Titta

UR Samtiden - Se barnet i förskolan

UR Samtiden - Se barnet i förskolan

Om UR Samtiden - Se barnet i förskolan

Föreläsningar från Förskoledagarna 2012. För andra året i rad arrangeras denna mötesplats för förskollärare. UR Samtiden har spelat in tre av föredragen som ingick i seminarieprogrammet. Inspelat den 18 april 2012 på Stockholmsmässan i Älvsjö. Arrangör: Sefif utveckling.

Till första programmet

UR Samtiden - Se barnet i förskolan : Hissad och dissadDela
  1. Hej! Vad roligt att se så många
    ansikten här i dag i dunklet.

  2. Vi ska prata om barns relationsarbete
    och hur de förhåller sig till varann.

  3. Jag kan berätta först
    att jag är utbildad psykolog.

  4. Jag har jobbat med
    barn och ungdomar-

  5. -och med vuxna som omger
    barn och ungdomar, i 40 år.

  6. De senaste 30 åren som psykolog.

  7. Det som alltid fängslat mig med barn
    är hur de uttrycker sig genom lek.

  8. Inte bara det.

  9. Lek är också den arena där barn
    håller på med förhandlingar-

  10. -om vem som är kompis med vem, vem
    som får vara med och inte.

  11. Från den stund som barn träffas-

  12. -på morgonen i tamburen i förskolan
    eller i förskoleklassen-

  13. -eller ute på gården
    eller var de än kommer samman-

  14. -så startar eller fortsätter ett
    ständigt pågående relationsarbete.

  15. Barnen närmar sig varann,
    söker kontakt med varann-

  16. -börjar vara tillsammans och leka-

  17. -grälar och bråkar och blir osams.

  18. Ibland blir de vänner,
    ibland ovänner.

  19. Det ständiga relationsarbetet
    som barn har-

  20. -är intressant att följa.

  21. Där lär sig barn väldigt mycket om
    hur man är tillsammans med andra.

  22. Under alla år som jag har arbetat med
    barn, föräldrar och pedagoger-

  23. -i olika sammanhang-

  24. -har jag fått frågor om barn som inte
    haft det bra tillsammans med andra.

  25. Ofta är vi vuxna oroliga att barnen
    inte fungerar så bra tillsammans.

  26. De kommer inte med i leken
    eller blir retade.

  27. De är blyga
    och går lite för sig själva.

  28. Andra barn tar väldigt mycket plats
    och kommer nerdimpandes i leken-

  29. -så att de stör eller förstör
    andra barns lek.

  30. Barn är obarmhärtiga mot andra barn
    som förstör.

  31. Dem förvisas bort ur leken.

  32. Alla barn som av en eller annan
    anledning blir utanförställda-

  33. -ligger nära mitt hjärta.

  34. Jag har ägnat de senaste åren åt
    att sammanfatta-

  35. -och försöka formulera hur jag tänker
    att vi kan arbeta med det.

  36. För några år sen... Det är ursprunget
    till den här föreläsningen.

  37. ...gjorde jag en undersökning vid
    Centrum för barnkulturforskning.

  38. Jag ville gå ut på
    några olika förskolor.

  39. Jag väljer att kalla förskolan
    Apelsinen, men den heter inte så.

  40. Jag ville samtala med barnen
    hur de tänker kring sitt inflytande.

  41. Vad har barn för tankar kring makt-

  42. -inflytande och delaktighet?

  43. Ni blir inte förvånade
    när jag säger vad barnen sa.

  44. "De stora har mest makt."

  45. Det är vi vuxna.

  46. Efter de stora
    har de största barnen mest makt.

  47. Minst makt har de yngsta barnen.

  48. När känner barnen att de har mest
    makt? Inte hela dagarna överallt.

  49. När de leker. "När vi leker
    kan vi bestämma själva."

  50. Jag har sammanfattat...
    Funkar det om jag klickar här? Nej.

  51. Om jag gör så? Nej.

  52. Vi gör så här i stället.
    Nej, så där i stället.

  53. Jag har sammanfattat det
    i två böcker.

  54. Den ena heter "Hissad och dissad"
    och den ska vi prata mest om i dag.

  55. Det är två barn som sätter mig på
    spåret att göra sammanfattningen-

  56. -om mina erfarenheter kring det här.

  57. Det är Engla och Edmund och så är det
    Sonja också. Det är många barn.

  58. Några barn och jag samtalar-

  59. -om vad barn behöver för att må bra
    så att de kan göra bra beslut-

  60. -och bestämma saker
    som är bra för dem.

  61. Då säger ett barn:
    "Mat. Man behöver mat i magen."

  62. Det behöver man,
    för det vet vi ju alla-

  63. -att en del blir tråkiga att vara
    tillsammans med när de blir hungriga.

  64. Eller hur? Ja. Han har helt rätt.

  65. "Drömmer man mardrömmar måste man få
    krypa upp i mammas säng."

  66. Ja, för trygghet och närhet och
    tillhörighet är nåt som vi behöver.

  67. Barnen, femåringar, kan precis
    Maslows behovshierarki.

  68. Han sa att först måste vi tillfreds-
    ställa grundläggande fysiska behov-

  69. -av mat och näring och närhet.

  70. Sen kommer finliret
    där vi självförverkligar oss-

  71. -högre upp i pyramiden.

  72. Sen säger Engla
    när hon har funderat en stund:

  73. "Men det viktigaste är att få leka."

  74. Och det gläder ju psykologens hjärta.

  75. Jag har tänkt på hur viktigt det är
    att vi vuxna ordnar för barns lek.

  76. Att vi ser till att
    det finns tid för barnen att leka-

  77. -och utrymme att leka på-

  78. -och att vi
    inspirerar barnen till lek.

  79. Det är extra viktigt när vi nu länge
    har haft läroplanen för förskolan-

  80. -när den nu har blivit förtydligad.
    Det är viktigt att inte glömma-

  81. -att mitt bland naturkunskap, språken
    och matematiken-

  82. -som vi ska jobba med
    och visa barnen att lära sig kring-

  83. -att leken är den mest grundläggande
    i varje barns liv.

  84. Det glömmer vi ibland, tyvärr.

  85. Engla säger
    att viktigast är att få leka-

  86. -men hon korrigerade mig
    ganska snabbt, för hon säger:

  87. "För jag menar, när man inte får
    vara med... Åh, vad det är jobbigt!"

  88. Det hon tänker är att det viktigaste
    är att få vara med och leka.

  89. Och när hon har sagt det börjar
    alla barnen vid bordet berätta.

  90. "Vet du hur det var när de höll för
    dörren så jag inte fick vara med?"

  91. "När killarna sa: 'Du får inte vara
    med på vår koja för den är privat.'"

  92. "När vi skulle spela boll
    och inte jag fick."

  93. Alla barn hade erfarenhet av att
    hamna på sidan av, att bli dissade.

  94. Diskvalificerade.

  95. Det var
    så viktigt och centralt för barnen.

  96. Erfarenheterna smärtade dem.

  97. Tillsammans med barnen och hemma vid
    datorn fördjupade jag mig i det-

  98. -och funderade över vad som sker
    i samspelet mellan barn.

  99. Det resulterade i boken "Hissad
    och dissad", som jag pratar om i dag.

  100. Sen tyckte jag att "Det viktigaste är
    att få leka" var så himla klokt-

  101. -så jag har en femårig medförfattare
    till min bok som heter precis så.

  102. Jag ska prata om när barnen under-
    söker hur de ska vara tillsammans-

  103. -hur de söker samhörighet,
    hur de blir vänner och ovänner-

  104. -hur de avvisar varann.

  105. Just arbetet med relationer-

  106. -är nånting där barnen
    behöver mycket stöd från oss vuxna.

  107. Det handlar väldigt mycket om
    vad vi ser.

  108. Inte bara hur vi förstår det vi ser-

  109. -utan också om hur vi tänker kring
    "när är det läge att ingripa?"

  110. "När är det bäst att barnen får
    klara ut sina förhandlingar själva?"

  111. Det är en jätteviktig balans.

  112. För den vuxne som alltid
    går in och fixar åt barnen-

  113. -hjälper inte barnen att själva
    utveckla sin förhandlingskompetens.

  114. Men den vuxne som alltid låter barnen
    själva sköta sina förhandlingar-

  115. -riskerar att
    hans eller hennes barngrupp-

  116. -utvecklar ett negativt socialt
    mönster som inte är bra för nån.

  117. Vi ska kika lite närmare på det där.

  118. Kruxet... Det här har jag hämtat från
    Eva Johansson.

  119. Pedagogisk professor i Göteborg.

  120. Hon har ägnat tid åt att studera
    barns etiska överenskommelser.

  121. De tysta, inte klart utsagda, etiska
    överenskommelserna som barn gör-

  122. -och som finns i alla barngrupper.

  123. Om man plockar ut en viktig bestånds-
    del i det hon har kommit fram till-

  124. -så handlar den om barns lekvärldar.

  125. Alltså om...
    Lekvärld, det är när barn hittar på.

  126. "Nu var jag mamman och jag
    ska gå ut och gå med min bebis."

  127. "Jag har bäddat ner henne i vagnen
    och tänker gå i parken."

  128. Då har barnet byggt en lekvärld-

  129. -där hon har förklarat vad leken ska
    handla om och vilken roll hon ska ha.

  130. Varje barn har rätt att göra det.

  131. Bygga sin egen lekvärld
    vad den nu kan handla om.

  132. Att vara mamma eller He-Man
    eller polis eller skotta snö...

  133. Det är den ena delen.

  134. Den andra viktiga delen är att barn
    har rätt att dela lekvärldar.

  135. Barn har rätt att säga:
    "Du kan vara min bästa väninna"-

  136. -"och vi ska gå ut med
    våra kompisar."

  137. Barn har rätt att säga: "Jag vill
    vara mamma och gå ut med dig med."

  138. Barnen har rätt
    att dela lekvärld med varann.

  139. Det som gör
    att det blir ett ständigt dilemma-

  140. -är att alla barn
    har rätt att säga "nej tack".

  141. Att skydda sin lekvärld mot intrång.

  142. Bara barnet som leker kan själv
    bestämma när det är ett intrång-

  143. -eller när det är okej att dela
    den lekvärld som barnet har byggt.

  144. Hur ska vi då göra?

  145. Det här är inte 1 + 1 + 1 = 3.

  146. Utan det här är 1 + 1 - y = x.

  147. Vi vet inte. Ni ska få ett exempel på
    hur det lyckas för en pedagog.

  148. Hon har en sån bra blick och ett bra
    sätt att förhålla sig till barns lek.

  149. Det är två flickor
    som har kommit tidigt om morgonen-

  150. -och bestämt sig för
    att gå och shoppa.

  151. De har... Först ska de
    gå på promenad i parken.

  152. De har stuvat ner sina dockor
    i barnvagnarna-

  153. -och nu ska de på promenad.

  154. "Mammorna ska gå och handla." Hon tar
    fram sin handväska med pengar.

  155. "Ja, vi går på shoppingtur",
    säger den andra flickan.

  156. Just när de går i väg genom rummet
    och ska börja på sin shoppingtur-

  157. -kommer en ny flicka in. Hon har
    precis vinkat adjö till sin pappa.

  158. Hon kommer in och säger:
    "Jag kunde också vara en mamma!"

  159. "Nej!", säger en av flickorna
    som redan leker.

  160. Hon trycker upp sin lilla treårshand
    rakt i nyllet på den nya flickan.

  161. Bra att vi lär våra barn
    att säga nej.

  162. Men man säger nej för sig själv,
    inte nej i den andres ansikte.

  163. Man säger nej här.
    "Nej, inte göra så med mig."

  164. Annars blir det en kränkning. Prova
    att få en näve upptryckt i ansiktet.

  165. Nåväl, nej, säger de.

  166. Hon blir ledsen. Man ser hur hon...

  167. Hur ska hon göra,
    hon vill ju vara med.

  168. Då säger hennes skickliga pedagog:
    "Här borta..." Hon fångar Mis blick.

  169. "Här borta kunde det vara ett kafé."

  170. "Här kunde man koka kaffe,
    här kunde man baka muffins."

  171. "Nej, cupcakes", säger flickan,
    för det heter så nuförtiden.

  172. Pedagogen tar en chansning.

  173. Det som händer är att Mi, den tredje
    flickan som inte fick leka mamma-

  174. -kommer bort här och börjar fixa med
    kaffe och grejar och bakar cupcakes.

  175. Hon håller på där, och mammorna
    där borta som ska gå och shoppa-

  176. -ombestämmer sig raskt.
    De ska gå och fika.

  177. Mammor som går och shoppar
    fikar också.

  178. De går till kaféet. Då säger Mi:
    "Vad får det lov att vara?"

  179. Så brukar inte våra barn säga
    på riktigt.

  180. De säger det i leken. Det är en
    lekreplik. Vad får det lov att vara?

  181. "Jag tar en macchiato",
    säger ena mamman.

  182. Det är ett slags italienskt kaffe.

  183. Man får hålla sig uppdaterad
    på alla sätt.

  184. Hon får sin macchiato.
    Och hon ska ha en choklad-cupcake.

  185. Den andra mamman tänker och säger:

  186. "Jag tar...
    Jag tror en sojalatte med kanel."

  187. Mi gör sojalatte och strösslar i
    kanel så att det ryker om det.

  188. Det går så bra. Barnen
    leker och leker. Inte nog med det.

  189. Efter en stund kommer
    några av de äldre femåringarna.

  190. "Ett kafé. Finns det ett bageri
    också? Vi ska göra surdegsbröd."

  191. Leken sprider sig
    och fler barn kommer med.

  192. De treåriga flickorna får så vidgade
    vyer av att de stora barnen är med.

  193. Det blir en härlig lek som håller på
    länge, länge den förmiddagen.

  194. Det som pedagogen gör är att hon
    länkar den här lekvärlden...

  195. ...mammor som går och shoppar,
    med kafé-

  196. -så att barnen kan göra
    en gemensam lekvärld.

  197. Jättefiffigt.

  198. Inte prat om: "Vi låter Mi vara mamma
    också, det finns tre dockvagnar".

  199. Man länkar samman.
    För forskning visar-

  200. -att barn sliter med
    att komma med i lekar.

  201. Vad är vanligast att barn gör? Hur
    gör barn för att bli med i en lek?

  202. Slåss? Wow! Okej...

  203. Eller? Har de andra strategier?

  204. Frågar om de får vara med.
    Vem har lärt dem det?

  205. Vem har lärt dem att fråga om de
    får vara med? "Får jag vara med?"

  206. Det finns frågor och det finns frågor
    och svar och svar.

  207. På öppna frågor finns många svar,
    på slutna frågor finns ja och nej.

  208. Om vi lär våra barn "får jag
    vara med?" finns två, tre svar.

  209. Ja, nej, kanske.

  210. Vad gör att vi inte ger barn
    andra sätt att uttrycka sin önskan-

  211. -att vara med i
    den kuliga leken som pågår?

  212. Jag känner pedagoger som konsekvent
    lär barn att uttrycka sig själva.

  213. "Det här ser roligt ut.
    Var kan jag vara?"

  214. "Det här har jag lust att pröva.
    Vad kan jag vara i den här leken?"

  215. "Du kan jobba i butiken där vi
    ska shoppa", kanske barnen säger då.

  216. Strategier att ta sig in i leken kan
    vara mer eller mindre konstruktiva.

  217. Konstruktiva sätt att ta sig in i
    leken kan barn behöva lära sig-

  218. -så att de inte behöver slåss
    för att bli med.

  219. Det brukar inte gå så bra, eller hur?
    Nej, visst.

  220. De konstruktiva strategierna handlar
    om att placera sig i närheten-

  221. -lugnt kolla läget...
    Vad är det som pågår?

  222. Hur tänker barnen?
    Vad sker i deras huvuden?

  223. Sen komma med förslag.
    "Här mjölkar de kossor."

  224. "Nu kommer mjölkbilen.
    Lämna flaskor här"-

  225. -är en bra replik
    för att komma med in i en lek.

  226. Det gör barn på många sätt.
    Det kan vi hjälpa dem med.

  227. Mindre lyckade strategier är att
    säga: "Jag skulle också vara mamma."

  228. "Nu är det min tur."

  229. Eller de säger: "Man kokar inte kaffe
    så på kafé. Man gör så i stället."

  230. "För det har min mamma sagt."

  231. Alla strategier där man
    framhäver sig själv, hävdar sin rätt-

  232. -eller kritiserar andra för hur de
    gör, är dömda att misslyckas.

  233. Det finns
    bättre och sämre strategier.

  234. Det forskningen
    också visar med stor övertygelse är-

  235. -att barn oftast får nej första
    gången som de försöker komma med.

  236. Första gången så: "Nä, vi håller på
    och mjölkar våra kossor."

  237. "Vi behöver ingen mjölkbil. Vi
    mjölkar kossorna." Och de fortsätter.

  238. Barn kan få nej till sitt inträde en,
    två, tre gånger innan de blir med.

  239. Då säger jag: "Det är bra."
    Vet ni varför?

  240. Då lär sig barnet att det inte alltid
    funkar med "får jag vara med?"

  241. Eller säga:
    "Det ser kul ut, kan jag bli med?"

  242. Det gör barnen mer flexibla
    och får många sätt att ta sig in-

  243. -i gemenskapen med andra barn.

  244. När det handlar om
    barn som ständigt, ofta-

  245. -många gånger, vanligen
    hamnar utanför-

  246. -av ren slentrian och vana...

  247. Det kan vara så i en barngrupp. Det
    bildas alltid mönster i barngrupper-

  248. -om hur man leker.

  249. Nästan alla grupper
    leker familjelekar-

  250. -men hur dessa lekar ser ut
    skiljer sig mycket åt.

  251. Det vet ni
    som jobbat på olika arbetsplatser.

  252. Det skiljer sig mellan
    olika barngrupper hur barnen gör.

  253. Barn utvecklar sociala mönster för
    hur man startar lekar, hur man leker-

  254. -men också sociala mönster för
    vems förslag som är jättebra-

  255. -vems man bara ignorerar
    och vem man utesluter aktivt.

  256. I vissa barngrupper kan det hända att
    ett negativt socialt mönster-

  257. -lägger sig som en varm, fuktig filt
    över barnen-

  258. -och gör att det blir ganska
    obehagligt och svettigt att vara där.

  259. Inte för att barnen
    är elaka med knävecken-

  260. -utan därför att alla barn vet:

  261. "Man kan säga nej till
    Edmund och Sonja"-

  262. -"men man säger inte nej
    om en kompis vill vara med."

  263. Men det är okej att säga det till
    Edmund och Sonja. Det har blivit så.

  264. Där måste vi vuxna vara extra
    observanta och bromsa upp.

  265. Tillhörigheten
    att få vara med i leken-

  266. -som är självklar för de flesta barn-

  267. -är ibland
    väldigt hårt villkorad för några.

  268. När den är villkorad är det inte
    alltid enkelt att komma med i leken.

  269. Då kan det bli att barn utvecklar
    en ganska dålig självbild.

  270. Vi ska gå vidare och se på...
    Jag måste se vad som kommer.

  271. Den hade jag glömt bort.

  272. Vi får ta den nu eftersom den är här.

  273. En person som kan hjälpa oss
    på traven med sitt tänk-

  274. -kring
    det här med barns relationsarbete-

  275. -är den norske forskaren Ivar Frønes.

  276. Olikheten i våra relationer till
    barnen beskriver han som vertikala.

  277. Barnens relationer sinsemellan
    beskriver han som horisontala.

  278. Det som kan hjälpa oss förstå varför
    det blir som det blir mellan barnen-

  279. -är att vi som vuxna
    lägger oss vinn om-

  280. -att barnen ska ha det bra hos oss.

  281. När ett nytt barn kommer bygger vi
    en relation, det får knyta an-

  282. -och komma till oss.

  283. Vi lägger oss vinn om att förstå
    barnet. Vad försöker han uttrycka?

  284. Vad betyder detta? Vi försöker förstå
    vad barnet vill och menar.

  285. Vad är det barnet uttrycker?

  286. Dessutom har vi ofta
    projekt som går lite framåt.

  287. Hur kan jag bädda på bästa sätt
    för barnet för att det ska utvecklas?

  288. Vi tittar liksom
    lite långt fram mot framtiden.

  289. Vi gör utvecklingsplaner
    och ditten och datten.

  290. När det kommer in ett nytt barn i
    barngruppen är några barn nyfikna.

  291. "Hej, vem är du?"

  292. "Tycker du också om 'Star wars'?
    Vet du, hemma har..."

  293. De knyter kontakt och börjar leka.

  294. En del bara: "Vem är du? Ska du komma
    och ta plats?" Lite kritiska.

  295. För varje barn
    som kommer in i en barnkonstellation-

  296. -handlar det om
    att göra sig en plats.

  297. Man måste förvärva platsen som lek-
    kamrat. "Det går att leka med mig."

  298. Ni ser så fort barnen kommer till er
    hur olika det är.

  299. En del barn
    kommer in och tar för sig.

  300. En del barn tar inte för sig.
    Barn blir väldigt olika emottagna.

  301. När ni sitter ner
    och kollar in barnen när de leker-

  302. -visst är det då ganska intressant
    att höra hur de pratar.

  303. Ibland blir man yr i huvudet,
    för samtalen är svåra att följa.

  304. När vi pratar med barnen
    eller med varann har vi en röd tråd.

  305. Vi försöker hålla den. Upp på banan
    igen, så håller vi oss till ämnet.

  306. När barn pratar är det som en
    studsboll som oberäkneligt far runt.

  307. De saknar inte en röd tråd,
    det finns många trådar.

  308. De knyts,
    vad vi kan tycka är, slumpmässigt.

  309. Barns kommunikation med varann är
    mycket mer tvetydig-

  310. -och ofta oavslutad.

  311. Det gör att det blir komplext med
    samspelet mellan barnen.

  312. Barnen är väldigt mycket här och nu i
    den här situationen i den här leken-

  313. -med de här barnen - nu.

  314. Det är det som räknas.
    Det gör också att vi kan lära-

  315. -genom vårt samspel med barnen,
    väldigt mycket.

  316. Men vi kan aldrig ersätta
    det som sker mellan barn.

  317. Där kan barn lära sig saker som inte
    finns på vår karta över huvud taget.

  318. Som man bara kan lära sig tillsammans
    med andra jämnåriga-

  319. -någorlunda mycket barn själva.

  320. I samspelet mellan barn
    tänds nämligen upp-

  321. -motivationen
    som barn får av att leka.

  322. Barn lär sig att motivera sig själva
    genom att leka och leka tillsammans.

  323. Barn stimuleras att utveckla högre
    kognitiva funktioner, som vi säger-

  324. -som till exempel
    empati och förhandlingsförmåga-

  325. -och kommunikativ kompetens.

  326. Det sker där bland barnen.

  327. Deltagandet är ibland villkorat.

  328. Edmund säger: "Vet du, jag kan genast
    se när jag kommer på morgonen..."

  329. "Alex är min bästa kompis
    som jag helst leker med."

  330. "Jag kan se när jag kommer
    om jag kan leka med honom."

  331. "Om inte Olofs jacka hänger där
    är Alex ledig. Då kan vi vara."

  332. "Men om Olof har kommit,
    då får inte jag vara med."

  333. "-Vad gör du då?"
    "-Då går jag till Engla."

  334. "Hon vill alltid leka." Så bra.

  335. Då finns det nån kompis att vara med.

  336. Det ser olika ut i olika grupper.

  337. I vissa barngrupper är det många barn
    som inte blir valda av nån annan.

  338. Ensamputtar och ensamfior-

  339. -som vandrar omkring på solokvist
    och inte blir valda av andra barn.

  340. I andra grupper blir alla barn valda
    av minst en. Vad kommer det sig?

  341. Det måste inte bara handla om hur
    barnen är utan om vilka ögon vi har.

  342. Hur vi ser, hur vi förhåller oss till
    relationsarbetet-

  343. -som barnen är involverade i
    hela dagarna.

  344. Det är viktigt för barnen att ha nån
    att vara med och bli vald av nån.

  345. Barn är också olika därvidlag.

  346. En del av barnen i våra grupper
    är översociala.

  347. Det finns ingen pausknapp på dem.

  348. De kan rabbla namnen på
    alla barn, fröknar, syskon...

  349. De har full koll. De går på social
    överdos. De är uppe i toppspinn.

  350. Sen finns det de som har många
    lekkamrater, men ingen riktig vän.

  351. Sen finns det de som har en vän, men
    inte så många kamrater att leka med.

  352. Sen finns det
    de barn som inte har nån.

  353. När man tittar på forskningen
    så säger den-

  354. -att det är vanligt att barn har 1-4
    som är kamrater som de leker med.

  355. De andra barnen finns runtom,
    men de leker bra med 1-4 kamrater.

  356. De som hamnar utanför, då?
    Dem måste vi lägga oss vinn om.

  357. Dem måste vi värna om
    och få tillbaka in i gemenskapen.

  358. Det får så förödande konsekvenser i
    ett barns liv-

  359. -att hamna utanför på
    det mer systematiska sättet.

  360. Nu måste jag lägga in ett aber här.

  361. Samtidigt som vi går in och stöttar
    ett barn som hamnar utanför-

  362. -är det otroligt viktigt att vi
    också inser i djupet av vårt hjärta-

  363. -att barn som utesluter andra barn
    inte gör det för att vara elaka.

  364. De gör det, för hela barndomen
    är ett sätt att pröva sig fram-

  365. -vad det går an att göra.

  366. Barn som vi kan tycka systematiskt
    utsätter nån annan för kränkningar-

  367. -är ett barn som har lärt sig
    sätt att vara tillsammans på-

  368. -som inte är så konstruktiva,
    som inte fungerar så bra.

  369. Det är alltså ett barn som har rätt
    till mycket av vår uppmärksamhet-

  370. -och väldigt mycket av vårt stöd.

  371. För de barn som hamnar utanför
    kan det bli riktigt besvärligt.

  372. En dag kommer en pedagog till jobbet.

  373. Hon ser ett par ben
    som sticker ut vid skohyllan.

  374. Bakom jackan sitter en flicka.

  375. Då säger pedagogen:
    "Men Sonja, sitter du här"-

  376. -"bakom kläderna i tamburen?"

  377. "Ja", säger Sonja,
    "här sitter jag, för jag är dum."

  378. "Ingen vill leka med mig."

  379. Oj.

  380. Nu måste pedagogen
    sätta sig på golvet-

  381. -för det här är
    en "red alert"-situation.

  382. Det är bara
    att börja jobba med jackan på.

  383. Hon sätter sig bredvid Sonja
    och säger:

  384. "Men Sonja, jag vill vara med dig."

  385. Hon är 4,5 år.
    Ni vet vad fyraåringar brukar säga.

  386. "Varför?"
    Och det säger Sonja. "Varför?"

  387. "Sonja, jag kom just på
    att jag känner ju inte dig så bra."

  388. "Jag vet inte vad du tycker mest om
    att göra när du är på Apelsinen."

  389. "Vad du mest tycker om att leka med."

  390. Sonja tänker och så säger hon:

  391. "Dockteater, kanske."

  392. "Då är det dockteater vi
    ska göra i dag", säger pedagogen.

  393. Så blir det. Så fort hon får en chans
    sätter hon sig med sina kollegor-

  394. -och pratar igenom... För
    det här säget som Sonja har gjort-

  395. -går runt och runt i
    pedagogens tankar.

  396. "Nu är det nåt som vi har missat."
    Ja, det är det.

  397. Om man som Sonja har fått många
    erfarenheter av att bli utesluten-

  398. -och "du kan inte vara med"
    och allt vad barnen säger-

  399. -hamnar man lätt i
    en negativ utvecklingsspiral.

  400. En finsk forskare som heter Laine
    har tittat på hur finska barn gör-

  401. -när de leker med varann.

  402. Laine menar att barn
    som ofta inte får bli med i lek-

  403. -utvecklar
    nåt slags negativ syn på sig själva.

  404. "Här sitter jag, jag är dum,
    ingen vill vara med mig."

  405. De har negativa förväntningar på
    sig själva. "De svarar ändå nej."

  406. De har också
    negativa förväntningar på de andra.

  407. "De säger alltid nej till mig,
    de vill inte vara med mig."

  408. "De tycker att jag är dum,
    de hatar mig", kan barn t.o.m. säga.

  409. Barnet sitter inte bara med
    negativa förväntningar.

  410. En del av barnen
    blir väldigt utagerande också.

  411. Det verkar tänka: "De tror att jag
    kommer att förstöra, så det gör jag."

  412. Smack så rasar tornen
    när barnet visar sig.

  413. De andra behöver bara: "Nu kommer
    Torben!", så river Torben tornet.

  414. Man kan lika gärna göra det,
    man får ändå skulden-

  415. -eller går in och smäller till
    och slåss.

  416. Det här leder till att alla barn...

  417. Inte alla barn
    ställer aktivt utanför-

  418. -men alla barn ser och förstår att
    "den ungen leker man inte med".

  419. "Den ungen är utanför."

  420. "Man säger inte så,
    man gör inte så med det barnet."

  421. Det leder till att det uteslutna
    barnet får lite positivt samspel.

  422. Man kan bara bli bra på
    att leka och att vara en god kamrat-

  423. -genom att få vara med och leka och
    ha en kamratgrupp runtomkring sig.

  424. Det gör att barnets samvarokompetens
    stannar-

  425. -och börjar gå bakåt,
    och det i sin tur...

  426. Att få vara tillsammans med andra
    och få höra:

  427. "Hej, är du här? Vad roligt! Ska vi
    leka? Nu kommer Stina, vad kul!"

  428. De barnen mår bra i sig själva.

  429. "Alla barn på dagis är mina kompisar.
    Jag får nästan alltid vara med."

  430. Då får barnen bra självkänsla.

  431. En god självkänsla
    har ofta bas just i leken.

  432. Varför då?

  433. Jo, när barn leker gör de det
    som de inte kan och får på riktigt.

  434. När barn leker
    har de kontroll på det som händer-

  435. -och känner att de klarar av
    det som de gör.

  436. Hamnar de i nån knepig situation kan
    de säga som en flicka sa häromdagen:

  437. "Då hämtar jag min magiska blomma.
    Hokus pokus, bort med allt farligt."

  438. Så kan man göra i leken. Det
    gör att barn känner sig kompetenta-

  439. -och därför bygger det självkänsla.

  440. Barn som inte kommer med i lek
    dräneras på självkänsla.

  441. Det är väldigt destruktivt
    och väldigt trist att titta på.

  442. Det som är fiffigt är att ni
    kan gå in och klippa var som helst.

  443. Ni kan gå in
    och ändra riktning på energin-

  444. -så att den börjar flöda
    åt andra hållet.

  445. Du kanske är skicklig på
    att få i gång positiva samspel.

  446. Du kanske är skicklig på
    att uppmuntra barn.

  447. Du kanske är bra på att starta lekar
    med barn som hamnar utanför.

  448. Då får man konsekvent jobba med det-

  449. -för att bryta strömningen
    så att den går åt andra hållet-

  450. -så att barnet får
    mer självkänsla och positiva samspel.

  451. Det som händer Sonja är att
    när de går in och leker dockteater-

  452. -kommer andra och säger:
    "Vad gör ni? Får vi vara med?"

  453. "Vad ska ni göra?
    Får vi vara publik?"

  454. Går vi inte in och bryter riskerar
    barn att utveckla inlärd hjälplöshet.

  455. Det är jättejättefarligt.

  456. Det handlar om
    att vi växer upp med känslan:

  457. "Jag kan ingenting påverka, jag är
    ett offer, det kvittar vad jag gör."

  458. Det hämmar både
    vår motivation och vår självbild-

  459. -och våra föresatser att vi kan ta
    oss fram i våra liv på ett bra sätt.

  460. Nu är det så här...

  461. Jobbet med barn som hamnar utanför är
    inget som vi kan välja låta bli.

  462. Det är nånting som vi som arbetar med
    barn, enligt lag är ålagda att göra.

  463. Vi ska ju alla formulera
    och leva efter-

  464. -en plan för
    vårt arbete mot diskriminering-

  465. -mot kränkande behandling, det som vi
    kallar för likabehandlingsplan.

  466. Likabehandlingsplanerna ska inte bara
    handla om de stora kategorierna-

  467. -som kön, ålder, ras-

  468. -kulturell tillhörighet,
    funktionsnedsättningar... Allt det.

  469. Det här handlar också om
    den vardagliga samvaron i grupperna.

  470. Det man säger i
    arbetet och texterna kring det-

  471. -är att vi
    både ska arbeta långsiktigt...

  472. Vi ska arbeta för
    att främja barns lika rättigheter.

  473. Vi ska arbeta för att förebygga att
    kränkningar över huvud taget uppstår.

  474. Vad är en kränkning?

  475. Då måste vi fundera över vad
    diskrimineringar och kränkningar är.

  476. Det är inte vi som avgör
    vad som är en kränkning-

  477. -utan det handlar om
    barnets upplevelse.

  478. Den ska stå i centrum.

  479. Jag ska berätta
    en historia för er igen.

  480. Det handlar om
    en pojke i förskoleklass.

  481. Hans mamma
    har tagit hem hans galonbyxor.

  482. Ni vet hur smutsiga de är
    på våren eller hösten.

  483. Han har fått galonbyxor som är
    kamouflagefärgade i brunt och grönt.

  484. De står emot lera,
    men nu ska de tvättas.

  485. Sen glömmer mamma dem hemma.

  486. När han kommer till förskolan
    nästa dag har han inga galonbyxor.

  487. När barn ska ut på gården
    ska galonbyxorna på.

  488. Då säger den vuxne till honom:

  489. "Vi har ju lånebyxorna" och så håller
    hon upp illande orange galonbyxor.

  490. Han nästan dör.

  491. "Nej, det går inte!" säger han.

  492. "Jo, det går jättebra."

  493. Hon börjar prata till hans huvud.
    Vi pratar mer till huvud än själ.

  494. Hon säger: "Det förstår du väl..."

  495. "Det förstår du väl, om du
    inte har galonbyxorna på dig nu"-

  496. -"utan bara går ut i jeans
    blir du blöt inom fem minuter."

  497. "Då måste du gå in."

  498. Han är inte dum, han är sex år.
    Han vet att jeanstyg suger upp fukt.

  499. Det är inte det.
    Det här är inte ett logiskt dilemma.

  500. Det är ett känslomässigt dilemma. De
    leker ju att de är gerillasoldater.

  501. Har ni sett gerillasoldater
    i orange byxor?

  502. Det får man när man hamnar på
    Guantánamobasen-

  503. -men inte när man är i buskarna.

  504. De träter, men det finns
    som tur är en pedagog till.

  505. Han har snappat litegrann
    vad undertexten handlar om.

  506. Han blinkar till pojken och säger:
    "Det har hänt nåt där ute i dag."

  507. "Jo, förstår du,
    det har hänt nåt med världen."

  508. "När vi går ut i dag går vi inte ut
    till den gröna vårvärlden som i går"-

  509. -"utan vi går ut på
    den orange planeten."

  510. Vad tror ni händer med byxorna?
    Jo, de kommer på i ett litet nafs.

  511. Pojken upplever alltså
    att ta på sig orange galonbyxor-

  512. -som en kränkning mot hans intention
    att bli gerillasoldat när han är ute.

  513. Hans upplevelse ska stå i fokus.

  514. Nu hittar hans pedagog
    en väldigt smart lösning.

  515. Just denna dag har världen
    förvandlats till den orange planeten.

  516. Han är den som syns minst av alla.

  517. Alla såna här tricks är jättebra.

  518. Barnen älskar dem.

  519. Ibland kan barnen t.o.m. fråga en sån
    pedagog: "Men kan du faktiskt leka?"

  520. "-Några barn har lärt mig."
    "-Wow!"

  521. Så kränkningen är alltså
    barnets upplevelse av kränkning.

  522. Då måste vi också komma ihåg
    nåt som är väldigt viktigt.

  523. När det gäller att bli utesluten...

  524. Det är fullständigt tabubelagt i vårt
    samhälle, man får inte vara utanför.

  525. Är man utanför
    är man fel, ful och allt som är dumt.

  526. Så barn lär sig tidigt.

  527. Det säger man inte,
    det pratar man inte om.

  528. Jag mötte en pojke som sa att hans
    klasskamrater kallade honom padda.

  529. Det låter inte kul, så jag frågade:
    "Hur känns det att kallas Paddan?"

  530. "Vet du, det gör mig inte nånting.
    Det spelar ingen roll."

  531. "De kan kalla mig vad de vill."

  532. Man kan tänka: "Åh,
    vilken stark självkänsla han har."

  533. Men jag skulle undersöka det, så jag
    ljög för honom. Det kan man ibland.

  534. "Du vet, jag jobbar på skolan
    på andra sidan berget."

  535. "Där träffade jag i förra veckan
    en pojke som går i tvåan"-

  536. -"och hans klasskamrater kallade
    honom Paddan precis som du kallas."

  537. "Va? Det är inte sant!"

  538. Han hade helt rätt i det,
    men det sa jag inte.

  539. "Jo, jag pratade med honom
    och frågade vad han tänker om det"-

  540. -"då sa han precis som du:
    'Det gör inget, jag bryr mig inte.'"

  541. "Just det", sa han, "men här inuti
    så gör det riktigt ont."

  542. "Jag undrar varför."

  543. Han sa: "Så är det för mig också, men
    aldrig att jag skulle erkänna det."

  544. Och så hade han just gjort det.

  545. "Då vet du och jag hur det känns."

  546. "Nu kan vi börja jobba med det" och
    det gjorde vi. Då hade vi en allians.

  547. Ibland får man rota litegrann och
    fråga lite tillsammans med ett barn.

  548. "Om det var jag
    skulle jag bli ledsen."

  549. "Hur tror du att Torsten skulle tänka
    om de kallade honom Paddan?"

  550. Man får undersöka lite närmre.

  551. Barnets upplevelse ska stå i centrum.
    Många säger: "Vet du vad de sa?"

  552. Och så tänker vi: "Inte nu igen."

  553. "Men gå ut och säg ifrån, då."

  554. Ibland blir vi så trötta. "Oj, de
    pedagogiska tofflorna har ramlat av."

  555. Vi glömmer
    att ta barnets upplevelse på allvar.

  556. "Men oj, vad betyder det då?
    Vad tror du att de ville?"

  557. "Hur blev det så?
    Vad tror du mer att det kan vara?"

  558. Alltid ta upplevelsen på allvar. Utgå
    från den för att göra det bra igen.

  559. Viftar vi undan det finns
    den ändå kvar i barnets upplevelse.

  560. Då stänger de igen
    och pratar inte med oss. Det blir så.

  561. Det långsiktiga arbetet
    handlar om att främja och förebygga.

  562. "Här och nu"-arbetet är lika viktigt.
    Jösses, vet ni.

  563. När pedagogen ser Sonja som "är så
    dum att ingen vill leka med henne"-

  564. -är det kris och katastrofläge.

  565. Då måste vi ha en plan,
    och den planen är det jättefiffigt-

  566. -om vi funderar ut i förväg så
    att vi kan arbeta i fredstid med den.

  567. När det är kris och fullt krig måste
    vi veta vad som är bra att göra.

  568. Det kan vi inte hitta på
    när det händer.

  569. Då handlar det om att förminska
    antalet diskrimineringstillfällen-

  570. -och att förhindra att de uppstår.

  571. Jag ska ta en koll på min klocka för
    jag vet inte vad tiden har gått.

  572. Jaha, vad bra.

  573. Jag tänker, alldeles oaktat,
    att om vi vill arbeta långsiktigt-

  574. -med demokratifostran
    och låta alla barn bli delaktiga-

  575. -och få öka sitt inflytande...

  576. Antingen om vi arbetar långsiktigt
    eller med en aktuell krissituation-

  577. -finns det några strategier som
    är väldigt bra att använda sig av.

  578. Den ena strategin handlar om
    att närgranska barns samspel.

  579. Jag är en gammal räv, så när jag
    började arbeta själv i förskolan...

  580. 1970. Då gjorde vi barnobservationer.

  581. Men när vi säger att vi gör
    barnobservationer förleds vi att tro-

  582. -att här står jag
    och observerar vad som sker.

  583. Det jag har sett
    är nåt slags sanning.

  584. Vi har alla våra egna bilder på oss.

  585. Vi är präglade av vår egen uppväxt,
    av vår utbildning och inbillning-

  586. -av hur vi tror att saker är.
    Det lägger vi in i våra tolkningar.

  587. Jag säger inte
    att vi observerar barnen.

  588. Då har vi dem på
    en armlängds avstånd.

  589. Jag säger i stället närgranska
    barnens samspel. Gå tätt inpå.

  590. När vi vill närgranska barnens
    samspel behöver inte bara ögonen se.

  591. Då behöver öronen höra.

  592. Då är det den där
    diffusa, lite flytande känslan-

  593. -av hur vi uppfattar stämningen
    i rummet och gruppen, som är viktig.

  594. När vi närgranskar barnens samspel
    när vi jobbar långsiktigt-

  595. -handlar det om att gå in och kolla:
    Hur väljer barnen varann-

  596. -vilka barn tycker om att leka
    tillsammans, vad och var leker dem-

  597. -hur positionerar sig barnen,
    vem gör så...

  598. Vi går nära och tittar översiktligt
    för att skaffa oss en bild av nu.

  599. Vi upptäcker en och annan sak.
    "Oj, hur fungerar det här?"

  600. "Hur ska vi förhålla oss till detta?"

  601. När vi närgranskar en situation
    när ett barn säger:

  602. "De säger varje dag att jag inte får
    vara med, att jag är dum och äcklig."

  603. Och allt vad det kan vara
    som barn säger till varann.

  604. Då måste vi gå in i de situationerna
    och undersöka-

  605. -när händer det, var händer det,
    vem händer det, hur ofta sker det.

  606. Så att vi får en bild av det vi måste
    ta oss an i den akuta situationen.

  607. Det vi kan tänka på
    när vi närgranskar barns samspel-

  608. -är att allt samspel har
    flera lager eller dimensioner i sig.

  609. Sonja, som hamnade så utanför-

  610. -sitter en dag och ritar
    med tre andra flickor.

  611. De är snart fem år och de gör
    blommor, blad och prinsessor.

  612. En försöker göra en häst.

  613. Det håller de på med så.

  614. Då är det väldigt lätt att se fyra
    flickor som sitter och ritar. Bra.

  615. De är i gång, de gör det som de gör,
    då går vi vidare.

  616. Så har vi de bångstyriga som vi
    försöker hjälpa att hitta ett fokus.

  617. "Vad vill ni leka? Var vill ni vara?"

  618. Då har vi bara sett handlings-
    dimensionerna av det som barnen gör.

  619. Vi får också stanna upp-

  620. -och granska det som jag kallar för
    relationsdimensionen.

  621. Hur har barnen det tillsammans
    när de ritar och gör det som de gör?

  622. Om vi stannar upp
    kan vi höra vad barnen säger.

  623. Sonja säger: "Nu behöver jag den
    gröna pennan, för jag ska göra blad."

  624. En annan flicka tar den gröna pennan
    jättefort och säger:

  625. "Den som tar den är den som har den."

  626. De andra två flickorna
    nickar medhåll till det.

  627. Då blir hon så uppeldad i
    uppbackningen av flickornas leenden.

  628. Hon drämmer till med:

  629. "Du kan ta den bruna.
    Du kan göra bajsblad."

  630. Då skrattar de tre flickorna
    åt Sonja-

  631. -som inte alls vill göra bajsblad.

  632. Men om jag redan har gått
    för att hjälpa några andra barn-

  633. -missar jag det som händer. Jag kan
    tro att de sitter lugnt och ritar.

  634. Vi bör stanna upp och närgranska
    inte bara det barnen gör-

  635. -utan hur de har det
    när de gör det som de gör.

  636. Nu ska ni höra att en psykolog talar.

  637. Det finns ju ytterligare dimensioner.

  638. Den tredje dimensionen som jag
    ska ta upp är reflektionsdimensionen.

  639. Hur tänker vart och ett av barnen-

  640. -om det som sker och hur de har det
    när de gör det som de gör.

  641. Nu räcker det inte med
    att se och att höra.

  642. Nu måste nåt mer till. Hur ska vi få
    reda på hur barnen tänker kring det?

  643. Vi måste sätta oss ner
    och fundera tillsammans med dem.

  644. "Hur tänkte du nu?
    Hur kom det sig att du sa så?"

  645. "Hur vore det om nån sa till dig
    att du kan göra bajsblad?"

  646. Ibland säger barnen bara:
    "Jag vet inte. Va?"

  647. "Jag tänkte inte. Jag bara sa det."

  648. Så får man krafsa lite där
    och prata lite om det-

  649. -så att barnen lär sig att man
    inte är ensam om sina slutsatser.

  650. Det är nånting
    som man kan prata om ihop.

  651. Man kan komma överens om
    att det inte är roligt att höra-

  652. -att man kan göra bajsblad.
    Man kanske kan säga nåt annat.

  653. Egentligen ville hon inte vara dum,
    hon ville få credit från flickorna.

  654. Hur får man credit?

  655. Man pratar inte med dem
    med de orden, men ni förstår.

  656. Närgranska barnens samspel
    i de olika dimensionerna-

  657. -och lägg er vinn om att komma nära-

  658. -vad som är barns eget perspektiv.

  659. Vi jobbar utifrån ett barnperspektiv,
    det generella perspektivet på barn.

  660. Kunskapen om dem, deras rättigheter-

  661. -hur barn brukar utvecklas,
    vad som är bra att göra.

  662. En generell kunskap.
    Det är ett allmänt barnperspektiv.

  663. Men att komma nära
    ett barns perspektiv-

  664. -fordrar att jag närmar mig barnet
    och funderar tillsammans med ungen.

  665. "Vad tycker du mest om?"

  666. "Vad skulle du helst av allt
    vilja göra? Vad vill du bli?"

  667. "Hur förstår du det här?"

  668. Det gäller att komma nära en flicka
    som Sonja eller en pojke som Edmund-

  669. -och försöka blicka ut genom världen
    ur barnets ögon-

  670. -som nån av våra barnperspektiv-
    forskare har sagt nån gång.

  671. Att försöka komma så nära
    att vi kan dela...

  672. Och för det krävs också samtal.

  673. Hur förstår Sonja
    sitt liv och sin värld?

  674. En generell sak till är
    att barn tar sin tillvaro för given.

  675. "Då de andra är dumma mot mig är det
    för att man ska vara dum mot mig."

  676. "Jag är en sån man ska vara dum mot.
    Så är mitt liv, så ska det vara."

  677. Om vi inget ser för att skygglappar
    har växt ut och vi inte kommer nära-

  678. -då får barn ännu mer bekräftelse.

  679. "Så ska det vara, för
    till och med de vuxna låter det ske."

  680. När vi närmar oss barns perspektiv
    kan vi tillsammans med barnen prata-

  681. -om det här.
    "Så ska inga barn behöva ha det."

  682. "Nu ska jag hjälpa dig.
    Nu ska vi se till, du och jag..."

  683. "...att vi hittar nån kompis
    som du kan vara med."

  684. "Nu ska vi se till
    att det här upphör."

  685. Den andra övergripande strategin
    handlar om positivt stöd.

  686. Det är lite svårt ibland
    för oss som arbetar med barn-

  687. -att ge positivt stöd.
    Inte till barnet som far illa kanske-

  688. -men barnen
    som utsätter andra för kränkningar.

  689. Där är det ibland svårt
    att ge positivt stöd.

  690. De är utan skuld också. De behöver
    mycket uppmärksamhet och stöd.

  691. Samtidigt som vi planerar för: "Vad
    ska vi göra tillsammans med Sonja"-

  692. -"så att hon känner att hon kan växa
    och duga och är bra som hon är"-

  693. -så måste vi också fundera över:
    "Vad gör vi med Elise och Bella?"

  694. "De flickor som är mest aktiva
    att ställa henne utanför."

  695. "Varför gör de så här?
    Hur ska vi få reda på det?"

  696. Då handlar det om att komma nära
    och försöka förstå deras perspektiv.

  697. Min erfarenhet är
    att barn som kränker andra barn-

  698. -själva har problem med
    sin självkänsla.

  699. Många av dem har i botten en låg
    självkänsla och ringaktar sig själva.

  700. De har hittat
    nåt slags vikarierande självkänsla.

  701. Torkar man av skorna på nån annans
    matta mår man bra en stund.

  702. Om jag dissar dig kan jag känna
    "haha" en liten stund efteråt.

  703. Den känslan är falsk.

  704. Barnen behöver stöd
    för att utveckla andra strategier-

  705. -och stöd och hjälp för att växa
    och känna "himla schyst unge jag är".

  706. Det positiva stödet kan man dela in i
    en massa kategorier.

  707. Dels handlar det om att stärka barns
    självkänsla, och hur gör man det?

  708. Självkänslan skiljer sig från
    självförtroendet.

  709. Man kan likna självkänslan
    och självförtroendet vid ett träd.

  710. Självkänslan är rötterna
    och självförtroendet är kronan.

  711. Självförtroendet är allt
    som barnet tänker att det kan göra.

  712. "Jag kan rita en gubbe.
    Jag kan ta fart i gungan själv."

  713. "Jag kan räkna till sju."

  714. "Jag kan..." Allt är färdigheter. Det
    är självförtroendet, trädets krona.

  715. Rötterna är
    hur jag värderar mig själv.

  716. Om jag känner
    att jag är bra och god och trevlig...

  717. Om jag gillar mig själv
    har jag djupa, bra rötter.

  718. Det som skiljer självkänslan
    från självförtroendet-

  719. -är att självförtroendet kan man
    peppa, uppmuntra och berömma.

  720. Men det kan man inte med
    självkänslan.

  721. God självkänsla kan kompensera för
    dåligt självförtroende.

  722. Det växer alltid ut nya grenar-

  723. -när det blåser av några.

  724. Men gott självförtroende kan aldrig
    kompensera för dålig självkänsla.

  725. Träd som blåser av och skadar
    sina rötter växer inte upp igen.

  726. Men där kronan blåser av
    skjuts nya skott.

  727. Därför är det viktigt, hur stärker vi
    egentligen barnens självkänsla?

  728. Då menar jag: Sluta berömma barnen.

  729. Beröm luktar väldigt illa.

  730. Beröm luktar värderingar.

  731. "Vad duktig du är
    som kan ta fart i gungan!"

  732. "Ja, men annars då?"

  733. "Vad snäll du är
    som hämtar skedarna i köket!"

  734. "Ja,
    men vad tycker du om mig annars?"

  735. "Vad stor du har blivit!"

  736. "Ja,
    men jag känner mig liten och ynklig."

  737. Allt vårt beröm
    är fäst här uppe i självförtroendet.

  738. Barn är inte dummare än
    att de genomskådar det.

  739. Det barn behöver
    för att deras självkänsla ska växa-

  740. -är att vi delar deras upplevelse-

  741. -och gör den till vår
    och gläds med dem.

  742. Nästa gång
    en unge lärt sig ta fart på gungan-

  743. -ligger det snubblande nära
    att säga precis det:

  744. "Tänk att du blivit så stor
    att du kan ta fart själv."

  745. Tänk bara på: Varför vill jag säga
    att du har blivit stor och duktig.

  746. Jo, det är
    för att jag vill ge dig bekräftelse.

  747. Ta en väg som är bättre för
    barnets självkänsla.

  748. Det är att säga till barnet:
    "Vet du vad jag har sett?"

  749. "Jag har sett hela veckan
    hur du har hållit på med gungan"-

  750. -"och knagglat och prövat
    så där och så där."

  751. "Vet du vad jag såg nyss?
    Jag såg att du kan. Wow!"

  752. "Ja", brukar barnet säga,
    "för jag har blivit stor flicka."

  753. "Ja, minsann", kan du säga då.

  754. Barnet gör konklusionen
    och värderingen, inte du.

  755. Du är bara med och delar och visar
    att du gläds åt barnets framgångar.

  756. Eller så säger barnet: "Så duktig är
    jag förstår du!" "Du har rätt i det."

  757. Så när barnen själva säger det.

  758. När jag var på förskolan och lämnade
    mitt barnbarn sa en av kamraterna-

  759. -som är fyra år
    och inte kan hoppa på ett ben:

  760. "Vill du se när jag hoppar
    på ett ben?" "Det vill jag", sa jag.

  761. "Titta här", sa hon.

  762. "Oj, det gick så snabbt
    så jag hann inte se det!"

  763. "Ja, just det", sa hon.

  764. Det är härligt. Ja, det är härligt.

  765. Att stärka barns självkänsla
    vinner vi mycket på.

  766. Då växer de
    och kan värdera sina prestationer.

  767. Intresse, engagemang
    och att finnas med-

  768. -och att dela barnens upplevelse och
    att njuta med dem i deras framgång.

  769. Och för att de är så härliga ungar.
    Det är jättebra.

  770. Det är viktigt att säga: "Jag blir så
    glad att få vara med er en hel dag."

  771. "När jag ser er leka blir det
    alldeles varmt och gott inom mig."

  772. Vi behöver säga många såna saker.

  773. Positivt stöd är också att hjälpa
    barn att utveckla sin motivation.

  774. Det gör barn bäst genom att leka.

  775. Vi får se till att ge barnen
    lagom svåra saker att utföra-

  776. -så att de kan klara det,
    men inte utan ansträngning.

  777. Ger vi barnen för lätta ansvar tycker
    de: "Tror du inte mer om mig än så?"

  778. Lite lagom svårt som barnen klarar
    med stöd och pepp.

  779. När barnet säger: "Jag kan inte.
    Jag vill inte. Jag orkar inte."

  780. Då måste vi lyssna på
    vad som ligger under texten.

  781. Inte på vad barnet säger,
    utan vad det betyder.

  782. Och det betyder väldigt ofta
    att ungen är dödstrött och uttråkad-

  783. -och lika ofta: "Jag vågar inte göra
    det, jag är livrädd att misslyckas."

  784. "Tänk om jag inte klarar det.
    Skam och elände."

  785. Och det skyr barn som pesten.

  786. Då får vi vara med och säga:
    "Det här fixar vi tillsammans."

  787. "Ja, då kan du göra den här åt mig",
    kanske barnet säger.

  788. "Då kan du rita huvudet åt mig."

  789. "Jaha. Hur ska jag rita det?
    Hur tänker du att det ska se ut?"

  790. "Jaha. Hur skulle du göra huvudet
    om du kunde göra det?"

  791. "Jag skulle göra så här",
    säger barnet.

  792. "Titta, det blev ett huvud som
    du gjorde!" Vi får ta krångelvägarna.

  793. Lite tid tar det,
    men det är så verksamt och bra.

  794. En sak till
    med det positiva stödet är-

  795. -att vi behöver bli bättre på
    att uppmuntra omsorg.

  796. Alla bra saker barnen gör med varann
    ska vi sätta ord till.

  797. Vi är bra på att tala om för barn
    när de gör saker som inte är så bra.

  798. Det sitter i vår förlängda ryggmärg
    och i vår kultur.

  799. Det är viktigt
    att sätta ord på allt som är bra.

  800. Att vi uppmuntrar omsorgen
    och ibland funderar högt.

  801. "Selma ramlade på sandlådekanten och
    gråter. Hon är nog ledsen."

  802. "Jag undrar
    hur hon vill bli tröstad."

  803. "Jag vet,
    hon har en snuttefilt på sin hylla!"

  804. "Vad bra, kan du hämta den?"

  805. Tänk högt så att barnen får chansen.
    Vi lägger mandat på att visa omsorg.

  806. Vi kan fråga barnen
    och ta med dem i det här arbetet.

  807. Vi kan göra på många sätt. Utveckla
    mer bekräftande kommunikation.

  808. Det är så konstigt i det här landet
    och jag har undrat om det är svenskt.

  809. Ibland säger vi, ganska ofta:

  810. "Nej, nu ska jag gå hem."

  811. "Nej, nu ska jag..."
    Min väninna säger att i Finland-

  812. -säger man för säkerhets skull:
    "Nej, jo..."

  813. Helgarderad.

  814. Vi säger så ofta "nej, men...".

  815. "Nej, inte springa här." Det här med
    korridoren är uttjatat nu-

  816. -men när barnen springer i korridoren
    säger vi: "Nej, inte springa här."

  817. De kan få en dörr i ansiktet, men det
    är ju inte därför de springer där.

  818. Barn springer ju i korridoren
    för att det är härligt att springa.

  819. Nu måste vi läsa undertexten igen.

  820. När de springer i korridoren kan vi
    säga: "Ja, härligt att springa!"

  821. "Och vet ni, här..."
    och så öppnar vi dörren till gården-

  822. -eller lekhallen. "Här får man
    springa så mycket man vill."

  823. Det vi lär barnen när vi säger
    "nej", "stopp" och "inte"-

  824. -är att "det jag vill,
    det jag tycker är härligt"-

  825. -det är fel.

  826. "Det är fel på mig
    som vill springa i korridoren."

  827. Bra barn springer inte i korridoren.

  828. Vi måste ha klart för oss att små
    barn inte kan processa ordet "inte".

  829. Det är jättesvårt. Barns hjärnor
    växer och expanderar otroligt.

  830. De lär sig massor,
    men negationer är skitsvårt.

  831. De hör "spring i korridoren inte".

  832. "Hur var det nu?"

  833. "Beträd gräsmattan ej." "Inte" kommer
    på slutet, det är svårt att processa.

  834. Försök att undvik "inte" och "nej".

  835. Försök att säga: "Ja, härligt att
    springa och här får man göra det."

  836. I stället för: "Nej, här får man inte
    springa, men här får man göra det."

  837. Men och men.

  838. Andra sätt att ge barn positivt stöd
    är att ge känslomässig vägledning.

  839. Känslomässig vägledning skiljer sig
    från intellektuell vägledning-

  840. -i det att...den handlar om
    det som rör sig inom oss.

  841. Återigen, lyssna inte till texten,
    lyssna till undertexten.

  842. En dag när jag skulle hämta
    mitt barnbarn var jag försenad.

  843. När en farmor är en kvart försenad
    har det gått ett liv och två sekel.

  844. När jag kommer in och säger: "Förlåt
    att jag är sen." Det duger inte.

  845. Då hälsar hon mig med "bajskorv".

  846. Oops! Det är bara dags att säga stopp
    och nej när det är livsfara.

  847. Det är inte livsfara nu.
    Vad betyder "bajskorv"?

  848. "Du brukar inte kalla mig för
    bajskorv, men i dag gör du det."

  849. "-Jag undrar varför."
    "-Du är en bajskorv."

  850. Vi fick samtala lite kring det,
    att hon var ledsen.

  851. Och hon kunde förklara. "Simon
    har gått hem, Lisa har gått hem."

  852. "Jag..." Hon var kvar.

  853. Jag fick be om ursäkt och lova
    att aldrig mer ta bilen till dagis.

  854. Förskola! För där
    fanns inga parkeringsplatser.

  855. Positivt stöd handlar också om-

  856. -att hjälpa barn som inte leker
    att lära sig leka.

  857. Det är ett viktigt arbete för oss.

  858. Barn som inte har knäckt lekens kod
    behöver vi ta oss an särskilt.

  859. Ibland försöker vi knö in
    en unge i en lek.

  860. "Äntligen fick vi med Amanda
    i dockvrån med de andra flickorna."

  861. Då förstår vi inte att det är för
    svårt. Hon kan inte leka deras lek.

  862. Den är på för hög nivå. Hon sitter
    med en docka som hon håller i foten.

  863. Hon vet inte hur hon ska klä den, hon
    har inte laddat den med betydelse.

  864. Då är det viktigt att närgranska:
    Var är barnet i sin lekutveckling?

  865. Vi kanske måste börja långt före
    låtsaslekarnas tid och stödja barnet.

  866. Nu ska vi ge oss in på lite annat.

  867. Det finns många områden
    som man kan ta sig i kast med.

  868. När vi vill jobba förebyggande i det
    långsiktiga arbetet handlar det om...

  869. Vi kan inte hjälpa barn att bli mer
    inkluderande eller minska antalet...

  870. ...kränkningar
    eller diskrimineringar-

  871. -som de håller på med,
    om inte vi själva förstår mera-

  872. -och utvecklar strategier för hur vi
    ska hantera situationer som uppstår.

  873. Dels måste vi undersöka noga
    lekens förutsättningar.

  874. Här och nu i vår egen grupp,
    men också i forskningen.

  875. Vad vet vi om leken i dag
    som vi inte visste förut?

  876. Det händer revolutionerande saker på
    lekforskningsområdet.

  877. Vi behöver titta mer på: Hur fungerar
    bekräftande kommunikation?

  878. Hur ofta säger jag "nej" och "inte"?
    Så, ner med blocket i fickan!

  879. Sen grindar ni. Hur många nej,
    hur många ja? Ta alla bekräftande.

  880. En sak som vi ofta gör är att när det
    funkar bra och barnen är goda vänner-

  881. -säger vi: "Vi har verkligen
    jobbat ihop den här barngruppen"-

  882. -"tack vare
    att vi har använt dessa strategier."

  883. "Vi är så förträffliga pedagoger."
    Och det är vi ju.

  884. Men när det blåser sen, och barn
    visar andra sidor och vi upptäcker-

  885. -att några av barnen
    systematiskt kränker ett annat barn-

  886. -är det som om
    det är ungarna det är fel på.

  887. "Kan de inte sluta upp...?"
    Ja, ni vet.

  888. Då kryper problemet in i barnet. "Den
    här ungen kan inte koncentrera sig."

  889. "Ungen kan inte sluta mobba."
    Det är ju inte fel på barnet.

  890. Det är lika mycket i samspelet
    som de beteendena utvecklas-

  891. -som vad de goda beteendena
    och samvaromönstrena utvecklas.

  892. Vi måste också fundera över
    sociala hierarkier och makt.

  893. Hur exkluderingar och inkluderingar
    ser ut.

  894. Makt är ibland ett ord som framför-
    allt förskolefolk reagerar för-

  895. -och tycker låter som missbruk.

  896. Men makt handlar om en vardaglig del
    av alla människors liv.

  897. Makt handlar om det som vi sätter
    så högt i dag, nämligen inflytande.

  898. Så vad har barnen makt kring?
    Hur tar vi tillvara på deras idéer?

  899. Vi får fundera över barns vänskap.

  900. Låter vi barn bli vänner?

  901. Hur ser
    barns vänskap jämfört med vuxnas ut?

  902. Ibland när barn blir tajta vänner-

  903. -så att Gustav sörjer
    att Lasse har fått vattkoppor-

  904. -blir vi förskräckta.
    "De har blivit beroende av varann!"

  905. Jag brukar säga till pedagoger:
    "Hur länge har du varit gift?"

  906. "Femton år." - "Du måste skilja dig.
    Du har blivit beroende av din man."

  907. "Det går inte an." Vi får fundera
    lite hur barns vänskap ser ut.

  908. Den är en gåva.

  909. Det är få förunnat att utveckla
    djupa vänskapsrelationer.

  910. Får man göra det redan i barndomen
    har man fått ett guldkorn.

  911. De har fått en gåva av livet
    som vi ska hjälpa barnen att vårda.

  912. Vi ska inte tro att man blir
    självständig av att inte ha vänner.

  913. Och så har vi samvarokompetensen och
    självkänslan.

  914. Det behöver vi inte ta upp igen.

  915. Men det här
    som är inlärd hjälplöshet-

  916. -blir resultatet av en dålig
    självkänsla. Det måste vi bryta.

  917. Ett barn som Sonja som säger: "Jag
    är så dum, ingen vill vara med mig"-

  918. -talar om att hennes misslyckande
    beror på henne.

  919. Veckan efter säger hon:
    "I dag fick jag vara med och leka"-

  920. -"för i dag var flickorna så snälla."
    Oj.

  921. När hon lyckas är det inte
    hennes credit, då är det nån annans.

  922. Ett barn med goda strategier säger:
    "Jag frågade om de ville bygga koja"-

  923. -"men de skulle spela fotboll.
    Synd för dem."

  924. "Då frågade jag Emil.
    Ja, sa han, så nu bygger vi koja."

  925. De kan säga: "När jag kommer till
    min förskola säger barnen:"

  926. "'Ska vi va?' Många barn vill va med
    mig, för jag är en schyst kompis."

  927. De har bra strategier för
    hur de ska förhålla sig till-

  928. -de svårigheter som vi möter i livet.

  929. Och i elfte timmen
    har vi...inte den, men den.

  930. När krisen är här
    behöver vi tillgång till eget stöd-

  931. -så att vi får prata. Vi har så olika
    strategier när nånting händer.

  932. En del säger: "Varför har inte jag
    sett det? Jag är en dålig pedagog."

  933. "Jag ska börja sälja blommor
    i stället."

  934. Andra säger: "Barn är jävliga. Det
    vet man, så har det alltid varit."

  935. Vi har olika sätt att försvara oss
    och förhålla oss till krisen.

  936. Då behöver vi prata igenom det i lugn
    och ro med nån som kan lyssna.

  937. Vi får tala med de inblandade: barnet
    som blir utsatt, barnet som utsätter-

  938. -barnens föräldrar, hela barngruppen,
    alla föräldrar...

  939. Inga långa haranger, men samtala med
    dem kring det som sker nu.

  940. Nolltolerans mot kränkningar,
    ingrip varje gång.

  941. Man kan känna: "Nu orkar jag inte,
    nu ser jag genom fingrarna."

  942. Gör inte det,
    byt inte taktik, byt pedagog.

  943. Säg till kollegan: "Jag måste spy.
    Kan du ta över. Jag orkar inte mer!"

  944. Tänk på när du går in och bryter
    att du gör det med positiv grundton.

  945. En poet har skrivit i en diktsamling
    nånstans ungefär:

  946. "Om du ser ett barn i ett äppelträd
    tro inte att det ska knycka äpplen."

  947. "Det försöker varsamt placera
    tillbaka dem."

  948. Tänk så kring våra filurer till barn
    när det sker som inte får ske.

  949. Det som också är
    väldigt, väldigt viktigt-

  950. -är det som jag kallar för time-in.

  951. Jag blir galen i
    varenda fiber av min kropp-

  952. -när jag hör talas om förskolor som
    använder pausmattor och lugna stolar.

  953. Det är bara bullshit.
    Det som det handlar om är skamvrå.

  954. Barn kan välja "nu går jag härifrån".
    Det är viktigt att de får.

  955. "Jag sätter mig i köket och hjälper
    Klara, för jag orkar inte vara här."

  956. Men vi ska aldrig placera ett barn
    nån annanstans.

  957. Det vi gör är att vi säger: "Nu får
    du sätta dig och lugna ner dig."

  958. Till mig skulle ni säga: "Sitt där
    i en timme, för du är snart 60 år."

  959. "Tänk över dina synder och kom när du
    hittat ett sätt att förhålla dig på."

  960. Då lämnar vi barnet med allt
    det hopplösa som strider inuti ungen-

  961. -som vrålar och gapar inuti barnet.

  962. En femårig pojke förklarade för mig:

  963. "Förstår du, det är
    ett sånt jäkla gap i huvudet på mig."

  964. "Det är nån röst som skriker:
    'Slå, puckla på, gör så här!'"

  965. "Nån röst skriker: 'Lugna ner dig!'"

  966. "Det är så jobbigt i mitt huvud."

  967. Det är jobbigt med
    skriket och känslorna...

  968. När barn gör dumma saker mot varann
    är det för att de är utom sig.

  969. När man är utom sig behöver man hjälp
    av en vuxen att komma inom sig.

  970. Bara med stöd från oss kan barn lära
    sig att hantera de svåra känslorna-

  971. -och sluta slå, eller vad de nu gör
    som vi inte vill att de ska göra.

  972. Man kan behöva lyfta undan ett barn,
    men då lyfter man sig själv också.

  973. "Nu går det inte an
    att vi är kvar här inne."

  974. "Nu är du så arg,
    så vi sitter och lugnar oss."

  975. "Sitt inte bredvid mig!" kanske
    barnet säger. "Du är inte min mamma."

  976. "Nej, men jag sitter vid sidan av
    och väntar."

  977. "När du har varit arg färdigt
    kan du prata med mig."

  978. "Jag tänker aldrig prata med dig."

  979. "Nej, men jag
    skulle gärna vilja lyssna på dig."

  980. "Va?" Då blir man lite häpen kanske.

  981. Nåväl. Time-in, kom nära.

  982. "Hur kunde det bli så här?
    Vad var det som du ville egentligen?"

  983. "Hur kan du göra en annan gång?
    Hur kan jag hjälpa dig?"

  984. Ett barn sa: "Vet du, Margareta,
    då kan du säga chokladboll."

  985. "Jaha?"

  986. När hon var på väg in i
    det som inte fungerar så bra sa jag:

  987. "Pst, vänta lite! Du, chokladboll."

  988. "Just det" sa hon. Då kunde hon backa
    och slapp hamna i en negativ cirkel-

  989. -där hon gjorde dumma saker.

  990. En strategi som vi kan använda oss av
    långsiktigt med-

  991. -är daglig utvärdering av
    det som funkar.

  992. När du sitter med barnen kan du börja
    med: "Vet ni vad jag har sett i dag?"

  993. "Jag såg när det här hände
    och då blev jag så glad."

  994. Då säger barnet, som ett brev
    på posten: "Såg du vad jag gjorde?"

  995. "Såg du mig?"

  996. Då tänker vi: "Hon vill bara ha upp-
    märksamhet minsann, ögontjänare."

  997. Redan Aristoteles sa: "Det du inte är
    kan du göra för att bli."

  998. Om barn gör bra saker kan det till
    sist blir deras sätt att vara på.

  999. Sen dröjer det inte länge förrän
    barnet: "Ja, men vet du var jag såg?"

  1000. Då har de själva börjat närgranska
    vad som händer.

  1001. Då, vet ni,
    är de nära, nära, nära varann.

  1002. Då minskar exkluderingarna.

  1003. Då har ni utvecklat
    ett inkluderande arbetssätt.

  1004. Det kanske är överkurs. Mycket vilar
    på våra axlar, men det är goda saker.

  1005. Atmosfären runtom oss, hur vi skapar
    en god miljö att vara tillsammans i.

  1006. Det är okej att undra tillsammans
    varför det blir som det blir.

  1007. Det är att lägga oss vinn om att vi
    kommunicerar på ett positivt sätt.

  1008. Att vi tar ansvar för lekens villkor
    så varje barn får skapa lekvärldar-

  1009. -skydda lekvärldar
    och dela lekvärldar.

  1010. Barn som inte knäckt lekens kod får
    din hjälp att hitta sin lekförmåga.

  1011. Ge varje barn bekräftelse.

  1012. Ibland behöver inte det vara lång-
    randigt. Det kan bara vara en blick.

  1013. Eller: "Hej, är du här? Vad kul!"

  1014. Ge barnen vägledning, särskilt
    när de har det svårt och säger:

  1015. "Jag tänker aldrig lyssna på dig." Då
    är det viktigt att vi gör precis det.

  1016. Ramar för hur vi ska ha det
    tillsammans är också vårt ansvar.

  1017. Men de ramarna måste vi
    ständigt levandegöra tillsammans-

  1018. -så att de inte blir gränser
    som krymper samvaron.

  1019. Och så förstås samtal är viktigt.

  1020. Det behöver vi bli bättre på-

  1021. -även om vi är bra på det i dag.

  1022. Den danske professorn i idéhistoria,
    Johannes Sløk, har sagt en gång...

  1023. Han sa nån gång så här:

  1024. "Ett samtal är som två människors
    vandring genom språket"-

  1025. -"mot ett dittills okänt mål."

  1026. Den karamellen får ni av mig
    som avslutning.

  1027. Om vi samtalar mer med varann
    då får vi ett bättre klimat ihop.

  1028. Tack för att ni kom i dag.
    Tack ska ni ha.

  1029. Textning: Helena Lindén
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Hissad och dissad

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Barn som leker tillsammans är hela tiden involverade i ett relationsarbete där de både hissar och dissar varandra. De är positiva och uppmuntrar varandra samtidigt som de kränker, sänker och avvisar varandra. Det berättar psykologen och förskolekonsulten Margareta Öhman. Att som förskolepedagog kunna se och reagera på kränkningar mellan barnen är jätteviktigt, menar hon. Men kränkningar kan ibland vara svåra att uppfatta, och det krävs att man som pedagog tar sig tid och noga följer barnens lek. Inspelat den 18 april 2012 på Stockholmsmässan i Älvsjö. Arrangör: Sefif utveckling.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Förskolepedagogik, Pedagogiska frågor > Sociala relationer
Ämnesord:
Förskolan, Förskolebarn, Mobbning, Pedagogik, Pedagogisk psykologi, Skolans socialpsykologi, Småbarnslek, Undervisning
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Se barnet i förskolan

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Se barnet i förskolan

Hissad och dissad

Barn som leker tillsammans är involverade i ett relationsarbete där de är såväl positiva och uppmuntrande som kränkande och avvisande. Psykologen och förskolekonsulten Margareta Öhman pekar på vikten av att förskolepedagoger ser och reagerar på kränkningar som sker mellan barnen.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Se barnet i förskolan

Barn som väcker funderingar

På varje förskoleavdelning och i varje klass finns det barn som kräver mer och som inte reagerar som majoriteten. Logopeden Ulrika Aspeflo ger exempel på hur man kan arbeta med de här barnen så att de också får en chans nå de uppsatta målen för lärande och utveckling.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Se barnet i förskolan

Pedagogisk dokumentation

Ylva Telégin, pedagogisk ledare för sex förskolor, berättar om pedagogisk dokumentation. Hon menar att det är viktigt att alla våra sinnen är aktiva för att vi skall få en så rik bild av livet som möjligt, och sinnesintryck är viktigt att börja träna vid tidig ålder.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

De överlevde Utöya

Hur har barnen som överlevde terrorattacken på Utöya i Norge återhämtat sig? Och hur har skolan och polisen bemött offren? Om det berättar forskarna och lärarna Åse Langballe och Jon-Håkon Schultz som forskat om krishanteringen och beredskapen i samhället efter terrorattentatet på Utöya. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Barns sexualitet gör vuxna osäkra

Är det okej att en tvååring onanerar på dagis? Förskolepedagoger efterlyser utbildning och ett gemensamt förhållningssätt. Och en pappa funderar på hur han ska göra för att inte hämma sin dotters sexuella utveckling. RFSU:s frågelåda vittnar om vuxnas funderingar och oro, säger sexualupplysare Maria Bergström.

Fråga oss