Titta

UR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

UR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

Om UR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

Hédi Fried kom med båten m/s Rönnskär till Sverige 1945. Två år tidigare gick hon på teater i Budapest - men situationen blev snabbt värre. Hon överlevde koncentrationslägren Auschwitz-Birkenau och Bergen-Belsen, men det gjorde inte hennes föräldrar. För högstadieelever i Kista utanför Stockholm delar hon med sig av sina upplevelser. Inspelat i februari 2012.

Till första programmet

UR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv : FrågestundDela
  1. Ja, då vill jag tacka er
    för att ni lyssnade så uppmärksamt.

  2. Det känns jättebra. Det är roligt
    att ni är här och vill ställa frågor.

  3. Jag hoppas ni har många frågor.
    Det finns inga förbjudna frågor.

  4. Inga dumma frågor.
    Varenda fråga är viktig.

  5. Ibland är det just det man tror...
    "Nej, den där dumma frågan"-

  6. -"den tänker jag inte ställa." Det är
    den dumma frågan som får Nobelpris.

  7. Det var ju så nu senast, med... Var
    det biologipriset eller vad var det?

  8. Nån funderade hela sitt liv
    över en fråga-

  9. -som alla vetenskapsmän tyckte:

  10. "Vilken idiot.
    Vad håller han på med?"

  11. Han blev t.o.m. avskedad från sin
    tjänst. Och så får han Nobelpriset.

  12. Det ni tänker på först, det ska ni
    fråga. Varsågoda. Vem börjar?

  13. Hur flydde du
    från koncentrationslägret?

  14. -Hur jag...?
    -Flydde. Hur kom du därifrån?

  15. Jag flydde inte. Man kunde inte fly.
    Det fanns ingen möjlighet.

  16. Ja, möjlighet och möjlighet... Det
    fanns några enstaka som försökte.

  17. Mig veterligen, och när det
    gäller Auschwitz, lyckades bara en.

  18. Men det gällde att...

  19. Ja, vara där tills man antingen dog
    eller också blev befriad.

  20. Jag hade tur. Jag blev befriad-

  21. -den 15 april 1945.

  22. Då var det slut med min
    koncentrationslägervistelse.

  23. -Vad hände med din syster?
    -Jo...

  24. Vi var åtskilda vid nåt tillfälle,
    och där flydde jag faktiskt.

  25. Jag har klarat av... Det var...

  26. Man måste förklara lite
    hur det såg ut där.

  27. Man höll varje grupp åtskild.

  28. Det fanns ingen möjlighet
    att beblanda sig.

  29. Jag vet inte om ni har sett
    hur Auschwitz såg ut.

  30. Det är ett otroligt stort område-

  31. -som delades upp med taggtråd.

  32. Inom varje taggtråd fanns
    en jättelik barack.

  33. I de här barackerna fanns...
    Nu kommer jag inte ihåg om det var-

  34. -en eller flera baracker
    inom samma område.

  35. I varje barack fanns ca 500 fångar.

  36. Det var taggtråd omkring
    och sen ett större område-

  37. -med elektrisk taggtråd.
    Från ett område till ett annat-

  38. -hade man absolut ingen möjlighet
    att kommunicera.

  39. Gick man fram till staketet,
    så skrek vakterna-

  40. -och sköt många gånger.

  41. Vi som var inom en barack,
    vi kunde kommunicera med varandra.

  42. När man förde i väg några
    till arbete-

  43. -då var det inte bara att det var-

  44. -en annan barack,
    men det var ett annat område.

  45. De här områdena var avdelade
    med elektrisk taggtråd.

  46. Nu blev jag utvald till arbete
    och fördes i väg till nånstans-

  47. -långt från där jag bodde
    med min syster från början.

  48. Men inte hon.

  49. I Auschwitz brukade de göra så-

  50. -att om de valde ut
    en grupp till arbete-

  51. -skickades de som inte
    blev utvalda till gasen.

  52. Alla var medvetna om-

  53. -att de som blev kvar i baracken
    kommer att gasas.

  54. Men jag kände att eftersom jag inte
    kunde få min syster med mig-

  55. -i den här gruppen,
    ville jag vara med henne.

  56. Jag ville hellre dö med henne,
    än leva ensam.

  57. När en grupp flickor kom
    med middagsmålet-

  58. -frågade jag nån
    om hon ville byta med mig.

  59. De var lyckliga att få byta.

  60. Så då ställde flickorna sig
    i en ring, och vi bytte kläder.

  61. Man bytte kläder också,
    när man kom till ett annat område.

  62. När man utvaldes till en annan grupp.

  63. Då gällde det att byta kläder,
    om jag ville gå tillbaka-

  64. -till baracken med de här
    tomma ämbaren som det varit mat i.

  65. Sen dess har vi lyckats hålla ihop.

  66. Hon bor inte långt från mig. Vi
    träffas ofta. Vi talas vid dagligen.

  67. Hon går också ut i skolorna
    och berättar.

  68. Det betyder otroligt mycket för oss
    att vi har kunnat vara tillsammans.

  69. Än i dag är det
    väldigt, väldigt viktigt-

  70. -att vi finns för varandra.

  71. Hur var det att återgå till vardagen?

  72. -Vilken vardag menar du?
    -Efter att du blev fri.

  73. Hur det var att bli fri? Ja...

  74. Man tänker sig kanske att när man
    blir fri, så jublar man och dansar-

  75. -och...fortsätter som förut.
    Eller gör nåt nytt.

  76. Jag vet inte vad man tänker. Att det
    är bara att fortsätta som vanligt.

  77. Sen upptäcker man att det inte är
    att fortsätta som vanligt-

  78. -utan man måste lära sig på nytt. Som
    ett barn lär sig krypa, stå och gå.

  79. Så fick jag också lära mig att leva
    på nytt. Det berättar jag om...

  80. ...här i "Livet tillbaka".
    Hur det kändes att bli befriad-

  81. -vill jag berätta för er. Det tar vi
    på slutet, för jag vill läsa upp det.

  82. Jag är glad att jag skrev boken
    när jag skrev den, för i dag-

  83. -kommer jag inte ihåg. Jag måste
    titta efter hur det var egentligen.

  84. Så att det var inte lätt.
    Och vill du veta mer...

  85. Träffade du nån gång nån av vakterna
    från koncentrationslägren?

  86. -Efter att du blev fri?
    -Inte vakterna.

  87. Men jag har faktiskt träffat en SS.

  88. Det var ett mycket intressant möte.

  89. Jag...sa att jag är psykolog.

  90. Och jag brukar vara med
    på konferenser.

  91. En dag när jag var i Hamburg
    och gick på morgonen-

  92. -till konferensbyggnaden,
    kommer en man från hotellet-

  93. -med samma konferensväska som jag
    har. Han verkade så målmedveten.

  94. Jag förstod att han skulle till samma
    ställe som jag. Jag visste inte-

  95. -var stället låg, så jag frågade
    om han också skulle dit.

  96. Det skulle han. "Är du också
    psykolog, eller är du läkare?"

  97. "Nej, jag är varken eller."

  98. "Jag har varit i..."

  99. "...Hitlerjugend. Jag kan inte
    riktigt förstå i dag varför."

  100. "Det är därför jag"-

  101. -"går till de här konferenserna."

  102. Då sa jag i alla fall att jag
    var i lägren under den tiden.

  103. Han blev väldigt chockerad,
    och stannade upp.

  104. "Nej", sa han.
    "Jo", sa jag, och gick vidare.

  105. Det tog honom hårdare än mig. Och...

  106. Jag kommer ihåg att jag tänkte-

  107. -att det gör detsamma vad du
    har gjort, vad du var då-

  108. -så länge du arbetar
    mot samma mål som jag gör-

  109. -och är med på de här konferenserna.

  110. Då vill jag inte forska efter
    vad du har gjort. Så jag menar-

  111. -hade jag träffat en vakt,
    vet jag inte hur jag reagerat.

  112. Men när jag träffade en SS,
    var det viktiga för mig att veta-

  113. -om han fortfarande hyser
    de här idéerna, eller om han förstår-

  114. -att det var fel,
    och jobbar på en bättre framtid.

  115. Det står i boken att i lägret var det
    en vakt som var vänligare mot er-

  116. -för han hade två döttrar själv.
    Vad hände med honom? Hjälpte han er?

  117. Det var inte SS. Vid nåt tillfälle
    hade vi vakter som inte var SS.

  118. De kunde visa lite mänsklighet.

  119. Vad som hände med honom vet jag inte,
    för vi flyttade sen-

  120. -till ett annat arbetsområde,
    där återigen SS vaktade oss.

  121. -Ja?
    -Har du inget hat mot tyskar?

  122. -Frågan var om jag hatar tyskarna...
    -Eller tyska nazister.

  123. Ja, som jag sa, så känner jag att...

  124. ...hat leder ingenvart.

  125. Om man hatar,
    så är det man själv som mår dåligt.

  126. Det hjälper varken en själv
    eller nån annan.

  127. Så det viktiga är inte att se
    tillbaka på det som har hänt-

  128. -utan titta framåt. Vad händer nu?

  129. Ja, jag hatade där och då.

  130. När jag fick örfilar,
    ville jag gärna örfila tillbaka.

  131. Men redan efter befrielsen,
    när engelsmännen-

  132. -förde lägervakterna på en lastbil-

  133. -runt i...lägret, och sa: "Här har ni
    era bödlar. Kasta sten på dem."

  134. Då gick jag därifrån. Det var
    faktiskt inte många som kastade sten.

  135. Vad är det? Ska man kasta sten?
    Ska man sänka sig till deras nivå?

  136. Man kan inte... Hur ska jag säga?

  137. Man kan inte betala tillbaka. Man
    kan inte förnedra sig på samma nivå.

  138. -Hur kom du till Sverige?
    -Sverige valde mig.

  139. Det var inte jag som valde Sverige.
    Det var nämligen så-

  140. -att jag befriades i Bergen-Belsen.
    Ni kanske har hört talas om det.

  141. Ni kanske har sett bilder därifrån,
    med högar av lik.

  142. Med människor som är utmärglade,
    som är mer-

  143. -skelett än folk.

  144. När de här bilderna nådde Europa-

  145. -blev alla chockade naturligtvis.
    I Sverige tyckte man-

  146. -att man inte hade haft krig. Vi ska
    hjälpa de stackarna som överlevt.

  147. Så de skickade upp ambulanser-

  148. -Röda Kors-bilar, till Bergen-Belsen-

  149. -för att hämta tio tusen
    av de sjuka och deras anhöriga.

  150. På det sättet hamnade jag i Sverige,
    sommaren 1945.

  151. Har du återvänt till
    koncentrationslägret du satt i?

  152. Ja, det har jag. Jag har både varit-

  153. -i Auschwitz, i arbetslägren
    och i Bergen-Belsen.

  154. Det beror på att jag alltid sagt
    att kan jag få ungdomen-

  155. -att förstå lite grann
    av det som har hänt-

  156. -för att de ska kunna
    föra det vidare, då gör jag det.

  157. En lärare frågade om jag kunde
    följa med dem till Auschwitz.

  158. Trots att jag sagt: "Aldrig tillbaka
    till Auschwitz" så gjorde jag det.

  159. Och när ett filmteam frågade:

  160. "Vill du följa med oss
    till Bergen-Belsen och visa...?"

  161. I Bergen-Belsen finns inget kvar.
    De har bränt upp...

  162. När engelsmännen kom dit, så var det-

  163. -bara sjukdomar och diaréer.

  164. Människor gjorde sina behov
    där de gick och stod.

  165. Det såg hemskt ut. Och...

  166. Engelsmännen var rädda för epidemier,
    så de brände upp hela lägret.

  167. Alla baracker. Allting. När man
    åker dit i dag, så är det kullar.

  168. Gröna kullar.
    Och de där kullarna är...

  169. ...gravar. Massgravar, med två tusen,
    fem tusen, sex tusen människor.

  170. Jag åkte tillbaka då, för att
    kunna spela in den här filmen-

  171. -så ni kan titta på den.

  172. Likaså i de olika arbetslägren...

  173. De här arbetslägren var
    i närheten av Hamburg.

  174. I dag tillhör de Hamburg.
    Man kan inte se nånting.

  175. Det enda man ser är en minnessten.

  176. "Här har så och så många..."

  177. "...flickor arbetat."
    Jag kommer inte ihåg vad det står.

  178. Det är det enda man ser där.
    Och där har jag också varit, ja.

  179. Kan du berätta hur en dag i lägret
    såg ut? Från morgon...?

  180. Du får precisera.
    Som jag sa, var jag-

  181. -i förintelseläger, Auschwitz,
    i arbetsläger...

  182. Tre...eller fyra olika.

  183. Och i Bergen-Belsen, som inte var-

  184. -nåt förintelseläger i sig.
    Det fanns inte gas där.

  185. Däremot dog människor i stora mängder
    av umbäranden, sjukdomar-

  186. -och misshandel. Vilket vill du veta?
    Det var olika på olika ställen.

  187. -Helst båda två, om du kan.
    -Båda två? Alla tre.

  188. Vi börjar med Auschwitz.

  189. Där var det väckning mitt i natten-

  190. -innan dagen grydde,
    genom att en SS-kvinna...

  191. Nej, där var det...
    Det var kvinnor som...

  192. ...varit i Auschwitz en längre tid,
    som utnämnts till våra vakter.

  193. De kallades "blockova". Där vi bodde,
    barackerna, kallades för block.

  194. Då kom blockovan och tände ljuset
    och skrek:

  195. "Ut fort! Ni ska alla gå på dass.

  196. Gå på dass var inte så enkelt.
    Man utförde inte sina behov enskilt.

  197. Man skulle gå 40 flickor på en gång-

  198. -och sätta sig på 20 hål på
    den sidan, och 20 hål på den sidan.

  199. Alla skulle göra sina behov
    samtidigt. Och det ska gå fort.

  200. Gick det inte tillräckligt fort,
    kom nån och slog en på ryggen-

  201. -med sin batong.

  202. "Det är 40 där ute som väntar.
    Skynda på." Så började dagen.

  203. Sen skulle vi...

  204. Ibland fanns det vatten så man kunde
    skölja av händerna, ibland inte.

  205. Då skulle vi springa och ställa oss-

  206. -i rader på fem-

  207. -för räkning av fångar,
    som hette "zählappel"

  208. "Appel", "zähl"... Räkna.
    Ja, det hette så.

  209. Vi fick stå där i ur och skur,
    medan blockovan räknade 500 flickor.

  210. Du kan tänka dig hur många gånger
    hon räknade tills det stämde.

  211. Om nån dog på natten,
    så släpades vederbörande också ut.

  212. Det måste stämma.

  213. Sen kom SS-soldaten,
    när hon tyckte att det stämde-

  214. -och han började räkna, lika länge.

  215. Sen skulle man vänta på kommendanten.

  216. När han druckit sitt kaffe och läst
    tidningen. Vi fick stå där i timmar.

  217. Ibland i stickande sol,
    ibland i...vinterkyla.

  218. Jag var inte där på vintern,
    men de som var där...

  219. Och...

  220. ...vänta på att han ska räkna oss.

  221. När han äntligen hade räknat,
    fick man gå in i barackerna-

  222. -och då kom morgonmålet.
    Och vad var morgonmålet?

  223. Kaffe sa de att det var,
    men det var en svart vätska-

  224. -som inte ens stått bredvid kaffe,
    men det var varmt.

  225. Ni kan tänka er att det var skönt att
    få nåt varmt i sig även på sommaren.

  226. Även om det inte var så kyligt
    när man varit uppe sen gryningen.

  227. Sen fick man den lilla brödransonen-

  228. -som det var uträknat
    att den skulle räcka i tre månader.

  229. För efter tre månader...

  230. ...hade de inte behov av oss.

  231. De hade inte behov av oss i början
    heller, men de hade oss i Auschwitz-

  232. -med tanke på
    att alla män var vid fronten.

  233. Ni får tänka er att det här
    är krigets elfte timme.

  234. 1944...i...

  235. ...maj kom vi in där.

  236. Maj, juni, juli.
    Och då behövde de arbetare.

  237. Industrier som behöver arbetare
    kunde rekvirera i Auschwitz och säga:

  238. "Vi behöver 200 arbetare
    till IG Farben."

  239. "Vi behöver 400 arbetare
    till textilfabriken."

  240. "Till gruvan. Till dit och dit."

  241. "Om du inte har blivit utvald
    inom tre månader"-

  242. -"då är det ingen som behöver dig."

  243. "Då är det lika bra att du dör."

  244. "Och dör du inte, så blir du gasad."

  245. De räknade ut att maten vi fick
    skulle räcka i tre månader.

  246. Den här lilla brödbiten
    skulle räcka en hel dag.

  247. Då var det några... De flesta åt upp
    den med det samma. Man var hungrig.

  248. Det fanns de som ville spara det till
    senare. Det skulle de inte ha gjort-

  249. -för det fanns ingenstans att spara.

  250. Om de la den i sin säng-

  251. -som kan du vara säker på
    att om några timmar var det borta.

  252. Så fort du lämnade sängen
    skulle nån stjäla det.

  253. Människor var inte bättre där än här.
    Stölder förekom där också.

  254. Ni ska inte tro
    att alla var solidariska.

  255. De var likadana även där,
    som folk är i dag...här.

  256. Och överallt. Tyvärr.

  257. Ja... Och efter frukosten
    satte vi oss på våra bunkar.

  258. Vi... Ja, då måste man berätta
    hur det såg ut där, också.

  259. Den här baracken-

  260. -var en jättesal, så att säga.

  261. I mitten fanns-

  262. -som en eldstad,
    där det på vintern kom lite värme.

  263. På båda sidorna en sån här avlång...
    Om du tänker dig här-

  264. -kommer två såna här-

  265. -tegeleldstäder...
    Jag vet inte vad jag ska kalla dem.

  266. Och på båda sidor om de här
    fanns en gång-

  267. -och på båda sidor
    av gången "bunkar".

  268. Kojor kallade vi dem för.

  269. Sängar med eufemismer,
    om jag ska uttrycka det vackert.

  270. Det var så att det var bås,
    som djurbås, i tre våningar.

  271. Och där skulle tio flickor sova
    i varje bås.

  272. Längst ner var det stampad lera.

  273. Då fick man ligga på den där leran.

  274. Eller om det var brädor.
    Jag kommer inte ihåg längre.

  275. Det var så högt
    att man kunde sitta böjd.

  276. Man kunde inte räta ut sig.

  277. Sen kom nästa avsats med plankor.
    Där låg återigen tio flickor.

  278. Och sen återigen i den här höjden,
    nästa avsats med tio flickor.

  279. Bredden var sån att tio flickor måste
    ligga sida vid sida åt samma håll.

  280. För om nån la sig på ryggen, var
    det nån annan som inte fick plats.

  281. Det berättar jag, för efter frukosten
    fick vi sitta på "bunkarna"-

  282. -och vänta... Vänta tills...

  283. Som jag sa,
    så börjar jag glömma lite.

  284. Nu minns jag inte om vi fick soppan
    mitt på dagen eller på kvällen.

  285. Men jag tror att mitt på dagen hade
    vi återigen en räkning. Den återkom-

  286. -som en tortyr. För inte
    kunde man fly, som jag sa tidigare.

  287. Men det var ett bra sätt att tortera
    oss, att låta oss stå där och vänta-

  288. -och frysa, och svettas.

  289. Och bli blöta om det regnade.

  290. I alla fall, nästa mål var, om det
    var mitt på dagen eller kvällen-

  291. -en soppa... Jag tror kanske
    att det var mitt på dagen.

  292. En soppa som var
    mer grisföda än soppa.

  293. Kokt på betor och potatisskal,
    och jag vet inte vad.

  294. Och sen på kvällen
    fick vi det här "kaffet" igen.

  295. I Auschwitz.

  296. I arbetslägren fick vi lite mer mat-

  297. -men då krävdes också mycket mer
    energi, så det jämnade ut sig.

  298. I arbetslägret fick vi soppa
    mitt på dagen på arbetsplatsen-

  299. -och soppa på kvällen.
    Soppan var kanske lite bättre.

  300. Nån gång ibland kan det ha funnits
    en köttslamsa till och med.

  301. Men i det stora hela
    så var det maten.

  302. Nu har ni fått veta ganska mycket
    om Auschwitz. Är det nåt mer?

  303. Har du aldrig träffat på
    en nazist sen du kom ut?

  304. Frågan var om jag träffat på
    en nazist eller den nazisten?

  305. En nazist.

  306. Ja... Jag har inte personligen
    träffat nån, nej.

  307. Däremot har jag haft ett möte med en-

  308. -som har förnekat,
    en av de som har förnekat att...

  309. ...förintelsen har existerat.

  310. Det var för ett antal år sen-

  311. -att de gick omkring i stan
    och delade ut flygblad.

  312. "Det där med att gaskammare
    har funnits, det är lögn."

  313. "Det har inte funnits",
    och så vidare.

  314. En kompis och jag var på stan,
    när de delade ut de här lapparna.

  315. Hon sa: "Kom, vi pratar med honom."
    "Nej, jag pratar inte med honom."

  316. Jo, men jag vill, sa hon. Så vi
    gick fram. Det var en svensk kille-

  317. -i 20-25-årsåldern. Och så säger hon:

  318. "Hur vet...? Du delar ut dessa
    lappar. Hur vet du att gaskamrarna"-

  319. -"inte har existerat? Hur vet du
    att förintelsen inte har ägt rum?"

  320. "Jo, det finns professorer
    som säger detta."

  321. -"Det finns de som har sagt det."
    -"Ja...men du fanns ju inte då."

  322. "Nej, nej, men det finns de
    som säger det."

  323. Ja, men jag var där, säger hon
    och visar sitt nummer.

  324. Då säger han: "Ha, ha,
    det har du kunnat göra själv."

  325. Vem vill tatuera dit ett nummer
    om man inte varit i Auschwitz?

  326. Då sa jag till henne att det inte
    var nån idé att prata med honom.

  327. De som är hjärntvättade...
    Det finns de som är hjärntvättade.

  328. Dem kan man inte diskutera med. Vad
    man än säger, så kommer de bara med-

  329. -ramsan som de har lärt sig.

  330. -Har du en tatuering med ditt nummer?
    -Nej.

  331. Har du återvänt till grinden
    du skrev datumet på?

  332. Grind...? Jag har återvänt till
    huset, men grinden fanns inte längre.

  333. Jag har återvänt, och de har byggt om
    huset. Det ser inte ut som förut.

  334. Men när jag var där första gången,
    såg det fortfarande ut så.

  335. Och då var det en familj
    som bodde där-

  336. -med en son som var ungefär sexton
    år. Jag berättade för honom-

  337. -att jag hade bott där en gång,
    och att jag var i hans ålder-

  338. -när jag fick lämna. Då säger han:
    "Tänk, när jag blir gammal"-

  339. -"så kan jag också berätta
    att jag har bott här en gång."

  340. Ja, tänkte jag, men som tur är måste
    du inte berätta varför du flyttade.

  341. Som jag kan berätta för dig.

  342. De visste ingenting,
    de som bodde där-

  343. -för de har inte pratat om det,
    där heller.

  344. Överallt försökte de lägga locket på.
    Inte prata.

  345. Och vad är resultatet när man inte
    berättar om det som har varit?

  346. Att det händer igen. Vad hände
    i Sverige 1945 när vi kom?

  347. Då sa alla:
    "Aldrig mer! Prata inte om det."

  348. "Börja ett nytt liv. Nytt liv,
    nytt land, nytt språk. Glöm det."

  349. Och en hel generation växte upp
    utan att veta vad som hade hänt.

  350. I skolorna läste man
    ingenting om det.

  351. Och vad var resultatet?
    Plötsligt så kommer det nån...

  352. Radio Islam. Ni har inte
    hört talas om det antagligen.

  353. Du känner till det.
    En algerier som började-

  354. -spy sin etter
    på en radiokanal mot...

  355. Han sa att det var mot Israel,
    men det var-

  356. -rena rama antisemitismen mot judar.

  357. Och i dess följd har nazismen
    vuxit mer och mer i Sverige.

  358. Snart så hade man en
    större och större nazistgrupp.

  359. Samhället fick betala dyrt
    för denna tystnad.

  360. Och likaså vi överlevande
    fick betala, genom att våra barn-

  361. -inte har riktigt vetat vilka de är.

  362. Om föräldrar inte berättar
    för sina barn vad som hänt dem-

  363. -då kommer barnen att ha svårigheter
    med sin identitet.

  364. Vad tänker du på
    när du hör Hitlers namn?

  365. -När jag hör...?
    -Hitlers namn.

  366. -Nu?
    -Ja.

  367. -Du menar filmer, och...?
    -Nej, han som person. Vad tänker du?

  368. Vad jag tänker på
    när jag hör Hitlers namn?

  369. Ja, det uppfattade jag inte.
    Jag tänker att han har inte segrat.

  370. Det är jag som har segrat. I dag har
    jag en underbar familj. Tre barn.

  371. Sju barnbarn.
    Och faktiskt ett barnbarnsbarn.

  372. Jag har... Hitler har förgjort
    en stor familj för mig-

  373. -men i dag har jag återigen
    en stor familj.

  374. Jag har lärt mig att inte
    se tillbaka, utan se framåt.

  375. För att...
    det är morgondagen det gäller.

  376. Då ska ni få höra...

  377. Och sen kan ni titta på böckerna,
    och om ni vill ha, så kan ni...

  378. Det var så att vi
    kom till Bergen-Belsen-

  379. -i krigets slutskede.

  380. I slutet på mars 1945-

  381. -när alla visste att det bara
    var dagar det handlade om.

  382. Då stoppar de in oss igen i vagnar-

  383. -likadana vagnar
    som vi åkte till Auschwitz med-

  384. -och det börjar återigen en tågresa
    fram och tillbaka, fram och tillbaka.

  385. Precis på samma sätt. Då trodde vi
    att det var vår sista stund.

  386. Att nu kommer de att döda oss,
    för de vill inte ha vittnen.

  387. Men efter tre dagar
    lämpade de av oss nånstans igen-

  388. -i ett område med taggtrådsstaket.
    Då var det solen som bländade oss.

  389. Det var Bergen-Belsen.

  390. Och vi hade tur, för just den dagen
    hade de tömt en barack.

  391. I Bergen-Belsen...det är mycket jag
    inte hinner säga. Jag tar det kort.

  392. I Bergen-Belsen fanns det många,
    som de ville ha som...

  393. De ville byta ut dem
    mot tyska krigsfångar.

  394. Och just den dagen skickades
    en grupp i väg till Schweiz.

  395. Den baracken var ren.
    Vi visste inte vilken tur vi hade-

  396. -förrän kriget var slut.
    För hela Bergen-Belsen var en böld.

  397. En pestböld. Området var smutsigt-

  398. -med löss, ohyra och elände.
    Den här baracken var fortfarande ren.

  399. Så vi kom in där. Och när vi anlände-

  400. -till porten fanns det en där som
    jag frågade: "Vart har vi kommit?"

  401. Och hon sa...

  402. "Arbete finns."

  403. "Bröd..." Hur var det?

  404. "Arbete finns. Bröd finns inte."

  405. "Gas finns inte." Jag tänkte att om
    gas inte fanns kanske vi klarar oss.

  406. Ännu hade vi lite krafter
    och klarade oss utan bröd.

  407. Att arbeta kanske går det också.

  408. Vi var inte så avmagrade.
    Vi hade bara varit i läger ett år-

  409. -mot de andra som varit i tre, fyra
    år, och såg verkligen eländiga ut.

  410. Vi kom in i de här barackerna,
    och det visade sig att...

  411. Bröd fanns inte.

  412. Knappt att vi fick
    den här svarta vätskan om dagarna.

  413. Så att... Och arbetet... Ja...

  414. Arbete fanns, och vid nåt tillfälle
    så orkade jag t.o.m. arbeta lite.

  415. Allt det där får ni reda på i boken.
    Men nu vill jag berätta-

  416. -hur det var de sista dagarna.
    Vi var inte i Bergen-Belsen mer än-

  417. -kanske en vecka.
    Men den veckan räckte.

  418. Vi var helt kraftlösa. Att vi över-
    levde berodde på det svarta kaffet.

  419. Den kaffeliknande drycken.
    För vatten fanns inte heller längre.

  420. En dag när vi låg där helt kraftlösa,
    så säger nån...

  421. "Engelsmännen är här."
    Jag tänkte: "Nämen, stackaren."

  422. "Nu yrar hon. Nu har hon blivit
    så dålig att hon yrar."

  423. Jag lyfte inte ens blicken.
    Jag låg där på min brits.

  424. Det gick några timmar,
    och rätt som det var sa nån:

  425. "Nånting händer.
    Titta. Soldaterna springer runt"-

  426. -"och har vita armbindlar."

  427. Jag tänkte att jag måste
    försöka titta vad som händer.

  428. Med mobilisering av mina sista
    krafter gick jag fram till fönstret.

  429. Just då ser jag hur tanks-

  430. -svänger runt hörnet på byggnaden.

  431. Och där sitter soldater
    som inte har tysk uniform.

  432. Vi var befriade.
    Det var engelsmännen.

  433. Och då tänker jag: "I morgon..."

  434. "I morgon ska jag tänka."

  435. "I morgon ska jag söka efter de
    som kan ha blivit kvar."

  436. "I morgon ska jag sörja."

  437. "Och kanske, innerst inne,
    ännu helt omedvetet"-

  438. -"i morgon ska jag börja om."

  439. "I dag finns jag ännu inte."

  440. "Min utmärglade kropp..."

  441. Jag börjar från början.
    "I dag finns jag ännu inte."

  442. "Min utmärglade kropp
    ligger på britsen. Ett skal"-

  443. -"utan känslor, utan tankar."

  444. "Ett medvetande finns.
    Vi är befriade."

  445. "Men..."

  446. "Apatin krusas av en våg
    av välbefinnande."

  447. "Men ännu förmår jag
    ingen glädjeyttring."

  448. "Ännu är jag bara
    ett foster i moderlivet."

  449. "Det är i morgon jag ska födas.
    Efter den årslånga vandringen"-

  450. -"i den långa tunneln under jorden"-

  451. -"har jag kommit till tunnelns ände."

  452. "Ännu en gång
    syns solen vid horisonten."

  453. "Jag lever. Eller är det nån annan?"

  454. "Det får jag inte veta
    på ett bra tag." Tack så mycket.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Frågestund

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hédi Fried svarar på elevernas frågor efter sin berättelse.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget
Ämnesord:
Biografi, Fried, Hédi, 1924-, Förintelsen, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9

Alla program i UR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

Föreläsning

Hédi Fried kom med båten m/s Rönnskär till Sverige 1945. Hon överlevde de nazistiska koncentrationslägren Auschwitz-Birkenau och Bergen-Belsen, men det gjorde inte hennes föräldrar. För högstadieelever i Kista utanför Stockholm delar hon med sig av sina upplevelser.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

Frågestund

Hédi Fried svarar på högstadieelevernas frågor efter sin berättelse.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning

Mer grundskola 7-9 & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Brev från första världskriget

Justine i Belgien

13-åriga Justine bor i Belgien som efter krigsutbrottet invaderas av den tyska armén. Soldaterna beslagtar ägodelar och fängslar oskyldiga samtidigt som det blir allt större brist på mat. Justine lever mitt i detta kaos. När hon försöker stjäla mat på en åker blir hon påkommen av en tysk soldat.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Brev från första världskriget

Emelie i Frankrike

Freden har kommit men för elvaåriga Emelie blandas glädjen med sorg. Hennes pappa är en av alla dem som dödades under kriget. När en tysk krigsfånge ska bo hos Emelies familj blir det svårt för Emelie. Går det att förlåta en fiende?

Fråga oss