Jag träffar en grupp kvinnor en gång
    i månaden i Bryssel och i Paris.

  363. De var alla glada
    och positivt inställda till-

  364. -att jag blivit nominerad
    till ett sånt stort pris.

  365. Jag råkade ha "Bröderna Lejonhjärta",
    så jag läste första kapitlet.

  366. Språket är så vackert.
    Jag pratar om stilen.

  367. Den är väldigt bra översatt.

  368. Meningarna binds ihop väldigt bra.

  369. Det är så vackert när saker händer
    mellan meningarna-

  370. -och mellan text och illustrationer.

  371. Boken börjar så.
    Den säger: "Du kan fylla i luckorna."

  372. De två pojkarna
    har en underbar kärlek till varandra.

  373. Vi var på Junibacken i går.

  374. Vi åkte i en vagn. Jag har
    åkt den några gånger tidigare-

  375. -och jag hörde dem prata svenska.

  376. Sättet som de skriker och pratar på,
    det är fantastiskt.

  377. Gemenskapen,
    kärleken och broderskapet.

  378. Men jag kanske kan skriva senare om
    de två bröderna.

  379. Just nu ligger det väl mig för nära.

  380. Jag är intresserad av relationen
    mellan pojken och fadern.

  381. Eller pojken och gud. Inte Gud.

  382. Jag var intresserad av
    hur man upphöjer sin far till gud-

  383. -eller sin mor till en gudinna.
    Och man...

  384. Ibland är det svårt att växa.
    Jag talar med många-

  385. -och läser en massa böcker.
    Det är väldigt intressant:

  386. Triangeln fader-moder-barn.
    Det är fascinerande.

  387. Vi har alla en att göra-lista.
    Jag är en mamma.

  388. Jag har en vän, en illustratör
    som heter Jeanne Ashbé.

  389. Hon har fem barn. En dag sa hon:

  390. "Dagen du accepterar att du inte är
    en perfekt mamma blir du mamma."

  391. -Den var bra.
    -Det var ett bra citat.

  392. Några fler frågor innan vi slutar?
    Ja.

  393. Skriver du på franska
    eller på engelska?

  394. De fem första böcker
    skrev jag på engelska-

  395. -för det var det språk
    jag var mest fäst vid.

  396. Jag pratade engelska hemma
    och franska i skolan-

  397. -och med min syster.

  398. Jag älskade engelskans
    korta meningar.

  399. De är så lätta och mjuka.

  400. Franska är lite...

  401. ...och ibland lite bla, bla, bla.

  402. Jag tillbringar mycket tid
    med att...

  403. Jag var frustrerad över
    att inte kunna skriva på franska-

  404. -eftersom jag
    läste mycket på franska.

  405. Jag älskar språket och rytmen.

  406. Det är så fascinerande
    när folk lyckas ta ett adjektiv-

  407. -och förändra betydelsen.

  408. De på engelska
    översatte jag med förläggaren.

  409. Vi satt bredvid varandra
    och valde orden.

  410. Konstigt nog,
    eftersom jag hör dåligt-

  411. -så är jag känslig
    för röster, ljud och rytmer.

  412. Sen började jag skriva på franska
    och nu skriver jag bara på franska.

  413. Jag har inte tillräckligt många
    engelska ord i mitt ordförråd.

  414. Du är den mest svenska
    som juryn har gett pris till.

  415. Du är halvsvensk,
    men du pratar inte svenska.

  416. Nej, eftersom
    när man har nedsatt hörsel-

  417. -så kan man inte orden
    och det blir svårt att stava dem.

  418. Ibland på franska eller engelska
    förvränger jag orden.

  419. Jag uttalar det som det skrivs-

  420. -och då säger älskvärda människor:
    "Så uttalas det inte."

  421. Men som tur är så visste min mor-

  422. -hur viktiga böcker var,
    så vi hade en massa böcker.

  423. Jag har växt upp med Elsa Beskow,
    som har en fantastisk stämning.

  424. Det är inte bara vackert och fint.

  425. Vi går i gång på det med
    rosa, drottningaktiga prinsessor...

  426. Det blir för mycket.

  427. De tror att om de har ett glänsande
    omslag så säljer det dubbelt så bra.

  428. Jag älskar att förlora mig
    i Elsa Beskows illustrationer.

  429. Man får en känsla av
    att man kan fortsätta in i dem.

  430. Vi måste nog sluta.
    Tiden flyger fram.

  431. Vi borde fortsätta,
    men vi måste släppa ut publiken.

  432. -Måste vi det?
    -Vi kan tvinga kvar dem.

  433. Tack för att du kom
    och gratulerar till priset.

  434. Tack för att ni kom.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Samtal med Kitty Crowther om hennes författarskap

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Att Kitty Crowther vågar berätta om det svåra i livet är ett av skälen till att hon fått 2010 års Almapris. "Vi uppfattar henne som en mycket djärv illustratör och författare", säger Ulla Rhedin, juryledamot, i det samtal som följer på Kitty Crowthers Almaprisföreläsning. Kitty Crowther är enligt juryn en person som inte väjer för utanförskapet, för sorg och död. Och hon gör det på ett sätt som är i Astrid Lindgrens anda, säger juryledamoten Ulla Rhedin i sin motivering. Efter motiveringen får vi lyssna till ett samtal inför publik där Johanna Lindbäck från bokhora.se pratar med Kitty Crowther om hennes författarskap. Kitty Crowther berättar bland annat om varför hon gärna tar sig an svåra ämnen, som sorg och utanförskap. Hon berättar varför hon nästan alltid väljer mycket starka flickor och kvinnor som huvudpersoner. Men också om varför hon på senare tid har börjat berätta om pojkar. Och hon berättar om hur hennes nedsatta hörsel har gett henne en annan förmåga att lyssna till och uppfatta allt hon har omkring sig.

Ämnen:
Bild, Svenska > Litteraturhistoria och författarporträtt
Ämnesord:
Crowther, Kitty, 1970-, Fransk litteraturhistoria, Litteraturvetenskap
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Möt Kitty Crowther - Almapristagare 2010

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Möt Kitty Crowther - Almapristagare 2010

Inledning till Almaprisföreläsningen

Katti Hoflin, chef för Rum för Barn på Kulturhuset i Stockholm, och Kennet Johansson, generaldirektör för Kulturrådet, berättar, inför Almaprisföreläsningen 2010, kort om varför ett författar- och illustratörskap som Kitty Crowthers är så angeläget för barn som växer upp - och för vuxna som har barn.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Möt Kitty Crowther - Almapristagare 2010

Samtal med Kitty Crowther om hennes författarskap

"Vi uppfattar henne som en mycket djärv illustratör och författare", säger Ulla Rhedin, juryledamot, i det samtal som följer på Kitty Crowthers Almaprisföreläsning. Johanna Lindbäck från bokhora.se pratar med Kitty Crowther om hennes författarskap. Kitty berättar bl.a. om hur hennes nedsatta hörsel gett henne en annan förmåga att lyssna till och uppfatta allt hon har omkring sig. Arrangerat av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning

Mer allmänbildande & bild

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Byggnaderna som förändrade staden

Handel

Hur gick det till när självbetjäningen infördes i de svenska livsmedelsbutikerna? Här får du se historien om hur Kooperativa Förbundet gick i täten när det moderna snabbköpet gjorde entré - först ut var Konsumbutiken på Odengatan 31 i Stockholm. Några år senare kom konceptet köpcentrum. Förlagan till alla världens förortsbaserade köpcentrum heter Southdale Center och öppnades 1956 utanför Minneapolis. I USA finns också ursprunget till dagens snabbmatskedjor. Den första hamburgerkedjan grundades där redan 1921.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

Graffitimålaren

Graffitimålaren Apher har börjat göra sig ett namn inom graffitivärlden. Han är 15 år och brinner för sin konstart. Trots att samhället har bekämpat graffitin, kallat den för klotter och skadegörelse och utövarna har straffats, dör graffitin inte ut. Tvärtom, nya generationer av graffitiutövare tillkommer hela tiden. Vad är det som driver Apher att trotsa lagen? Här berättar han om hur det är att vara graffitikonstnär, om när han blev tagen av polisen, och vi får följa med från skiss till färdig graffitimålning.