Titta

UR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

UR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Om UR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Seminarier inspelade under Bok och Bibliotek 2010. 22-26 september 2010.

Till första programmet

UR Samtiden - Bok och bibliotek 2010 : Unity Dow och kampen för mänskliga rättigheterDela
  1. Eftersom dina böcker
    inte är översatta till svenska-

  2. -och du inte är så känd här-

  3. -så kanske du kunde börja med
    att presentera dig själv.

  4. Du kanske kan berätta lite
    om din bakgrund.

  5. -Kan jag ta den här?
    -Ja, den.

  6. Tack. Jag var så sen, så Anneli höll
    på att få ett nervöst sammanbrott.

  7. -Och...
    -Håll upp mikrofonen!

  8. Ursäkta mig, sir.
    Jag ber verkligen om ursäkt.

  9. Du menar vem jag är
    och vad jag skriver om?

  10. Det du skriver om tar vi lite senare.

  11. Jag tänkte mer på din uppväxt och hur
    du skaffade dig en utbildning.

  12. Du är advokat och har varit domare.

  13. Det finns ingen akademisk tradition
    i din familj.

  14. Du utbildade dig delvis i Europa.
    Det är intressant att få höra-

  15. -hur du lyckades åstadkomma
    allt det här.

  16. De senaste 51 åren, alltså.
    Det är en lång tidsperiod...

  17. -Ja...
    -Början i alla fall.

  18. Det blir svårt att minnas. Men jag
    är född i Mochudi i Botswana.

  19. Ni som har läst
    McCall Smiths böcker vet-

  20. -att Mma Ramotswe kommer därifrån.
    Hon och jag är bästa vänner.

  21. Jag föddes fem år före
    självständigheten.

  22. Då hade vi inga asfalterade vägar
    i Botswana. Jo, förresten-

  23. -12 kilometer asfalterad väg
    fanns det.

  24. Eller så kom det där senare.
    Vi hade inget rinnande vatten.

  25. Det fanns ingen elektricitet.

  26. När mina barn föddes
    var allt väldigt annorlunda.

  27. Jag gick i skolan i min hemby.

  28. När jag gick vidare till high school-

  29. -så var det bara cirka 20 procent
    av barnen som klarade slutproven.

  30. Jag är verkligen tacksam för
    att jag kunde ta mig vidare.

  31. Mina föräldrar
    hade knappt någon utbildning.

  32. Mamma kan läsa och skriva
    lite grann på setswana.

  33. Pappa kan läsa och skriva
    på engelska.

  34. Men de ansåg
    att utbildning var viktigt.

  35. Vi är sex eller sju i familjen.
    Det beror på vem man frågar.

  36. Mina barn ber mig precisera
    exakt hur många vi är-

  37. -men då säger jag
    att det är skillnad i dag-

  38. -så då är svaret tre bröder
    och två systrar-

  39. -men till mina kusiner säger jag
    fyra bröder och två systrar.

  40. I min familj
    trodde man verkligen på utbildning.

  41. Min pappa...

  42. Min mamma är oerhört intelligent,
    trots att hon saknar utbildning.

  43. Min pappa trodde på utbildning,
    men han var hård.

  44. Han förväntade sig toppresultat.

  45. Han ifrågasatte alltid de betyg
    som inte var så höga.

  46. Sedan fick man kämpa mer.

  47. Men däremot så
    ifrågasatte han oss aldrig-

  48. -inför andra människor. Utåt hette
    det att vi var så väldigt duktiga.

  49. Vi var duktiga i skolan.
    Han hyllade oss inför andra.

  50. Den...kritik han kom med
    framförde han bara i hemmet.

  51. Jag tror att det var det
    som härdade oss.

  52. Han stod på vår sida utåt sett,
    men hemma var han sträng.

  53. När jag växte upp-

  54. -var det enda nyhetsmediet
    som fanns att tillgå radion.

  55. Ingen tv.

  56. Radion var oerhört viktig i vår
    familj. Pappa var statsanställd.

  57. Han arbetade inom jordbrukssektorn.

  58. Han hade en grön radio.
    Det hade alla som var statsanställda.

  59. I alla fall väldigt många.
    Radion var verkligen viktig.

  60. Vi fick laga den
    med en gummisnodd en gång.

  61. Varje morgon hörde man en röst:

  62. "Det här är BBC World Service."

  63. Först förstod jag inget alls.
    Engelskan var helt omöjlig.

  64. Pappa sa: "När du förstår det där"-

  65. -"då vet jag
    att du lär dig något i skolan."

  66. Han frågade om jag förstod,
    men jag förstod bara lösryckta ord-

  67. -så jag avskydde den där radion,
    för så fort nyheterna var över-

  68. -frågade han mig vad de hade sagt.
    Jag hade ju ingen aning.

  69. På fredagseftermiddagen
    eller på lördagen-

  70. -när han hade lite innanför västen
    sa han: "Nu drar vi till London."

  71. Sedan ville han se vad jag hade lärt
    mig. Ingen setswana den kvällen.

  72. Då blev det tyst hela kvällen.

  73. Hur kom det sig att du läste juridik?

  74. Det var inget jag beslutade mig för.

  75. Jag hade en helt underbar lärare.

  76. Hon undervisade i samhällskunskap.

  77. Mot slutet av high school skulle man
    bestämma sig för vad man ville bli.

  78. Hon talade om för mig vad jag
    skulle skriva på blanketten.

  79. "Du ska bli advokat", sa hon.
    "Det låter bra", sa jag.

  80. Så jag fyllde i blanketten.
    Man skulle fylla i tre val.

  81. "Skriv 'B Com' sedan", sa hon.
    Jag frågade vad det var.

  82. "Då blir du revisor.
    Revisorer räknar pengar."

  83. Jag visste inte att det fanns så
    mycket pengar att revisorer behövdes.

  84. Men så var det
    det tredje alternativet.

  85. "Du får nog något av de första",
    sa hon. Det här var 1977.

  86. Man hade precis upptäckt
    diamantfyndigheterna i landet.

  87. Alla kunde skaffa sig en utbildning.

  88. Det som förr hade varit väldigt dyrt
    för mina föräldrar var nu gratis.

  89. Gratis utbildning
    och gratis lunch i skolan...

  90. Framtiden såg ljus ut. Läraren trodde
    på alternativ 1 eller 2 för mig-

  91. -för hon visste
    att mina betyg skulle räcka till.

  92. Jag kom hem. Pappa visste att vi
    hade fyllt i blanketterna den dagen.

  93. "Vad ska du läsa?", frågade han.
    "LLB", svarade jag.

  94. "Vad är det? Det måste du ändra."

  95. "Fyll i att du vill ha en fil kand
    i stället, det vet jag vad det är."

  96. -"Då kan du köra bil sen."
    -"Nej tack", sa jag.

  97. Jag litade på min lärare.
    Det har jag aldrig ångrat.

  98. Jag minns
    när jag skulle i väg på intervjun.

  99. Man var tvungen
    att åka till Gaborone-

  100. -för att bli intervjuad på den insti-
    tution som man skulle studera vid.

  101. Jag minns klänningen jag hade på mig.
    En halterneck-klänning.

  102. Den var från Johannesburg. Sådana
    fanns inte i Botswana på den tiden.

  103. De frågade mig
    varför jag ville bli advokat.

  104. "För att det var det jag skrev
    på ansökningsblanketten."

  105. Jag hade ingen aning. Jag hade
    aldrig träffat någon advokat.

  106. Nästa gång i Gaborone fick jag träffa
    den enda kvinnliga advokaten där.

  107. Jag visste inte vad jag skulle
    fråga henne. Jag var alldeles tyst.

  108. Hon hade en fin dräkt, och jag
    ville vara precis som hon var-

  109. -men jag visste inte vad hon gjorde.

  110. Med tanke på
    vad du har åstadkommit sedan dess-

  111. -trodde jag att du alltid hade vetat-

  112. -att du skulle arbeta med juridik
    för att åstadkomma det du ville.

  113. Du har ju ägnat dig åt
    kvinnors och barns rättigheter.

  114. Men det var något
    du kom att ägna dig åt efterhand.

  115. Jag hade verkligen tur, för jag
    älskar att arbeta med juridik.

  116. Jag har aldrig ångrat
    att jag valde att bli advokat.

  117. Jag älskar att lösa problem
    och få lära känna människor.

  118. Jag får se sådant jag inte har med
    att göra, men jag tycker om det.

  119. När började du skriva romaner,
    och hur kom det sig att du började?

  120. Jag började...
    Min första roman kom ut år 2001.

  121. Jag började...
    Jag tänkte på det hela i två år.

  122. Men jag visste inte om jag kunde
    skriva. Det låter kanske konstigt-

  123. -men när min bok kom ut...

  124. När det gäller romaner... Jag var
    den första inhemska författaren-

  125. -som gavs ut på engelska utanför
    Botswana. Skönlitterärt, alltså.

  126. Så jag var alltså först med att komma
    ut på engelska utanför Botswana.

  127. Det gäller framför allt
    just den här typen av litteratur.

  128. Jag försökte ta reda på vilket
    förlag... Är det ett sydafrikanskt?

  129. Den första boken
    gavs ut i Australien.

  130. Väldigt långt hemifrån.
    Sedan kom den ut i Sydafrika.

  131. -Men först Australien.
    -På Noma Award-middagen...

  132. ...fick vi veta att det är svårt
    för afrikanska författare-

  133. -att få ut böcker på hemmaplan,
    och i Afrika över huvud taget.

  134. Många måste vända sig...

  135. Förlagen i till exempel Botswana-

  136. -ger framför allt ut böcker på
    uppdrag av utbildningsdepartementet.

  137. Det handlar inte så mycket om
    att bedöma kvaliteten på manuset.

  138. Det handlar snarare om
    beställningsjobb från departementet.

  139. Ja, hur kom det sig
    att jag började skriva?

  140. När jag var... Jag var...

  141. Jag har jobbat inom juridiken mycket.
    Till exempel som åklagare.

  142. Senare som försvarsadvokat
    och med kvinnors rättigheter.

  143. Efter det arbetade jag med
    icke-statliga organisationer.

  144. Jag ledde en organisation där klien-
    terna enbart var kvinnor och barn.

  145. Men en dag i oktober år 1997
    ringde den dåvarande överdomaren.

  146. Han frågade om jag skulle
    tacka ja till att bli domare.

  147. Jag trodde att han hade ringt fel.

  148. Jag kunde inte...
    Jag var 37 år gammal.

  149. Alldeles för ung
    för att få en sådan förfrågan.

  150. Så jag sa
    att jag skulle tänka på saken.

  151. Han blev helt chockad. Tanken var väl
    att jag skulle bli överlycklig.

  152. Jag sa till min dåvarande man
    att han inte fick berätta något.

  153. Men då ringde min far och sa:
    "Vi måste träffas."

  154. "Vad är det jag hör om
    att 'du ska fundera' på det här?"

  155. Presidenten
    hade ringt honom och sagt-

  156. -att hans dotter var på dem om
    att de diskriminerade kvinnor-

  157. -och att ny lagstiftning behövs, men
    nu när hon får den här chansen-

  158. -då vill hon "fundera på det"...
    Så jag tackade ja till det.

  159. Det var en märklig förändring
    för mig.

  160. Precis innan det här så drev jag
    ett kvinnocenter i min by.

  161. Det var den enda organisationen
    i sitt slag i hela landet.

  162. Den första organisationen som varken
    var statlig eller vinstdrivande.

  163. I en butik säljs något.
    Det förstår alla.

  164. Men det här var en organisation
    som ville hjälpa kvinnor och barn-

  165. -och de behövde inte betala för sig.
    Det tyckte många var märkligt.

  166. Jag kan berätta om bybornas reaktion
    på det här lite senare om vi hinner.

  167. Verksamheten
    var helt beroende av donationer.

  168. Det fanns aldrig några pengar.

  169. Det var hett och kaotiskt där
    hela tiden.

  170. När vi hade problem med avloppet
    var det jag som fick rycka ut.

  171. Antingen betalar man någon
    eller löser det själv.

  172. Plötsligt var jag på
    ett enormt stort kontor.

  173. Med en snurrstol och allt.

  174. Personal och folk
    som skulle serva mig.

  175. Valet av dig
    var ju verkligen progressivt.

  176. Det var ett intressant val.
    Kände du dig fri att utöva ditt yrke?

  177. Menar du i min roll som domare?
    Ja, absolut.

  178. Du har rätt. På många sätt
    sa det en hel del om Botswana.

  179. Mer än om mig.

  180. Jag fick se det konfidentiella
    materialet om tillsättningen av mig.

  181. Det är inte vanligt att få ett sådant
    erkännande som jag fick.

  182. Det arbete jag hade gjort
    för att förbättra kvinnors situation-

  183. -och för att få till en bättre
    lagstiftning på området-

  184. -låg till grund för
    att jag blev den första kvinna-

  185. -som nådde en sådan position.

  186. Där arbetade jag i 11 år. Sedan
    ville jag göra någonting annat.

  187. Medan jag ännu var ung.
    Inte så ung, kanske, men...

  188. Jag hade alltid sagt
    att när jag inte måste betala för...

  189. När mina yngsta barn blivit stora
    skulle jag göra något annat.

  190. Jag gick tillbaka till
    att vara advokat.

  191. Nu skriver jag
    och jobbar som advokat.

  192. Vad kan du göra?
    Ämnena i dina romaner...

  193. Du har skrivit fyra romaner.

  194. Dessutom har du
    skrivit en bok om aids.

  195. Det är...en faktabok.

  196. Men den innehåller många historier.
    Vad kan du göra i skönlitterär form-

  197. -som du inte kan i ditt andra jobb,
    för ämnena är ju desamma?

  198. Det handlar om unga flickor,
    våldtäkt, misshandel.

  199. Det handlar till och med om
    ritualmord.

  200. Du skriver även om aids. Det du
    jobbar med dyker upp i böckerna.

  201. Det stämmer. När man...

  202. När jag var jurist på ett
    informationscenter för kvinnor-

  203. -skrev jag rapporter som
    vände sig till en specifik målgrupp.

  204. Skönlitteraturen
    har en mycket större läsekrets.

  205. Som domare analyserar man
    de fakta som läggs fram-

  206. -och man skriver en dom
    som riktar sig till de två parterna.

  207. Men i skönlitteraturen når man
    längre ut. För mig är det-

  208. -ett sätt att kommunicera med fler.

  209. Även om jag lärde mig mycket
    som domare-

  210. -och aldrig skulle vilja ha det
    ogjort, så var det begränsande.

  211. Att skriva skönlitterärt var att
    återerövra en röst jag hade förlorat-

  212. -när jag blev domare.

  213. Hur fungerar det?
    Läser många dina böcker?

  214. -Om jag...
    -Har du många läsare i Botswana?

  215. Vilka läser dina böcker?
    Vet du något om dem?

  216. Vilka mina läsare är generellt,
    alltså?

  217. Jag tror att mina läsare
    är människor som älskar Botswana.

  218. Eller... Ja, Botswana och världen.

  219. Unga och gamla, män och kvinnor.

  220. Människor som bryr sig om
    vad som händer i världen.

  221. Hade du några litterära förebilder,
    författare du såg upp till...

  222. -...när du började skriva?
    -När jag var liten...

  223. ...trodde jag att böcker kom från
    en plats långt borta. London.

  224. Jag kände inte till
    någon författare i Botswana.

  225. Kanske gjorde bristen på förebilder
    att det dröjde innan jag kom i gång.

  226. I Botswana, alltså. Jag kände
    förstås till Nadine Gordimer-

  227. -och uppskattade hennes böcker,
    men allt det var så avlägset.

  228. En bok som fick mig att vilja skriva-

  229. -var Roys "De små tingens gud".

  230. En sådan fantastiskt vacker bok.

  231. Men det kändes omöjligt
    att skriva så.

  232. "Det är bara att glömma." Man blir
    inspirerad men också avskräckt-

  233. -av de här begåvade författarna.

  234. Men jag hade ändå en del historier-

  235. -som jag ville få ut,
    och oavsett vilken nivå man är på-

  236. -så skriver man till slut.

  237. Boken
    "The Screaming of the Innocent"-

  238. -handlar om ritualmord.

  239. Den är skriven
    nästan som en kriminalroman.

  240. Berättelsen är fruktansvärd.

  241. Jag klarade nästan inte av
    att läsa slutet-

  242. -när man får veta
    hur det hela gick till.

  243. Då beskriver du detaljerat
    hur det gick till.

  244. Jag visste inte... Jag började gråta
    och höll på att kräkas.

  245. Skönlitteratur framkallar inte
    fysiska reaktioner så ofta.

  246. Men hur mådde du när du skrev den?
    Hur klarade du av det?

  247. Min redaktör...

  248. Hon är från Australien
    och vi har bara haft mejlkontakt.

  249. Hon var gravid och klarade inte av
    att jobba med boken.

  250. Barnet måste komma först,
    så allt fick skjutas upp.

  251. "Det är det värsta jag har läst",
    sa hon.

  252. Du nämnde
    att det är en kriminalroman...

  253. -Till strukturen...
    -Jag förstår.

  254. Jag har ju aldrig gått på någon
    skrivarkurs för att lära mig skriva.

  255. Jag följer inte ett visst mönster
    när jag skriver.

  256. I den här boken ville förläggaren
    att vi skulle stuva om lite i texten-

  257. -så att den skyldige
    inte avslöjades för tidigt.

  258. För mig var inte "vem" det viktiga,
    utan vad som hade hänt.

  259. -Vad som hänt med bevisen.
    -Just det.

  260. Så var det.

  261. Jag grät när jag skrev det. "Tänk att
    jag verkligen har skrivit det där."

  262. Jag är ledsen om du grät och kräktes.

  263. Det är intressant och otäckt, och det
    pratade vi om tidigare, du och jag-

  264. -det här med ritualmord.

  265. Jag var inte medveten om
    att det med våra mått mätt-

  266. -är ganska så vanligt förekommande.
    De senaste månaderna-

  267. -hade du läst om det fyra gånger.

  268. Det låter som en hög siffra,
    tycker jag.

  269. Många tror fortfarande på trolldom.

  270. Det stämmer, ja.

  271. -Vill du berätta det du sa till mig?
    -Jag vill inte skrämma upp alla.

  272. -Jag vet inte om...
    -Det var så intressant att du sa...

  273. ...att generellt sett så vet folk om-

  274. -att många fortfarande tror på det
    här, och att det därför kan hända.

  275. Men det är inte detsamma som att man
    accepterar det som händer.

  276. Vad jag menade var
    att man ser ju ofta saker i media-

  277. -i stil med "Trolldom i Afrika",
    eller, vilket jag såg nyligen-

  278. -något om att man dödade albiner.
    Kropparna användes till trolldom.

  279. Det är chockerande
    både utifrån och inifrån sett.

  280. Många tror att man kan utvinna styrka
    ur vissa av människans kroppsdelar.

  281. Men det innebär inte att de tror-

  282. -att det är så man ska gå tillväga.

  283. Att man tror på trolldom-

  284. -innebär inte att man anser att den
    ska användas som maktmedel.

  285. Om jag rånar en bank och dödar
    alla på banken får jag tag i pengar.

  286. Men det är inte ett bra sätt.

  287. Även till exempel ritualmord...

  288. Vet ni vad ett ritualmord är?

  289. Det betyder inte att det är
    ett bra sätt att bli rik på-

  290. -eller ett bra sätt
    att skaffa sig makt på.

  291. Men de tror på själva sättet.

  292. -Ja.
    -Och...

  293. När du beskriver det här-

  294. -är det ju så att de börjar-

  295. -karva i henne när hon fortfarande
    lever, så hon är medveten om det.

  296. -De börjar med brösten.
    -Jag har ju aldrig varit med om det.

  297. Många undrar hur jag kan
    känna till alla detaljer om det här.

  298. När det gäller faktabakgrunden
    till den här boken-

  299. -eller informationen som jag behövde-

  300. -bygger storyn på ett mord
    som skedde i min hemby.

  301. Min dotter var 14 år, offret likaså.

  302. Det förändrade hennes liv och gjorde
    att hon ville läsa till jurist.

  303. Hela byn utmanade
    rättsväsendet och polisen-

  304. -för brottet
    utreddes inte ordentligt-

  305. -och rättsprocessen var undermålig.

  306. Många poliser är rädda.
    De tror på trolldom.

  307. Det är inte frågan om korruption
    eller så, utan de tror verkligen-

  308. -att någon kan "se" dem-

  309. -och ta reda på saker om bevisen.

  310. Ett sådant här fall bekräftar
    dessutom allt de redan tror på.

  311. Allt du skriver
    handlar hela tiden om-

  312. -kollisionen eller kampen
    mellan de gamla...

  313. ...sedvänjorna
    och det moderna samhället.

  314. Du försöker inte inpränta
    en viss bild av Afrika-

  315. -apropå temat på årets mässa,
    och debatten om temat.

  316. Du skriver om hur de gamla
    sedvänjorna biter sig fast-

  317. -samtidigt som nya synsätt finns nu.
    Ibland kolliderar allting.

  318. Det gäller ju även aids.

  319. Först vill folk inte testa sig.
    De är rädda.

  320. Sedan är det många
    som inte vill ta sin medicin.

  321. Ibland måste någon som är sjuk-

  322. -be en avlägsen släkting om lov-

  323. -för att få påbörja en behandling.

  324. Hur kom det sig att du skrev
    "Saturday Is for Funerals", om aids?

  325. Boken innehåller noveller. Korta
    ögonblicksbilder ur människors liv.

  326. Hur de lever, älskar och dör.

  327. Hur de vinner över sjukdomen.

  328. Det är viktigt
    att människor tror på något-

  329. -för det påverkar deras beslut
    att till exempel ta sin medicin.

  330. Är man kristen kanske man ber.

  331. Andra både ber och tar sin medicin.

  332. "Gud hjälper dem
    som hjälper sig själva."

  333. Det man tror på
    påverkar hur man mår, alltså.

  334. För att det sätt som man...

  335. Vi måste upprepa att i Botswana-

  336. -är 20 % av befolkningen
    smittad av hiv.

  337. Mellan 18 och 23 %, sa du.
    Enormt många, alltså.

  338. Fler kvinnor än män har hiv.

  339. Det stämmer.
    Siffrorna du nämner stämmer.

  340. Tänker man på den del av befolk-
    ningen som är mellan 16 och 59 år-

  341. -så ligger det någonstans runt 20 %-

  342. -lite beroende på om man tittar på
    landsbygden eller städerna.

  343. Det finns en anledning till
    att kvinnor är överrepresenterade.

  344. Jag tror att...

  345. Rent fysiologiskt är det lättare
    för kvinnor att bli smittade.

  346. På grund av kroppens utformning.

  347. För kvinnor...

  348. När vi pratar om åldersspannet
    mellan 16 och 59 år-

  349. -så är det ju så att 15-20-åringar
    ofta har sex med äldre personer.

  350. Men pojkar har sex med någon i sin
    egen ålder, så de klarar sig bättre.

  351. Det beror alltså helt på
    hur förhållandet ser ut.

  352. Har man sex med en äldre person-

  353. -är risken större
    att den personen är smittad.

  354. Valet av sexpartner spelar roll.

  355. En sak jag tänkte på
    när jag läste boken var-

  356. -att de unga flickorna verkar vara
    så väldigt oskyddade.

  357. De utnyttjas på många olika sätt.

  358. Till och med lärarna
    utnyttjar dem sexuellt.

  359. De har inget stöd, känns det som.
    Du sa något intressant om-

  360. -att det hade med
    familjens roll att göra.

  361. För det första handlar de här
    berättelserna om olika individer.

  362. Men jag tänker även på det
    i de andra böckerna.

  363. Det handlar inte om alla barn,
    förstår du?

  364. Men det pekar ju ut en viss riktning.

  365. När det gäller...

  366. Du undrar om jag anser
    att unga flickor saknar skydd. Ja.

  367. Det beror på... Familjestrukturen
    är inte densamma längre.

  368. Under tonårsfrigörelsen,
    eller vad man nu vill kalla den-

  369. -förlorar man det skydd man hade-

  370. -och det ersätts inte av någon
    institution som skyddar flickorna.

  371. Att ungdomarna dricker alkohol
    är en del av problemet.

  372. Det finns en brist på kontroll och på
    rapporteringssystem i skolorna.

  373. Till exempel hur man hanterar
    att en lärare begått övergrepp.

  374. Ja...

  375. Det gör det så fascinerande
    att se att du har kommit så långt.

  376. I "The Heavens May Fall"
    skriver du om två kvinnor.

  377. En advokat och en läkare.
    De är släkt och jobbar i samma by.

  378. De är i 30-årsåldern.
    De är inte gifta. De har inga barn.

  379. I byn tycker man
    att de är mycket märkliga.

  380. Folk tittar på dem och pratar om dem.

  381. Så här kan det låta
    när kvinnorna pratar med varandra:

  382. "Jag måste verkligen bevisa
    att jag har en livmoder."

  383. Vi börjar där. Du har sagt-

  384. -att moderskapet
    är det som anses vara mest värt.

  385. Jag tror...

  386. Saker förändras
    men inte så väldigt mycket.

  387. Är man mellan 27 och 30 år gammal
    i Botswana-

  388. -frågar folk om man har barn
    och sedan om man är gift.

  389. Det är ju så...

  390. ...att ha egna barn är det
    som gör oss till vuxna, så att säga.

  391. Föräldrar till en 27-åring kan säga-

  392. -att äktenskap handlar om tur.

  393. Man ska leva ihop med en och samma
    person i resten av sitt liv.

  394. Men ett barn går att ordna.

  395. "När kommer mitt barnbarn?"

  396. "Det verkar inte hända något
    och jag är orolig."

  397. Vissa skaffar barn
    för sina föräldrars skull.

  398. "Min mamma vill så gärna ha barnbarn,
    så hon ska väl få det..."

  399. Så är det verkligen.

  400. Det är inte så
    att äktenskapet inte är viktigt-

  401. -för många av...

  402. På familjetillställningar är man
    antingen barn eller vuxen.

  403. För att få vara med
    och ha inflytande över vissa beslut-

  404. -måste man sitta vid vuxenbordet,
    och då måste man vara gift.

  405. Matlagning och diskussioner.

  406. Att laga mat eller hugga ved...
    Att vara gift eller inte.

  407. Äktenskapet legitimerar dig som vuxen
    och gör att du kan få ta beslut.

  408. Om det är så
    att man är i 35-40-årsåldern-

  409. -och inte ska gifta sig finns det
    en ceremoni som gör en vuxen.

  410. Då kan de anhöriga sluta vänta.
    "Det blir inget."

  411. "Nu är du vuxen,
    det verkar inte dyka upp någon man."

  412. Jag lyssnade i går när du pratade med
    några andra personer här-

  413. -och då sa du att det som saknas-

  414. -är...vardagsberättelser.

  415. Det vanliga livet i Afrika.
    Jag antar att det har att göra med-

  416. -att ni inte har så mycket
    popkultur eller masskultur.

  417. Där beskrivs ju ofta det vardagliga.

  418. De två kvinnorna
    i boken jag nyss nämnde-

  419. -äter lunch ihop vid ett tillfälle
    och är så sugna på milkshake-

  420. -men vet inte om de verkligen borde.

  421. De pratar med varandra om
    att de är tjocka-

  422. -och om vad de inte borde äta.
    De bläddrar i damtidningar-

  423. -och säger så här: "Vi jämför oss
    med bilderna i damtidningarna."

  424. "Det är också så andra bedömer oss."

  425. Men hon säger även så här
    om sitt utseende:

  426. "Jag är alldaglig här i Botswana."

  427. "Men i västvärlden
    anser man att jag är tjock."

  428. För mig... Jag njöt av
    att läsa om de här två kvinnorna.

  429. Två intelligenta yrkeskvinnor
    befinner sig i sin by.

  430. Men de är samtidigt
    väldigt nära det här...

  431. Du pratade om att du saknade det.
    Men det har du åstadkommit.

  432. Det stämmer. Jag lyssnade på Kopano
    förut, en sydafrikansk författare.

  433. Hon pratade om liknande saker.

  434. Jag är ju ingen västerländsk kvinna,
    så jag vet inte hur det är.

  435. Men för en afrikansk kvinna
    är det så svårt att veta vad...

  436. ...som är viktigast.

  437. Är det ens egen måttstock-

  438. -eller vad ens släktingar
    och vänner säger-

  439. -eller är det omvärldens måttstock?

  440. Härom dagen hände det något
    när jag klev ur en bil.

  441. Då fick jag höra, rakt upp och ned:

  442. "Du är så tjock." Hos oss kan man
    säga vad som helst så där.

  443. Jag sa att det vore trevligare
    att få höra: "Hur mår dina barn?"

  444. Jag blev upprörd.

  445. Men det är alltså helt normalt
    att kommentera min övervikt.

  446. Ni vet...

  447. Jag vill inte alls höra det, men får
    då svaret "Det är ju sant".

  448. Vi har inte så mycket tid kvar-

  449. -men jag vill gärna fråga dig
    två saker:

  450. Ska du fortsätta skriva romaner?

  451. Ja. Lättsammare sådana,
    så att du slipper kräkas.

  452. Kan du välja ut det du tycker är
    det allra viktigaste-

  453. -i ditt arbete och i kampen för
    kvinnors rättigheter i Botswana?

  454. Det allra viktigaste...är...

  455. Det allra viktigaste är att kvinnor
    behöver älska sig själva-

  456. -mer än de älskar äktenskapet.

  457. Det... Det stämmer...

  458. ...att man måste älska sig själv
    för att kunna älska andra.

  459. Det är bara då man kan säga ifrån
    om någon gör en illa.

  460. I Botswana är det tyvärr så-

  461. -att det större sammanhanget
    väger tyngre än individen.

  462. Det är därför man kan bli offrad som
    individ, för t.ex. familjens bästa.

  463. Vi hoppas få läsa mer,
    och gärna på svenska, av dig.

  464. -Tack så mycket, Unity Dow.
    -Tack.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Unity Dow och kampen för mänskliga rättigheter

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Unity Dow blev den första kvinnliga domaren i Botswanas Högsta domstol. I dag driver hon en advokatbyrå och är en mycket framgångsrik deckarförfattare. Dessutom är hon en aktad människorättsaktivist, främst för kvinnors och barns rättigheter. Men vägen dit från uppväxten i byn Mochudi var från början inte självklar. Arrangör: Nordiska Afrikainstitutets projekt Barn Afrika 2010.

Ämnen:
Samhällskunskap > Lag och rätt, Svenska > Litteraturhistoria och författarporträtt
Ämnesord:
Afrikanska kvinnliga författare, Biografi, Botswana, Dow, Unity, 1959-, Författare, Kvinnliga domare, Litteraturvetenskap
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Pedagogik när flera kulturer möts

Interkulturell pedagogik innebär stora utmaningar för de flesta länder på grund av såväl historiska som nya synsätt på social mångfald. Professor Jagdish S. Gundara vid Londons universitet behandlar några av de pedagogiska frågor som hänför sig till det sekulära och det heliga och som ställt skolor, lärare, studenter och samhällen inför stora utmaningar. Arrangör: Västra Götalandsregionen och Nätverket för interkulturell pedagogik.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Solnedgångar och svältkatastrofer är bra

Hur ser afrikaner på den generaliserade bilden av Afrika som finns i västvärlden? Författarna Helon Habila från Nigeria, Kopano Matlwa från Sydafrika och Alain Mabanckou från Kongo-Brazzaville diskuterar och berättar om sina egna erfarenheter.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

När byxor är ett brott

Lubna Ahmad al-Hussein greps av polisen i Khartoum 2009 för att hon gick klädd i byxor. Boken "40 piskrapp för ett par byxor" är ett personligt vittnesmål där hon skildrar ett Sudan som dignar under dubbel börda: sharialagarna och landets traditioner. Moderator: Dilsa Demirbag-Sten. Arrangör: Sekwa förlag.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Kultur, religion och kvinnors rättigheter

Ett seminarium med Fatmagül Berktay, turkisk forskare i statsvetenskap, aktivist för mänskliga rättigheter och mycket engagerad i kvinnofrågor. Fatmagül föreläser och samtalar därefter med Rasoul Nejadmehr. Arrangör: Västra Götalandsregionen, Nätverket för interkulturell pedagogik.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Vart går Afrika?

Journalisten Richard Dowden har efter tre decennier av resor i Afrika skrivit boken "Afrika - framtidens kontient". I ett samtal med SVT:s korrespondent Marika Griehsel berättar han varför den europeiska bilden av Afrika behöver nyanseras. Arrangör: Leopard förlag.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Läsplattor - så fungerar de

Vilka möjligheter kan läsplattor ge för elever med funktionsnedsättning? Sören Henriksen och Åke Runnman, rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten ger praktisk vägledning kring valet av läsplattor. Arrangör: Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Tala dig till ledarskap

Vi kan läsa oss till tusentals teorier om ledarskap, men till slut är det din förmåga att kommunicera med andra som avgör om du lyckas leda andra människor mot ett gemensamt mål. Föreläsaren Paul van der Vliet berättar hur man gör. Arrangör: Studentlitteratur.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Modigare vardag

När vi går till botten med stress, tvivel eller obeslutsamhet finner vi alltid en rädsla som spökar. Carl Lindeborg, föreläsare inom personlig utveckling och ledarskap, och Sofia Sivertsdotter, professionell coach, talar om rädsla och mod i vardagen. Arrangör: Liber.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Prata sex och manlighet i skolan

Hur ska man prata med killar om sex, kärlek, normer, relationer och respekt? Ett samtal mellan Alán Ali från Fryshusets projekt Elektra, Karolin Röcklinger, genusföretaget Amphi och författaren Inti Chavez Perez. Moderator: Anna Hellgren. Arrangör RFSU (Ottar).

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

2000 språk i Afrika

Hur och varför har olika språk vuxit fram i Afrika? Och hur skiljer det sig från framväxten av språk i Europa? Ett seminarium med Lars-Gunnar Andersson, professor i svenska, och Tore Janson, professor emeritus i afrikanska språk. Arrangör: Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg och Jonsereds herrgård/Göteborgs universitet.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Dyslexi - förbannelse och möjlighet

Ulla Föhrer, leg. logoped och med. hedersdoktor, och Eva Magnusson, logoped och fil. dr, har djupintervjuat fyrtio personer med läs- och skrivsvårigheter. Vilka strategier har dessa använt för att klara skola, utbildning och arbete? Moderator: Elisabet Reslegård, ordförande i Läsrörelsen. Arrangör: Läsrörelsen, BTJ Förlag, Dyslexitorget och Allmänna arvsfonden.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Så blir du en bättre journalist

Journalisten Augustin Erba berättar om sin nyutkomna bok om journalistik: en rad knep och tankar om hur man blir en bättre och gladare journalist. Talang är irrelevant, menar Augustin Erba. Arrangör: Svenska Journalistförbundet.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Vårdens utmaning - att behärska kaos

De som arbetar inom vården måste lära sig kontrollera det kaos som är helt oundvikligt, säger Jonas Åberg, med många års erfarenhet av ämnet socialt arbete vid Linnéuniversitetet. Han menar att vården står inför ett paradigmskifte. Inspelat på Bokmässan i Göteborg i september 2010.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Samtala med tonåringar

Socionomen Mia Börjesson ger teoretiska och praktiska verktyg till alla som möter tonåringar i sin vardag, både professionellt och privat. Arrangör: Argument förlag.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Viktiga samtal med barn och ungdomar

Samtal mellan barn och vuxna, oavsett var dessa sker, är oändligt betydelsefulla. Petter Iwarsson, socialpedagog och föreläsare verksam inom Bris, talar om vikten av att vi vuxna möter barn i samtal om viktiga saker i deras liv. Arrangör: Bris.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Är finanssystemet en bluff?

Är finanssystemet en bluff?

Ett samtal mellan Joris Luyendijk och Andreas Cervenka. Finansvärlden beskrivs ofta som en värld där girighet lättja och frosseri härskar, men är det verkligen den enskilde bankmannen som bär skulden eller står orsaken att finna i det system vi har byggt upp där bankerna fått orimligt mycket makt och inflytande på våra liv? Joris Luyendijk har skrivit den omtalade boken "Simma med hajar" som är en resa mot finansvärldens innersta. Andreas Cervenka är ekonomijournalist på Svenska Dagbladet och författare till boken "Vad är pengar?". Moderator: Joel Dahlberg. Inspelat den 11 april 2016 på Kulturhuset, Stockholm. Arrangör: Kulturhuset Stadsteatern.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

Curts resa

Curt Lofterud växte upp i Värmland på 1930-talet. Tidigt i sin barndom insåg han att han var för svag för att jobba fysiskt i skogen eller på ett bruk. Han ville studera, men det fanns varken pengar eller resurser till det i hans fattiga arbetarhem. Men han hittade ändå en väg, och några möten blev helt avgörande för hur hans liv skulle formas.